Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

PÄ LiV & DöD.

Söndag efter midsommar... 

 class=

Jag Àr mer urlakad Àn utvilad. Midsommarnatten blev lÄng. 

Vi spelade kort alldeles för sent. Mest för att jag blev förbannad över mitt underlÀge och inte kunde ge mig förrÀn jag kunde fÄ gÄ och lÀgga mig med en vinst...
class=

PÄ riktigt hade jag sÄdana SKITKORT i ungefÀr fyra timmar att jag var beredd att kasta ett glas i vÀggen. Jag menar, nÄgon gÄng under fyra timmars spel borde man kunna fÄ en drÀglig hand.

Men icke dÄ. HÀr skulle det vara mellankort i en Bismarck dÀr min pappa lÀxade upp mig efter varje omgÄng. 

 class=

Jag fick kritik för att jag inte svarade upp pÄ den fÀrg han hade "visat" mig, för att jag inte kom tillbaka i den fÀrg jag skulle sett men inte hade uppfattat, för att jag sakade för höga kort nÀr jag borde ha krupit och ja... du förstÄr ju. 

Det dÀr kan göra vem som helst förbannad. 

Och pappa rev sitt hÄr. 

 class=

Förutom fight i kortspel sÄ var midsommar och dagen efter hÀrliga. 

Vi Ät massor av mat och lekte lekar som sig bör. 

 class=

Mamma och Allan var lekledare och jag har kritik att framför *höjer en hand*.

För det första sĂ„ hade dom strama regler, vilket i och för sig jag tycker Ă€r bra. Men bara om man FÖLJER dom. 

 class=

Nu Àndrades alla regler efter behov och det vet vi ju alla vad det gör med en tÀvlingsmÀnniska... ingen bra utgÄng pÄ det dÀr. 

Dessutom: sÄ höll mamma pÄ det gula laget vilket hon inte ens försökte dölja. FrÀckis! 

 class=

Som tur var sÄ var det blÄ laget utomordentligt överlÀgsna vilket lÀttade mitt inre tryck nÄgot. Men jag vet nu att vi ska ha opartiska domare till nÀsta Är. Ja, det kommer att bli en stÄende "SkÀrvaboda-Kamp" det hÀr. 

 class=

Vill du vara med sĂ„ kan du med fördel anmĂ€la dig hĂ€r hos mig 😉 

Jag kommer att vara rÀttvis med lagindelningen och du kommer att fÄ rÀtt uppladdning och tak över huvudet. 

 class=
Kransar kommer jag att anlita "mamman" till att göra och massage kommer Alex att fÄ bistÄ med (var beredd pÄ att muskelbristningar kan förekomma). 

Vad sĂ€ger du? Blir du sugen eller vettskrĂ€md? 😀

 class=
Hur firade du din och er midsommar? Var det lugnt och stilla eller blev det ett sÄnt dÀr hejdundrande partaj? 

Jag borde ju minnas frĂ„n förra Ă„ret men guldfisken hĂ€r gör faktiskt inte det 😂

 class=
Om jag hinner imorgon sÄ ska du fÄ en uppdatering pÄ trÀningsfronten. Det har gÄtt sÄÄÄÄ bra, fram till den dag jag skulle trycka pÄ lite extra i lÀngd ut över plankan... 

Nu Ă€r min handbroms i och alternativ trĂ€ning stĂ„r pĂ„ schemat. Det Ă€r inte lika roligt att prata om sĂ„ jag spar det tills vi hörs igen ❀

 class=
Puss och kram och GLAD MIDSOMMARHELG till dig.

Nadja 

 class=

 class=

 class=

ÅTTa GReNaR? 

En utskĂ€llning senare sitter jag hĂ€r hos dig. Syster Gisela klagade pĂ„ intervallerna mellan inlĂ€ggen och sa "dissar du oss, sĂ„ dissar vi dig". Grrrrrr. Gisela har inte förstĂ„tt det minimala utrymmet i mitt liv.  Men jag vet att hon sa det med kĂ€rlek och jag sĂ„g hennes busiga ögon framför mig medan vi pratade i telefon.  Jag har gjort nĂ„got idag som jag innerst inne mĂ„r dĂ„ligt av men som var en absolut nödvĂ€ndighet.  Jag har ringt Agne. Och bett om att fĂ„ flytta pĂ„ mitt "200 meter oĂ€ndligt" pass.  Jag kan inte gĂ„ sedan styrkan igĂ„r. Jag har ont i ryggen, hĂ€lsenorna, baksidorna och bĂ„da rumporna. Jag fattade det direkt nĂ€r jag vaknade inatt av att jag inte kunde rulla över pĂ„ andra sidan.  Jag vaknade likadant pĂ„ morgonen: orörlig.  Fick börja med att strĂ€cka pĂ„ mig, stretcha lite liggandes innan jag tog mig upp.  Trots att vi smygstartade med vĂ€ldigt lĂ„ga vikter sĂ„ var repetitionerna mĂ„nga och jag har kört pĂ„ med annan trĂ€ning i snart tvĂ„ veckor nu. TrĂ€ning som lĂ€ggs pĂ„ annan trĂ€ning Ă€r det som sliter pĂ„ mig. Agne var barmhĂ€rtig. Skrattade nĂ€r jag sa att jag inte kommer att kunna springa idag. Jag Ă€lskar hans lĂ€ttsamma instĂ€llning och att han förstĂ„r och inte pressar nĂ€r han vet att jag hade svarat pĂ„ den pressen med att köra trots att jag inte borde.  Han sa: "det finns ingen mening med att köra löpningarna idag om du inte kan göra dom bra".  "Vi tar det imorgon istĂ€llet..." Det kĂ€ndes sĂ„klart som om att jag la mig ner. Men jag ser inget alternativ nĂ€r jag inte kan röra mig pĂ„ det sĂ€tt som det krĂ€vs av mig.  Jag kommer att köra stretch istĂ€llet. Försöka Ă„terhĂ€mta kroppen och mjukgöra den.  Vi körde djupa benböj, benböj med stĂ„ngen ovanför huvudet, utfallssteg och mĂ€ngder med andra övningar. Det satte sig som en smĂ€ck i all min muskulatur.  NĂ€r jag vaknade i morse sĂ„ hade jag missade samtal frĂ„n tidningar och radio.  Jag vaknade upp till att friidrotten kanske ska Ă€ndra vĂ„r sjukamp till Ă„ttakamp.  Man vill ha in jaktstart pĂ„ 800 meter och en 400-ing istĂ€llet för 200 och 100 meter till vĂ„ra sju grenar. MĂ€nnens tiokamp ska ocksĂ„ bli Ă„ttakamp.  Jaktstarten lĂ„ter spĂ€nnande och rolig pĂ„ alla sĂ€tt. Sjukt bra för dom som tittar att fĂ„ se vem som jagar vem och jag tror att tydligheten blir större för folk utifrĂ„n.   Men att lĂ€gga till ytterligare en gren och att Ă€ndra 200 till 400 gör att hela grenen blir mer inriktad pĂ„ sprint Ă€n teknik och dessutom tror jag att vi fĂ„r svĂ„rare att rekrytera atleter till vĂ„r redan krĂ€vande gren. Jag funderar ocksĂ„ pĂ„ skador dĂ„ jag sjĂ€lv varit skadedrabbad genom karriĂ€ren. Hur mycket mer trĂ€ning kommer att krĂ€vas och hur mĂ„nga kommer att klara av det?  Jag Ă€r positiv till förĂ€ndringar. Jag gillar förĂ€ndringar. Men jag tror ocksĂ„ att vi ska tĂ€nka pĂ„ varför vi gör dom. Och jag har Ă€nnu inte lĂ€st argumenten till varför man vill lĂ€gga till ytterligare en gren.  Är det nĂ„gon som har sett det?  Jag fĂ„r lĂ€sa pĂ„ nĂ€r jag var tid senare ikvĂ€ll. För nu ska jag ringa syster och berĂ€tta att det finns en blogg att lĂ€sa.  Puss pĂ„ nosen och ha en glad dag ❀

GLaD i LiVeT.

Ja men hej dĂ€r fina du... Det Ă€r mĂ„ndag och jag tĂ€nker inte fixa frillan. Jag tĂ€nker lĂ€gga min energi pĂ„ att springa andan ur Agne ikvĂ€ll. Jag Ă€r tuff idag. Direkt efter 600-ingen i fredags var jag inte allt för stöddig, men nĂ€r den vĂ€rsta smĂ€rtan vĂ€l hade lagt sig sĂ„ kĂ€nde jag hur jag fylldes av bra kĂ€nslor igen.  Jag satte "Nadja-Agne-pers" i Ă€nnu ett delmoment och jag tycker att det Ă€r vĂ€ldigt roligt att summera trĂ€ningspass för tillfĂ€llet. Jag njuter medan jag kan, för Ă€r det nĂ„got vi har lĂ€rt oss om resan sĂ„ Ă€r det att den gĂ„r upp och ner.  Vi kastade spjut innan och jag hittade varken teknik eller kĂ€nsla denna gĂ„ngen.  Men Ă€ven hĂ€r mĂ€rkte jag utveckling - jag noterade att det var "en sĂ„n dag", pratade av mig lite med Agne innan vi bestĂ€mde att vi var redo för att gĂ„ ner och ta nya tag med löpningen istĂ€llet.  Jag Ă€lskar nĂ€r jag lyckas fokusera om, slĂ€ppa och gĂ„ vidare.  Den mentala styrkan vĂ€xer för varje gĂ„ng jag lyckas med nĂ„got sĂ„dant. Jag tror pĂ„ att lĂ„ngvariga, nya tankesĂ€tt handlar mycket om att vĂ„ga bara tĂ€nka en tanke annorlunda Ă€n vad man gjort tidigare. Och att sedan följa den tanken fullt ut. Inte avbryta den för att vi blir rĂ€dda eller osĂ€kra nĂ„gonstans pĂ„ vĂ€gen.  Jag har mĂ€rkt pĂ„ mig sjĂ€lv att jag kan vara vĂ€ldigt kaxig just innan ett lopp, eller en utmaning, men bli vek under tiden eller precis nĂ€r det vĂ€l ska till att göras.  Och det Ă€r inte bra, för dĂ„ vill jag per automatik och av rĂ€dsla backa. Men nĂ€r jag lyckas att behĂ„lla min beslutsamhet och Ă€r lite hĂ„rd mot mig sjĂ€lv - dĂ„ ser jag alltid skillnad i resultatet efterĂ„t.  Det Ă€r sĂ„ mycket ett mindgame alltihop.  Jag Ă€r pĂ„ bra humör och glad i livet för tillfĂ€llet. Jag har hittat nya och spĂ€nnande uppgifter att göra och jag har sovit bra pĂ„ nĂ€tterna.  Jag sover bra nĂ€r jag kĂ€nner att jag gör nytta och skillnad nĂ„gonstans och det minskar Ă€ven min otĂ„lighet pĂ„ trĂ€ningarna. NĂ„gon form av balans kanske?  KĂ€nner du igen dig i det du ocksĂ„?  Jag kom precis pĂ„ att jag har glömt att berĂ€tta en rolig hĂ€ndelse! NĂ€r jag var pĂ„ Ă„terbesök i Stocholm sĂ„ passade jag pĂ„ att trĂ€ffa min syster Bella som bor kvar i storstaden.  Hon pluggar dĂ€r uppe och spelar beachvolleyboll sĂ„ fort hon fĂ„r chansen. Efter för stora ryggsmĂ€rtor för nĂ„gra Ă„r sedan slutade hon tyvĂ€rr alldeles för tidigt med friidrotten.  Men hon Ă€r fortsatt intresserad av trĂ€ning och framförallt spĂ€nst. SĂ„ jag körde ett pass med henne och hennes kompis Linn. Sjukt kul!  Om jag fĂ„r sĂ€ga det. Jag pressade dom genom hopp och kast och lite annat smĂ„tt och gott. BĂ„da tjejerna bet ihop och strĂ„lade ikapp vilka uppgifter jag Ă€n gav dom.  TĂ€nkte tyst att jag sĂ€kert hade gjort det för lĂ€tt för dom.  Men dagen efter frĂ„gade jag syster hur hon mĂ„dde och jag fick svaret via FB: Jag skrattade rakt ut Ă„t hennes sĂ€tt att skriva och ringde upp direkt. Ville bara se sĂ„ att hon levde. Och det gjorde hon, i allra högsta grad. "Ja, alltsĂ„ jag kĂ€nner ju". Det gör ont i rumpan. Men jag har varit med om vĂ€rre".  VĂ€rre?! Min spontana reaktion var att Ă„ka upp och köra ett pass till med dom. Och nĂ€r jag sa det högt frĂ„gade hon nyfiket: "Men Ă€r mĂ„let att jag inte ska kunna röra mig efterĂ„t eller?".  Och det fick mig att tĂ€nka till.  SjĂ€lvklart Ă€r det inte det som Ă€r mĂ„let. Men jag hade nĂ„gonstans tĂ€nkt att bĂ„de hon och Linn skulle fĂ„ kĂ€nna pĂ„ hur ett riktigt hĂ„rt trĂ€ningspass kĂ€nns. Och jag underskattade deras nuvarande form. Vilket störde mig.  "Vi kör fler rundor nĂ€sta gĂ„ng, det klarar ni!" blev mitt svar. Och syster fnittrade.  "Okej dĂ„. Jag Ă€r pĂ„. SĂ€kert Linn ocksĂ„."  Hrm. Den lille spjuvern har för mycket energi. Stark och spĂ€nstig Ă€r hon ocksĂ„.  Tidningen fick nys om mina trĂ€ningsmetoder och ringde upp Bella dagen efter. Vill ni lĂ€sa intervjun sĂ„ gör ni det pĂ„ den hĂ€r lĂ€nken. Nu Ă€r klockan mycket och jag har en trĂ€ning att förbereda mig pĂ„. BĂ„de höjd och en snabb 300-ing finns pĂ„ programmet. Jag Ă€r laddad och det Ă€r fint vĂ€der ute. Jag vet att jag kommer att bli trött - men för första gĂ„ngen pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge sĂ„ ser jag fram emot det!  Puss pĂ„ nosen och ha en kul dag. Imorgon ska jag berĂ€tta Ă€nnu en rolig grej för dig! ❀ PS. Sorry alla mĂ€n, men det hĂ€r citatet Ă€r sĂ„ roligt och jag bara Ă€lskar att mamma har slĂ€ngt upp skylten dĂ€r hennes sambo Allan för det mesta stĂ„r - i köket. 

Tv-SĂ€NDNiNG & STaDSKaMP.

Jag har ett termotĂ€cke i sĂ€ngen eftersom jag Ă€r vĂ€ldigt frusen av mig, men inatt Ă„ngrade jag djupt mitt inköp. Jag vaknade upp som en liten blöt pöl.  Svettig och Ă€cklig. Det Ă€r vidrigt att vara för varm pĂ„ natten.  Jag har haft ont i lĂ€ndryggen och varje gĂ„ng jag fĂ„r det sĂ„ lĂ€gger jag en kudde under knĂ€vecken för att försöka jĂ€mna ut trycket. Testa det om du har ryggont. Sen Ă€r det inte bra att sitta sĂ„dĂ€r i soffan har jag lĂ€rt mig. Men nĂ€r jag skriver till dig har jag ingen mysigare plats.  Om du bor i Karlskrona sĂ„ har du sĂ€kert koll pĂ„ att det var SkĂ€rgĂ„rdsfest i helgen.  Det var dĂ€r WinnerbĂ€ck spelade. Det skrev jag kanske ocksĂ„.  Men jag hade inte utrymme att berĂ€tta om skĂ€rgĂ„rdskampen. Paula Gullbing var konferencier och hade satt ihop stadslag dĂ€r jag fick Ă€ran att vara lagkapten för ett av gĂ€ngen.  Kampen var uppdelad i tre omgĂ„ngar dĂ€r publiken skulle rösta fram bĂ€sta bilden frĂ„n varje utförd utmaning.  Du bara mĂ„ste se vĂ„ra bidrag. Jag tyckte nĂ€mligen att vi gjorde det bra!  Första uppgiften vĂ€rmde sĂ„klart mitt hjĂ€rta:   - hitta en Lars WinnerbĂ€ck look a like.  Det hĂ€r var vad vi fann: Är du riktigt uppmĂ€rksam sĂ„ ser du att han hĂ„ller handen sĂ„dĂ€r fint bakom huvudet. Precis som WinnerbĂ€ck gör pĂ„ ett av sina omslag.  Det Ă€r detaljerna som rĂ€knas.  Uppgift tvĂ„ - hitta sĂ„ mĂ„nga PokĂ©monspelare/PokĂ©monanknytningar som möjligt.  Vi tog löpet ner till Hoglands park. Och fann dessa: Jag spelar inte PokĂ©mon sjĂ€lv men blev förvĂ„nad över hur mĂ„nga som strosade omkring i parken och hade roligt. Folk sĂ„g Ă€ndĂ„ glada ut. Jag har sĂ„klart lĂ€st Schulmans artikel om att folk ska vara som zombies, men hĂ€r var spelarna tillmötesgĂ„ende och hĂ€rliga.  Sista uppgiften dĂ„?  Samla sĂ„ mĂ„nga skostorlekar du bara kan pĂ„ en och samma bild och i storleksordning...  Publiken hjĂ€lpte till och vi fick till och med in en liten sötnos med storlek 20!  Trots all hjĂ€lp slutade vi tvĂ„a men var lika glada för det. Vi fick ju hĂ€nga med vĂ„r stad för en stund och jag var sĂ„ hungrig att jag höll pĂ„ att gĂ„ under dĂ€r pĂ„ scenen. Vinnande laget skulle vara med och utse vinnare i en danstĂ€vling. Jag hade svimmat tror jag. Och nĂ€r jag Ă€r hungrig försvinner lite av min tĂ€vlingsinstinkt.  Det dĂ€r med att hungriga vargar jagar bĂ€st... Det ska till en sjukamp för att det ska stĂ€mma pĂ„ mig tydligen.  Jag piggnade i alla fall till nĂ€r jag sĂ„g att min samarbetspartner Atea hade smĂ€llt upp ett tĂ€lt pĂ„ torget.  Sprang fram till dom för att hĂ€lsa. KĂ€nner mig ju Ă€ndĂ„ som en i familjen.  Dom Ă€r precis överallt. Godbitar! Dom hade sprungit stadsloppet och mötte mig med ett leende nĂ€r jag kom fram.  Sen var jag sĂ„klart tvungen att ta en selfie frĂ„n scenen. Ett mĂ„ste frĂ„n varje scen du stĂ„r pĂ„. Att inte WinnerbĂ€ck har tĂ€nkt pĂ„ det?  Det blev mycket skĂ€rgĂ„rdsfestival hĂ€r nu. Jag mĂ€rker det. Men det Ă€r stort hĂ€r i Karlskrona och jag Ă€r stolt över vĂ„r stad som arrangerar nĂ„got sĂ„nt hĂ€r.  Jag tror att det kommer att vĂ€xa mer och mer för varje Ă„r.  Fan, min högra hand har somnat. Jag kan inte sitta sĂ„hĂ€r lĂ€ngre.  Oh, för tusan! Jag har har ju glömt: jag kan Ă€ntligen berĂ€tta för dig vad jag ska göra under OS.  Jag ska jobba med Expressen-tv och deras sĂ€ndningar. Sitta i studion och prata friidrott morgon och kvĂ€ll och trĂ€na dĂ€r emellan.  Vad tror du om det? Visst lĂ„ter det spĂ€nnande?!  SĂ„ vill du höra min blekingska dialekt och alla grodor jag kommer att leverera sĂ„ Ă€r det bara att slĂ„ pĂ„ live-sĂ€ndningarna.  Jag hade sĂ„klart hellre varit pĂ„ plats för att tĂ€vla sjĂ€lv, men som du vet sĂ„ har allt tagit lite lĂ€ngre tid Ă€n jag rĂ€knade med (som det brukar göra) och ett mer utförligt inlĂ€gg om det kommer.  NĂ€rmast tĂ€nker jag fokusera pĂ„ en god frukost. Jag blir irriterad pĂ„ allt nĂ€r hungern slĂ„r till. Vill inte bli ovĂ€n med dig pĂ„ köpet.  SĂ„ puss och hej och pĂ„ Ă„terseende ❀

INGeN Ă„NGeST.

Ibland kan ett fejs sĂ€ga mer Ă€n tusen ord: Det Ă€r ingen ko pĂ„ isen, jag Ă€r bara lite sliten.  Jag sprang sĂ„klart intervaller i helgen men tĂ€nker inte gnĂ€lla allt för mycket denna gĂ„ngen.  För hör och hĂ€pna: jag kĂ€nde mig frĂ€sch! 6*400 meter avverkades pĂ„    min ungdomsarena VĂ€stra Mark.  Innan jag Ă„kte dit sĂ„ hade jag minimalt med Ă„ngest. Bara lite pirr i magen.  Jag hade lĂ€st att 600-ingarna var borta och tyckte helt plötsligt att 400 meter lĂ€t kort. Agne har lagt upp en perfekt planering. Det mĂ€rker jag nu.  Han varierar trĂ€ningen varje vecka och lĂ„ter mig lida i omgĂ„ngar.  Jag kan tĂ€nka mig att det Ă€r som att föda barn: det gör sĂ„ in i helvetes ont, men till nĂ€sta gĂ„ng har man glömt det och kör en vĂ€nda till Ă€ndĂ„.  Vilka supermĂ€nniskor vi Ă€r.  Jag kunde till och med stĂ„ upp efter sista loppet, vilket jag inte har gjort tidigare. DĂ„ har jag slĂ€ngt mig ner pĂ„ sidan i samma sekund jag passerat mĂ„llinjen.  Jag börjar bli starkare!  VĂ€stra mark var fullt med mĂ€nniskor - FK Karlskrona hade matchdag.  PĂ„ mina uppvĂ€rmningslopp fick jag sĂ€llskap av tvĂ„ smĂ„ sötnosar som ville springa med. FrĂ„n början hĂ€vdade dom att dom ville "ta varvet" med mig. Men nĂ€r 100 meter kĂ€ndes lĂ„ngt sĂ„ Ă„ngrade dom sig ganska snabbt. SĂ„ sött.  Roligast för dagen var att jag fick trĂ€ffa fru Hansson, vars son har nummer 23 i laget och dessutom gjorde första mĂ„let igĂ„r.  Hon kom fram och hĂ€lsade mellan mina lopp och var sĂ„dĂ€r sprudlande glad och lĂ€ttsam som jag tĂ€nker mig att du som lĂ€ser bloggen Ă€r.  Jag tror inte man skulle stĂ„ ut med att lĂ€sa min skit om man inte var en vĂ€ldigt cool mĂ€nniska.  NĂ€r jag tittar pĂ„ bilderna nu i efterhand sĂ„ ser det faktiskt lite ut som om att vi Ă€r slĂ€kt. Visst gör det?!  Förutom bra trĂ€ning och glatt möte sĂ„ betydde helgen LARS WINNERBÄCK.  Fantastiska, djupt tĂ€nkande WinnerbĂ€ck. Det blev stressigt in till konserten eftersom mammans sambo Allan skulle komma sent med tĂ„get. Jag missade dom första tvĂ„ lĂ„tarna men tĂ€nker att jag haffar nĂ€sta konsert ocksĂ„.  Det Ă€r grĂ„mulet ute idag och jag har ont i underbenet sedan igĂ„r. Jag behöver uppdatera mobilen som hĂ„ller pĂ„ att krascha och har Skype-möte inplanerat.  Dessutom stĂ„r det kula pĂ„ trĂ€ningsschemat och Agne har lĂ€mnat mig för Berlin med familjen.  Han behöver nĂ„gra dagars semester. Stackarn. Det Ă€r ett heltidsjobb att trĂ€ffa mig varje dag.  Ge mig en high five sĂ„ kan vi avsluta det hĂ€r pĂ„ ett snyggt sĂ€tt.  Puss! ❀

HoN TaNKaR MiG.

"BÀÀ, jag har funderat pĂ„ en sak. Du vet nĂ€r man pillar i nĂ€san och nĂ„gon frĂ„gar 'hittar du nĂ„got'?" Alex fortsatte kolla ner i sin mobil men hummade till svar. Jag fortsatte Ă€ndĂ„. Visste att hon skulle gilla poĂ€ngen.  "Visst Ă€r det lika irriterande som nĂ€r man gĂ€spar och nĂ„gon förstör gĂ€spen genom att sticka in ett finger i munnen!?"  BĂ„da tvĂ„ i skratt. Visst fan Ă€r det irriterande, visst fasen vill man pilla ifred. Man pillar ju liksom av en anledning.  "Det Ă€r nĂ„got som bara mĂ„ste bort. NĂ„got som ligger fel, bara sĂ„" fyllde Alex i genom skrattet som bara hon kan leverera. Det dĂ€r klingande, smittande, friska skrattet.  Alex har varit hos mig i nĂ„gra dagar och fyllt pĂ„ min energi. Direkt nĂ€r jag hĂ€mtade henne pĂ„ stationen sĂ„ mĂ€rkte jag att det var lĂ€ngesedan jag skrattade. SĂ„dĂ€r ordentligt. KĂ€nde mig nĂ€stan som ett skal nĂ€r vi kramades i bilen.  Jag saknar min vĂ€n.  Varje dag hĂ€r i VĂ€xjö saknar jag vĂ„ra tekvĂ€llar, spontana upptĂ„g och utflykter. Saknar vĂ„ra samtal. Saknar vĂ„ra höglĂ€sningar av nyfunna citat.  VĂ„ra galna funderingar. NĂ€r vi spĂ„rar pĂ„ nĂ„gon tanke vi fĂ„ngar upp.  Och livet kĂ€nns lite fattigare med henne 45 mil ifrĂ„n mig.  Alla som har trĂ€ffat Alex vet vad jag pratar om. Ingen kan undgĂ„ hennes enkelhet. Hennes lĂ€ttsamhet. Hur nĂ€ra hon har till skratt. Hur smarta svar hon har pĂ„ allt.  PĂ„ mĂ„ndagen hĂ€mtade jag upp henne. Vi Ă„t sallad och Ă„kte till mitt kulpass. PĂ„ min tigerfilt satt hon och tog bilder.  Hejade pĂ„ mig och skrattade nĂ€r jag vrĂ„lade: "bĂ€ttre kan jag!" och spĂ€nde bicepsmusklerna mot henne. FĂ„nade mig. "Jaaaa, bĂ€ttre kan du BÀÀ! Visa mig dĂ„!" PĂ„ kvĂ€llen drog vi till Karlskrona för att det var hennes önskemĂ„l. "Är Gisela och Calle hemma? Åh, kan vi inte Ă„ka dit i sĂ„ fall?" Jag var inte sen att hĂ€nga pĂ„. SjĂ€lvklart skulle vi till Karlskrona och galningarna dĂ€r hemma. Filmen "In to the Forrest" tog oss alla med storm och vi satt i soffan och filosoferade om hur vĂ„ra överlevnadschanser skulle vara om all elektricitet skulle försvinna.  Alex var tvĂ€rsĂ€ker: "om du var tvungen sĂ„ skulle du klara det, överlevnadsinstinkten du vet BĂ€". Jag var inte övertygad. Jag kan inget om överlevnad. Dessutom Ă€r jag lat. Men Alex skulle klara sig galant. Tydligen Calle ocksĂ„ för han var inte sen att hĂ€nga pĂ„: "Det finns solcellssystem. Jag hade köpt allt". Alex skeptisk: "du kan ju inte bara börja köpa nĂ€r krisen vĂ€l Ă€r hĂ€r, dĂ„ Ă€r allt slut i ett naffs. Du mĂ„ste börja buffra nu i sĂ„ fall".  Och sĂ„ var diskussionen igĂ„ng. Dessa diskussioner som jag kan lyssna pĂ„ i timmar om jag fick. Jag behöver inte sĂ€ga nĂ„got. Bara lyssna pĂ„ allt smart och korkat som sĂ€gs. För jag kan lova, det blandas hej vilt.  Och det Ă€r sĂ„ det ska vara. Alex uttryckte det bra nĂ€r vi kom till frĂ„gan om vad som hĂ€nder efter livet. NĂ€r vi dör: "HĂ€r mĂ„ste vi ha högt i tak, vi fĂ„r sĂ€ga vad vi tror allihopa, inte hoppa pĂ„ nĂ„gon. För vi vet ju ingenting egentligen. Ingen har svaren".  Och vi diskuterade paralleluniversum, andar, Ă„terfödelse, totalt mörker, och att hoppa in i andras kroppar.  Och sĂ„ Giselas argument: "Det hĂ€nder absolut ingenting. SĂ„ fĂ„niga ni Ă€r".  Denna blandning av mĂ€nniskor med olika tankar och tro. Det gör mig sĂ„ gott.  Jag blev helt plötsligt nyfiken - vad tror du hĂ€nder? Jag vet, stor frĂ„ga. Men har du nĂ„gon tanke sĂ„ shoot.  PĂ„ onsdagen trĂ€nade jag tidig styrka. KĂ€nde mig som ett djur. Stark och snabb.  SlĂ€ngde mig hem för att Ă€ta Ă€gg som Alex hade förberett för att sedan direkt dra till Göteborg och Liseberg.  Det Ă€r livet.  TrĂ€ning, vĂ€nner, spontanitet.  Mötte upp min andra sjĂ€lsfrĂ€nde hĂ€r i livet: Ulle. Han och barnen var i Göteborg och tog en extra dag pĂ„ Liseberg för att dela glĂ€djen med oss.  Åkband Deluxe gjorde att vi kunde springa före i köerna nĂ„gra gĂ„nger. Jag mĂ„dde illa till slut och regnet öste ner, sĂ„ medan dom andra avverkade Balder satt jag och djupandades för att inte spy.  Är jag inte 13 lĂ€ngre eller vad Ă€r problemet?  IgĂ„r hoppade jag lĂ€ngd i regnet och fick ett utbrott nĂ€r benen inte svarade som jag ville.  La mig raklĂ„ng pĂ„ marken med armarna som ett T ut frĂ„n kroppen och sĂ„g hur Agne stĂ€llde sig över mig. "Ska du ligga dĂ€r? Vad Ă€r fel?" "Benen. Benen svarar ju inte. Jag kĂ€nner mig galet stark och kraftfull men... " Agne med huvudet pĂ„ sned: "Jag ser att du Ă€r kraftfull. Du Ă€r bara inte tillrĂ€ckligt pigg. Men det Ă€r ett sĂ„dant pass idag. Du vet hur det Ă€r. Det Ă€r dom hĂ€r benen du har idag. Vi fĂ„r jobba med dom. Ska vi avsluta?" Som alltid slĂ€nger han fram en perfekt kombo av meningar som bara funkar sĂ„dĂ€r bra pĂ„ mig.  "NĂ€, jag ska göra ett hopp till. Jag vill inte sluta sĂ„dĂ€r..."  "Okej, men visa mig att du kan dĂ„". UtstrĂ€ckta hĂ€nder hjĂ€lpte mig upp och en dunk i ryggen senare sĂ„ satte jag i alla fall mitt sjĂ€tte hopp pĂ„ lĂ„ng ansats.  Det Ă€r dom smĂ„ segrarna som rĂ€knas i lĂ€ngden. Dom dĂ€r nĂ€r vi inte slĂ€nger in handduken trots att det skulle varit enklare.  Men dĂ„ krĂ€vs det att jag förstĂ„r skillnaden pĂ„ att lĂ€gga ner för att jag har ont och lĂ€gga ner för att det gĂ„r tungt. Det sista ska vi aldrig lĂ€gga oss för. Det var det som kĂ€ndes skönt igĂ„r. Jag sket i regnet, jag sket i tunga ben. Det tar jag med mig.  Jag kĂ€nner mig tung Ă€ven idag. Men har fĂ„tt vila. Och ikvĂ€ll kommer jag att fyllas med kĂ€rlek - för jag ska pĂ„ WINNERBÄCK! Han spelar pĂ„ SkĂ€rgĂ„rdsfesten i Karlskrona och jag har fĂ„tt intrĂ€de frĂ„n Paraply Produktion som tack för en krönika jag skrev för ett tag sedan.  Jag kommer att somna som en bĂ€bis inatt. Det behöver jag.  Jag ska packa en vĂ€ska och ge mig av mot Karlskrona. Massagen i morse har gjort mig seg i kolan men jag hinner inte vila nu.  Sjung med mig ikvĂ€ll - "om vi förlorar varandra hĂ€r i vimlet, sĂ„ minns att jag stĂ„r bakom dig".  ❀

HaNDBRoMS i. 

F R E D A G  F R I D A Y  Jag och Margot hĂ€nger i en av sofforna ute vid sjöstugan hos mamma. Jag har fĂ„tt ledigt idag.  Jag körde höjdhopp igĂ„r... Ett pass jag var lite pirrig inför. Jag ville hoppa högt och lĂ€tt. Jag ville utveckla hoppningen frĂ„n förra passet som gick sĂ„ bra. Jag kĂ€nde att jag fick ordning pĂ„ ansatsen förra gĂ„ngen och tĂ€nkte att detta skulle bli första passet dĂ€r jag bara kunde slĂ€ppa loss och hoppa pĂ„ riktigt. Men redan nĂ€r jag vĂ€rmde upp sĂ„ mĂ€rkte jag av hĂ€lsenan. Inte den som gick av utan den andra, som jag hade problem med i vintras.  Den var lite öm och stel. Efter hĂ€cklöpning och mĂ€ngder med andra lopp sĂ„ Ă€r det sĂ„klart inte konstigt. Jag blir bara förbryllad över att det kommer bara sĂ„dĂ€r.  Men jag körde pĂ„ och fick till nĂ„gra sköna hopp. Dock inte alls sĂ„ som jag hade förvĂ€ntat mig vilket gjorde att jag inte riktigt kĂ€nde mig nöjd efterĂ„t. SĂ„n dĂ€r Ă€r jag alltid: om jag kommer till ett trĂ€ningspass sĂ„ vill jag ha med mig nĂ„gon form av utveckling gentemot förra passet. NĂ„gon liten detalj jag gör bĂ€ttre, en kĂ€nsla eller en nyckel som jag hittar.  Jag vill att varje pass ska rĂ€knas. Och det Ă€r lĂ€tt att fĂ„ det att rĂ€knas nĂ€r jag fĂ„r ett kvitto i nĂ„gon form.  Att "bara köra ett pass" Ă€r inte sĂ„ upphetsande.  Efter styrkepasset som gick sĂ„ bra sĂ„ var benen inte alls lika studsiga som jag ville. Men det Ă€r sĂ€llan vi fĂ„r som vi vill, eller hur?  TyvĂ€rr blev jag mer och mer öm i senan och bĂ„de Agne och jag kĂ€nde att det var lĂ€ge att stoppa.  Kontinuitet Ă€r viktigare Ă€n fĂ„, explosiva pass just nu.  Jag gick direkt till Ă„terhĂ€mtningsrummet för att köra kyla/vĂ€rme pĂ„ senan. En skrĂ€ckblandad förtjusning det dĂ€r. Skönt men samtidigt vidrigt. Det blir sĂ„ fruktansvĂ€rt KALLT.  Jag hoppas att den molande kĂ€nslan lĂ€gger sig snabbt nu. FĂ„r alldeles sĂ€kert hoppa över nĂ„gra dagar i spikes och bara köra i gympaskor. SĂ„ brukar Agne vilja göra nĂ€r jag blir öm.  För att snabba pĂ„ det hela sĂ„ stal jag en kyckling av mamma i morse för att kyla ytterligare idag. Kvinna tager vad hon haver.  Jag kör ocksĂ„ excentriska tĂ„hĂ€v var tredje timme för att fĂ„ igĂ„ng cirkulationen. Testa om du har ont! TvĂ„ upp, ett ner. Har du lite vikt pĂ„ sĂ„ tycker jag att senan reagerar Ă€nnu bĂ€ttre, men det funkar Ă€ven med kroppen om du kör pĂ„ nĂ„gra serier med 10:or per gĂ„ng.  Jag har inte lopp förrĂ€n senare imorgon sĂ„ jag kommer sĂ€kert att klara av dom. Bara jag Ă€r duktig med senan hela dagen idag och sover bra inatt.  SĂ„ vad ska vi roa oss med nu?  Jag tĂ€nker ladda mobilen eftersom den bara har 20% kvar. Det kommer jag inte lĂ„ngt pĂ„.  Sen ska jag vrĂ€ka i mig den hĂ€r "Bananas are for monkeys"  Oh no darling, för tigertanter ocksĂ„.  Puss dĂ„. 

GeR OCH TaR.

Kaffet Ă€r beskt idag, sĂ„dĂ€r sĂ„ att det sticker till i munnen nĂ€r jag dricker det. Förmodligen Ă€r det toppen, för jag behöver vakna till.  Jag har sovit dĂ„ligt, drömde mardrömmar om nya tidens flygplan vilka bara tar fyra passagerare Ă„t gĂ„ngen och ser ut som kokonger. Dom gungade oberĂ€kneligt med i varje vindpust och andra plan susade förbi centimeter-nĂ€ra utanför.  Ingen kunde riktigt flyga dom men alla skulle försöka och sĂ„klart var piloten jag tilldelats vĂ€rst.  Trodde vi skulle störta hela tiden.  Även pĂ„ natten Ă€r min inlevelseförmĂ„ga stor och jag gissar att jag har refererat hela flygrutten högt för hela grannomrĂ„det.  Som du vet sĂ„ skrev jag i sista inlĂ€gget att jag vĂ€ntade in ett hĂ€ckpass som jag önskade skulle bli bra. Benen svarade ju sĂ„ skönt pĂ„ höjdhoppet och jag tĂ€nkte köra favorit i repris och klippa hĂ€ckar lika snyggt.  Det gick inte.  Benen var som bly och fötterna slĂ€pade sig fram. Kroppen var tung och jag fick huvudbry. Tyckte att det var mĂ€rkligt att kroppen bara kan vĂ€nda sĂ„dĂ€r pĂ„ en dag.  Men kloka Agne förklarade som alltid lĂ€get:  "Du klarar inte av för mĂ„nga kvalitetspass i rad samma vecka, dĂ„ blir du sliten. Men det fĂ„r vara sĂ„ i Ă„r. Du Ă€r starkare nĂ€sta sĂ€song".  Jag har mĂ€rkt att det Ă€r sĂ„dĂ€r och Ă€ven nĂ€mnt det för dig hĂ€r tidigare. ÄndĂ„ blir jag lika förvĂ„nad nĂ€r det dyker upp frĂ„n ingenstans. Det Ă€r som om att jag inte riktigt vill tro pĂ„ att min kropp kan bli seg.  Lördagen blev min vilodag. Söndagen trĂ€ning och igĂ„r kĂ€ndes hela jag aningen piggare igen. Fick till ett kulpass som jag var nöjd med.  Alla tre tjejer körde samtidigt, vilket jag gillar. Det blir en sĂ„ go stĂ€mning nĂ€r vi kör tillsammans.  Idag vĂ€ntar Ă„terigen hĂ€ck.  HĂ€ck och höjd Ă€r dom grenar jag ligger lĂ€ngst efter med och dĂ€rför vill trĂ€na mer. Ja, du har ju koll.  Jag invĂ€ntar ocksĂ„ ett intervallpass. Ett pass som Ă€r förberedande för sjukampens sista gren; 800 meter. 4*600 meter lyder uppgiften. Hej du.  I övrigt sĂ„ har jag funderat pĂ„ vad du gör pĂ„ dagarna?  Jag har nĂ€mligen kommit pĂ„ att jag kan vara den trĂ„kigaste mĂ€nniskan som gĂ„tt i ett par skor. Jag trĂ€nar, Ă€ter, sover, vilar, trĂ€nar och hĂ€nger hos mamma nĂ€r jag inte hĂ€nger i min lĂ€genhet.  Jag gĂ„r ut och Ă€ter ibland, tar en spontan tripp till nĂ„gon mysig plats, men i övrigt sĂ„ Ă€r det inte mĂ„nga knop hĂ€r. DĂ„ har jag tĂ€nkt: "men vad gör folk pĂ„ dagarna dĂ„? Vad ska man göra nĂ€r man inte trĂ€nar?"  Jag vet sedan lĂ€nge att Leo har sagt att hon blir rastlös av att hĂ€nga med mig. Och jag fnittrar alltid, eftersom bilden utĂ„t Ă€r att jag alltid Ă€r pĂ„ sprĂ„ng. Jag blir nĂ€stan schizo nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det. Alla har sĂ„ skilda Ă„sikter.  Jaja. SĂ„ fĂ„r det va.  Just nu sitter jag bara och tĂ€nker pĂ„ hur jag ska komma rĂ€tt till första hĂ€cken för att fĂ„ en skön rytm genom loppen om nĂ„gra timmar.  Det Ă€r mulet ute men kvĂ€llstidningarna har lovat att sommarvĂ€rmen ska stanna. Jag Ă€r inte hungrig men behöver tanka energi.  Har du semester sĂ„ hoppas jag att du har en bra en, jobbar du sĂ„ hoppas jag att det Ă€r pĂ„ en bra arbetsplats. Och om du inte vet det redan sĂ„ vill jag berĂ€tta att jag fick finbesök förra veckan: Cissi M med familj svĂ€ngde förbi min trĂ€ning och jag fick kramar och höra glada skratt. TĂ€nk att en mĂ€nniska kan vara exakt sĂ„dĂ€r hĂ€rlig som man fĂ„r bilden av nĂ€r man lĂ€ser kommentarer! SĂ„dant gör mig lycklig.  Mot frukostbordet ---> Puss och kram frĂ„n en hoppfull ❀

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.