Att bli något

Min coach Leffe är en man som tänker och tycker mycket. Ofta anser jag att han har många bra tankar och idag vill jag dela med mig av en text som han har skrivit om “att blir något”. Många pratar om att “nå framgång” och att “göra karriär”. Men vad menar vi med det? Egentligen. Leffe har filosoferat kring detta. Varsågoda.

Bli något?
Hur många av er har inte hört eller sagt själv; ”Hon/han kommer aldrig att bli något!” ?
Hur många av er har senare insett att ni hade fel? Nu kommer säkert någon att också säga; ”Jovisst, men tänk efter hur många gånger jag haft rätt!”

Hur blir man något
För att kort återgå till rubriken “Bli något”. Vad innebär detta? Vad innebär det att vi säger det och vad menar vi egentligen? Samt, hur uppfattas detta av omgivningen, för att inte tala om hur den vi riktar det mot, uppfattar både orden och den som säger detta.
Om jag tänker efter själv, så vet jag att jag säkert både tänkt det, sagt det och menat det. ”Hon kommer aldrig att bli nå’t”. Det kan enkelt följas upp med annat både i tankarna och när vi yppar detta inför andra, att hon inte kan bli nåt, ”för att hon ser ut si eller så”, eller ännu vanligare, ”Hon har inte rätt inställning och vill inte satsa tillräckligt!” Hört det förr? Eller rannsaka er själva, tänkt tanken???
Vi har en rätt grym inställning till dessa våra kära ungdomar/aktiva som kommer till oss. Det är som i skolan. Det första intrycket är mycket bestående och mycket avgörande för hur vi senare kommer att döma, för det gör vi hellre än bedömer. Lärare har fått göra test och sätta betyg redan efter första lektionen, utan att veta bakgrund och sedan efter en tid när det var dags för slutbetyg fått göra en jämförelse. Det var skrämmande hur lika de båda betygen var. Och tänk om det är samma hos oss. Vi som säger oss stå över bedömningar och ranking.

Jag har hört och sett massor av kommentarer från tränare/ledare som direkt skulle kunna vara mobbing, men som sällan når målet – d.v.s. den aktive. Tyvärr så kommer det fram ändå genom andra, eller genom hur vi agerar gentemot den utpekade. Vem är jag till att döma? Vad har jag fått för lag som gör att jag äger rätten? Och vad är det jag egentligen menar?
Jo, det är att jag har en alldeles tydlig och klar bild över dels vad som krävs och dels, ännu bättre, att jag är helt klar över vad den aktive vill och menar. Det mynnar ut i att jag kan stå där och säga att ”Hon blir aldrig nå’t” för jag vet ju vad detta ”Nå’t” är. Otroligt och fantastiskt att kunna läsa av detta, i synnerhet ofta utan vi att haft ett utvecklingssamtal med den enskilde aktive.

Ta gift på
Har inte den aktive som kommer till dig rätt till ett par saker? Att få reda på när och var man tränar är självklart. Vilka som ingår i den eventuella gruppen, är lika klart. Även huruvida jag ska vara med i klubben ditten eller datten och vad det kostar. Kanske till och med börja prata om att tävla. Men tävla för vad och mot vilka mål? Vilka syften har du som tränare och den aktive med att hon dyker upp på just Din träning.

Jag har idag ett gäng som innehåller både killar och tjejer. En del av dom studerar, några arbetar. De har alla olika tider, men de försöker hålla ihop det hela med vårt nätverk. Jag skulle kunna ta gift på att alla har de olika syften med sitt tränande och varför de kommer varje gång någon kallar. Jag tar lika mycket gift på att de har olika mål både kortsiktigt och på lång sikt. Jag är kanske inte lika nära giftbägaren inför frågan om jag behandlar alla lika. Att jag kommunicerar lika med alla, eller behöver jag det? Vem ställer de kraven?

Jag tror att jag lärt mig något genom åren och en sak är att det är inte jag som ska tala om för de aktiva om de kommer att bli något eller ej. Det ansvaret har jag lämnat över till den aktive själv. Jag kan ju bara vara där för dom när de kommer och frågar om de får vara med och springa. Jag kanske ska vänta med fråga varför de ska vara med oss och vad de har för syfte eller mål med att var med och springa? De får vara med och också där ta ansvar för det de vill vara med på.
Detta kan låta som ett lite 70-tals romantik. Den där lätta uppfostran. Men ni kan inte ha mera fel. Detta är vad vi ska syssla med om vi orkar och om vi inte bestämt oss för att bara ta hand om dom som ”kan bli nåt”.
De kanske kommer att lyckas bli detta något som vi inte känner till eller ser. De kanske förverkligar något varje gång de kommer till träningen. De kanske blir förverkligade genom att vara där. De kanske synliggörs. De kanske växer som människor. De kanske har kul och skrattar. De kanske känner att de tillhör något och därför blir de just detta – något!
Om du för en stund stannar upp och känner efter. Funderar och tänker tillbaka. Ganska snart kommer du att tänka på en eller annan aktiv som du träffat. Jag är inte alltid säker på att de bästa och djupast sittande intrycken kommer från den där som lyckades hela vägen för att nå sitt drömda mål.

Försöka räcker långt
Just detta att jag ska försöka vara mindre dömande och mera bedömande, är ett steg närmare ett ledarskap som jag kan vara stolt över. Stolt över i den meningen att det inte är du som ska avgöra vad det innebär att ”bli något”. Man kan bli mycket här i livet, men så länge du är dedikerad ditt ledarskap och din filosofi, att ge varje enskild individ sitt eget Samarkand, där du kan vara med om du får och gjort dig förtjänt av. Då har även du blivit något!
Jag håller på att lära mig att bli lika glad över alla framgångar som ”mina” aktiva når. Bara om det så är att de kommer till träningen. Vill åka med på läger. Vill tävla.
Jag mår bra, av att de ler och skrattar åt sina skavsår, benhinnor, sin träningsvärk, att de klarat av det där bauta-passet, att de kommer att träffas och käka middag efter det här, att de inte tittar snett på varandra.
Jag mår också bra av att jag själv kan lämna dom efter ett bra pass med lätta steg, att jag vet att de klarar köra det där passet själva, att de stöttar varandra, att vi ha kul tillsammans.

Jag vet att vi alla kan mycket mer än vi tror och jag vet att vi alla har en tro. Jag vet att det finns så mycket kunskap i det här landet om att träna, leda och vara ett stöd för ungdomar och andra. Jag vet att alla vill göra ett bra jobb och vi gör fantastiska saker.
Jag skulle bara önska att vi tillsammans plockar bort det där uttrycket ”Hon kommer aldrig att bli nåt!”. Vem hjälper det? Vem mår bra av det? Vem har rätten att döma?

Leif
2011-11-07

Grattis coach Leffe!

Idag fyller min fina coach Leffe år! I present fick han en spännande whiskey, en solros och givetvis ett litet kort från hela gänget (Danne, Margot, Gunsa, Lena, Anders W och jag). Jag och Danne firade honom även med en spontan fika i Lidingö Centrum. Hur mysigt som helst!

Grattis härliga Leffe och hoppas att alla dina dagar framöver blir de bästa!

Kram Nadja

Trött Leffe - tröttare Nadja

Ahhhh! Är precis klar med ett härligt löppass! Har sprungit 12*25 sekunder i 400 meterstempo med gångvila och seriepaus på 9 min efter de sex första… Är trött i huvud och kropp nu. Men tusan så fräsch jag känner mig efter ett pass ute i friska luften! Ansiktet är sådär härligt blodrött
Skulle egentligen bara skicka ett hej från mig och Leffe och skryta lite om hur mycket jag har sprungit

Jag har fått en utmaning.

Godmorgon galningar!

Nu uppdateras det flitigt här på sidan! Jag är snart kvitt min lilla förkylning och känner mig lite piggare.

Jag har fortfarande inte fått börja träna men jag hoppas på att det ska gå imorgon eftersom jag då har ett hopp-pass med Kajsa. De passen är så oerhört värdefulla och kräver inte så mycket av min kondition så det fungerar även om jag skulle vara en aning förkyld.

Igår träffade jag Margot. Och blev utmanad. Jag ska försöka att leva som en fattig student i en vecka. Jag får göra av med 100 kr om dagen! Hur ska det går?! Jag kom visserligen ihåg när jag själv studerade och inte hade ett korvöre. Då fungerade det hur bra som helst även om livet kändes snålt och lite trist ibland. Jag ska klara det. Det ska bli intressant att se hur mycket pengar jag faktiskt sparar på det sättet.

Innan jag träffade Margot igår så träffade jag även en potentiellt ny samarbetspartner. Jag kan som vanligt inte berätta ännu vem eller vilka det är men så fort jag får ett besked så ska jag låta er veta. Jag kan säga så mycket som att det är en helt ny “grej” på världsmarknaden och jag tror att den kommer att slå stort.

Nu ska jag åka till min coach Leffe och lägga upp ett träningsschema.
Åh, nu kom jag på att jag har en sak till att berätta. Men det tar vi när jag har lite mer tid för mig själv att formulera mig.

Det är sol ute idag, njut av den!

Kramar till er
Nadja

Hej Sverige, det var längesedan.

Godmorgon och upp och hoppa!

Ni har inte tid att ligga kvar i era sängar! Ser ni inte att solen lyser? Det är redan väldigt varmt här på Kolmårdsvägen. Så skönt det kan vara med lite sommarkänsla ibland.
Jag kom hem från Portugal i lördags men jag har inte haft någon lust att uppdatera bloggen eftersom jag hellre har velat mysa här hemma och komma in i lunken igen. Jag tänkte att jag skulle komma igång med allting nu på måndagen istället. Och se, jag var uppe redan 06.30 Jag börjar bli en sådan irriterat morgonpigg människa. Jag kom in i den rytmen i Portugal när vi ibland började träna redan vid 09.00. Det tycker jag är tidigt. Även om jag för några år sedan faktiskt tränade redan vid 07.00 vissa dagar. Duktigt tycker jag. Och stundtals jobbigt.

Igår fick jag äran att se när min kompis Daniel persade på 800 meter. Han var OERHÖRT NÄRA att slå mitt rekord på 2.08… men jag fick behålla det på tusendelen Tack för det Danne. Nu vet jag att du och jag kan fightas ordentligt på träningarna. Hädanefter kommer jag inte att vänta in dig, fråga hur du mår eller om du orkar mer Nu blir det hårda tag. Det var hur kul som helst att vara där på Danderyds Ungdomsspel för jag fylldes med en enorm längtan efter att själv få börja tävla. Jag vågar inte ens tänka mig hur jag kommer att reagera när jag släpps ut på banan för första gången på ett år. Ett kittlande tanke och en bubblande magkänsla.

Med på tävlingen var också min söta vän Margot, pojkvännen Gunnar och så träffade vi allas vår friidrottsexpert A Lennart Julin som kom med roliga berättelser och gissningar om framtida friidrottsstjärnor. Jag har en bild på en liten tjej som Lennart tror mycket på. Vi får se vad den blir värd i framtiden
Oh, just det! Margot, kompis. Du glömde din telefon i bilen. Du har ju inte Facebook och ingen hemtelefon så jag kan inte få tag på dig Men jag tar med den till träningen…

Klockan är redan 07.30 och det har blivit hög tid för frukost… Jag känner mig lite snuvig banne mig… Undrar om det är min coach som har smittat mig. Han kände sig inte helt kry de sista dagarna i Portugal. Vi får se vad det leder till. Jag ska ta det lugnt till 11.00 för då ska vi testa ett kulpass och sedan ska jag coacha en grupp i mångkamp på Bosön vid 15-tiden. Inte en helt proppad dag men jag har ändå saker att göra.

Nu när jag är tillbaka i Sverige igen så kan jag vara bättre med mina uppdateringar. Kul va?

Kramar i massor
Nadja

Man kan kalla det suveränt!

Godkväll alla sötnosar!

Jag måste egentligen gå och kissa (eller “skvätta” lite som Margot skulle ha sagt) men jag är så ivrig att uppdatera så jag börjar med det. Jag dricker en kopp te samtidigt också, det kanske inte är det allra smartaste?

Ni var verkligen engagerade på mitt senaste inlägg. Haha, Niklas vill för säkerhets skull ställa sig på mammas sida. Han är en sådan där medgångs-människa som håller på den som för tillfället har det bästa resultatet. Nog tusan kommer ni alla se hur han kommer krypande till mig när jag gör sex och en halv
Isch, så elak jag är som tar upp det här. Där han inte kan försvara sig. Jag kommer väl att få en vass kommentar här på bloggen ungefär en sekund efter att jag har klickat på “uppdatera-knappen” så det är lika bra att vara beredd

Idag har jag sprungit lopp. Jag fick lite känningar i baksidan efter mina snabba 80 meters lopp för några dagar sedan så vi ville vara lite försiktiga och höll ner tempot i löpningarna. Det funkade fint och jag kände mig stark. Jag sprang 200 meter - 180 meter - 150 meter - 150 meter. Snart är jag snabb och smidig igen kompisar!

Min kropp har svarat otippat bra på all träning här. Jag går framåt hela tiden. Nu gäller det bara, som Gunsa sa med vis röst, att ta det lugnt och våga hålla igen lite. Jag vill ju så gärna bara ösa på nu när det börjar kännas lättare och snabbare. Men jag är en smart tjej nu och lyssnar på allt Leffe säger. Till och med när han nämner ordet “vila”. Jag ser det som ett tillfälle att bli lite brun på

Nu håller jag verkligen på att kissa ner mig.

Ja ja, några rader till hinner vi nog med

Ikväll är jag för ovanlighetens skulle helt ensam när jag sitter här och skriver. Alla andra kollar fotboll och dricker öl och tjoar och stimmar. Alla dricker kanske inte öl. Men det hör lite till därför skrev jag så

Ohhh… jag eftersvettas. Det är ju sjukt varmt på det här hotellet.

Jag har träningsvärk överallt i min kropp. Imorgon får jag massage. Klockan tolv ligger jag på britsen och förlorar soltimmar (har träningsledigt imorgon om ni undrar över min kommentar)

Nu, NU, NU springer jag på toa.

Fan, jag är så fräsch

Kramar i massor och om ni kan så gör en snögubbe till mig i det somriga vädret

Nadja

Längdhopp med halv ansats!

Godmorgon där i Sverige! Och givetvis i alla andra länder ni befinner er i

Jag har ätit en STOR frukost och sitter i samlingssalen på hotellet och messar med lillasyster Bella. Hon skrev att hon har fått nytt jobb och att hon och Max målar om i lägenheten. Det är alltid lika roligt med rapporter hemifrån. Gunnar messade i morse och skrev att ni hade fem grader… det var kanske inte lika kul att höra. Ska det bra vädret försvinna lagom till jag kommer hem?!

På träningsfronten har det inte skett några mirakel sedan jag skrev sist. MEN! Jag har hoppat längd på halv ansats och klarat av det med bravur Jag ligger på precis samma längder som innan operationerna och så som jag hoppade innan jag gjorde mina 6.24. Känslan är tyvärr inte densamma men det kommer om någon månad Om ni vill se ett av hoppen så klickar ni här.

Leffe och Lars Nielsen hjälpte mig under passet och jag hade även med mig en Leffe nummer två som tog bilder och Danne som filmade. Vilket team alltså!

Jag ska träna häck om några timmar och ska ladda upp med lite mer sömn och sedan en liten promenad.

Vi hörs lite senare eller om någon dag

Kramar !

Bra dag!

Åh vilken härlig vinst jag fixade till på Bosön ikväll! Jag tävlade mot Gunnar i kulkast och givetvis vann jag… andra matchen! Han vann första omgången med kast framåt men jag tänker faktiskt skylla på att jag inte fick in tekniken riktigt där och jag kände mig inte så varm och hade därför lite ont i knäna. Inför omgång två med bakåtkast var jag bättre uppvärmd och redo för att ta över titeln Tyvärr har jag ingen bild på vinnaren och förloraren men jag kan ta en i efterskott imorgon. Eller på söndag när det blir nya tävlingar. Om Gunnar nu vågar det!
Nu sitter jag här i min jättesoffa och väntar på att mobilen ska ringa så att jag ska få springa ner till tvätten. Jag springer upp och ner, äter lite tacochips, springer ner, springer upp, dricker lite te, skriver blogg och fortsätter att springa Jag har träningsvärk och känner mig tung i huvudet. Det känns faktiskt som om att jag ska bli sjuk… Så har jag känt i nästan tre veckor nu men det bryter ju aldrig ut! Om det inte har brutit ut till på måndag så tänker jag ge mig på ett helvetespass så att det händer något i kroppen!

Imorgon ska jag till IKEA med syster Bella. Jag har en träningsfri dag IGEN! Vi är smarta nu, Leffe och jag Jag ska inhandla en grön ryamatta till köket, en liten smal bänk till mitt mysrum och en bricka så att jag kan ha fikastunder här hemma. Säkert kommer jag på ännu mer när jag väl är där. Det är det farliga med IKEA. Men jag ska försöka att hålla mig i skinnet. Ordentligt.

Okej, nu är det hög tid att ägna “Skavlan” lite uppmärksamhet. Sov gott och kram från Nadja

Tidig morgon och träningssnack

Jag är inlindad i min färgglada, stora, randiga filt och försöker hålla ögonen öppna. Jag brukade alltid vara en morgonmänniska tidigare men det senaste året har jag bara varit trött på morgonen. Så jag tänkte att jag skulle ändra på det Jag tar baby-steps till att börja med. Och när jag känner att kvällsrytmen blir bättre så går jag upp tidigare och tidigare. Jag har nämligen märkt att jag är jäkligt effektiv på dygnets första timmar! Och då kan jag ju inte gå miste om dem. Nu undrar ni såklart vad “tidigt” är. Och jag småler lite för mig själv här framför datorn för jag vet att det är vardagsmat för de allra flesta i vårt land. “Tidigt” är runt klockan 07.00 och “jättetidigt” är 06.00. Det tråkiga är att om jag hade problem med frukosten innan så är det inget mot vad jag kommer att få nu! SÅ tidigt är jag ALDRIG hungrig och jag kommer förmodligen bara att dricka kaffe så dags. Det är ju inte bra.

När jag vaknade idag så var jag om möjligt stelare än vanligt. Detta beror nog på min två-timmars massage igår (heja Elvis!). Eller på att jag gjorde ett GRYMT teknikpass i kula! Jag och Leffe har en ny samarbetspartner i kula: Flyman. En “gammal” kulstötare som jobbar på Bosön. Man säger kanske före detta? Han gav mig några detaljer att tänka på och “vips” så blev hela den totala upplevelsen bättre än tidigare! Som jag sötte denna 4 kg:s kula Jag var så nöjd att jag höll på att spricka när jag var klar. Gärderud kom förbi och slängde några peppande kommentarer också. Mest kritik, men på ett peppande sätt Notera nu att jag inte tycker att Leffe (min huvudcoach) är en dålig kultränare. För det är han INTE. Det är han som har fått mig att stöta mitt pers (13.53) och han som nu har coachat mig till att jag har lagt grunden för ännu längre stötar. Det som jag gillar med att ha olika personer i de olika grenarna är att jag har chans att få höra samma saker om igen fast med en annan röst. Nu har jag lyssnat på Leffes kvitter i fem-sex år Ni förstår. Ibland behövs det lite ombyte. Men Leffe är ändå med på alla mina pass. Det är han som har överblicksbilden och det är han som känner min kropp, ja hela mitt väsen. Han ser direkt om något är fel. Så när jag själv inte säger något så rycker han in. En ovärderlig tillgång!

Mitt kaffe var ovanligt gott idag… mmm…

Jag har en ny favoritlåt: Armand Mirpours låt “I´m a volcano”. Den spelas om och om igen här i min lägenhet. Jag älskar när jag hittar nya låtar att älska.

Nog skrivet. Nu ska jag ladda för dagens första pass som är stabilitet och kaststyrka.

Kram på er

Vilka slappa dagar…

Eftersom vi snart ska starta ett nytt träningsupplägg så har jag träningsvila idag också. Kan ni tänka er?! Jag blir ju tokig av all ledig tid Men jag måste medge att jag hinner med väldigt mycket också. Idag känner jag mig extra effektiv! Jag var hos min läkare (Sven Jönhagen) med min tränare Leffe imorse och kollade knäna. Allting såg bra ut och vi kan träna på som vi har planerat. Efter det följde jag med Leffe till hans kontor och la upp träningsschemat för nästa period. Vi pusslade och planerade och båda två var nöjda med resultatet efteråt. Sen blev det en god ensam-lunch hemma: orientalisk kycklingsoppa och världens godase baguette till Jag fattar inte att jag kan ha blivit så såld på soppor helt plötsligt!? Ha, bra namn: “Såld på soppa”. En sådan restaurang kanske jag skulle ta och starta? Eller inte. Men vilken kul tanke Soppor är så fräscha och jag känner mig alltid behagligt mätt när jag äter soppa. När jag var liten gjorde alltid pappa en soppa som vi kallade för “mask-soppa”. Det var förstås inte maskar i den, utan ströbröd som var formade som små maskar och en jäkligt god buljong till. Jag har ingen aning om hur man gör den men jag ska ta mig i kragen och se till att lära mig den (på samma sätt som jag har tagit mig i kragen och lärt mig italienska )

Timmarna innan detta inlägg har gått åt till att betala räkningar (känns alltid skönt!), klura lite på min affirmationstavla (ni ska få se resultatet sen! Kanske ) och att prata med lillasyster Bissan (Daniela) i telefon. Hon var så glad och kvittrade som en liten fågel. Så skönt att höra! Jag blir alltid så smittad när mina syskon skrattar för de låter så fulla av glädje och liv och jag blir bara alldeles lycklig Som jag sa i förgår så kommer pappa upp imorgon och Bissan kommer upp på söndag. De ska nämligen gå på “Jack Vegas - Galan” på måndagen så det blir fest för hela slanten för deras del. De små partydjuren.

Jag har varit duktig och svarat på mail också… MÅNGA mail (nej, jag försöker inte låta populär som min brorsa sa en gång när jag hade skrivit någon liknande ) och sen har jag städat lite. Med betoning på LITE. Jag hittar liksom inte inspirationen till det… Jag brukar ju älska att städa i vanliga fall. Jag vet inte vad det är med mig. Jag kanske börjar bli normal?

Funderar på om jag ska måla mig en tavla? Jag har faktiskt en tavla på beställning till en av pappas vänner: Robban. Jag tror nog att han tycker att jag ska börja med den Eller vad säger du?

Det kliar lite i min hals och jag har druckit fyra koppar te och jag är hungrig igen. Många behov att tillfredsställa!
Ikväll är det handboll! Det ska jag se. Och jag vet: jag hoppar i ämnena… men så blir det när jag känner mig “social” och vill få ut så mycket som möjligt på så liten tid som möjligt. För nu har jag inte tid längre. Nu ska jag handla

Kramar till er och nu håller vi tummarna för Sverige!

Ps. Det är min goda lunch-soppa på ena bilden och syster Bissan på den andra. Sen får ni gissa som ni vill vad som är vad

Nästa sida »