Kurs och tävlingar på Bosön

Okej, jag vet att jag har sagt att det här är världens bästa kurs (prestationsutveckling genom kommunikation). Jag vet att jag har berömt den flertalet gånger och säger till er alla att ni ska gå den om ni har möjlighet. Men just nu känner jag mig helt slut i huvudet. Det är så mycket att ta in, det finns så många saker att lära. Jag älskar det, det är inte det. Idag kände jag dock att huvudet blev alldeles tungt av all information och jag undrade i tysthet hur tusan jag skulle kunna komma att använda allt detta i min verklighet. Men som Leffe säger: “Ur kaos kommer ordning”. Jag får väl bara hålla ut några steg till

Efter kursen blev det hårdkörning med bromsman. Plus att jag fick prova på en ny benböjs-maskin. Jag klarade av att “hoppa” från en benböjs-vinkel som ligger precis under 90 grader. Det är ett stort framsteg. Och jag har inte alls mer ont nu så det kan inte bli bättre.

Efter träningen blev det middag på Bosön igen! I love it! Denna gången handlade samtalsämnena om vilka olika magövningar som var jobbigast och varför. Det handlade om att göra “fällkniven” utan att använda armarna och om i vilket läge som en muskel är starkast. Vi löste inte direkt världsfrågorna men vi fick skratta mycket och det räcker för mig

När maten var uppäten var vi leksugna så vi gick ner till hallen. Oh, jag önskar att jag kunde förklara lekarna för er, men dem är så knasiga att det faktiskt inte går. Jag har filmat när Maria (från och med nu “Margot”) gör en övning som jag aldrig har sett tidigare. Jag klarade definitivt inte av den och jag blev helt tokig! Jag ska lägga upp den på YouTube. Och om någon av er där hemma klarar av den så måste ni maila mig!

Sedan kastade vi medicinboll mellan benen och bakifrån. Om ni förstår? Ni ska kasta framåt men måste ha armarna bakom benen. Om du känner dig helt låst och tror att du inte kommer att kunna kasta en meter så står du helt rätt. Annars står du fel. Det kan jag lova! Bollen vägde 4 kg… Övningen efter var “Plankan” på mage. Från denna position så ska du sedan med hjälp av fingrarna och tårna lyfta hela kroppen. Du får inte ta hjälp av något annat. Lycka till

Nehe… nu ska jag försöka få upp videon på YouTube så att ni kan få se den. Jag har en låååång dag framför mig imorgon så det är bäst att jag kommer i säng i tid.

Godnattkramar till er (läser ni det här på morgonkvisten så får ni en morgonkram!) // Nadja

VM - träff i Karlstad!

Gud vilken trevlig VM-träff det blev! Och vilket härligt gäng sen då! Det känns nästan precis som det gjorde på Europacupen, alla är glada och öppna och det känns avslappnat och hemtrevligt.

Leffe och jag började vårt VM - äventyr med att åka upp till Karlstad GP och kolla tävlingarna där redan på torsdag kväll. När det var avslutat hämtade vi våra fritidskläder och väskor och GUD så snyggt allting var! Jag blev helt till mig och ville bara tävla där och då! Efter en skön natts sömn gick vi upp och åt hotellfrukost - jag ÄLSKAR hotellfrukost! Jag skulle kunna sitta i flera timmar och njuta av allt som finns på borden. Men det går ju naturligtvis inte. Av många skäl.

Hur som helst. Magen var mättad och vi åkte vidare till ett Scandic lite längre bort där vi skulle ha samling. Vi presenterade oss för varandra och gick igenom allmänna saker inför resan: vart vi skulle bo, hur vi skulle resa och lite om hur media skulle funka dessa veckor innan VM men framförallt också på VM. Det kändes skönt att få så mycket information redan nu, så att jag mentalt kan börja förbereda mig för min stora och ärofyllda uppgift

Jag njöt när Stefan (förbundskaptenen) började redovisa för några av de “passningar” han ville ge oss. Han pratade om att vi skulle vara stolta och glada över att vara en av de få procenten som faktiskt har kvalat in till ett VM och att vi inte ska bry oss, om någon annan någonsin skulle påstå annat. Jag menar, de har satt upp dessa kvalgränser av en anledning och det måste ju vara att de tycker att just det är vad som krävs för att man som idrottsman eller kvinna ska platsa på ett VM. Tills sist läste han upp ett inlägg som Daniel Almgren har gjort i sin blogg angående Mats Wennerholms kommentar om att han inte skulle platsa i VM - truppen. Mycket läsvärt och klickar ni på länken så kan ni läsa vad han skrev (läs under rubriken “Icke ett namn för VM?”): http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.10446546&scrollIndex=25

Nu ska jag dock inte vara en intrigmakerska här så låt oss gå vidare

De ovan skrivna orden var inte de enda som Stefan peppade oss med, men det skulle bli alldeles för mycket att skriva ut här. Jag kan bara säga att jag tror att han fick oss alla att känna att vi kan vara trygga i våra roller på VM och att vi ska njuta av allting som händer under det här äventyret.

Efter en kortare fika åkte vi vidare till den aktivitet ledningen hade förberett för oss. Och gissa vad det blev: LÅDBILSBYGGE! Så barnsligt roligt alltså! Men att det var så svårt hade jag fasen inte en aning om. Givetvis så trodde jag stenhårt på att vårt lag skulle vinna (vi vann faktiskt “bästa - presentatör - priset”) men redan i första kurvan flög vår stol av med Slangen i släptåg. Haha! Och vi som hade jobbat så hårt med designen och säkerheten i över två timmar!  Vår bil var faktiskt den enda som gick sönder. Hur skamset är det då?

Jaja, det är bättre att rada upp misslyckanden nu än när det är dags för VM

Det är lördagskväll och jag och Niklas ska äta tacos och leta efter husbil i Tyskland. Är det någon som har några tips så kom gärna med dem! Mottages med stor glädje

Ciao så länge kära läsare,

Nadja

Pingisturnering och Gisela med pojkvän på besök

 

Vad var det jag sa?! Visst berättade jag för er i mitt förra blogginlägg att jag trodde att jag skulle bli förkyld? Jag tror jag heter Saida i andranamn! Jag blev nämligen blixterförkyld efter mitt inledningspass i måndags och idag (fredag) är det den första dagen som jag känner mig någorlunda okej. Jag kände mig så pass okej att jag vågade mig ut bland folk utan att någon kunde beskylla mig för att vara en smittorisk. Jag och syster Bella åkte till Bosön för att luncha med fröken Jessica. Jessica är en kvinna som har sina rötter i friidrotten. Det var faktiskt hennes klubbrekord i sjukamp som jag slog förra året när jag gjorde 5833p i Europacupen :)  Tro nu inte att vi är bittra fiender för det, Jessica är en större människa än så, men visst retas vi lite ibland.

 

 Från en trevlig sak till en annan: Ikväll kommer min andra syster Gisela på besök med sin nya pojkvän Henrik. Jag är väldigt snäll när jag skriver ut “Henrik” för i våra kretsar kallas han bara för “Gnägget”. Jag kan tyvärr inte avslöja varför det är så. Vill ni veta mer om det så får ni bli vän med honom på Facebook och fråga ut honom :) Nu kan man ju nästan tro att det är så att jag raggar vänner åt honom, men på det viset är det alltså inte.

När det fina paret har anlänt blir det lite pingis på bryggan nere vid vattnet vid Gåshaga. Vi får se hur bra de håller ihop efter att vi har satt de på två olika lag, hihi. Precis som i bowlingen för drygt två månader sedan så kommer jag givetvis att redovisa resultaten här på bloggen. Jag vill dock göra en reservation: om det är så att förkylningen har tagit för hårt på mina krafter och jag inte presterar som jag brukar så kan vissa resultat komma att preskriberas

Imorgon ska jag återigen få en chans att inleda min hårdträningsperiod inför VM. Om vi alla håller tummarna för att min kropp känns okej så tror jag att alla förkylningsdemoner viker hädan

Nu ska jag börja värma inför pingisen. Gisela och Gnägget är på inmarsch!

Kramar Nadja

Laddar för Europacupen med gött gäng!

Jag ler när jag tänker på vårt härliga mångkampsgäng! Stämningen är på topp och alla fantastiska personligheter får utrymme och bjuder på sig själva.

Jag är på landslagssamling inför Europacupen och vi befinner oss på Scandic hotell i Upplands Väsby där vi ska ha lite roligheter för oss. Vädret är superbra och alla ser laddade ut inför helgens utmaning.

Ulrik är vår landslagsledare och Petra den assisterande och tillsammans har de kommit på den geniala idén att vi ska iväg och åka fyrhjuling och gokart! Ett bättre sätt att umgås för tävlingsinriktade idioter finns ju inte

 

När vi kom till lekplatsen dirigerades vi direkt in till ett omklädningsrum med massor av kamouflagefärgade overaller. Alla såg ofantligt löjliga ut i de alldeles för stora utstyrslarna men instruktören hävdade att vi inte skulle bli glada om vi körde med våra egna kläder. Det skulle tydligen bli både blött och gyttjigt. Spännande!

Jag var förste kvinna ut på fyrhjulingen så jag måste säga till mitt försvar att jag inte hade några direkta tider att gå på, vilket kan vara en av förklaringarna till att jag inte vann. När vi körde gokart blev det en riktig fight mellan mig och Daniel (även kallad “slangen”). Han körde en riktig fuling och prejade mig nästan av vägen i en av kurvorna. Jag ville ha en diskvalificering men den gick tydligen inte igenom. Jag ledde faktiskt hela första varvet och kände att jag hade segern i min hand (vi skulle köra åtta varv). Må gokart-gudarna stänga alla sina pärleportar för dig slangen! Grrr!

 

Nu ska jag slicka mina sår och försöka få en god natts sömn. Imorgon har vi en lång resdag till Polen framför oss. Och just det! Jag hann även med ett träningspass i morse innan samlingen. Och vilket pass sen då! Jag stötte kula som en liten gudinna. Tänkte att ni ville veta det, så här nära inpå Europacupen. Formen känns väldigt bra och jag känner mig väl tills mods. Nu fattas det bara att ni håller era tummar hela helgen. Start: lördag runt tio tiden. Slut: söndag runt sju, halv åtta. Tack.

Vi hörs snart igen,

Mång(a)kampshälsningar Nadja