Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nu JĂ€KLaR.

MĂ„ndagspuss!  Och hej sĂ„klart.  En intensiv vecka har tagit sin början och nu hĂ„ller jag i mig.  Vi börjar med nyheternas nyhet: BILEN! Jag var pĂ„ RĂ„bergs Bil tidigare idag för att kika pĂ„ skönheten som ska tuffa runt mig till och frĂ„n trĂ€ningspassen mina sista idrottsĂ„r.  En frĂ€sch, kraftfull och elegant KUGA ska rulla under min kropp.  Det kĂ€nns vemodigt att sĂ€ga hejdĂ„ till Rio. Jag hade en klump i magen varje steg in mot RĂ„bergs dörrar, men det slĂ€ppte nĂ€r jag vĂ€l fick sĂ€tta mig i min nya kompis.  Jag har verkligen kĂ€nt att Rio (en Ford ST) har varit SÅ mycket jag. Den har stĂ„tt för det dĂ€r pigga, snabba och envisa i mig. Och namnet - min revansch... jag Ă€lskade det namnet!  Och Ă€ven om det inte blev OS i Rio sĂ„ fick jag min revansch.  Jag har fĂ„tt tĂ€vla igen, jag har trĂ€nat upp mig frĂ„n botten igen och jag har tagit mig tillbaka.  DĂ€rför Ă€r det nu dags för nĂ„got nytt.  Och som du vet sĂ„ kommer vĂ„rt nya namn att presenteras samtidigt som bilen lanseras.  Det Ă€r ingen ordlek denna gĂ„ngen. Det Ă€r mer en mening som jag har burit i bakhuvudet ett tag och som jag kĂ€nner ger mig energi och styrka.  Det Ă€r en mening jag kan stĂ„ för fullt ut som jag kĂ€nner stĂ„r för nĂ„gonting vi alltid ska komma ihĂ„g i livet.  Jag lĂ€ngtar till jag fĂ„r presentera det för dig.  Om du vill och vĂ„gar sĂ„ fĂ„r du gĂ€rna gissa!  Har du rĂ€tt sĂ„ kommer jag inte att sĂ€ga det, men du kommer att veta sen nĂ€r jag slĂ„r upp portarna till vĂ„rt nya hem ❀ Det Ă€r alltid roligt att ha rĂ€tt.  Imorgon Ă€r det tisdag - som om du inte visste det - och jag ska ivĂ€g pĂ„ nĂ„got som jag gĂ€rna vill dela med mig av till dig om nĂ„gon dag eller tvĂ„. SĂ„ skit i tisdagen nu.  PĂ„ onsdag fĂ„r jag mellanlanda en stund, trĂ€na ifred och bara vara innan torsdagen bjuder pĂ„ en rolig grej!  Tillsammans med sjukt sköna brudarna Elin och Alma ska jag hĂ„lla i ett trĂ€ningspass i VĂ€xjö!  Tjejerna gĂ„r andra Ă„ret pĂ„ ProCivitas gymnasium och har under Ă„ret drivit UF-företaget TrĂ€ningsglĂ€dje UF.  Dom vill fĂ„ igĂ„ng mĂ€nniskor, vill att vi ska röra pĂ„ oss lekfullt och enkelt och pĂ„ torsdag har dom dessutom sett till att alla pengar gĂ„r direkt till Lekterapin pĂ„ VĂ€xjö Lasarett! ❀ SĂ„, sjĂ€lvklart hoppas jag pĂ„ att se dig dĂ€r. Svettandes med mig. Passet Ă€r anpassat för alla. Det Ă€r den egna kroppen som gĂ€ller och du gör vad du kan med det du har.  Kan du inte komma men kĂ€nner att du Ă€ndĂ„ vill bidra till insamlingen sĂ„ kan du swisha tjejernas insamlingskonto - tel: 1231882950.  Vad sĂ€ger du? Kommer du? VĂ„gar du? Ska vi kramas?  Men jaaaaaaaaaaa!  SĂ„. DĂ€r somnade mina fingrar.  Bloggtiden för mig Ă€r slut. Jag har skaffat mig deadlines. Annars blir jag sittande med milslĂ„nga texter som folk rullar ögonen över och gĂ€spar till.  Vill inte vara med om detta.  SĂ„ nu: sov gott. Ladda för torsdag och skicka hit en slĂ€ngpuss! 

DeT SPRiDS GLĂ€DJe.

Oh la laaa vĂ€nnen dĂ€r,  Jag Ă€r hemma igen!  Sverige snöar och jag Ă€r fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igĂ„r. LĂ€mnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna pĂ„ svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tĂ„get mot VĂ€xjö 17.21.  Behöver jag sĂ€ga att jag var trött nĂ€r VĂ€xjö vĂ€lkomnade mig 21.50?  Visst Ă€r det irriterande nĂ€r jag skriver ut varje minut? 😉  NĂ„got annat som Ă€r irriterande Ă€r SJ. SjĂ€lvklart stötte tĂ„get pĂ„ problem, vilket Ă€r helt okej. Problem Ă€r en del av livet, och SJ. Vad som dĂ€remot inte Ă€r okej Ă€r att SJ:s personal stĂ„r och fullkomligt tokskriker pĂ„ oss som kommer frĂ„n det försenade tĂ„get till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba pĂ„! Hoppa bara in! Kom igen dĂ„Ă„Ă„Ă„!" Jag menar, att dom Ă€r stressade Ă€r knappast vĂ„rt fel men stress gör nĂ„got med mĂ€nniskor. Det Ă€r nĂ€stan lite lĂ€skigt.  Hur reagerar du pĂ„ stress? NĂ€r minuterna Ă€r rĂ€knade, nĂ€r du har en deadline som du kĂ€nner att du inte hanterar? Vad gör du dĂ„?  Det Ă€r absolut mitt eget fel att jag hade problem med att fĂ„ med min stora packning pĂ„ tĂ„get, men jag hade inte rĂ€knat med att fĂ„ springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om Ă€n sĂ„.  TrĂ€ningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fĂ„tt en chans att testa pĂ„ min coachningsförmĂ„ga och jag gillar det mycket.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hĂ„llning.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna nya vinnarskallar, fĂ„tt se nĂ€r mĂ€nniskor tar ut sig fullstĂ€ndigt, ta hand om en skada och kĂ€nna pĂ„ stĂ€mningen och sammanhĂ„llningen i ett företag som öser pĂ„ framĂ„t.  Min livslust Ă€r stor och jag Ă€r sugen pĂ„ att testa pĂ„ mĂ„nga saker, som du vet. SĂ„ nu Ă€r min nya lust att starta trĂ€ningsresor! Det kommer sĂ€kert inte att hĂ€nda, jag har annat att tĂ€nka pĂ„ nu. Men det Ă€r en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  FörstĂ„ sĂ„ roligt att Ă„ka ivĂ€g tillsammans: trĂ€na med musik, Ă€ta bra mat, lyssna pĂ„ inspirerande förelĂ€sningar och trĂ€na lite till?!  Skulle du haka pĂ„ om jag ordnade nĂ„got sĂ„dant?  Klockan nĂ€rmar sig 11.00 och jag vill skicka ivĂ€g en grattishĂ€lsning till en kvinna som jag inte tror att du kĂ€nner Ă€nnu:  Hon heter Anette och nĂ€r jag har tid över frĂ„n trĂ€ning och andra Ă„taganden sĂ„ fĂ„r jag utnyttja min utbildning pĂ„ henne och hennes mans företag ApelgĂ„rden AB.  Jag fĂ„r en chans att utveckla andra sidor hos mig sjĂ€lv och jag fĂ„r ta ansvar pĂ„ andra omrĂ„den Ă€n inom trĂ€ning. En balans av idrott och att anvĂ€nda hjĂ€rnan tror jag Ă€r ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde sĂ„ mellan 2008-2011 och jag reagerade vĂ€ldigt bra pĂ„ den kombinationen.  Jag vill gratta henne hĂ€r eftersom hon Ă€r som ni: hon tĂ€nker pĂ„ sina medmĂ€nniskor och hon hjĂ€lper till om hon kan.  Och visst Ă€r det sĂ„ att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som kĂ€nner Anette lite mer nu kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla sĂ€kert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i vĂ„ra liv.  SĂ„, GRATTIS pĂ„ din dag Anette. Tack för att du Ă€r en sĂ„ inspirerande medmĂ€nniska ❀ Nu har klockan sprungit ivĂ€g igen... jag kom in i den dĂ€r berömda bubblan.  Jag sĂ€tter ett finger mot den och sprĂ€cker den. Jag behöver ju göra annat ocksĂ„. Ingen trĂ€ning idag dock, jag har halsont och min kropp fĂ„r vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❀

TRĂ€NiNGSReSaN!

Puss och kram frĂ„n Spanien ❀ Vi anlĂ€nde sent till hotellet igĂ„r, jag tror att jag var pĂ„ mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll pĂ„ varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrĂ€mde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kĂ€nde direkt att det hĂ€r kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har trĂ€ffat mĂ€nniskor frĂ„n ATEA bör fĂ„ göra det snarast. Det Ă€r en bunt glada, galna, tokiga och öppna mĂ€nniskor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA kĂ€nner jag mig alltid uppskattad och vĂ€lkommen. Det Ă€r som att trĂ€ffa sin familj, pĂ„ fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi Ă€n mig kan förbrylla mig. Dom vill trĂ€na typ fem gĂ„nger om dagen, dom hittar pĂ„ grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag Ă€r ju van att köra hĂ„rt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte hĂ€r. Dom kör ett pass med mig och sen gĂ„r dom vidare och kör ett till med nĂ€sta instruktör...  Alternativ ger sig ut pĂ„ en helt egen löparrunda.  Monster Ă€r vad dom Ă€r!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igĂ„r har inte blivit bĂ€ttre och jag vaknade Ă€nnu vĂ€rre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals pĂ„ Apoteket och hoppas att jag hĂ„ller mig nĂ„gorlunda frĂ€sch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi Ă€ta gemensam lunch: buffĂ© blir det. BĂ€sta nĂ€r man Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Att Ă€ta. Gud, sĂ„ jag Ă€lskar mat.  PĂ„ första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var SÅ duktiga. Lyssnade sĂ„ intresserat och försökte verkligen göra det jag sa Ă„t dom att göra.  Det snackades hĂ„llning, snabba fötter och frĂ„nskjut. Att lĂ€ra sig löpteknik lĂ„ter enklare Ă€n vad det Ă€r. Men det hĂ€r gick fint. Och till kvĂ€llspasset vĂ€ntar ett hoppstyrkepass med fokus pĂ„ att förbĂ€ttra löpningen.  Det Ă€r ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli nĂ„gra toalettgrimaser nĂ„gra dagar framĂ„t.  Hur utmanar du dig sjĂ€lv idag? Har du nĂ„got pĂ„ schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag sjĂ€lv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu mĂ„ste jag slĂ€nga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

NyTT PĂ„ iNGĂ„NG.

God morgon hĂ€rliga du,  Lördag och vĂ„rkĂ€nslor. Nybryggt kaffe och musik i öronen.  Jag sitter hemma hos mamma och Allan igen. Det var lĂ€ngesedan jag var hĂ€r.  IgĂ„r kvĂ€ll kollade vi tydligen pĂ„ Let's Dance. Mamma tjöt: "sĂ€tt pĂ„ tv:n! Nu kommer Let's Dance, snabba er!" som om att hon var sex Ă„r och höll pĂ„ att missa Bolibompa.  Allan och jag satte oss snĂ€llt till rĂ€tta men eftersom jag inte har följt programmet sĂ„ tröttnade jag ganska snabbt och satte mig vid husets nya matsalsbord för att spela Candy Crush istĂ€llet.  Jag gjorde en kopp te och lyssnade till mamma och Allans kommentarer om danssteg, felbedömningar och om att lĂ€gga sig för tidigt. Det blir högljutt nĂ€r diskussionerna drar igĂ„ng hĂ€r och vare sig man vill det eller inte sĂ„ blir man indragen.  IgĂ„r var en rolig dag annars: jag trĂ€nade hoppstyrka pĂ„ förmiddagen vilket blev ett pass som gick över förvĂ€ntan!  Jag var inte precis lĂ€tt i kroppen (jag har lagt pĂ„ mig vikt igen efter all styrketrĂ€ning) men jag klarade av alla 350 hopp och fick inte ont av dom. Dessutom skrattade mitt hjĂ€rta hela passet - hoppstyrka Ă€r som du vet ett favoritmoment i trĂ€ningen.  Efter trĂ€ningen Ă„kte jag direkt hem till - kryss i taket - en matlĂ„da.  Jag vet, det Ă€r svĂ„rt att tro att jag lagar mat. Men jag har faktiskt bĂ€ttrat pĂ„ den biten och jag tror minsann att jag har en talang.  Jag har gjort tolv matlĂ„dor och det Ă€r bara att kĂ€ka nĂ€r jag har trĂ€nat. Jag Ă„t medan jag kollade gamla avsnitt av solsidan pĂ„ datorn.  Sedan bar det ivĂ€g till Karlskrona. Ett möte bokat med RĂ„bergs Bil och Compani56 stod pĂ„ programmet.  Vackra, starka Rio ska bytas ut och fĂ„ ett nytt namn. Bilen ska vara enhetlig med bloggen sĂ„ uppsvinget hĂ€r kommer nĂ€r bilen Ă€r klar ❀ Är du nyfiken pĂ„ det nya? Jag Ă€r! Jag har lĂ€mnat tankar och idĂ©er till Compani56 men jag vet inte alls hur det kommer att bli eller se ut.  Jag har samma kĂ€nsla nu som nĂ€r jag var liten och hade lĂ€mnat in en fotorulle för framkallning och fick vĂ€nta i flera veckor pĂ„ resultatet. Jag har kollat min mejlkorg flera gĂ„nger redan trots att jag vet att det ska dröja minst en vecka innan jag fĂ„r ett utkast.  Det Ă€r min nyfikna och sprudlande sida som tar över helt.  Mycket har hĂ€nt i mitt liv dom senaste mĂ„naderna och jag har inte skrivit om allt. Jag har inte haft ork att dela med mig.  Jag fick för ett tag sedan reda pĂ„ att vissa mĂ€nniskor reagerar avundsjukt nĂ€r jag berĂ€ttar om saker som gĂ„r bra. Och det gjorde ont i mig att höra. Det gjorde ont att mĂ€nniskor kan följa och peppa och stötta nĂ€r det gĂ„r dĂ„ligt för att sedan fĂ„ vassa och elaka tungor nĂ€r det vĂ€l Ă€r lite medvind.  SĂ„dant Ă€r för mig falskt.  Och jag blir ledsen över att mĂ€nniskor kan vara sĂ„ smĂ„aktiga.  Det Ă€r klart att det var lĂ€tt att "tycka synd om mig" nĂ€r jag hade cancer - jag kunde ju faktiskt dö. Men att jag sedan fĂ„r hjĂ€lp i min idrottsliga satsning frĂ„n olika hĂ„ll sticker tydligen oerhört i vissa mĂ€nniskors ögon.  Och det Ă€r sorligt pĂ„ flera sĂ€tt. Dom hĂ€r personerna verkar ha tappat fokus pĂ„ sitt eget. Att skapa sig nĂ„got eget. Att lĂ€gga energi pĂ„ sin egen passion istĂ€llet för att beklaga sig över hur jag har det.  Om ni Ă€r sugna sĂ„ kan vi byta? Vad sĂ€gs om det? Jag delar gĂ€rna med mig. Du kan frĂ„ga mig om rĂ„d nĂ€r du sliter av din hĂ€lsena. NĂ€r du sen fĂ„r cancer tre mĂ„nader senare sĂ„ vet jag precis hur du ska gĂ„ till vĂ€ga.  Och om nĂ„gon dĂ€r ute fortfarande tror pĂ„ och stöttar dig efter det sĂ„ kommer jag att heja pĂ„ dig. Även nĂ€r du inte hör eller ser.  Hur fungerar du som lĂ€ser det hĂ€r? Är du avundsjuk pĂ„ andra mĂ€nniskor? Man kan ju vara avundsjuk pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Som min mamma: "faaaan Nadja! Vad roligt! Det Ă€r fantastiskt, men lite avundsjuk blir jag allt" och en liten blinkning pĂ„ det.  Eller som dom i kategorin hĂ€r ovan, som kan se dig i ögonen men snacka skit bakom ryggen?  Hrm... ingen bra touch pĂ„ det hĂ€r inlĂ€gget nu kĂ€nner jag. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ vĂ€rt att ta upp. För problemet finns överallt omkring oss Ă€ven om jag större delen av livet har kĂ€nt mig förskonad frĂ„n dessa smĂ„ elakingar.  Jag har en stor tro pĂ„ mĂ€nniskan och pĂ„ vĂ„r förmĂ„ga och anledningen till att jag tar upp det hĂ€r Ă€r för att min tro blir lite stukad.  Fan, kan vi inte bara vara glada för varandras skull?  Det tycker jag. Jag Ă€r glad för din skull.  KaffeskĂ„l och glad lördag ❀  

SNaRT EN MiLjON!

Ett brev kommer skickat... frĂ„n mitt i natten. Direkt hem till Sverige frĂ„n varmare land.  Jag kan inte sova. Jag Ă€r trött och huvudet dunkar. Men dom har nĂ„gon form av tĂ€vling femhundra meter bort frĂ„n hotellet och den dĂ€r speakern har skrikit oavbrutet frĂ„n morgon till kvĂ€ll.  Jag Ă€r sĂ„ jĂ€vla trött pĂ„ honom.  IgĂ„r morse ringde klockan 06.30. Det var löpdags och sju kilometer skulle avverkas.  Det gjorde dom. SĂ„klart. Men oj sĂ„ jag fick slita.  Sju kilometer Ă€r LÅNGT. AlltsĂ„, 800 meter Ă€r min lĂ€ngsta tĂ€vlingsdistans men Agne menar att man ska fundera pĂ„ hur mĂ„nga meter man egentligen springer under en hel mĂ„ngkamp.  Han har som vanligt en poĂ€ng.  NĂ€r klockan ringer om nĂ„gra timmar har jag cirkeltrĂ€ning innan frukost (gud bevare mig) och pĂ„ eftermiddagen vĂ€ntar ett styrkepass.  Jag kör styrka var tredje dag just nu och det mĂ€rks överallt pĂ„ kroppen: jag fĂ„r knappt pĂ„ mig jeansen jag kom hit i! Och tröjor börjar strama runt vingarna igen. Precis som innan jag blev sjuk.  Jag var ett litet monster dĂ„ förstĂ„r du 😉  PĂ„ tal om monster sĂ„ tycker jag att det hĂ€r bör uppmĂ€rksammas just för att det Ă€r monstertokigt: Ser du att snart EN MILJON mĂ€nniskor har kollat pĂ„ det hĂ€r klippet pĂ„ min instagram?!?! Hur sjukt Ă€r inte det?? Varje morgon jag vaknar sĂ„ Ă€r det nya likes pĂ„ den dĂ€r.  Jag tycker bara det Ă€r sĂ„ frĂ€nt.  Sluttjafsat om det (OM det inte blir över en miljon visningar för dĂ„ kommer du att fĂ„ höra det igen banne mig).  Vad brukar du göra nĂ€r du inte kan sova? GĂ„r du upp och hittar pĂ„ nĂ„got eller rĂ€knar du fĂ„r, ligger och andas och vĂ€ntar ut tiden?  Jag kĂ€nner mig sĂ„ oerhört tappad pĂ„ kreativitet just nu men tyckte att det var en bra idĂ© att hĂ€lsa pĂ„ hĂ€r inne ❀  Nu ska jag försöka somna om... jag ska skutta upp och hĂ€mta öronproppar som jag givetvis har med mig. Jag vet hur det kan bli nĂ€r man sover nĂ„gonstans som inte Ă€r hemma. Puss och kram och godmorgon ❀

JaG STiCKeR.

Och sĂ„ var det mĂ„ndag igen...  NĂ€r jag vaknade i morse visste jag inte vilken dag det var. Jag försökte luska ut det genom att tĂ€nka pĂ„ vilken dag det var igĂ„r men kunde inte komma pĂ„ det heller.  Totalt kaos i hjĂ€rnan.  Jag hade dessutom lagt mig pĂ„ tvĂ€ren i sĂ€ngen. Som innehĂ„llet i en kĂ„ldolme lĂ„g jag insvept i mitt jĂ€ttetĂ€cke.  En mĂ€rklig natt.  Det kan ha varit att jag sov sĂ„ djupt. Jag var vĂ€ldigt trött nĂ€r jag la mig igĂ„r. Löpningarna under dagen sög som vanligt kraft ur mig.  19 backlopp pĂ„ ett löpband som stod 7 nivĂ„er upp. Jobb i 20-25-30 sekunder pĂ„ hastighet 14.  Det har varit isigt och kallt ute och nĂ€r det Ă€r det sĂ„ riskerar jag inte mina hĂ€lsenor och att halka. DĂ„ kör jag inne.  EfterĂ„t hade jag rörlighet och aktiv stretch och jag riktigt kĂ€nde hur musklerna hade dragit ihop sig. Ibland Ă€r det extra skönt att stretcha. I vanliga fall Ă€r jag inte mycket för stretch direkt efter trĂ€ning dĂ„ musklerna redan Ă€r varma och följsamma.  Som sista moment hade jag hopp: bĂ„de vristhopp och trapphopp. Dom absolut roligaste övningarna i friidrottens vĂ€rld: det Ă€r hoppen det ❀ Jag har haft problem med att studsa och hitta tillbaka till spĂ€nsten efter hĂ€lsenan, trots att det gĂ„tt sĂ„ lĂ„ng tid. Men för varje pass blir det bĂ€ttre.  För att fĂ„ en extra kick i trĂ€ningen och eftersom min trĂ€ningsgrupp inte har haft möjlighet att Ă„ka pĂ„ lĂ€ger i vinter sĂ„ kommer jag att Ă„ka ivĂ€g sjĂ€lv om nĂ„gra veckor!  Jag har haft en tuff vinter och du har nog förstĂ„tt stressen hos mig, jag har ju knappt varit hĂ€r. För att komma ikapp behöver jag lugn och ro och BARA tĂ€nka trĂ€ning.  FĂ„ ta en lunch i solen direkt efter ett bra pass. FĂ„ nĂ€ring.  Jag vet att det hĂ€r Ă€r ett toppenbeslut för mig. Hade jag inte lyssnat pĂ„ mina egna signaler sĂ„ hade jag nog sprungit kĂ€pprĂ€tt Ă„t helvete Ă„t fel hĂ„ll.  Vart det blir fĂ„r du redan pĂ„ sen 🙂 Jag har blandat trĂ€ning med syskonbarn-bus och blivit matad hos Gisela och Calle.  Under tiden jag körde pĂ„ min plant based food sĂ„ gick jag snabbt ner fem kilo och det Ă€r inte önskvĂ€rt i mitt lĂ€ge. Jag vill inte tappa muskler och vill inte vĂ€ga för lite nĂ€r jag behöver min power.  SĂ„ jag har lagt till viss fisk och Ă€gg för att fĂ„ det att funka.  Och nĂ€r jag Ă€r pĂ„ tillstĂ€llningar sĂ„ Ă€ter jag det som bjuds.  NĂ€r vi hade Ă€tit tog jag med en liten förvĂ€ntansfull kille i taget och vi hade ensamtid tillsammans.  Dom fick vĂ€lja sjĂ€lva och sjĂ€lvklart blev det leksaker som lockade mest. Jag hade tĂ€nkt mig nĂ„got i stil med att palla Ă€pplen eller busringa i nĂ„got skitfint kvarter, men det var inte aktuellt.  Lille Jacob blev trött bara av shoppingen och somnade pĂ„ sin nya leksak i bilen.  Jag har alltid sagt att shopping Ă€r krĂ€vande!  Idag behöver dom samla extra energi bĂ„da tvĂ„ för det har blivit bestĂ€mt att dom kommer hit till VĂ€xjö och hĂ€nger med mig.  NĂ€, INTE ensamma. Det vet du hur det gick förra gĂ„ngen...  Men innan finbesöket sĂ„ ska jag stĂ€da och trĂ€na. Och mĂ„ndagens klocka gĂ„r ju sĂ„ förbaskat fort.  Vi hörs sen darling ❀ Ha den bĂ€sta dagen, Nadja 

SKa Vi? 

Hej 2017!  Hej min vĂ€n ❀ VĂ„r första mĂ„ndag pĂ„ vĂ„rt nya Ă„r Ă€r till Ă€nda om nĂ„gra timmar och jag undrar hur det har varit?  Är du en sĂ„dan som mĂ€rker i hela kroppen att det Ă€r nĂ„got nytt pĂ„ gĂ„ng eller Ă€r det bara som vilken ny dag som helst?  Jag tror att jag Ă€r mer Ă„t det förstnĂ€mnda. Det liksom kryper i kroppen pĂ„ ett konstigt sĂ€tt. Det kĂ€nns som en nystart. Även om jag för tillfĂ€llet Ă€r riktigt, riktigt trött och sliten. Jag har som bomull över alla mina vanligtvis starka kĂ€nslor.  Jag tycker att vi borde ha en sĂ„n hĂ€r mental reset-knapp tvĂ„ gĂ„nger om Ă„ret. Kan vi börja fira halvĂ„r?  Förra Ă„ret minns jag att jag frĂ„gade om du gillar nyĂ„rslöften och om du hade nĂ„gra. Tro det eller ej, men dina kommentarer fastnar. Det var hur som helst spridda skurar och jag vet att jag sjĂ€lv sa att jag inte hade nĂ„gra.  Detta Ă„ret har jag inte heller nĂ„gra. Men kanske vill lĂ€gga till i efterhand.  Jag kĂ€nner mig sugen pĂ„ att förĂ€ndra saker, syner och förhĂ„llningssĂ€tt. Gammalt som jag  kĂ€nner inte fungerar lĂ€ngre, jag har lĂ€rt mig mer det hĂ€r Ă„ret och jag vet att strategier jag anvĂ€nt mig av under Ă„ret inte har fungerat.  Jag vet att jag Ă€r född naiv. Att jag alltid trott pĂ„ mĂ€nniskan och dennes förmĂ„ga och vilja att bli bĂ€ttre och att ta sig framĂ„t. Det Ă€r svĂ„rare att lura mig pĂ„ den punkten idag. Jag har insett att inte alla vill bli bĂ€ttre, jag har förstĂ„tt att en del Ă€r nöjda med sitt sĂ€tt att vara trots att det Ă€r destruktivt eller elakt. Och dĂ€r kan jag inte hjĂ€lpa. Det trodde jag för ett tag sedan. Och detta Ă„ret kommer jag att vika av dĂ€r jag kĂ€nner för mycket motstĂ„nd. Jag har alltid trott att det varit vĂ€rt fighten. Men det har inte en enda gĂ„ng visats sig vara sĂ„. DĂ€rför finns det bĂ€ttre saker att lĂ€gga energin pĂ„.  Jag vill ocksĂ„ lova mig sjĂ€lv att stoppa i tid. Med vad det Ă€n kan vara. Att veta nĂ€r det Ă€r nog. Med trĂ€ning, relationer, mat, diskussioner. Vad som helst egentligen, dĂ€r jag tidigare har kunnat puscha framĂ„t tills jag stupar.  Jag vet att jag ofta sĂ€ger lite skĂ€mtsamt att jag Ă€r ett litet sĂ€llskapsdjur. Jag har sagt det nĂ€r jag har kĂ€nt att jag behövt nĂ€rhet och kontakt med andra mĂ€nniskor. Som en charmig grej att nĂ€mna med glimten i ögat. Och jag Ă€r sĂ€llskaplig, men jag mĂ€rker att jag far illa nĂ€r jag inte fĂ„r vara ensam.  Jag behöver min tid med mina töntiga spel pĂ„ mobilen, jag behöver sitta och glo pĂ„ ingenting. Jag behöver stĂ€nga av min mobil. Jag behöver sticka ivĂ€g utan att nĂ„gon vet vart jag Ă€r. DĂ€rför Ă€r det precis vad jag vill ge mig sjĂ€lv det hĂ€r Ă„ret: modet att vĂ„ga smita undan. Utan att alltid behöva förklara mig.  Jag Ă€r fortfarande pĂ„ jakt efter den dĂ€r "perfekta" balansen i livet och kommer att lĂ€gga om vissa saker. Andra lĂ„ter jag vara, för jag har ocksĂ„ lĂ€rt mig att förĂ€ndringar tar tid och det Ă€r onödigt att ta allt pĂ„ en gĂ„ng. Men om vi har en bra attityd till dom sĂ„ kommer dom att ge oss nĂ„got Ă€ven om inte allt Ă€r som förut. Är vi negativa och gaggiga sĂ„ blir det jobbigare.  Jag har varit gaggig ibland. Det Ă€r sĂ„ onödigt. För allt blir ju bra Ă€ndĂ„. Eller hur?  Jag firade nyĂ„r stillsamt hemma hos mamma och Allan. Jag hade noll energi att hitta pĂ„ nĂ„got storslaget.     NĂ„gon sa till mig: "Ă€h, ta det lugnt. Det Ă€r vĂ€l inget att hetsa upp sig över? Klockan slĂ„r ju tolv tvĂ„ gĂ„nger om dagen..." Japp, helt rĂ€tt.  Det finns en grej som jag Ă€r extra nyfiken pĂ„, sĂ„ skit i allt det andra jag har frĂ„gat om. Jag vill jĂ€ttegĂ€rna veta det allra första du gjorde 2017! Är inte det en rolig sak att berĂ€tta? Om det nu inte var att skita, sova, vakna eller Ă€ta... men det andra.  Eller ja, det var kanske inte sĂ„ roligt nu nĂ€r jag skrev ut det, men det var en kul tanke i huvudet.  Oavsett vad, sĂ„ önskar jag dig en god fortsĂ€ttning. En glad början och ett lĂ€rorikt Ă„r!  Vi har sĂ„ mycket mer att upptĂ€cka och kĂ€nna, att leva ut och att vara. Och vi har absolut all tid vi behöver ❀ Jag hĂ„ller pĂ„ dig och ditt 2017.  Puss och kram och skĂ„l. Game on,  Nadja 

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.