Äntligen lite riktig träning

Om ni går utanför min lägenhet just nu (varför ni nu skulle göra det, men ändå ) så lär ni höra hur det dunkar av musik här innefrån! Jag spelar på så hög volym jag bara vågar och njuter av mitt välstädade hem.
Jag har faktiskt inte alls ont i mina knän idag och det gör mig SÅ glad och lycklig! Igår fick jag nämligen köra min favoritövning när det gäller rehab: BROMSMAN! Det är en maskin som man kör benböj i och ju mer du håller emot desto mer trycker den dig neråt. Den är brutal och om man vill så kan man ta ut sig till 100%! Och det vill ju alltid jag göra Så jag gav det en chans. Men shit så klen jag kände mig! Och herre min gud så trött jag var efteråt. Jag satt nästan och sov på lunchen med Leffe. Jag var alldeles dimmig i ögonen och det susade i kroppen. Med risk för att låta dum i huvudet så säger jag ändå att jag bara älskar den känslan! För då vet jag att jag har gett min kropp en ordentlig omgång.

Det mest positiva i allt det här är att mina knän mår bra av det! Idag känns dem smorda rakt igenom och det har nästan aldrig gjort så här lite ont. Jag tror verkligen på den här träningsformen och nu kommer vi att köra det här en gång i veckan. Vilket litet monster jag kommer att bli!

Igår kväll hade jag roliga, galna Petter och hans vackra tjej Jennie på besök här hos mig. Vi åt en stor och god kvällsfika och sedan jobbade jag och PJ på ett projekt medan Jennie stod i köket och målade en tavla till mig Den ser ni här till höger. Det är min nya grej med alla som besöker mig nu: de får måla en tavla! Mycket roligare än en gästbok tycker jag. Kvällen blev så jäkla mysig och det var längesedan jag skrattade så mycket som jag gjorde igår. Efter några timmar var alla tre övertrötta och vi började skratta åt de de mest löjliga saker ni kan tänka er. Barnsligt, men fan så underhållande. Jag fick kramp i magen och kunde inte hålla munnen stängd så jag dreglade över hela mig Jag vet, inte så smickrande men jag berättar det ändå. Det är ju kul!

När klockan slog 23.30 så körde jag hem dem. Jag berättade att jag är mörkrädd och blinkade lite med ögonen men de fattade inte vinken (att de skulle stanna). På tal om att sova över. Har ni tänkt på hur sällan man gör sånt ju äldre man blir? Det är ju helt förståeligt visserligen men visst är det ändå lite konstigt att det är något som inte känns speciellt bekvämt längre? Nu pratar jag kanske bara för egen del. Jaja… jag har ju inte tid att sitta och diskutera sånt här med mig själv just nu. Jag ska träffa syster Bella på Bosön för att ta tid på henne när hon kör igenom sitt cirkelpass. Sedan ska vi till Barkarby för att inhandla presenter till vår kompis som har “kalas” imorgon (”sova över” och “kalas”, barndomsord!).

Bästa fredagen till er alla.
Kramar Nadja

Bra bio med vännerna…

Sitter i Bellas säng med en kopp te och jag känner mig faktiskt lite ensam. Har precis kommit hem från en tidig bio som jag gick på med Max, Bella och Jennie. Vi såg “Shutter Island” med Leonardo Di Caprio i huvudrollen. “Leo” var för övrigt min livs ungdomskärlek och jag trodde likt miljoner andra tonårsflickor att jag skulle gifta mig med honom en vacker, solig dag.

Filmen var jäkligt bra och lämnade många tankar efter sig. Jag tycker absolut att ni som har tid ska gå och se den! Men räkna med att ni kommer att känna er förvirrade när ni lämnar biostolen. Och köp en stor popcorn bara… den är över två timmar lång och man blir hungrig när man sitter där

Det bästa med hela kvällen var dock att Max hade parkerat sin bil bara 50 meter bort från biografen, mitt på Kungsgatan, och han hade INTE fått någon böter! Men jag, som pakerar här utanför mitt eget hem, jag får minsann böter! (Jag fick en imorse. Men det är säkert helt rättvist).

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Jag ska försöka att somna inom en halvtimme från och med nu!

Gud vad jag snackar skit. Jag vet att det kommer att ta minst en timme till innan jag sluter mina ögon… Jag har ju fasen massor av saker attt fixa! Jag önskar er en god natt och många fina drömmar. Kramar Nadja