Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❤️ Här får du en toabild:  class= Eller ja... det är från en bajjamajja. Från i söndags. Från ungefär en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nämligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mål: att klara av milen på Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja på henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt själv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvärmning.  Loppet sköts iväg och Jeanine kämpade SÅ hårt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar påverkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kändes som om att hon höll på att brinna upp.  Jag försökte blåsa på henne, på halsen, pannan, under tröjan... vi hällde kallt vatten på hennes handleder och på huvudet. Ingenting hjälpte. Och ändå fortsatte hon!  Hon är min hjältinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm ära att få göra det här projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft så himla roligt och dessutom fick jag, som grädde på moset, känna på hur det är att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag tränar inte den typen av träning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tänka mig att ha det som ett stående inslag i livet, en gång per år.  Så fort det sista avsnittet av "Jeanines väg till Rosa Bandet-loppet" kommer ut så delar jag det här så att du kan se det. Jag tror att du kommer att känna peppen och sedan anmäla dig till nästa års lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❤️ Förutom filminspelning och löpning så har två roliga saker hänt:
  1. Jag har inlett min hårdträning, på riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dålig på att dela med mig av intervjuer här, för jag tänker att det inte är så fruktansvärt roligt att läsa om mig igen om man redan gjort det en gång.  Men nu var det längesedan och dessutom står det om Jeanines uppladdning och upplägg i den så den är mer än värd att dela.  Det är tisdag och kroppen är stel efter milen i söndags. På torsdag håller jag i en föreläsning här i Stockholm innan jag åker ner mot Växjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi är på läger. Lyxosten. Jag vet att mamman kämpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K också kämpar med smärtor. Puss och energi till dig! Jag vet att många av mina läsare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni är så BRA!  Uppdatera mig. Jag ska ställa mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sätta på en kanna kaffe. När jag är klar sätter jag mig här med dig.  Vi ses snart ❤️  Puss.

KäNNeR Vi VaRaNDra?

Hej sommarglada du! 

Vad gör du och är det kul? 

Jag har precis kommit hem från en sjutimmars resa från Öland. Jag bor i Norrland och jag skulle inte från Öland till Köpenhamn.

Det var bara OÄNDLIGA köer.

Köer som stod still. Köer som ringlade sig så långsamt framåt att till och med en sengångare hade fått ståpäls. 

Att hela Sveriges befolkning är förälskade i denna mysiga lilla ö hade jag ingen aning om. Nu är det visserligen bråk om huruvida Öland är en ö eller inte, men vad vet jag. 

Vad tycker du? Kan man säga att Öland är en ö? 


För att en ö ska kunna vara en ö finns det tydligen vissa kriterier som ska uppfyllas:

  • Det ska vara ett landområde som är omgivet av vatten - check
  • Bebott av minst 50 personer - check 
  • Och saknar förbindelse (bro eller tunnel) till fastlandet - ajfan. 


Varför kom jag in på det där? Jo, för att jag är så satans nyfiken av mig och var tvungen att kolla upp om jag verkligen kan skriva "ö" om Öland. 

Nu är jag dock inte så nyfiken att jag gör en utredning av det. Och jag kollar inte källor mot varandra utan nöjer mig med första bästa källa som google serverar mig. Så det så.


Det var sååååå längesedan vi hördes och jag vet nästan inte hur jag ska uttrycka mig i skrift längre. 

Jag har haft skrivpaus. Eller ingen ork. Eller bara varit för osugen. Osug är inte en bra känsla. Den är kvalmig och jobbig och otroligt svårhanterad. Och någon gång började jag på ett inlägg som raderas när jag var halvvägs in.

Då började jag gråta. Och stängde ner mobilen. 

Jag tror att det var ren och skär trötthet. 


Jag brukar inte vara så lättknäckt. 
Vad har hänt sen sist då? Ja du... MASSOR! 

Min syster Gisela har öppnat sin egen klädbutik i centrala Karlskrona och jag är en stolt storasyster. 


Butiken heter FAB och jag märker att jag säger det lite extra utdraget: "Faaab" när någon undrar över namnet. Som för att få prata om den lite längre. 

Att vara stolt över någon annan än sig själv är roligare, för då kan man skryta ohämmat. Det är ofint att göra det om sig själv. 

Det vet alla.


Men det här... det här är SÅ roligt! Butiken ligger på Ronnebygatan 47 och du är välkommen in när helst du vill. 

Kläderna är så somriga, kvinnliga, busiga och klassiska på samma gång. 


OM du går in där... då bara måste du säga att du hänger här inne också. Jag är inne i en känslig period och kommer antagligen börja gråta för det också annars. 

No pressure. 

Och över till något annat - anledningen till att jag inte haft så mycket tid över för att skriva, förutom olusten, har varit träning och reklamfilm. 


Jag har, och håller fortfarande på med, en inspelning för ICA i samarbete med Cancerfonden och Lidingöloppet. 

Det är en miniserie där jag har fått äran att vara tränare för en tjej som också har haft cancer men som nu vill träna upp sig.


Tjejen, den här kraftfulla och tuffa kvinnan, heter Jeanine och hon förgyller programmet med sin envishet och sina brinnande ögon. 

Jag gillar henne verkligen och när jag var uppe i Stockholm förra gången passade jag på att träffa henne bara för att fika. 


Hon har det där som jag beundrar så mycket hos andra människor: mjukhet men ändå ett jävlaranammar, attityd men ändå inte stöddig, en stark vilja men ändå inte påstridig. 

Jag ska träna henne fram till rosa bandet loppet i september och avsnitt 1-3 är redan ute! 

Vill du se dom så ska du få en länk:

Den här går direkt till avsnitt 1
jag hoppas hoppas hoppas att du vill se den och följa vår väg mot den där jobbiga milen. 

Ja, EN mil är jobbigt för mig. Jag är en explosiv idrottare. Men måste jag så dammar jag såklart av en mil. Men det tar emot. Det ska jag inte ljuga om.


Hrm. Var det något mer? 

Nä, jag tror inte det. Jag tror att jag måste hoppa in i duschen bara. Jag fullkomligt osar skit. 

Visst är det jobbigt när du inte klarar av att sitta i närheten av dig själv för att du inte luktar gott? 

Jag hoppas att du har en bra sommar. Att du grillar massor och att solen tittar till dig så ofta det går.

Puss på nosen ❤️



We MaDe iT!

Vi är i mål!  En mil på Lidingöloppet för den goda sakens skull, ett lopp där varje startavgift gick oavkortat till Cancerfonden. Ett viktigt lopp.  Ett SJUKT ROLIGT LOPP! Jag blev så otroligt imponerad av hur väl arrangerat allting var.  Längs med vägen fanns en kör, pep-talk, musik och hembakade chokladbollar. Människor stod i spåret och hejade. Jag blev helt paff.  Jag har jobbat med det här loppet för min tidigare klubb IFK Lidingö och har varit kranskulla en gång. Men jag har aldrig sett loppet inifrån på det här sättet. Jag har alltid undrat varför folk plågar sig genom lopp, hur man orkar med alla människor omkring och stresspåslaget som blir.  Men nu fattar jag! Jag fattar grejen!  Det var en av dom roligaste upplevelser jag varit med om. Vilken folkfest och vilken energi och glädje!  Efter fem kilometer stod en speaker och peppade oss med ord om att vi skulle våga vara starka, våga kämpa på lite till, se oss själva gå i mål. Det var den bästa pepp jag hört på länge. Kanske är det för att det var helheten som charmade mig? Eller så var han bara jäkligt grym.  Jag har varit oerhört stressad hela helgen eftersom vi var sju stucken som alla skulle ha information om allting som skedde. Jag satt som en mellanhand från torsdag kväll till söndag eftermiddag. Jag hann aldrig riktigt slappna av och njuta av att jag hade nästan hela familjen på plats (Adam och pappa Giovanni fick snällt stanna hemma).  Men jag njuter i efterhand istället. Tänker tillbaka på timmarna med familjen och börjar le.  Det är så mycket som kommer upp när jag får tid till eftertanke.  Jag var helt slut igår när jag kom hem till Växjö igen. Jag lämnade Stockholm vid 19-tiden och har nog aldrig känt mig så trött som då.  Så när jag satt ensam i bilen och fick sätta på min musik och bara andas så började jag gråta.  Så otroligt skönt.  Att gråta är mitt sätt att lätta på trycket.  Efter fyra dagar på helspänn så kunde jag äntligen slappna av på riktigt.  Alla hade kommit i mål, alla hade haft tak över huvudet och lyckats komma i tid till intervjuer med tidning och tv och fotografering.  Jag är så tacksam för att hela familjen ställde upp på det här. Avsatte tid i sina kalendrar för att faktiskt göra det här tillsammans.  Sju personer är många personer. Och att synka något tillsammans är inte alltid det enklaste.  Så tack familjen för att ni hängde på idén!  Och tack Vanessa på Cancerfonden som hjälpt mig att få ihop allting, som alltid svarat snabbt på frågor jag haft och som sett till att allt gick att genomföra.  Jag hoppas att RosaBandet-loppet lever kvar i många år framöver!  Jag hoppas också att du tar chansen att springa loppet nästa år. Eller gå. Som vi gjorde dom första sex kilometrarna 🙂  Jag och Helena kom till Stockholm torsdag natt 03.15. Klockan 05.00 ringde klockan igen då vi skulle till TV4:s morgonsoffa. Vi anslöt med mamma och gav oss av till TV-huset.  Såg du inslaget? Om du missade det så kan du klicka HÄR för att kolla på det i efterhand. Mamma var som ett litet barn när hon kom in i sminkrummet: "åh, det här gillar jag! Vilken lyx" sa hon skrattande. Mamma är alltid så positiv till nya upplevelser och utmaningar. Verkar aldrig rädd för någonting. Trots att hon ibland kan säga att hon känner sig nervös. Ändå bara gör hon det.  Även jag och Helena blev fint sminkade och bortskämda. Jag är så glad över att mamma och Helena följde med på det här. Jag är så väldigt stolt över min familj.  Idag och imorgon har jag uppdrag för min samarbetspartner ATEA och jag har fortfarande träningsvila. Men på onsdag ska jag VILA. Sova, kolla en serie på datorn och stretcha ut kroppen.  Jag behöver ensam-tid nu.  Jag märker att energin börjar sina.  Oh, höll för fasen på att glömma att jag träffade några av er under helgen också!  Cina - tack för kramen och det stora leendet! Sötnos. Även "Gunsan" och Marcel dök upp. Mer om det imorgon ❤️ Nu behöver jag jobba. Film ska spelas in.  Pussgurka, här får du största kramen ❤️

LaDDaR FöR LiVeT.

Gulbruna höstlöv ligger över mammas altan här utanför och jag undrar hur allting kan gå så snabbt.  På någon vecka är allting förändrat. Träd och blommor, gräsmattor och vattentemperaturer.  Jag roddar i planeringar; Stockholm och TV4:s morgonsoffa står på schemat. Och en mil i Lidingöspåret för Cancerfondens insamling på söndag.  Och den här gången är jag inte ensam - alla syskon plus mamma ska följa med! Jag kan inte minnas sist vi alla var samlade.  Vi ska tillsammans gå en mil i Rosa Bandets lopp.  1 av 3 får cancer sägs det. Och det är precis vad som har hänt i vår familj. Av sex tjejer (lillebror Adam är vår minsting men får stanna hemma) så har två fått cancer. Min storasyster Helena fick sjukdomen bara månader innan mig.  Så att gå det här loppet där varje startplats ger pengar till cancerforskningen känns väldigt meningsfullt och viktigt.  Vi alla får motion och en upplevelse och samtidigt kommer det in pengar till Cancerfonden.  Andra kommer säkert att springa, men då vi är på så olika nivå allihop så bestämdes det att vi får knata. Hand i hand. Alla ska i mål.  Förstå synen på det här! Du kan bara inte missa det. Du kanske till och med ska springa själv?  Då ses vi! Och jag ser fram emot den stora kramen.  Vill du läsa mer om loppet så gör du det HÄR. Jag lyssnar på Winnerbäck och dricker en kaffe. Laddar för en heldag med en massa jobb. Stinker svett och behöver duscha. Margot är arg för att mamma är borta och tittar inte ens åt mitt håll. Härligt sällskap.  När Margot vill vara ifred passar jag på att kolla Facebook och ser att mini-me dyker upp lite varstans: Min samarbetspartner ATEA har dragit igång årets IT-arena och dom har passat på att trycka upp en docka precis i min size. Dockan följer med över hela Sverige. Precis som lastbilen du sett tidigare.  Hur sött är det inte?  Vissa har roligare än andra med här dockan - marknadschefen Sallbring gjorde såhär: Nu väntar jag bara på att få en snygg musche också 😉  Jag har blivit lovad att få hem den här dockan när turnén är slut.  Hur svårt kommer det bli att förklara för folk som kommer på besök: "Ja men här har jag en docka av mig själv. Har inte alla det? Rockartister och OS-medaljörer är överskattat, jag kör en på mig själv" Ha ha, kommer att bli såååå fåfäng.  Nä. Nog om det. Huvudet snurrar. Jag tog en paus här hos dig för att få vila lite. Men nu är vilan slut.  Vi får helt enkelt höras en annan dag. Och kanske synas på söndag!  Puss och kram  PS. Sorry för rubriken igår, syftade på gastroskopin och ville ha lite uppmärksamhet 😉  Och det här blir nog ändå dagens garv:

STeG SoM HjäLPeR

Goooomööra göllgosar,  Här har ni en hälsning från en som vaknade på tok för tidigt.  Och inte kunde somna om.     Det är säkert för att jag fick vila igår. Energin kommer nog vara maxad idag.  Det är bra. För idag händer skojiga grejer som jag ska berätta för er imorgon. Alternativt om ni håller koll på min instagram ikväll!  Jag har dukat upp med en god kopp kaffe och ska försöka jobba lite innan träningen på Bosön.    Jag har också sett till att jag har avokado, citron, skinka och gott bröd att tugga på.  Styrkelöpningen som jag och Lisa fick hoppa över i förgår, blir idag istället.     Det känns alltid okej innan ett sånt här pass - urjobbigt under tiden - och fantastiskt efteråt.  När man sedan läser på träningsschemat att man ska avsluta med fotstyrka och stretch så går ögonen i kors och minsta lilla övning känns tung.    Över till något annat. Jag vet inte hur mycket ni har koll på nyheter ute i världen. Jag brukar ha dålig koll eftersom jag tycker att det mesta är negativt och jag blir ledsen eller får ont i magen av allt som händer.  Men jag har inte missat kaoset med alla flyktingar och människor som skriker efter hjälp.     Nu har två av mina vänner Tobias Lilja och Thomas Pickelner startat en organisation som kommer att göra skillnad.  Den heter:    Sådana här fina initiativ gillar jag! Och ni vet vad jag tycker: kan vi hjälpa, på något sätt, så ska vi göra det.  Här springer vi för att samla in pengar. Och ni kan starta redan i helgen med Lidingöloppet!     Är ni nyfikna på mer så gå in på hemsidan som ni ser på andra bilden här ovan.  De har även en annan touch på upplägget. Thomas förklarade det såhär: "Löparna sätter inför loppet upp tre egna mål där de själva anger mycket nöjd, nöjd eller mindre nöjd som de delger de som är intresserade av att bidra. Når man målet mycket nöjd så tredubblas grundinsatsen, nöjd så dubblas den och mindre nöjd så är det grundinsatsen som kvarstår. Det blir alltså lite som att spela på oddset. Bidragsgivaren är medveten om att ens bidrag kan gå från 50-150 kr exempelvis beroende på hur det går i loppet. Löparen får extra inspiration att springa bra då mer pengar kan dras in till de behövande flyktingarna vid Europas gränser. En insamling som ger mer nerv, är mer pepp och som förhoppningsvis bidrar till bättre resultat och hälsa både för löparen och flyktingarna"    Bra idé va?  Jag tränar hela helgen och bidrar med mina steg därigenom.  Hur många av er ska springa Lidingöloppet?     Ååååååå, höll nästa på att glömma!  Min samarbetspartner ATEA har en tidning för sina anställda och jag fick vara med i senaste numret.  Det blev så fint och jag älskar titeln de valde.     Ser ni att jag alltid nämner bloggen? Ni är med mig i allt jag gör.        Det får avsluta inlägget för idag.  Magen skriker: "fruuuuukost" och träningstimmarna kommer allt närmre.  Puss på nosen så länge ❤️       Och så en varning:   

NyTT TäNK.

Tillbaka!  Sitter i soffan i Karlskrona igen, med kaffe och musik och ett stycke Alex på besök.    Jag var en snabbis i Stockholm i helgen för att hålla i ett träningspass för en tjejgrupp som ska springa Lidingöloppet.  Jag körde hoppstyrka med dem och fick höra efteråt att träningsvärken smög sig på direkt i rumpa och lår.     Så ska det va!  Härligt brudar!     Energiska grupper gör mig pigg och glad. De skrattar och är med på noterna, lyssnar och är intresserade. När det finns kemi i en grupp så flyger tiden iväg och det mesta man gör tillsammans blir bra.     Grodhopp, mångsteg, vristhopp och borzowhopp blandades tillsammans med trestegskombinationer och upphopp.  Allt sådant som gör att jag själv aldrig kan sätta mig normalt på en toalett en vecka efteråt 🙂  Efter passet var jag trött i huvud och stämband och drog mig ner till mitt favoritställe: bryggan på Bosön.     Allt var som vanligt.  Som om tiden stått stilla. Visst är det många gånger så: det känns som om att allt förändras hela tiden och i en väldig takt, men ändå förändras väldigt lite i det stora hela.     Bosön kommer alltid att vara ett hem för mig. Bryggan, vindarna och vännerna kommer nog alltid att finnas här för mig.  Och sommaren kom! Precis som jag trodde. Jag la mina pengar på att augusti - september skulle bli våra solfyllda månader.  Att det kommer sent betyder inte att det är sämre. Jag gillar det.     Träningen har gått bra och bäst går det just nu i längdhoppet.  Jag känner mig lätt, stark i benen och hoppig.     Jag har haft svårt för att äta i några dagar och det är konstigt att det ger utslag direkt när man hoppar.  Det är verkligen INGENTING jag rekommenderar, man ska ÄTA! Ofta under dagen. Och alltid direkt efter träningen. Men om du äter lite mindre en dag, ungefär som när man är nervös inför en tävling, så är det ingenting som i alla fall jag mår dåligt av.     På mitt förra längdpass tränade vi på en ny teknikdetalj. Jag ska få med mig farten ut i hoppet med hjälp av mitt vänsterknä, men när jag har "hängt ut hoppet" så ska jag trycka ner benet nästan mot marken för att få fram höften.     Jag gjorde några roliga landningar med huvudet ner i sanden innan jag hittade känslan.           Jag njuter av att träna på detaljer! Tycker att det är utmanande och fokuskrävande.  Gillar när huvudet är inställt på en enda sak.     Och Agne är BÄST. Han hejar på så fort jag gör något bra, klappar händer och skriker: "FAN vad bra!!" När jag gör något dåligt säger han ingenting. Vi ältar inte. Det är bara att börja om. Bara att gå vidare.  Ibland behöver man inte spekulera i allt som är "fel".     Istället pratar han om det jag SKA göra.  Och jag känner igen tänket från de gånger jag har diskuterat med Carro (Klüft). Alltid nästa steg.  "Vi tar med oss det där som är bra".          Alex har opererat sitt knä och kommer att vara hos mig till på fredag. Då åker vi upp till Stockholm igen för ett äventyr!  På lördag kommer jag att få berätta för er vad det handlar om.  Alltid dessa cliffhangers 😉     Nu haltar hon in här i rummet och frågar om jag vill ha stekt bröd med ägg och avokado till lunch.  OM jag vill! Jag är inte intresserad av att äta men vet att jag har ett styrkepass ikväll.  Och vill jag göra det bra så är det bäst för mig att jag samlar på mig energi.     Massa kramar till er ❤️ Nu - citat.                   

Stor Grabb och signering.

Måndag yo

(null) En del säger att måndagar är nya möjligheter, andra säger att det är fruktansvärt. Vad vi än tycker så kommer måndagarna varje vecka. Jag varierar i min åsikt. Beroende på vad veckan ska bjuda på.

(null) Denna veckan betyder stress och pressat schema för min del. Därför är jag inte lika förälskad i min nya möjlighet just idag. Men det går över. Alla våra relationer med och till någonting har tydligen sina toppar och dalar. Helgen var händelserik. BÖCKERNA HAR ANLÄNT!

(null) Peter kom med några kartonger till mig och jag började signa de böcker som ni har köpt.

(null)

(null) Gunnar låg sjuk i influensa men även han har signat sina exemplar till er som har bett om det. Jag hoppas ni kommer att gilla boken. Den är maffig!

(null)

(null) Förutom bokfödelse så var det även fest med prisutdelning. Jag skulle få motta priset som "Stor Grabb" på Lidingöloppets årliga tillställning.

(null) (Min sponsor och vän Janne Åkerblom) "Stor Grabb" blir man när man har gjort minst 25 landskamper. Jag fick ta emot priset från svensk friidrotts ordförande Björn Eriksson.

(null) Min mormor Sassa Kullberg är "Stor Grabb" i handboll och nu jag i friidrott. Häftigt 🙂 Andra bilder från kvällen om ni är nyfikna:

(null)

(null)

(null) Janne fick förbundets förtjänstmedalj i silver. Vi var ett vinnande bord den här lördagen 🙂

(null) På söndagskvällen var jag helt slut. Ville skriva till er men orkade inte förmå mig. Visste att jag bara skulle vara negativ. Satte mig i ett hörn hos Alex istället och knaprade på tacochips.

(null) Ibland behöver man bara vara ifred. Min måndag ska innehålla ett möte med Cancerfonden och sedan jobb. Och om näsan slutar rinna så väntar träning. Pussgurkor, nu sätter vi igång!

(null)

(null)

(null)

Rise and fucking shine

Rise and shine, säger den där morgonpigga och hurtiga människan som man bara vill slå på käften innan man sekunden senare gömmer huvudet under täcket. IMG_5057.JPG Ibland är man bara FÖR trött.

IMG_5062.JPG Som jag, efter den här helgen. Har varit ansvarig för Lidingöloppets frukost, vilket är ett uppdrag som jag verkligen gillar och som jag är glad att Jessica gett mig. Men jag svär ändå varje gång över min totala trötthet.

IMG_4375.JPG Går upp 05.00 lördag och söndag och träffar mina goa funktionärer som hjälper till på de två skolorna där vi har frukosten och sen är min uppgift "bara" att hålla koll på så att allt funkar omkring: ingenting får fattas, våra löpare ska servas och när problem uppstår ska de lösas. Sjukt kul!

IMG_5063.JPG Inte så utmattande EGENTLIGEN. Det var bara det att direkt efter detta hade jag satt upp mig på jobbtider på Alewalds i fem timmar för att efter det försöka träna. Behöver jag säga att min kropp sa ifrån?

IMG_5075.JPG Igår skulle jag tränat mitt första pass med gruppen sedan cancern vid 09.30 men jag kom aldrig upp från sängen. Jag somnade om. Huvudet sprängde och jag kände mig inte ens som en jäkla mes som låg kvar! Då är jag trött vill jag lova.

IMG_5074.JPG Några timmar senare lyckades jag med en lätt jogg med inslag av gång men den tog mina sista krafter. Jag hoppas att den lugna kvällen gav mig krafter till dagens jobb.

IMG_5073.JPG Så. Nu har jag gnällt färdigt. Jäklar så skönt det är få ordbajsa lite. Ut med skiten bara. Nu några roliga saker! 1. Igår fick jag mess av min vän Carro ❤️ Hon skriver väldigt sällan eftersom hon är trött efter operationen.

IMG_5056.JPG Ni har väl inte glömt hennes kamp mot hjärntumören? Hon fnittrar säkert åt min vardagliga trötthet som jag skriver om här just nu och jag vet att om allt var som vanligt skulle hon bara kvittra "you go girl!" om jag hade ringt för att beklaga mig.

IMG_5071.JPG 2. Jennie Jo kom förbi jobbet när jag var som tröttast med den största bukett blommor ni kan tänka er! Jävla brud. Man får ju prestationsångest delukke. Hur orkar man vara så fin mot alla hela tiden?

IMG_5077.JPG 3. Jag fick äran att vara med i tidningen Womens Health. Deras nya nummer finns ute nu 🙂

IMG_5053.JPG

IMG_5054.JPG 4. Jag har haft vänner över för filmkväll och såg två sjukt bra filmer. Tips till er, se dem:

IMG_5061.JPG "Now you see me" och "Divergent". Mmmm... Pepp, action och må-bra-känsla i båda. 5. Givetvis har jag fått mängder med skojiga humorbilder från Alex. Här har ni några:

IMG_5066.JPG

IMG_5067.JPG

IMG_5068.JPG

IMG_5069.JPG HA HA HA. Alltså, jag vill ha emojis i det här inlägget för att förstärka hur jag känner! Nu är jag redo att starta dagen. Ni också hoppas jag ❤️ Puss!

IMG_5072.JPG

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.