Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Jag kan inte röra mig!

“Vad har hon nu gjort” tänker ni och småler.

Jo, det ska jag berätta för er.

Jag har kört mitt tuffaste styrkepass hittills i karriären. Jag är helt tömd, helt slut och kommer nog aldrig att kunna resa mig upp igen. Jo, jag lovar. Så känns det just nu. Det värker och sticker i varje millimeter av mina ben.

Men ni anar inte hur mycket jag njuter av det.

Jag har ju som sagt börjat med djupa benböj, vilket är första gången i min träningshistoria. Idag fick jag också börja med enbensbenböj! Oh, gode min gud säger jag bara.

Min vänster-skinka var så magiskt påkopplad att jag nästan ville springa hela vägen ner till Malmö (där min tränare Leffe befinner sig för USM-JSM-tävlingar) och be honom känna hur hård den var. Jag har haft problem med det här benet i hela min karriär men äntligen verkar det vara med på noterna

Också igår hade jag ett underbart träningspass. Inte exakt så bra som detta ikväll men nästan. Jag hoppade längd på ett soligt Lidingövallen och klarade av TVÅ hopp på halv ansats. Kände mig hoppig, lätt och snabb på ett konstigt sätt. Jag säger “konstigt sätt” eftersom jag innan träningen upplevde kroppen som en aning sliten och eftersom mitt reaktionssystem inte riktigt var på hugget. Nu blev det bättre än väntat och jag har fått med mig två viktiga längdpass denna perioden.

Idag har jag också hunnit med att medverka på ett barnkalas på Vallen. Jag fick kasta slungboll (tydligen kommer det en video på YouTube om någon dag) och vara domare på 60 meter-sparka boll-så-rakt-du-kan. Jag fick klapp och stöd när jag ställde mig i ringen för att slunga iväg den där tygbollen. Det var så kul att jag funderar på att testa slägga någon dag. Vad tror ni om det?

Gah! Så det värker i benen!

Kollade givetvis friidrotts-VM idag och såg när Bolt tjuvade ut sig… fy fan så trist. Men vad roligt att allt verkligen kan hända. Ingen är oslagbar och alla som är med har en chans att vinna. Jag har lite svårt att titta på VM i år för jag känner en olidlig längtan att själv var med… Det är på gränsen till att det inte är en trevlig längtan. Jag kan inte sitta still när jag ser hur sköna banorna ser ut och hör hur publiken skriker i bakgrunden.

Vilket torrt och trist inlägg.

Jag kan inte bättre än så för min ork är kvar på Bosön vid skivstängerna.

Jag går och lägger mig. Over and out kära vänner.

Kramar Nadja

Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Ledig idag!

Vilken morgon! Vilken dag!

Jag gick upp tidigt för att köra hem min kompis och fick samtidigt känna på det härliga sommarvädret. Jag är glad att jag kom upp i tid, för nu känns det som om att jag har massor av utrymme. Jag har nämligen mycket att stå i idag Min vän fyller år så jag ska hinna med att äta en tårtbit med honom, jag ska fika med Chally och hennes kompis, kanske träffa syster Bella, fixa med min dator, ta bilder för ett projekt och givetvis ge lilla Coco massa kärlek

Jag har plockat upp lite här i lägenheten men behöver dammsuga. Att det ska vara så svårt att ta fram den där jäkla dammsugaren! Det är ju bara att göra det. Eller hur?!

Igår hade jag två otroligt bra pass! Första passet var med Chally och min sponsor Jonny. Vi sprang 2*3*200 meter och jag fick syrakänningar i baklåren och rumpan. Mmmm… det känns idag kan jag säga! Igår fick jag kämpa mig igenom loppen. Kroppen var trött efter många bra pass och det flöt inte lika bra som förra veckans lopp. Jag vet vad det beror på och tycker väl att det är okej, men det skulle vara kul att alltid känna sig pigg och studsig - även om det inte är möjligt

Andra passet var med sjukgymnasten Joel och innehöll vadträning i bromsman. Ohlalla. Min kropp kommer att vara SÅ stark när jag är klar med den här sommaren

Åh, just det! Igår kväll blev det en bio med vännerna. Vi såg super 8. En ganska bra film. Välgjord. Men om man inte gillar överdrivna utspel så behöver man ju inte se den.

Nu behöver jag kila iväg. Jag skiter i att dammsuga. Jag ska banne mig ut i solen en stund

Kram och Hej så länge // Nadja

Världens bästa “arbetsplats”!

Jag har nästan precis kommit hem från Bosön och ett superpass nere i testlokalen. Jag är upprymd och glad och vill bara fortsätta att dansa här hemma. Faktum är att jag faktiskt gjorde det en låt Jag satte på datorn och klickade på Spotify och sedan dansade jag runt här i lägenheten. Mobilen ringde och jag var tvungen att avsluta. Det var nog lika bra det för jag behöver spara all min energi till imorgon.

Idag när vi kom ner till testsalen blev vi glatt överraskade. För mitt bland alla stänger och vikter och maskiner stod ett band och övade låtar. Hur underbart är inte det då!? Jag blev helt till mig. Britta också kan jag lova. Vi sjöng med i låtarna och dansade runt mellan mina lyft. Fy fan vilken glädje! Så vill jag alltid ha det på mina pass. Jag fick hur mycket energi som helst och jag kunde lyfta väldigt tung.

Om ni vill se bandet och min “snygga” dans så klicka här. Jag vet att Danne kommer att skratta åt mig, men den bjuder jag på

Tro det eller ej men nu skiter jag i det här! Har saker att göra. Ja, faktiskt. Ja, äntligen. Ja, jag låter viktig.

Hoppas att ni sitter med ett leende på läpparna och att ni har massor av skojiga saker framför er!
Kramar till imorgon,
Nadjis

Alla dessa magiska människor!

Ibland blir jag tårögd av alla fina, underbara människor som jag har omkring mig! Jag tänker på Leffe, som inte alltid får veta hur mycket han betyder för mig. Han är med mig vid varje pass och stöttar och peppar mig och han står ut med mig när jag skriker på honom för att jag är arg över något. Han finns alltid vid min sida. Idag skojade vi med varandra och sa: “I nöd och lust heter det ju!” efter att ha pratat lite om mitt skadefyllda år. Han tror alltid på mig. Hejar alltid på mig. Vill mig verkligen alltid väl. Och det är inte med många människor som jag känner så. Jag vet, från mitt allra djupaste, att han ALLTID håller på mig. Det är en väldig trygghet. Och jag fylls med en oerhört stor tacksamhet som är svår att beskriva!

En annan människa som betyder mycket för mig är Anna Sunneborn. Hon är sund och glad och är alltid så ärlig mot mig. Jag vet att jag har skrivit om henne här tidigare så ni kanske till och med kommer ihåg henne?
Idag åt hon lunch med mig och Leffe på Bosön. Och hon kommer fram till mig med ett leende på läpparna och en STOR blombukett! Sedan säger hon: “Du kan inte vinna någon gren på SM i helgen, men för mig är du alltid en vinnare! Och jag älskar dig på och utanför banan! Jag älskar människan Nadja” och så fick jag en stor kram.
Herregud! Finns dessa människor!!?? Hur fint var inte det där då!? DET är att stötta när det blåser motvind. Det där är att uppmuntra och att stå vid ens sida när det inte går spikrakt uppåt. Jag blev så galet glad! Jag fylldes med så mycket kärlek över denna handling. Jag är ju blödig av mig och ville helst börja lipa där och då men jag kunde hålla mig (anar jag en gnutta istid inom mig?)

Nu står buketten på mitt köksbord och gör mig påmind om vilka vackra vänner jag har. Jag dricker te och städar lite om vartannat. Jag pratar lite i telefon ibland också Inte för att jag gillar det egentligen men när jag pratar med människor som gör mig glad och hoppfull så funkar det.
Syster Gisela har messat och skriver att jag är ett missfoster. Haha, det är faktiskt också en kärleksförklaring även om det nu inte låter så. Hon vill nämligen att jag kommer ner till dem snarast. Hon är så söt när hon blir arg. Ja, Gisela… jag kanske kommer. Men du får ju hejda dig två sekunder. Jag ska gadda ihop mig med Leffe lite först
Det hade varit sååå mysigt att få komma hem till Gisela och CG (Giselas kille) och bli lite ompysslad. Det enda som jag tvekar på är den SEX timmar långa resan ner… Phew! Men om jag köper på mig fem nya cd-skivor så ska väl det funka.

Du får skriva lite snällare sms Gisela Och: denna gången räcker det inte med att du är min lilla piga. Haha, jag vill ha en träningskompis! Seså, rör på fläsket

Jag har kollat igenom gamla fotoalbum också… Shit vad det rör upp känslor! Varför verkar ens liv alltid så jäkla glatt i backspegeln? Det är en ganska cool känsla. För den uppstår ALLTID. Oavsett vart i livet jag befinner mig. (Mamma och Gisela, det var några riktigt snygga bilder på er två kan jag lova. Jag tar med dem!)

Nej, nu börjar jag få ont i ryggen av att sitta i den här stolen. Jag ska sätta upp en tavla i mitt mysrum!

Vi hörs imorgon. Godnattkramar till er // Nadja

Två bra pass!

Hua, så skönt att jag ÄNTLIGEN kan säga att jag återigen är nöjd med BÅDA passen på en och samma dag Jag tror att det var ett tag sedan. Imorse körde jag igenom överkroppen rejält och jag var verkligen trött efteråt. Nu på kvällen klarade jag av att hoppa stillastående höjd från plint och jag hittade den gamla underbara känslan igen! Jag kände verkligen att jag flög i några av hoppen och det inspirerade mig. Efter ca 20 st höjdhopp körde vi hoppstyrka upp på småplintar. Både enbens och med dubbla ben. Till sist provade på en ny grej sedan operationerna: nedhopp. Vi började först från en pytte-pytteliten plint och när vi märkte att det gick bra så fortsatte vi till en högre

Nu sitter jag här hemma och är glad, nöjd och mätt (efter en stor portion thaimat) och inväntar XL-galan i Globen. Förra året vann jag längdhoppet i Globen på 6.11… Det är ett härligt minne! Detta året följer jag tävlingarna från soffan. Jag ska göra mig en kopp te och gosa in mig i min stora filt. Imorgon väntar två tuffa pass till så jag behöver all återhämtning jag kan få.

Önskar er en kul kväll!
Kramar från trötter

Häcklopp på Stadion

Träningen igår blev riktigt lyckad! För det första så fick vi vara på Stadion och för det andra så höll baksidan för ett helt lopp över 100 meter med häckar (att jag ens tänker på baksidan längre!?). En bra tid fick jag dessutom. Bara 3/10 från perset! Efteråt pustade Leffe ut och sa: “Gud, det här var skönt! Jag var lite orolig innan!” Då ska ni veta att han är lugnets man. Han är aldrig orolig. I alla fall så visar han det aldrig

Hade med mig min massör Elvis som tog han om mig både innan uppvärmningen, efter varje lopp och efter träningen. Vilken lyx! Vi provade nämligen en ny grej och det är att han masserar upp mig lite precis innan jag ska börja uppvärmningen. Det gör att uppvärmningen håller längre plus att alla leder känns mycket mer följsamma och mjuka. I början av mina uppvärmningar brukar jag känna mig som en gammal kärring som bara stapplar runt på planen. Nu kände jag mig redan lite uppvärmd och det var en go känsla.

Körde ett lopp över 10 häckar, det vill säga ett fullt häcklopp, och sedan ett över åtta häckar. Hade full återhämtning mellan loppen vilket för mig brukar vara precis över 10 minuter när jag maxar i sprintlopp av någon form. Ska tävla i Uppsala på söndag så det kändes skönt mentalt att få köra igenom det här på träning!

Nu ska jag ringa coach Leffe och bestämma tid för dagens enda träningspass: 150 meters lopp. Också de på Stadion

Kram!

Hur viktiga är vilodagarna?

Ja… det kan man ju fråga sig! Frågan om vilodagar är den fråga som jag allt som oftast diskuterar med min tränare Leffe. Jag vill träna mer och mer fast jag redan tränar sex dagar i veckan och två pass om dagen. (Under tävlingsperiod är det betydligt mindre. Då handlar det kanske om sju-åtta pass i veckan.) Jag vill lägga till fler övningar och aldrig tappa en enda dag med värdefull teknikträning. Min träningsvilja handlar inte så mycket om träningstimmarna i sig utan mest om viljan att lära mig alla de olika tekniker som min mångkamp kräver av mig och då behövs det många timmar.  När jag står där på banan så vill jag veta att jag har gjort allt jag har kunnat, tränat tekniken så bra det bara går och tagit ut mig själv i alla moment.

Med åren så har jag lärt mig att vilodagarna är GALET viktiga om jag vill hålla mig hel och frisk. Jag har gått sönder alldeles för många gånger och mina knän är slitna efter att ha kört hårdare träning än vad jag klarat av när jag var yngre. Jag har till och med förstått vilans betydelse så mycket att jag kan njuta av att vila! Jag kan njuta av att vara “lat” och att inte göra någonting. Det stör mig inte lika mycket längre som för bara ett år sedan.

Och tanken som jag hade innan: “Nu vilar jag och mina konkurrenter tränar!” ger mig inte längre panik. Jag utgår ifrån vad det är min kropp behöver för att utvecklas och den behöver VILA.

Jag tror också att för att kunna vila med gott samvete så behövs det (i vissa fall) en plan. Jag har till exempel olika förslag på saker att göra på min vilodag som jag kan ta fram och välja mellan när jag känner att jag behöver det. Det kan vara en inplanerad fika med en kompis eller att gå och köpa saker på stan som jag annars inte hinner med. I början var denna planen mycket viktig för mig, tills jag insåg att jag fasen inte behöver göra NÅGONTING på min vilodag! Nu sitter jag mest hemma och njuter när jag har vila. Går runt och plockar lite eller läser en bok. Eller som nu, skriver till er.

Alla vilar och återhämtar sig på olika sätt och det är viktigt att lyssna till sig själv och att vara ärlig. I början, när jag blev mer och mer medveten om vikten av att vila och hörde mig för i ämnet, så sa en massa människor till mig att jag behövde gå undan och vara ifred för att återhämta mig, eftersom jag är en så social person i vanliga fall. Och visst, jag gillar att gå undan ibland och att vara för mig själv, men det kändes ändå inte som det mest ärliga. Det förstod jag när Gärderud sa till mig: “Men Nadja, du är ju en så social person! Som får kraft av att vara med andra människor! Då är det klart att du ska vara det. Det kanske är ditt bästa sätt att vila på?!”

Och det stämmer för mig! Jag har alltid mått som bäst när jag har varit en vecka nere hos min familj i Karlskrona. Jag har alltid fått kraft och energi av det och där kan jag lova er att det inte finns “en lugn stund”. Det är fart och fläkt men också mycket kärlek, skratt och roliga historier.

Bara för det så ska jag ringa min syster. Jag älskar hennes skratt!

Kramar till er och njutningsfull vila // Nadja