Ännu ett steg framåt…

Tillbaka till verkligheten på Bosön! Och vilken underbar verklighet sen då
Jag känner mig så hemma och blir på så bra humör där. Plus att jag äntligen fick träffa min tränare Leffe igen. Vi har nästan alltid bra pass tillsammans och jag har saknat honom de två veckor som jag har varit borta…

Idag var en viktig dag för mig utvecklingsmässigt. Jag kom till träningen med tron att jag skulle köra ett av de där vanliga kul-teknik-passen ala rehabinriktning men Leffe överraskade mig som alltid och sa: “Idag tänkte jag att vi provar med lite fart!”. Gud så glad jag blev! Och nervös Tänk att jag faktiskt inte har kört detta på ungefär fem månader! Jag kände mig som när jag sprang testloppet på 200m: lycklig som ett barn på julafton och pirrig i magen och lite ovan i mina rörelser. Men det gick! Och jag kände ingen smärta överhuvudtaget! Och längderna var helt okej dem också. Om jag nu ska avslöja sånt? Ja, det ska jag. För idag blev jag stolt och glad över mig själv så jag känner att jag får säga så!
Imorgon ska vi köra ytterligare ett test. Vi ska prova att springa 200 meters lopp dagen efter att jag har belastat med detta kulpasset. Hittills har vi alltid kört antingen vatten eller någon form av rehab dagen efter vi belastat knäna mer än vanligt. Men någon gång måste jag ju vänja mig vid till och med två tuffa pass varje dag så vi börjar såhär. Det ska bli spännande, återigen pirrigt men mest jäkligt roligt!
Jag ska förhoppningsvis få springa med syster Bella som också hon har gjort fina framsteg i sin rehab vilket nu har belönat henne med att hon kan springa utan smärtor.
Två gånger Casadei på löparbanorna imorgon alltså. Kan vara värt att se
Glada kramar och trevlig kväll önskar Nadja

Jag har klarat stöta kula!

Sakta men säkert går det framåt
Igår klarade jag av fyra serier med stillastående kulstötar! Utan smärta… notera att det är JUST DET som är det häftiga här. Och inte exakt hur mycket eller vad jag gör. Jag har aldrig tidigare tränat någonting utan smärta så det är en helt ny upplevelse för mig! Efter kulan testade vi att tänja gränserna lite till och jag fick springa 9*100 meter. I snigelfart visserligen men fortfarande med känslan av att allting håller och känns bra i fokus. Efter nionde loppet började jag känna att det inte längre kändes stabilt och starkt omkring knäna så för att inte riskera något så avslutade jag. DET är utveckling för mig kan jag lova! Jag har aldrig fungerat så innan! Jag har bara kört på och tänkt att “Jaja, det är bara ett lopp kvar i serien. Jag kör det också. Det gör nog inget att det gör lite ont.”
Såhär dagen efter är jag stel och har lite träningsvärk Tänk att jag är tacksam för så lite?
Nu ska jag svira om till träningskläder igen och ge mig iväg till Bosön. Idag står överkropp på programmet och efter det ska vi testa att köra ca 200 st småhopp.

Allting håller!

Hej goa vänner!

I helgen har jag tävlat för fullt i Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg. Vi åkte dit för att se hur kroppen skulle reagera på att tävla i så många grenar. Framför allt tänkte vi på baksidan. Och om det fanns någon oro så låg den i höjd och längd som jag nu klarade galant. Jag fick med mig 1.70 i höjd och var SUPERNÄRA på 1.74 och 6.19 i längd i mitt första hopp med lite för mycket vind i ryggen. I kula blev det 13.07 och i spjut 32.86. Spjut är den gren som jag är minst nöjd med, jag hittar bara inte tajmingen, även om löpningen fram till utkastet kändes bättre nu. Anders, jag och Leffe ska sätta oss i veckan och reda ut varför det blir såhär.

Kula är en godkänd gren medan höjd och längd är plusvarianter. Jag har hoppat bra höjd på träningarna men det var innan bristningen i baksidan för en månad sen och längd har vi bara tränat en gång och då inte med ett enda litet hopp. Så jag är mer än nöjd!

Nu vet vi att allt håller. Nu kan vi fokusera på att få mig i bättre form

Helgens överraskning: Mamma, Allan och syster Gisela stod helt plötsligt på läktaren och skrek när jag skulle hoppa mitt andra hopp på 1.74 i höjd. Gud så glad jag blev! Tack för att ni kom!!

Nu ska jag försöka få lite ordning på alla grejer omkring mig. Och dricka en kopp kaffe. Det är sol ute men jag tänder ändå ett ljus Mysigt!

Kramar Nadja

Ingen tävling ikväll, men om en vecka!

Blir ingen tävling ikväll… Har fått lite ont i mitt högra knä efter längdhoppandet igår och hade fortfarande känning i det när jag körde styrkan imorse. För att inte reta upp det ännu mer så bestämde jag och Leffe att jag vilar ikväll istället för att tävla. Vi vill vara försiktiga nu när allting har gått så pass bra och jag ska börja tävla på riktigt om ca en vecka (på världsungdomsspelen i Göteborg).

Där har jag ett häftigt program med både längd, höjd, 100 m häck, kula, spjut och kanske 200 m. Blir som en liten mångkamp. Dels för att testa hur mycket baksidan håller, men också för att visa resultat i grenarna så att jag får en chans att visa att jag ska få åka till EM i Barcelona. Det blir så eftersom jag inte har kunnat köra någon mångkamp alls i år på grund av bristningen. Kvalgränsen klarade jag redan förra året så om Stefan (vår förbundskapten) tycker att mina resultat är bra och stabila så får han skicka mig.

The Mentalist på tv nu. Vilket fantastiskt program!!

Tonuspass, tävling och tankar

Morgonen började med ett tonushöjande styrkepass med både frivändningar och överstötar. Allt för att jag få ska få in lite kraft och power i kroppen igen efter mitt snart en månads långa uppehåll från kvalitativ träning. Ikväll ska jag nämligen köra en liten tävling på Stadion. Det blir återigen kula eftersom baksidan inte är helt hundra ännu.

Sitter just nu vid mitt köksbord och njuter av nybryggt kaffe och en strålande sol utanför fönstret.  Jag behöver vattna blommorna och dammsuga, packa väskan inför ikväll, duscha, ringa syster, signera bilder, maila min tränare, vika tvätt och plocka undan disken. Jag hittar bara inte startknappen på mig själv. Sitter här och skriver till er istället. För tillfället känns det som det absolut viktigaste. Eller bara det enda som jag orkar just nu Man blir så fort bekväm…

Men jag vet också att jag snart hittar energin och kommer att göra allt det ovan nämnda i en stormande fart! Jag är som en virvelvind när jag sätter den sidan till.

Om jag hinner ikväll så får ni höra resultatet av kultävlingen. Om ni skulle dö av nyfikenhet (vilket jag tror är högst osannolikt) så hittar ni resultat på friidrott.se.

Kram så länge och njut av solen!

Bra tävlingsdebut i kula!

Åkte till Huddingespelen för att stöta över 14 meter. Fick med mig 13.48 hem. Mitt pers är från förra årets Europacup i mångkamp och ligger på 13.53 så jag måste ändå vara LITE nöjd med min debut Plus att det var min första tävling och jag märkte att det var lite ovant.  Behöver göra några fler innan jag känner mig riktigt hemma.

Stressade lite i tekniken och genomförde inte alla rörelser helt hundra. Därför blev det inte längre nu. Hade jag bara varit lite cool och exploderat i RÄTT ögonblick så är jag säker på att jag hade fått min 14 meters stöt! Men, den vinner som är trägen…

Nu ska jag åka och shoppa. Och fika. Och kanske äta lite god choklad. Imorgon är det måndag och då börjar det härliga allvaret igen Då ska vi se hur mycket baksidan egentligen håller och testa startblock.

Söndagskramar till er

Aj aj i andra baksidan…

Försökte mig på att springa lite snabbare häcklopp igår. Och det började superbra! Hade visserligen fortfarande den där galna träningsvärken och var inte fullt så rörlig som jag brukar vara, men jag klippte häckarna som om jag inte har varit borta från träningen en sekund Men redan efter första loppet över åtta häckar så fick jag krampkänningar i vänster baksida (det är höger som jag fick bristningen i). Jag sprang ett lopp till men när jag skulle starta det tredje vågade jag fasen inte mer… Såg bara framför mig hur EM och Finnkamp försvann i en hiskelig fart och sa till Leffe att jag inte kunde springa mer. Jag börjar bli smart!!

Fick massage på kvällen och muskulaturen var bara väldigt stel. Så ingen ny skada! Vi diskuterade vad krampen kunde bero på och kom fram till att vi bara denna vecka har ökat träningsmängden med det dubbla. Jag har kunnat köra alla grenar som jag vill, dock inte på max, så det är inte så konstigt att baksidorna reagerar som de gör. Det var faktiskt en månad sedan jag kunde träna på den här nivån.

 Idag blir det helvila för imorgon ska jag tävla. Då står kula på programmet. Spännande! Är verkligen sugen på ett pers nu. 13.53 är mitt nuvarande pers… Imorgon vill jag över 14 meter!

Pers i kula!

Jag är så glad, så glad, SÅ GLAD! Trots min baksida så finns det vissa grejer som jag kan köra. Bland annat kula. Och som jag stöter! Får man säga så? Jag började passet lite trevande eftersom jag inte visste hur det skulle kännas i baksidan och stötte först som en riktig liten kratta. Men efterhand började jag känna mig mer och mer säker och till slut tänkte jag inte alls på bristningen. Helt plötsligt fick jag ut kulan på längder jag aldrig fått innan, vare sig på träning eller tävling! Jag tappade kulan, rullade den på fingrarna och kom fel i ringen och oavsett hur jag gjorde så stötte jag över pers. Både Leffe och jag bara gapade. Men så har herr Askling (experten på baksidor) också sagt att jag kommer att känna mig i allt bättre form under veckan eftersom jag inte kör så mycket annan träning. Och det verkar ju stämma. Jäklar vad jag bara önskar att jag hade varit i Götzis nu!!! Men… det kommer ju som sagt fler år och nu får jag istället suga åt mig av det här styrkebeskedet och köra på med rehaben lite till

Nu blir det tedrickande… som vanligt såhär på kvällskvisten!

Kram, kram och kram

Å det gick…

 

… upp och ner. Upp i kula och mycket ner på 60m. Egentligen så borde jag inte vara ett dugg missnöjd eftersom jag vet vad det beror på: jag känner mig hängig och matt och har haft ont i halsen i veckan. Men ni vet säkert hur det är: man vill alltid vara på topp när man tävlar! Kände mig liksom lite sömning och kände att blicken var lite suddig. I kulan blev det ju nu ett inomhuspers med längden 13.26 men jag kände VERKLIGEN att det fanns så mycket mer i kroppen och att jag inte hittade den där rätta positionen. Så därför är jag inte helt 100 % nöjd med resultatet trots att det var pers. Men jag är glad. Och det är absolut bra. Men inte superbra. Det var liksom inte så att jag skrek av lycka.

På 60 m ville nog kroppen bara inte vara pigg. Jag kände mig okej under uppvärmningen och när jag körde mina lätta stegringar. Men så fort jag skulle trycka på så kände jag motståndet i kroppen. Jag är verkligen sugen på att släppa på träningen nu så att jag får känna flytet i löpningen!

 

Andra roliga(re) resultat var slangens tangerande pers på 60m!! Och pers i kulan! Han är helt klart på G den killen. Om ni vill se honom tävla så kom till GE-galan och Globen (där även jag ska köra längd). Slangen och Nicke Wiberg kommer att köra en trekamp där som man INTE vill missa! Speciellt inte nu när Slangen visar denna formen!

 

Jag och syster Bella har ätit thaimat och sitter nu vid våra datorer som två fån och försöker ladda inför morgondagens tävlingar. Bella gör som sagt comeback och nu börjar jag märka på henne att tävlingsdjävulen vaknar mer och mer. Hon drar sig undan lite, vill sitta och skriva och dricka sitt te. Jag känner igen mig sååå mycket. Jäkligt kul att se ett sånt beteende hos någon annan.

Nu ska Bella och jag lägga oss med benen i högläge en stund… Sen ska vi försöka komma i säng TIDIGT! Vårt mål idag är klockan 22.00… Yes Yes Yes! So long mina vänner! Kramar från en trött tiger…

Återigen tävlingsdax…

 

 

 

 

 

 

 

Har tagit min lilla morgonpromenad och ätit min frukost… Lyssnat på musik, slappnat av. Samma rutiner som alltid. Det är dax för tävling! Och precis som förra helgen så är det i Sätra! Denna helg blir en liten minimångkamp. Jag ska testa av kroppen för att se att den håller för så många grenar. Om den gör det så ska jag nämligen åka och tävla i en mångkamp i Estland om någon vecka.

Idag har jag den lättaste dagen. Det blir 60m slätt och kula. Det ska bli jäkligt roligt att se hur jag ligger till snabbhetsmässigt! Även om jag vet att jag är sämre på 60m i förhållande till hur snabb jag är på flygande 30m (ett test som mäter hur snabb du är i din löpning utan att ta med startmomentet i beräkningen). Så fort det är ett block med i snacket så blir allt annorlunda… vi lägger nämligen inte så myckte krut på att bli riktigt, riktigt startsnabba. Det skulle vi aldrig hinna med! Mitt pers på 60m tror jag är så “dåligt” som 7.80… och det är satt för två år sedan. Så jag har en liten förhoppning om att kunna förbättra den tiden redan idag. I kula så ligger mitt inomhuspers på 13.20 och det skulle vara galet roligt att få dänga till det också. Shit, jag hoppas alltid på pers märker jag

Imorgon blir det grenarna höjd, längd och häck. Längden är det inte säkert att jag kan köra eftersom det ligger så pass sent i förhållande till de andra grenarna och jag ska hoppa längd på GE-galan nästa vecka så vi har inte prioriterat hoppningen i helgen.

Det roligaste i helgen måste ändå vara att min lillasyster Bella gör sin comeback!!! Hon har varit borta från tävlingsarenorna i två år! Jag har saknat att tävla med henne. På söndag vid 15.35 inleder hon sitt längdhoppande. Vi håller tummarna!!

Tills vi hörs igen: kram!

« Föregående sida — Nästa sida »