Jag vill inte!

Hej på er!

Vet ni? Jag har fan ingen lust alls att skiva här idag. Jag är trött, irriterad och vill egentligen bara vara ifred. Men jag fick så dåligt samvete när jag tänkte på att jag skulle skita i att uppdatera idag också så jag trotsade min grinighet och satte mig här ändå. Jag har fixat mig en kopp te, satt på bra musik, tänt ljus i hela rummet och ska försöka att få ihop några rader. Om inte annat så kan jag ju skriva om hur arg jag känner mig. Det kan nog bli några A4-sidor

Nej. Så dryg ska jag inte vara. Säkert hade någon gillat det. Till skillnad från allt annat positivt jag pinar er med hela tiden. Ibland är det så väldigt skönt att vara negativ. Ni vet, om det är så man känner, så tycker jag att det är bättre att få känna så ett tag istället för att hela tiden försöka “få bort det”. När jag blir på det här humöret så tänker jag allt oftare att jag låter det vara så. Det kommer ju inte att vara livet ut så varför slösa ÄNNU mer energi på att streta emot. Jag är lite arg, lite ledsen och nedstämd och sen rycker jag upp mig av mig själv Det kommer om man inte pressar på. Försök få ni se. Om ni inte redan gör på det sättet förstås. Det är säkert bara jag som är sent ute med att komma på det.

I onsdags förra veckan åkte jag hem till Karlskrona. Karlskrona är kul. Det är inte kul att bo i stan men det är jäkligt kul att åka hem och hälsa på då och då. Jag träffade mina vänner och min familj, fikade som alltid, dansade, tränade och nästan det bästa av allt: besökte alla mina gamla barndomsplatser!

Jag åkte runt i bilen i flera timmar, runt hela Karlskrona först och sedan till Rödeby. Lyssnade på bra musik och blev nostalgisk. Jag blev så nostalgisk att jag var tvungen att parkera bilen för att få bort alla tårar från ögonen. Jag tog på mig mina hörlurar och började gå omkring i området. Jag kollade alla hus där mina vänner bodde när vi var små. Mindes alla lekar vi lekte och började le när jag kom att tänka på alla hyss vi gjorde. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg vårt gamla hus, gatan jag växte upp på och skogen bredvid huset som vi gjorde om till en trädgård där bara “Bissan & Nadja var välkomna”. Jag gick den väg jag i många år gick till skolan. Jag kom ihåg mina små steg, hur det hade doftat på kvällarna när jag gick hem på tok för sent från någon kompis och ån som rann bredvid mig och som jag alltid ville hoppa i men alltid peppade någon annan till att göra.

Jag var uppe vid “Dackestugan”. Jag önskar att jag kunde skriva att det var där jag fick min första kyss (det hade varit så romantiskt) men jag tror snarare att jag fick min första kyss under ett täcke i ett mörkt rum i någon kompis säng. Dackestugan fick mig att minnas annat. Det var här jag åkte skidor hela vintrarna. Det var här vi grillade korv och satt och sjöng vid eldar med varm choklad i händerna. Det var den här lokalen man kunde hyra om man skulle ha fest. Det gjorde jag och mina kompisar. Det var tydligen också här som mamma och pappa kom förbi (oanmälda. Mamma berättade i lördags) och “skämde ut” mig framför mina vänner. Mina föräldrar - på min fest! Gud, det går ju inte. Det fattar ju vem som helst! Vilka puckon till föräldrar jag hade just då.

Jag gick förbi kyrkogården. Den ligger precis vid min gamla skola så jag var alltid tvungen att passera den när jag skulle hem. Och tänka sig - jag kom ihåg att jag aldrig var det minsta mörkrädd! Jag gick till och med där på kvällarna, ensam eller tillsammans med någon. Det spelade ingen roll. För jag var inte rädd. Jag undrade varför jag har blivit det nu. När jag gick förbi tänkte jag att det såg vackert ut. Det såg rofyllt ut att kyrkogården låg precis mitt i allting. Inte hotfullt, inte läskigt. Bara fint. Tända ljus på några av gravarna och en upplyst kyrka. Skolgården där jag spelade kula och gungade och fotbollsplanen i grus där jag utmanade killarna en stund varje rast. “Dalen” , en stor hålighet där alla åkte pulka på vintrarna medan den på somrarna förvandlades till ett ställe för barnen att rulla nedför eller bara en väg för att komma ner till skogarna där vitsipporna växte och ån som jag skrev om tidigare fortsatte att rinna fram. Det var vackert i “Dalen”. Här närde jag många drömmar. Här sprang jag upp och ner när jag ville träna mina då så smala ben. Om jag var ledsen gick jag hit. Om jag ville busa gick jag dit. Om jag och mina kompisar ville ha picknick gick vi dit.

Jag förvånades över att allting, precis allting, såg så oerhört litet ut. Jag minns ju allt som väldigt, storslaget och mäktigt. Jag kände mig nu istället som en jätte på besök i pytte-land.

Fan. Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag märker nu att jag skulle kunna fortsätta att skriva om min barndom i flera timmar. Men jag vet. Ni behöver inte säga det till mig - jag skriver det för mig själv sen Hur kul är det att lyssna på någon annans minnen? Som man inte ens har varit en del av. Ibland är det kul. Speciellt om det är en person som kan uttrycka sig med lite mer färg än vad jag kan.

Jag ska berätta om min träning imorgon. Den har gått bra! Och nej, jag var inte med på SM. Jag hårdtränar ju! Jag trodde att jag hade berättat det för er. Eller så har jag missat det.

Jag ska spela några omgångar “Wordfeud” till innan jag går och lägger mig. Jag ska sätta mig i min mys-fåtölj och och låta ljusen brinna ut. Är det någon som vet hur länge de där jäklarna brinner? Så jag inte blir sittandes hela natten

Stor, varma kramar till er. Vi hörs imorgon.

Nadja

Nästa syster på besök och mycket vila

Godmorgon där ute!

Jag behövde inte vara ensam så värst länge efter att Paula och Emelie lämnade mig i söndags för igår kom min ett år yngre syster Daniela (Bissan) hit till Stockholm direkt från Afrika! Hon har varit där och jobbat i sex veckor och ska nu ordna det sista här i huvudstaden Jag har tur ibland. Hon bor visserligen på fiiiint hotell och inte hos mig men vi kan umgås på dagarna och det gillar jag.

Igår gick vi på stan hela dagen. Jag var träningsledig (som alltid innan en ny månadsperiod börjar) och energisk och vi fikade, skrattade, hälsade på andra systern Bella på hennes jobb och fick massage av Elvis. Vi åt middag hos Gunsa innan vi avslutade kvällen med allsång i bilen. Vi sjöng duett så att rutorna vibrerade till gamla schlagerlåtar.

Sångglädje trots dåliga stämmor + bilresa + syster + musik som man kan sjunga med i = LYCKA.

Alla som såg oss log eller skrattade och jag är säker på att de tänkte : “Vilka små idioter.” Haha… underbart!

När jag kom hem till min kära lägenhet började jag såklart att spela “Wordfeud”. Jag utmanade tre nya spelare och kunde knappt lägga ifrån mig telefonen. Det där spelet kommer att bli min död.

Idag börjar jag på mitt nya träningsschema. Det ska bli spännande att se vilka delar som kommer in nu. Kanske det blir teknik i kula? Eller lite snabbare lopp? Jag ska i alla fall börja dagen med häcklöpning på Vallen. Kroppen känns mjuk och medgörlig efter massagen igår så jag tror att det kommer att gå bra

Efter träningen blir det vila och lunch innan pass två. Sen blir det till att stressa lite eftersom vi ska besöka “Kärleksbaren” ikväll… Jag har aldrig varit där så jag vet inte vad jag har att vänta. Det ligger tydligen i Bergshamra. Det är det enda jag vet.

Oj! Är klockan så mycket!? Fan, jag ska då alltid ta det så lugnt i början för att behöva stressa på slutet så fort jag ska någonstans. Jag måste gå.

Många kramar

Borde jag skämmas?

Hejsan vänner!

Så ni är kvar? Vad härligt!

Jag trodde att alla skulle vara borta vid det här laget. Att alla skulle ha tröttnat på att jag ALDRIG uppdaterar. Ja, jag vet att det var fem dagar sedan nu. Jag vet att det är aningen oförskämt. Jag kunde ju i alla fall meddelat att jag skulle vara ute på andra uppdrag
Nejdå. Det är säkert inte alls så ni tänker. Det där är bara i mitt eget huvud.

Jag har tränat MÅNGA bra pass sedan vi hördes sist. Jag har klarat av nya utmaningar och tagit träningen upp till en nivå till. Kom ni ihåg när jag berättade för er att jag hade klarat av att göra djupa benböj för första gången? Nu har jag klarat av “skjuta haren”! Det är som en enbensbenböj men du har det hängande benet framför dig, inte bakom dig på en bänk som man brukar ha. Jag ska inte låta så jäkla lycklig egentligen, för jag klarade det bara på höger ben. Men vänster kommer snart också! Det är så väldigt intressant att se detta samband: jag är betydligt svagare på vänster benet och det är också det ben som har vållat mig mest smärta på olika sätt. Nu är det ett glömt kapitel. Jag är på helt rätt väg. Jag känner det som en värmevåg genom hela kroppen varje dag när jag genomför min träning.

Jag har haft hektiska, kärleksfulla, roliga och fullspäckade dagar då både lillasyster och mamma har varit på besök. Lägg också till ett styck bästa kompis till Daniela (syster) så kan ni ju förstå att jag har haft svårt för att få tiden att räcka till. Men, jag har försökt att ta hand om mig och jag har sett till att få med min tillagda egentid i form av bastu även om tiden inte har varit på min sida. Jag har också hunnit med massage och annan återhämtning så jag kanske inte ska gnälla för mycket. Egentligen har jag bara prioriterat. Och jag har prioriterat MIG istället för min blogg. Så härligt egocentriskt

Idag sprang jag intervaller ute i solen nere vid vattnet på Bosön. Min klubbkompis Danne var med och körde sin hoppstyrka samtidigt bredvid mig. Han kom med glada tillrop varje gång han såg på mig att jag grymtade illa. Det är bra. För idag höll jag nog på att kräkas.
Jag skulle ha sprungit sex stycken 300-ingar och vi mätte upp en sträcka. Jag tror att den blev runt 270 meter istället för 300 meter men lika trött för det blev jag. Sitter fortfarande här och har blodsmak i munnen. Jag tror att jag var lite extra trött eftersom jag körde bromsman i morse. Det suger alltid lite mer i mina ben efter ett sådant pass.

Jag har druckit litervis med vatten och springer på toa hela tiden. Jag undrar hur den här natten ska sluta?

Vet ni vad jag har glömt att berätta för er!? På lördag åker jag på läger till Portugal! Som jag längtar. Jag är lite nervös också. För det är där som jag kommer att öka på kvaliteten en aning i träningen och det ska bli kul att se hur jag reagerar på det.

Jag får prata mer om den nervositeten en annan dag för nu behöver min kropp sömn. Imorgon väntar ett höjdpass med Kajsa igen.

Godnattkramar till er // Nadja

Grönan, Båttur, Bio & skratt

Ledsen att behöva göra er besvikna. Men det blir ingen redovisning av tiderna som Paula och Andreas stod för i sprinten för några dagar sen. Mest för att jag inte kommer ihåg de och inte så mycket för att de själva hade invändningar mot att jag hade presenterat de här

Däremot kan jag berätta att Paula och Andreas var överlägsna vinnare i Grönans femkamp! Jag, Niklas, Bella & Staffan hade inte mycket att sätta emot när de två ovan nämnda fullkomligt plöjde sig fram i alla grenar. Bäst gick det nog i hästkapplöpningen. Paula slog nytt dagsrekord och fick med sig en STOR häst! Senare på kvällen kom det fram en galen kvinna och köpte hästen för 500 kr. Det blev ett sorligt avsked mellan Paula och hennes nyvunna vän men jag är säker på att hon kommer över det

Dessvärre så blev det ingen “Insane” för någon av oss för på Grönan stänger man av alla attraktioner 45 minuter innan själva området stänger. Det är bra att man vet det innan! Ni vill inte veta hur arga vi blev! Som vi hade sett fram emot detta! Kanske inte Paula då, men alla vi andra

“Baksmällan” var hur bra som helst och jag kan varmt rekommendera den. Vi skrattade från första minuten till dess att eftertexterna hade rullat förbi. Även Ålandsbåten blev en succé. Vi handlade taxfree och jag fick äntligen köpa hem mitt favoritgodis: vingummi! Men varför har de gjort paketen så små?!

Vi spelade massor av spel och inte en enda av oss vann något.  Vi hittade en övergiven kundvagn som vi lekte lite med och vi skulle ha dansat men vi blev så trötta att det till slut bara var Niklas som hoppade runt på golvet. Jag fick massor av fina alkoholfria drinkar med olika färger och frukter som dekoration. De andra fick inte alls lika fin design i sina glas. Jag säger då det: bli nykterister

Tiden har bara flugit iväg och imorgon ska Paula och Andreas lämna oss för att hitta på ännu fler roliga sommarsaker hemma i Karlskrona. Själv ska jag åka till Karlstad för en VM-träff med resten av gänget som har kvalat in och vi ska få våra kläder och gå igenom lite inför mästerskapet. Ska bli oerhört kul och spännande!

Det är sent nu och jag behöver sova. Om det är något jag missat att berätta så får jag göra några “ps-inlägg” senare

Kram till er alla,

Nadjis