Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

JaG KÀNDe EN KNöL.

Mellanlandning. 

Det Àr onsdag och jag sitter med en kaffekopp framför mig trots den sena timmen. 


Jag har uppdrag att slutföra inför morgondagen och jag kan kÀnna stressen i mellangÀrdet... men jag tÀnkte komma in hit och fÄnga upp lite av din goa energi innan jag fortsÀtter. 

Jag vill berÀtta om det dÀr som jag inte ville sÀga nÄgot om tidigare.


För ungefÀr tvÄ mÄnader sedan sÄ hittade jag en knöl i mitt högra bröst. 

Och jag vet vad du tÀnker - det som alla lÀkare ocksÄ tÀnkte - men hon har ju inga bröst! 

Haha, som jag har skÀmtat om det hÀr med min mamma och syster under pÄgÄende process. Du vet att jag gillar att bemöta mina utmaningar med humor. 


SĂ„ gjorde vi Ă€ven nu. Även om jag mĂ€rkte pĂ„ mamma att hon visade mer vrede denna gĂ„ngen. Hon var arg för att kallelsen till undersökningarna inte kom för typ ett halvĂ„r sedan och hon tjatade pĂ„ mig, med en förbannad ton, om att ringa och pĂ„skynda allting. 

Hon hetsade upp sig och sa: "du Àr ju för fan inte ens friskförklarad Ànnu! Dom borde ge dig en undersökning direkt!" 

Jag mÀrkte pÄ mig sjÀlv att jag gillade att det drog ut pÄ tiden. Jag ville egentligen inte veta denna gÄngen. Jag började förbereda mig mentalt pÄ alla möjliga scenarion. Jag putsade min rustning och jag hade till och med en plan för hur jag skulle kunna fÄ tÀvla den hÀr sÀsongen om dom skulle sÀga "bröstcancer". 


Jag hade tÀnkt frÄga om hur allvarligt det var, jag hade tÀnkt be dom att vÀnta med min behandling, jag hade tÀnkt fÄ köra min sista sÀsong. 

Jag upptÀckte knölen nÀr jag stretchade bröstmuskeln inför ett kulpass. Den bara var dÀr helt plötsligt. HÄrd, konstig, pÄ bakre delen av bröstet. 

Jag tÀnkte ignorera det först. Jag menar; jag kan ju inte fÄ bröstcancer ocksÄ. Och inte nu. Inte nu nÀr sÄ mycket redan Àr genomgÄtt. 

Jag berÀttade för mamma och hon fick kÀnna pÄ den. Hon gillade det inte och jag har nog aldrig sett henne sÄ allvarlig som nÀr hon sa: "du kollar upp det dÀr... nu". 


Min bÀsta vÀn Alex följde med mig till sjukhuset och jag skulle fÄ en tid för mammografi, ultraljud och punktion. 

Mina nÀrmsta har vetat om det hÀr, men jag kÀnde att det var onödigt att blanda in dig i ett pre-war. Jag hade behövt dig fullt ut om det skulle vara nÄgot. 

Jag Äkte till sjukhuset i tisdags. Jag var ensam och jag hasade mig igenom ett helt nytt sjukhus, nya golv under mina fötter. Och ÀndÄ sÄ likt. 

Korridoren sÄg ut ungefÀr som pÄ Karolinska och jag kunde kÀnna igen doften. 

Tusen minnen flög upp i huvudet. Och tankarna surrade. 

"HÀr gÄr jag. Igen. Mot nÄgot som kanske blir rond tvÄ. Hur kommer jag att hantera det en andra gÄng? Jag vet ju mer nu. Jag vet vad det innebÀr. Jag vet hur det kÀnns. Kommer jag att vara lika glad? Kommer jag att kÀnna samma hopp? Jag bara spekulerar. 

Jag mÄste sluta spekulera. 

Men hur blir det med min kropp? Kommer behandlingarna att förstöra mig igen? Vad ska jag sÀga till Agne? Vad ska jag sÀga till mina sponsorer? Vad ska jag sÀga till mamma? 

TÀnk att jag gÄr hÀr helt ensam och ingen vet vad jag gÄr emot. Jag kom in genom dom dÀr svÀngdörrarna och jag kommer att gÄ ut igenom dom igen om nÄgra timmar och allting i vÀrlden kommer att vara som vanligt. Man Àr sÄ liten pÄ denna jord. 


Varför har inte mamma ringt? Varför har inte pappa önskat mig lycka till? Varför gÄr jag hÀr? 

Men det Àr sÀkert ingenting. Jag Àr ju mycket inbillningssjuk nu för tiden. Ja, det Àr jag. 

Och knölen har ju blivit mindre. Visst Àndrar den i storlek hela tiden? Det Àr sÀkert ingenting. Jag Àr sÄ löjlig. Och hÀr gÄr jag och tar upp tid för lÀkare och andra som Àr sjuka, pÄ riktigt. Vad gör jag ens hÀr? 

Vem ska jag ringa efterÄt? Vem blir den första? Jag Àr helt ensam i en stad jag inte kÀnner. Vem kommer och kramar mig? 

Ska jag ens ringa nÄgon. Nej, jag har ju gjort upp en plan. Jag kanske ska hÄlla mig till den? 

Jag har ju tÀnkt att jag ska ta tid för mig sjÀlv efterÄt. Jag ska gÄ ner till vattnet, plugga in musik i öronen och svÀva ivÀg i tankarna. Jag ska inte ge min omgivning panik. Jag ska samla mig i min ensamhet först. 


Jag vet att jag lovade att ringa min syster Gisela direkt efterÄt. Hon propsade pÄ det. Men jag har ju faktiskt förberett henne pÄ att jag kanske inte alls ringer. Jag har ju sagt att jag kanske vill vara ifred en stund. Hon mÄste förstÄ. Ja, det gör hon nog. Eller ringer hon och stirrar upp hela slÀkten som hon brukar? Jag kanske ska ringa henne bara och sÀga att hon kan vara lugn. Jag kanske ska ljuga? SÀga att allt Àr bra, för att vinna lite tid? 

Nej. SÄdÀr kan man ju inte göra. Och förresten sÄ vet jag inte vad det hÀr Àr. Jag bara spekulerar".


Jag hade en klump i halsen nÀr jag satte mig i vÀntrummet pÄ VÀxjö Lasarett. 

Jag var SÅ mycket tuffare förra gĂ„ngen. Jag var sĂ„ mycket lugnare. Jag minns inte att jag var sĂ„hĂ€r nojjig. 

NÀr lÀkaren ropar mitt namn gÄr jag in. Ett grÄtt rum. Men en varm hand möter min i ett handslag. 

Jag tÀnker hela tiden: "dom kommer inte att hitta nÄgot, dom kommer inte att hitta nÄgot... och varför i helvete Àr jag ensam hÀr?!"

Mina undersökningar gÄr snabbt och lÀkaren som gör mitt ultraljud berÀttar att hon vet att jag har haft lymfom. Jag andas ut. Det var det mamma ville; att dom skulle vara medvetna. Veta om att jag Àr inte friskförklarad Ànnu. 

"Mamma kommer att bli nöjd" hinner jag tÀnka innan lÀkaren sÀger att hon inte ser nÄgonting som Àr onormalt. 


Hon förklarar att körtlarna Àr aningen förstorade men att det inte Àr nÄgon fara. Dom ser friska ut och sÄ förklarar hon hur en sjuk körtel ser ut. Jag tittar pÄ hennes skÀrm men Àr helt avdomnad. 

Jag blir inte ens glad. 

TvÄ mÄnader av inre stress skulle liksom komma ut. Jag plockar hispigt ihop mina saker, sÀger tack, rusar ut och pÄminner mig sjÀlv om igen om att jag borde skÀmmas som kommer till sjukhuset med en förstorad körtel! 

JÀvla mamma att pressa mig att gÄ och kolla mig. 

Jag ringde inget samtal nÀr jag kom ut. Jag andades den friska luften istÀllet. TÀnkte att allting fortfarande var exakt som vanligt, precis som jag hade trott. MÀnniskor pÄ vÀg till sina egna Àrenden, fÄglar pÄ bÀnken utanför, bilar i kö, ljud och ljus och liv i en salig blandning. 

Jag satte mig i Rio och började grÄta. Jag tÀnkte att det borde vara av lÀttnad men jag kÀnde det inte. 


Jag kÀnde mig bara tom. Och besviken pÄ mig sjÀlv för att jag hade varit sÄ orolig och rÀdd dÀr inne. Arg för att jag inte hade samma fighting-spirit som i rond 1. 

Jag satte pÄ musiken i bilen och jag kollade pÄ min mobil. Fortfarande inga sms, inga jagande samtal. "Bra, dom hÄller ihop och dom har lyssnat pÄ mig" tÀnkte jag medan jag skickade ivÀg ett sms till Alex: "dom hittade ingenting!" 

Och jag fick svar tillbaka direkt: "vilken jÀvla lÀttnad!". 

Jag Äkte och tankade, förbrukade tid i mitt liv som om att jag har mÀngder av den. Kissade pÄ stationen, kollade pÄ systers nummer i mobilen. Köpte en banan. Och ringde henne sedan. 


Hon svarade sÄ att jag kunde se hennes sammanbitna ansiktsuttryck framför mig. Tonen pÄ rösten avslöjade henne. 

Hon lÀt chockad nÀr jag sa att allt var bra. Som om hon faktiskt trodde att jag ljög. Och jag skÀmdes Äterigen över att jag hade haft det som en plan. Hon hade nog aldrig gÄttt pÄ det om jag hade kört den. 

Hon kÀnner mig. Och nÀr jag trÀffade henne efterÄt sa hon att jag hade varit tyst orovÀckande lÀnge i telefonen innan jag hade sagt att allt var bra. Det var ingenting jag sjÀlv minns. 

Jag hade sÀkert haft fullt upp med allt som snurrade inom mig. 

SÄ, nu sitter jag hÀr. Fortfarande frisk och glad över livet. Och allting bara fortsÀtter att rusa pÄ. Oavsett vad vi drabbas av. Jag vet att jag i min bok skrev: "tiden vÀntar inte pÄ nÄgon..." och jag kÀnner det Ànnu mer tydligt just idag. 

Ingenting vÀntar. Vi behöver bara Àlska dom vi Àlskar, vara nÀrvarande, ge varandra vÀrme och lyfta varandra. 


Och jag bara spekulerar. SÄ som jag alltid gör. 

Var rĂ€dd om dig ❀

Kram,

Nadja 




OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka!  Det Ă€r sant som det stĂ„r och det Ă€r ocksĂ„ en mening frĂ„n en av Lars WinnerbĂ€cks sĂ„nger. SĂ„klart. Jag kĂ€nde att jag ville göra min entrĂ© med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lĂ€r vi vara oense om. Och jag Ă€r nog pĂ„ din sida nĂ€r jag tĂ€nker efter. Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va?  Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse.  Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande.  Till "mamman" vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona - pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar.  Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig.  NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk.  SĂ„ mysigt. Trots allt.  Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet.  Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt!  Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern!  Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra.  DĂ€remot fick jag sota för det nĂ„gra dagar senare för kroppen Ă€r inte riktigt van nĂ€r jag höjer nivĂ„n pĂ„ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nĂ„gra dagar efterĂ„t. Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bĂ€sta! Nadjas blogg!"  Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke.  NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 

ÖVeRRaSKNiNG.

Hej kĂ€ra torsdag, hej kĂ€ra du ❀ Det doftar nystĂ€dat och frĂ€scht i hela lĂ€genheten.  Jag har haft dom hĂ€r smĂ„ttingarna plus förĂ€ldrar pĂ„ besök i tvĂ„ dagar.  Och innan dom lĂ€mnade mig sĂ„ stĂ€dade dom sĂ„ rent att du kan slicka pĂ„ golven om du har fallenhet för sĂ„dant.  Givetvis sĂ„g det ut som ett bombnedslag under tiden men Gisela och Calle vet hur man lĂ€mnar med stil.  Och överallt hade dom lagt smĂ„ lappar med budskap: "vi Ă€lskar dig", "du Ă€r bĂ€st" och sĂ„ en liten teckning frĂ„n barnen.  Att komma hem trött och jĂ€vlig efter en heldag ute pĂ„ vift och mötas av sĂ„nt dĂ€r Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ en kick.  Vi har egentligen inte gjort nĂ„got speciellt. Bara att fĂ„ hĂ€nga med dessa humorister Ă€r glĂ€dje nog.  Jag tĂ€nkte pĂ„ det nĂ€r jag klev upp 06.00 igĂ„r och rĂ„kade vĂ€cka gĂ€nget   - det första dom gör Ă€r att dra ett skĂ€mt och att skratta. BĂ€sta starten pĂ„ en dag.  Under tiden jag har trĂ€nat sĂ„ har dom roat sig sjĂ€lva och som en överraskning fixade dom ny lampa till köksbordet, nya gardiner till sovrummet och sommarlampor till mina andra fönster.  Det var som ett nytt hem. TrĂ€ningen rullar pĂ„ som den ska och jag börjar kĂ€nna mig starkare i kroppen igen nu nĂ€r jag har lagt till bĂ„de fisk och Ă€gg i kosten.  Jag riktigt kĂ€nner hur kroppen suger Ă„t sig. Jag blir aningen tyngre men inte sĂ„ att det stör i varken löpning eller hopp.  NĂ„gon Ă€r sĂ€kert nyfiken pĂ„ vikt och jag kan berĂ€tta att jag Ă€r 1.74 lĂ„ng och har varit som absolut starkast nĂ€r jag legat pĂ„ 64-65 kilo.  Under VM i Berlin var jag nere pĂ„ 59 och kĂ€nde mig snabb men lĂ„ngt ifrĂ„n stark. NĂ€r jag satte mitt personliga rekord i sjukamp vĂ€gde jag 62,5. Det var vad jag var nere pĂ„ nu ocksĂ„ med plant based mat, men skillnaden Ă€r att jag ligger i hĂ„rdtrĂ€ning nu.  I hĂ„rdtrĂ€ning har jag alltid vĂ€gt runt 66-67 tidigare. Det Ă€r aldrig bra att gĂ„ ner för mycket för tidigt eller under en lĂ€ngre period. Att vĂ€ga lĂ€tt Ă€r en sak som fungerar för mig nĂ€r jag tĂ€vlar.  Inte nĂ€r jag trĂ€nar riktigt hĂ„rt.  Min uppgift idag Ă€r att springa 3 x 300 meter + 3 x 200 meter. Jag ska som vanligt ladda med gröt och nötter och bĂ€r. Och hoppas pĂ„ en skön kĂ€nsla i löpningen.  Imorgon fyller min Ă€lskade pappa 70 Ă„r och jag med familj ska fira honom ordentligt!  Han har fĂ„tt besök frĂ„n slĂ€kten i Italien sĂ„ jag kan tĂ€nka mig att det kommer att bli livat.  Jag hĂ„ller dig uppdaterad ❀ Mot gröten, musklerna piper.  Puss och kram, Nadja 

JaG STiCKeR.

Och sĂ„ var det mĂ„ndag igen...  NĂ€r jag vaknade i morse visste jag inte vilken dag det var. Jag försökte luska ut det genom att tĂ€nka pĂ„ vilken dag det var igĂ„r men kunde inte komma pĂ„ det heller.  Totalt kaos i hjĂ€rnan.  Jag hade dessutom lagt mig pĂ„ tvĂ€ren i sĂ€ngen. Som innehĂ„llet i en kĂ„ldolme lĂ„g jag insvept i mitt jĂ€ttetĂ€cke.  En mĂ€rklig natt.  Det kan ha varit att jag sov sĂ„ djupt. Jag var vĂ€ldigt trött nĂ€r jag la mig igĂ„r. Löpningarna under dagen sög som vanligt kraft ur mig.  19 backlopp pĂ„ ett löpband som stod 7 nivĂ„er upp. Jobb i 20-25-30 sekunder pĂ„ hastighet 14.  Det har varit isigt och kallt ute och nĂ€r det Ă€r det sĂ„ riskerar jag inte mina hĂ€lsenor och att halka. DĂ„ kör jag inne.  EfterĂ„t hade jag rörlighet och aktiv stretch och jag riktigt kĂ€nde hur musklerna hade dragit ihop sig. Ibland Ă€r det extra skönt att stretcha. I vanliga fall Ă€r jag inte mycket för stretch direkt efter trĂ€ning dĂ„ musklerna redan Ă€r varma och följsamma.  Som sista moment hade jag hopp: bĂ„de vristhopp och trapphopp. Dom absolut roligaste övningarna i friidrottens vĂ€rld: det Ă€r hoppen det ❀ Jag har haft problem med att studsa och hitta tillbaka till spĂ€nsten efter hĂ€lsenan, trots att det gĂ„tt sĂ„ lĂ„ng tid. Men för varje pass blir det bĂ€ttre.  För att fĂ„ en extra kick i trĂ€ningen och eftersom min trĂ€ningsgrupp inte har haft möjlighet att Ă„ka pĂ„ lĂ€ger i vinter sĂ„ kommer jag att Ă„ka ivĂ€g sjĂ€lv om nĂ„gra veckor!  Jag har haft en tuff vinter och du har nog förstĂ„tt stressen hos mig, jag har ju knappt varit hĂ€r. För att komma ikapp behöver jag lugn och ro och BARA tĂ€nka trĂ€ning.  FĂ„ ta en lunch i solen direkt efter ett bra pass. FĂ„ nĂ€ring.  Jag vet att det hĂ€r Ă€r ett toppenbeslut för mig. Hade jag inte lyssnat pĂ„ mina egna signaler sĂ„ hade jag nog sprungit kĂ€pprĂ€tt Ă„t helvete Ă„t fel hĂ„ll.  Vart det blir fĂ„r du redan pĂ„ sen 🙂 Jag har blandat trĂ€ning med syskonbarn-bus och blivit matad hos Gisela och Calle.  Under tiden jag körde pĂ„ min plant based food sĂ„ gick jag snabbt ner fem kilo och det Ă€r inte önskvĂ€rt i mitt lĂ€ge. Jag vill inte tappa muskler och vill inte vĂ€ga för lite nĂ€r jag behöver min power.  SĂ„ jag har lagt till viss fisk och Ă€gg för att fĂ„ det att funka.  Och nĂ€r jag Ă€r pĂ„ tillstĂ€llningar sĂ„ Ă€ter jag det som bjuds.  NĂ€r vi hade Ă€tit tog jag med en liten förvĂ€ntansfull kille i taget och vi hade ensamtid tillsammans.  Dom fick vĂ€lja sjĂ€lva och sjĂ€lvklart blev det leksaker som lockade mest. Jag hade tĂ€nkt mig nĂ„got i stil med att palla Ă€pplen eller busringa i nĂ„got skitfint kvarter, men det var inte aktuellt.  Lille Jacob blev trött bara av shoppingen och somnade pĂ„ sin nya leksak i bilen.  Jag har alltid sagt att shopping Ă€r krĂ€vande!  Idag behöver dom samla extra energi bĂ„da tvĂ„ för det har blivit bestĂ€mt att dom kommer hit till VĂ€xjö och hĂ€nger med mig.  NĂ€, INTE ensamma. Det vet du hur det gick förra gĂ„ngen...  Men innan finbesöket sĂ„ ska jag stĂ€da och trĂ€na. Och mĂ„ndagens klocka gĂ„r ju sĂ„ förbaskat fort.  Vi hörs sen darling ❀ Ha den bĂ€sta dagen, Nadja 

SLĂ€PP aLLVaReT.

Jag har tröttnat pĂ„ all min musik och sökte pĂ„ "gamla godingar" pĂ„ Spotify och VIPS sĂ„ har jag massa nygammalt att plugga igen öronen med.  Vad sĂ€gs om Highway Stars och "I am an astronaut"? Eller Ledins "SlĂ€pp hĂ€starna fria".  Tack gode gud för musiken. Jag kan förĂ€ndra kĂ€nslotillstĂ„nd pĂ„ fem minuter genom att lyssna pĂ„ viss musik.  Idag vill jag vara glad och lĂ€ttsam. DĂ„ blir det enkla och tralliga lĂ„tar. Jag har haft en otroligt pressad tid som fortfarande inte Ă€r över, men idag fĂ„r jag chans att andas lite och det tĂ€nker jag göra.  Jag har visserligen tvĂ„ trĂ€ningspass - bĂ„de styrka och hĂ€cklöpning men det Ă€r inte samma sak som det andra som har hĂ€ngt över mig. Livet kan vara sĂ„ pĂ„frestande ibland. Och jag mĂ€rker att jag har lĂ€tt för att stressa upp mig nĂ€r jag fĂ„r för mycket pĂ„ mitt bord i kombination med att det touchar mitt samvete.  FörfrĂ„gningar som Ă€r viktiga men som innebĂ€r jobb som förvĂ€ntas göras gratis. Mejl frĂ„n nĂ„gon medmĂ€nniska som behöver nĂ„got. Och jag vill sĂ€ga JA till allt. Men rĂ€cker inte till.   Men igĂ„r jag lĂ€ste en sĂ„ vĂ€ldigt bra text av Johannes Hansen som fick mig att ta ett djupt andetag istĂ€llet för att vrida upp tempot Ă€nnu mer:  Speciellt gillar jag meningen om att inte ta sig sjĂ€lv pĂ„ sĂ„ stort allvar.  Jag menar, det jag inte kan ge finns det tusen andra som kan. Det finns ingen vĂ€rld som stĂ„r och faller med mig. Och jag skrattade nĂ€r jag lĂ€ste den dĂ€r meningen.  Vem fan tror jag att jag Ă€r?!  Som du vet sĂ„ gillar jag kĂ€ftsmĂ€llar och dĂ€r fick jag en. NĂ€r du ser det lĂ€ttsamma i livet gĂ„r allt sĂ„ mycket lĂ€ttare. Det Ă€r bara nĂ€r jag blandar in mina kĂ€nslor som jag pĂ„verkas.  Min syster Daniela skrev ett lysande sms till mig en gĂ„ng nĂ€r jag gick pĂ„ högvarv och tyckte att ingenting var gott nog.  Hon skrev: "KĂ€ra Nadja, du har liksom hjĂ€rtat utanpĂ„ kroppen..." Och det ligger sĂ„ mycket i den meningen. LĂ€s den igen och fundera pĂ„ vad hon menade.  Vad tror du?  TrĂ€ningen dessa veckor har gĂ„tt över förvĂ€ntan och jag trivs sĂ„ vĂ€ldigt bra i min kropp just nu.  Sedan testveckan jag gjorde dĂ€r alla testvĂ€rden hade skjutit i höjden har jag fĂ„tt nytt sjĂ€lvförtroende.  Tillit till min egen förmĂ„ga och mitt psyke har jag alltid haft, men tron pĂ„ att kroppen skulle hĂ€nga med denna hösttrĂ€ning har varit vacklande.  Jag hade en kittlande tanke nĂ€r vi startade i september: tĂ€nk att fĂ„ köra ALLA pass. Inte missa ett enda.  Och det höll ett tag. Tills hĂ€lsenor, baksidor och rygg började sĂ€ga ifrĂ„n pĂ„ grund av den totala belastningen.  Skillnaden detta Ă„ret Ă€r att Agne och jag har alternativ som gör mig lika trött och utmattad. Det dĂ€r kom vi pĂ„ i somras och funkar lika bra under hösttrĂ€ning som nĂ€r vi toppar formen.  Vi har ocksĂ„ lagt till en övning för att stĂ€rka upp vĂ€nster vad som fanimej helt somnade till efter att hĂ€lsenan gick av.  Som du vet sĂ„ har jag försökt med mycket: ström, vanliga tĂ„hĂ€v och fotstyrka till förbannelse.  Det hjĂ€lpte till en viss grĂ€ns. Men nu behöver jag Ă€nnu mer POWER.  SĂ„ vi kör i en maskin som fungerar precis som bromsman pĂ„ Bosön. Jag fĂ„r hĂ„lla emot tyngder som jag egentligen inte orkar och den styrs av en dator. Linor drar stĂ„ngen upp och ner. Inga vikter behövs.  PĂ„ bara tvĂ„ veckor mĂ€rker jag skillnad! Speciellt i den vanliga löpningen.  Det Ă€r tisdag lunch och jag Ă€r kissnödig.  Toan - jag kommer!  Puss & kram 

SiNNLiGHeT NĂ„GON aNNaNSTaNS.

Min rĂ€ddare i nöden, hur mĂ„r du? Det Ă€r fredag och jag vaknade 11.00 idag. Jag kom inte upp ur sĂ€ngen. Slut och förbrukad. Knagglig och fĂ€rdig.  Det var lĂ€ngesedan jag sov till 11. NĂ€r gjorde du det senast?  Jag börjar gĂ„ pĂ„ extrareserven igen.  Sms Ă€r svĂ„ra att svara pĂ„, jag missar mejl och mobilsamtal. Jag blir stressad av förfrĂ„gningar och sĂ„ fort jag vaknar sĂ„ frĂ„gar jag mig sjĂ€lv vad det Ă€r jag har glömt.  Jag kĂ€nner mig stĂ€ndigt jagad av nĂ„got jag inte kan sĂ€tta fingret pĂ„. Är det livet?  Jag tycker att tiden gĂ„r för snabbt och jag rĂ€cker inte till.  Det positiva Ă€r att jag trĂ€nar fantastiskt bra!  IgĂ„r sprang jag Ă„terigen 20 x 200 meter. Med en minuts vila.  Det duggade hela tiden men luften var frisk och klar. Jag andades lĂ€tt.  Benen var pumpade efter styrkepasset och jag upplevde mer studs i benen Ă€n tidigare.  Det hĂ€r kommer att bli toppen. Agne drillar mig smart.  Efter trĂ€ningen hade jag 30 minuter pĂ„ mig att duscha och fĂ„ i mig nĂ„gon form av protein innan jag skulle ivĂ€g pĂ„ nĂ€sta grej.  Jag kom hem 23.30 igen.  Idag har jag bara styrketrĂ€ning pĂ„ programmet. Men det Ă€r inte vilken styrka som helst: det Ă€r kombinationsövningar med bĂ„de frivĂ€ndning, benböj och överstöt. Det Ă€r baksidor, vanliga benböj, marklyft och hantelövningar. Det Ă€r mage, rygg och vader. Det Ă€r ryck, insida lĂ„r och utfallssteg.  Ja, du hör ju. Jag gissar att du Ă€r nyfiken pĂ„ hur det kommer att gĂ„ med mina backlopp imorgon. NĂ€r jag Ă€r nere i kĂ€llaren och grĂ€ver.  Jag vet att du vet att jag Ă€r förtjust i Lars WinnerbĂ€ck. Men jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att du vet att jag Ă€r lika förtjust i Björn Afzelius?!  Jag Ă€lskar hans texter om samhĂ€llet, mĂ€nniskor och pengar. Om kĂ€rlek, svek och om hopp och frihet.  Jag sitter just nu och spelar hans lĂ„t "Odyssevs". Har du hört den?  SĂ€tt pĂ„ den och sĂ„ har du texten serverad hĂ€r: "Jag har kuskat genom landet hundra gĂ„nger upp och ner snart har jag sett varenda mĂ€tbar flĂ€ck av Sverige. Höga kusten gör mej lyrisk, OviksfjĂ€llen gör mej stum Och IndalsĂ€lven gör mej grĂ„tmild in i mĂ€rgen. Det Ă€r ett hĂ€rligt land vi bor i, Det Ă€r kargt och det Ă€r vilt Och understundom Ă€r det vackert som en dröm Men jag har aldrig sett nĂ„'t vackrare Ă€n du, min Ă€lskade. Jag har druckit hembrĂ€nd akvavit med jĂ€garna i norr Tills dess jag trodde deras grĂ€sliga historier. Och jag har pimplat grogg med fiskarna som gĂ„r pĂ„ Öresund; Jag blev sĂ„ full sĂ„ jag fĂ„r nog aldrig gĂ„ ombord igen. Nyrökt sik Ă€r bĂ€st pĂ„ Ulvön Porsen skall man göra sjĂ€lv; Jag har provat varje smak och varje dryck Men jag har aldrig smakat nĂ„'t sĂ„ gott som du, min Ă€lskade. Jag har framfört mina drapor flera tusen gĂ„nger om, Snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen. Jag har trampat varje tilja, jag har stĂ„tt pĂ„ varje scen En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen. Svensken Ă€r en dyster jĂ€vel Men han bĂ€r pĂ„ nĂ„'t stort; Han kan ta i och för det mesta Ă€r han stolt Men jag har aldrig sett nĂ„'t stoltare Ă€n du, min Ă€lskade. Jag reser utomlands ibland, för att behĂ„lla mitt förstĂ„nd Och för att kĂ€nna att jag faktiskt har passioner DĂ„ far jag ner till sydeuropa för att njuta pĂ„ cafĂš Av Nya Gardets anarkistiska visioner. ByrĂ„kraten i min skalle, han fĂ„r sitt i detta land Sinnligheten den fĂ„r sitt nĂ„'n annanstans Men jag har aldrig kĂ€nt en sinnlighet som din, min Ă€lskade. Jag har lovat gröna skogar, jag har ocksĂ„ lovat guld Och ett par stycken har jag lovat evig trohet. Och jag har kĂ€nt att det var sant, men nĂ€r jag stĂ€lls inför ett svek SĂ„ blir jag hemsk, dĂ„ vill jag skĂ„da hjĂ€rteblodet. Vill du resa vid min sida, sĂ„ kostar det en del Men det Ă€r futtigt jĂ€mfört med vad det kan ge. Det Ă€r inte lite jag vill lova dig ikvĂ€ll, min Ă€lskade!" MĂ„nga tycker att Björn var alldeles för politisk. Svart eller vit. Jag kan hĂ„lla med. Men jag hĂ„ller ocksĂ„ med om att hans metaforer Ă€r geniala och att han mĂ„nga gĂ„nger trampar snyggt pĂ„ ömma tĂ„r.  Nog om det.  Jag mĂ„ste ta mig en tupplur och stĂ€nga av den hĂ€r mobilen om jag ska orka med min brutala trĂ€ning om nĂ„gra timmar.  Och frĂ„n mitt möte igĂ„r; hĂ€r Ă€r herrarna jag kommer att samarbeta med framöver -  Jonas har ni sett förut, men Andreas Ă€r ny. Smart, strategisk och hjĂ€rtlig. Öppen, mottaglig och villig att testa nytt. Jag gillade honom direkt.  Och pĂ„ hans "meritlista" hittar vi bĂ„de Salming och Schwarz...  Tunga namn och sĂ€kerligen liiite mer att ta hand om Ă€n vad det kommer att bli med mig.  Jag önskar dig en fin dag, jag önskar dig gott kaffe och mĂ„nga varma kramar ❀ Nadja 

HaNDBRoMS i. 

F R E D A G  F R I D A Y  Jag och Margot hĂ€nger i en av sofforna ute vid sjöstugan hos mamma. Jag har fĂ„tt ledigt idag.  Jag körde höjdhopp igĂ„r... Ett pass jag var lite pirrig inför. Jag ville hoppa högt och lĂ€tt. Jag ville utveckla hoppningen frĂ„n förra passet som gick sĂ„ bra. Jag kĂ€nde att jag fick ordning pĂ„ ansatsen förra gĂ„ngen och tĂ€nkte att detta skulle bli första passet dĂ€r jag bara kunde slĂ€ppa loss och hoppa pĂ„ riktigt. Men redan nĂ€r jag vĂ€rmde upp sĂ„ mĂ€rkte jag av hĂ€lsenan. Inte den som gick av utan den andra, som jag hade problem med i vintras.  Den var lite öm och stel. Efter hĂ€cklöpning och mĂ€ngder med andra lopp sĂ„ Ă€r det sĂ„klart inte konstigt. Jag blir bara förbryllad över att det kommer bara sĂ„dĂ€r.  Men jag körde pĂ„ och fick till nĂ„gra sköna hopp. Dock inte alls sĂ„ som jag hade förvĂ€ntat mig vilket gjorde att jag inte riktigt kĂ€nde mig nöjd efterĂ„t. SĂ„n dĂ€r Ă€r jag alltid: om jag kommer till ett trĂ€ningspass sĂ„ vill jag ha med mig nĂ„gon form av utveckling gentemot förra passet. NĂ„gon liten detalj jag gör bĂ€ttre, en kĂ€nsla eller en nyckel som jag hittar.  Jag vill att varje pass ska rĂ€knas. Och det Ă€r lĂ€tt att fĂ„ det att rĂ€knas nĂ€r jag fĂ„r ett kvitto i nĂ„gon form.  Att "bara köra ett pass" Ă€r inte sĂ„ upphetsande.  Efter styrkepasset som gick sĂ„ bra sĂ„ var benen inte alls lika studsiga som jag ville. Men det Ă€r sĂ€llan vi fĂ„r som vi vill, eller hur?  TyvĂ€rr blev jag mer och mer öm i senan och bĂ„de Agne och jag kĂ€nde att det var lĂ€ge att stoppa.  Kontinuitet Ă€r viktigare Ă€n fĂ„, explosiva pass just nu.  Jag gick direkt till Ă„terhĂ€mtningsrummet för att köra kyla/vĂ€rme pĂ„ senan. En skrĂ€ckblandad förtjusning det dĂ€r. Skönt men samtidigt vidrigt. Det blir sĂ„ fruktansvĂ€rt KALLT.  Jag hoppas att den molande kĂ€nslan lĂ€gger sig snabbt nu. FĂ„r alldeles sĂ€kert hoppa över nĂ„gra dagar i spikes och bara köra i gympaskor. SĂ„ brukar Agne vilja göra nĂ€r jag blir öm.  För att snabba pĂ„ det hela sĂ„ stal jag en kyckling av mamma i morse för att kyla ytterligare idag. Kvinna tager vad hon haver.  Jag kör ocksĂ„ excentriska tĂ„hĂ€v var tredje timme för att fĂ„ igĂ„ng cirkulationen. Testa om du har ont! TvĂ„ upp, ett ner. Har du lite vikt pĂ„ sĂ„ tycker jag att senan reagerar Ă€nnu bĂ€ttre, men det funkar Ă€ven med kroppen om du kör pĂ„ nĂ„gra serier med 10:or per gĂ„ng.  Jag har inte lopp förrĂ€n senare imorgon sĂ„ jag kommer sĂ€kert att klara av dom. Bara jag Ă€r duktig med senan hela dagen idag och sover bra inatt.  SĂ„ vad ska vi roa oss med nu?  Jag tĂ€nker ladda mobilen eftersom den bara har 20% kvar. Det kommer jag inte lĂ„ngt pĂ„.  Sen ska jag vrĂ€ka i mig den hĂ€r "Bananas are for monkeys"  Oh no darling, för tigertanter ocksĂ„.  Puss dĂ„. 

SĂ„ BRa Var DeT iNTe…

Freeeedag ho hey Om inte tiden lugnar ner sitt tempo en aning sĂ„ Ă€r jag 100 imorgon. Kul pĂ„ ett sĂ€tt kanske, för dĂ„ bjuder jag in till fest.  TrĂ„kigt bara att 67 Ă„r swishat förbi sĂ„ snabbt.  PĂ„ tal om att swisha sĂ„ funkar inte den funktionen pĂ„ min nya mobil. Jag behöver göra om proceduren och installera om allting frĂ„n datorn.  Men jag har bĂ€ttre saker för mig. Jag hoppar höjd med en gnutta timing igen!  I onsdags hoppade jag för första gĂ„ngen med en kĂ€nsla som kĂ€ndes som pĂ„ det andra benet, det ben jag haft sedan jag var sju Ă„r.  Jag attackerade in i kurvan, strĂ€ckte pĂ„ mig - lĂ„ng och stĂ„tlig. Kaxig och kraftfull. Och nĂ€stan, nĂ€stan nailade en snygg bĂ„ge över ribban.  Den hĂ€r grenen Ă€r tĂ„lamodsprövande mina vĂ€nner. Jag fĂ„r kĂ€mpa med ett huvud som egentligen vill gĂ„ pĂ„ autopilot och en kropp som vill slĂ€nga sig Ă„t andra hĂ„llet.  Jag skrek som en dĂ„re dĂ€r pĂ„ Vallen nĂ€r jag klarade 1.60. Nytt personligt rekord pĂ„ fel ben.  Agne kunde inte hĂ„lla sig för skratt men dĂ€mpade mig: "lugn nu, sĂ„ bra var det inte".  Haha, ja ja. JOOO. SĂ„ bra var det visst!  Testa att skriva en uppsats med vĂ€nster hand istĂ€llet för höger. Testa att skjuta en boll med ditt andra ben. Testa att göra nĂ„got spegelvĂ€nt i hög hastighet.  SÅ bra var det visst, Agne 😉  Nog om det. Det var det roligaste den hĂ€r veckan men vi ska nog kunna klĂ€mma fram nĂ„got annat skoj ocksĂ„ innan vi avslutar.  Jag vill tacka dig för ditt engagemang med den hĂ€r sidans nya namn ❀ Jag har inte kunnat bestĂ€mma mig för nĂ„got Ă€n, men brukar behöva tid för att smĂ€lta nya idĂ©er innan jag sĂ€tter dom i verket.  Min förkylning har satt sina spĂ„r och det var först i onsdags som jag började kĂ€nna mig piggelin igen. Det mĂ€rks direkt pĂ„ trĂ€ningen. Den dĂ€r lilla procenten av extra energi behövs nĂ€r jag trĂ€nar.  Är det nĂ„gon som vet hur man presterar utan energi?  Kula, sprint, styrka, kast och spjut har jag hunnit med. Jag Ă€r nöjd med utvecklingen sĂ„hĂ€r lĂ„ngt och hĂ„ller pĂ„ att fylla upp kroppen med kraft till nĂ€sta tĂ€vling.  Mitt besök pĂ„ sjukhus blev uppskjutet till 29:e augusti, dĂ„ det blev missförstĂ„nd och min lĂ€kare ska pĂ„ semester.  Gör mig ingenting. Jag vill inte förstöra mitt flow just nu.  Jag Ă€r en flitens myra idag: jag tvĂ€ttar och ska springa hĂ€ck vid 10-tiden. Jag hoppas pĂ„ pigga och glada ben och ett jĂ€vlar anammar som fĂ„r Agne att undra vad som har hĂ€nt.  Jag ska ringa min syster och störa pĂ„ FaceTime. Lilla Ludde och Jakob blir i alla fall fĂ„nigt fnittriga nĂ€r moster ringer.  Nu ringer min timer ocksĂ„. FĂ€rdig tvĂ€tt ska in i tumlaren. Jag bör sĂ€tta fart.  Om en vecka kan jag berĂ€tta nĂ„got roligt för er. Det handlar om att ni kommer att kunna se mig i tv-sammanhang. Jag berĂ€ttar sĂ„klart mer nĂ€r det Ă€r dags! ❀ Nu piper jag ivĂ€g.  Puss och kram frĂ„n södra Sverige 

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.