Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Ledig idag!

Vilken morgon! Vilken dag!

Jag gick upp tidigt för att köra hem min kompis och fick samtidigt känna på det härliga sommarvädret. Jag är glad att jag kom upp i tid, för nu känns det som om att jag har massor av utrymme. Jag har nämligen mycket att stå i idag Min vän fyller år så jag ska hinna med att äta en tårtbit med honom, jag ska fika med Chally och hennes kompis, kanske träffa syster Bella, fixa med min dator, ta bilder för ett projekt och givetvis ge lilla Coco massa kärlek

Jag har plockat upp lite här i lägenheten men behöver dammsuga. Att det ska vara så svårt att ta fram den där jäkla dammsugaren! Det är ju bara att göra det. Eller hur?!

Igår hade jag två otroligt bra pass! Första passet var med Chally och min sponsor Jonny. Vi sprang 2*3*200 meter och jag fick syrakänningar i baklåren och rumpan. Mmmm… det känns idag kan jag säga! Igår fick jag kämpa mig igenom loppen. Kroppen var trött efter många bra pass och det flöt inte lika bra som förra veckans lopp. Jag vet vad det beror på och tycker väl att det är okej, men det skulle vara kul att alltid känna sig pigg och studsig - även om det inte är möjligt

Andra passet var med sjukgymnasten Joel och innehöll vadträning i bromsman. Ohlalla. Min kropp kommer att vara SÅ stark när jag är klar med den här sommaren

Åh, just det! Igår kväll blev det en bio med vännerna. Vi såg super 8. En ganska bra film. Välgjord. Men om man inte gillar överdrivna utspel så behöver man ju inte se den.

Nu behöver jag kila iväg. Jag skiter i att dammsuga. Jag ska banne mig ut i solen en stund

Kram och Hej så länge // Nadja

Vilodag och debatt på TV

Hejsan hejsan!

Sitter i mitt varma vardagsrum och dricker vatten ur en 1,5-literflaska. Jag känner mig lite skakig och tror att det beror på för lite vätska. Jag är fan dålig på att dricka! Jag blir aldrig törstig. Jag dricker bra när jag tränar men aldrig mellan passen.

Idag har jag vilodag. Jag ska inte göra någonting i träningsväg. Eller, ska jag? Jag vet inte om det räknas att jag ändå ska åka till Vallen för att kolla när min träningskompis Danne kör sina intervaller? Nä, det kan inte räknas. Vissa säger att det är bra att låta huvudet vila från träningsmiljön för att inte slita på det mentala och energin omkring träningsplatsen, men jag känner precis tvärtom. Jag blir full av träningslust när jag ser mina träningskompisar köra igenom sina grejer. Då börjar det spritta i kroppen på mig och jag längtar till passet nästa dag Dessutom får jag en romantisk känsla över träningsplatsen när jag får se den med andra ögon. Med civila ögon.

Jag har bäddat rent i sängen, diskat, duschat och satt på mig en vit sommarklänning och kollat Debatt på SVT2. Shit, vad jag tycker att debatter är roliga! Tänk att det finns så många åsikter och synsätt och att man egentligen aldrig kan säga att det ena är mer rätt än det andra. Många människor i debatt-program är intelligenta och vältaliga och jag gillar att lyssna på deras sätt att framföra sina åsikter. Det blir som en annan form av poesi. En del debattörer framför det de vill säga med ett härligt tryck i rösten och i kroppsrörelserna utan att för den delen bli det minsta hotfulla eller provocerande.

Jag har förberett min kaffebryggare och ska gå och trycka på “on-knappen” nu.

Vi får höras lite senare igen. Kanske en liten uppdatering från Vallen?

Kramar Nadja

Njuter på Lidingövallen

Kunde inte hålla min trots att det är min vilodag… Jag var bara tvungen att åka ner till Lidingövallen och kolla till mina kompisar som tränade… Jag längtar redan till imorgon då jag ska få träna själv

Idag blir det mer träning!

Godmorgon kära besökare!

Idag är första dagen på mer än 8 dagar som jag känner mig någorlunda frisk. Jag kunde gå upp och fixa min frukost utan att bli alltför andfådd. Det är ett hästkliv framåt! Jag hade inte heller lika ont i mina leder när jag vaknade i morse. Det är också alltid ett bra tecken. Jag är på bättringsvägen!

Bara därför ska jag till Bosön och köra ett pass med min sjukgymnast vid 11.00 och sedan blir det SPJUTKASTNING på Vallen vid 15-tiden! Fattar ni!? Det är spjutdags! Det var så väldigt längesedan eftersom vi har varit försiktiga efter operationerna men nu klarar jag av att sätta i fötterna i marken med lite mer kraft utan att det känns något

Solen skiner och det är varmt ute. Dagen har börjat så himla bra.

I förgår hade jag tränarmöte med Leffe. Vi pratade om upplägg och nästa års planering. Han kom med det magiska förslaget att vi skulle lägga en hel månad på träningsläger i Sydafrika!!! Hur bra låter inte det då? Ni som inte har varit där - åk dit och ni som har varit där vet vad jag pratar om. Träningsmöjligheterna är galet bra och man kan alltid lita på vädret. Det är alltid väldigt mycket duktigt folk på plats vilket betyder att det finns bra sparringmöjligheter om man skulle vilja. Inspirationsmässigt är det fantastiskt.

Nu ska jag vara duktig och svara på några mail innan jag byter datorn mot träningskläder. Förlåt mig - men det är mycket roligare!

Kram till er i solskenet
Nadja

En hälsning från Portugal!

God morgon kompisar!

Här kommer en hälsning från ett varmt Portugal!

Äntligen är det sol i det här landet! Förra året var det nästan bara dåligt väder och det blåste kallt. Detta året har börjat på bästa sätt. Varmt så in i… ja, ni vet vad jag tänkte skriva.

Sitter nere i det stora samlingsrummet och skriver. Internet funkar nämligen inte på rummet. Det är ett litet minus. Men vilket plus att det faktiskt finns internet

Träningen har börjat bra. Jag har sprungit ett ganska snabbt 150 meters lopp utan att få ont eller bli trött och jag har klarat av att springa häck med tre steg! När jag såg mig själv på video efteråt såg det till och med lätt och smidigt ut. De två senaste häckpassen har jag övat på en ny detalj som verkligen har gett resultat och jag ser det TYDLIGT på videon också. Det är alltid bra: när känslan stämmer med hur det ser ut

Min träningskompis Margot har åkt hem till Sverige igen och jag känner mig lite ensam till och från. Jag hade verkligen velat att hon var här och tränade med mig. Jag får snällt vänta till nästa läger. För då ska hon med.

Jag bor i ett stort och fint rum och jag har spridit ut mig över hela. Jag försöker känna mig så mycket som hemma som möjligt. När jag får den där ”hemmakänslan” är jag alltid den bästa versionen av Nadja. Så fort jag inte känner mig trygg eller lugn där jag bor så blir jag grinig.

Jag har min vilodag idag och jag funderar på om jag ska lägga mig ute i solen. Jag brände mig igår så jag vet att jag behöver vara försiktig. Jag vet i alla fall säkert att jag bara måste ner till havet för det var tydligen varmare där än i poolen. Och i poolen har jag ju redan badat så vad tusan väntar jag på ?
Jag tror att jag ska kila ner redan nu faktiskt.

Vi hörs om några dagar igen. Eftersom internet är så jäkla segt här så orkar jag inte uppdatera så ofta.

Kram!

Nu åker jag på läger!

Hej mitt i natten!

Är äntligen klar med min packning… det blev inte så lite kan jag lova. Men hey, jag ska faktiskt vara borta i TVÅ veckor. Träna två pass de flesta dagar och sedan lite vardagskläder på det. Det kan inte bli annat än övervikt. Jag vet att ni förstår det

Halv fyra inatt kommer en taxi och hämtar mig. Då åker vi till coach Leffe och vidare mot Arlanda…
Det ska bli skönt med läger nu. Jag älskar att springa och hoppa utomhus. Och jag älskar värme. Jag behöver lite sol på min kropp. Jag känner mig alltid så mycket starkare och smidigare när jag är brun.

Hur ska jag kunna somna nu? Klockan är 23.30 och det känns bara löjligt att lägga sig nu… Dessutom har jag godisdag imorgon, alltså precis när klockan slår 00.01. Så kanske jag ska vara vaken bara för det

Innan pass två idag så åkte jag lite tidigare till Bosön för att vänta in kära Gunnar. Jag la mig i solen och gassade. Mitt på de blå 100-meters banorna utanför Bosön. Det var så väldigt skönt. Blåste lite kallt men solen var överraskande varm.

Om jag får gissa hur det kommer att bli första dagen på lägret imorgon så tror jag att följande kommer att ske:

1. Jag tar av mig alla kläder direkt vilket leder till…

2. … att jag BRÄNNER mig som fan. För jag är “ju van vid solen” och behöver inget solskydd. Nähe?

3. Jag kommer att sakna Gunnar och min fina, fina lägenhet men…

4. … jag kommer att njuta av min godisdag och all annan god mat som finns på vårt hotell

5. Punkt fyra leder automatiskt till att jag kommer att ha svårt för att jogga som är min träning imorgon.

Ja… det var väl allt.

Nej, en sak till innan vi säger hejdå: ni bara måste gå in på Facebook och bli vän med Malte Casadei. Har ni inte blivit charmade tidigare så kommer ni att bli det nu.

Puss & kram på er, jag ska försöka att uppdatera så fort jag får bra nät. Det brukar vara lite gnälligt i Portugal…

// Nadjis

Borde jag skämmas?

Hejsan vänner!

Så ni är kvar? Vad härligt!

Jag trodde att alla skulle vara borta vid det här laget. Att alla skulle ha tröttnat på att jag ALDRIG uppdaterar. Ja, jag vet att det var fem dagar sedan nu. Jag vet att det är aningen oförskämt. Jag kunde ju i alla fall meddelat att jag skulle vara ute på andra uppdrag
Nejdå. Det är säkert inte alls så ni tänker. Det där är bara i mitt eget huvud.

Jag har tränat MÅNGA bra pass sedan vi hördes sist. Jag har klarat av nya utmaningar och tagit träningen upp till en nivå till. Kom ni ihåg när jag berättade för er att jag hade klarat av att göra djupa benböj för första gången? Nu har jag klarat av “skjuta haren”! Det är som en enbensbenböj men du har det hängande benet framför dig, inte bakom dig på en bänk som man brukar ha. Jag ska inte låta så jäkla lycklig egentligen, för jag klarade det bara på höger ben. Men vänster kommer snart också! Det är så väldigt intressant att se detta samband: jag är betydligt svagare på vänster benet och det är också det ben som har vållat mig mest smärta på olika sätt. Nu är det ett glömt kapitel. Jag är på helt rätt väg. Jag känner det som en värmevåg genom hela kroppen varje dag när jag genomför min träning.

Jag har haft hektiska, kärleksfulla, roliga och fullspäckade dagar då både lillasyster och mamma har varit på besök. Lägg också till ett styck bästa kompis till Daniela (syster) så kan ni ju förstå att jag har haft svårt för att få tiden att räcka till. Men, jag har försökt att ta hand om mig och jag har sett till att få med min tillagda egentid i form av bastu även om tiden inte har varit på min sida. Jag har också hunnit med massage och annan återhämtning så jag kanske inte ska gnälla för mycket. Egentligen har jag bara prioriterat. Och jag har prioriterat MIG istället för min blogg. Så härligt egocentriskt

Idag sprang jag intervaller ute i solen nere vid vattnet på Bosön. Min klubbkompis Danne var med och körde sin hoppstyrka samtidigt bredvid mig. Han kom med glada tillrop varje gång han såg på mig att jag grymtade illa. Det är bra. För idag höll jag nog på att kräkas.
Jag skulle ha sprungit sex stycken 300-ingar och vi mätte upp en sträcka. Jag tror att den blev runt 270 meter istället för 300 meter men lika trött för det blev jag. Sitter fortfarande här och har blodsmak i munnen. Jag tror att jag var lite extra trött eftersom jag körde bromsman i morse. Det suger alltid lite mer i mina ben efter ett sådant pass.

Jag har druckit litervis med vatten och springer på toa hela tiden. Jag undrar hur den här natten ska sluta?

Vet ni vad jag har glömt att berätta för er!? På lördag åker jag på läger till Portugal! Som jag längtar. Jag är lite nervös också. För det är där som jag kommer att öka på kvaliteten en aning i träningen och det ska bli kul att se hur jag reagerar på det.

Jag får prata mer om den nervositeten en annan dag för nu behöver min kropp sömn. Imorgon väntar ett höjdpass med Kajsa igen.

Godnattkramar till er // Nadja

Borde ta mig i kragen…

Sitter i mitt kök och tuggar på en torr macka. Jag orkar inte hämta något pålägg. Jag vet egentligen inte ens om jag är sugen på ett pålägg. Jag vill bara ha i mig den där mackan så att jag kan fortsätta min morgon sen.

Jag har så otroligt många punkter på min “att-göra-lista” och jag känner hur den växer för varje sekund. Jag gör ingenting i ren protest. Jag känner att jag har halkat efter och inte riktigt just nu orkar ta igen det. Allt för att jag var borta i tre-fyra dagar. Jag säger ju det: jag borde vara hemma hela tiden. Alla mina rutiner ruckas och sedan får jag istället ett helvete när jag kommer hem. Min tränare Leffe verkar ha det likadant. Igår på träningen sa han: “Hrmm… jag hade 58 olästa mail när jag kom tillbaka till jobbet”. 58 olästa mail. Vem orkar svara på dem sådär på studs? Jag gör det inte så mina mail får vänta. Igår hade jag planerat in några “ta-igen-timmar” men jag fick besök och så sprack det. Annars hade jag nog varit i fas idag.

Nämen usch! Så jag gnäller Men skönt var det!

Jag ska snart till Bosön och träna ett teknikpass i kula. Det ska bli roligt för vi hittade så många små saker att jobba med förra veckan. Sedan blir det lunch med kompisarna och efter det är det dags för den mentala träningskursen, steg fem.

Igår klarade jag för första gången sedan operationerna av att jogga i 20 min! Jag har inte klarat av mer än fem minuter innan Det tycker jag är ganska bra. Mycket bra, tror jag att jag ändrar det till! Flåset finns på något konstigt sätt kvar också. Det är mer att benen blir tunga, andningen var hela tiden lugn och fin.

Nu är det hög tid för mig att hoppa in i duschen och sedan packa en väska.
Jag önskar er alla en bra dag och att vi hörs snart igen.

Kramar Nadja

En snabb hälsning och två bilder

Kan inte låta bli att bjuda på två bilder från dagen som gått
Den första är från arenan där vi alla tränade tillsammans innan middag och den andra är på min roomie Ellinor Rosenquist som ligger och läser en bok.
Vi ligger en timme före er i Sverige så jag känner att det börjar bli läge att dra mig mot sängen. Tyvärr så kan jag inte ligga och skriva samtidigt för här finns inget trådlöst nät så jag måste använda en sladd och sitta fint vid skrivbordet
Känns lite knas men vad gör jag inte för att få lite virtuell kontakt?

Dagens träning bestod av lätt jogg och sedan många nya roliga övningar för balansen och den inre styrkan. Jag ska se om jag kan filma lite imorgon för det är så mycket enklare än att förklara för er. Gjorde en superkul övning där Leffe släpper en boll ner mot mina fötter (jag ligger på rygg med benen mot taket) och så ska jag skjuta upp den till honom igen. Gjorde sedan likadant med händerna och jag kan meddela att jag faktiskt har träningsvärk i underarmarna nu! Weehoo!

Det var meningen att jag skulle orkar attackera “Gnuars” retfulla kommentar på mitt förra inlägg men jag tänker inte sjunka till hans nivå just ikväll. Däremot är ju Per Hultgren en riktig snäll man! Ja Per, köp biljetter!

Även om jag har det väldigt trevligt här så måste jag medge att jag saknar min lägenhet. Jag älskar verkligen den! Känner mig så hemma och trygg där.

Nu ska jag ta av mig linserna och borsta tänderna. Sen är det bara att hoppas att sängen är underbart skön.

Godnatt där hemma. Sov gott!

Kramar Nadja

« Föregående sida — Nästa sida »