Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❀ HĂ€r fĂ„r du en toabild:  class= Eller ja... det Ă€r frĂ„n en bajjamajja. FrĂ„n i söndags. FrĂ„n ungefĂ€r en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nĂ€mligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mĂ„l: att klara av milen pĂ„ Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja pĂ„ henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt sjĂ€lv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvĂ€rmning.  Loppet sköts ivĂ€g och Jeanine kĂ€mpade SÅ hĂ„rt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar pĂ„verkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kĂ€ndes som om att hon höll pĂ„ att brinna upp.  Jag försökte blĂ„sa pĂ„ henne, pĂ„ halsen, pannan, under tröjan... vi hĂ€llde kallt vatten pĂ„ hennes handleder och pĂ„ huvudet. Ingenting hjĂ€lpte. Och Ă€ndĂ„ fortsatte hon!  Hon Ă€r min hjĂ€ltinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm Ă€ra att fĂ„ göra det hĂ€r projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft sĂ„ himla roligt och dessutom fick jag, som grĂ€dde pĂ„ moset, kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag trĂ€nar inte den typen av trĂ€ning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tĂ€nka mig att ha det som ett stĂ„ende inslag i livet, en gĂ„ng per Ă„r.  SĂ„ fort det sista avsnittet av "Jeanines vĂ€g till Rosa Bandet-loppet" kommer ut sĂ„ delar jag det hĂ€r sĂ„ att du kan se det. Jag tror att du kommer att kĂ€nna peppen och sedan anmĂ€la dig till nĂ€sta Ă„rs lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❀ Förutom filminspelning och löpning sĂ„ har tvĂ„ roliga saker hĂ€nt:
  1. Jag har inlett min hÄrdtrÀning, pÄ riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dĂ„lig pĂ„ att dela med mig av intervjuer hĂ€r, för jag tĂ€nker att det inte Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt roligt att lĂ€sa om mig igen om man redan gjort det en gĂ„ng.  Men nu var det lĂ€ngesedan och dessutom stĂ„r det om Jeanines uppladdning och upplĂ€gg i den sĂ„ den Ă€r mer Ă€n vĂ€rd att dela.  Det Ă€r tisdag och kroppen Ă€r stel efter milen i söndags. PĂ„ torsdag hĂ„ller jag i en förelĂ€sning hĂ€r i Stockholm innan jag Ă„ker ner mot VĂ€xjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Lyxosten. Jag vet att mamman kĂ€mpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K ocksĂ„ kĂ€mpar med smĂ€rtor. Puss och energi till dig! Jag vet att mĂ„nga av mina lĂ€sare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni Ă€r sĂ„ BRA!  Uppdatera mig. Jag ska stĂ€lla mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sĂ€tta pĂ„ en kanna kaffe. NĂ€r jag Ă€r klar sĂ€tter jag mig hĂ€r med dig.  Vi ses snart ❀  Puss.

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

UNiKa MĂ€NNiSKoR.

Jag fick ett mejl frĂ„n min manager Jonas.  Han skrev: "Svara pĂ„ det hĂ€r" och sen ett bifogat meddelande om nĂ„gonting om nĂ„gon podd.  Jag lĂ€ste bara snabbt men reagerade pĂ„ namnet "unika mĂ€nniskor". Det fastnade direkt och jag tyckte att det var en sĂ„ galet hĂ€ftig titel!  Jag svarade genast att jag gĂ€rna ville vara med. Det var nĂ„got fĂ€ngslande med namnet. Och jag började fundera pĂ„ vem personen bakom var.  Visst hade jag sett det nĂ„gonstans förut? Visst lĂ„g det i bakhuvudet?  Jag googlade och fick se mĂ€ngder med frĂ€na personer med rubriken "unika mĂ€nniskor" Jojje BorssĂ©n Ă€r mannen bakom det hela. Och nĂ€r han ringde upp mig en fredag för att spela in vĂ„rt avsnitt sĂ„ hade jag höga förvĂ€ntningar.  Och som dom infriades.  Klockan Ă€r 06.30 och jag mĂ„ste ivĂ€g. SĂ„ detta Ă€r vad du fĂ„r idag; en podd om livet, döden och lĂ€ngtan till nĂ„got mer, eller mer av det som Ă€r. Klicka hĂ€r för att lyssna frĂ„n iTunes  Och hĂ€r hittar du det i soundcloud Puss och kram och ha den bĂ€sta av dagar ❀ Nadja 

SNyGG HÀCK! 

Hej vĂ€nnen,  Jag har skrivit, suddat ut och skrivit igen. Och suddat Ă€nnu en gĂ„ng. Den hĂ€r gĂ„ngen suddar jag ingenting.    Jag började skriva och kom pĂ„ mig sjĂ€lv med att bara lĂ„ta fingrarna gĂ„ över bokstĂ€verna. Jag var tom i skallen. Som nĂ€r du hör folk prata omkring dig men inte tar in nĂ„gonting.  Jag har trĂ€nat SÅ BRA! Och det suger musten ur mig. Och jag har haft ett schema lika tight som dom dĂ€r skinnbrallorna du har lĂ€ngst in i garderoben.  Jag tar ett djupt andetag var tionde minut, allt för att vara sĂ€ker pĂ„ att jag faktiskt har andats.  Jag Ă€ter som en jĂ€kla hĂ€st, har febervarma kinder nĂ€stan varje kvĂ€ll och hinner inte med mina wordfeud-vĂ€nner och spel.  Men jag Ă€lskar det, pĂ„ nĂ„got konstigt sĂ€tt.  Jag Ă€r med frĂ„n start in i den hĂ€r hösttrĂ€ningen och jag har Ă€n sĂ„ lĂ€nge, elfte dagen in, varit med pĂ„ ALLA pass.  PĂ„ mitt trĂ€ningsschema ser jag en grön bock vid alla moment och allt som dom andra kör kan jag ocksĂ„ köra.  Lycka!  Och igĂ„r fick jag en vĂ€ldigt hĂ€rlig "jĂ€klar-sĂ„-lĂ„ngt-jag-har-kommit-upplevelse". Vi sprang hĂ€ck pĂ„ morgonen. Denna gren som jag har legat efter med hela tiden och som jag pĂ„ grund av hĂ€lsenan inte kunde köra sĂ„ som Agne och jag önskade förra vintern.  I tvĂ„ mĂ„nader fick jag göra annat medan dom andra atleterna sprang med fel ben, rĂ€tt ben, olika avstĂ„nd och i intervaller.  Och nĂ€r jag vĂ€l hade en bra dag sĂ„ fick jag springa pĂ„ 76 cm. Du vet ju att 84 cm Ă€r mina tĂ€vlingshĂ€ckar.  Detta stressade mig och jag kĂ€nde att jag tappade tid.  Men igĂ„r! IgĂ„r sprang jag pĂ„ 76 - 84 och 91 cm!!  Agne berĂ€ttade att jag gjorde runt 85 hĂ€ckpassager under detta pass.  Det Ă€r typ det jag gjorde totalt förra vintern. Inte riktigt sĂ„ illa, men verkligen nĂ€st intill.  SĂ„ förstĂ„ kĂ€nslan över att redan sĂ„hĂ€r tidigt kunna springa dessa viktiga pass.  PĂ„ SM i Falun sĂ„ trĂ€ffade jag vĂ„r förbundskapt Karin Torneklint. Denna kvinna som jag tycker Ă€r sĂ„ cool. Rak, rĂ€ttfram men Ă€ndĂ„ mjuk. Och grym pĂ„ hĂ€cklöpning.  SĂ„ jag passade pĂ„ att frĂ„ga: "hur blir jag snabb i hĂ€ck?!" Jag Ă€r alltid nyfiken, vill alltid ha bra tips och rĂ„d och sjĂ€lvklart passar jag pĂ„ nĂ€r ett tillfĂ€lle dyker upp.  Hennes enda svar: "Spring hĂ€ck." Ha ha. Jaha. Aj aj kapten. Ska bli!  Och Agne har fattat grejen sedan lĂ€nge: vi springer med bĂ„da benen, vi springer pĂ„ konstiga avstĂ„nd, vi blir utmanade hela tiden.  Och igĂ„r chockade han mig rejĂ€lt nĂ€r han höjde hĂ€ckarna till 91 cm. Jag har faktiskt aldrig sprungit pĂ„ sĂ„ höga hĂ€ckar. NĂ„gonsin i livet.  Men det brydde sig inte Agne om. "Det Ă€r vĂ€l bara att springa" tyckte han.  SĂ„ det gjorde jag.  Vilka sjukt höga hĂ€ckar! Men en positiv grej fick jag med mig: jag tvingas ligga högt med höften. Jag kan inte sjunka ner en millimeter. För dĂ„ springer jag rakt in i den. Och precis detta vill Agne locka fram hos mig.  Hög höft.  Mmmm, sĂ„ enkelt livet Ă€r ibland.  Efter trĂ€ningen fick jag i mig mat snabbt, men hade inte tid för min dagliga vila för bara nĂ„gon timme senare var det dags för intervju och jag fick snĂ€llt hoppa in i duschen för att fĂ„ bort den vĂ€rsta stanken och göra mig anstĂ€ndig. Jag trĂ€ffade journalist Karin och vi pratade lĂ€nge. Jag bjöd pĂ„ kaffe och glutenfria bars och vi bĂ„de skrattade och grĂ€t dĂ€r vid mitt matsalsbord. Hon var sĂ„ mysig och hĂ€ngde med i allt berĂ€ttande. Hon hade bokat tid med fotograf vid VĂ€rendsvallen 15.30 och nĂ€r hon kollade klockan och sĂ„g att vi var sena fick vi eld i rumpan. Det var bara att ge sig av.  Vi fotade i en timme och jag kĂ€nde mig som en tant nĂ€r jag fick frĂ„gan om jag kunde göra ett hopp av nĂ„got slag. "AlltsĂ„, om jag ska hoppa sĂ„ behöver jag vĂ€rma upp. Jag kan inte bara hoppa sĂ„dĂ€r..." Haha. Jag tĂ€nkte direkt pĂ„ hur jag hade varit som ung. Behövdes ett hopp sĂ„ hoppades det, en löpning - inga problem. NĂ„gra armhĂ€vningar? Javisst. Allt jag gör nu krĂ€ver uppvĂ€rmning. Jag fĂ„r ingenting gratis lĂ€ngre. Jag hade till och med förvarnat Karin om att hon inte skulle bli rĂ€dd om jag började gör konstiga ljud ifrĂ„n mig. Jag gör det mest hela tiden nu.  NĂ€r jag böjer mig ner för att ta pĂ„ mig skor, om jag sĂ€tter mig i bilen, tar upp ett par nycklar, reser mig frĂ„n en stol... Allting i kroppen vĂ€rker. KnĂ€na knakar och ryggen knastrar.  Och jag lĂ„ter precis som min pappa.  "Ouff, aouch, ooooooo, aaaaaa, huh". Jag sĂ€tter en peng pĂ„ att den som inte vet om att jag elittrĂ€nar aldrig hade trott det om dom sĂ„g mig pĂ„ stan.  Dom hade trott att jag var lĂ„ngtidsskadad eller bara vĂ€ldigt skrymplig.  Jag fick en halvtimmes vila pĂ„ golvet inne pĂ„ HPC innan resten av trĂ€ningsgĂ€nget kom och vi startade pass nummer tvĂ„.  200 meter "oĂ€ndligt" var Ă„terigen uppgiften. 200 meter tills benen inte lĂ€ngre orkar.  Agne vet hur man jĂ€vlas han.  NĂ€r vi var klara och jag fick komma innanför dörren dĂ€r hemma var jag grĂ„tfĂ€rdig.  Röd om kinderna och med blanka ögon stod jag framför badrumsspegeln och erkĂ€nde för mig sjĂ€lv att jag hade misslyckats med min planering under dagen. Det hade blivit för mycket. Hela kroppen hade reagerat. Jag var rödflammig överallt och huden hettade. Det brann under ögonlocken och jag kunde inte ens ta mig in i duschen för andra gĂ„ngen den dagen.  Jag satte mig pĂ„ en stol och glodde pĂ„ ingenting med halvöppen mun.  Men nu har jag sovit och jag och trĂ€ningsvĂ€rken Ă€r redo för rond tvĂ„.  Nu frĂ€schar vi till oss med lite skratt istĂ€llet!  Puss ❀

DiN TiD.

MĂ„ndag igen och vi har lagt Ă€nnu en vecka bakom oss.     Tiden bara forsar ivĂ€g. KĂ€nner du det ocksĂ„?  Hur kan vi uppleva att tiden ibland stĂ„r still nĂ€r det andra gĂ„nger upplevs susa förbi oss?  Jag har lĂ€st mycket om tid. Och gillade det speciellt mycket nĂ€r jag var sjuk.  Men det har alltid varit svĂ„rt att hitta ett bestĂ€mt förhĂ„llningssĂ€tt till tid, tycker jag. Jag pendlar i min uppfattning om den.     NĂ€r jag hade cancer kĂ€nde jag helt plötsligt att jag inte hade sĂ„ vĂ€ldigt mycket tid. Att livet var för kort. Samtidigt som jag kĂ€nde att dagarna mellan cellgifterna segade sig fram. Jag ville att den skulle gĂ„ snabbare sĂ„ att jag snabbare kunde bli frisk och komma tillbaka till full trĂ€ning. En blandning alltsĂ„. Och allt, en uppfattning i mitt huvud.  För tiden ÄR ju bara. Den Ă€r egentligen varken för kort eller lĂ„ng.  Och tiden verkar fĂ„ en viss betydelse nĂ€r jag stĂ€ller den mot nĂ„got. NĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ att jag ska Ă„ka ivĂ€g pĂ„ lĂ€ger om en vecka sĂ„ gĂ„r tiden lĂ„ngsamt. Men nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ att jag ska tĂ€vla i sommar sĂ„ kĂ€nns det som om att den gĂ„r för snabbt.  NĂ€r jag kom till insikt om att jag faktiskt kunde dö, sĂ„ tyckte jag att tiden hade för brĂ„ttom. NĂ€r jag jĂ€mförde min tid dĂ„, med en hel livstid, sĂ„ kĂ€ndes det för kort att leva bara till 30.  HĂ€nger du med i tankarna? Och hur tĂ€nker du om tid?     Att vara djup sĂ„hĂ€r pĂ„ en mĂ„ndagsmorgon kanske inte Ă€r din grej, men har du nĂ„gon tanke sĂ„ dela gĂ€rna med dig.  Vi ska vara lite lĂ€ttsamma nu istĂ€llet! För igĂ„r hade vi ett födelsedagsbarn i huset.     Gunnar fyllde Ă„r! Han fullkomligt hatar att fira, vad det Ă€n mĂ„ vara, och han kom lindrigt undan igĂ„r. TvĂ„ gĂ„nger fika, var det han behövde stĂ„ ut med. Annars inget stĂ„hej eller jippo.  SĂ„hĂ€r var lĂ€get typ hela dagen:    Och jag förstĂ„r honom. För pĂ„ lördagen hade hans dotter Nellie fest eftersom hon fyllde bara nĂ„gra dagar innan. Och det blev bĂ„de middag och fest inom loppet av tvĂ„ dagar...           PĂ„ Nellies fest fick jag ocksĂ„ Ă€ran att trĂ€ffa en av mina blogglĂ€sares söner... Johan Lundh!    Det Ă€r alltid lika kul nĂ€r jag trĂ€ffar nĂ„gon och de sĂ€ger "jag lĂ€ser din blogg" eller "min mamma följer dig".  Jag blir sĂ„ rörd och full av vĂ€rme. Tycker att det Ă€r ASKUL. SĂ„ Lena, hĂ€r fĂ„r du en KRAM ❀ TvĂ„ grejer till innan vi slutar:  HĂ€ngde ni med i premiĂ€ren av dokumentĂ€ren VĂ€gen tillbaka ? Min trĂ€ningskompis Lisa gjorde det snabbt och jag fick direkt en bild frĂ„n henne:    Även min hĂ„rt kĂ€mpande höjdhoppskompis Dronsfield skickade en bild som gjorde mig glad.     Det Ă€r sĂ„ fint med mĂ€nniskor som vĂ„gar ge uppmuntran och heja pĂ„ andra.  Även mina tidningar hemma i staun hakade pĂ„ och Magnus lĂ„nga jobb och mĂ„nga timmar fick synas pĂ„ bĂ„da förstasidorna.     Sydöstran och BLT lĂ€nkade till dokumentĂ€ren.     Och jag kĂ€nner all kĂ€rlek frĂ„n staden som jag vuxit upp i.     Har du inte sett den Ă€n och vill se den nu, sĂ„ klicka bara HÄR sĂ„ kommer du direkt till uppspelning. Det sista jag vill ta med handlar om min syster som Ă€r vĂ€rldens lyxost och Ă€r pĂ„ Hawaii med sin pojkvĂ€n.     Gabriela (Bella som ni kĂ€nner henne) tĂ€vlar alltid i olika tĂ€vlingar, speciellt nĂ€r det handlar om skor. Och nu vill vi Ă€ndĂ„ att hon vinner!  Hon har dessutom blivit lovad att fĂ„ en walk-in-closet frĂ„n pojkvĂ€nnen om hon vinner och det unnar man Ă€ndĂ„ varje levande kvinna.  GĂ„r man in pĂ„ den hĂ€r lĂ€nken och klickar i gillar sĂ„ har hon chans att vinna ett par skor.  Vad gör man inte för sin syster? 🙂     Nu sĂ€ger jag tack och hej, för min trĂ€ning vĂ€ntar pĂ„ mig. Först ett kulpass och senare lite löpning (som jag för övrigt körde Ă€ven i helgen och höll pĂ„ att stryka med).  Det var sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ jobbigt. Men skönt efterĂ„t.     Puss pĂ„ nosen och ha den bĂ€sta mĂ„ndagen!             

PReMiÀR! 

Idag Ă€r en sĂ„n hĂ€r dag...    Men efter en kopp kaffe kommer det att kĂ€nnas bĂ€ttre. Det Ă€r jag sĂ€ker pĂ„.  Jag har pumpat kroppen med bra trĂ€ningspass och efter löpningarna i tisdags sĂ„ var jag tvungen att kyla hĂ€lsenan. Den ömmade.     Jag pendlade mellan kyla och vĂ€rme eftersom jag inte tror att det Ă€r bra att BARA kyla en hĂ€lsena. Jag vill ju hĂ„lla den varm ocksĂ„, samtidigt som jag fĂ„r ner den lilla svullnaden som blir om jag isar.  Loppen gick superbra och jag har sĂ€nkt min nivĂ„ pĂ„ serierna jag springer. Nu vill jag bara kunna fortsĂ€tta nerĂ„t i tider och samtidigt hĂ„lla mig fri frĂ„n smĂ€rta.     Det Ă€r en konst...  Det Ă€r hela tiden ett steg fram, tvĂ„ steg bak.  Men jag Ă€r van och hĂ„rd i huvudet dĂ€r. Det Ă€r sĂ„ jag har haft det hela karriĂ€ren och jag har utvecklat ett tĂ€nk som hĂ„ller modet uppe.     Vet ni vad det Ă€r för en dag idag förutom att det Ă€r torsdag?!  DET ÄR PREMIÄR!  Idag slĂ€pper Magnus första avsnittet av dokumentĂ€ren "Casadei - vĂ€gen tillbaka".     Det första avsnittet Ă€r 45 minuter och en berĂ€ttelse om hur allting började. Med underbara intervjuer frĂ„n nĂ„gra av mina familjemedlemmar, nĂ€rmsta vĂ€nner och gamla videos frĂ„n 90-talet.        Jag kommer att trĂ€na nu, sĂ„klart. SĂ„ lĂ€nk till programmet hittar ni pĂ„ min Twitter, instagram och FB runt lunch. Det Ă€r dĂ„ den slĂ€pps.  Och jag Ă€r skitnervös. Det Ă€r sĂ„ naket och en massa minnen ploppar upp nĂ€r scenerna spelas.      Jag hoppas att ni ocksĂ„ kommer att gilla det och att ni fĂ„r skratta och ryckas med.     Jag hĂ„ller pĂ„ att tvĂ€tta medan jag skriver det hĂ€r. Jag ska Ă„ka till Stockholm igen och behöver rena trĂ€ningsklĂ€der. Fröken planering sĂ€ger hej!  Avslutningsvis vill jag uppmĂ€rksamma en insamling:    Hugo var son till en man som jag fick kontakt med redan under högstadiet, Magnus.  Han föddes med den dödliga hudsjukdomen epidermolysis bullosa och blev bara tre Ă„r gammal... Nu har hans pappa startat den hĂ€r insamlingen för att hjĂ€lpa fler i samma situation och jag kan inte hjĂ€lpa att jag tycker att det Ă€r vĂ€ldigt stort!     Att orka göra nĂ„got för andra nĂ€r man sjĂ€lv har förlorat sitt eget barn... Jag kan inte ens sĂ€tta mig in i tanken. Du Ă€r en hjĂ€lte Magnus!  Vill du ocksĂ„ bidra med din hjĂ€lp sĂ„ har du lite mer information hĂ€r:    ❀ Nu brinner det i knutarna. Var rĂ€dd om dig och puss och kram.          

LaDDaR uPP.

God-alldeles-för-tidig morgon!    Vad hĂ€nder??  Jag vaknade 05.20. Pigg som en mört, inte studsig som en kanin men Ă€ndĂ„ spĂ€nstig i kroppen.  La mig redan 21.30 igĂ„r sĂ„ det kanske inte Ă€r konstigt att kroppen vaknar i ottan...?     FrĂ„gan Ă€r bara vad man gör med all tid nĂ€r man gĂ„r upp sĂ„hĂ€r tidigt?  Jag tĂ€nker att jag bloggar till er först och gĂ„r pĂ„ morgonpromenad efter det. Smart tjej.     Det roliga var att jag hade fĂ„tt ett sms av Leo vid 03.15 dĂ€r det stĂ„r: "Jag Ă€r SÅ pigg! Kan inte sova!" SĂ„ det första som hĂ€nde var att vi pratade i telefon. Hur hurtiga som helst. Och började planera kvĂ€llens event som betyder Idrottsgala i Ronneby.  Japp. Dit ska vi.  Och innan galan har jag en intervju med SVT. LĂ€nk fĂ„r du som Ă€r nyfiken som vanligt hĂ€r inne efterĂ„t 🙂     Det Ă€r dessutom Ă€ntligen FREDAG och nĂ„gra av er har sĂ€kert halvdag pĂ„ jobbet. Är fredag den bĂ€sta dagen pĂ„ veckan? Eller har vi nĂ„gon annan dag som favorit?  Jag tĂ€nker att lördagar Ă€r jĂ€kligt hĂ€rliga. Alternativt tisdagar. DĂ„ har jag kommit in i veckan hyfsat bra och har Ă€ndĂ„ mĂ„nga dagar kvar att göra nĂ„got vettigt pĂ„...    Idag har jag egentligen en lugn dag men eftersom jag behöver vara i Ronneby en viss tid sĂ„ kĂ€nner jag mig Ă€ndĂ„ uppbunden och begrĂ€nsad.  Jag ska trĂ€na ett vĂ€ldigt lĂ€tt pass; bara snabba benböj och nĂ„gra upphopp. Allt för att vara nĂ„gorlunda studsig imorgon nĂ€r jag ska tĂ€vla...     Jag brukar ladda sĂ„dĂ€r: vila totalt tvĂ„ dagar innan (vilket jag inte gjorde igĂ„r eftersom jag har fokus pĂ„ sommaren) och sedan aktivera kroppen dagen innan tĂ€vling.  Jag kan ibland tycka att jag blir sĂ€ckig av att vila HELT dagen innan. Dessutom Ă€r det bra att röra pĂ„ sig lite för nervositetens skull.   Och Ă€r jag utomlands sĂ„ Ă€r det alltid bra att se arenan nĂ„gra dagar innan för att jag ska kĂ€nna mig mer som "hemma".  Ooooooo, med risk för att lĂ„ta helt tappad nu: jag har ett tips till dig!  Det Ă€r ett tips frĂ„n 2014. Och jag har maniskt kollat varje program sedan jag upptĂ€ckte det: Leifs restaurang. PĂ„ TV4-play.     Det Ă€r ett sĂ„ vĂ€ldigt vackert program dĂ€r Leif tar in mĂ€nniskor som har svĂ„rt att fĂ„ jobb, har haft det tungt i livet och inte kommit vidare - och försöker att trĂ€na upp dessa för att kunna arbeta i restaurang och senare fĂ„ ett jobb!  Har du sett det?  Om inte det faller dig i smaken sĂ„ Ă€r ju Sveriges MĂ€sterkock jĂ€kligt bra. Speciellt nu nĂ€r jag har börjat laga min egen mat.     Jag blir sĂ„ insnöad pĂ„ saker.     Jaha, vad sĂ€ger du? Redo för frrrrrreeedag?  KaffeskĂ„l och puss â€ïž            

OVĂ€RdeRLiGt.

Gooooodmorgon mitt i snöstormen,     Jag sitter skyddad inomhus, Ă€n sĂ„ lĂ€nge. Om nĂ„gon timme Ă„ker jag och trĂ€nar för att efter det Ă„ka mot Stockholm.  För imorgon Ă„ker jag ju som ni vet till London för att förelĂ€sa för ATEA!     Och innan jag tar flyget sĂ„ ska jag pĂ„ en intervju hos P4 pĂ„ Radiohuset. Vi ska prata om trĂ€ning, den hĂ€r bloggen och dokumentĂ€rfilmandet.  Programmet sĂ€nds pĂ„ eftermiddagen sĂ„ hĂ„ll utkik om du har tid.     PĂ„ resan fĂ„r jag med mig vĂ€rldens goaste Alex. KĂ€nns skönt att ha en vĂ€n med sig nĂ€r jag för första gĂ„ngen förelĂ€ser i ett annat land. Stöd gör alltid att jag mĂ„r och presterar bĂ€ttre.  IgĂ„r var en nervös dag. Jag körde tvĂ„ trĂ€ningspass, det första gick skit. SĂ„ som det kan bli ibland.    Och upp pĂ„ det sĂ„ lös ALLA lampor i bilen.  Den som tror att jag blev skrĂ€ckslagen rĂ€cker upp en hand.     (SĂ„hĂ€r lite snö har vi inte, men RIO Ă€r sĂ„ ren hĂ€r att ni fĂ„r den bilden)  Jag ringer min sponsor Ford i panik och sĂ€ger att bilen har damp. Kenny, som har huvudansvaret för samarbeten hos Ford, lugnade mig och skulle hjĂ€lpa mig. Och som han hjĂ€lpte mig!  PĂ„ tre minuter sĂ„ hade han ringt Ervin pĂ„ Ford i VĂ€xjö och jag var vĂ€lkommen dit precis nĂ€r jag ville.     Jag fick en kopp kaffe medan de kollade bilen. OvĂ€rderlig hjĂ€lp. Grym service! KĂ€nner mig sĂ„ trygg med Ford. Kan fasen inget om bilar, men det kan dem.  Glad och lĂ€ttad Ă„kte jag till pass nummer tvĂ„ som var löpning. Vi har sjukstuga i trĂ€ningsgruppen just nu sĂ„ det blev ett flexibelt pass dĂ€r vi fick kĂ€nna efter vad vi orkade med.     KallebĂ€ck fick hjĂ€lpa mig att massera upp min vad dĂ„ jag fĂ„r ont i hĂ€lsenan nĂ€r musklerna omkring blir för stela.  Inte skönt alls, men vilken skillnad det gör.     Att mĂ„nga i gruppen har blivit sjuka kan bero pĂ„ att vi alla samlades hos Malin och Alex för nĂ„gra dagar sedan. Vi hade tacofrossa och lekte lekar.     Tacos... Matgudens gĂ„va till folket.     Enkelt och variationsrikt. Kan Ă€ta det flera dagar i rad!        Att söta Lisa bjöd pĂ„ sig sjĂ€lv gjorde ju att Tacosen smakade Ă€nnu lite bĂ€ttre:     Att göra grejer tillsammans med gruppen tycker jag skapar sammanhĂ„llning och en kĂ€nsla av tillhörighet. Jag trivs med de hĂ€r mĂ€nniskorna.  Och jag fĂ„r skratta nĂ€r jag trĂ€ffar dem. En av de viktigaste ingredienserna i mitt liv.     Nu ska jag trĂ€na pĂ„ förelĂ€sningen igen. Sen Ă€ta nĂ„got gott och ladda för trĂ€ning.  Imorgon kommer du att fĂ„ en gĂ€stblogg! Och inte vem som helst; utan en tjej som har tĂ€vlat pĂ„ bĂ„de EM, VM och OS.  Nyfiken? Vi ses imorgon dĂ„ 🙂  Stor puss och kram ❀ Nadja             

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.