Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

AGNe ÄR MiN RyGGRaD

Vem Ă€r din?  Visst Ă€r det konstigt... Ibland gör vi chansningar i livet som senare visar sig vara det absolut bĂ€sta vi kunde gjort. Ibland fĂ„r vi utdelning för vĂ„rt mod, vĂ„r vĂ„ghalsighet och för att vi gĂ„r för det vi tror pĂ„.  Jag började trĂ€na med Agne för snart 10 mĂ„nader sedan. Haltande kom jag till trĂ€ningarna. Fick inte göra allt som dom andra gjorde och fick ofta se pĂ„ nĂ€r resten av gĂ€nget körde skiten ur sig.  Med brinnande ögon frĂ„gade jag Agne om jag fick göra mer, vara med mer, försöka mig pĂ„ nĂ„got nytt. Testa att passera Ă€nnu en milstolpe.  Alltid lika lugnt bemötte han mig med ord som "tĂ„lamod" och "kontinuitet".  "Du ska hĂ„lla ihop. Du behöver mer tid. Vi kan inte gĂ„ för fort fram. Du fĂ„r vĂ€nta". Hur mĂ„nga gĂ„nger har jag hört dom meningarna?  Jag visste nĂ„gonstans inom mig att han hade helt rĂ€tt attityd inför min iver. Men jag testade Ă€ndĂ„ honom flera gĂ„nger. "Ett hopp till? En stöt till?"  Hela vĂ€gen har han stĂ„tt dĂ€r med hakan högt och bergfast blick - "Glöm det. Du ska trĂ€na imorgon igen".  Ingen stress. Aldrig nĂ„gon panik. Aldrig nĂ„gon lust att hetsa fram resultat som han vet kommer, om jag hĂ„ller ihop. Inte brĂ„ttom till nĂ„got. 34.80. Det sĂ€ger dig inte ett skit. Men för mig betyder det allt.  Det Ă€r min ansats i lĂ€ngdhopp. Den jag hade i juli 2013 och den jag hade innan jag sprang rakt in i ett berg av motgĂ„ngar.  I förrgĂ„r, tre Ă„r senare, var jag ute pĂ„ den igen! Exakt samma ansats.  17 steg av ren jĂ€vla lycka. HĂ€rifrĂ„n kan vi jobba pĂ„ nĂ„got bra.  Agne Ă€r för mig just den supercoach alla hyllade honom som under tiden han trĂ€nade KlĂŒft.  TrĂ€nare hyllas oftast just sĂ„ - en bra adept = en bra trĂ€nare. NĂ€r adepten sen försvinner sĂ„ Ă€r demontrĂ€naren borta. Eller?  Jag har pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll fĂ„tt se att det inte var en tillfĂ€llighet att Carro blev just sĂ„dĂ€r bra som hon blev (förutom att hon hade en sinnessjuk talang, men Ă€ven talanger ska hĂ„llas ihop).  Agne har total koll.  Agne besitter ett lugn jag aldrig tidigare kĂ€nt. Agne dundrar in hopp och tro i varje aktiv bara genom sitt sĂ€tt att se dom.  Han pratar vĂ€ldigt sĂ€llan resultat, sĂ€ger att fokus ligger pĂ„ andra saker. Resultaten kommer Ă€ndĂ„ om vi fokuserar rĂ€tt frĂ„n början. NĂ€r han mĂ€ter mina lĂ€ngdhopp fĂ„r jag aldrig veta nĂ„gra lĂ€ngder. Han bara ler, sĂ€ger "hrmm" och ber mig att hoppa igen. TĂ€nka pĂ„ nĂ„gon detalj han vill se mig göra bĂ€ttre. KĂ€nna rytmer mer.  Han tror pĂ„ sina aktiva men kan likavĂ€l slĂ€nga ur sig: "bĂ€ttre kan du, jag vet att du kan bĂ€ttre. Det dĂ€r var inte bra" nĂ€r nĂ„got inte Ă€r sĂ„ som vi vill.  Men han sĂ€ger det till mig, inte framför nĂ„gon annan. Han skulle aldrig fĂ„ mig att kĂ€nna mig liten och drar mig alltid Ă„t sidan sĂ„ att vi ska kunna prata ifred.  Han Ă€r iskall. Men utstrĂ„lar samtidigt sĂ„ oerhört mycket vĂ€rme. Han Ă€r den dĂ€r klippan vi alla behöver ha i vĂ„ra liv.  Är det nĂ„got som saknas, sĂ„ ser han till att det finns till nĂ€sta gĂ„ng. Jag mĂ€rker att han hĂ„ller distans nĂ€r mĂ€nniskor frĂ„gar hur det gĂ„r. Han skapar en bubbla runt trĂ€ningsgruppen dĂ€r inte mĂ„nga kommer in. I den hĂ€r bubblan kĂ€nns allt sĂ„ tryggt. Vi Ă€r ett team dĂ€r alla hejar pĂ„ varandra.  Han har glömt mig till vissa trĂ€ningspass, jag har tjurat och blivit arg. Men Ă€ndĂ„ har vi inte rykt ihop Ă€nnu. SĂ„dĂ€r som Carro trodde att vi skulle göra.  Jag kan inte riktigt sĂ€tta ord pĂ„ vad det Ă€r han förmedlar pĂ„ varje trĂ€ning, men det Ă€r nĂ„got som andas tillit till oss aktiva, en tro pĂ„ vĂ„r förmĂ„ga som jag aldrig kommer att kunna beskriva.  Jag har hamnat sĂ„ vĂ€ldigt rĂ€tt.  Jag har hamnat hos en mĂ€nniska som fullkomligt Ă€lskar idrotten och allt runt omkring den.  MĂ„nga gĂ„nger kan han slĂ„ ut med hĂ€nderna och sĂ€ga: "Kolla, sĂ„ hĂ€rligt det hĂ€r Ă€r. Det hĂ€r Ă€r det bĂ€sta jag vet!"  Och jag tror honom. Agne Ă€lskar ocksĂ„ det hĂ€r livet. Han vet att det betyder upp och ner, fram och bak i ett evigt trixande. Och han sĂ€ger ibland att det Ă€r just tjusningen.  Det Ă€r idrotten.  Jag bara ryser nĂ€r jag hör det dĂ€r. För det betyder att han Ă€r rustad för bĂ„de med och motgĂ„ng.  En person som bara vill se resultat kan inte sĂ€ga sĂ„dĂ€r. För dĂ„ tar glĂ€djen slut dĂ€r resultaten uteblir.  Kanske var det just dĂ€rför Agne vĂ„gade tacka ja nĂ€r jag frĂ„gade om jag fick trĂ€na med honom? För att han njuter av utmaningen, striden, lyckan nĂ€r vi tillsammans snubblar över ytterligare en tröskel?  Det har inte hĂ€nt mĂ„nga gĂ„nger, men ibland, dĂ„ och dĂ„, sĂ„ bara vet du att du Ă€r med rĂ€tt mĂ€nniskor. Det kĂ€nns som en sjĂ€lvklarhet inom dig. Som ett extra hem. Som om ni delar samma visioner i huvudet. Som om att ni ser likadana inre bilder. Jag sĂ€ger ibland till Agne att jag Ă€r sĂ„ glad att jag har fĂ„tt den hĂ€r chansen. Och han svarar tillbaka att han Ă€r glad att fĂ„ trĂ€na mig. Att det Ă€r roligt.  Och han kan sĂ€ga det i en bil pĂ„ vĂ€g frĂ„n en tĂ€vling dĂ€r det inte gick som vi trodde, eller efter ett pass dĂ€r jag fĂ„tt bryta eller Ă€ndra om.  Roligt, trots att jag kanske fĂ„tt krĂ€mpor igen eller inte kan följa trĂ€ningsplaneringen alls pĂ„ nĂ„gra veckor. Roligt...? Visst ser man lĂ€ngre Ă€n till resultaten om man kan sĂ€ga sĂ„, sĂ„ fort man ser en uppförsbacke?  Tack Agne, för att du Ă€r den du Ă€r.  MĂ„nga har rĂ€ddat mig genom Ă„ren, jag har rĂ€knat dom alla och har koll pĂ„ vartenda mĂ€nniska som nĂ„gonsin lyft mig. Du kommer att fĂ„ en alldeles speciell plats i boken om mitt liv. 

UtMaNaD.

God torsdag hjĂ€rtevĂ€n,     Nu ska du fĂ„ vĂ€rldens mysigaste tips av mig!  Sitter du precis som jag i en lĂ€genhet utan möjlighet att tĂ€nda en brasa? Eller kan du kanske men tycker att det Ă€r för omstĂ€ndigt?  Gör sĂ„hĂ€r dĂ„:    Googla pĂ„ "fireplace video" och höj volymen. Du kan ha brasan framför dig pĂ„ bordet och du hör allt det dĂ€r charmigt knastrande och susande i elden.  TĂ€nd nĂ„gra ljus bredvid och du har den goa stĂ€mningen i lĂ€genheten pĂ„ ett kick.  En kopp kaffe och ett gott bröd till det hĂ€r och frukosten blir en homerun.     Tack för era sms och mejl igĂ„r efter mitt blogginlĂ€gg "jag förstĂ„r" ❀ Jag hade hoppats att nĂ„gon skulle hitta lite glĂ€dje eller tröst i orden men jag trodde inte att ni var sĂ„ mĂ„nga. Det var ocksĂ„ extra roligt att min egen syster Daniela blev skeptisk och undrade om det var jag som hade skrivit den.     Daniela, eller Bissan som jag kallar henne, Ă€r en intelligent, humoristisk och levnadsglad person. Och det kĂ€nns alltid lite djupare i mig nĂ€r hon ger en komplimang eller följer det jag gör.     Jag har trĂ€nat för fullt i dagarna. TrĂ€nat sĂ„ mycket att jag fick ta en hel Ă„terhĂ€mtningsdag igĂ„r: cykling och stabilitet istĂ€llet för löpningen som var planerad.    Mina vrister vĂ€rkte, hĂ€lsenorna ömmade och fötterna verkade ha fĂ„tt blĂ„mĂ€rken pĂ„ undersidan.  Jag har nĂ€mligen tagit ett kliv till denna veckan!  Jag har för första gĂ„ngen pĂ„ tre Ă„r fĂ„tt starta ur block!     Och som om att inte det var nog sĂ„ utmanade min tyske trĂ€nare Uwe oss tjejer i gruppen att springa mot varandra, frĂ„n block och över hĂ€ckar.  BĂ„de jag och Lisa fnittrade efterĂ„t och sa i mun pĂ„ varandra: "det dĂ€r var en kick!"       Uwe Ă€r ingen sĂ„n dĂ€r som sparar pĂ„ nĂ„got. Han tycker att det bara Ă€r att köra. Och man fĂ„r gladeligen hĂ€nga med i hans utmaningar.     NĂ€r vi nu höjer kvaliten och gĂ„r in i en annan fas i trĂ€ningen sĂ„ mĂ€rker jag Ă„terigen att kroppen inte Ă€r van.  Att det Ă€r nya belastningar. SĂ„ dĂ€rför blir det Ă€nnu viktigare för mig att verkligen kĂ€nna efter och vara vaksam pĂ„ signaler.     I förgĂ„r fick jag för en stund tĂ€nka pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning dĂ„ min syster Paula kom förbi pĂ„ spontanbesök!  Det dĂ€r hĂ€nder inte mig ofta men OJ sĂ„ glad jag blir nĂ€r det vĂ€l hĂ€nder.     Visst Ă€r det nĂ„got extra med mĂ€nniskor som tĂ€nker pĂ„ dig i deras egna fullspĂ€ckade scheman?  Jag bjöd pĂ„ gofika och vi satt och pratade om allt, sĂ„dĂ€r som systrar gör.              NĂ€, nog för idag va?  Jag har en spjuttrĂ€nare som vĂ€ntar pĂ„ mig.  Varm kram och glad dag till dig ❀          Och det hĂ€r var lĂ€ngesedan, men det Ă€r dags nu: HUMORBILDER!          

VÀRRe ÀN DuBBeLPaSS

Syrlig morgon pĂ„ er bĂ€sta vĂ€nner!     Hörlurarna Ă€r pĂ„ perfekt plats i öronen och min trĂ€ningsvĂ€rk har skjutit i höjden.  Jag har haft problem att vĂ€nda mig inatt. Varje liten förflyttelse har smĂ€rtat.  Speciellt i axeln som jag haft ont i sedan jag stötte kula efter min förkylning. Men nu Ă€r den tejpad och fin sĂ„ den ska snart mĂ„ bĂ€ttre.     Leonita har haft samma problem och kommer med bra övningar hela tiden. Dessutom trĂ€ffade jag sjukgymnast Lena i VĂ€xjö igĂ„r. Och hon har koll pĂ„ lĂ€get.  PĂ„ tal om koll pĂ„ lĂ€get: AGNE BERGVALL.     NĂ€r Lisa och jag kom till trĂ€ningen igĂ„r kom vi dit haltandes och lidande. BĂ„da tvĂ„ hade mer Ă€n ont i kropparna.  PĂ„ schemat stod det styrkelöpning vilket betyder löpning med en styrkeövning mellan varje lopp.     Men nĂ€r vi inte ens kunde gĂ„ normalt sa Agne "stopp".  Han tittade pĂ„ vĂ„rt trĂ€ningsschema och slĂ€ngde det.  Sa: "sĂ„hĂ€r gör vi med det" och log mot oss. Lisa och jag klĂ€mde fram ett ynkligt "meeeen...." Agne förklarade: "Det jag har skrivit hĂ€r Ă€r inte heligt. Det Ă€r ingen mening om ni Ă€r sĂ„dĂ€r slitna. Och det enda ni kan vara sĂ€kra pĂ„ att vara sĂ€kra pĂ„, Ă€r att vi inte kommer att följa planeringen till punkt och pricka"      (Agne och Lisa i Holland i somras) FĂ„r jag bara frĂ„ga: HUR smart Ă€r han? Och hur duktiga Ă€r inte jag och Lisa som lyssnade pĂ„ honom 😉  SĂ„ istĂ€llet för löpningarna blev det 25 minuter jogg och olika stabilitetsövningar.     Och jag kan sĂ€ga att bara det kĂ€ndes. Lisa skrattade nĂ€r hon knappt kunde hĂ„lla upp benen i luften för att göra en situp.    NĂ€r till och med mage och rygg smĂ€rtar att göra, dĂ„ förstĂ„r man att kroppen inte riktigt mĂ„r hundra.    Och under hela passet ville jag bara Ă„ka hem och sova.  Men sova, det kunde jag glömma.  För jag hade ju lovat en Ludde-Nadja-dag och efter trĂ€ningen var det dags att leverera.    Vi Ă„kte till Barnens Lekland som jag hade planerat och Ludde tjöt av lycka.     Mamma sĂ€ger att jag hade mycket energi som barn, men ALDRIG att jag har varit sĂ„dĂ€r pigg!    Ludde sprang som en avlöning mellan alla rutschkanor, bollhav och bilbanor och skrek: "KOOOM Naja, kom!"    Jag lĂ€t som Askungen varje gĂ„ng jag svarade: "ja ja, jag kommer" De första tvĂ„ timmarna hade jag Ă€ndĂ„ rĂ€tt bra hĂ€ng pĂ„ grabben.     Och jag fick en tillsĂ€gelse varje gĂ„ng jag lĂ„g för nĂ€ra honom upp för nĂ„gon ramp eller i nĂ„gon tunnel. "Utan dig" sa han bara bestĂ€mt.    Okej.        Vi var dĂ€r i tre timmar. Den sista timmen försökte jag fĂ„ i mig en kaffe men att sitta ner ingĂ„r inte i en sĂ„n hĂ€r dag tydligen. Och nĂ€r jag Ă€ntligen lĂ€t honom springa sjĂ€lv, ja dĂ„ skulle jag med. Mer lek! Upp och hoppa Naja!       Mia pĂ„ ATEA messade pĂ„ kvĂ€llen och undrade hur det hade gĂ„tt och jag svarade att det var vĂ€rre att vara pĂ„ lekland med en energisk unge Ă€n att trĂ€na tvĂ„ pass om dagen.  Jag var SLUT.       Jag fick i alla fall utlopp för min förĂ€lskelse i foto och passade pĂ„ att ta bilder pĂ„ alla fĂ€rgglada bollar, stĂ€ngsel, kuddar och kanor. Mamma hade messat Gisela pĂ„ morgonen och skrivit: "Ska Nadja ta med Ludde pĂ„ Ă€ventyr? Hon behöver vĂ€l nya bilder till bloggen"     Hon har lite humor den dĂ€r tanten 🙂        PĂ„ vĂ€gen hem fick Ludde en popcorn och pĂ€rondricka och vi var bĂ„da nöjda med livet.  Ludde kanske aningen mer nöjd dĂ„.    Idag blir det vila för mig. Helt.  Agne var bestĂ€md i rösten nĂ€r han berĂ€ttade det för mig igĂ„r.  SĂ„ jag lĂ€gger dagen pĂ„ att Ă„ka mot Stockholm.  Jag har tvĂ„ intervjuer inbokade och en överraskning!  SpĂ€nnande va?! ❀ Puss och kram frĂ„n en sargad kropp men peppad sjĂ€l         

Nya TiDeR.

MĂ„ndag och nystart. Jag sitter hos mamma och planerar trĂ€ning, förelĂ€sningar och noterar viktiga datum i höst.    Solen skiner men vindarna Ă€r kalla. Kyliga.  Hösten blĂ„ser in. Och jag ser löven lĂ„ngsamt lĂ€mna trĂ€den.  Hösten Ă€r otroligt vacker. Men det Ă€r alltid en slags vemodig kĂ€nsla nĂ€r sommaren bestĂ€mmer sig för vila.     Idag Ă€r en stor dag för mig.  Idag börjar HÅRDTRÄNINGEN! Det Ă€r min första hĂ„rdtrĂ€ningsperiod pĂ„ snart 2,5 Ă„r.  Och magen pirrar.  Jag Ă€r nervös och samtidigt peppad. Funderar pĂ„ om jag ska orka hĂ€nga pĂ„ de andra tjejerna. Hur mycket stryk klarar kroppen denna gĂ„ngen? Kommer jag att kunna ta ut mig som förut?     Jag har underhĂ„llstrĂ€nat fram till nu och kroppen mĂ„r bra. Förkylningen som jag drog pĂ„ lĂ€nge Ă€r borta och benen kĂ€nns fulla av spring.  I lördags var jag i VĂ€xjö för att köra stabilitet och "smĂ„tt och gott" med de andra tjejerna. Som för att smygstarta lite. Det lĂ„g nĂ„got i luften.    Som travhĂ€star innan start. Det stirriga jag kĂ€nner igen. Muskler som rycker i kropparna.    Sparad energi som vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ komma ut.  Jag har en enda tanke den hĂ€r hösten: Jag grĂ€ver ner mig.  Jag kommer att Ă€gna all min tid Ă„t trĂ€ningen och Ă„terhĂ€mtningen. Jag kommer att göra mina inbokade uppdrag Ă„t mina samarbetspartners, sĂ„klart och med nöje. Men förutom det ser jag tre mĂ„nader med skygglappar för ögonen.     Mina sista lekdagar tillbringade jag tillsammans med familjen. Plump-partier har spelats och jag har förlorat varje gĂ„ng. Och i lekparken fick jag utlopp för min barnsliga sida.       Vet ni hur mycket energi smĂ„ barn har?!  Och jag lĂ€t gammal varje gĂ„ng jag sa: "hur mycket ork HAR de egentligen? Jag kan inte minnas att jag var sĂ„n..." Haha. Eller hur.       Jag har smidigheten kvar i alla fall. Kom in i bĂ„de skeppet och det lilla huset.        Ja, i det dĂ€r lilla hĂ„let kom jag in. Och Ludde tjöt av förtjusning.     Jag vet vad ni tĂ€nker om bilden ovan. Men det Ă€r ett knĂ€ som stödjer sig mot kanten av sandlĂ„dan. Sorry. Var bara tvungen.  Nu har pappa fixat Wallenbergare till lunch.  Vi gĂ„r och lunchar oss ❀ Stor kram frĂ„n en som snart kommer att vara utslagen                

VaR BaRNSLiG.

Goood lunch godingar,  Vad smaskar ni pĂ„?  Inspirera mig. Skriv nĂ„got gott sĂ„ att hungern infinner sig Ă€ven hos mig.     Jag mumsade i mig det hĂ€r i förgĂ„r. SmĂ„plock. Det bĂ€sta som finns!     Leonita och jag mös i soffan pĂ„ kvĂ€llen med filmen "the ugly truth". Gerard Butler hade huvudrollen tillsammans med bildsköna Katherine Heigl.  LĂ€ttsam film. Precis som jag gillar det.     Och sjĂ€lvklart hyr jag filmer. Jag tycker att det kĂ€nns sĂ„ vĂ€ldigt mycket pĂ„ riktigt.  Men jag lĂ€mnar alltid tillbaka dem för sent. Jag Ă€r inte bra pĂ„ att lĂ„na saker.  SĂ„. Nu har jag erkĂ€nt det. SĂ„ vi gĂ„r vidare.  IgĂ„r var jag med syster Gisela hos pappa. Solen sken och pappa hade gjort hemlagade raggmunkar med knaperstekt flĂ€sk. Men jag var inte hungrig just nĂ€r dem serverades och pĂ„ kvĂ€llen var dem slut.     Min systerson Ludde har ju fyllt Ă„r och fĂ„tt en eldriven bil av "nono" (morfar)     Och nĂ€r batteriet tagit slut erbjöd jag mig att skjutsa honom pĂ„ min cykel istĂ€llet.          Det var trögt för jag har inte pumpat dĂ€cken pĂ„ ett tag.     Och det gick faktiskt inte alls som planerat.    SĂ„ Ludde drog.     Jag lockade tillbaka honom med löftet om att han kunde fĂ„ skjutsa mig. En bakhjulsdriven cykel skulle fungera bĂ€ttre hĂ€vdade jag.        Och skepp Ă„ hoj sĂ„ det gick!     Ludde var lycklig igen och mamma Gisela och jag passade pĂ„ att fira med smĂ„ glĂ€djeskutt.           Jag vet. Vi Ă€r lĂ€ttroade. Och barnsliga. Och allt gick bra tills Gisela skulle göra en "piruette".     Jag vet att det dĂ€r ser ut som ett hockey-move men det Ă€r alltsĂ„ en ansats... Som slutade i ett stiligt fall.    Och barnen var nyfikna. Ville se vad som hĂ€nt med mamma.    Behöver jag sĂ€ga att blĂ„mĂ€rket pĂ„ höften som hon fick av napparna i fickan har varit kvĂ€llens stora snackis?  BĂ„de hon och hennes kille Calle Ă€r duktiga pĂ„ att överdriva skador och sjukdomar. SĂ„ igĂ„r lĂ€t det mest som om att hon skulle behöva amputera benet om inte svullnaden la sig.  Gisela lever idag.  Nu ska jag sĂ€tta mig och svara pĂ„ era mejl och fixa med bokningar inför förelĂ€sningen pĂ„ Rival. Ni Ă€r mĂ„nga som har anmĂ€lt er och jag Ă€r sĂ„ glad för det!     UngefĂ€r SÅ glad.  Vi avslutar som vanligt med pepp och skojigheter.  Massa kramar och pĂ„ Ă„terseende ❀    (Tack Henrik för kul bild!)        ... och citat:         

Malou Àr go.

GodkvĂ€ll frĂ„n en mjuk soffa i centrala Karlskrona. 

Jag har precis raderat bilder frĂ„n mobilen. Den sa stopp vid 10.800 st. Började haka upp sig, stĂ€nga av sig och sms försvann. 

Trodde det fanns en stark motor i den hĂ€r vita lilla saken. 

Men nÀr det blir för mycket verkar till och med starka grejer dra en grÀns.

I fredags var Peter Holgersson och jag gĂ€ster hos Malou i hennes program "Malou efter tio". 

  

SĂ„g ni? Eller vill ni ha lĂ€nken? 

Jag gissar att mĂ„nga missade. Vid den tiden pĂ„ dagen har vĂ€l det flesta sĂ€kert gĂ„tt till sina jobb. 

HÄR ÄR LÄNKEN TILL PROGRAMMET

  

Jag gillade att prata med Malou. Hon Ă€r sĂ„ pĂ„lĂ€st men verkar Ă€ndĂ„ bara kunna det hon intervjuar om. Hon Ă€r lugn som en mysig mamma och har en varm röst. 

  

Och med Peter vid min sida kĂ€ndes det sĂ„ skönt avspĂ€nt. 

  

  

Hela förra veckan var hektisk och jag hade huvudvĂ€rk mĂ„nga kvĂ€llar. TrĂ€ning och uppdrag som avlöste varandra gav mig nĂ€stan samma reaktion som hos min mobil. 

SĂ„ att fĂ„ Ă„ka ner till Karlskrona pĂ„ fredagseftermiddagen kĂ€ndes helt rĂ€tt. 

  

Sex timmar i bil och bra musik och sÀllskap gjorde mig gott nÀstan direkt.

PĂ„ lördagen var jag med min busiga far Gio, hans vĂ€n Henrik och syster Paula pĂ„ bal. Pappa Ă€r med i en loge som heter Sirius och de bjöd in till vĂ„rbal. 

  

NĂ€r jag fĂ„r klĂ€ upp mig kĂ€nner jag mig alltid sĂ„ annorlunda. Van vid att alltid bĂ€ra trĂ€ningsklĂ€der sĂ„ kĂ€nner jag mig nĂ€stan vilsen ibland nĂ€r det ska klĂ€s lĂ„nga klĂ€nningar pĂ„ min kropp. 

  

Men jag gillar det. Gillar kontrasterna. 

 


 

  

  

 

Jag har förresten en ny övning till er! 

Som gör er smidiga och starka. 

Jag har lĂ€rt mig den i VĂ€xjö och kör den under uppvĂ€rmningen ibland. 

KRYPA under hĂ€ckar. 

 

  

Men grejen nu Ă€r att du varken fĂ„r nudda hĂ€ck eller mark. JĂ€kligt jobbigt för armarna och bĂ„len! 

  

Lekfullt, eller hur? 🙂 

 


  

Nu ropar syster att det Ă€r mat. Magen sĂ€ger "kurr kurr" och hennes mat Ă€r himmelsk. 

SĂ„ jag kilar nu. 

Imorgon har jag tvĂ„ pass i VĂ€xjö. SĂ„ hĂ€r ska det laddas pĂ„ med energi. 

 


Hörde jag att det delas ut kramar ikvĂ€ll? 

Jag tar tvĂ„, tack. 

❀

  

 


 

  

  

 

Tassar fram. 

LÖÖÖRDAG! 

Mamma har jobbat natt och jag har fĂ„tt smyga omkring hela morgonen. 

Tyst tyst tyst... RĂ„kar sĂ€tta ner min tekopp aningen för hĂ„rt och rycker sjĂ€lv till av ljudet. Min mobil börjar ringa. NĂ€r jag spolar inne pĂ„ toaletten dĂ„nar det i vĂ€ggarna. Vaknar mutti dĂ€r inne sĂ„ Ă€r jag ute pĂ„ tunn is. 

Hon kan straffa mig med att frĂ„nta mig friheten att bada bubbelbad nĂ€r jag vill. 

  

SĂ„ jag steker nĂ„gra Ă€gg Ă„t henne. HĂ€r ska det fjĂ€skas! 

Min kropp behöver det dĂ€r spabadet efter all trĂ€ning. 

För trĂ€ning har det blivit! 

  

Lopp hĂ€r i Karlskrona tillsammans med systers familj. 

 


Jag noterar att ungarna har löpsteget i sig. Jag paxar dem för framtiden. 

  

NĂ€r jag vĂ€rmde upp som bĂ€st kom sĂ„ min kĂ€ra far förbi. En överraskning! Han ville vĂ€l se om det kan bli nĂ„got av mig 😉 

Han stod vid staketet och kollade. Precis dĂ€r han stod nĂ€r jag var liten och sprang pĂ„ den hĂ€r arenan. 

  

Det kĂ€ndes tryggt att ha honom dĂ€r. Som om nĂ„gon vridit tillbaka tiden. Gjort mig ung igen. 

  

Skitful men sĂ„ glad att jag Ă€ndĂ„ bjuder pĂ„ stunden. Är det nĂ„got som missklĂ€r mig sĂ„ Ă€r det mössor. Men vad gör man inte för att hĂ„lla sig förkylningsfri? 

  

Efter trĂ€ningen blev det lek sĂ„klart. Ludwig och Jakob behövde inte tjata mĂ„nga minuter för att fĂ„ med sig "nonno" (morfar) pĂ„ bus. 

  

  

 

  

Efter löpningen var jag febervarm. Tror att den friska luften tröttade ut mig. NĂ€stan som nĂ€r man var liten och badade i timmar och sedan Ă„t en apelsin i bastun. 

Dagen efter var jag stel och gnisslig men Ă„kte Ă€ndĂ„ till VĂ€xjö för att trĂ€ffa min underbara sjukgymnast Anna och kasta med Mellis och de andra tjejerna. 

  

  

 


 

 Carro höll mig sĂ€llskap och likt hennes Ior som jag har fĂ„tt lĂ„na som maskot sĂ„ vakar hon över mig Ă€ven hĂ€r. Vackert. 

  

Ser det skojigt ut med bollar och konstiga positioner med kroppen? 

Jag tycker ju det. 

PĂ„ kvĂ€llen blev jag som vanligt omhĂ€ndertagen av syster. Hon och mannen utfodrar mig likt en travhĂ€st. 

"HĂ€r, lite till. Det Ă€r bra för dina muskler" och sĂ„ stĂ„r det ytterligare en tallrik med hemlagad mat framför mig pĂ„ bordet. 

  

Jag gĂ„r runt och Ă€r tokmĂ€tt mest hela tiden. Har börjat sĂ€ga till pĂ„ skarpen. 

"Det rÀcker nu. Jag spricker!"

"... okej, lite till dÄ".

Det gĂ„r sĂ„ bra sĂ„. 

  

Vad har ni pĂ„ schemat idag? 

Vila? TrĂ€ning? Mys? En pĂ„se godis som Zarah Necksten? 

Jag ska VILA. Vila och sen Ă€ta middag med en kĂ€r vĂ€n. 

Min högra hand har domnat och Margot har lagt sig pĂ„ min mage med tyngsta punkten pĂ„ kissblĂ„san. 

Jag MÅSTE resa mig. 

Vi hörs imorgon ❀

  

  

  

  



 


NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.