Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Gudomligt.

Hoppla hoppla!

Jag kan tänka mig att ni är nyfikna på hur det gick på mitt höjdpass igår. Jag kan tänka mig att ni har legat sömnlösa och funderat, att ni kände att ni var så nyfikna att ni ville googla min hemadress och åka hit och knacka på dörren och bara fråga hur det gick.
Njae… riktigt så nyfikna är ni väl ändå inte men ibland är det festligt att överdriva

Passet med Kajsa blev HUR BRA SOM HELST!!! Jag kan säga såhär utan att avslöja för mycket: Jag fick en pytteansats på fyra steg och jag vara bara 8 cm under mitt PB på träning (PB på fyra steg alltså). Jag kunde för första gången träffa rätt i upphoppet och få ett litet lyft. Det kändes så jävla kul! Det kändes så enormt befriande. Och det viktigaste av allt: jag behövde inte tejpa knäet. Jag behövde inga andra stöd för att kunna hoppa. Det var bara jag, med min kropp. Och den höll. Jag ska njuta av detta passet över helgen och sedan ska jag börja ladda om igen Vi ska hoppa en gång i veckan så om jag ska göra sådana här framsteg varje vecka så blir det mycket firande.

På söndag har jag en liten överraskning till bloggen. Jag ska göra något. Ni får gärna gissa vad. Ni som redan vet, får INTE gissa. Jag borde kanske lotta ut något till den som gissar rätt? Äh, har jag verkligen tid med det? Haha… jag är faktiskt förkyld också. Jag får inte ta ut mig för mycket (säger jag och kör ett pass med Kajsa på Bosön) :).

Gah! Det kliar i halsen!

Mitt kaffe väntar på mig därute i köket. Det var så jäkla äckligt igår så det kan gott få vänta lite till.

Jag har lock för BÅDA öronen och hör knappt någonting. Det är läskigt och obekvämt. Vad gör man för att få bort det? Jag har stått på händer, tryckutjämnat, druckit och gäspat. Inget hjälper.

Ikväll ska jag förmodligen hänga med min träningskompis Margot till Hagaparken för att grilla och spela brännboll. Jag ska inte spela men jag kan agera fotograf. Det blir säkert fina bilder till min fotosamling

Måste bara få avsluta med att jag och Danne kollade Eurovision igår… JAG var lika duktig (om inte bättre) på att gissa exakt vilka bidrag som skulle gå vidare. Fan vet hur det gick till, för allt jag gissar på brukar bli sist Därför har jag ibland gjort helt tvärtom: bara gissat på de som jag inte gillar och inte vill ha vidare för att på så sätt få vidare de som jag gillar. Smart va?

Nu måste jag sluta gagga. Jag ska ta tag i min dag. Träning hos min sjukgymnast Britta om någon timme. LUGN träning. Jag är förkyld, jag vet.

Kramar till er från mig
Nadja

Idag SKA jag hoppa höjd…

… vare sig min snuva vill eller inte. Dumma, dumma snuva. Men snälla, snälla feber som ville försvinna så snabbt.

Åh, förlåt. Hej på er mina vänner!

Höll nästan på att glömma. Det kändes nästan som om att jag satt och skrev i min träningsdagbok

Min feber är som bortblåst. Nu är bara näsan lite rinnig men jag har inte ont någonstans. Då tänker jag att jag kan köra ett lättare teknikpass med Kajsa i höjd. Klarar jag inte det så lovar jag att lägga mig i sängen bums igen. Detta blir som ett litet test. För jag menar, om jag inte ens klarar av en timmes teknikträning så är jag verkligen inte redo att börja köra den andra träningen. Så, det här är min “nu-ska-jag-se-om-jag-är-okej-dag”. En sådan dag får alla ha.

Haha, varför försöker jag övertyga ER om att jag är redo för träning. Vilken tönt jag är

Igår låg jag mest inne hela dagen med avbrott för en runda till Lidingövallen. Jag skulle hämta en sak som jag har fått från Margot. Ett hjälpmedel som jag ska använda när jag gör en rolig sak till mina sponsorer. Spännande va?
Det var hur som helst galet skönt att få komma ut i luften!!! Jag har känt mig så instängd de två senaste dagarna. Blä. Och vädret ute har varit helt perfekt. Och min soffa har aldrig varit så oskön. I vanliga fall älskar jag min soffa och min lägenhet. Men inte när det är 25 grader ute.

Jag pratade med min lillasyster Bissan (Daniela) igår också. Fan vad jag gillar det! Hon har varit så grym och lyckats att få en plats hos PWC (revision) för att granska biståndsarbete i Afrika! Det är bara två eller tre stycken i hela Sverige som får det jobbet. Och MIN SYSTER är en av dem!! Jag fick nyheten när jag var i Portugal och var tvungen att ringa direkt. Jag blir så väldigt, löjligt stolt

Nog för idag.

Nu ska jag bädda min säng, dricka en kopp kaffe till (Gunnar sa igår att fem koppar kaffe om dagen minskar risken för bröstcancer med X antal procent) och sedan ska jag packa min träningsväska.

Vi hörs. Kramar från en som längtar efter sin träning

Nadja

Jag borde sova men jag dricker te

Ännu ett roligt pass tillsammans med Kajsa kan läggas till handlingarna Jag kan tyvärr inte skryta med att jag hoppade speciellt högt men jag kan säga att Kajsa är briljant. Hon hoppar precis så som jag vill hoppa när hon är klar med mig! Lätt, avslappnat, enkelt men ändå kraftfullt. Jag fick ta ett litet pytte-steg till framåt idag och hoppa med fyra stegs ansats. Det var HUR KUL SOM HELST och äntligen fick jag lite lyft i min hoppning. I TVÅ hopp. Sen blev jag trött Ja, det finns ingen hoppstyrka eller uthållighet i mina ben än. Men jag kan skutta lite och det är jag glad för. Några sådana här pass till och mitt hopp-ben kommer att bli starkare än förut. Det ger mig tillförsikt. Nu gäller det bara att jag håller mig lugn och fin och inte stressar på mig själv. Kajsa är super på att hålla igen mig. Hon verkar veta precis vad hon håller på med och det känns tryggt.

Jag sitter som vanligt i min stora, gråa soffa och dricker en kopp te. Jag har just kommit hem från en filmkväll hos Gunsa. Jag borde styrt stegen raka vägen in i sovrummet men så kom jag att tänka på er och på hur trevligt och mysigt det skulle vara med en kopp te. Så jag hamnade här. Jag svarar på några mail samtidigt så jag är inte enbart här för nöjes skull

Imorgon har jag vilodag. Jag har gjort det till min tvättdag. Varför då? Det kändes onödigt precis i samma stund som jag bestämde mig för att jag skulle tvätta. Men nu är det så. Och jag behöver rena kläder till resan på lördag. Jag ska basta också. Och köpa lite grejer som jag behöver till resan. Linsvätska måste jag ha med mig. Eller, tror ni att det finns där? Folk har ju linser även i Portugal. På något sätt så känns det ändå bäst att köpa det här i Sverige. Knas.

Min mamma har åkt till Orsa tillsammans med syster Bella och hennes pojkvän Max. Det blir alltid så gräsligt tomt när familjen lämnar mig för annat. Som tur är så sticker jag också Hoppas att du får kul mamsen! Och hoppas att skorna sitter som en smäck. Jag ville ta en bild på mamma för bloggen. Men hon skrek genast att det “inte går för sig!” för hon var ju inte så snygg som hon ville vara Men hennes skor fick jag ta kort på.

Jahopp. Jag tar en sista riskaka och dricker sista droppen te.

Jag längtar till bastun imorgon. Det ska bli så skönt att få sitta där. Ingen når mig. Ingen kan få tag på mig. På något sätt så tankar det min energi. Jag har aldrig tidigare känt att promenader i naturen skulle vara något för mig, men nu skulle jag kunna tänka mig att prova. När det blir lite varmare så borde det ju vara som i bastun, fast med lite mer att se runt omkring

Jag säger godnatt till er.
Det var längesedan jag sa “godmorgon” va?

Kanske ni får en överraskning imorgon

Kramar Nadja

Borde jag skämmas?

Hejsan vänner!

Så ni är kvar? Vad härligt!

Jag trodde att alla skulle vara borta vid det här laget. Att alla skulle ha tröttnat på att jag ALDRIG uppdaterar. Ja, jag vet att det var fem dagar sedan nu. Jag vet att det är aningen oförskämt. Jag kunde ju i alla fall meddelat att jag skulle vara ute på andra uppdrag
Nejdå. Det är säkert inte alls så ni tänker. Det där är bara i mitt eget huvud.

Jag har tränat MÅNGA bra pass sedan vi hördes sist. Jag har klarat av nya utmaningar och tagit träningen upp till en nivå till. Kom ni ihåg när jag berättade för er att jag hade klarat av att göra djupa benböj för första gången? Nu har jag klarat av “skjuta haren”! Det är som en enbensbenböj men du har det hängande benet framför dig, inte bakom dig på en bänk som man brukar ha. Jag ska inte låta så jäkla lycklig egentligen, för jag klarade det bara på höger ben. Men vänster kommer snart också! Det är så väldigt intressant att se detta samband: jag är betydligt svagare på vänster benet och det är också det ben som har vållat mig mest smärta på olika sätt. Nu är det ett glömt kapitel. Jag är på helt rätt väg. Jag känner det som en värmevåg genom hela kroppen varje dag när jag genomför min träning.

Jag har haft hektiska, kärleksfulla, roliga och fullspäckade dagar då både lillasyster och mamma har varit på besök. Lägg också till ett styck bästa kompis till Daniela (syster) så kan ni ju förstå att jag har haft svårt för att få tiden att räcka till. Men, jag har försökt att ta hand om mig och jag har sett till att få med min tillagda egentid i form av bastu även om tiden inte har varit på min sida. Jag har också hunnit med massage och annan återhämtning så jag kanske inte ska gnälla för mycket. Egentligen har jag bara prioriterat. Och jag har prioriterat MIG istället för min blogg. Så härligt egocentriskt

Idag sprang jag intervaller ute i solen nere vid vattnet på Bosön. Min klubbkompis Danne var med och körde sin hoppstyrka samtidigt bredvid mig. Han kom med glada tillrop varje gång han såg på mig att jag grymtade illa. Det är bra. För idag höll jag nog på att kräkas.
Jag skulle ha sprungit sex stycken 300-ingar och vi mätte upp en sträcka. Jag tror att den blev runt 270 meter istället för 300 meter men lika trött för det blev jag. Sitter fortfarande här och har blodsmak i munnen. Jag tror att jag var lite extra trött eftersom jag körde bromsman i morse. Det suger alltid lite mer i mina ben efter ett sådant pass.

Jag har druckit litervis med vatten och springer på toa hela tiden. Jag undrar hur den här natten ska sluta?

Vet ni vad jag har glömt att berätta för er!? På lördag åker jag på läger till Portugal! Som jag längtar. Jag är lite nervös också. För det är där som jag kommer att öka på kvaliteten en aning i träningen och det ska bli kul att se hur jag reagerar på det.

Jag får prata mer om den nervositeten en annan dag för nu behöver min kropp sömn. Imorgon väntar ett höjdpass med Kajsa igen.

Godnattkramar till er // Nadja

Ny träningskompis och annat skoj

Godkväll kompisar!

Ledsen att det har dröjt en dag med uppdateringen men jag har varit i farten hela tiden och har inte haft ork att sätta mig ner och skriva… Igår på förmiddagen körde jag ett bra sprintpass på Bosön med tränare Leffe och min nya träningskompis Maria. Jag är så jäkla glad att jag har fått en tuff tjej att träna sprint tillsammans med Det är massa krut i henne och hon har mycket energi och bara på detta första pass märkte jag att hon också har ett härligt fokus. Precis vad jag behöver i personlighetsväg när det gäller träningskompis! På bilden här bredvid ser ni oss efter första passet tillsammans

På kvällen var det dags att fira min styrketränare Miss-Li som har fyllt år på Ball Breaker med mat, bowling och biljard. Hur det gick på bowlingen tycker jag inte alls att vi behöver nämna . Jag är sjukt trött och ska gå och lägga mig. Och jag tänker inte somna med tanken på en förlust (FAN!) virvlande i huvudet

Jag tänker avsluta med att säga GRATTIS till Ebba Ljungmark som persade i höjden i helgen: 1.93! Fantastiskt Ebba! Så grym du är!!

Okej, dags för sista raden Kramar på er tills vi hörs imorgon // Nadja

Allting håller!

Hej goa vänner!

I helgen har jag tävlat för fullt i Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg. Vi åkte dit för att se hur kroppen skulle reagera på att tävla i så många grenar. Framför allt tänkte vi på baksidan. Och om det fanns någon oro så låg den i höjd och längd som jag nu klarade galant. Jag fick med mig 1.70 i höjd och var SUPERNÄRA på 1.74 och 6.19 i längd i mitt första hopp med lite för mycket vind i ryggen. I kula blev det 13.07 och i spjut 32.86. Spjut är den gren som jag är minst nöjd med, jag hittar bara inte tajmingen, även om löpningen fram till utkastet kändes bättre nu. Anders, jag och Leffe ska sätta oss i veckan och reda ut varför det blir såhär.

Kula är en godkänd gren medan höjd och längd är plusvarianter. Jag har hoppat bra höjd på träningarna men det var innan bristningen i baksidan för en månad sen och längd har vi bara tränat en gång och då inte med ett enda litet hopp. Så jag är mer än nöjd!

Nu vet vi att allt håller. Nu kan vi fokusera på att få mig i bättre form

Helgens överraskning: Mamma, Allan och syster Gisela stod helt plötsligt på läktaren och skrek när jag skulle hoppa mitt andra hopp på 1.74 i höjd. Gud så glad jag blev! Tack för att ni kom!!

Nu ska jag försöka få lite ordning på alla grejer omkring mig. Och dricka en kopp kaffe. Det är sol ute men jag tänder ändå ett ljus Mysigt!

Kramar Nadja

Barnkalas på Bosön med Malex

 

Igår fick jag den fina äran att hålla i min sponsor Janne Åkerbloms lilla son Malex:s barnkalas på Bosön. Jag fick en fin liten knapp där det stod “Nadja” på och alla de andra små killarna på kalaset hade likadana så att vi skulle kunna säga varandras namn. Hur gulligt som helst! Killarna kämpade sig igenom flygande 30 m, längd, kula, stavhopp och sedan “purjolöks-stafett”. Typiskt Janne att komma på en sån grej!

Några bilder från barnkalaset här nedan. Och ett STORT GRATTIS TILL MALEX på hans 10-årsdag!

Mitt nät har legat nere i två dagar så jag har tyvärr inte kunnat uppdatera så flitigt men det blir bättre från och med idag.

Är supernöjd med min första hårdträningsvecka. Fick precis så mycket träningsvärk som jag hade förväntat mig. Gladaste nyheten: Jag kunde hoppa höjd utan att få ont!!!!! Tänk om jag kan få träna höjd regelbundet en gång i veckan fram till utomhussäsongen… Då kommer det att bli riktigt kul i sommar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder från mångkampen på Bosön

 

Vad gör man på en lördagsförmiddag? Jo, man tränar ett gäng killar i mångkamp. Hur roligt är inte det då? Och det var inte vilka killar som helst. Det var killar som inte gav upp och som genomförde hela mångkampen med huvudet högt. Okej, lite trötta var de när de tog sina sista löpsteg på avslutande grenen 800m, men i övrigt tyckte jag att de såg pigga och fräscha ut. Vinnare i mångkampen blev Greger Myrgård. Jag kommer dock inte ihåg den exakta poängen men om jag inte missminner mig helt så låg den på ca 2500-3000 poäng (?). BRA JOBBAT!

Jag flyger igen!

Oj oj oj vilket galet bra höjdpass jag gjorde imorse! Herregud vad kul att ÄNTLIGEN kunna hoppa höjd igen! Jag har, som jag berättade om efter Estkampen, haft problem med ett hopparknä och har inte kunnat hoppa höjd på säkert fyra månader så det här var ett underbart besked (och min förkylning är borta).

Vi har fått nya instruktioner angående mitt knä och numera tejpar vi alltid min upphoppsfot innan jag ska hoppa vilket gör att knäet kommer i ett bättre läge. Och så isar jag som en galning. Och tejpar knäet med kinesisk tejp såklart

Idag kunde jag hoppa massor av hopp från lång ansats och jag var supernära på 1.75 flera gånger. Det ger mig ett skönt självförtroende inför europacupen som går om bara någon vecka. Detta var faktiskt precis vad jag behövde eftersom alla grenar har fungerat toppen medan jag har känt att jag inte har fått någon chans att hitta känslan i höjdhoppet.

Nu känner jag mig väldigt redo för min mångkamp!

Snart är det midsommar och jag och Niklas och syster Bella styr kosan ner mot hemstaden Karlskrona. Det ska bli så skönt att komma hem och få träffa alla igen och samla lite kraft och energi. Vi har alltid så kul när hela familjen samlas och gör grejer tillsammans. De är så galna allihopa och skrattar och busar och är allmänt barnsliga. Jag älskar de för det! När jag är med dem känner jag mig levande och lycklig och stark.

Jag hoppas att jag kommer att kunna blogga lite när jag är där så att det inte går en hel vecka innan jag får skriva av mig igen

Glad midsommar på er alla! Hoppas ni får dansa och sjunga och må bra hela helgen.

Kram Nadja