Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Kräklopp på Vallen & app-tips

En härlig helg är över… och även för mig som “bara” tränar så känns det vemodigt och lite tråkigt. På något sätt så känner jag mig “skyddad” under helgerna. Man vet att alla andra också har helg och inte är lika mycket på hugget när det gäller saker och ting och man får en chans att andas och vara ifred från saker som kan stressa i vanliga fall.

Jag har fått massa jobbiga spam-meddelanden här på bloggen och har suttit och raderat dem hela morgonen. Kul syssla!

Igår hade jag ett tufft pass på vallen. Jag sprang 9*300 meter med gångvila! FY FAN VAD JOBBIGT!!! Jag grät till och med en liten skvätt när jag kom i mål för det gjorde så in i helsikes ont i kroppen. Gunsa var med och peppade och sprang några lopp han också och det var nog tur det för annars är jag tveksam om jag hade lyckats hålla mina tider… Det är märkligt att det alltid finns mer att ge så fort man får någon som springer bredvid. Tycker ni inte?

Om ungefär två timmar väntar ett styrkepass på Bosön. De håller på att bygga och måla om där så jag hoppas att jag kan hitta en stång och köra det jag ska

Över till något helt annat: gillar ni att spela spel?! Jag har två ASROLIGA appar som ni kan ladda hem till telefonerna. Alfapet är det ena. Sök på “Wordfeud”. Då kan ni spela mot era vänner överallt i hela Sverige! Jag spelar mot mina syskon hela tiden. Hur kul som helst! Sök upp “Bebbsy” om ni vill ha riktigt hårt motstånd (det är min syster Bella).

Den andra appen heter “Ant Smascher” och det började  jag bara spela för att slå pappa som tydligen har 1110 poäng. Honom slog jag visserligen i helgen så nu är jag på jakt efter syster Giselas rekord på 1400-någonting!

Nehe. En runda “Ant Smascher” nu, lite frukost på det och sedan träning.

Vi hörs ! Puss & Kram Nadja

Lycka!

Jag tror att jag är världens lyckligaste tjej för tillfället.

Jag sitter i syster Giselas och hennes kille CG:s soffa och dricker friskt vatten från glasflaska och njuter av minnena från alla dessa dagar här i Karlskrona… Det känns konstigt att jag ska åka hem redan imorgon… det känns som om att det fortfarande finns så mycket jag vill göra och så många människor som jag skulle vilja träffa mer.

Jag har skrattat otroligt mycket under min tid här och jag undrar hur det ska bli nu när jag kommer hem till Stockholm igen. Där är alla så upptagna med sitt. Alla avstånd är så långa och väldigt lite kan vara spontant. Jag har min pojkvän i Stockholm vilket gör det meningsfullt att åka hem men annars hade jag hyrt ut min lägenhet på 1 sekund och bara tränat här hela sommaren.

Mina tränare har lite semester och alla mina vänner som jag har i Stockholm har åkt någon annanstans… ja, ni kan säkert förstå att det blir lite ensam ibland.

Igår var jag på Fox och lyssnade på livemusik med min syster Paula och min pappa Giovanni. Jag njöt så mycket och det gick vågor av lycka genom hela min kropp. Vi satt och sjöng med högt till varje låt och skålade i kaffe och Cola. Jag träffade många vänner och fick skratta åt alla historier som de hade att berätta. Jag fick se romantik i fantastiska paret Jennie & Petter. Petter är min vän sedan tidigare och jag fastnade direkt för hans tjej Jennie och nu umgås jag med dem så fort jag får chansen och de har lust att leka med mig De pussas och kelar med varandra och jag ler alltid när jag tittar på dem. Jennie sa igår: “Säg till om vi är jobbiga!” och jag sa direkt: “Jobbiga?! Är du tokig!? Kärlek är aldrig jobbigt. Det är vackert”. Och sedan satt jag och Viktor och nämnde några ord om och saknade våra respektive innan vi åt upp det sista av pizzan.

Jag har packat alla mina väskor (ja, det är säkert tio väskor denna gången också!) och jag är redo för den långa vägen “hem” till Stockholm igen. Där fortsätter sommaren och träningen. Men så fort jag får en lucka så ska jag ta mig tillbaka hit igen. Jag har lovat pappa att komma och stötta hans initiativ med allsång på hans restaurang varje fredag. Och det tänker jag hålla

Nu behöver jag sömn.

Giselas hund Malte har kissat i min ena väska och jag känner stanken hela vägen hit till soffan trots att jag har tvättat av allting. Kom på det… och ville berätta för er

Ohhhh, hörrni! Lägg er inte än! Ni måste ju bara få höra om min barndomsvän Ullis som har fått en dotter tillsammans med sin Andreas… Jag var och fikade hemma hos dem idag och fick den ljuvligaste rabarberpaj ni kan tänka er. Som jag njöt. Och vilken stolt liten kompis jag är. Hon och Andreas har verkligen fixat sig ett bra liv och jag sa på skämt till Ullis idag att jag kommer och gömmer mig hos dem om det går åt helvete med mitt Jag var välkommen. Haha. De har stora hjärtan, Ullis och Andreas.

Så, nu kan ni få krypa ner i era sängar. Eller gå till jobbet om ni läser detta på morgonkvisten

Pussar & kramar & vi hörs snart igen

Vad har hänt?

Nämen Hej mina vänner! Välkomna tillbaka
Och välkommen tillbaka till mig själv.

Det har nästan gått två veckor sedan mitt förra inlägg… Jag har bara inte orkat eller haft lust att skriva något. Jag har velat tänka på annat. Som träning, vänner, familj och vila. Jag måste säga att det är bra för stressnivån att låta nätet vara ibland. Däremot så blir det oerhört mycket att berätta nu när jag väl öppnar truten igen Men men, vi får väl ihop det på något sätt

Jag kan börja med att berätta att min midsommar var mysig och VÄLDIGT lugn. Vi satt hela familjen hemma hos min syster Gisela i stan och la oss redan vid 22.20. Ja… ni hör ju. Vad är det för gammelfasoner? Men vi kände att vi var klara då. Vi hade ätit upp all mat, pratat ut om alla intressanta ämnen och hunnit tröttna på varandra Giselas kille CG höll låda och vi fick många hjärtliga skratt.
Skratt är något som är karaktäristiskt för mina vistelser i Karlskrona. Jag mår alltid så löjligt bra när jag får träffa min familj och mina vänner här nere. Jag fylls av så mycket energi, värme och kärlek och jag ÄLSKAR Karlskrona på sommaren. Jag vet inte om det finns någon finare stad såhär års.

Jag har tränat, träffat tidningen (ni får se reportage från BLT senare), varit på pappas restaurang, åkt runt i bilen och lyssnat på musik, varit på karaokekväll, fikat, promenerat med hundarna och kollat gamla minnesplatser. Något som jag INTE har gjort än är att besöka Glassiären! Det är egentligen skam för jag brukar alltid gå dit så fort jag parkerat bilen på Karlskronitisk mark. Jag får göra det senare i eftermiddag

Jag passar min kusins hund lilla Coco (som jag brukar göra varje sommar) och hon ligger och gnyr vid mina fötter. Jag tror att hon behöver kissa. Jag ska gå ut med henne.

Jag LOVAR att det inte tar två veckor innan nästa uppdatering Nu är jag full av energi och har ju mycket mer att berätta för er så nu känns det kul att skriva igen.

Puss & Kram till er

Nadja

Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Mycket som har hänt!

Oj vilka dagar!! Har lillasyster Bissan och pappa på besök och vi gör grejer hela tiden. Det är så väldigt roligt! Jag som faktiskt brukar vara JÄKLIGT tråkig och bara ligga hemma i soffan eller sitta med en kopp te framför datorn. Nu har vi hunnit med att gå på brunch, kolla handboll på O´learys, äta nybakade frallor till frukost, träna på Bosön och förbereda oss för Jack Vegas - Gala på Cirkus (som jag inte ska gå på men ändå :)).
Idag när jag skulle åka till mitt första pass överraskade min syster mig med att piggt och glatt säga: “Jag vill följa med!”. Jag trodde förstås att hon bara snackade men efter frukost bad hon om träningskläder och skor och nog allt hängde hon på! Vi värmde upp med trampmaskin och rodd och sen fick jag min vanliga ultraljudsbehandling innan vi fortsatte med några benböjs-övningar. På tal om rodd så måste jag säga att det är en så galet bra träningsform! Jag blir så sjukt trött i baksidorna och rumpan och när jag kör på hårt så får jag riktig 800-meters känsla i kroppen. Jag känner blodsmak och får syra i benen… helt underbart! Bissan gnällde lite för hon kände sig bara trött i armarna och menade att hon inte kunde få in tekniken.

På träningen idag blev jag helt överlycklig. Om det var någon på Bosön idag, var som helst, så måste dem ha hört mina glädjetjut när jag för första gången på LÄNGE, LÄNGE, LÄNGE (vi snackar år här) klarade av att göra en enbensbenböj HELT utan smärta!
Det knasiga var att jag började med att göra vanliga benböj som faktiskt kändes lite. Med lite så menar jag några “småhugg” mitt på knäet. Då trodde jag inte att jag skulle klara av mina enbensbenböj men det gjorde jag och vi high-five:ade där inne i träningssalen
Bissan var duktig och körde alla övningar bredvid mig. Hon gnydde något om att hon “fan inte skulle kunna gå ikväll” och med det menade hon på jack Vegas - galan och de skyhöga klackarna hon skulle ha på sig kvällen till ära. Det ska bli sååå roligt att höra hur det har gått ikväll när jag hämtar dem senare.

Samtidigt som jag skriver detta så kollar jag på dokumentären “Drömmen om guld” som handlar om Sveriges handbollskillar. Vilket bra program ! Och vilka sköna och avslappnade människor! När jag ser ett sånt här lag så önskar jag, i alla fall för en sekund, att jag också tillhörde ett lag. Det gör jag ju ibland men inte på samma sätt. Om ni förstår vad jag menar?

Om ni missade min kommentar på mitt förra inlägg så var det speciella med bilden TIDEN. Den står på 20:12 vilket blir 2012 och OS i London!

Nu är klockan på tok för mycket. Jag kan inte gå och lägga mig eftersom jag ska hämta mina söta gäster, så jag får väl snällt sitta uppe och stirra ut i luften ett tag till.
Kramar Nadja

Småplock

Finns det något värre än när man saknar något att skriva om? Självklart, är ju svaret men just när jag sitter här och ska berätta för er vad som har hänt så tycks det som om att det bara är upprepningar och saker som inte är roliga. Men jag gör ett litet småplock och ser vad vi får ihop

Var hos min massör Elvis igår igen… Men nu var han ANINGEN snällare och vi körde bara igenom ett ben. Till och från så var det faktiskt skönt! Hade ett spjutpass igår också. Och ett besök hos min kära sjukgymnast Britta Kockum. Det är så bra att träna med henne ibland för jag känner mig alltid så stark inifrån och ut när jag har varit där. Fick ultraljudsbehandling samtidigt också… Härligt!

Idag har jag träningsvila och funderar på om jag ska leka lite med Bellsan som också är helt ledig. Min pappa Giovanni fyller år idag och han kommer och hälsar på oss på lördag så vi ska kanske ut och leta present till honom Det är dock alltid svårt att köpa saker till någon som redan har allt så vi får se vad vi hittar för skoj.

Jag har en ny favoritdryck: varm choklad. Jag har bytt mitt te och mitt kaffe (inte på morgonen!) mot denna utsökta dryck. Dricker den så fort så att jag har bränt mig på tungan

Nehe, så fånigt det här blev Det enda som var kul var ju pappis födelsedag! GRATTIS PAPPA!

Kramar Tiger

Gammal dikt från pappa

På en julafton för en herrans massa år sedan fick jag den här vackra dikten av min far. Han vet att jag älskar att skriva så han hade köpt mig en hel stapel med kollegieblock! På traven låg lappen som ni ser på bilden nedan. Såhär skrev han:

“varsågod min flicka, många oskrivna blad. Fyll dem med meningsfulla ord, behåll fotfästet på denna jord. Ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad”

Det är den finaste dikt jag någonsin fått av någon och jag kan den utantill och tänker ofta på den.
Tack pappi!

Myspys och bara glädje

Jag samlar mina krafter i Karlskrona. Med min älskade familj och mina vänner! Knäna känns okej men lite stela. Några dagar till med kärlek och skratt och de kommer att läka fortare än fortast

Nästa sida »