Middag & yatzy

Godmorgon på er kära läsare!

Idag var det svårt att stiga upp… Klockan ringde 06.30 och jag ville bara ge den en käftsmäll så att jag kunde få somna om igen. Men icke sa Nicke.
Jag tycker att morgonen är charmig men det förutsätter att jag är pigg visserligen gillar jag nästan allt när jag är pigg så det säger väl mer om mig än om den tidiga morgonen.

Igår var en rolig dag! Jag hade ju som sagt ett superpass och på kvällen blev det middag och spel. Yatzy för att vara mer specifik. Jag förlorade alla matcher utom den viktigaste - den sista!
Efter yatzy-matchen blev det en biltur med hög musik och lite sång. Sådant som jag bara älskar! Det gör mig så lycklig! Musik i bilen på kvällen… Det finns väldigt lite som slår det
Hinner inte skriva så mycket just nu… Får återkomma senare.

Stora kramar.
Nadja

Jag vill inte!

Hej på er!

Vet ni? Jag har fan ingen lust alls att skiva här idag. Jag är trött, irriterad och vill egentligen bara vara ifred. Men jag fick så dåligt samvete när jag tänkte på att jag skulle skita i att uppdatera idag också så jag trotsade min grinighet och satte mig här ändå. Jag har fixat mig en kopp te, satt på bra musik, tänt ljus i hela rummet och ska försöka att få ihop några rader. Om inte annat så kan jag ju skriva om hur arg jag känner mig. Det kan nog bli några A4-sidor

Nej. Så dryg ska jag inte vara. Säkert hade någon gillat det. Till skillnad från allt annat positivt jag pinar er med hela tiden. Ibland är det så väldigt skönt att vara negativ. Ni vet, om det är så man känner, så tycker jag att det är bättre att få känna så ett tag istället för att hela tiden försöka “få bort det”. När jag blir på det här humöret så tänker jag allt oftare att jag låter det vara så. Det kommer ju inte att vara livet ut så varför slösa ÄNNU mer energi på att streta emot. Jag är lite arg, lite ledsen och nedstämd och sen rycker jag upp mig av mig själv Det kommer om man inte pressar på. Försök få ni se. Om ni inte redan gör på det sättet förstås. Det är säkert bara jag som är sent ute med att komma på det.

I onsdags förra veckan åkte jag hem till Karlskrona. Karlskrona är kul. Det är inte kul att bo i stan men det är jäkligt kul att åka hem och hälsa på då och då. Jag träffade mina vänner och min familj, fikade som alltid, dansade, tränade och nästan det bästa av allt: besökte alla mina gamla barndomsplatser!

Jag åkte runt i bilen i flera timmar, runt hela Karlskrona först och sedan till Rödeby. Lyssnade på bra musik och blev nostalgisk. Jag blev så nostalgisk att jag var tvungen att parkera bilen för att få bort alla tårar från ögonen. Jag tog på mig mina hörlurar och började gå omkring i området. Jag kollade alla hus där mina vänner bodde när vi var små. Mindes alla lekar vi lekte och började le när jag kom att tänka på alla hyss vi gjorde. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg vårt gamla hus, gatan jag växte upp på och skogen bredvid huset som vi gjorde om till en trädgård där bara “Bissan & Nadja var välkomna”. Jag gick den väg jag i många år gick till skolan. Jag kom ihåg mina små steg, hur det hade doftat på kvällarna när jag gick hem på tok för sent från någon kompis och ån som rann bredvid mig och som jag alltid ville hoppa i men alltid peppade någon annan till att göra.

Jag var uppe vid “Dackestugan”. Jag önskar att jag kunde skriva att det var där jag fick min första kyss (det hade varit så romantiskt) men jag tror snarare att jag fick min första kyss under ett täcke i ett mörkt rum i någon kompis säng. Dackestugan fick mig att minnas annat. Det var här jag åkte skidor hela vintrarna. Det var här vi grillade korv och satt och sjöng vid eldar med varm choklad i händerna. Det var den här lokalen man kunde hyra om man skulle ha fest. Det gjorde jag och mina kompisar. Det var tydligen också här som mamma och pappa kom förbi (oanmälda. Mamma berättade i lördags) och “skämde ut” mig framför mina vänner. Mina föräldrar - på min fest! Gud, det går ju inte. Det fattar ju vem som helst! Vilka puckon till föräldrar jag hade just då.

Jag gick förbi kyrkogården. Den ligger precis vid min gamla skola så jag var alltid tvungen att passera den när jag skulle hem. Och tänka sig - jag kom ihåg att jag aldrig var det minsta mörkrädd! Jag gick till och med där på kvällarna, ensam eller tillsammans med någon. Det spelade ingen roll. För jag var inte rädd. Jag undrade varför jag har blivit det nu. När jag gick förbi tänkte jag att det såg vackert ut. Det såg rofyllt ut att kyrkogården låg precis mitt i allting. Inte hotfullt, inte läskigt. Bara fint. Tända ljus på några av gravarna och en upplyst kyrka. Skolgården där jag spelade kula och gungade och fotbollsplanen i grus där jag utmanade killarna en stund varje rast. “Dalen” , en stor hålighet där alla åkte pulka på vintrarna medan den på somrarna förvandlades till ett ställe för barnen att rulla nedför eller bara en väg för att komma ner till skogarna där vitsipporna växte och ån som jag skrev om tidigare fortsatte att rinna fram. Det var vackert i “Dalen”. Här närde jag många drömmar. Här sprang jag upp och ner när jag ville träna mina då så smala ben. Om jag var ledsen gick jag hit. Om jag ville busa gick jag dit. Om jag och mina kompisar ville ha picknick gick vi dit.

Jag förvånades över att allting, precis allting, såg så oerhört litet ut. Jag minns ju allt som väldigt, storslaget och mäktigt. Jag kände mig nu istället som en jätte på besök i pytte-land.

Fan. Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag märker nu att jag skulle kunna fortsätta att skriva om min barndom i flera timmar. Men jag vet. Ni behöver inte säga det till mig - jag skriver det för mig själv sen Hur kul är det att lyssna på någon annans minnen? Som man inte ens har varit en del av. Ibland är det kul. Speciellt om det är en person som kan uttrycka sig med lite mer färg än vad jag kan.

Jag ska berätta om min träning imorgon. Den har gått bra! Och nej, jag var inte med på SM. Jag hårdtränar ju! Jag trodde att jag hade berättat det för er. Eller så har jag missat det.

Jag ska spela några omgångar “Wordfeud” till innan jag går och lägger mig. Jag ska sätta mig i min mys-fåtölj och och låta ljusen brinna ut. Är det någon som vet hur länge de där jäklarna brinner? Så jag inte blir sittandes hela natten

Stor, varma kramar till er. Vi hörs imorgon.

Nadja

Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Slut på kaffegrädden!

K-A-T-A-S-T-R-O-F !

Skulle precis hälla upp en god kopp nybryggt kaffe. Öppnade kylskåpsdörren och såg till min fasa att jag inte har någon kaffegrädde kvar! OH NEJ! Jag gillar inte alls kaffe utan kaffegrädde. Vad gör jag nu? Jag dricker det ändå. För det finns ju andra saker som är positivt med kaffe: det är varmt och höjer mysfaktorn på min morgon och det gör mig aningen piggare.

När ordet “mysigt”  (som för övrigt är ett ord som jag använder JÄTTEOFTA) kommer upp så tänker jag på igår. Efter träningen åkte jag, Gunnar och Danne hem till mig och åt pizza och kollade på “Allsång på Skansen”. Trallvänliga låtar och folk som är glada och sjunger med trots att de inte kan sjunga är något av det bästa jag vet! Jag skulle verkligen vilja gå live på “Allsång på Skansen” men har alltid låtit mig hindras av att det är så förbannat lång kö. Jag är en sådan där människa som vill kunna se allt på nära håll (sitta nära scenen med andra ord) och det i sin tur betyder att jag behöver tälta utanför om jag vill få en bra plats. Det hinner jag inte

Om två timmar ska jag hoppa höjd med Kajsa. Weehoo! Hur många gånger har jag sagt att träningen med henne är toppen? Jag tror att jag säger det igen: det är toppen! Till kvällen väntar ett tufft styrkepass och imorgon får jag massage igen. Jag märker hur viktig massagen är för mig och min kropp. Jag håller ihop betydligt bättre när jag är mjuk och rörlig.

Okej, jag har egentligen inte mer tid att sitta här och skriva. Jag ska köra igenom 30 min med ultraljudet också.

Måste kila. Men vi hörs snart igen!

Många kramar till er // Nadja

Lycka!

Jag tror att jag är världens lyckligaste tjej för tillfället.

Jag sitter i syster Giselas och hennes kille CG:s soffa och dricker friskt vatten från glasflaska och njuter av minnena från alla dessa dagar här i Karlskrona… Det känns konstigt att jag ska åka hem redan imorgon… det känns som om att det fortfarande finns så mycket jag vill göra och så många människor som jag skulle vilja träffa mer.

Jag har skrattat otroligt mycket under min tid här och jag undrar hur det ska bli nu när jag kommer hem till Stockholm igen. Där är alla så upptagna med sitt. Alla avstånd är så långa och väldigt lite kan vara spontant. Jag har min pojkvän i Stockholm vilket gör det meningsfullt att åka hem men annars hade jag hyrt ut min lägenhet på 1 sekund och bara tränat här hela sommaren.

Mina tränare har lite semester och alla mina vänner som jag har i Stockholm har åkt någon annanstans… ja, ni kan säkert förstå att det blir lite ensam ibland.

Igår var jag på Fox och lyssnade på livemusik med min syster Paula och min pappa Giovanni. Jag njöt så mycket och det gick vågor av lycka genom hela min kropp. Vi satt och sjöng med högt till varje låt och skålade i kaffe och Cola. Jag träffade många vänner och fick skratta åt alla historier som de hade att berätta. Jag fick se romantik i fantastiska paret Jennie & Petter. Petter är min vän sedan tidigare och jag fastnade direkt för hans tjej Jennie och nu umgås jag med dem så fort jag får chansen och de har lust att leka med mig De pussas och kelar med varandra och jag ler alltid när jag tittar på dem. Jennie sa igår: “Säg till om vi är jobbiga!” och jag sa direkt: “Jobbiga?! Är du tokig!? Kärlek är aldrig jobbigt. Det är vackert”. Och sedan satt jag och Viktor och nämnde några ord om och saknade våra respektive innan vi åt upp det sista av pizzan.

Jag har packat alla mina väskor (ja, det är säkert tio väskor denna gången också!) och jag är redo för den långa vägen “hem” till Stockholm igen. Där fortsätter sommaren och träningen. Men så fort jag får en lucka så ska jag ta mig tillbaka hit igen. Jag har lovat pappa att komma och stötta hans initiativ med allsång på hans restaurang varje fredag. Och det tänker jag hålla

Nu behöver jag sömn.

Giselas hund Malte har kissat i min ena väska och jag känner stanken hela vägen hit till soffan trots att jag har tvättat av allting. Kom på det… och ville berätta för er

Ohhhh, hörrni! Lägg er inte än! Ni måste ju bara få höra om min barndomsvän Ullis som har fått en dotter tillsammans med sin Andreas… Jag var och fikade hemma hos dem idag och fick den ljuvligaste rabarberpaj ni kan tänka er. Som jag njöt. Och vilken stolt liten kompis jag är. Hon och Andreas har verkligen fixat sig ett bra liv och jag sa på skämt till Ullis idag att jag kommer och gömmer mig hos dem om det går åt helvete med mitt Jag var välkommen. Haha. De har stora hjärtan, Ullis och Andreas.

Så, nu kan ni få krypa ner i era sängar. Eller gå till jobbet om ni läser detta på morgonkvisten

Pussar & kramar & vi hörs snart igen

Vad har hänt?

Nämen Hej mina vänner! Välkomna tillbaka
Och välkommen tillbaka till mig själv.

Det har nästan gått två veckor sedan mitt förra inlägg… Jag har bara inte orkat eller haft lust att skriva något. Jag har velat tänka på annat. Som träning, vänner, familj och vila. Jag måste säga att det är bra för stressnivån att låta nätet vara ibland. Däremot så blir det oerhört mycket att berätta nu när jag väl öppnar truten igen Men men, vi får väl ihop det på något sätt

Jag kan börja med att berätta att min midsommar var mysig och VÄLDIGT lugn. Vi satt hela familjen hemma hos min syster Gisela i stan och la oss redan vid 22.20. Ja… ni hör ju. Vad är det för gammelfasoner? Men vi kände att vi var klara då. Vi hade ätit upp all mat, pratat ut om alla intressanta ämnen och hunnit tröttna på varandra Giselas kille CG höll låda och vi fick många hjärtliga skratt.
Skratt är något som är karaktäristiskt för mina vistelser i Karlskrona. Jag mår alltid så löjligt bra när jag får träffa min familj och mina vänner här nere. Jag fylls av så mycket energi, värme och kärlek och jag ÄLSKAR Karlskrona på sommaren. Jag vet inte om det finns någon finare stad såhär års.

Jag har tränat, träffat tidningen (ni får se reportage från BLT senare), varit på pappas restaurang, åkt runt i bilen och lyssnat på musik, varit på karaokekväll, fikat, promenerat med hundarna och kollat gamla minnesplatser. Något som jag INTE har gjort än är att besöka Glassiären! Det är egentligen skam för jag brukar alltid gå dit så fort jag parkerat bilen på Karlskronitisk mark. Jag får göra det senare i eftermiddag

Jag passar min kusins hund lilla Coco (som jag brukar göra varje sommar) och hon ligger och gnyr vid mina fötter. Jag tror att hon behöver kissa. Jag ska gå ut med henne.

Jag LOVAR att det inte tar två veckor innan nästa uppdatering Nu är jag full av energi och har ju mycket mer att berätta för er så nu känns det kul att skriva igen.

Puss & Kram till er

Nadja

Härliga kvällar

Godmorgon!

Jag har återigen träningsvärk. Inte träningsvärk så att jag inte kan gå men nog med träningsvärk för att det ska vara okej att gnälla lite Efter två tunga pass igår så känns kroppen löjligt öm.

Jag har fått mail med frågor om olika saker från er… jag svarar på det lite senare. Just nu har jag lilla syster Bissan på besök och är ute med henne hela tiden JAG tar mig över Lidingöbron! Har ni hört så knasigt?! Jag som alltid åker till Bosön, från Bosön, till affären och hem i vanliga fall. Det är bra med besök. Jag får vidga mina vyer

Igår var vi på “Vassa Eggen” och åt middag. Vääääääldigt gott och så mätt jag blev. Givetvis orkade jag ändå med en smarrig efterrätt också. Det är det som är det positiva med att träna mycket. Aptiten blir så bra.

Sitter och äter frukost samtidigt som jag skriver till er. Jag ska snart iväg och träna ett pass med Kajsa Bergqvist. Idag blir det dock inte höjdhopp eftersom jag vilar från den typen av belastning just nu. Vi ska köra en galet jobbig cirkelträning istället! Vi ska springa 200 meter, köra en magövning, springa 200 meter, köra en ryggövning… osv. Så håller vi på tills vi inte orkar mer. Låter det inte härligt!? Jag har inte berättat för henne ännu att det är det vi ska köra så hon kommer att bli glatt överraskad

Dags att fylla på kaffekoppen. Sen behöver jag packa träningsväskan. Jag är ingen person som gör sådant kvällen innan. Jag har blivit så van att det tar en sekund för mig att slänga ner det jag behöver. Och ni ska veta att jag har mycket grejer med mig till träningen. Alla som ser mig frågar jämt om jag ska flytta! Haha… det kanske är lika bra det? Att ha ett rum på Bosön.

Jag återkommer med hur jobbigt passet blev.

Kramar till er så länge,

Nadja

Vad gör man när man känner sig i obalans?

Vänner… är ni också små funderande varelser? Känner ni ibland att ni tänker för mycket? Att allting stundtals blir ganska rörigt och att ni känner er i obalans eller oharmoniska?
Jag känner så någon gång ibland.
Jag blir mer sluten. Vill vara ifred med mina tankar. Vill försöka hitta det där inom mig som gnager och känns fel.
När jag inte är i balans så brukar jag ta till små knep.
Jag blir en otrevlig, tystare och mer irriterad människa när jag inte är i balans så att hitta de där knepen är värdefullt.

Jag brukar åka iväg i min bil. Lyssna på hög musik, sjunga med och när jag behöver så gråter jag. Det är alltid lika skönt att gråta. Det vet ni att jag tycker
Sen brukar jag sätta mig vid den plats där jag kör förbi och där jag får en känsla av att jag vill vara. Det kan bli vart som helst. Jag bara kör omkring. Och sedan hittar jag en plats, stannar bilen och sätter mig där. Jag har ofta min musikspelare med mig så att jag kan sitta och lyssna på mina favoritlåtar. Ofta hamnar jag utomhus och det är alltid lika energigivande att bara sitta där och andas in luften. Att rensa huvudet och komma på bättre tankar.

Ett annat knep är film. Vilken bra grej. Jag kryper upp i min soffa med min filt och sjunker in i den värld jag har framför mig. Igår såg jag feel-good-filmen “Eat,Pray,Love” och jag kände mig så lycklig efteråt. En annan feel-good-film är “Notting Hill”. Vackra Julia Roberts får mig alltid att må bra.

Ett tredje knep är mina små stenar som jag har hemma. Det är en sådan sten som ni ser på bilden här bredvid. De är helt fantastiska. Det står olika ord och meningar på alla stenar och jag håller i den sten som betyder mest för mig just för stunden.

Ett fjärde knep är att tänka “enkelhet” och att “allt händer av en anledning”. Det är tankegångar som får mig lugn och när jag går djupare in på dem så får dem mig alltid mer balanserad, glad och mer stresstålig.

Har ni några knep?

Kram Nadja

Träning, dans och student.

Oj, oj, oj vilken helg! Såhär mycket har jag nog aldrig roat mig tidigare.

Eller ja, jag kanske inte ska överdriva så jag säger “såhär mycket har jag nog inte roat mig på flera år”. Då kommer vi nog lite närmre sanningen.

Det har varit studentfest och mottagning för Gunnars dotter Vanessa, träning på ett soligt Lidingövallen, fest hos Anders och mottagning hos hans son. Ni kan ju förstå att allt har gått i ett. Jag är inte van vid sånt där längre. För några år sedan kunde jag vara ute och dansa varje kväll utan att det märktes dagen efter. Men nu blir jag så galet trött. Och detta trots att jag inte dricker. Jag blir helt slut ändå. Måhända att jag känner mig aningen fräschare än de som har fått i sig alkohol, men det är säkert bara en aning. Det har varit så jäkla kul att få ta på sig något annat än träningskläder också! Det var så längesedan jag använde mina klänningar men nu fick de bli svettiga igen. Ja, SVETTIGA. Ni skulle sett mig. Min lila klänning var nog snarare åt det svarta hållet

Jag har ätit frukost och äntligen kände jag hunger igen! Kanske det beror på den fartfyllda helgen? Jag har blivit så ofantligt dålig med frukosten sedan ett halvår tillbaka. Jag är liksom inte hungrig. Får trycka i mig. Gillar det inte alls. Tidigare har jag alltid var som ett monster på morgonen och det första jag gjorde var att gå upp och äta. Jag kunde inte göra något annat innan jag fått i mig näring. Men så är det alltså inte nu.

Är det någon som vet vad man ska göra? Jag fick ett tips av min kinesiolog och det var att jag tog ett glas vatten eller juice och började med att klä på mig. Det skulle tydligen göra mig hungrig. Det har fungerat ganska okej måste jag säga men det är ändå inte samma aptit som förut.

Okej sötnosar. Nu är det hög tid för mig att byta om. Jag ska till Bosön för pass ett som är träning med min sjukgymnast Britta. Vi ska köra slut på vaderna i bromsman-maskinen

Det är klarblå himmel idag och jag hoppas att jag får lite tid över så att jag kan sola. Pass nummer två är redan klockan 13.00 så det kan finnas en timme efter träningen…

Stora kramar till er ! Nadja

Härliga känslor.

Har ätit en god frukost, dricker hett kaffe och lyssnar på italienska låtar. På en sekund är jag tillbaka i barndomen. Längtar hem. Saknar mina föräldrar och mina syskon. Saknar allt som är hemma. Jag lyssnar på låten L´Italiano av Tuto Cutugno och känner bara kärlek och glädje.

Jag ska snart åka till Bosön för att äta lunch med mina vänner men tänkte att jag skulle uppdatera er först. Min förkylning är en aning bättre och jag ska försöka hoppa höjd med Kajsa idag. Jag ska till min revisor också så dagen är fullproppad.

Jag har ju som sagt något att berätta för er och jag ska försöka ta mig tid ikväll för en längre stund av skrivande

Nu ska jag hoppa in i duschen!

Vi hörs snart igen,
Kram Nadja

« Föregående sida — Nästa sida »