Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MåL.

Älskade bekantskap, värmande vän och kloka bollplank ❤️ Jag har påbörjat så många inlägg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gång jag har satt mig för att skriva så har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta här, jag behöver göra något annat. Jag behöver göra något nyttigt".  Upp på det så har sidan låst sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stängts ner utan förvarning och mitt tålamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag är så trött på WordPress att jag skulle kunna stämma skiten. Nu är jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sådan process, så det kommer aldrig att hända. Men tanken är rolig.  Jag har haft tre månader med en märklig inre stress och oro. Jag har haft svårt för att sätta fingret på vad det har varit. Jag har haft svårt för att ge mig själv de här stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle få min bristning rehabiliterad så att jag skulle få tävla innan säsongen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrån varje vaken stund är påfrestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade på nästan full ansats några dagar innan SM. Jag tänkte att det skulle gå vägen men när det väl blev dags tog jag ett beslut som är så olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser på en och samma gång: jag sket i att tävla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det är jag glad för nu men det medförde en mängd med känslor som jag har behövt hantera. Och det är sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krånglande hemsida, en skada och inre stress så har jag också fått huvudbry över mitt tempel - min kropp. För några månader sedan fick den fnatt och jag åkte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, när jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för några sekunder att jag skulle kvävas. Jag kunde inte svälja, skrika på hjälp eller vrida på huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjälp till sjukhuset av underbara Ramona. En vän som du snart kommer att få lära känna mer.  Det läskiga var att jag bara kunde andas väldigt långsamt in genom näsan. Och det enda jag kom ihåg var att jag tänkte: "håll dig bara lugn, får du panik och pulsen går upp så kommer du inte att få luft alls".  Jag fick träffa en noggrann och duktig läkare. Han gick igenom näsa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp på bra värden och det har varit frustrerande att inte få veta.  Jag har fått kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte så att jag inte kan andas... och givetvis har den här oron också funnits med under sommaren.  I det stora hela så har sommaren varit ganska trist. Vilket är befriande är erkänna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittråkiga. Och det är ingenting konstigt. Det är precis sådär hela livet är. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu är det här såklart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vänner på besök, jag har badat (!), jag har fått äran att vara träningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit på bra föreläsningar.  Jag har firat födelsedagar hos människor jag älskar, jag har dansat, jag har varit med på spelkvällar, jag har träffat nya människor.  Jag har gått promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spännande av allt: jag har börjat träna min egen mamma!  Hon var prisutdelare på Veteran-SM i Karlskrona och bestämde sig efter det att hon ska tävla nästa år! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i längdhopp så förstår du ju att hennes krav inte är speciellt låga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke är att gå ner 20 kilo, träna fyra gånger i veckan med min hjälp och sen köra teknik i dem grenar hon väljer att tävla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa här och på min instagram. Hur tror du att det kommer att gå?  För egen del är två läger inbokade och inomhussäsongen hoppas jag få starta tidigt. Jag är ganska trött på att träna utan att få mäta mina krafter. När jag nu dessutom börjar se slutet på min karriär så känns det extra värdefullt att kunna tävla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet väntar runt hörnet. Jag ser i alla fall två år framåt. Det jag menar är att det är mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt än när jag var 16 om man säger så.  Dessutom har jag mål kvar att uppnå innan ni blir av med mig ❤️ Jag har träningsvärk efter ett pass igår som skulle vara "lätt och enkelt". Och mer väntar. Jag hoppas att min kära mor har samma känsla.  Största kramen, skratt åt ditt håll och puss ❤️ Nadja 

LoNDoN CaLLiNg.

Morgonkaffe - check  Tända ljus till förbannelse - check Redo för dagen - snart check     Satt och läste era kommentarer till Jessicas inlägg igår och blev som vanligt glad. Jag bara MÅSTE ha världens bästa läsare.  Kan man mäta det på något sätt?  Kom också på att jag inte länkade till Jessicas egen blogg i inlägget, vilket var en miss. Jag förstår ju att ni säkert blir nyfikna att följa även hennes resa.  Så för den som inte direkt använde Google får det serverat här: Jessicas blogg ! Från det ena till det andra - är det någon som är sugen på att höra om London?!     Själv är jag jäkligt sugen på att berätta nämligen.     Jag var där med min samarbetspartner ATEA som ni redan vet. Skulle föreläsa för deras kunder och anställda. Och dessutom hålla i en morgonjogg vid 06.30 på morgonen.     Det sistnämnda gav mig lite ångest, eftersom jag inte längre är morgonmänniska. Dessutom är morgonjogg något som är förknippat med tävling för mig - då går jag alltid upp och rör på mig innan frukost. Så hela mitt system reagerade.     Det jag vill komma fram till egentligen är att det var skönare än jag trodde! Och något jag ändå kan tänka mig att göra mer av.  Morgonjoggar du?     Vi har morgonjogg inskrivet på programmet ibland men då har jag istället kört aktiv stretch eftersom hälsenorna alltid stramar och värker så förbannat innan jag har kommit igång.  Men vill man börja och har smärta som anledning till att inte göra det så kanske man kan börja med aktiv stretch för att sen en runda?  Nu blev det här ett träningstips istället för London-snack.  Men det är det fina med att ha en egen hemsida; jag får hoppa sådär mellan ämnena.  Med mig till London hade jag min vän Alex.     Jag blev såklart bortskämd. Innan jag skulle upp på scen så fick jag massage på axlar och huvud. Och som alltid när jag är med henne så fick jag skratta.     En av de viktigaste grejerna i mitt liv.  Jag höll i en ny föreläsning och vävde in mer motivation, attityd och hur jag tänker kring målsättningar. Otroligt roligt och jag märkte på mig själv att jag gillade det. Jag blev exalterad.     Efteråt fick jag uppleva den bästa delen med att föreläsa - människorna som kommer fram. Som berättar om sin resa eller sina erfarenheter.  Som drar paralleller och delar med sig och som kramar om mig.      Kvällen innan föreläsningen var vi bjudna på mingel och vi fick en chans att umgås avslappnat med de som orkade med oss.        Och när det gäller ATEA så är ju ingenting småskaligt. Självklart hade de musik, en stor buffé och roliga och oväntade inslag under kvällen.              Den som vill ha ett spännande jobb borde nog ändå söka hos ATEA. Ta inte min plats bara! 😉  Om fyra år kommer jag!           Träningen i veckan som gick var bra men aningen stel och kantig. Min högra hälsena är trött efter att jag belastar den mer än någonsin. Helt plötsligt är det mitt pågångsben på häcken och mitt upphoppsben i både längd och höjd. Att jag dessutom har börjat springa fler lopp i spikskor har påverkat mig.     Så jag har fått känna efter och vara försiktig och ta behandlingar. Men vi vet att ingen idrottares väg är spikrak och jag tänker inte chansa för att dra på mig ytterligare en skada.  Jag är så sjukt vuxen!  Nu har klockan tickat på utan någon som helst hänsyn till att jag behövde tid för att skriva idag.  Måste kila. Ett modifierat häckpass nu på morgonen och styrka ikväll.  Puss på nosen!  Nadja             

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.