Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

PÄ LiV & DöD.

Söndag efter midsommar... 

 class=

Jag Àr mer urlakad Àn utvilad. Midsommarnatten blev lÄng. 

Vi spelade kort alldeles för sent. Mest för att jag blev förbannad över mitt underlÀge och inte kunde ge mig förrÀn jag kunde fÄ gÄ och lÀgga mig med en vinst...
class=

PÄ riktigt hade jag sÄdana SKITKORT i ungefÀr fyra timmar att jag var beredd att kasta ett glas i vÀggen. Jag menar, nÄgon gÄng under fyra timmars spel borde man kunna fÄ en drÀglig hand.

Men icke dÄ. HÀr skulle det vara mellankort i en Bismarck dÀr min pappa lÀxade upp mig efter varje omgÄng. 

 class=

Jag fick kritik för att jag inte svarade upp pÄ den fÀrg han hade "visat" mig, för att jag inte kom tillbaka i den fÀrg jag skulle sett men inte hade uppfattat, för att jag sakade för höga kort nÀr jag borde ha krupit och ja... du förstÄr ju. 

Det dÀr kan göra vem som helst förbannad. 

Och pappa rev sitt hÄr. 

 class=

Förutom fight i kortspel sÄ var midsommar och dagen efter hÀrliga. 

Vi Ät massor av mat och lekte lekar som sig bör. 

 class=

Mamma och Allan var lekledare och jag har kritik att framför *höjer en hand*.

För det första sĂ„ hade dom strama regler, vilket i och för sig jag tycker Ă€r bra. Men bara om man FÖLJER dom. 

 class=

Nu Àndrades alla regler efter behov och det vet vi ju alla vad det gör med en tÀvlingsmÀnniska... ingen bra utgÄng pÄ det dÀr. 

Dessutom: sÄ höll mamma pÄ det gula laget vilket hon inte ens försökte dölja. FrÀckis! 

 class=

Som tur var sÄ var det blÄ laget utomordentligt överlÀgsna vilket lÀttade mitt inre tryck nÄgot. Men jag vet nu att vi ska ha opartiska domare till nÀsta Är. Ja, det kommer att bli en stÄende "SkÀrvaboda-Kamp" det hÀr. 

 class=

Vill du vara med sĂ„ kan du med fördel anmĂ€la dig hĂ€r hos mig 😉 

Jag kommer att vara rÀttvis med lagindelningen och du kommer att fÄ rÀtt uppladdning och tak över huvudet. 

 class=
Kransar kommer jag att anlita "mamman" till att göra och massage kommer Alex att fÄ bistÄ med (var beredd pÄ att muskelbristningar kan förekomma). 

Vad sĂ€ger du? Blir du sugen eller vettskrĂ€md? 😀

 class=
Hur firade du din och er midsommar? Var det lugnt och stilla eller blev det ett sÄnt dÀr hejdundrande partaj? 

Jag borde ju minnas frĂ„n förra Ă„ret men guldfisken hĂ€r gör faktiskt inte det 😂

 class=
Om jag hinner imorgon sÄ ska du fÄ en uppdatering pÄ trÀningsfronten. Det har gÄtt sÄÄÄÄ bra, fram till den dag jag skulle trycka pÄ lite extra i lÀngd ut över plankan... 

Nu Ă€r min handbroms i och alternativ trĂ€ning stĂ„r pĂ„ schemat. Det Ă€r inte lika roligt att prata om sĂ„ jag spar det tills vi hörs igen ❀

 class=
Puss och kram och GLAD MIDSOMMARHELG till dig.

Nadja 

 class=

 class=

 class=

LuGNa NeR DiG Va.

Kaffekopp, trĂ€ningslopp, spa-dopp, galakropp och livshopp.  SĂ„ mĂ„nga olika "opp". Och du borde ringa mig och sĂ€ga just det för jag ligger kvar i sĂ€ngen.  Ibland kĂ€nns det som att jag Ă€r vĂ€rd det. Samtidigt som jag kĂ€nner det, sĂ„ snurrar det en liten tanke i bakhuvudet: "du kan inte ligga hĂ€r en hel dag. Ingen normal mĂ€nniska gör sĂ„dĂ€r. Du borde gĂ„ upp".  DĂ€rför Ă€r det bra med djur i sin nĂ€rhet: dom bryr sig aldrig. Dom bara ligger och njuter. Inga problem hĂ€r inte.  Mitt nya Ă„r körde rivstart de luxe och har bjudit mig pĂ„ lite av varje. Jag har hittat lugn hos mamma och ett fint tanke-bollplank i Jennifer.  Att upptĂ€cka andra mĂ€nniskors syn pĂ„ saker, höra deras vĂ€rderingar och pĂ„ vilket sĂ€tt dom ger rĂ„d Ă€r alltid en kick för mig.  Och nĂ€r man badar bubbel hos mamma i den minus 8-gradiga luften under en stjĂ€rnklar himmel kommer man fram till mycket bra. Som att nĂ€shĂ„ret fryser till is förbannat fort och att vi borde haft mössor pĂ„ oss. Öronen höll ju pĂ„ att trilla av.  Allt sĂ„nt dĂ€r som beskrivs sĂ„ lĂ€ckert i alla magasin Ă€r nog just mest lĂ€ckert i text. I verkligheten uppstĂ„r komplikationer.  Man fĂ„r pyttelite halsont och vill bara gömma sig under en kudde...  Mitt liv fick ytterligare stjĂ€rnglans nĂ€r min bĂ€sta vĂ€n Alex kom ner pĂ„ besök i fredags förra veckan. Vi trĂ€nade det första vi gjorde.  Alex smet till gymmet och jag fick bĂ„de hoppa och springa.  Agne har modigt lagt in olika former av hopp för mig och jag klarade det utan problem.  Vi hoppar pĂ„ en mjuk matta för att göra belastningen mindre.  Jag fick ocksĂ„ springa motstĂ„ndslöpning och frĂ„gade uppnosigt om sex lopp verkligen var tillrĂ€ckligt.  "Du kommer att mĂ€rka att det Ă€r tillrĂ€ckligt" var svaret jag fick.  Jag slĂ€ppte det och tĂ€nkte att det alltid gĂ„r att tjata sig till ett extra lopp nĂ€r det vĂ€l Ă€r dags. Men det behövdes INTE.  Jag lĂ„g utslagen pĂ„ marken undrade vad som hĂ€nde.  Agne klappade tröstande pĂ„ min rygg och bad mig att komma ner till testrummet nĂ€r jag hade andats klart - vi skulle köra igenom vaderna ocksĂ„.  Jag somnade pĂ„ banan. Vaknade upp 20 minuter senare nĂ€r andra atleter kom in i hallen. SlĂ€pade mig ner till Agne och körde igenom vaderna.  Alex lĂ„g och körde baksidor pĂ„ en boll och jag tĂ€nkte snabbt "vad hĂ„ller hon pĂ„ med? Är hon inte trött?". Bara för att jag Ă€r utmattad sĂ„ ska alla andra gĂ€rna vara det ocksĂ„.  Vi Ă„kte hem, fixade mat och sa i mun pĂ„ varandra: "vi behöver vila". SĂ„ Alex ringde Ronneby Brunn och sa: "hej, vi Ă€r tvĂ„ otroligt stressade tjejer hĂ€r. Och vi behöver behandling. Nu" Vi var egentligen ute i ej god tid men dom fixade fram andrum Ă„t oss.  Vi Ă„kte glada i hĂ„gen. Peppade pĂ„ att bara fĂ„ vara.  En idĂ© kommen i precis rĂ€tt tid.  Jag behövde verkligen fĂ„ stĂ€nga av en stund och Alex var ju galet nervig efter en lĂ„ng tĂ„gresa.  Det blev massage med varma stenar och ett arombad.  Jag har aldrig fĂ„tt massage pĂ„ det sĂ€ttet tidigare. Det Ă€r vĂ€ldigt olikt idrottsmassage.  Vi fick en ansiktsbehandling som vi skulle sköta sjĂ€lva och jag Ă€r ju inte direkt tjejen som kan sĂ„nt dĂ€r. Men jag tror att min mask blev finnemang.  Om du vill lĂ€skas lite mer sĂ„ fĂ„r du fler bilder hĂ€r (inte för att min mask kommer att leda till att Ronneby Brunn fĂ„r fler kunder, sĂ€kert snarare tvĂ€rtom. Men för att du ska fĂ„ drömma dig bort nĂ„gon minut). Och ja, under dom hĂ€r tvĂ„ dagarna vek jag undan frĂ„n min plant based-kost. Och vet ni vad? Det kĂ€ndes BRA! ❀ Jag har mer att berĂ€tta men jag vet hur lĂ„nga blogginlĂ€gg suger musten ur dig.  SĂ„ jag strosar vidare. Ett trĂ€ningspass stĂ„r pĂ„ agendan och jag ska boka in möten inför imorgon.  SĂ„ puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀

UTMaTTNiNG.

God kvĂ€llspuss och en hĂ€lsning frĂ„n en sjukling... Som en blixt frĂ„n en klarblĂ„ himmel blev jag igĂ„r kvĂ€ll krĂ€kling. Jag körde ett bra trĂ€ningspass pĂ„ kvĂ€llen: 20 x 200 meter.  Ett pass som kĂ€ra Agne har döpt till "oĂ€ndligt". IgĂ„r förstod jag varför. Uppgiften var att springa 200 meter pĂ„ en viss tid, med en minuts vila mellan varje lopp och tills vi inte pallade mer.  Agne kunde lika gĂ€rna ha sagt: spring tills du stupar.  Det blev lopp pĂ„ lopp pĂ„ lopp och jag trodde aldrig att det skulle ta slut.  Motvinden var som en vĂ€gg i fejset och kylan Ă€cklig. Men jag tĂ€nkte hela tiden: "shit vilket pannben jag fĂ„r nu!" Jag fick syra i magen och benen. Det sved som fan i mellangĂ€rdet. Ni vet den dĂ€r kĂ€nslan som man fĂ„r nĂ€r man egentligen inte Ă€r trĂ€nad för det man gör men man gör det Ă€ndĂ„ - utvecklingsstadiet.    NĂ€r jag kom hem var jag hungrig som ett djur och hĂ€llde i mig gulaschsoppa. Det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort. För pĂ„ bara nĂ„gra minuter kom illamĂ„endet och magen kraschade. Jag pep in pĂ„ toa och blev sittande dĂ€r ett tag.  TĂ€nkte först att det var trĂ€ningen och syran som hade bildats i magen under tiden. Men nĂ€r jag mitt i natten behövde springa upp för att spy anade jag att det var nĂ„got annat.  Visst gĂ„r det nĂ„gon irriterande krĂ€ksjuka nu?  Jag spydde totalt tre gĂ„nger inatt och sov inte ett skit. Mamma har försökt att skĂ€mma bort mig under dagen men jag har inte kunnat Ă€ta nĂ„got av det som serverats. Inte förrĂ€n nu. SĂ„ jag tror att det redan ikvĂ€ll vĂ€nder Ă„t det bĂ€ttre.  Jag har legat i sĂ€ngen mĂ„nga timmar idag men hasade mig upp nĂ€r en annan sjukling kom pĂ„ besök: Michaela. Hon lĂ„g hemma hela dagen igĂ„r och hörde av mamma att man blir ompysslad pĂ„ SkĂ€rvaboda Resort. Och dĂ„ hennes man Ă€ndĂ„ inte fanns hemma för att ta hand om henne sĂ„ kom hon till oss.  Mamma fick kĂ€mpa med mediciner och vĂ€tska och gulligull.  Och jag var tvungen att ge mamma cred och upprĂ€ttelse. Jag sa att jag frĂ„n och med nu mĂ„ste Ă€ndra i min förelĂ€sning. I den brukar jag berĂ€tta om hur mamma alltid blir glad nĂ€r man kommer pĂ„ besök eftersom man dĂ„ kan hjĂ€lpa till med att klippa grĂ€s, putsa rutor, rensa rabatter... Nu behöver jag ett avsnitt för nĂ€r man Ă€r spysjuk - dĂ„ Ă€r hon len som bomull.  Heja morsan!  Jag ska göra mig en kopp te till och försöka hĂ„lla mig vaken till Idol.  Imorgon vĂ€ntar en massa backlopp och jag vill gĂ€rna köra dom.  Hoppas att du Ă€r kry och mĂ„r bra och har en glad fredag! ❀ Puss och kram med munskydd pĂ„

MiN KRiTiSKa HeJaRKLaCK.

Jag lĂ„g i en solstol pĂ„ SkĂ€rvaboda och blundade för att skydda ögonen mot det starka ljuset. En citronfjĂ€ril flög förbi och mamma tjöt: "sĂ„g du Nadja? Tur-fjĂ€rilen var hĂ€r hos oss! En till!"  "Nej, vart Ă€r den?" En suck frĂ„n mamma. "Man mĂ„ste hĂ„lla ögonen öppna hĂ€r i livet, annars missar man sin chans..." Det var bara en vanlig dag. Med den vanliga solen och det vanliga smĂ„snacket. Men meningen gick rakt in i mig. SĂ„ mycket som gömmer sig i dom dĂ€r orden. Och jag vet inte ens om mamma sjĂ€lv var medveten om hur fint sagt det var.  Vardagspoesi.  Senare pĂ„ kvĂ€llen satt vi borta vid sjöstugan och pratade minnen. Mycket om hur det var för henne under tiden jag hade cancer.  Jag kom pĂ„ att jag faktiskt aldrig har pratat med mamma om det. Har aldrig hört hennes syn pĂ„ det som hĂ€nde. Och jag blev fĂ€ngslad. SĂ„ mycket jag missat under tiden som jag sjĂ€lv befunnit mig i stormens öga. SĂ„ oerhört fokuserad jag har varit; pĂ„ mig sjĂ€lv.  Jag har förstĂ„tt att det har varit jobbigt för mina nĂ€rmaste, sĂ„klart. Men nĂ€r mamma sĂ„ inlevelsefullt mĂ„lade upp dagen dĂ„ jag ringde henne och berĂ€ttade om vad som hĂ€rjade i min kropp, dĂ„ fick jag ont i hjĂ€rtat pĂ„ riktigt.  Att se henne uppleva minnet igen var mĂ€rkligt. Hon berĂ€ttade om hur hon hade gĂ„tt upp till pappa utan att veta vad hon gjorde. Hur hon hade grĂ„tit nĂ€r hon kom fram och pappa hade undrat var det var.  NĂ€r han inte fattade skrek hon: "Nadja har cancer!!!!" vĂ€nde pĂ„ klacken och gick hem igen.  DĂ€r skrattade vi bĂ„da, för hon berĂ€ttade sĂ„ otroligt roligt mitt i allt det tragiska. Min alltid lika humoristiska mamma.  Jag var forfarande nyfiken pĂ„ massor och passade pĂ„ med mina funderingar.  "Du hĂ€lsade aldrig pĂ„ mig pĂ„ sjukhuset... Pappa var dĂ€r hela tiden" sa jag frĂ„n ingenstans.  Mamma med sina solglasögon pĂ„, huvudet vĂ€nt ut mot vattnet: "nej jag vet, alla jag har hĂ€lsat pĂ„ har dött..."  En klump i magen. "Men du trodde vĂ€l att jag skulle bli frisk..? Eller?" En suck. Eller nĂ„got försök att hĂ€mta andan.  "Jag vet inte.. Jag vet inte vad jag trodde". Och jag slussades tillbaka till sjukhusscener, provtagningar, hĂ„ravfall, skrattanfall pĂ„ olĂ€mpliga stĂ€llen, första gĂ„ngen jag trĂ€ffade familjen med rakat huvud och med slang i halsen...  Och tillbaka igen. Till utsikten pĂ„ SkĂ€rvaboda Resort. Till solnedgĂ„ngen och den fuktiga kvĂ€llen.  SĂ„ underligt allt Ă€r.  Mammas lite mer nedtonade röst gjorde mig uppmĂ€rksam. "Se bara till att ha roligt Nadja, ha alltid roligt. Okej?" Det kunde jag lova henne. Kanske inte alltid, varje sekund. Jag behöver ju springa idiot-intervaller ocksĂ„. Men i övrigt, ja, det ska nog gĂ„.  Och frĂ„n djupaste allvar till det mest lĂ€ttsamma: "Ditt höjdhopp pĂ„ Instagram var hemskt. Du hoppar som jag nĂ€r jag var 12. Du ligger som ett streck i luften. Vart Ă€r bĂ„gen?" Haha, tror du att jag blev paff? Jag som trodde att hon skulle gilla hoppet. Tycka att framstegen Ă€r bra. Men icke.  "Men vadĂ„ mamma, jag hoppar ju med fel ben! Det Ă€r vĂ€l bra? Jag har inte lĂ€rt mig riktigt Ă€n och det hĂ€r Ă€r vĂ€l bĂ€ttre Ă€n i början?" "Nej, jag tycker inte att det ser bra ut. Jag hade aldrig lagt ut den" och sĂ„ ett skratt.  "Jag mĂ„ste ju vara Ă€rlig. Jag ljuger aldrig för dig." Lite stött ringde jag Agne. Högt och tydligt förklarade jag för honom vad mamma just sagt och jag sneglade pĂ„ mamma för att se om hon Ă„ngrade sitt uttalande.  Icke dĂ„. Med hakan högt i luften tittade hon bestĂ€mt tillbaka pĂ„ mig. Agne skrattade till en början men som vanligt förstod han att det lĂ„g en gnutta allvar i det hela och att jag behövde snabbt understöd.  "Du kan inte jĂ€mföra dig med vart du varit innan. Inte nu. Du har börjat om. Du har bytt ben och Ă€r inte i samma fysiska form Ă€n. Men det kommer. Du fĂ„r visa din mamma att hon har fel istĂ€llet." Hans klarsynthet fick mig att andas djupare. Jag var nĂ€mligen en millimeter ifrĂ„n att Ă„ka till VĂ€stra Mark och börja hoppa höjd men efter att Agne sagt sitt sĂ„ tog jag det med ro.  "Ge din mamma en kram" avslutade han med innan vi sa att vi skulle höras imorgon för en uppdatering av hĂ€lsenan. Ja du ser, allting hĂ€nder pĂ„ SkĂ€rvaboda. Högt och lĂ„gt, gulligt och bitskt. VĂ€lkommen nĂ€r du vill.  IgĂ„r var jag tillbaka i trĂ€ning pĂ„ VĂ€rendsvallen. Det blev intervallerna som jag skulle ha sprungit i lördags men sköt pĂ„ eftersom hĂ€lsenan ömmade.  IgĂ„r gjorde den inte det lĂ€ngre och jag kan lĂ€gga ytterligare ett bra pass i min ryggsĂ€ck.  600+400+600+400 meter. Tipp tipp tapp.  Aningen snabbare lopp denna gĂ„ngen. Lite mer smĂ€rta i benen. Lite mer arg pĂ„ Agne. Som för övrigt vĂ€nde kinden mot mig nĂ€r jag var klar: "HĂ€r, slĂ„ om du vill". Haha, aldrig. Men en vacker dag kanske jag bara mĂ„ste...?  Vad sĂ€ger du? Inte om att slĂ„ Agne pĂ„ kĂ€ften, utan om dagen?  Ska vi sĂ€tta igĂ„ng?  Jag tror det. Kaffe och frukost - hĂ€r kommer jaaaag.  Pussar ❀

Är DeT MiN Ă„NGeST? 

Tjo sĂ„ det svĂ€nger!  Midsommar 2016 Ă€r till Ă€nda och jag kĂ€nner mig frĂ€sch som en nyponros. Sov visserligen till 11.00 idag men det beror mer pĂ„ allsĂ„ngen igĂ„r Ă€n nĂ„got annat.  Bissan frĂ„gade entusiastiskt om vi skulle sjunga ihop och jag hakade pĂ„ direkt. Hon gjorde en spellista med power-ballader och vi dansade dramatiskt och skrek ut allt inom oss.  Mamma anslöt efter ett tag och vevade med armarna i nĂ„gorlunda takt. Utbrast stolt: "det hĂ€r Ă€r mina döttrar! Titta pĂ„ dom! Det Ă€r mina tjejer det!"  Mitt i allt kom Kristina frĂ„n DuvemĂ„las "du mĂ„ste finnas" och mamma stannade upp i berömmet:  "Nej hörni, det dĂ€r har jag inte lĂ€rt er. Ni Ă€r inte beroende av nĂ„gon. Sluta sjung den dĂ€r!"  Haha, vi skrattade sĂ„ gott.  Medan vi vrĂ„lade ut över sjön simmade Leo lugnt och stilla runt i den.  Killarna stack ut med bryggbĂ„ten. Trötta pĂ„ att lyssna pĂ„ alla Ă„ngest och brustna-hjĂ€rtan-lĂ„tar.  Eller ocksĂ„ kanske för att mamma krĂ€vde 200.000 i intrĂ€de för att fĂ„ njuta av vĂ„r förestĂ€llning. "Casha upp nu. Det hĂ€r Ă€r once-in-a-life time". Vi sjöng Whitney Houston, Rod Stewart, Jennifer Rush och Tina Turner. Och mamma undrade förtvivlat om det var hon som hade gjort oss till sĂ„dana kĂ€nslomĂ€nniskor.  "Har jag applicerat min Ă„ngest pĂ„ er nĂ€r ni vĂ€xte upp? Är det dĂ€rför ni inte Ă€r rationella?" och sĂ„ skrattade hon sĂ„dĂ€r hjĂ€rtligt. PĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet som bara mamma kan.  Resten av dagen handlade bara om att hĂ€nga runt.  Lunch hos pappa, sol pĂ„ grĂ€smattan, egenbakade pizzor och trĂ€ningsvila.  HĂ€ngmatta, myggbett, bad och melonfrossa.  Djupa diskussioner om livet och kĂ€rleken, namn pĂ„ kommande barn och spontana tupplurar.   Fotboll, fiske och massagestunder. Jag har haft trĂ€ningsfritt i tvĂ„ dagar och det har gĂ„tt sĂ„ snabbt. Jag har riktigt njutit av att inte ha tider att passa och att bara kunna göra vad jag vill av dagarna. Jag trodde inte det nĂ€r jag lĂ€ste pĂ„ programmet att jag skulle fĂ„ vila.  Men det har gjort mig gott. Och idag ska jag köra snabbstyrka.  Jag kommer att köra den hĂ€r i Karlskrona och Ă„ka hem först imorgon igen. För pĂ„ kvĂ€llen vĂ€ntar lĂ€ngdhopp och bĂ„de Agne och jag Ă€r pĂ„ hugget och laddade.  Veckan som inleds Ă€r viktig för mig.  Nu tackar jag för uppmĂ€rksamheten och slĂ€nger mig i soffan. Jag ska ringa FaceTime! SĂ„ jĂ€kla mysigt.  Puss och kram till dig ❀

HĂ€R ViLL Du Va.

Gullegoding!  30 graders vĂ€rme cirkulerar omkring mig och jag svettas pĂ„ vartenda del av kroppen.  Jag Ă€r en sĂ„dan som gillar att svettats. Skit ut - nytt frĂ€scht in, tĂ€nker jag alltid.  Jag vet att du har fullt upp idag men chansar Ă€ndĂ„ och kikar in med lite god energi och kĂ€rlek. Man vet aldrig vem som behöver den.  Jag vill berĂ€tta om midsommar.  Killarna sitter just nu och kollar fotbolls-EM och resten av brudarna Ă€r ute vid bryggbĂ„ten och skĂ„lar med Allan som pass-opp. Jag passar tydligen inte in nĂ„gonstans men hĂ€r kĂ€nner jag mig hemma.  Det blev sĂ„ roligt igĂ„r. Speciellt eftersom min Ă€lskade lillasyster Bissan och hennes kille med svĂ€rförĂ€ldrar kom.  Bissan... Denna lilla crazy girl.  Det Ă€r intelligens, humor, vĂ€rme och ironi i en alldeles perfekt blandning. Jag vet att det Ă€r svĂ„rt att beskriva en annan mĂ€nniska sĂ„ att man verkligen förstĂ„r. Man behöver sjĂ€lv trĂ€ffa personen i frĂ„ga.  Men jag Ă€r 100% övertygad om att du hade Ă€lskat henne.  Och hon Ă€r lyckligt lottad: bĂ„de killen och svĂ€rförĂ€ldrarna passar som handen i handsken i den hĂ€r galna familjen.  Alla gĂ„r runt och gör sitt. Gör det man njuter av, strĂ„lar samman ibland, Ă€ter tillsammans, drar ett skĂ€mt, badar, smyger Ă„t sidan nĂ€r det blir för mycket och kommer tillbaka in i en dans. Avslappnat.  Vi skulle spelat kubb igĂ„r men det blev bad istĂ€llet.  Och jag blev sĂ„ oförklarligt trött att jag smet ivĂ€g för att sova en timme. Vet inte vad som hĂ€nde men jag kunde inte hĂ„lla ögonen öppna.  LĂ„g och sov nĂ€r Bissan stormade in i rummet: "JassĂ„! Det Ă€r HÄR du Ă€r! Din jĂ€vel, upp med dig" och sĂ„ tryckte hon en kudde i ansiktet pĂ„ mig.  "Allan sa att du förmodligen smitit hit..."  Hrm. Varför röjer man mitt gömstĂ€lle sĂ„dĂ€r?  Jag fick lydigt gĂ„ upp. Klunkade iskall coola och kom in i matchen igen. Cola var för övrigt det största firandet igĂ„r. Men det gör inget - det Ă€r bara gott en gĂ„ng var femte mĂ„nad ungefĂ€r.  Man riktigt kĂ€nner hur tĂ€nderna frĂ€ts sönder. Eller hur?  Nu ska ni fĂ„ en bildbomd frĂ„n igĂ„r. Jag önskar att jag kunde lĂ€gga upp videos ocksĂ„, för jag ligger inne pĂ„ nĂ„gra riktigt giftiga.  Men det fĂ„r bli i nĂ€sta version av den hĂ€r bloggen.  Det Ă€r bra att spara ett ess i rockĂ€rmen har jag hört.  Visst ser det hĂ€rligt ut? Den ljusa skönheten pĂ„ bilden hĂ€r ovan Ă€r min brors tjej Emma. Lika bra att ni fĂ„r lĂ€ra kĂ€nna henne ocksĂ„.  Polen leder för övrigt EM-matchen med 1-0 om ni undrar....  NĂ€ du, nu har vi hĂ€ngt klart hĂ€r. Det Ă€r midsommardag och den största kramen idag skickar jag till Towe som kĂ€mpar pĂ„ sĂ„ hĂ„rt ❀ Hoppas du fĂ„r en lekfull och rolig dag. Jag draaaaaar. Puss och kram frĂ„n SkĂ€rvaboda 

Ett KRaV.

SommarvĂ€rme i luften, en kopp med kaffe och kaffegrĂ€dde stĂ„r framför mig och huvudet dunkar. Jag gick upp lite för tidigt idag kĂ€nner jag. Men jag behövde tvĂ€tta. Mina trĂ€ningsklĂ€der anvĂ€nds sĂ„ flitigt och tvĂ€ttar jag inte nu sĂ„ fĂ„r jag gĂ„ naken till dagens pass. Har haft dagar med höjd, lĂ€ngdhopp, sprint, styrka och kula. Och allting har jag klarat av pĂ„ ett bra sĂ€tt. Kroppen började strejka först igĂ„r. MĂ„nga explosiva moment flera dagar i rad sĂ€tter sig sĂ„klart nĂ„gonstans. Hos mig sĂ€tter det sig i rumpa och baksida lĂ„r. Och jag ringde massör Markus igĂ„r för att fĂ„ hjĂ€lp. Vidrigt. Hans armbĂ„gar gör mig illamĂ„ende. UppvĂ€rmningen Ă€r den bĂ€sta men inte den som gör mig frĂ€sch i kroppen. PĂ„ kvĂ€llen skulle jag fĂ„ testa att köra ett sprintpass. Det blev bara koordinationslopp och starter tillsammans med Lisa. Jag kunde inte springa snabbt eftersom rumpan ville krampa hela tiden. Jag fick göra det jag har blivit sĂ„ bra pĂ„ den senaste tiden: acceptera och göra det bĂ€sta av situationen. Dagarna som jag har haft bloggsemester har bjudit pĂ„ nĂ„got jag vill fira i efterskott: Mors dag! Bilden visar min mamma det Ă„ret hon satte svenskt rekord i lĂ€ngdhopp. Och hon Ă€r bara 16 Ă„r! Visst ser hon redan ut som en fĂ€rdig atlet?! 6.33 var hennes rekord dĂ„. Det personlig rekord jag ocksĂ„ sitter inne pĂ„ i lĂ€ngdhopp för den som vill retas lite. Hur blev du firad pĂ„ mors dag? Eller Ă€r du kanske inte ens mamma? Vi som inte Ă€r det borde fira för att vi Ă€r blivande mammor nĂ„gon gĂ„ng i framtiden. Jag har hört att man ska ta ut glĂ€djen i förskott. Just fan, det skulle handla om mamma. Haha, sĂ„ gĂ„r det nĂ€r man Ă€r sjĂ€lvcentrerad. Jag var inte i Karlskrona nĂ€r mors dag var sĂ„ jag fick inte ens krama om min mamma. Men jag fick skicka en hĂ€lsning via bilden ni sĂ„g hĂ€r ovan. Det var inte vad hon önskade sig. Hon vill ha ett hus vid havet. Men vem har en sĂ„ fet plĂ„nboken? Att hon ska fĂ„ ett hus vid havet var en deal vi gjorde nĂ€r jag runt 18 Ă„r. Hon köpte mig en mental trĂ€ningsbok efter en timmes tjatande och i den skrev hon: "Kom ihĂ„g huset vid havet". Min mamma har vĂ€rldens bĂ€sta humor. Till och med nĂ€r hon menar allvar. Hon har sĂ„ nĂ€ra till skratt och jag har alltid roligt med henne. Även dĂ„ vi bara gör trĂ„kiga saker: som att spela Candy Crush i samma rum. DĂ„ underhĂ„lls man av hennes irritation över felspel och en massa svordomar. Hon Ă€r frĂ€ck i munnen, snabbtĂ€nkt och kĂ€nsligare Ă€n hon erkĂ€nner. Hon Ă€r djupare Ă€n hon visar och bakom all ironi finns tusen tankar och funderingar. Hon stöttar mer Ă€n du mĂ€rker. Och fast hon hela tiden hĂ€vdar att hon Ă€r bĂ€ttre Ă€n mig sĂ„ vet jag att hon kommer att svĂ€mma över av stolthet nĂ€r jag slĂ„r hennes rekord i lĂ€ngdhopp. Har du inte trĂ€ffat mamma sĂ„ kĂ€nner jag att det Ă€r en av grejerna du bör göra innan du dör. GĂ€rna i kombination med oss döttrar. Hon Ă€r i sitt esse nĂ€r hon fĂ„r vatten pĂ„ sin kvarn och hon Ă€r mamman som anmĂ€ler sig till en sex och samlevnadskurs bara för att det alltid finns nĂ„got nytt att lĂ€ra sig. Ja, du ser ju. Jag funderar pĂ„ att smyga med henne dit. TĂ€nk sĂ„ kul vi skulle ha!? NĂ„got sĂ€ger mig att vi inte skulle kunna ta det seriöst om vi gick tillsammans. SĂ„ för hennes betygs skull sĂ„ ska jag nog bara stanna hemma. Oj... Nu har jag skrivit en uppsats igen! FörlĂ„t. Du har sĂ€kert ett jobb att sköta. Vi sĂ€ger tack och hej och gör lite nytta istĂ€llet. Puss & kram ❀

FrÀLSt.

Gooooodmorgon Darling,     Morgonpromenad-bruden till din tjĂ€nst.  Jag gĂ„r mina steg varje morgon och kĂ€nner faktiskt att det Ă€r riktigt hĂ€rligt. Jag vet att jag riskerar att lĂ„ta som en frĂ€lst galning nu, men jag bjuder pĂ„ den.  Hade precis kommit in frĂ„n kylan nĂ€r jag fick den hĂ€r bilden frĂ„n Alex:    Jag svarade pĂ„ en sekund (vilket aldrig brukar hĂ€nda) och Alex svarade tillbaka: "vad gör DU uppe NU?!" UngefĂ€r. En helt befogad frĂ„ga. Hon kĂ€nner mig som en sjusovare. Jag berĂ€ttade om mitt lilla projekt och hon berömde mig. Tackar. Beröm Ă€r aldrig fel.     Jag förbereder kaffebryggaren innan jag sticker ut sĂ„ att jag har nĂ„got gott att komma hem till. Annars Ă€r risken onödigt stor att jag springer in pĂ„ nĂ„gon hotellfrukost.     Vad har hĂ€nt medan vi har varit ifrĂ„n varandra dĂ„?  Massor.  Jag har trĂ€nat pĂ„ tvĂ„ pass om dagen och gĂ„tt pĂ„ behandlingar dĂ€remellan. Försöker hĂ„lla koll pĂ„ hĂ€lsenan och att kroppen kĂ€nns smidig.    IgĂ„r var första gĂ„ngen pĂ„ fyra veckor som jag klarade av att sĂ€tta pĂ„ mig spikskorna igen.  Jag reagerade sĂ„klart vid övergĂ„ngsperioden frĂ„n lĂ€ttviktsskor till spikes och fick backa nĂ„gra steg.     Men det finns ju ett talesĂ€tt som sĂ€ger att man backar nĂ€r man tar sats, sĂ„ det Ă€r vĂ€l det jag gör.  HĂ€r i VĂ€xjö Ă€r servicen total och sĂ„ fort jag kĂ€nner nĂ„got sĂ„ kan jag springa till bĂ„de naprapat, sjukgymnast och massör. Henke hjĂ€lpte mig tvĂ„ gĂ„nger förra veckan.     Och sĂ„ tog jag en tripp till Karlskrona eftersom Gunnar kom pĂ„ besök.     Mammas bröder Mats och Per och hennes fĂ€stman Allan Ă€r lite smygkĂ€ra i Gunnar sĂ„ det var inte lĂ€tt att fĂ„ en syl i vĂ€dret nĂ€r de satte igĂ„ng.  Det skulle diskuteras rotavdrag, byggnationer och politik.  Över en öl sĂ„klart.     Jag Ă€r inte förtjust i nĂ„got av Ă€mnena och fick springa runt och fota som jag brukar göra istĂ€llet.        SjĂ€vklart bubblade jag. Slet med mig mamma som var den enda som var villig att hĂ€nga pĂ„. Och kĂ€nde hur min kropp vaknade till liv igen.  PĂ„ söndagen Ă„kte vi till en galet mysig gĂ„rdsbutik.     Mamma och Allan Ă€r tydligen stammisar dĂ€r. Och givetvis fick de Gunsa att shoppa loss.  De har sĂ€kert nĂ„gon hemlig bonus för alla mĂ€nniskor som de tar med sig dit.     Ett underbart stĂ€lle hur som helst och Ă€r du och hĂ€lsar pĂ„ i krokarna sĂ„ bara mĂ„ste du be mig att visa dig det.  Nu knyter det sig i magen pĂ„ mig. Frukost stĂ„r pĂ„ schemat. Och jag tĂ€nker göra en Ă€ggröra med broccoli, champinjoner och vitlök.  Mitt nya hitte-pĂ„ och det jag Ă€r insnöad pĂ„ för tillfĂ€llet.  Hoppas du fĂ„r en glad onsdag. Min bestĂ„r av tvĂ€tt-trĂ€ning-tvĂ€tt-sova-trĂ€ning-kolla Sveriges mĂ€sterkock-sova.     Puss & kram sĂ„ lĂ€nge!          

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.