Ingen rubrik kan täcka allt detta

Sitter här hemma i vårt mysrum och jag håller på att frysa ihjäl. Vart kommer kylan ifrån? Jag har två tröjor på mig och en övertröja OCH en filt och jag är fortfarande kall! Jag kan ju lova er att det inte handlar om att jag har för lite underhudsfett, efter all det skräp jag har ätit den senaste tiden så rullar jag snart fram. (Jag vill inte se en enda kommentar om ämnet från dig mamma nu när du vet hur det verkligen ligger till).

Veckorna har flugit förbi och jag är mitt uppe i min hårdträningsperiod. I somras trodde jag aldrig att jag skulle komma hit. Det kändes så avlägset. Jag tränar på väldigt bra och känner mig mycket starkare nu än jag gjorde vid samma tid förra året. Jag märker att kroppen har anpassat sig till hårdare träning och att den är mer förberedd nu än tidigare. Det ska bli kul att se hur utvecklingen blir i vinter!

I ett av mina tidigare blogginlägg berättade jag att jag fick den stora äran att vara kranskulla på Lidingöloppet. Jag har samlat mod i flera veckor nu och tänker faktiskt lägga ut en bild på mig själv i folkdräkt! Kan ni tänka er? Nej, klart ni inte kan. Men jag chockar gärna.

Förra helgen var stora delar av friidrottsgänget ute på lite partaj. Vi var först hemma hos “slangen” och sedan åkte vi in till “V” för vidare dans och galenheter. Jag vet att många tror att friidrottare är tråkiga människor och att vi aldrig släpper loss. Men när vi inte har någon träning och när vi har utrymme att vara lite mer oseriösa än vanligt (nu menar jag INTE att folk som är ute och festar är oseriösa!) så släpper vi loss vildkatterna inom oss och allting runt omkring oss lyser upp. Vi kan faktiskt också vara vakna till solen skiner upp i öster och vi kan göra nattliga “restaurangbesök” i form av McDonalds. Inte för att det händer sådär super ofta men när det väl händer så känns det desto roligare och allting vi gör blir lite mer överdrivet. Om jag nu får lov att tala för oss alla?

 

 

Min mammas sambo Allan fyllde år i söndags och det firade vi med en brunch på Villa Källhagen. Tränaren Leif med sin dejt Ewa var också med och gud så trevligt det var. Men oj så mycket godsaker det fanns! Och så synd att min karaktär har gått i dvala. Men den kommer att behövas mycket i sommar så det är lika bra att den får vila lite och samla sina krafter. Kvällen innan var vi ute en sväng på Sturehof men vi upptäckte ganska snabbt att vi inte hade så kul och alla ville åka hem igen. Trots att vi bara var inne i stan i ungefär en och en halv timme så hann jag med att ta över 50 kort! Är inte det bra så säg? Jag borde jobba som fotograf vid sidan om träningen.

 

 

Den här årstiden brukar alltid göra mig väldigt trött. Jag tycker att jag vill sova hela tiden. Det är dumt att pressa sin kropp för mycket på alla plan, jämt. Så därför ska jag göra som kroppen vill och gå och lägga mig en timme.

Läste en artikel idag i Lidingö Tidning om ett tjejband som heter Ladylike och som hade en väldigt rolig slutkommentar till en fråga de fick. Den ena tjejen började med: “Om man gapar efter mycket…” varpå den andra tjejen fyllde i “… så kan man inte svälja!”.

Med önskan om en superskön dag! Kramar Nadja

En hel månadsrapportering, håll i hatten!

Sitter vid köksbordet och chattar med min syster Paula på MSN… Hon är allt för rolig hon! Hon påstår att det inte finns några vettiga killar alls i det här samhället och jag försöker övertyga henne om att det finns det visst! Antingen så är det för mesiga, snälla och för “på”. Eller så är det för självsäkra, för “svåra” och för dryga. Det är inte lätt att möta hennes krav kan jag lova. Hennes inställning har ingenting att göra med att hon är bitter, även om jag kanske fick det att låta så. Jag tror bara att det är så att hon är för tuff själv. Hon får liksom aldrig något motstånd. Hon har en väldigt rapp tunga den här damen så jag kan förstå att killar backar tre steg när hon sätter igång

Dessutom gav hon mig en liten avhyvling för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste tiden och det är därför jag sitter här och skriver nu. Bäst att göra som storasyster säger

Jag har verkligen inte haft mycket tid över den här månaden! Jag har hela tiden tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva, eller läsa en bok eller bara sitta och titta ut genom vårt fönster i mysrummet. Men jag har inte känt någon ro. Bara tanken på allt som jag varit tvungen att göra har stressat mig. Men nu är det lugnare och nästa månad ska jag verkligen försöka att uppdatera min hemsida lite oftare. Jag brukar faktiskt lägga in några twitter - inlägg på första sidan med små notiser om vad som händer när jag känner att jag inte hinner skriva allt för mycket här på bloggen…

För en vecka sedan var jag och min sambo på kräftskiva i Jönköping. Det blev en helvild kväll kan jag lova. Och jag är SÅ glad över att jag är nykterist! Bara synen av Niklas dagen efter gjorde mig illamående. Trots att jag såg hur tappert han kämpade med sin huvudvärk så visade jag ingen barmhärtighet utan drog upp honom klockan 09.00 på söndagsmorgonen eftersom vi skulle ut och rida. Han hade aldrig ridit tidigare så ni kan ju förstå vilka förväntningar jag hade inför det som skulle komma!

Till en början gick allting hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att Niklas var vid sina sinnens fulla bruk, för tjejen som hade hästarna satte upp honom på en gammal travare som hon själv ALDRIG hade ridit. Och det är inget skämt! Hon sa: “Du får rida Lady. Hon verkar snäll men om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ridit henne. Jag har bara haft henne i två månader. Säg till om du inte vill så behöver du inte”. Tror ni att Niklas kunde säga nej i det läget? Pha, aldrig! Han satt upp och han överlevde. Han flög visserligen av en gång men det berodde mer på honom själv än på hästen. Jag måste medge att jag var lite nervös där ett tag. En kille som aldrig har ridit förut är verkligen en syn för gudarna. Förlåt hjärtat, men det är sant!

September månad har också inneburit att jag har fått inleda min hårdträningsperiod. GUD som jag har längtat! Nu går jag runt med träningsvärk mest hela tiden. Jag ser otroligt löjlig och stel ut om jag får säga det själv! Jag har svårt att sätta mig ner och när jag väl har satt mig ner så är det tio gånger svårare att resa sig upp. Jag har ont i alla leder och i varje muskel, och jag tycker att det är underbart! Jag har alltid hävdat att man måste vara lite konstig för att hålla på med elitidrott…

Jag har ju redan redovisat för allt det jag pysslade med under min tre veckor (!) långa viloperiod i mitt förra blogginlägg, men jag tror att jag glömde nämna att jag och min sambo var i Norge med vår husbil en vecka. Alla ni som aldrig har varit där - ÅK DIT! Ni som redan har varit där - ÅK DIT IGEN! Och besök trollstigen med de elva serpentinvägarna och den blå lagunen som ligger precis nedanför vid foten av ett berg… allt är sagolikt vackert och harmoniskt. Landskapet i Norge är bland det finaste jag sett… och då har jag ändå varit på Barbados

Jag fick besöka mitt efterlängtade vattenland vilket var galet kul, även om det var lite mindre än förväntat och jag höll på att bita av mig tungan i en av rutschkanorna. Jag jagade får och kor som gick på vägarna framför vår bil och fotade ALLT som gick att fota. Man får ju inte missa något. Eller ännu värre - ångra sig när man kommer hem och undra varför man inte tog fler bilder! Jag tror jag tog sammanlagt 1500 bilder trots att kära Niklas försökte stoppa mig.

 

Jag har också hunnit med att vara kranskulla i Lidingöloppet. Vilken ära det var. Men jag måste säga att jag kände mig ganska löjlig till en början i den där folkdräkten. Jag tog på mig den på fredagen och på lördagskvällen hade jag faktiskt börjat vänja mig en aning. Jag stod framför spegeln och tänkte: “Nja, mjo… du är ganska söt i den här faktiskt Nadja” och jag hade nästan övertygat mig själv om att det var sant när jag träffade min lillebror Adam och lillasyster Bella och de skrek rakt ut tätt följt av ett högljutt skrattande. Dem små kräken! Det mest positiva med klänningen var att jag inte behövde någon som helst tid till att leta upp kläder för dagen. Jag visste direkt vad jag skulle ha på mig. Dessutom måste jag säga att den är OTROLIGT skön att bära och den är finare än de flesta andra folkdräkter. Prova vet jag, den finns på Lidingö Museum

Nej, nu känner jag att tiden rinner ifrån mig. Och jag skriver på tok för mycket i mina inlägg! Jag skriver nästan lika mycket som jag pratar

Ett litet låttips: Winnerbäcks nya “Jag får liksom ingen ordning på mitt liv” är fantastiskt skön! Här har ni länken http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Nu ska jag dricka en kopp te och skriva träningsdagbok… Imorgon har jag mitt andra spjutpass med min nya spjuttränare Anders Walther. Som upplagt för ännu mera träningsvärk med andra ord.

Nej nummer två, nu får jag väl ändå ge mig

Sov gott inatt. Ett citat att ta med sig in i drömmen: “En väns rätta plats är vid ens sida när man har fel. Vem som helst kan stå vid ens sida när man har rätt.”

Kram på er!

Nadja