Julbord och stämning på Långängen

Vilken mysig kväll vi hade igår! Jag, Niklas, Anna, Mattias & Leffe var på julbord på Långängens Gård. Och jag hade träningsledigt så vad passar då bättre än en riktig “svull-dag”? Syster Bella serverade oss under kvällen, maten var fantastisk (som vanligt) och julmusiken i spelaren gav oss den ultimata julstämningen. Jag älskar verkligen julen och allt som hör till den! Jag får sådana lyckokänslor och blir kärleksfull och vill ta hand om allt och alla. Jag kan sitta och titta in i en ljuslåga och tänka mig bort och bli nostalgisk. Jag dricker mängder med te och julmust och vill ha filtar överallt så att jag bara kan rycka till mig en om det skulle behövas. Jag älskar allt vad julpynt heter och skulle med nöje flytta in i en gran om det skulle gå. Tänk att få vakna upp med alla färgglada julkulor och glittrande änglar omkring sig?

 

 

 

Detta ska bara bli ett kort inlägg, för jag har mycket att skriva i min träningsdagbok. Så jag ger er lite bilder från julbordet istället och så hoppas jag att ni alla hade en julig första advent i söndags!

 

 

 

 

 

 

 

Ps. Jag har köpt en julkalender! En sådan där man får choklad i för varje ruta man öppnar… Tillbaka till barndomen och känslan man hade som liten inför julen. Kram till er!

Kräkträning och show ikväll

God morgon och upp och hoppa!

Klockan är 06.20 och mina ögon känns som stora tjocka bollar… jag brukar vara hyfsat pigg när jag går upp med Niklas såhär tidigt på morgonen men jag hade verkligen svårt för att somna igår. Låg och vred mig och tänkte på en massa saker och undrade om jag hade glömt något. Usch vad jag tycker att sånt där är jobbigt. Jag låg och föreställde mig att jag fick avslappnande massage på de ställen på kroppen som jag har mest träningsvärk i. Jag har nämligen inte haft tid att besöka min massör i veckan så det värker extra mycket just nu kan jag säga! Det funkade tills jag kände att jag behövde gå på toa. Då var jag klarvaken igen. Min träningsvärk beror på att jag har sprungit som en jäkla galning de senaste passen, och hoppat mängder med hoppstyrka! Jag hade 8*400m (2*4) med 2 minuters vila för några dagar sen. Det kanske inte låter så mycket men då ska ni veta att jag ALDRIG tidigare har kört längre sträckor än 200m på träning på grund av min skada i knäet som jag har haft. Dessutom är 400 m en sådan distans som nästan alla upplever att de får en aning syra av om man springer i ett någorlunda snabbt tempo vilket gör träningen än mer krävande - men kul! Jag kände mig otroligt nöjd efter passet. Starkare både mentalt och fysiskt. Jag blev alldeles varm och trött och på kvällen gick jag runt som en zombie här hemma. Det är, hur knasigt det än låter, en väldigt behaglig känsla. Jag gillar när jag känner mig nöjd med mig själv. Det är jag säkert inte ensam om

 

Jag har också passat på att fika på Långängen med Fredde. Det är alltid lika mysigt att komma dit och sätta sig i ett hörn och andas in stämningen… Och så fick jag en stor portion med kyckling och bulgur, parmaskinka, fetaostkräm och oliver. Hur gott låter inte det då?! Jag blir nästan sugen på att byta ut min frukost till det nu faktiskt, haha. Jag passade också på att ta lite bilder med nya systemkameran och snacka lite skit med syster Bella som jobbade. Hon försökte som vanligt att pracka på mig (och Fredde också för den delen) en massa kakor och jag fick snällt försöka förklara att jag inte kan äta både paj OCH chokladboll OCH morotskaka om jag vill kunna hoppa på träningen senare den dagen.

 

Framför mig idag har jag två härliga pass med bland annat 8*200m (mycket löpning nu) och hoppstyrka. Senare ikväll är vi ett gäng som ska gå på Loa Falkmans och Babben Larssons show “Obesvarad kärlek” vilket ska bli galet skoj! Jag lärde känna familjen Falkman på precamp till VM så mamma Rosy ska ta hand om oss ikväll. Både Rosy och Loa är två helt fantastiska människor som sprider en massa positiv energi och glädje omkring sig och jag är glad att det var just de som fick följa med till Feldkirch i somras.

 

Nu ska jag ordna min frukost och sen ska jag ringa och väcka Bella. Hon är ledig från sitt jobb idag men ska med och träna dubbelpass. Hon är flitig som myran den där flickan

 Kram till dig!

 

Ps. Niklas valde den gröna Elvine - jackan.

Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja