Skönt i sängen

Jag är träningsledig och ligger i min säng och leker med fotografier från åren som har gått. Jag gör bildkollage och förstorar och förminskar så gott jag kan. Det är kul med bilder. Det vet ni att jag tycker. När jag fyller år i april önskar jag mig ett nytt objektiv och en Mac dator så att jag kan redigera mina bilder på bästa sätt. Så, nu vet ni det också
Gud, så vass jag är på att framföra saker .

Idag händer just ingenting. Jag tror att jag ska åka till Bosön och sätta mig med min dator i cafeterian en stund men något annat har jag inte planerat. Det känns som om att jag behöver städa också men idag lockar det inte alltför mycket…

Något som lockar däremot är att få åka hem till familjen i Karlskrona… Jag saknar dem verkligen och jag känner mig mer och mer ensam utan dem. Som tur är så har jag ju Bella här men det är inte alltid som hon har tid med mig Hon har fullt upp med att planera sin garderob, sitt liv och sin framtid med sin pojkvän. Å andra sidan så har vi börjat träna tillsammans tre gånger i veckan så jag får träffa henne mer nu än tidigare.
Det är jag glad för :-*

Om jag skulle försöka sova lite nu ? Jag blir trött när jag är inaktiv.

Hej och hå på ett tag.
Nadja

Jag vill inte!

Hej på er!

Vet ni? Jag har fan ingen lust alls att skiva här idag. Jag är trött, irriterad och vill egentligen bara vara ifred. Men jag fick så dåligt samvete när jag tänkte på att jag skulle skita i att uppdatera idag också så jag trotsade min grinighet och satte mig här ändå. Jag har fixat mig en kopp te, satt på bra musik, tänt ljus i hela rummet och ska försöka att få ihop några rader. Om inte annat så kan jag ju skriva om hur arg jag känner mig. Det kan nog bli några A4-sidor

Nej. Så dryg ska jag inte vara. Säkert hade någon gillat det. Till skillnad från allt annat positivt jag pinar er med hela tiden. Ibland är det så väldigt skönt att vara negativ. Ni vet, om det är så man känner, så tycker jag att det är bättre att få känna så ett tag istället för att hela tiden försöka “få bort det”. När jag blir på det här humöret så tänker jag allt oftare att jag låter det vara så. Det kommer ju inte att vara livet ut så varför slösa ÄNNU mer energi på att streta emot. Jag är lite arg, lite ledsen och nedstämd och sen rycker jag upp mig av mig själv Det kommer om man inte pressar på. Försök få ni se. Om ni inte redan gör på det sättet förstås. Det är säkert bara jag som är sent ute med att komma på det.

I onsdags förra veckan åkte jag hem till Karlskrona. Karlskrona är kul. Det är inte kul att bo i stan men det är jäkligt kul att åka hem och hälsa på då och då. Jag träffade mina vänner och min familj, fikade som alltid, dansade, tränade och nästan det bästa av allt: besökte alla mina gamla barndomsplatser!

Jag åkte runt i bilen i flera timmar, runt hela Karlskrona först och sedan till Rödeby. Lyssnade på bra musik och blev nostalgisk. Jag blev så nostalgisk att jag var tvungen att parkera bilen för att få bort alla tårar från ögonen. Jag tog på mig mina hörlurar och började gå omkring i området. Jag kollade alla hus där mina vänner bodde när vi var små. Mindes alla lekar vi lekte och började le när jag kom att tänka på alla hyss vi gjorde. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg vårt gamla hus, gatan jag växte upp på och skogen bredvid huset som vi gjorde om till en trädgård där bara “Bissan & Nadja var välkomna”. Jag gick den väg jag i många år gick till skolan. Jag kom ihåg mina små steg, hur det hade doftat på kvällarna när jag gick hem på tok för sent från någon kompis och ån som rann bredvid mig och som jag alltid ville hoppa i men alltid peppade någon annan till att göra.

Jag var uppe vid “Dackestugan”. Jag önskar att jag kunde skriva att det var där jag fick min första kyss (det hade varit så romantiskt) men jag tror snarare att jag fick min första kyss under ett täcke i ett mörkt rum i någon kompis säng. Dackestugan fick mig att minnas annat. Det var här jag åkte skidor hela vintrarna. Det var här vi grillade korv och satt och sjöng vid eldar med varm choklad i händerna. Det var den här lokalen man kunde hyra om man skulle ha fest. Det gjorde jag och mina kompisar. Det var tydligen också här som mamma och pappa kom förbi (oanmälda. Mamma berättade i lördags) och “skämde ut” mig framför mina vänner. Mina föräldrar - på min fest! Gud, det går ju inte. Det fattar ju vem som helst! Vilka puckon till föräldrar jag hade just då.

Jag gick förbi kyrkogården. Den ligger precis vid min gamla skola så jag var alltid tvungen att passera den när jag skulle hem. Och tänka sig - jag kom ihåg att jag aldrig var det minsta mörkrädd! Jag gick till och med där på kvällarna, ensam eller tillsammans med någon. Det spelade ingen roll. För jag var inte rädd. Jag undrade varför jag har blivit det nu. När jag gick förbi tänkte jag att det såg vackert ut. Det såg rofyllt ut att kyrkogården låg precis mitt i allting. Inte hotfullt, inte läskigt. Bara fint. Tända ljus på några av gravarna och en upplyst kyrka. Skolgården där jag spelade kula och gungade och fotbollsplanen i grus där jag utmanade killarna en stund varje rast. “Dalen” , en stor hålighet där alla åkte pulka på vintrarna medan den på somrarna förvandlades till ett ställe för barnen att rulla nedför eller bara en väg för att komma ner till skogarna där vitsipporna växte och ån som jag skrev om tidigare fortsatte att rinna fram. Det var vackert i “Dalen”. Här närde jag många drömmar. Här sprang jag upp och ner när jag ville träna mina då så smala ben. Om jag var ledsen gick jag hit. Om jag ville busa gick jag dit. Om jag och mina kompisar ville ha picknick gick vi dit.

Jag förvånades över att allting, precis allting, såg så oerhört litet ut. Jag minns ju allt som väldigt, storslaget och mäktigt. Jag kände mig nu istället som en jätte på besök i pytte-land.

Fan. Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag märker nu att jag skulle kunna fortsätta att skriva om min barndom i flera timmar. Men jag vet. Ni behöver inte säga det till mig - jag skriver det för mig själv sen Hur kul är det att lyssna på någon annans minnen? Som man inte ens har varit en del av. Ibland är det kul. Speciellt om det är en person som kan uttrycka sig med lite mer färg än vad jag kan.

Jag ska berätta om min träning imorgon. Den har gått bra! Och nej, jag var inte med på SM. Jag hårdtränar ju! Jag trodde att jag hade berättat det för er. Eller så har jag missat det.

Jag ska spela några omgångar “Wordfeud” till innan jag går och lägger mig. Jag ska sätta mig i min mys-fåtölj och och låta ljusen brinna ut. Är det någon som vet hur länge de där jäklarna brinner? Så jag inte blir sittandes hela natten

Stor, varma kramar till er. Vi hörs imorgon.

Nadja

Nu sticker jag!

Jag vaknade till en strålande sol och tänkte : “Yes! det blir precis så som jag har lovat mina bloggläsare!” Men sen gick det några timmar och vädret blev PISS. Vad hände? Jag som hade tänkt att jag skulle hinna med att sola en timme innan min långa resa hem till Karlskrona. Jaja, jag får väl hoppas att det blir bättre där nere.

I morse var jag uppe tidigt igen: 06.30. Jag stack till Bosön redan 08.30 och körde igenom ett GRYMT styrkepass. Jag fick öka i vikter i båda frivändningar och överstöt men ligger ändå ca 15 kg från pers. Jag är dock mycket mer explosiv i mina rörelser och jag gör allting med bättre teknik. Jag kommer snart att få höja ännu mer Jag märker på mig själv hur hela mitt väsen blir mer på hugget så fort jag får större utmaningar. Jag blir mer vaken. Piggare. Gladare och mer på tårna. Jag blir mycket mer motiverad och vill köra igen och igen. När jag ligger och tragglar på samma vikter, tider eller höjder så blir jag lite less ibland. Jag vill framåt! Jag vill uppåt!

Ja, jag vet att det krävs lite “traggel” innan man kan ta de där stegen framåt. Jag fattar det Men något inom mig blir ändå mycket gladare när jag får göra sådant som är lite svårare. Ni kan säkert känna igen er.

Jag har inte tid att skriva mycket mer än det här fjuttiga idag för jag ska hämta lillasyster Bella i stan om en timme och jag har MASSOR kvar att packa. Haha, ni har ju sett mina packningar tidigare så ni förstår att jag behöver den här timmen mer än väl

Jag ska försöka att vara duktig på uppdateringar när jag kommer hem. Men jag vågar inte lova något. När jag är där nere glömmer jag omvärlden och jag brukar mest twittra. Om jag gör något överhuvudtaget. Jag är tillbaka på söndag igen så då är allting som vanligt igen

Ta hand om er!

Kramar Nadja

Lycka!

Jag tror att jag är världens lyckligaste tjej för tillfället.

Jag sitter i syster Giselas och hennes kille CG:s soffa och dricker friskt vatten från glasflaska och njuter av minnena från alla dessa dagar här i Karlskrona… Det känns konstigt att jag ska åka hem redan imorgon… det känns som om att det fortfarande finns så mycket jag vill göra och så många människor som jag skulle vilja träffa mer.

Jag har skrattat otroligt mycket under min tid här och jag undrar hur det ska bli nu när jag kommer hem till Stockholm igen. Där är alla så upptagna med sitt. Alla avstånd är så långa och väldigt lite kan vara spontant. Jag har min pojkvän i Stockholm vilket gör det meningsfullt att åka hem men annars hade jag hyrt ut min lägenhet på 1 sekund och bara tränat här hela sommaren.

Mina tränare har lite semester och alla mina vänner som jag har i Stockholm har åkt någon annanstans… ja, ni kan säkert förstå att det blir lite ensam ibland.

Igår var jag på Fox och lyssnade på livemusik med min syster Paula och min pappa Giovanni. Jag njöt så mycket och det gick vågor av lycka genom hela min kropp. Vi satt och sjöng med högt till varje låt och skålade i kaffe och Cola. Jag träffade många vänner och fick skratta åt alla historier som de hade att berätta. Jag fick se romantik i fantastiska paret Jennie & Petter. Petter är min vän sedan tidigare och jag fastnade direkt för hans tjej Jennie och nu umgås jag med dem så fort jag får chansen och de har lust att leka med mig De pussas och kelar med varandra och jag ler alltid när jag tittar på dem. Jennie sa igår: “Säg till om vi är jobbiga!” och jag sa direkt: “Jobbiga?! Är du tokig!? Kärlek är aldrig jobbigt. Det är vackert”. Och sedan satt jag och Viktor och nämnde några ord om och saknade våra respektive innan vi åt upp det sista av pizzan.

Jag har packat alla mina väskor (ja, det är säkert tio väskor denna gången också!) och jag är redo för den långa vägen “hem” till Stockholm igen. Där fortsätter sommaren och träningen. Men så fort jag får en lucka så ska jag ta mig tillbaka hit igen. Jag har lovat pappa att komma och stötta hans initiativ med allsång på hans restaurang varje fredag. Och det tänker jag hålla

Nu behöver jag sömn.

Giselas hund Malte har kissat i min ena väska och jag känner stanken hela vägen hit till soffan trots att jag har tvättat av allting. Kom på det… och ville berätta för er

Ohhhh, hörrni! Lägg er inte än! Ni måste ju bara få höra om min barndomsvän Ullis som har fått en dotter tillsammans med sin Andreas… Jag var och fikade hemma hos dem idag och fick den ljuvligaste rabarberpaj ni kan tänka er. Som jag njöt. Och vilken stolt liten kompis jag är. Hon och Andreas har verkligen fixat sig ett bra liv och jag sa på skämt till Ullis idag att jag kommer och gömmer mig hos dem om det går åt helvete med mitt Jag var välkommen. Haha. De har stora hjärtan, Ullis och Andreas.

Så, nu kan ni få krypa ner i era sängar. Eller gå till jobbet om ni läser detta på morgonkvisten

Pussar & kramar & vi hörs snart igen

Vad har hänt?

Nämen Hej mina vänner! Välkomna tillbaka
Och välkommen tillbaka till mig själv.

Det har nästan gått två veckor sedan mitt förra inlägg… Jag har bara inte orkat eller haft lust att skriva något. Jag har velat tänka på annat. Som träning, vänner, familj och vila. Jag måste säga att det är bra för stressnivån att låta nätet vara ibland. Däremot så blir det oerhört mycket att berätta nu när jag väl öppnar truten igen Men men, vi får väl ihop det på något sätt

Jag kan börja med att berätta att min midsommar var mysig och VÄLDIGT lugn. Vi satt hela familjen hemma hos min syster Gisela i stan och la oss redan vid 22.20. Ja… ni hör ju. Vad är det för gammelfasoner? Men vi kände att vi var klara då. Vi hade ätit upp all mat, pratat ut om alla intressanta ämnen och hunnit tröttna på varandra Giselas kille CG höll låda och vi fick många hjärtliga skratt.
Skratt är något som är karaktäristiskt för mina vistelser i Karlskrona. Jag mår alltid så löjligt bra när jag får träffa min familj och mina vänner här nere. Jag fylls av så mycket energi, värme och kärlek och jag ÄLSKAR Karlskrona på sommaren. Jag vet inte om det finns någon finare stad såhär års.

Jag har tränat, träffat tidningen (ni får se reportage från BLT senare), varit på pappas restaurang, åkt runt i bilen och lyssnat på musik, varit på karaokekväll, fikat, promenerat med hundarna och kollat gamla minnesplatser. Något som jag INTE har gjort än är att besöka Glassiären! Det är egentligen skam för jag brukar alltid gå dit så fort jag parkerat bilen på Karlskronitisk mark. Jag får göra det senare i eftermiddag

Jag passar min kusins hund lilla Coco (som jag brukar göra varje sommar) och hon ligger och gnyr vid mina fötter. Jag tror att hon behöver kissa. Jag ska gå ut med henne.

Jag LOVAR att det inte tar två veckor innan nästa uppdatering Nu är jag full av energi och har ju mycket mer att berätta för er så nu känns det kul att skriva igen.

Puss & Kram till er

Nadja

Det är bara kärlek!

Syskon. Kan det vara det bästa som finns?

Ja, det kan det faktiskt. De stöttar och bryr sig om. De är aldrig elaka på ett elakt sätt. De vill alltid väl, från hjärtat och de finns alltid där för dig. Ja, jag vågar påstå att det är “alltid”.

Min syster Gisela är ljuvlig. Hon skickar söta, peppande, uppmuntrande meddelanden till mig och hon väcker min lust och mitt jävlar anamma när jag alltid tror att det har börjat sina en aning. Ikväll skickade hon ett mess till mig. Från ingenstans. Hon skrev:

“Nadja! Ta dig i kragen nu. Du ska inte fastna i massa bekymmer när du är så nära ditt livsmål. Gör om, gör rätt.”

Jag hade egentligen ingen aning om vad hon syftade på. Men det träffade mig rakt i mitt djupaste inre. Det väckte något inom mig som jag inte kan sätta ord på. Det kändes som om att hon hade läst mina tankar innan jag själv visste att jag tänkte dem. Jag fick en känsla av att jag har någon bredvid mig som tror på mig mer än jag trodde att någon kan göra. Jag fick känslan av att jag är skyddad och älskad. Varför jag fick det, det vet jag inte. Det kändes bara skönt och jag ville åka raka vägen hem till Karlskrona och ge henne världens största kram!

Jag älskar dig syster!

Jag ska kolla “Pensionärs-jävlar” och sedan är det dags för sängen. Jag är frisk igen och har kunnat träna ett bra längdpass idag. Imorgon blir det dubbelpass och sedan ett möte med en potentiellt ny samarbetspartner. Håll era tummar!

Ska passa på att säga att jag är ledsen för den sparsamma uppdateringen dessa dagar. Men jag har som sagt varit sjuk (lite sjuk) och haft annat att tänka på.

Vi hörs imorgon igen. Kramar till er och ta hand om er på bästa sätt.

Nadja

Ny karateklubb!

Min storasyster Paula (ja, jag vet att de är många och att det blir rörigt för er ibland ) har svart bälte i karate och nu har hon tillsammans med ett par andra duktiga idrottare och eldsjälar startat en ny klubb i Karlskrona som heter Seiran Shotokan Karate! Jag är stolt över dig Paula Och jag önskar er all lycka och framgång och hoppas att allt utvecklas så som ni vill.
Godmorgonkramar från Nadja

Nyklippt!

Oj oj oj så skönt! Äntligen händer det något. Nej, inte träningsmässigt (jag tränar ju faktiskt inte så mycket utan badar mest ) utan utseendemässigt. Syster Gisela var så vågad att hon permanentade sig för några veckor sedan och hon blev så nöjd med resultatet att hon nästan släpade mig till salong “Headline” där hon hade fått så fin service och där de tydligen hade en mops som hetter Arvid. Dit var jag bara tvungen att gå om jag skulle göra något åt min slitna kalufs. Och det gjorde jag.
Fick en supertrevlig och härlig frisör som heter Sofie och som menade att det skulle bli väldigt fint om jag hade en lite mer “mustig” färg i håret. Så, jag färgade det också! Lika bra att smida medan lusten och galenskapen är framme

Hur som helst så blev det ASBRA och jag var SÅ nöjd när jag gick därifrån! Gisela var också nöjd för hon fick leka med sin mops Malte och hans nya kompis Arvid i några timmar. Vi har några goa filmer på dem som jag inte lyckas få upp här. Fast jag antar att det är som med sina egna ungar: det är bara du själv som är riktigt ärligt intresserad och tycker att det är URGULLIGT medan alla andra bara är artiga och säger: “Ja, gud så söt!” Så jag ska inte plåga er. Eller… det kanske jag ska banne mig. Men inte idag! För nu ska jag sova. Tidigt imorgon väntar Petter och ett pass på Blekinge Health Arena… Hör ni?! Träning

Godnattkramar från Karlskrona och en trött tjej…

Simsalabim!

Har haft min lediga dag från träning idag… och så ledig jag har varit sen då!
Gick inte upp förrän klockan visade 12.30. Jag vet, visst låter det härligt?! Jag nästan tvångssov här på madrassen i mamma och Allans vardagsrum.
Efter det gick jag en sväng på stan. Och hamnade i världens mysigaste lilla butik: Simsalabim! De har ALLT vackert i visdomsväg ni kan tänka er. De säljer smycken, små romantiska askar, tavlor, väggtexter, änglar och stenar med budskap på. Och det bästa av allt: de har ett pysselcafé! Hur smart är inte den idén då? Och varför hänger inte alla karlskroniter där!? Du kan komma dit och fika och samtidigt göra dina egna tavlor, boxar eller vykort. Eller vad som helst som du kommer på!
För mig var det som att komma in i himmelriket och jag var inne i butiken i minst en timme. Ville titta på allt och inte missa något
På onsdagar har de pysseldagar då man kan få hjälp och råd om man vill. Så imorgon ska jag och syster Gisela gå dit! Ska bli så jäkla kul! Jag ska måla en egen STOR tavla som jag ska hänga i mitt vardagsrum.
När jag lämnade butiken (givetvis med en massa nya inköp) var jag alldeles rusig och varm. Vilken inspiration!
Nu är det sovtime. Imorgon ska jag åka till Blekinge Health Arena och träna igen!
Tack Karlskrona för allt kul som finns här
Godnattkramar

Blekinge Health Arena…

Har kört ett riktigt bra kombo-pass idag. Och inte vart som helst! Jag följde med beach-Petter (sorry, men du får kallas så ) ut till Rosenholm för att testa på träningen i det nya elitcentret “Blekinge Health Arena”. Vilket ställe det är! Och vilken tillgång på allting det finns! Rena paradiset för en idrottare Petter och jag var som lyckliga små ungar där vi gick omkring bland allt det nya och testade och kollade och tränade. Fick också träffa min gamla (som i “tidigare i mitt liv” och inte med tanke på åldern) tränare Miro Zalar. Denna man. Jag gillar honom skarpt! Han får mig alltid att ta i det där lilla extra. Som idag när vi skulle testa magstyrkan med en specialövning. Lite svårt att förklara hur den går till utan att visa er men jag kan säga att jag ökade 5 kg på en omgång bara för att jag taggade till lite. Jag älskar när det blir pepp och stoj och stim på träningen. Jag fungerar så mycket bättre då
Nu är det hög tid för mig att svara på mina kära vänners sms… jag har varit sämst i världen på det idag. Var först på centret i tre timmar och sen lunch med Petter och sedan fastnade jag som vanligt på Kompaniet där syster Gisela jobbar… Aj aj. Så, vi hörs imorgon istället.
Kramar till er!

Nästa sida »