Det spritter i min kropp!

Hej goa vänner! (”Goa”… det hade inte gett mig några poäng i Alfapet. Jag får bättra på språket.)

Jag har just vaknat efter en timmes god sömn och ett ännu bättre spjutpass i morse! Idag kände jag mig som en riktig kastare Jag hade lite kraft, lite attityd och lite fart när jag kastade iväg den där skiten. Jag fick till och med i min vänsterfot några gånger. Därför sitter jag nu med en ispåse på mitt vänstra knä. Det är inget allvarligt. Men det blir ömt och stelt när jag använder det på det sättet och med den kraften som jag gjorde idag. Jag känner mig så nöjd och glad. Och långt blev det också. Så pass att jag ville anmäla mig till en tävling helgen bara för att få slå mitt nästan tio år gamla rekord. Men den tanken tog jag död på snabbt som attan. Jag ska hålla mig till min plan

Mitt sug just nu är maximalt. Min motivation är på topp och jag ser inga hinder. Jag känner mig som en liten stormvind. Jag vill göra alla grenar här och nu. Jag vill tävla, jag vill toppa, jag vill träna stenhårt, jag vill svettas. Jag vill göra allt och lite till. Jag vill använda min kropp på ett sätt som den aldrig har använts innan. Jag vill verkligen tävla! Jag vill ut och kämpa och ta ut mig till bristningsgränsen. Jag älskar när jag får de här känslorna. Jag spinner som en katt när jag åker hem efter ett sådant pass som jag hade idag och hela jag blir bara lycklig. Jag blir lätt till sinnet, jag blir skrattig och jag blir energisk.

I förgår hade jag häcksnabbhet på programmet. Jag tror inte att jag har berättat för er hur det gick: STRÅLANDE! Det är bara andra passet sedan knäoperationerna som jag kör med startblock och jag kan ju säga er att det kändes som om att jag inte har gjort annat Jag upplevde ett galet tryck i benen de första stegen. Jag har ju aldrig varit stark i det läget tidigare eftersom jag aldrig någonsin har kört djupa benböj. Nu var det en enorm skillnad! Jag kom så nära häcken att jag trillade omkull. Det gillar jag Jag har alltid upplevt att jag behöver kämpa mig fram till första häcken. Jag har alltid kommit för långt ifrån. Det var så jag skadade mig på EM förra sommaren. Jag kom inte riktigt fram och fick en smäll i knäet eftersom min hjärna aldrig kan tillåta mig att stanna (bra hjärna!). Nu har jag aldrig varit närmre första häcken och det ger mig ett helt annat läge in i loppet.

Vad fasen, här har jag inte tid att sitta och skriva! Jag ska ju till vallen för mitt andra pass och LÄNGDHOPP! Det här har jag längtat efter må ni tro… Idag ska jag få springa på halv ansats och kanske, kanske om jag har tur: göra ett lätt hopp. Hihi, tänk om jag får det? Tänk om det känns super och jag bara skuttar iväg?

Vi märker vad som händer. Och ni får rapport.

Nu kramar jag om er och går och byter om.

Tjolahopp!

Nadja

Det blir för mycket!

“Av vad” undrar ni säkert… och jag säger “av händelser”! Nu har det hänt sådär mycket igen som jag bara har glömt att berätta om och som jag ändå gärna vill dela med mig av till er. Hur ska jag då göra för att det inte ska bli grötigt och förvirrande för er? Ska jag ljuga om datumen och skriva som om att det hände en annan dag än det faktiskt gjorde? Eller ska jag ta med lite här och lite där? Vilka problem jag ställs inför hela tiden. Ni kan säkert förstå hur jobbigt det är att heta Nadja Casadei just nu

I förgår följde jag med Rickard Nilsson (styrketränare bland annat i vårt svenska friidrottslandslag när vi är iväg på läger) och två andra bekanta ut med Rickards båt för att äta lunch på Vaxholm. Jag säger bara - de som kan, ska köpa båt! Herre min skapare så mysigt det var! Jag låg och njöt av vind och sol och vågor och skrattade högt när båten guppade till lite extra. När vi kom till Vaxholm fick jag en äkta sommarkänsla för första gången detta året. I mitt huvud flög det förbi minnen från barndomen som jag inte kunde identifiera men de gjorde mig glad och jag kände mig nostalgisk. Alla människor såg så avslappnade och lyckliga ut. Tempot var lugnt och alla rörelser kändes mjuka. Det var bara jag själv som fortfarande var lite på tå eftersom jag var så jäkla hungrig Vi åt på en uteservering precis vid vattnet och jag tänkte att det är såhär livskvalité ser ut. När jag klev av båten för att åka till träningen kände jag mig svävande. Benen kändes (på fullaste allvar) helt och hållet återhämtade! Alla leder var smidiga och muskulaturen var spänstig. Är det någon som vet något om detta ? Eller är det bara jag som inbillar mig för att jag vill åka mer båt?

Har jag berättat att jag sett filmen 127 timmar? Se den! Det är fantastiskt hur mycket vi människor klarar av när det väl gäller.

Igår var jag på bio med Nellie, Vendela och Nico (Gunnars döttrar). Vi såg Bridesmaids och skrattade högt åt alla skämt i filmen. Den är verkligen sevärd! Det är en riktig feel-good-film som jag tänker se om så fort den kommer på DVD.

Innan bion körde jag kvällens sista pass som var kaststyrka tillsammans med mage och rygg och jag bara måste berätta för er om det tryck jag kände att jag hade i benen. Det var makalöst! Jag trodde att jag skulle kasta sönder hela väggen där inne på Bosön

I morse bestod träningen av vadhäv i bromsman. Ett snabbt och effektivt pass. Allt för att få upp styrkan i mina vader och för att göra hälsenorna tåligare. Om bara någon timme ska jag få åka till Vallen och köra HOPPSTYRKA! Och inte bara det, jag ska få hoppa ut i längdhoppsgropen! Vad säger ni om det? Det är en julklapp i förskott för en sjukamperska som inte har hoppat längd på flera, flera månader.

Nu behöver jag gå ut och röra lite på mig. Promenader har aldrig varit min grej. Men jag tror att jag få omvärdera. Jag blir så väldigt mjuk och fin i kroppen av 10 minuters gång.

Hej så länge sötnosar!

Nadja

Längdhopp med halv ansats!

Godmorgon där i Sverige! Och givetvis i alla andra länder ni befinner er i

Jag har ätit en STOR frukost och sitter i samlingssalen på hotellet och messar med lillasyster Bella. Hon skrev att hon har fått nytt jobb och att hon och Max målar om i lägenheten. Det är alltid lika roligt med rapporter hemifrån. Gunnar messade i morse och skrev att ni hade fem grader… det var kanske inte lika kul att höra. Ska det bra vädret försvinna lagom till jag kommer hem?!

På träningsfronten har det inte skett några mirakel sedan jag skrev sist. MEN! Jag har hoppat längd på halv ansats och klarat av det med bravur Jag ligger på precis samma längder som innan operationerna och så som jag hoppade innan jag gjorde mina 6.24. Känslan är tyvärr inte densamma men det kommer om någon månad Om ni vill se ett av hoppen så klickar ni här.

Leffe och Lars Nielsen hjälpte mig under passet och jag hade även med mig en Leffe nummer två som tog bilder och Danne som filmade. Vilket team alltså!

Jag ska träna häck om några timmar och ska ladda upp med lite mer sömn och sedan en liten promenad.

Vi hörs lite senare eller om någon dag

Kramar !

Längd i Tallinn och flera steg framåt

Åh, lycklig som ett barn, det är jag

För idag på träningen tog jag monsterkliv framåt! Pass ett innehöll längd där jag fick gå ut på FEM stegs ansats! Jag blev stel som aldrig förr efteråt och det värkte en aning men jag klarade av det och det gör inte lika ont som innan operationerna. Känner att allt jag behöver göra nu är att vänja mig vid belastningarna. På pass två fick jag prova frivändningar! Det har jag inte heller kört någonting sedan operationerna! Vi provade en gång för några månader sedan men insåg att det var alldeles för tidigt och slutade, men nu verkar jag alltså mogen för även den träningsformen
Jag klarade också av att köra lätta enbensbenböj med bara stången och jag klarade av ryck-benböj. Det är en Nadja med kraftig träningsvärk som sitter på hotellrummet i Tallin, men också en oerhört nöjd

Kära Leffe plåtade mina små uthopp med landningar idag och här bredvid får ni se resultatet. Jag är grymt nöjd över att tekniken sitter så pass bra trots alla månader utan någon form av längdträning eller ens hoppträning. Jag märker att just längd är den gren som bara verkar “sitta där”. Inte ens innan operationerna körde jag speciellt mycket längd. Faktiskt bara ett längdpass och ändå klarade jag av att göra 6.19 i mitt enda hopp för sommaren. Får jag bara träna grenen ordentligt och utan avbrott så kommer det att bli mycket kul i framtiden. Jag har precis samma känsla i den här grenen som jag har inför höjdhoppet. Det är också en sådan gren som bara “finns i mig”. Jag tror att ni skulle skratta om ni visste hur få pass jag har gjort i höjdhopp de senaste fem åren. Ni får skratta, jag gråter. För jag vet hur många poäng som finns att hämta i den grenen. Men, som mitt motto är: den vinner som är trägen. Och jag kommer att få igen dem poängen senare. Det vet jag.

Har precis kommit hem från en middag med hela gänget. Vi åt på en mongolisk restaurang med en massa läckerheter. Läckert var det också med alla efterrätter som jag tyvärr inte fick äta eftersom jag har bestämt mig för att ha min godisdag när jag kommer hem till Sverige igen imorgon… Så dumt av mig!

Har packat klart allting och känner att jag är redo för att sova. Jag vet att jag har SÅ mycket mer att berätta - så är det jämt. Men jag låter er fantasi fylla i de luckor jag lämnar

Glöm inte att ni ska ställa om klockan inatt också! Nu ska det bli sommartider!

Jag åt för ungefär två timmar sedan och det kurrar redan i min mage igen. Jag tror att jag ska ta en nektarin. Det är förbannat gott!

Jag önskar er en alldeles, alldeles underbar natt och hoppas på att vi hörs imorgon igen.

Kramar från Tallinn och kylan

Nadja

Jippie!

Så glad jag är! Så mycket träningsvärk jag kommer att få! Så härligt dagens pass var! Vilket kliv framåt
Jag kom till Bosön och visste att jag skulle få prova på att springa längdansatser… bara det var lycka nog för mig. Eller, inte riktigt kanske. När jag väl hade sprungit några ansatser så ville jag förstås prova på ytterligare en utmaning: att få hoppa ! Bara LITE! Jag måste ha varit ordentligt charmig idag för Leffe gav efter lite och “skänkte” två stillastående hopp på både höger och vänster ben. Men hallå, ni som har följt bloggen vet att det var vad jag fick göra i förgår också och nu ville jag ju göra något mer. Så till slut fick jag två extra steg och ett uthopp. Jag fick inte riktigt känna den där flygande känslan så jag bad om ETT steg till Allt handlar om förhandling mina vänner
Jag fick TVÅ steg till och fick äntligen flyga!!! Fy satan så underbart!!!!!!! Helt otroligt magiskt!!!!! Jag log hela träningen. Kände mig bubblande inombords…

Jag är toktrött efter alla “nya” impluser och orkar inte skriva mer än detta just ikväll. Hoppas på att jag har mer energi imorgon. Jag startar dagen med mental träning och första passet för dagen bjuder på överkropp. Jag hör av mig efter det!

Godnattkramar till er alla
Nadja

Fy faan vad bra!

Sitter i soffan med en godispåse (Ja, det är min godisdag idag!!) och tvingas till att titta på “Körslaget” en liten stund innan jag och Gunsa ska spela lite spel. Spel är mycket roligare än “Körslaget”! Förutom godisdag så har jag också vilodag… och oj som jag behövde det!

För vet ni? Jag hade premiär i längdhoppsgropen igår och det känns i min kropp Nu ska jag inte försöka lura er att jag hoppade några fulla hopp. Men jag fick köra stillastående längd på både dubbla ben och enbens!! Jag fick landa i en grop igen för första gången på… på… ja, vad säger vi…? sex månader? Tusan, jag har tappat räkningen! Men strunt i det, för lika glad är jag för det (… men gladast är nog Leffe )
Pass ett igår innehöll förutom längden även några stillastående bakåthopp i höjd. Och jag var uppe och nosade på mitt personliga rekord som är två meter… Från fyra pallar då såklart. Inte från marken, haha… det hade varit något!

Nu sitter jag i alla fall här med träningsvärk och snart ett stillat godissug.

Jag vet att det var något annat som jag skulle berätta för er men som vanligt så glömmer jag det så fort jag sätter mig här. Jag vet att jag fortfarande inte svarat på alla mina fina kommentarer här på bloggen och jag skäms… jag har bara inte känt mig på rätt humör och då är det ingen idé att integrera med andra människor

Mmmm… Snickers… attans så gott det är! Har ni tänkt på det?

Jag önskar er en riktigt kul lördag och hoppas att vi hörs imorgon istället,

Kramar till er.

SM Guld och pers i Sätra

Äntligen fick jag känna mig lite piggare i kroppen!! En helt underbar känsla! Och på detta så fick jag med mig en riktigt bra hoppserie: 6.12 - 6.02 - 6.22 - 6.18 - 6.14 - 6.23! Känner mig stabil och stark i min löpning och det känns som om att jag snart hittar nyckeln till de riktigt långa hoppen

Orkar inte uppdatera för mycket ikväll… jag är helt toktrött och behöver sova. Jag får berätta mer ingående imorgon… Sov gott alla därute! Kram Tiggy

Ps. Challe! Du var absolut bäst i hela publiken!!!

6.01 i längdpremiären och kramp på 200m

 

    

 

 

 

 

 

 

Jaha… då var min första tävlingsdag för 2010 till ända… Jag har hunnit med att hoppa 6 meter i längd, få världens kramp i vaderna på 200 m, varit på dopingkontroll och tävlat utan min coach Leffe som ligger hemma och är sjuk. Det har också visat sig att jag faktiskt redan ÄR bästa kvinna i längd i familjen! I alla fall inomhus

Janne Åkerblom agerade Lennart Julin och tog reda på min mammas bästa resultat inne. Det var tydligen på 5.95 så jag slog det reda förr förra året (se mitt förra blogginlägg på ”kommentarer”) Vart höll skumpan hus då?? (Inte för att jag dricker skumpa men ändå) Nu har jag alltså bara ett rekord att slå och det blir hennes utomhusrekord på 6.33.

På 200 m idag kände jag mig förjävlig. Om man nu får uttrycka sig så? Jag hade inte ätit sedan klockan 10.00 och trodde att jag skulle hinna med det direkt efter längden vid 15.30 tiden, innan jag skulle börja värma för loppet. Men jag hade bara en halvtimme på mig mellan grenarna och hade ingen större matlust just då så det blev bara banan och powerrade… inte så bra med andra ord. Kände redan under joggen att det sög i vaderna men jag trodde faktiskt att det skulle släppa under loppet. Det gjorde det INTE och jag var tvungen att avbryta loppet efter första kurvlöpningen. När jag sprang av banan var jag bara glad att det inte var en baksida som strulade utan “bara” vaderna

Nej, det blir till att sova ordentligt inatt och ta nya tag på tisdag då det blir träning igen. Jag fick tydligen inte träna imorgon trots att jag försökte med vilda protester i sms-form till Leffe. Ibland är han hård och bestämd den mannen!

Jag är sjukt trött och behöver verkligen min säng just nu. Vi hörs imorgon igen. Då vi tar klivet in i februari månad…

Kram // Nadja - Nadjis - Tiger

Timmarna innan tävling

 

Sitter och äter frukost, skriver ner mina tankar på ett papper och lyssnar på bra musik. Har tänt ljus, kollar på bilder från ställen där jag har varit på och som har fått mig att må bra och snart ska jag hoppa in i duschen.

Idag ska jag ÄNTLIGEN få börja tävla!! Det blev ju tyvärr inget igår på grund av snökaoset och jag fick hålla till godo med min familj istället, vilket inte heller är helt fel, men är man inställd på tävling så känns det nästan som om att luften går ur en när det inte blir så som man laddat för sen. Men idag är jag “ny-laddad”! Jag har känt på kroppen i ett par spänsthopp men jag kan fasen inte säga hur det känns. Det var så längesedan jag tävlade så det känns som om att jag inte känner igen kroppens signaler lika bra längre. Och det kanske är bra. Så slipper jag ha en massa förväntningar i mitt huvud redan på min första tävling för året.

För att göra det hela en aning mer spännande att följa så ska jag “reta upp” mamma lite. Se här vad min sponsor skrev till mig igår:

“Jag och Max kommer imorgon och firar dina framgångar. Kanske dags att peta ner mamma till andraplatsen i familjen ”

Nu ska vi kanske inte gå och hoppas på att detta kommer att ske redan idag, men det kommer att ske i vinter. Jag funderar bara på hur långt du har gjort inomhus mamma? (Vi kan ju hoppas på att allas vår A. Lennart Julin läser detta och kommer med det rätta svaret.) Är det runt 6.15 - 6.20? För du har ju INTE gjort dina 6.33 inomhus?! I vilket fall som helst så är du fortfarande bättre än vad jag är och det gillar jag inte! Mitt pers inomhus är 6.01… Klockan 14.30 börjar tävlingen. Det är då ni ska hålla tummarna

 

 

Lite om sydafrikaträningen

Så äntligen en liten sammanfattning av lägret i Sydafrika! Jag vet att jag har väntat länge men det är för att det har hänt så mycket saker samtidigt och jag har tänkt att en sammanfattning kan man alltid lägga in när man vill, det är alltid aktuellt, men en idrottsgala eller ett hajdyk bleknar med tiden. Därför har dem ämnena fått komma först denna gången.

 

 

 

 

Vårt fokus med lägret låg på att spetsa till träningen och göra allting mera kvalitativt. Färre hopp och lopp och kast men mycket snabbare, högre och längre. Det som funkade absolut bäst var spjutkastningen (tänka sig!!), löpningen och längden. Jag fick göra två träningar med kast över 40 m i spjut vilket var en fantastisk kick! Jag var lycklig och glad hela dagen! Nej, hela den veckan faktiskt. Jag gjorde ett snabbt lopp på 200 m och var som en vessla de sista 10 metrarna in mot plankan i längden. Vi mätte hastigheten där tillsammans med några tyskar som hoppade samtidigt och både Leffe & Lars ( en oerhört duktig tränare från Danmark. Har tränat sin fru som gjorde över 7 m!) undrade vad som hände Nu handlar det ju inte bara om fart utan också om vad jag gör med den när jag väl kommer fram till plankan. Så detta betyder inte automatiskt att jag kommer att persa så att det stänker om att när jag väl börjar tävla. Men testet visar ändå att det finns kapacitet och det känns som ett skönt kvitto.

Jag känner att jag har hittat en bra stabilitet i kulan också. Och ännu roligare blev det när vi tog hjälp av “Limpan”, Slangens tränare. Där fick både Leffe och jag många nya goda tips att jobba med framöver.

Det som vi har jobbat minst med har varit höjden och häcken. Detta beror som vanligt på mitt vänsterknä och vi vill inte puscha det för hårt och har därför gjort ett medvetet val att inte träna dessa grenar så mycket. Även om det är tråkigt så känns det smart med tanke på att det faktiskt är utomhussäsongen som räknas!

Även styrkan har gått framåt och jag persade i hängande frivändning. Det är en övning som jag inte alls tränar speciellt ofta. Jag kör alltid mina frivändningar från golvet i vanliga fall. Det är bara när det närmar sig tävling och då jag ska bli extra explosiv som jag gör rörelsen kortare och snabbare.

Syster Bella har gjort stora framsteg också! Hon har kunnat hoppa längd på flera pass. Det har hon inte klarat av tidigare. Hon ser starkare och spänstigare ut och jag tror att hon kommer att vara tillbaka på banan snart igen

Nu bär det av till sängen. Eller vänta, duschen först! Haha, det var nära att jag glömde det. Hur äcklig får man bli?

Kramar till er. Sov gott och sött. Nadja

« Föregående sida — Nästa sida »