Titt ut!

Snälla, var inte arga på mig. Jag vet hur dålig jag har varit med uppdateringar… Inte ens efter tävlingen hörde ni ett pip från mig. Men det har sina förklaringar. Jag blev så trött och hade så mycket att göra plus att jag blev superfokuserad på att fixa till min baksida så jag glömde helt bort att skriva här.
När jag skriver “fixa till min baksida” så betyder det att jag fick en LITEN bristning i upphoppsbenet, dvs höger ben, i mitt sista hopp i tävlingen. Röntgen visar att den är 4 cm lång och sitter på ett “perfekt” ställe så jag kommer tillbaka snabbt
Att jag fick bristningen var egentligen inte SÅ konstigt när jag tänker på det i lugn och ro så här någon vecka efter. Jag har bara hoppat TRE fulla hopp på lång ansats sedan knäoperationerna för 1,5 år sedan och jag har inte kört nämnvärt mycket snabbhet. Jag var helt enkelt inte redo för 6 st hopp . Men det märkte jag inte när jag höll på för då var jag bara så lycklig över att vara igång igen. Visserligen kände jag redan efter två inhopp att jag tappade kraft och energi och jag sa skämtsamt till mina medtävlande att jag redan var helt slut så mycket skämt var det nog inte ändå MEN ! Nu till det roliga! Jag är OERHÖRT nöjd och glad för min hoppning! Jag kände att jag var på G i många av hoppen och ett av dem som jag hade en tå övertramp på var riktigt långt. Så jag känner mig helt lugn. Jag känner mig så glad och på hugget och jag gick på min “rehab” redan på måndagen efter helgen jag körde en tuff vecka med all träning som jag kunde göra och jag känner mig i bra form. Jag är otroligt tacksam över att jag fick hoppa de där fem hoppen för de gav mig självförtroende och ett kvitto på att jag har allting i mig!

Nu sitter jag efter ännu ett tung pass och försöker att lugna ner mig och andas för en stund.

Tack Malin för din kommentar här på bloggen ! Försökte svara på den men det är något krångel med hemsidan till och från.. Jag önskar dig lycka till i längd på SM!

Okej vänner… Nu ska jag vara ensam en stund.
Kramar till er !
Nadja

Pratat med mamsen och längtar till lördag

Har precis avslutat ett halvtimmes långt samtal med min kära mamma. GUD så roligt det är att snacka med henne! Jag blir verkligen på bra humör. Idag berättade hon så fint att hon fyller 50 år nästa år och då önskar hon sig banne mig inga tråkiga prydnadssaker eller kläder. Nejdå, hon ska ha en engelsk bulldogg (ja, det stavas med två G för den som undrar. Har googlat). INGET annat är okej.

“Slösa inte pengarna på massa annat onödigt som jag ändå inte vill ha” var hennes kommentar. Nehe, det är väl bara att börja spara då. Fin stamtavla ska den ha också. För hon ska kunna avla på den. Jajjemen.

Nu sitter jag här i mitt nystädade kök och känner mig på bra humör. Det enda som saknas är lite musik. Jag vet bara inte vad jag ska spela för jag har börjat att tröttna på min egen spellista på Spotify.

Idag har jag varit hos sjukgymnast Anna. Hon kollade min fot som fortfarande är svullen i leden efter getingsticket. Men hon tror inte att det ska vara någon fara för tävlingen. Det enda som stör är att det smärtar och jag kan inte riktigt trycka ifrån i löpsteget. Men det positiva är att det inte är upphoppsfoten så då spelar det mindre roll för nu är jag sååååååå sugen på att komma igång

Jag ska inte bli för långrandig… för jag ska krypa ner i sängen och ringa ett samtal och spela wordfeud istället

Ni får mer uppmärksamhet imorgon, eller någon helt annan dag

Kram så länge // Nadja

Idag var jag grym!

Godkväll från en grinig men målinriktad Nadja dagen före julafton!

Ohhh… som jag ska gnälla ikväll! Jag är så trött, så mentalt sliten, så sömnig och sugen på att sova från det att jag går upp tills dess jag går och lägger mig på kvällen igen. Jag förstår om ni vill säga “Håll käften och njut av värmen istället!” till mig. Jag vill säga det själv nämligen men problemet är bara att jag inte bryr mig Jag är trött och då är jag trött. Ni vet att jag har sagt det tidigare: då låter jag det vara så. Jag orkar inte låtsas att jag är pigg och energisk. Det känns bara så falskt och konstlat.

Det var oerhört längesedan som jag tränade såhär bra och jag tror att det kombinerat med värmen sätter sina spår. Det resonemanget har ni också hört tidigare, eller hur?

När jag vaknade i morse så var jag stel och kantig. Tänkte faktiskt tanken att jag inte skulle klara av att hoppa längd idag men ännu är jag inte så trött att jag låter bli att försöka. Så vid 09.45 åkte vi till träningen och jag började värma upp. Det kändes väl sådär men jag peppade mig med att det skulle bli bättre om jag bara sprang några stegringar. Jag flåsade som om att jag aldrig har sprungit längre än 100 meter och det irriterade mig. Jag försökte att andas in så mycket luft som möjligt för att få trycket att släppa inom mig men det hjälpte inte. Jaja, vad gör man? Jag körde löpskolning och sedan inlöpningar på längdbanan. Målet idag var att klara en kvaltävling, det vill säga tre fulla hopp efter varandra med ca 5-7 minuters vila mellan hoppen. Och gissa vad?

Såhär dagen innan julafton så får man veta om man har varit snäll under året eller inte och det verkade banne mig som om att jag har varit det! För jag klarade av alla tre hopp OCH DET med riktigt bra längder. Jag vet att ni vill veta hur långt. Och ni vet att jag inte kommer att berätta Mamma, om du är RIKTIGT nyfiken så kan du ju messa mig. Du vill väl antagligen veta om ditt familjerekord står sig eller inte Det som jag tar med mig från den här träningen är att jag nu vet att jag kan tävla inomhus!!!

Hur som helst så blev jag gladare och en gnutta piggare av passet men när jag satte mig i bilen på väg hem så kunde jag inte riktigt glädjas åt min prestation. Jag kände mig så trött och orkade inte ens med de positiva tankarna. Så efter lunchen behövde jag göra något annat och följde med gänget ner till stranden 20 minuter från vårt hotell. Det var skönt att åka till havet. Vi spelade beachvolleyboll, hoppade i vågorna och tävlade i att stå på händer. Precis vad jag behövde. Efter det fick jag ta en lååååång dusch innan jag somnade en timme och när jag vaknade var det dags för middag. Mmmm… mat! Jag älskar mat. Mamma vet vilket matvrak jag alltid har varit. Mat är min tredje kärlek (ja, nu kan ni ju fundera på vilka de andra två är ).

Jag dricker en kopp te och äter mandlar. Jag känner att julstämningen är lika med NOLL men skulle ändå inte vilja byta det här mot kalla Sverige.

Imorgon har jag häck på förmiddagen och kast på kvällen. Jag ska testa några nya blockinställningar imorgon. Jag har kollat filmer på nätet och studerat och tror att jag har hittat en detalj som jag vill prova

Jag kommer att önska er GOD JUL imorgon så den önskningen får ni inte nu Nu säger jag istället godnatt och att jag hoppas att ni mår bra.

Kramar Nadja

Bara roligt!

Ååååhhh så jag myser just nu. Jag har tränat så bra och känner mig så nöjd och har en stor förhoppning om att jag faktiskt kommer att kunna tävla inomhus. Det har jag inte alls trott fram till idag. För idag klarade jag av två längdhopp med full ansats!!!!

Det känns så galet härligt och konstigt. Jag trodde att jag hade längre kvar dit men tydligen så klarar jag det redan nu Vi gjorde bara två hopp för i det sista så märkte jag att jag redan började tappa kraften: jag har inte hopptålighet. Jag kände att all power var borta och då är det ingen mening att riskera något. Nästa pass ska jag klara av tre hopp. Då har jag i alla fall klarat av en kvaltävling Jag vill så gärna, gärna köra SM i längd men jag är försiktig med att säga att det kommer att bli så till 100 % än. Men… jag är på väldigt god väg å nu får ni hålla tummarna för mig !!!

För övrigt så har vi mest skoj här nere. Vi badar, äter, fikar, ta massor av bilder, spelar beachvolley och solar. GIVETVIS så tränar vi också, jag vet att det är många som undrar

På kvällspasset blev det vatten och sjukgymnastövningar för min del medan de andra körde styrka. Jag känner att vi har hittat en bra balans i träningen och visst känner jag mig sliten till och från men jag får inte ont. Det fick jag alltid tidigare men nu har vi kunnat köra allt som planerat! En hel månad med sammanhängande träning! När hände det senast? Ja, det får nog Leffe svara på för det har jag helt glömt…

Äntligen är också värmen tillbaka. Som vi har väntat! Jag förstår inte att det kan skilja så mycket mellan dagarna. Trodde att Sydafrika var det pålitligaste landet men se så fel man kan ha. Jaja, de sista två veckorna skulle hur som helst bli toppen

Jag har en tid att passa så jag behöver hoppa in i duschen nu… Men som ni vet så hörs vi snart igen

Kramar!

Världens godaste scones!

Hej hopp från en kylig dag i Sydafrika!

Det regnar och är kallt. På riktigt jävligt svinkallt. Jag har fått en timmes massage eftersom det är min vilodag och sitter nu i sängen och skriver medan fröken Hanna ligger på massage-bänken istället för mig Hon ser ut att njuta.

Träningen har gått bra men attans så seg jag är i kropp och huvud. Det kanske är bra med lite kyla så att jag vaknar till ? Igår fick jag återigen hoppa längd och jag studsar trots att jag är trött. Visserligen inte lika bra som när jag var pigg men det var ändå okej. Jag märker däremot att jag får mer känningar i knäna när jag blir sliten så det där med att “känna efter” är en bra ide just nu. På morgonen hade jag ett spjutpass som var sådär. Jag var inte stormlycklig efteråt men hur ofta är jag det ? Tekniken fanns inte riktigt där men så är det också mitt första kastpass utomhus på några månader. Jag hoppas få kasta några gånger till innan vi åker hem till Sverige igen.

För några dagar sedan var vi och åt på ett av våra favoritställen här i Sydafrika: Mugg & Bean. Jag åt en scones efter huvudrätten och jag säger bara: WOOW! Jag har aldrig ätit en godare scones i hela mitt liv!!! Ni anar inte! Det är nästan så att ni måste beställa en resa hit bara för att få smaka på sconesen. Den hade en helt otrolig smak! Jag längtar redan tills jag får äta den igen Kanske det blir idag för vi ska in till stan och gå på en marknad som ligger precis intill Mugg & Bean.

Nu ska jag sätta på mig lite varmare kläder innan jag springer ner till lunchen.

Kramar till er och hoppas att ni snart får snö därhemma

Nadja

Kroppen börjar bli trött…

Godkväll sötnosar!

Här sitter jag nu… lite tröttare än de andra dagarna då jag har bloggat. Jag börjar känna av att jag snart har varit här i två veckor. FASEN vad tiden går snabbt! Nu är det ju snart bara två veckor med riktigt hög kvalitetsträning kvar

På något sätt så känns det redan sorgligt. Varför då? Vad hände med att vara “här och nu”? Jag skulle ju bli bättre på det där !

Idag har varit ännu en lyckosam träningsdag för oss här nere. Vi startade dagen med ett meddelande från käre coach Leffe om att han inte mådde speciellt bra och att han inte kunde följa med på första passet. Så det blev till att ladda för vänster-trafikkörning och ett pass med löpningar på 150 meter på egen hand. Och oooooohh så bra det gick. Kände mig stark, balanserad och hyfsat snabb. Jag ska inte påstå att jag var någon Usain Bolt men nog börjar formen komma tillbaka Jag märker dock att jag inte har så mycket grund i mig och blir trött efter fyra lopp med fyra minuters vila mellan. Idag var det olidligt varmt visserligen så det måste med i beräkningen. Jag är egentligen bara lycklig över att jag kan springa i spikskor igen och känna mig attackfull så jag ska inte gå in mer i detalj på loppen.

Efter träningen skulle vi stanna till och handla drick-yoggi till vår sjuke coach men blev istället lockade in i en butik med sagolikt vackra klänningar… Aj aj aj. Det är något med mig och klänningar. Vi har en speciell relation. Jag bara älskar dem ! Som tur var så kände Madde likadant så vi passade på att smyga in nu när den annars så stressande “är-ni-klara-snart-mannen” ändå låg hemma sjuk Inget illa menat Leffe, men du är bra på att shoppa i ungefär fem minuter

Väl hemma fick vi god currykyckling och sedan hann vi med att ligga i solen en timme innan vi tog vår dagliga powernap. Såååå skönt och viktigt för mig. Jag orkar så mycket mer när jag sover en timme mitt på dagen.

När vi skulle åka till andra passet hörde vi med Leffe hur han mådde men han såg lika risig ut som på morgonen så han fick stanna hemma igen. Så, vi körde hoppstyrkan själva och passade på att leka med kameran. Därför har jag nu mängder av bilder till er ! Kul va? Hoppstyrkan gick bra men när jag skulle köra trestegsliknande övningar så fick jag små känningar i höger knä och lade ner direkt. hur bra är inte det då?! Visst är det duktigt av mig ? Tack tack tack Som tur var så hade jag hunnit köra väldigt många hopp innan ändå så jag kände att jag hade fått ut mycket av träningen.

Just det ! Jag har ju glömt att berätta om utmaningen. En av killarna som tränar på arenan och hans coach satt och kollade när vi hoppade och rätt var det var så stod de framme hos oss vid längdhoppsgropen. Hans coach sa att jag hoppade långt och att hans adept aldrig skulle kunna slå mig. Så jag blev utmanad och givetvis så ville jag tävla. Killen var sjukt studsig och slog mig med en fot… Jag kunde inget göra och jag sörjer fortfarande min förlust Det är väldigt kul att alla här är så pratglada och vänliga och nyfikna så jag förväntar mig fler utmaningar. Nästa vecka kommer visserligen Danne så då får jag kanske nog av tävling

Klockan är nu snart 22.00 här och jag känner att kroppen är sliten efter all träning som jag har lyckats genomföra här nere. Som tur är så har jag vilodag imorgon och ska få massage. Lite äventyr ska hinnas med också, såklart !Men nu tror jag att jag måste säga godnatt till er och få några timmars sömn…

Sov gott!

Kramar Nadja

Allt blir bättre och bättre

Dagarna här flyger snabbt förbi. Jag känner helt plötsligt att en månad kanske inte är så lång tid ändå. Visserligen är det lång tid från dem där hemma men när jag väl har kommit hit och har gjort den långa resan så skulle jag lika gärna kunna stanna två månader. Men då skulle jag KRÄVA besök av de jag älskar där hemma.

Idag har vi haft vila på morgonen… det är faktiskt kallt och har regnat idag. Knas. Jag frös när jag gick över för frukost. Både Madde och jag har suttit inne hela dagen. Leffe har kommit över för ett parti Yatzy men annars har det inte hänt något speciellt. Sängarna här är så otroligt sköna så jag skulle lätt kunna spendera hela dagen i den. Det är bara det att det känns lite märkligt att göra det när man är här

Ikväll ska jag köra sprint. Jag och Madde ska köra reaktionslekar mot varandra. Det kommer att bli såååå kul! Jag har längtat efter att få tävla. Det är därför jag har tävlat i allt annat; yatzy, kulkast, biljard, bowling, att äta snabbast och massa annat skoj.Vi ska köra 30-40-50 meter och accelerationer. Jag hoppas att det blir varmare till kvällen för jag gillar inte att springa när det är kallt. Inte riktig snabbhet i alla fall. 800 meter när det är kyligt är bara mysigt. Eller om det regnar! Vilken fröjd

Jag lovade ju att berätta för er hur min kropp reagerade på min hoppning och vet ni vad? Den verkade vara med på noterna ! Jag var öm igår men inte som förut då jag knappt kunde gå och fick halta i två dagar efter. Tidigare kunde jag inte resa mig från en stol utan att det högg i knäna. Jag kunde inte gå smärtfritt i trappor och aldrig i nedförsbacke. Nu kunde jag till och med skutta runt när Madde skulle ta fina foton på mig

Idag har jag en väldig träningsvärk i baksidorna och det är jag väl värd. Idag vill jag ha MER!

Sitter i vår gröna sköna soffa och väntar på att få äta lunch… Jag är hungrig nästan hela tiden. Det är ett bra tecken. Jag märker speciellt att min förbränning har ökat sedan jag kom hit till värmen. Det gillar jag. Jag gillar att bli mer deffad när jag ska börja tävla och min kropp anpassar sig bra.

Nu när Madde har kommit så kommer det att bli mängder med foton tagna så vänta er roliga bildspel!

Mot lunchen nu.

Idag får ni två kramar för det är så kallt - Kram & Kram.

Nadja

JAG HAR HOPPAT LÄNGD!

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

Låter jag glad ?

Jag ÄR glad. Idag är lätt den bästa dagen hittills här på vårt månadslånga läger här i Sydafrika .

Vi började morgonen med ett teknikpass i kula. Jag var som vanligt aningen nervös innan eftersom jag inte visste om jag skulle klara av att stöta med full ansats utan att få ont. Vi inledde med att stöta stillastående. Och redan där brukade jag få ont tidigare… Nu kändes det ingenting! När jag sedan stötte med full fart var det fortfarande lika smärtfritt och jag kände hur det började bubbla inom mig. Tyvärr så glömde jag det lika snabbt för jag började direkt med att klaga på min teknik och ville göra framsteg på en sekund. Jag krävde nästan av mig själv att allt bara skulle sitta där, trots att det var månader sedan jag stötte. Typiskt mig. Jag jobbar på det, jag försöker att vara ödmjuk inför mig själv och när jag tar mina små baby-steps men det är svårt kan jag lova. Jag övar mig i att njuta varje gång jag klarar av att göra en hel uppvärmning utan minsta lilla smärtkänning och jag tänker att jag ska sluta så fort jag får varningssignaler från kroppen. Jag börjar bli riktigt träningssmart.

Efter två high five åkte jag och coach Leffe och åt lunch här hemma innan det blev ett dopp i poolen och lite solning. Sedan den dagligen sömnen på en timme för att återfå krafterna och som mellanmål innan passet en kopp chai-te, yoggi och nötter.

På väg till arenan kändes det lite som om att jag skulle tävla. Upprymd, förväntansfull och nervös.

Jag blir alltid nervös när jag ska göra något som jag inte har gjort på länge. Jag är nämligen fortfarande rädd för att få ont. Det känns som om att det är “fel” att vara smärtfri. Jag tänker att det är jättekonstigt att det finns idrottare som har känt såhär hela sina karriärer. Tänk att få träna såhär några år. Inte undra på att man kan utvecklas då! Nu ska jag också se till att träna på ett sätt som gör att jag håller.

Till längden! För tusan. Det roligaste!

Jag började med att springa sex ansatslöpningar på lång ansats. Och jag kände direkt att jag var snabb och lätt. Jag låg högt på foten och var fri i höfterna. Jag kände ett härligt tryck i fötterna och det kändes som om att jag svävade fram. Den känslan hade jag inte alls förväntat mig. Jag markerade avstampet och märkte direkt att det inte kändes något i knäet. Så jag fick ännu mer vatten på min kvarn: skulle jag kanske till och med få hoppa ett hopp idag?! Se, typiskt mig att alltid vilja LITE till. Dealen idag var egentligen bara löpningar.

Men Leffe är snäll. Och jag var smärtfri. Så när vi tog ner mig på halv ansats så fick jag efter två löpningar med markering äntligen HOPPA! Och vill ni veta?

Jag har aldrig hoppat så bra!! Leffe sa direkt efter att vi hade mätt: “nu skriver du inte det här på din blogg” och så skrattade han men jag fattade att han menade allvar. Det var nästan för bra för att vara sant. Jag fattade inte att jag kunde hoppa så pass bra OCH långt trots mina månader av uppehåll. Och jag håller med Leffe, det är bättre att jag får visa vad jag går för när jag tävlar än att jag skriver hur långt jag hoppade här

Jag kan avsluta med att säga att jag känner mig motiverad, inspirerad, lycklig och jävligt tacksam. Nu hoppas jag på att det är smärtfritt även imorgon. Då får jag vila och massage.

Jag låter er veta hur allt går.

Stora kramar från en som inte kan sluta att le

Nadja

Det spritter i min kropp!

Hej goa vänner! (”Goa”… det hade inte gett mig några poäng i Alfapet. Jag får bättra på språket.)

Jag har just vaknat efter en timmes god sömn och ett ännu bättre spjutpass i morse! Idag kände jag mig som en riktig kastare Jag hade lite kraft, lite attityd och lite fart när jag kastade iväg den där skiten. Jag fick till och med i min vänsterfot några gånger. Därför sitter jag nu med en ispåse på mitt vänstra knä. Det är inget allvarligt. Men det blir ömt och stelt när jag använder det på det sättet och med den kraften som jag gjorde idag. Jag känner mig så nöjd och glad. Och långt blev det också. Så pass att jag ville anmäla mig till en tävling helgen bara för att få slå mitt nästan tio år gamla rekord. Men den tanken tog jag död på snabbt som attan. Jag ska hålla mig till min plan

Mitt sug just nu är maximalt. Min motivation är på topp och jag ser inga hinder. Jag känner mig som en liten stormvind. Jag vill göra alla grenar här och nu. Jag vill tävla, jag vill toppa, jag vill träna stenhårt, jag vill svettas. Jag vill göra allt och lite till. Jag vill använda min kropp på ett sätt som den aldrig har använts innan. Jag vill verkligen tävla! Jag vill ut och kämpa och ta ut mig till bristningsgränsen. Jag älskar när jag får de här känslorna. Jag spinner som en katt när jag åker hem efter ett sådant pass som jag hade idag och hela jag blir bara lycklig. Jag blir lätt till sinnet, jag blir skrattig och jag blir energisk.

I förgår hade jag häcksnabbhet på programmet. Jag tror inte att jag har berättat för er hur det gick: STRÅLANDE! Det är bara andra passet sedan knäoperationerna som jag kör med startblock och jag kan ju säga er att det kändes som om att jag inte har gjort annat Jag upplevde ett galet tryck i benen de första stegen. Jag har ju aldrig varit stark i det läget tidigare eftersom jag aldrig någonsin har kört djupa benböj. Nu var det en enorm skillnad! Jag kom så nära häcken att jag trillade omkull. Det gillar jag Jag har alltid upplevt att jag behöver kämpa mig fram till första häcken. Jag har alltid kommit för långt ifrån. Det var så jag skadade mig på EM förra sommaren. Jag kom inte riktigt fram och fick en smäll i knäet eftersom min hjärna aldrig kan tillåta mig att stanna (bra hjärna!). Nu har jag aldrig varit närmre första häcken och det ger mig ett helt annat läge in i loppet.

Vad fasen, här har jag inte tid att sitta och skriva! Jag ska ju till vallen för mitt andra pass och LÄNGDHOPP! Det här har jag längtat efter må ni tro… Idag ska jag få springa på halv ansats och kanske, kanske om jag har tur: göra ett lätt hopp. Hihi, tänk om jag får det? Tänk om det känns super och jag bara skuttar iväg?

Vi märker vad som händer. Och ni får rapport.

Nu kramar jag om er och går och byter om.

Tjolahopp!

Nadja

Det blir för mycket!

“Av vad” undrar ni säkert… och jag säger “av händelser”! Nu har det hänt sådär mycket igen som jag bara har glömt att berätta om och som jag ändå gärna vill dela med mig av till er. Hur ska jag då göra för att det inte ska bli grötigt och förvirrande för er? Ska jag ljuga om datumen och skriva som om att det hände en annan dag än det faktiskt gjorde? Eller ska jag ta med lite här och lite där? Vilka problem jag ställs inför hela tiden. Ni kan säkert förstå hur jobbigt det är att heta Nadja Casadei just nu

I förgår följde jag med Rickard Nilsson (styrketränare bland annat i vårt svenska friidrottslandslag när vi är iväg på läger) och två andra bekanta ut med Rickards båt för att äta lunch på Vaxholm. Jag säger bara - de som kan, ska köpa båt! Herre min skapare så mysigt det var! Jag låg och njöt av vind och sol och vågor och skrattade högt när båten guppade till lite extra. När vi kom till Vaxholm fick jag en äkta sommarkänsla för första gången detta året. I mitt huvud flög det förbi minnen från barndomen som jag inte kunde identifiera men de gjorde mig glad och jag kände mig nostalgisk. Alla människor såg så avslappnade och lyckliga ut. Tempot var lugnt och alla rörelser kändes mjuka. Det var bara jag själv som fortfarande var lite på tå eftersom jag var så jäkla hungrig Vi åt på en uteservering precis vid vattnet och jag tänkte att det är såhär livskvalité ser ut. När jag klev av båten för att åka till träningen kände jag mig svävande. Benen kändes (på fullaste allvar) helt och hållet återhämtade! Alla leder var smidiga och muskulaturen var spänstig. Är det någon som vet något om detta ? Eller är det bara jag som inbillar mig för att jag vill åka mer båt?

Har jag berättat att jag sett filmen 127 timmar? Se den! Det är fantastiskt hur mycket vi människor klarar av när det väl gäller.

Igår var jag på bio med Nellie, Vendela och Nico (Gunnars döttrar). Vi såg Bridesmaids och skrattade högt åt alla skämt i filmen. Den är verkligen sevärd! Det är en riktig feel-good-film som jag tänker se om så fort den kommer på DVD.

Innan bion körde jag kvällens sista pass som var kaststyrka tillsammans med mage och rygg och jag bara måste berätta för er om det tryck jag kände att jag hade i benen. Det var makalöst! Jag trodde att jag skulle kasta sönder hela väggen där inne på Bosön

I morse bestod träningen av vadhäv i bromsman. Ett snabbt och effektivt pass. Allt för att få upp styrkan i mina vader och för att göra hälsenorna tåligare. Om bara någon timme ska jag få åka till Vallen och köra HOPPSTYRKA! Och inte bara det, jag ska få hoppa ut i längdhoppsgropen! Vad säger ni om det? Det är en julklapp i förskott för en sjukamperska som inte har hoppat längd på flera, flera månader.

Nu behöver jag gå ut och röra lite på mig. Promenader har aldrig varit min grej. Men jag tror att jag få omvärdera. Jag blir så väldigt mjuk och fin i kroppen av 10 minuters gång.

Hej så länge sötnosar!

Nadja

Nästa sida »