Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

STaRK OCH STaRKaRe

Söndagspussen!  class= Palma Ă€r regnigt idag men det gör ingenting. Det Ă€r min vilodag och jag behöver inte gĂ„ utanför dörren om jag inte vill.  LĂ€gret gĂ„r bra och jag har hittills kunnat köra allting som varit planerat. Det gör mig tillfreds och lugn.  Jag Ă€ter god mat, mycket skinka och salami. Och pĂ„ tal om mat sĂ„ mĂ„ste jag sĂ€ga att jag Ă€lskar tapas! Plockmat Ă€r nĂ„got av det bĂ€sta som finns...  Gillar du tapas? Jag tĂ€nker att man kan göra svenska tapas: bara slĂ€nga ihop en mix av allt möjligt och börja tugga. IkvĂ€ll blir det ett besök pĂ„ La Perla. Har du varit dĂ€r? Maten ska tydligen vara sagolik. SĂ„ jag hoppas pĂ„ att gĂ„ dĂ€rifrĂ„n smĂ€llfet.  Jag vill hinna vila innan middagen, sĂ„ dĂ€rför passar jag pĂ„ att blogga nu. Och jag tĂ€nker att det Ă€r roligt för nĂ„gra av er Ă€r fortfarande vakna 🙂 Min förra inlĂ€gg har kommit sĂ„ sent och jag har sjĂ€lv tĂ€nkt: "hur ska man orka vara aktiv hĂ€r inne nu...!"  Imorgon börjar Ă„terigen en ny vecka och som vanligt fĂ„r Malin kicka igĂ„ng dig!  HĂ€r Ă€r hennes hĂ€lsning till dig denna gĂ„ngen: 
Hej godingar. Denna veckans trĂ€ning koncentrera vi pĂ„ hantlar. AnvĂ€nd inte för tunga men inte för lĂ€tta heller 😉 TĂ€nk pĂ„ att spĂ€nna bĂ„len och gör rörelserna lugnt och kontrollerat. Inga hastiga rörelser. 6x45 sek och ni gör dom som ett cirkelpass. AlltsĂ„ alla övningar Ă€r ett varv och sedan gör ni dom 6 gĂ„nger i 45 sek med 30 sek vila mellan varven. KĂ€nner ni att det Ă€r för lĂ€tt eller för svĂ„rt anpassar ni det bara som det passar er ❀
TyvĂ€rr kan jag inte lĂ€gga upp videos hĂ€r, sĂ„ vill ni se rörelserna i sin helhet sĂ„ gĂ„ in pĂ„ Malins instagram: malincharlotte_  Förutom trĂ€ning sĂ„ ville Malin tipsa om en annan grej: 
Ni som Ă€r som mig och behöver den dĂ€r exakta kicken inför ert trĂ€ningspass kan jag starkt rekommendera att bestĂ€lla hem denna fantastiska dryck pĂ„ https://www.cleandrink.se 
Imorgon börjar min sista trĂ€ningsvecka hĂ€r i Spanien. Jag ser fram emot vĂ€rme och att fĂ„ springa i lĂ€tta klĂ€der. Det Ă€r en av de bĂ€sta frihetskĂ€nslorna som finns!  Sen fĂ„r du gĂ€rna hĂ„lla tummarna för att jag klarar mitt mördarpass med 200-ingar. Förra veckan skulle jag göra 25 stycken men jag klarade bara av 15 och blev förbannad. Det bara gick inte att springa fler. Kroppen sa stopp och jag fick se mig tillfĂ€lligt besegrad.  Denna gĂ„ngen tĂ€nker jag klara fler. Jag messade Agne direkt efterĂ„t som meddelade att loppen hade gĂ„tt en aning för fort. Som alltid Ă€r jag het pĂ„ gröten och kaxig inledningsvis. Allt kĂ€nns ju sĂ„ lĂ€tt innan jag blir trött!  Den hĂ€r gĂ„ngen ska jag portionera mina krafter pĂ„ ett smartare sĂ€tt. Hur fungerar du nĂ€r du blir trött? NĂ€r tanken tar slut? Blir du arg? Ledsen? Modlös? Tar du i lite till?  Nu skriker sĂ€ngen efter mig. Mat och sovklockan följde med till Palma. Jag behöver sova.  Over and out pussgurka ❀

DeT SPRiDS GLĂ€DJe.

Oh la laaa vĂ€nnen dĂ€r,  Jag Ă€r hemma igen!  Sverige snöar och jag Ă€r fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igĂ„r. LĂ€mnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna pĂ„ svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tĂ„get mot VĂ€xjö 17.21.  Behöver jag sĂ€ga att jag var trött nĂ€r VĂ€xjö vĂ€lkomnade mig 21.50?  Visst Ă€r det irriterande nĂ€r jag skriver ut varje minut? 😉  NĂ„got annat som Ă€r irriterande Ă€r SJ. SjĂ€lvklart stötte tĂ„get pĂ„ problem, vilket Ă€r helt okej. Problem Ă€r en del av livet, och SJ. Vad som dĂ€remot inte Ă€r okej Ă€r att SJ:s personal stĂ„r och fullkomligt tokskriker pĂ„ oss som kommer frĂ„n det försenade tĂ„get till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba pĂ„! Hoppa bara in! Kom igen dĂ„Ă„Ă„Ă„!" Jag menar, att dom Ă€r stressade Ă€r knappast vĂ„rt fel men stress gör nĂ„got med mĂ€nniskor. Det Ă€r nĂ€stan lite lĂ€skigt.  Hur reagerar du pĂ„ stress? NĂ€r minuterna Ă€r rĂ€knade, nĂ€r du har en deadline som du kĂ€nner att du inte hanterar? Vad gör du dĂ„?  Det Ă€r absolut mitt eget fel att jag hade problem med att fĂ„ med min stora packning pĂ„ tĂ„get, men jag hade inte rĂ€knat med att fĂ„ springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om Ă€n sĂ„.  TrĂ€ningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fĂ„tt en chans att testa pĂ„ min coachningsförmĂ„ga och jag gillar det mycket.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hĂ„llning.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna nya vinnarskallar, fĂ„tt se nĂ€r mĂ€nniskor tar ut sig fullstĂ€ndigt, ta hand om en skada och kĂ€nna pĂ„ stĂ€mningen och sammanhĂ„llningen i ett företag som öser pĂ„ framĂ„t.  Min livslust Ă€r stor och jag Ă€r sugen pĂ„ att testa pĂ„ mĂ„nga saker, som du vet. SĂ„ nu Ă€r min nya lust att starta trĂ€ningsresor! Det kommer sĂ€kert inte att hĂ€nda, jag har annat att tĂ€nka pĂ„ nu. Men det Ă€r en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  FörstĂ„ sĂ„ roligt att Ă„ka ivĂ€g tillsammans: trĂ€na med musik, Ă€ta bra mat, lyssna pĂ„ inspirerande förelĂ€sningar och trĂ€na lite till?!  Skulle du haka pĂ„ om jag ordnade nĂ„got sĂ„dant?  Klockan nĂ€rmar sig 11.00 och jag vill skicka ivĂ€g en grattishĂ€lsning till en kvinna som jag inte tror att du kĂ€nner Ă€nnu:  Hon heter Anette och nĂ€r jag har tid över frĂ„n trĂ€ning och andra Ă„taganden sĂ„ fĂ„r jag utnyttja min utbildning pĂ„ henne och hennes mans företag ApelgĂ„rden AB.  Jag fĂ„r en chans att utveckla andra sidor hos mig sjĂ€lv och jag fĂ„r ta ansvar pĂ„ andra omrĂ„den Ă€n inom trĂ€ning. En balans av idrott och att anvĂ€nda hjĂ€rnan tror jag Ă€r ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde sĂ„ mellan 2008-2011 och jag reagerade vĂ€ldigt bra pĂ„ den kombinationen.  Jag vill gratta henne hĂ€r eftersom hon Ă€r som ni: hon tĂ€nker pĂ„ sina medmĂ€nniskor och hon hjĂ€lper till om hon kan.  Och visst Ă€r det sĂ„ att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som kĂ€nner Anette lite mer nu kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla sĂ€kert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i vĂ„ra liv.  SĂ„, GRATTIS pĂ„ din dag Anette. Tack för att du Ă€r en sĂ„ inspirerande medmĂ€nniska ❀ Nu har klockan sprungit ivĂ€g igen... jag kom in i den dĂ€r berömda bubblan.  Jag sĂ€tter ett finger mot den och sprĂ€cker den. Jag behöver ju göra annat ocksĂ„. Ingen trĂ€ning idag dock, jag har halsont och min kropp fĂ„r vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❀

TRĂ€NiNGSReSaN!

Puss och kram frĂ„n Spanien ❀ Vi anlĂ€nde sent till hotellet igĂ„r, jag tror att jag var pĂ„ mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll pĂ„ varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrĂ€mde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kĂ€nde direkt att det hĂ€r kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har trĂ€ffat mĂ€nniskor frĂ„n ATEA bör fĂ„ göra det snarast. Det Ă€r en bunt glada, galna, tokiga och öppna mĂ€nniskor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA kĂ€nner jag mig alltid uppskattad och vĂ€lkommen. Det Ă€r som att trĂ€ffa sin familj, pĂ„ fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi Ă€n mig kan förbrylla mig. Dom vill trĂ€na typ fem gĂ„nger om dagen, dom hittar pĂ„ grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag Ă€r ju van att köra hĂ„rt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte hĂ€r. Dom kör ett pass med mig och sen gĂ„r dom vidare och kör ett till med nĂ€sta instruktör...  Alternativ ger sig ut pĂ„ en helt egen löparrunda.  Monster Ă€r vad dom Ă€r!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igĂ„r har inte blivit bĂ€ttre och jag vaknade Ă€nnu vĂ€rre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals pĂ„ Apoteket och hoppas att jag hĂ„ller mig nĂ„gorlunda frĂ€sch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi Ă€ta gemensam lunch: buffĂ© blir det. BĂ€sta nĂ€r man Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Att Ă€ta. Gud, sĂ„ jag Ă€lskar mat.  PĂ„ första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var SÅ duktiga. Lyssnade sĂ„ intresserat och försökte verkligen göra det jag sa Ă„t dom att göra.  Det snackades hĂ„llning, snabba fötter och frĂ„nskjut. Att lĂ€ra sig löpteknik lĂ„ter enklare Ă€n vad det Ă€r. Men det hĂ€r gick fint. Och till kvĂ€llspasset vĂ€ntar ett hoppstyrkepass med fokus pĂ„ att förbĂ€ttra löpningen.  Det Ă€r ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli nĂ„gra toalettgrimaser nĂ„gra dagar framĂ„t.  Hur utmanar du dig sjĂ€lv idag? Har du nĂ„got pĂ„ schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag sjĂ€lv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu mĂ„ste jag slĂ€nga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka!  Det Ă€r sant som det stĂ„r och det Ă€r ocksĂ„ en mening frĂ„n en av Lars WinnerbĂ€cks sĂ„nger. SĂ„klart. Jag kĂ€nde att jag ville göra min entrĂ© med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lĂ€r vi vara oense om. Och jag Ă€r nog pĂ„ din sida nĂ€r jag tĂ€nker efter. Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va?  Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse.  Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande.  Till "mamman" vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona - pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar.  Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig.  NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk.  SĂ„ mysigt. Trots allt.  Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet.  Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt!  Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern!  Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra.  DĂ€remot fick jag sota för det nĂ„gra dagar senare för kroppen Ă€r inte riktigt van nĂ€r jag höjer nivĂ„n pĂ„ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nĂ„gra dagar efterĂ„t. Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bĂ€sta! Nadjas blogg!"  Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke.  NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 

Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej frĂ„n ett litet bakelsemonster ❀ Jag Ă€r Ă€ntligen hemma i VĂ€xjö igen. Det har varit en lĂ„ng resa och det Ă€r alltid hĂ€rligt att fĂ„ komma hem till sin egen sĂ€ng Ă€ven om det Ă€r fantastiskt att vara utomlands.  Min sĂ€ng Ă€r den bĂ€sta.  Och idag ska jag fĂ„ trĂ€ffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag sĂ„g honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har vĂ€xt till sig.  Jag ser fram emot en trĂ€ningsperiod hĂ€r nere nu. Mina trĂ€ningskompisar har haft en veckas vila och Ă€r sĂ€kert hur redo som helst för att köra igĂ„ng. Och dom spar aldrig pĂ„ nĂ„got krut. SĂ„ jag kommer att fĂ„ kĂ€mpa hĂ„rt för att hĂ„lla jĂ€mna steg.  Jag har trĂ€nat mycket styrka i en period nu och det kĂ€nns. Jag kĂ€nner mig tyngre i kroppen men ocksĂ„ mer sammansatt. Mer hel.  Jag mĂ€rkte av styrkan nĂ€r jag hoppade lĂ€ngd pĂ„ Bosön. Visserligen bara med nĂ„gra fĂ„ steg, men Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nde att spĂ€nsten lĂ„g dĂ€r nĂ„gonstans och vĂ€ntade pĂ„ mig.  Den kommer sen nĂ€r vi börjar lĂ€tta pĂ„ allting... det ska bli sĂ„ otroligt roligt att se vad som kan komma frĂ„n den hĂ€r kroppen.  Jag kĂ€nner mig helt tom inombords nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€ntningar. KĂ€nner mig som ett blankt blad.  Jag har varit sĂ„ trött pĂ„ att kĂ€mpa, sĂ„ ofantligt less pĂ„ motvindar, sĂ„ trött pĂ„ att uppbringa entusiasm inför varje litet förvĂ€ntat framsteg att jag till slut har slĂ€ppt det. Det fĂ„r liksom lite bli som det blir.  Inte sĂ„ att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lagt mig ner för rĂ€kning. Inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gett upp nĂ„got.  Men jag Ă€r försiktig med vad jag delar med mig av till andra. Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det kĂ€nns bra sĂ„.  Det kĂ€nns som om att jag behĂ„ller mer energi pĂ„ det sĂ€ttet.  Den hĂ€r resan, fram till idag, har varit sĂ„ vĂ€ldigt mĂ€rklig. FrĂ„n dom mörkaste dalar till smĂ„ kullar dĂ€r jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig nĂ„gra höga toppar med vackra vyer. Tidigare i livet har jag kunnat uthĂ€rda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det dĂ€r höga.  Dom hĂ€r senaste tvĂ„ Ă„ren av Ă„terhĂ€mtning frĂ„n cancern har varit mer plana. GrĂ„a. Jag har fĂ„tt sĂ€nka min acceptans överallt. Jag har fĂ„tt bli lycklig över sĂ„dant som jag skulle tagit för givet tidigare.  Jag har fĂ„tt bli mindre krĂ€sen.  Det har varit sĂ„ mycket 90% uthĂ€rda och 10% lyckorus och tillfredsstĂ€llelse.  Jag vet att mĂ„nga Ă€r trötta pĂ„ mitt tjat. Men jag vet ocksĂ„ att inte mĂ„nga har gĂ„tt min resa.  DĂ€rför skiter jag i Ă„sikterna om tjatet nu Ă€ven om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förstĂ„else. Jag tyckte att det var elakt att ha en Ă„sikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hĂ€lsena och cancer.  Jag kunde irritera mig pĂ„ att mĂ€nniskor trodde att allting var sĂ„ enkelt. Än idag kan det störa mig. Men dĂ„ har jag den hĂ€r insikten: det finns ingen dĂ€r ute, vad jag vet, som bĂ€r samma ryggsĂ€ck som jag. Och sĂ„ lĂ€nge det inte finns, sĂ„ kan ingen heller sĂ€ga nĂ„got om det.  Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lĂ„ng tid det bör ta. Det kanske tar ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r... eller sĂ„ tar det all tid och gĂ„r inte alls.  Vem vet?  SĂ„ kan du tĂ€nka nĂ€r du gĂ„r igenom nĂ„got svĂ„rt som andra har Ă„sikter om: ingen annan har faktiskt en jĂ€vla aning. Aning om dina omstĂ€ndigheter, dina kĂ€nslor, dina reaktioner, ditt sĂ€tt att ta dig framĂ„t. Och sĂ„ lĂ€nge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV - ja, dĂ„ kan dom heller inte sĂ€ga nĂ„gonting.  Du har all rĂ€tt att tycka att det Ă€r slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men Ă€ndĂ„ ha viljan att försöka.  Du har rĂ€tt till allt det dĂ€r. Jag vet att jag ibland sjĂ€lv har sneglat pĂ„ andra mĂ€nniskor och tĂ€nkt: men vad hĂ„ller han/hon pĂ„ med? Hur svĂ„rt ska det vara?  Men av min resa sĂ„ har jag lĂ€rt mig att det inte Ă€r sjysst att tĂ€nka sĂ„. Eller ens givande. Det Ă€r rent av bara idiotiskt. Och jag har fĂ„tt tĂ€nka om.  Jag vet inte vad mĂ€nniskan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt gĂ„r igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag Ă€r bara en medmĂ€nniska som Ă€r snabb att dömma.  Och varje gĂ„ng jag gör det sĂ„ skĂ€ms jag för mig sjĂ€lv. Men tanken ovan hjĂ€lper mig.  Den hjĂ€lper mig att hĂ„lla fötterna pĂ„ jorden, sĂ„ som pappa alltid har önskat att jag ska göra. PĂ„ den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats pĂ„ sĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga andra.  NĂ€r jag var ung lĂ€ste jag ett citat nĂ„gonstans. Jag lĂ€ste mĂ€ngder med sĂ„dana, och gör fortfarande, sĂ„ frĂ„ga mig inte varifrĂ„n det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag Ă€n gĂ„r.  SĂ„hĂ€r: "Din uthĂ„llighet Ă€r mĂ„ttet pĂ„ hur mycket du tror pĂ„ dig sjĂ€lv".  Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid kĂ€nt en enorm tro pĂ„ mig sjĂ€lv. Men det har ocksĂ„ kostat energi. Efter en hĂ„rd utmaning har jag kĂ€nt mig urholkad. Förbrukad och fĂ€rdig.  Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det stĂ„r alltid och vĂ€ger mot frĂ„gan: "Ă€r det vĂ€rt det?". SĂ„ lĂ€nge vi kan svara JA dĂ€r, ja... dĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r vĂ€l bara att köra. Vad finns det att vara rĂ€dd för?  Jag har hittat mĂ€ngder med svar pĂ„ den frĂ„gan: jag kan vara rĂ€dd för precis allt. Kanske du ocksĂ„. Men vem fan orkar? Jag tröttnade pĂ„ att vara rĂ€dd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade pĂ„ att vara "dĂ„lig". DĂ€rför pressar jag mig pĂ„ mina trĂ€ningspass, dĂ€rför gĂ„r jag all in, dĂ€rför fĂ„r det bĂ€ra eller brista.  För jag Ă€r inte rĂ€dd lĂ€ngre.  Jag har varit rĂ€dd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att sĂ€ga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro pĂ„ mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut... i omgĂ„ngar.  Men sĂ„ lĂ€nge du vet, nĂ„gonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det Ă€r övergĂ„ende och att ingen egentligen bryr sig, sĂ„ har du allt du behöver.  Att ingen egentligen bryr sig Ă€r en magisk tanke. För om vi ska vara Ă€rliga - hur snabbt slĂ€pper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte nĂ„got nytt att prata om? Denna morgonens nyheter Ă€r redan mentalt veckogamla.  Dessutom har alla fullt upp med sig sjĂ€lva.  Vi vinner alltid mycket mer pĂ„ att köra vĂ„rt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas pĂ„. Vi vinner sjĂ€lvrespekt genom att vĂ„ga fullfölja vĂ„r lĂ€ngtan.  Vi bĂ€r vĂ„ra huvuden högre, vi stĂ„r mer rakryggade pĂ„ denna jord och vi glöder mer, Ă€ven om vi alldeles sĂ€kert ser löjligt tilltufsade ut ibland.  Det Ă€r vad jag tror.  Jag tror pĂ„ dig som sliter i det tysta, Ă€ven om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du vill men att det inte har visat sig Ă€n. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du kĂ€nner att du kan men inte har gjort det Ă€n.  Jag tror pĂ„ dig som sticker ut hakan Ă€ven om den sticker ut mer Ă€n vad som Ă€r allmĂ€nt accepterat. Jag tror pĂ„ dig som kĂ€nner att du inte har det dĂ€r "lilla extra". För jag vet att vi alla kan plocka fram det. Det Ă€r inte fĂ„ förunnat. Det Ă€r en sak att lĂ€ra sig och att tro pĂ„.  Jag tror pĂ„ dig som "missade tĂ„get", som tog omvĂ€gen, som drog det kortaste strĂ„et.  Jag tror pĂ„ dig som misslyckas, jag tror pĂ„ dig som har förklaringar som omgivningen gĂ€rna gör om till "bortförklaringar". Jag tror pĂ„ dig som Ă€r utrĂ€knad.  Ibland rĂ€cker det att bara veta det.  Puss ❀  

EN Ny LoCKeLSe.

God morgon frĂ„n Nadja-hem, Ingen sol som skiner, mörkret Ă€r totalt. Men idag Ă€r det nĂ€stan lite hĂ€rligt eftersom ljusen fĂ„r annan lyster och det har snöat hela kvĂ€llen igĂ„r sĂ„ marken Ă€r alldeles kritvit utanför. Jag ska Ă€ta massor av gröt innan mitt trĂ€ningspass och sen Ă„ker jag ivĂ€g pĂ„ roadtrip.  Jag ska trĂ€ffa min partner ATEA imorgon i Stockholm och pĂ„ fredag Ă€r jag med pĂ„ en grej som RĂ„bergs Bil ordnar - i Karlskrona.  SĂ„ du förstĂ„r ju att tanken Ă€r laddad.  Jag sitter som en jĂ€kla banan i stolen och stör mig pĂ„ att en behaglig position kan vara dĂ„lig för kroppen. Om det Ă€r skönt att sitta pĂ„ ett visst sĂ€tt sĂ„ borde det vara bra. Men sĂ„ Ă€r det ju givetvis aldrig. "Sitt rakt, hĂ„ll ner axlarna. Mycket bĂ€ttre för ryggen".  Mmmm.  Vilken Ă€r din skönaste position som Ă€r uttalat dĂ„lig för kroppen?  Under dagarna vi inte har hörts sĂ„ har jag trĂ€nat och försökt hitta energi. Jag har köpt nya böcker som jag lĂ€ser innan jag lĂ€gger mig, istĂ€llet för att spela ögonen vimmelkantiga av Cookie Jam.  Och: jag har hittat ett nytt drömresemĂ„l. Mitt tidigare var som du vet Maldiverna. Och resan var bokad och betald, men den fick stĂ€llas in eftersom jag fick cancer tvĂ„ veckor innan avresa.  PĂ„ Maldiverna var det tĂ€nkt att jag skulle Ă„terhĂ€mta mig mentalt efter att ha slitit av hĂ€lsenan och var trött psykiskt. Jag skulle precis ha tagit av mig den stora klumpiga pjĂ€xan och planen var att börja lĂ€ra mig gĂ„ igen pĂ„ dom dĂ€r kritvita strĂ€nderna. Nu blev det inte sĂ„ och jag har fortfarande en liten mental block i att boka nĂ„got till Maldiverna. SĂ„ bilderna du ser hĂ€r ovan Ă€r frĂ„n ARUBA!  Det ser nĂ€stan ut som Maldiverna men andas inga obehagliga minnen. Hur vackert Ă€r det?!  Har du varit dĂ€r? Jag har varit i VĂ€stindien tvĂ„ gĂ„nger tidigare och Ă€lskar klimatet.  Det blir svĂ„rt att lĂ€gga ett trĂ€ningslĂ€ger pĂ„ Aruba tror jag, jag kan inte se en röd tartan-bana framför mig, men nĂ€r jag fĂ„r tvĂ„ veckor semester i september-oktober sĂ„ kanske jag ska unna mig?  Jag har bara varit pĂ„ EN egen semester i hela mitt 33-Ă„riga liv. Allt annat har varit i samband med lĂ€ger och jag har aldrig Ă„kt nĂ„gonstans utan att tĂ€nka och planera för trĂ€ning.  Och tanken slog mig: varför gör jag inte det nĂ€r jag vĂ€l fĂ„r tvĂ„ veckor off?  Ja, vi fĂ„r se hur det blir. Det Ă€r skönt för huvudet att fĂ„ tĂ€nka sig bort en stund.  ErkĂ€nn att du ocksĂ„ fick hĂ€rliga kĂ€nslor nĂ€r du sĂ„g bilderna?  ÄndĂ„ en toppenbra start pĂ„ dagen va? 🙂  Nu kurrar magen och jag ska göra mig redo 200-ingar. Hur mĂ„nga vet jag inte. Agne sitter vid rodret.  Puss & kram 

SKa Vi? 

Hej 2017!  Hej min vĂ€n ❀ VĂ„r första mĂ„ndag pĂ„ vĂ„rt nya Ă„r Ă€r till Ă€nda om nĂ„gra timmar och jag undrar hur det har varit?  Är du en sĂ„dan som mĂ€rker i hela kroppen att det Ă€r nĂ„got nytt pĂ„ gĂ„ng eller Ă€r det bara som vilken ny dag som helst?  Jag tror att jag Ă€r mer Ă„t det förstnĂ€mnda. Det liksom kryper i kroppen pĂ„ ett konstigt sĂ€tt. Det kĂ€nns som en nystart. Även om jag för tillfĂ€llet Ă€r riktigt, riktigt trött och sliten. Jag har som bomull över alla mina vanligtvis starka kĂ€nslor.  Jag tycker att vi borde ha en sĂ„n hĂ€r mental reset-knapp tvĂ„ gĂ„nger om Ă„ret. Kan vi börja fira halvĂ„r?  Förra Ă„ret minns jag att jag frĂ„gade om du gillar nyĂ„rslöften och om du hade nĂ„gra. Tro det eller ej, men dina kommentarer fastnar. Det var hur som helst spridda skurar och jag vet att jag sjĂ€lv sa att jag inte hade nĂ„gra.  Detta Ă„ret har jag inte heller nĂ„gra. Men kanske vill lĂ€gga till i efterhand.  Jag kĂ€nner mig sugen pĂ„ att förĂ€ndra saker, syner och förhĂ„llningssĂ€tt. Gammalt som jag  kĂ€nner inte fungerar lĂ€ngre, jag har lĂ€rt mig mer det hĂ€r Ă„ret och jag vet att strategier jag anvĂ€nt mig av under Ă„ret inte har fungerat.  Jag vet att jag Ă€r född naiv. Att jag alltid trott pĂ„ mĂ€nniskan och dennes förmĂ„ga och vilja att bli bĂ€ttre och att ta sig framĂ„t. Det Ă€r svĂ„rare att lura mig pĂ„ den punkten idag. Jag har insett att inte alla vill bli bĂ€ttre, jag har förstĂ„tt att en del Ă€r nöjda med sitt sĂ€tt att vara trots att det Ă€r destruktivt eller elakt. Och dĂ€r kan jag inte hjĂ€lpa. Det trodde jag för ett tag sedan. Och detta Ă„ret kommer jag att vika av dĂ€r jag kĂ€nner för mycket motstĂ„nd. Jag har alltid trott att det varit vĂ€rt fighten. Men det har inte en enda gĂ„ng visats sig vara sĂ„. DĂ€rför finns det bĂ€ttre saker att lĂ€gga energin pĂ„.  Jag vill ocksĂ„ lova mig sjĂ€lv att stoppa i tid. Med vad det Ă€n kan vara. Att veta nĂ€r det Ă€r nog. Med trĂ€ning, relationer, mat, diskussioner. Vad som helst egentligen, dĂ€r jag tidigare har kunnat puscha framĂ„t tills jag stupar.  Jag vet att jag ofta sĂ€ger lite skĂ€mtsamt att jag Ă€r ett litet sĂ€llskapsdjur. Jag har sagt det nĂ€r jag har kĂ€nt att jag behövt nĂ€rhet och kontakt med andra mĂ€nniskor. Som en charmig grej att nĂ€mna med glimten i ögat. Och jag Ă€r sĂ€llskaplig, men jag mĂ€rker att jag far illa nĂ€r jag inte fĂ„r vara ensam.  Jag behöver min tid med mina töntiga spel pĂ„ mobilen, jag behöver sitta och glo pĂ„ ingenting. Jag behöver stĂ€nga av min mobil. Jag behöver sticka ivĂ€g utan att nĂ„gon vet vart jag Ă€r. DĂ€rför Ă€r det precis vad jag vill ge mig sjĂ€lv det hĂ€r Ă„ret: modet att vĂ„ga smita undan. Utan att alltid behöva förklara mig.  Jag Ă€r fortfarande pĂ„ jakt efter den dĂ€r "perfekta" balansen i livet och kommer att lĂ€gga om vissa saker. Andra lĂ„ter jag vara, för jag har ocksĂ„ lĂ€rt mig att förĂ€ndringar tar tid och det Ă€r onödigt att ta allt pĂ„ en gĂ„ng. Men om vi har en bra attityd till dom sĂ„ kommer dom att ge oss nĂ„got Ă€ven om inte allt Ă€r som förut. Är vi negativa och gaggiga sĂ„ blir det jobbigare.  Jag har varit gaggig ibland. Det Ă€r sĂ„ onödigt. För allt blir ju bra Ă€ndĂ„. Eller hur?  Jag firade nyĂ„r stillsamt hemma hos mamma och Allan. Jag hade noll energi att hitta pĂ„ nĂ„got storslaget.     NĂ„gon sa till mig: "Ă€h, ta det lugnt. Det Ă€r vĂ€l inget att hetsa upp sig över? Klockan slĂ„r ju tolv tvĂ„ gĂ„nger om dagen..." Japp, helt rĂ€tt.  Det finns en grej som jag Ă€r extra nyfiken pĂ„, sĂ„ skit i allt det andra jag har frĂ„gat om. Jag vill jĂ€ttegĂ€rna veta det allra första du gjorde 2017! Är inte det en rolig sak att berĂ€tta? Om det nu inte var att skita, sova, vakna eller Ă€ta... men det andra.  Eller ja, det var kanske inte sĂ„ roligt nu nĂ€r jag skrev ut det, men det var en kul tanke i huvudet.  Oavsett vad, sĂ„ önskar jag dig en god fortsĂ€ttning. En glad början och ett lĂ€rorikt Ă„r!  Vi har sĂ„ mycket mer att upptĂ€cka och kĂ€nna, att leva ut och att vara. Och vi har absolut all tid vi behöver ❀ Jag hĂ„ller pĂ„ dig och ditt 2017.  Puss och kram och skĂ„l. Game on,  Nadja 

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.