Aj aj i andra baksidan…

Försökte mig på att springa lite snabbare häcklopp igår. Och det började superbra! Hade visserligen fortfarande den där galna träningsvärken och var inte fullt så rörlig som jag brukar vara, men jag klippte häckarna som om jag inte har varit borta från träningen en sekund Men redan efter första loppet över åtta häckar så fick jag krampkänningar i vänster baksida (det är höger som jag fick bristningen i). Jag sprang ett lopp till men när jag skulle starta det tredje vågade jag fasen inte mer… Såg bara framför mig hur EM och Finnkamp försvann i en hiskelig fart och sa till Leffe att jag inte kunde springa mer. Jag börjar bli smart!!

Fick massage på kvällen och muskulaturen var bara väldigt stel. Så ingen ny skada! Vi diskuterade vad krampen kunde bero på och kom fram till att vi bara denna vecka har ökat träningsmängden med det dubbla. Jag har kunnat köra alla grenar som jag vill, dock inte på max, så det är inte så konstigt att baksidorna reagerar som de gör. Det var faktiskt en månad sedan jag kunde träna på den här nivån.

 Idag blir det helvila för imorgon ska jag tävla. Då står kula på programmet. Spännande! Är verkligen sugen på ett pers nu. 13.53 är mitt nuvarande pers… Imorgon vill jag över 14 meter!

Grymma Karin!

Innan det oturliga med min baksida hände så hann jag och Leffe med att köra ett fantastiskt häckpass med Karin Torneklint på lägret i Portugal! Jag fick små “nycklar” i grenen som verkligen passar mig i min löpning och som jag känner att jag vill jobba vidare med. Dessutom gör hennes personlighet att man suger åt sig allt hon säger på två sekunder: hon är livfull, engagerad, inspirerande och galet glad! Sprang två väldigt snabba lopp från block över tio häckar. Kändes nästan som om att det var tävling på G och det pirrade i hela kroppen… Egentligen skulle det ha blivit tävlingspremiär nu till helgen i Norrköping men det får vi skjuta upp.

Jag har ju inte skrivit så mycket om lägert hittills men tänkte göra några sådana här små “till - och från rapporter” under veckan… Känner att jag har alldeles för mycket att ta igen i blogg-väg så jag måste dela upp det

Idag är första vardagen sen jag kom hem efter lägret och det blir lätt cykling nu på morgonen. Senare ikväll ska jag på undersökning hos Carl Askling (friidrottarens hjälte när det gäller baksidor!) Håll alla tummar ni har för att det är positiva besked han ger mig!!

Det verkar som att sommaren börjar smyga sig på här i Sverige… Underbart!

Kramar till er

“Filmtajm” på Bosön…

 

Nu blir det filminspelning på Bosön när jag springer häck

Berättar mer när jag kommer hem. Som vanligt är jag lite sen… Kram!

 

Lite om sydafrikaträningen

Så äntligen en liten sammanfattning av lägret i Sydafrika! Jag vet att jag har väntat länge men det är för att det har hänt så mycket saker samtidigt och jag har tänkt att en sammanfattning kan man alltid lägga in när man vill, det är alltid aktuellt, men en idrottsgala eller ett hajdyk bleknar med tiden. Därför har dem ämnena fått komma först denna gången.

 

 

 

 

Vårt fokus med lägret låg på att spetsa till träningen och göra allting mera kvalitativt. Färre hopp och lopp och kast men mycket snabbare, högre och längre. Det som funkade absolut bäst var spjutkastningen (tänka sig!!), löpningen och längden. Jag fick göra två träningar med kast över 40 m i spjut vilket var en fantastisk kick! Jag var lycklig och glad hela dagen! Nej, hela den veckan faktiskt. Jag gjorde ett snabbt lopp på 200 m och var som en vessla de sista 10 metrarna in mot plankan i längden. Vi mätte hastigheten där tillsammans med några tyskar som hoppade samtidigt och både Leffe & Lars ( en oerhört duktig tränare från Danmark. Har tränat sin fru som gjorde över 7 m!) undrade vad som hände Nu handlar det ju inte bara om fart utan också om vad jag gör med den när jag väl kommer fram till plankan. Så detta betyder inte automatiskt att jag kommer att persa så att det stänker om att när jag väl börjar tävla. Men testet visar ändå att det finns kapacitet och det känns som ett skönt kvitto.

Jag känner att jag har hittat en bra stabilitet i kulan också. Och ännu roligare blev det när vi tog hjälp av “Limpan”, Slangens tränare. Där fick både Leffe och jag många nya goda tips att jobba med framöver.

Det som vi har jobbat minst med har varit höjden och häcken. Detta beror som vanligt på mitt vänsterknä och vi vill inte puscha det för hårt och har därför gjort ett medvetet val att inte träna dessa grenar så mycket. Även om det är tråkigt så känns det smart med tanke på att det faktiskt är utomhussäsongen som räknas!

Även styrkan har gått framåt och jag persade i hängande frivändning. Det är en övning som jag inte alls tränar speciellt ofta. Jag kör alltid mina frivändningar från golvet i vanliga fall. Det är bara när det närmar sig tävling och då jag ska bli extra explosiv som jag gör rörelsen kortare och snabbare.

Syster Bella har gjort stora framsteg också! Hon har kunnat hoppa längd på flera pass. Det har hon inte klarat av tidigare. Hon ser starkare och spänstigare ut och jag tror att hon kommer att vara tillbaka på banan snart igen

Nu bär det av till sängen. Eller vänta, duschen först! Haha, det var nära att jag glömde det. Hur äcklig får man bli?

Kramar till er. Sov gott och sött. Nadja

Tävling med trötta ben

 

Det har gått några dagar sen vi hämtade Coco och nu märker jag att hon börjar känna sig som hemma här hos oss på kolmårdsvägen! Hon blir helt tokglad varje gång vi kommer hem, om vi så bara har lämnat henne i fem minuter, hon vill upp i vår säng och kela varje morgon och hon springer runt i lägenheten med en viftande svans mest hela tiden. Sorry Sarah, men jag vill aldrig lämna tillbaka henne!

Efter min mångkamp i Estland förra helgen så känns min kropp fortfarande lite tung och trög men jag tävlade ändå igår igen. Denna gång i Eskilstuna på deras jubileumsgala och i grenarna 100m häck och längd. Redan på uppvärmningen kände jag att jag var trött och blev andfådd väldigt snabbt så kanske jag skulle låtit bli att tävla. Men jag har OERHÖRT svårt för att låta bli att tävla när jag väl kommit till tävlingen. Då kör jag hellre hela vägen och låter det gå som det går. Och det gick som det gick. På häcken hade jag 14.37 och kom aldrig riktigt in i loppet. Jag sov nästan i starten och fick kämpa med att komma i rätt position till häckarna. Jag slutade 3:a efter Moa Larsson och Jessica Samuelsson.

I längden hoppade 6.02 vilket också blev segerresultatet. Jag kände att jag hade en go attack mot plankan men saknade krut i benen. Men så länge jag vet vad det beror på så är jag inte ett dugg orolig. Jag kommer att vara i toppslag till Europacupen och mina ben kommer att kännas lätta igen

Direkt efter tävlingen blev jag superförkyld och hängig, så min nästa utmaning blir att friskna till så fort som möjligt. När jag var liten gav mamma mig en “häxdryck” baserad på te, ingefära och honung. Om jag inte kräks (det smakar inte gott!) så ska jag dricka den till varje måltid

Akta er för baskeluskerna där ute!

Kram Nadja

Oj så skönt!

Nu är det gjort! Och jag kom i mål! Herregud så skoj det var att få tävla igen! Jag har gått runt och skrattat hela dagen och min pojkvän Niklas tycker mest att jag är konstig.
Mitt första häcklopp för året blev en blandad upplevelse. Jag var så nervös innan att jag knappt minns någonting av uppvärmningen och än mindre av loppet. Det enda jag kom ihåg var att jag fick en okej start, för det hade Leffe betonat extra mycket: “Häng med i starten och de sex första häckarna, sen kan du göra vad du vill sista biten in”. Och det var precis vad jag gjorde; redan på den sjunde häcken höll jag på att stå på huvudet då jag sjönk igenom rejält och nästan fick starta om loppet utan någon som helst fart. Jag tog honom verkligen på orden. Trots detta, och trots att jag hade kört dubbelpass och en massa styrka hela veckan så kom jag i mål på en tid bara en tiondel över mitt pers! Jag var helnöjd och heltänd! Jag ville bara springa igen och igen och igen!

Jag och Niklas firade min debut med en pizza efteråt. Tyvärr var den så äcklig att varken han eller jag kunde äta upp hela (typiskt!) men jag fortsatte ändå bara att le.
Jag ringde Leffe och refererade det jag kom ihåg av loppet och jag hörde på honom att han också var ganska nöjd. En bra start på säsongen med andra ord!

Nu ser jag bara fram emot Stafett - SM nästa helg och utmaningen där: 800m. Det ska bli kul att se hur jag reagerar på ett lite längre lopp då jag har fått betydligt mycket mer muskelmassa till den här säsongen och det krävs mer för att syresätta min kropp i ett sånt lopp.

Jag är redan lite nervös men Niklas peppar mig och säger: “Det är lugnt. Du är bra och det kommer att gå fint”.

Alla vi som själva tävlar vet att det är ganska enkelt att säga så när man står vid sidan om och desto svårare att ta till sig när man är mitt uppe i det. Men jag uppskattar ändå orden och matar mig själv med dem dagarna i ända.

På onsdag kommer min svärmor Ann-Christin (även kallad “Morot” då hon heter Roth i efternamn, fyndigt tycker jag) upp och hälsar på. Vi ska visa henne min kusins lilla hund “Coco Chanel” som förhoppningsvis ska få en valp som jag och Niklas ska få. Det är en liten teacup chihuahua fast långhårig och jag lovar er att det är det sötaste som någonsin gått på fyra ben! Så fort de har varit här på besök så ska jag lägga upp lite bilder.

Nej, nu ska jag vila upp mig. Jag blev helt slut av att tävla!

Ha en superskön Lördagskväll och njut av kvällssolen.

Nadja

Ps. Till er som undrar hur det gick i biljardutmaningen: Jag och Niklas vann en förkrossande seger med siffrorna 3-2! Niklas fick i ca 95 % av “bollarna”… TROTS sitt öldrickande. Det är ju konstigt att jag aldrig får några fördelar på grund av att jag är nykterist. Han spelar bara ÄNNU bättre efter några stora starka. Knäckande.

« Föregående sida