Pratat med mamsen och längtar till lördag

Har precis avslutat ett halvtimmes långt samtal med min kära mamma. GUD så roligt det är att snacka med henne! Jag blir verkligen på bra humör. Idag berättade hon så fint att hon fyller 50 år nästa år och då önskar hon sig banne mig inga tråkiga prydnadssaker eller kläder. Nejdå, hon ska ha en engelsk bulldogg (ja, det stavas med två G för den som undrar. Har googlat). INGET annat är okej.

“Slösa inte pengarna på massa annat onödigt som jag ändå inte vill ha” var hennes kommentar. Nehe, det är väl bara att börja spara då. Fin stamtavla ska den ha också. För hon ska kunna avla på den. Jajjemen.

Nu sitter jag här i mitt nystädade kök och känner mig på bra humör. Det enda som saknas är lite musik. Jag vet bara inte vad jag ska spela för jag har börjat att tröttna på min egen spellista på Spotify.

Idag har jag varit hos sjukgymnast Anna. Hon kollade min fot som fortfarande är svullen i leden efter getingsticket. Men hon tror inte att det ska vara någon fara för tävlingen. Det enda som stör är att det smärtar och jag kan inte riktigt trycka ifrån i löpsteget. Men det positiva är att det inte är upphoppsfoten så då spelar det mindre roll för nu är jag sååååååå sugen på att komma igång

Jag ska inte bli för långrandig… för jag ska krypa ner i sängen och ringa ett samtal och spela wordfeud istället

Ni får mer uppmärksamhet imorgon, eller någon helt annan dag

Kram så länge // Nadja

Idag var jag grym!

Godkväll från en grinig men målinriktad Nadja dagen före julafton!

Ohhh… som jag ska gnälla ikväll! Jag är så trött, så mentalt sliten, så sömnig och sugen på att sova från det att jag går upp tills dess jag går och lägger mig på kvällen igen. Jag förstår om ni vill säga “Håll käften och njut av värmen istället!” till mig. Jag vill säga det själv nämligen men problemet är bara att jag inte bryr mig Jag är trött och då är jag trött. Ni vet att jag har sagt det tidigare: då låter jag det vara så. Jag orkar inte låtsas att jag är pigg och energisk. Det känns bara så falskt och konstlat.

Det var oerhört längesedan som jag tränade såhär bra och jag tror att det kombinerat med värmen sätter sina spår. Det resonemanget har ni också hört tidigare, eller hur?

När jag vaknade i morse så var jag stel och kantig. Tänkte faktiskt tanken att jag inte skulle klara av att hoppa längd idag men ännu är jag inte så trött att jag låter bli att försöka. Så vid 09.45 åkte vi till träningen och jag började värma upp. Det kändes väl sådär men jag peppade mig med att det skulle bli bättre om jag bara sprang några stegringar. Jag flåsade som om att jag aldrig har sprungit längre än 100 meter och det irriterade mig. Jag försökte att andas in så mycket luft som möjligt för att få trycket att släppa inom mig men det hjälpte inte. Jaja, vad gör man? Jag körde löpskolning och sedan inlöpningar på längdbanan. Målet idag var att klara en kvaltävling, det vill säga tre fulla hopp efter varandra med ca 5-7 minuters vila mellan hoppen. Och gissa vad?

Såhär dagen innan julafton så får man veta om man har varit snäll under året eller inte och det verkade banne mig som om att jag har varit det! För jag klarade av alla tre hopp OCH DET med riktigt bra längder. Jag vet att ni vill veta hur långt. Och ni vet att jag inte kommer att berätta Mamma, om du är RIKTIGT nyfiken så kan du ju messa mig. Du vill väl antagligen veta om ditt familjerekord står sig eller inte Det som jag tar med mig från den här träningen är att jag nu vet att jag kan tävla inomhus!!!

Hur som helst så blev jag gladare och en gnutta piggare av passet men när jag satte mig i bilen på väg hem så kunde jag inte riktigt glädjas åt min prestation. Jag kände mig så trött och orkade inte ens med de positiva tankarna. Så efter lunchen behövde jag göra något annat och följde med gänget ner till stranden 20 minuter från vårt hotell. Det var skönt att åka till havet. Vi spelade beachvolleyboll, hoppade i vågorna och tävlade i att stå på händer. Precis vad jag behövde. Efter det fick jag ta en lååååång dusch innan jag somnade en timme och när jag vaknade var det dags för middag. Mmmm… mat! Jag älskar mat. Mamma vet vilket matvrak jag alltid har varit. Mat är min tredje kärlek (ja, nu kan ni ju fundera på vilka de andra två är ).

Jag dricker en kopp te och äter mandlar. Jag känner att julstämningen är lika med NOLL men skulle ändå inte vilja byta det här mot kalla Sverige.

Imorgon har jag häck på förmiddagen och kast på kvällen. Jag ska testa några nya blockinställningar imorgon. Jag har kollat filmer på nätet och studerat och tror att jag har hittat en detalj som jag vill prova

Jag kommer att önska er GOD JUL imorgon så den önskningen får ni inte nu Nu säger jag istället godnatt och att jag hoppas att ni mår bra.

Kramar Nadja

Du är den jag kunde va

Jag har hittat min absoluta favorittext!!!!Den här låten tillägnar jag alla mina systrar, min bror, min mamma och min kära far.

Mikael Wiehe har skrivit dessa fantastiska ord. Läs och njut

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va

Du är med mej där jag e
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Jag är ett korsord

… okej. Inte ett helt korsord. Men en ruta!

För någon vecka sedan skrev mamma här på bloggen bland mina kommentarer att hon hade lite svårt med aftonbladets sommarkryss. Jag fick se vad det var hon menade. “Idrottande Casadei” på fem bokstäver var en svår nöt att knäcka. I alla fall för Gunnar och Niklas som kommenterade så kul här på bloggen

Jag tycker själv att det här var HUR KUL SOM HELST! Det känns konstigt att folk fortfarande skulle komma ihåg vem Nadja Casadei är. Som Gunnar sa: “Vad fan, du har ju inte gjort någonting på ett år! Hur kan en friidrottare som inte syns någonstans får det utrymmet?” . Haha. Jag kulle egentligen velat ha sagt något kul och spydigt tillbaka men faktum är att jag undrar likadant själv

Jaja. Smickrande var det i alla fall.

Idag har jag träningsledigt och ska fika med min kompis Danne. Som för övrigt har tänkt knäcka mitt rekord på 800 meter ikväll. 2.08.15. Lycka till Danne!

Måste kila. Jag hoppas att det blir mer skrivet ikväll!

Kramar från en idrottande Casadei på fem bokstäver

Jag borde sova men jag dricker te

Ännu ett roligt pass tillsammans med Kajsa kan läggas till handlingarna Jag kan tyvärr inte skryta med att jag hoppade speciellt högt men jag kan säga att Kajsa är briljant. Hon hoppar precis så som jag vill hoppa när hon är klar med mig! Lätt, avslappnat, enkelt men ändå kraftfullt. Jag fick ta ett litet pytte-steg till framåt idag och hoppa med fyra stegs ansats. Det var HUR KUL SOM HELST och äntligen fick jag lite lyft i min hoppning. I TVÅ hopp. Sen blev jag trött Ja, det finns ingen hoppstyrka eller uthållighet i mina ben än. Men jag kan skutta lite och det är jag glad för. Några sådana här pass till och mitt hopp-ben kommer att bli starkare än förut. Det ger mig tillförsikt. Nu gäller det bara att jag håller mig lugn och fin och inte stressar på mig själv. Kajsa är super på att hålla igen mig. Hon verkar veta precis vad hon håller på med och det känns tryggt.

Jag sitter som vanligt i min stora, gråa soffa och dricker en kopp te. Jag har just kommit hem från en filmkväll hos Gunsa. Jag borde styrt stegen raka vägen in i sovrummet men så kom jag att tänka på er och på hur trevligt och mysigt det skulle vara med en kopp te. Så jag hamnade här. Jag svarar på några mail samtidigt så jag är inte enbart här för nöjes skull

Imorgon har jag vilodag. Jag har gjort det till min tvättdag. Varför då? Det kändes onödigt precis i samma stund som jag bestämde mig för att jag skulle tvätta. Men nu är det så. Och jag behöver rena kläder till resan på lördag. Jag ska basta också. Och köpa lite grejer som jag behöver till resan. Linsvätska måste jag ha med mig. Eller, tror ni att det finns där? Folk har ju linser även i Portugal. På något sätt så känns det ändå bäst att köpa det här i Sverige. Knas.

Min mamma har åkt till Orsa tillsammans med syster Bella och hennes pojkvän Max. Det blir alltid så gräsligt tomt när familjen lämnar mig för annat. Som tur är så sticker jag också Hoppas att du får kul mamsen! Och hoppas att skorna sitter som en smäck. Jag ville ta en bild på mamma för bloggen. Men hon skrek genast att det “inte går för sig!” för hon var ju inte så snygg som hon ville vara Men hennes skor fick jag ta kort på.

Jahopp. Jag tar en sista riskaka och dricker sista droppen te.

Jag längtar till bastun imorgon. Det ska bli så skönt att få sitta där. Ingen når mig. Ingen kan få tag på mig. På något sätt så tankar det min energi. Jag har aldrig tidigare känt att promenader i naturen skulle vara något för mig, men nu skulle jag kunna tänka mig att prova. När det blir lite varmare så borde det ju vara som i bastun, fast med lite mer att se runt omkring

Jag säger godnatt till er.
Det var längesedan jag sa “godmorgon” va?

Kanske ni får en överraskning imorgon

Kramar Nadja

Borde jag skämmas?

Hejsan vänner!

Så ni är kvar? Vad härligt!

Jag trodde att alla skulle vara borta vid det här laget. Att alla skulle ha tröttnat på att jag ALDRIG uppdaterar. Ja, jag vet att det var fem dagar sedan nu. Jag vet att det är aningen oförskämt. Jag kunde ju i alla fall meddelat att jag skulle vara ute på andra uppdrag
Nejdå. Det är säkert inte alls så ni tänker. Det där är bara i mitt eget huvud.

Jag har tränat MÅNGA bra pass sedan vi hördes sist. Jag har klarat av nya utmaningar och tagit träningen upp till en nivå till. Kom ni ihåg när jag berättade för er att jag hade klarat av att göra djupa benböj för första gången? Nu har jag klarat av “skjuta haren”! Det är som en enbensbenböj men du har det hängande benet framför dig, inte bakom dig på en bänk som man brukar ha. Jag ska inte låta så jäkla lycklig egentligen, för jag klarade det bara på höger ben. Men vänster kommer snart också! Det är så väldigt intressant att se detta samband: jag är betydligt svagare på vänster benet och det är också det ben som har vållat mig mest smärta på olika sätt. Nu är det ett glömt kapitel. Jag är på helt rätt väg. Jag känner det som en värmevåg genom hela kroppen varje dag när jag genomför min träning.

Jag har haft hektiska, kärleksfulla, roliga och fullspäckade dagar då både lillasyster och mamma har varit på besök. Lägg också till ett styck bästa kompis till Daniela (syster) så kan ni ju förstå att jag har haft svårt för att få tiden att räcka till. Men, jag har försökt att ta hand om mig och jag har sett till att få med min tillagda egentid i form av bastu även om tiden inte har varit på min sida. Jag har också hunnit med massage och annan återhämtning så jag kanske inte ska gnälla för mycket. Egentligen har jag bara prioriterat. Och jag har prioriterat MIG istället för min blogg. Så härligt egocentriskt

Idag sprang jag intervaller ute i solen nere vid vattnet på Bosön. Min klubbkompis Danne var med och körde sin hoppstyrka samtidigt bredvid mig. Han kom med glada tillrop varje gång han såg på mig att jag grymtade illa. Det är bra. För idag höll jag nog på att kräkas.
Jag skulle ha sprungit sex stycken 300-ingar och vi mätte upp en sträcka. Jag tror att den blev runt 270 meter istället för 300 meter men lika trött för det blev jag. Sitter fortfarande här och har blodsmak i munnen. Jag tror att jag var lite extra trött eftersom jag körde bromsman i morse. Det suger alltid lite mer i mina ben efter ett sådant pass.

Jag har druckit litervis med vatten och springer på toa hela tiden. Jag undrar hur den här natten ska sluta?

Vet ni vad jag har glömt att berätta för er!? På lördag åker jag på läger till Portugal! Som jag längtar. Jag är lite nervös också. För det är där som jag kommer att öka på kvaliteten en aning i träningen och det ska bli kul att se hur jag reagerar på det.

Jag får prata mer om den nervositeten en annan dag för nu behöver min kropp sömn. Imorgon väntar ett höjdpass med Kajsa igen.

Godnattkramar till er // Nadja

Svar till er och kort rapport

Någon som är morgonpigg? Tyvärr inte jag. Ögonen vill ju för tusan bara trilla ner på mig igen. Och jag som ska träna om en och en halv timme… Attans!

Igår fick jag tre kommentarer på mitt förra inlägg och jag tänker göra två flugor på smällen och svara lite kort här: Robban - jag förlorade såklart inte handstående-tävlingen! Men din gissning var outstanding! Jenny - du får snart spring i dina ben, jag tror det kommer med solen! Om inte så får du väl ta ett läger här på Bosön och så kan vi också hetsa varandra lite. Matilda - jag har många olika sätt för att återhämta mig. Jag mailar dig

Idag när jag drog upp rullgardinen så sken solen som aldrig förr. Det känns som om att det blir en bra dag. Jag ska iväg till min sjukgymnast Britta för att stretcha kroppen ordentligt, få ultraljud på knäna och för att göra några övningar som tränar upp min rörelseförmåga samtidigt som jag blir stark i hela kroppen. Man kan tro att det är ett lätt pass, men så fel man tror om man tror så. Jag blir alltid toktrött och får träningsvärk. Och på tal om träningsvärk så hänger smärtan i magmusklerna i sig! Igår på lunchen fick jag galna kramper i magen. Jag var tvungen att sluta äta ett tag för att muskulaturen skulle lugna ner sig lite. Jag undrar om jag ska göra som mamma alltid sa till mig: “Det är bara träningsvärk! Träna bort det!”, eller om jag ska ta det lite lugnt med magträningen några dagar till?

Min frukost står och väntar på mig så jag tror att jag går till den nu. Jag har bara ett pass idag så om jag får lust så skriver jag lite mer senare idag. Jag har för mig att det var något annat som jag ville berätta för er men jag kommer bara inte på vad, just nu.

Träna bra om ni ska träna, vila ordentligt om ni ska vila och kram på er!

Nadja

Alla dessa magiska människor!

Ibland blir jag tårögd av alla fina, underbara människor som jag har omkring mig! Jag tänker på Leffe, som inte alltid får veta hur mycket han betyder för mig. Han är med mig vid varje pass och stöttar och peppar mig och han står ut med mig när jag skriker på honom för att jag är arg över något. Han finns alltid vid min sida. Idag skojade vi med varandra och sa: “I nöd och lust heter det ju!” efter att ha pratat lite om mitt skadefyllda år. Han tror alltid på mig. Hejar alltid på mig. Vill mig verkligen alltid väl. Och det är inte med många människor som jag känner så. Jag vet, från mitt allra djupaste, att han ALLTID håller på mig. Det är en väldig trygghet. Och jag fylls med en oerhört stor tacksamhet som är svår att beskriva!

En annan människa som betyder mycket för mig är Anna Sunneborn. Hon är sund och glad och är alltid så ärlig mot mig. Jag vet att jag har skrivit om henne här tidigare så ni kanske till och med kommer ihåg henne?
Idag åt hon lunch med mig och Leffe på Bosön. Och hon kommer fram till mig med ett leende på läpparna och en STOR blombukett! Sedan säger hon: “Du kan inte vinna någon gren på SM i helgen, men för mig är du alltid en vinnare! Och jag älskar dig på och utanför banan! Jag älskar människan Nadja” och så fick jag en stor kram.
Herregud! Finns dessa människor!!?? Hur fint var inte det där då!? DET är att stötta när det blåser motvind. Det där är att uppmuntra och att stå vid ens sida när det inte går spikrakt uppåt. Jag blev så galet glad! Jag fylldes med så mycket kärlek över denna handling. Jag är ju blödig av mig och ville helst börja lipa där och då men jag kunde hålla mig (anar jag en gnutta istid inom mig?)

Nu står buketten på mitt köksbord och gör mig påmind om vilka vackra vänner jag har. Jag dricker te och städar lite om vartannat. Jag pratar lite i telefon ibland också Inte för att jag gillar det egentligen men när jag pratar med människor som gör mig glad och hoppfull så funkar det.
Syster Gisela har messat och skriver att jag är ett missfoster. Haha, det är faktiskt också en kärleksförklaring även om det nu inte låter så. Hon vill nämligen att jag kommer ner till dem snarast. Hon är så söt när hon blir arg. Ja, Gisela… jag kanske kommer. Men du får ju hejda dig två sekunder. Jag ska gadda ihop mig med Leffe lite först
Det hade varit sååå mysigt att få komma hem till Gisela och CG (Giselas kille) och bli lite ompysslad. Det enda som jag tvekar på är den SEX timmar långa resan ner… Phew! Men om jag köper på mig fem nya cd-skivor så ska väl det funka.

Du får skriva lite snällare sms Gisela Och: denna gången räcker det inte med att du är min lilla piga. Haha, jag vill ha en träningskompis! Seså, rör på fläsket

Jag har kollat igenom gamla fotoalbum också… Shit vad det rör upp känslor! Varför verkar ens liv alltid så jäkla glatt i backspegeln? Det är en ganska cool känsla. För den uppstår ALLTID. Oavsett vart i livet jag befinner mig. (Mamma och Gisela, det var några riktigt snygga bilder på er två kan jag lova. Jag tar med dem!)

Nej, nu börjar jag få ont i ryggen av att sitta i den här stolen. Jag ska sätta upp en tavla i mitt mysrum!

Vi hörs imorgon. Godnattkramar till er // Nadja

Så mycket firande…

Har blivit ordentligt uppläxad av min syster Daniela (Bissan) och mamma. De tycker INTE att det är kul när jag bara lägger in en bild med ett citat här på bloggen. De vill ha TEXT. De säger: “det är bara för att du är lat som du lägger in den bilden!”
Haha, de är så söta när de står där och grymtar framför mig Jag lägger ju in de där citaten för att jag tycker att de är SÅ bra och jag vill dela med mig av dem. Men jag håller med. Ibland har jag varit dålig på att skriva. Men vad tusan, jag har inte alltid så mycket att skriva. Och då somnar ni framför datorskärmen. Eller ännu värre: struntar i att följa min blogg

Idag ska ni få text så att ni storknar! För nu ska jag berätta vad som har hänt alla dessa dagar då jag inte har bloggat en enda gång. Och mamma och Bissan: ni kommer att bli förhörda på detta imorgon. Så jag hoppas fan att ni läser!

Det har firats julafton, juldag och nyårsafton. Det har varit massor av människor här i mamma och Allans lägenhet hela dagarna. Vi har spelat Skip-Bo och ätit mängder av god mat, sovit länge om dagarna och ätit ännu mera god mat. Där emellan har jag varit duktig och tränat bra pass med Petter. Bissan kallas för Askungen här hemma för hon har dille på att städa och diska. Hon plockar undan efter oss andra hela tiden. Det där brukar faktiskt vara mitt jobb! Fast jag ska inte ljuga när jag säger att jag njuter lite av att ligga kvar här på golvet på min madrass och kolla ljuvliga “vänner-avsnitt”.
Lilla Malte (Giselas mops) väcker oss på morgonen när han vill leka. Han biter i öronen, tårna och käkar på håret. Men man kan inte annat än att älska honom ändå. Den lilla korven! Han ska förövrigt starta sig en alldeles egen blogg. Så, tassarna i taket och grattis Den ska vi följa!

Bytte julklappar med storasyster Paula och fick en tigermatta av henne!! Så cool! Bild på den kommer om jag kommer ihåg det Och ni skulle ju påminna mig om julafton och vem som var tomte men det är det ingen som har gjort så då får ni inte heller veta än.
Nyårsafton firades hemma hos mamma och Allan med bara de närmst sörjande i sällskap. På tolvslaget stod vi ute på balkongen och höll på att frysa ihjäl, pussade varandra på kinderna och flög in i värmen igen.
Medan jag skriver detta kollar jag med ena ögat på Hipp Hipp. Hur kul är inte det då?! Jag älskar Hipp Hipp! Speciellt “svenska för nybörjare”…

Har galet ont i huvudet för jag har sovit på tok för länge idag. Imorgon är det hög tid för mig att bli morgonpigg igen. Då väntar ett träningspass med Petter på Blekinge Health Arena.

Nä, nu har jag ordbajsat klart!
Kramar i massor / Nadja

Brorsan är lat!

Skrattade jag när jag vaknade imorse och såg den här lappen

Nästa sida »