Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

Det Àr igÄng.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad hĂ€r: Redan innan det började fick skĂ€rmen Ă„ka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mĂ„ngkamp och du vet ju att min gĂ€stbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades pĂ„ att hon skulle fĂ„ vara med och det fick hon. Hon har inlett bra pĂ„ första grenen 60 meter hĂ€ck (8.87) och snart vĂ€ntar höjdhopp. Hennes bĂ€sta gren.  SĂ„ sjukt spĂ€nnande!  Och samtidigt hoppar Torneus lĂ€ngdkval. Han har redan direktkvalat med sitt lĂ€ngsta hopp för sĂ€songen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vĂ„r Sanna Kallur att inta den röda lĂ€ckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hĂ„lla ett extra öga pĂ„ Ă€r min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. DĂ€r har du en kvinna med krut i kroppen!  SjĂ€lv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir sĂ„ OTROLIGT pepp nĂ€r jag fĂ„r kolla pĂ„ ett mĂ€sterskap innan jag sjĂ€lv ska trĂ€na.  Jag kom hem sent i förgĂ„r och har mĂ„tt lite dĂ„ligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag Ă„t en dĂ„lig jĂ€kla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvĂ€rk en hel dag.  SĂ„ igĂ„r skulle jag egentligen ha kört bĂ„de höjd och styrka men fick lĂ€gga om och Ă„kte till Bosön för att köra igenom kroppen lĂ€tt med jogg, lĂ€tta hopp rakt fram istĂ€llet för upp och spjutlöpningar.  Det var en hĂ€rlig kĂ€nsla att vara tillbaka pĂ„ Bosön. Det Ă€r skön stĂ€mning dĂ€r varje gĂ„ng. Och en massa personer som jag kĂ€nner.  Bland annat fick jag trĂ€ffa den hĂ€r sötnosen: Annica. Hon Ă€r en riktig solstrĂ„le och kĂ€mpe och varje gĂ„ng jag trĂ€ffar henne sĂ„ fĂ„r jag vĂ€rldens största och varmaste kram. Vig Ă€r hon ocksĂ„, gammal gymnast som hon Ă€r. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara mĂ„ste hĂ€nga med i det! SĂ„ jag lĂ€mnar dig och sĂ€ger puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀ PS. Bara 900 klick kvar tills vi nĂ„r en miljon visningar pĂ„ instagram... grrrr 

ETT VyKoRT.

Hej du, jag vill bara titta in med en liten hĂ€lsning. Det var lĂ€ngesedan jag var hĂ€r och stökade. Jag har haft lĂ€ttare för att lĂ€gga upp bilder pĂ„ instagram dĂ„ det gĂ„r snabbare och Ă€r lite enklare nĂ€r man serveras ett dĂ„ligt nĂ€t.  Jag vill bara berĂ€tta att livet i solen Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ bra! Jag mĂ„r bra, Ă€ter bra och trĂ€nar super. Hela kroppen kĂ€nns lycklig och jag kĂ€nner hur hĂ„rdheten i den börjar komma tillbaka. KrĂ€mporna Ă€r fortfarande dĂ€r men dom blir fĂ€rre och jag har lĂ€ttare för att vakna pĂ„ morgonen...  Att vara pĂ„ lĂ€ger har varit min grej sedan 15-Ă„rs Ă„lder. Jag vet att vi hade dĂ„lig ekonomi i familjen men min Ă€lskade pappa gjorde en deal med klubben som jag trĂ€nade för och lyckades skrapa ihop sĂ„ att jag fick följa med. Jag minns glĂ€djen och hur förvĂ„nad jag blev över att jag skulle fĂ„ Ă„ka ivĂ€g.  Pappa sa aldrig att det var han som hade fixat det. Det fick jag veta av min trĂ€nare flera Ă„r senare.  PĂ„ det lĂ€gret utvecklades jag mycket och jag kom med i landslaget och fick sedan stöd för att kunna Ă„ka ivĂ€g. Sedan dess har lĂ€ger blivit symboliskt för mig.  Det Ă€r en symbol för utveckling och ocksĂ„ tacksamhet. Jag vet att det inte Ă€r en sjĂ€lvklarhet att fĂ„ Ă„ka ivĂ€g. Jag vĂ€rdesĂ€tter det otroligt mycket.  Att fĂ„ springa ute i det fria och att fĂ„ strĂ€cka ut benen med en sol i ansiktet Ă€r oslagbart. Det finns inget som kickar igĂ„ng mig sĂ„ som det. Idag Ă€r det molnigt ute men det kĂ€nns som att det Ă€r ganska okej. Jag har nĂ€mligen en hel drös med 300-ingar och 250-meters lopp... och mina vĂ€tskeersĂ€ttningstabletter Ă€r slut sĂ„ det Ă€r lika bra att det Ă€r en sval dag.  Jag har Ă€tit mig proppmĂ€tt pĂ„ frukostbuffĂ©n och behöver gĂ„ pĂ„ toa innan jag kan fortsĂ€tta den hĂ€r dagen... sĂ„ det gör jag nu. Puss pĂ„ dig, kram och fĂ„ bort snön dĂ€r hemma innan den 2:a mars 😉 

FRySeR iHjÀL.

Glad eftermiddag darling,  Hur Ă€r livet?  Mitt Ă€r febrigt, frossigt och krĂ€kigt. Jag har influensan!!  Det började igĂ„r pĂ„ morgonen och eskalerade vid lunch. Jag sov i flera timmar. Var fast pĂ„ annan ort och kunde inte ta mig hem. Men vid 18-tiden satte jag mig och styrde Rio mot vĂ€xjö.  Aldrig har en resa gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngsamt. Jag körde nog i 50 hela vĂ€gen. Allting bara gungade.  Jag har sovit i tvĂ„ par mjukisbyxor och tvĂ„ tjocktröjor. Och inte Ă€tit mer Ă€n tre djungelvrĂ„l och tvĂ„ fruktgodisar pĂ„ tvĂ„ dagar. Börjar kĂ€nna mig liiiiite matt nu.  Fick ett ryck för en timme sen och tĂ€nkte att jag bara mĂ„ste bestĂ€lla hem pizza. Det var en bra tanke men jag klarade bara av att Ă€ta en slice. Jag blev dock vĂ€ldigt glad över att det fungerade med hemkörning! Har aldrig testat det hĂ€r i VĂ€xjö tidigare. Men det var smidigt och toppen. SĂ„ fort jag reser mig upp sĂ„ snurrar huvudet sĂ„ att gĂ„ ut för att handla var liksom inte nĂ„got alternativ.  Är vi fler sjuka hĂ€r inne eller Ă€r jag helt ensam?  Det som Ă€r bra med att vara sjuk Ă€r att det inte finns en tillstymmelse av rastlöshet. Det finns liksom ingenting att göra. Man kan bara ligga platt fall. Somna, vakna och somna om igen.  Det som sticker i mig Ă€r att jag missar trĂ€ningspass. IgĂ„r skulle jag har sprungit 200-ingar och 150-meters lopp. Lite snabbare Ă€n tidigare. SjĂ€lvklart blev det ingenting med det.  Att trĂ€na nĂ€r jag Ă€r sjuk Ă€r ett big NO NO. Sen kan vi ju diskutera vad "sjuk" innebĂ€r, men du fattar.  Bara jag sitter och skriver nu sĂ„ blir jag trött. Jag behöver gĂ„ och lĂ€gga mig.  Men först vill jag berĂ€tta att det kommer en gĂ€stbloggare hit: Jonas Hedman.  Han Ă€r skribent och ett friidrottsorakel ala Lennart Julin. Han har koll pĂ„ det mesta. Och han kommer att uppdatera oss pĂ„ det roliga inom friidrottsvĂ€rlden.  Redan imorgon kommer ett inlĂ€gg som handlar om min gren: mĂ„ngkamp! Ni som gillar friidrott fĂ„r chans att stĂ€lla frĂ„gor och fĂ„ bakom-kulisserna-tips.  Roligt va? 🙂  Nu behöver jag kurera mig. SnĂ€lla ge mig tips pĂ„ hur man fĂ„r bort det dĂ€r som alla sĂ€ger att man bara mĂ„ste "vĂ€nta och vila ut".  NĂ„gon sitter sĂ€kert pĂ„ en mirakelkur ❀ Puss pĂ„ nosen och ha en frisk och glad kvĂ€ll, Nadja 

ViSSTe Du?

Goood morgon darling,  Tack för ditt gensvar igĂ„r. SĂ„ mysigt att fĂ„ öppna och lĂ€sa nya kommentarer.  Jag behövde det eftersom jag fick en trĂ„kig kvĂ€ll... jag körde som du vet styrkan pĂ„ förmiddagen. Den gick riktigt bra och jag har pumpat benen fulla med kraft. Jag satte "efter-cancern-pers" i djupa benböj i antalet repetitioner och jag klarade av att köra stabila over head squat. Men nĂ€r jag kör tungt pĂ„ morgonen sĂ„ pĂ„verkar det mig resten av dagen och pĂ„ kvĂ€llen kunde jag knappt röra benen.  Jag vĂ€rmde upp för att köra hĂ€cklöpningen men jag slĂ€pade rumpan i backen vid varje löpsteg. NĂ€r jag sedan skulle ta mig över dom första sju hĂ€ckarna sĂ„ saknade kroppen dĂ€mpning och jag föll igenom vid varje fotisĂ€ttning. Jag klarade inte av att springa och Agne plockade av mig frĂ„n banan direkt.  Jag blev inte ens arg. Det var som en befrielse. Allting i kroppen var sĂ„ tungt och gjorde sĂ„ ont. SĂ„ istĂ€llet fick jag gĂ„ och köra styrkeövningar för vaderna och spara hĂ€cken till idag.  DĂ€remot blev jag irriterad nĂ€r jag satte mig i bilen. LĂ„ngt i efterhand. Och givetvis nĂ€r jag kom hem. SĂ„ typiskt mig.  DĂ€rför var det hĂ€rligt att fĂ„ sitta hĂ€r inne och lĂ€sa dina tankar och smĂ„ rader.  Nu har jag nĂ„got jag vill frĂ„ga dig. Visste du om det hĂ€r: Jag hade INGEN ANING om det hĂ€r och jag förbrukar mer ljus Ă€n vad en ljusfabrik lyckas producera pĂ„ en vecka.  Artikeln kommer frĂ„n Illustrerad Vetenskap och jag hittade den eftersom jag sökte pĂ„ skadlighet för ljus dĂ„ en bekant sa att hon hade hört det frĂ„n en brandman.  Jag brukar ligga efter informationsmĂ€ssigt sĂ„ det förvĂ„nar mig inte att hela vĂ€rlden redan kĂ€nner till detta.  Nu ska jag fĂ„ massage för mina ömma muskler och senare har jag bĂ„de hĂ€ck och 200-meter oĂ€ndligt pĂ„ trĂ€ningsschemat. Det Ă€r bara att ladda pĂ„ med gröt, nötter och lingonsylt - ja, jag har nya frukostvanor 🙂  Juliga pussar och med hopp om en glad dag ❀

SLĂ€PP aLLVaReT.

Jag har tröttnat pĂ„ all min musik och sökte pĂ„ "gamla godingar" pĂ„ Spotify och VIPS sĂ„ har jag massa nygammalt att plugga igen öronen med.  Vad sĂ€gs om Highway Stars och "I am an astronaut"? Eller Ledins "SlĂ€pp hĂ€starna fria".  Tack gode gud för musiken. Jag kan förĂ€ndra kĂ€nslotillstĂ„nd pĂ„ fem minuter genom att lyssna pĂ„ viss musik.  Idag vill jag vara glad och lĂ€ttsam. DĂ„ blir det enkla och tralliga lĂ„tar. Jag har haft en otroligt pressad tid som fortfarande inte Ă€r över, men idag fĂ„r jag chans att andas lite och det tĂ€nker jag göra.  Jag har visserligen tvĂ„ trĂ€ningspass - bĂ„de styrka och hĂ€cklöpning men det Ă€r inte samma sak som det andra som har hĂ€ngt över mig. Livet kan vara sĂ„ pĂ„frestande ibland. Och jag mĂ€rker att jag har lĂ€tt för att stressa upp mig nĂ€r jag fĂ„r för mycket pĂ„ mitt bord i kombination med att det touchar mitt samvete.  FörfrĂ„gningar som Ă€r viktiga men som innebĂ€r jobb som förvĂ€ntas göras gratis. Mejl frĂ„n nĂ„gon medmĂ€nniska som behöver nĂ„got. Och jag vill sĂ€ga JA till allt. Men rĂ€cker inte till.   Men igĂ„r jag lĂ€ste en sĂ„ vĂ€ldigt bra text av Johannes Hansen som fick mig att ta ett djupt andetag istĂ€llet för att vrida upp tempot Ă€nnu mer:  Speciellt gillar jag meningen om att inte ta sig sjĂ€lv pĂ„ sĂ„ stort allvar.  Jag menar, det jag inte kan ge finns det tusen andra som kan. Det finns ingen vĂ€rld som stĂ„r och faller med mig. Och jag skrattade nĂ€r jag lĂ€ste den dĂ€r meningen.  Vem fan tror jag att jag Ă€r?!  Som du vet sĂ„ gillar jag kĂ€ftsmĂ€llar och dĂ€r fick jag en. NĂ€r du ser det lĂ€ttsamma i livet gĂ„r allt sĂ„ mycket lĂ€ttare. Det Ă€r bara nĂ€r jag blandar in mina kĂ€nslor som jag pĂ„verkas.  Min syster Daniela skrev ett lysande sms till mig en gĂ„ng nĂ€r jag gick pĂ„ högvarv och tyckte att ingenting var gott nog.  Hon skrev: "KĂ€ra Nadja, du har liksom hjĂ€rtat utanpĂ„ kroppen..." Och det ligger sĂ„ mycket i den meningen. LĂ€s den igen och fundera pĂ„ vad hon menade.  Vad tror du?  TrĂ€ningen dessa veckor har gĂ„tt över förvĂ€ntan och jag trivs sĂ„ vĂ€ldigt bra i min kropp just nu.  Sedan testveckan jag gjorde dĂ€r alla testvĂ€rden hade skjutit i höjden har jag fĂ„tt nytt sjĂ€lvförtroende.  Tillit till min egen förmĂ„ga och mitt psyke har jag alltid haft, men tron pĂ„ att kroppen skulle hĂ€nga med denna hösttrĂ€ning har varit vacklande.  Jag hade en kittlande tanke nĂ€r vi startade i september: tĂ€nk att fĂ„ köra ALLA pass. Inte missa ett enda.  Och det höll ett tag. Tills hĂ€lsenor, baksidor och rygg började sĂ€ga ifrĂ„n pĂ„ grund av den totala belastningen.  Skillnaden detta Ă„ret Ă€r att Agne och jag har alternativ som gör mig lika trött och utmattad. Det dĂ€r kom vi pĂ„ i somras och funkar lika bra under hösttrĂ€ning som nĂ€r vi toppar formen.  Vi har ocksĂ„ lagt till en övning för att stĂ€rka upp vĂ€nster vad som fanimej helt somnade till efter att hĂ€lsenan gick av.  Som du vet sĂ„ har jag försökt med mycket: ström, vanliga tĂ„hĂ€v och fotstyrka till förbannelse.  Det hjĂ€lpte till en viss grĂ€ns. Men nu behöver jag Ă€nnu mer POWER.  SĂ„ vi kör i en maskin som fungerar precis som bromsman pĂ„ Bosön. Jag fĂ„r hĂ„lla emot tyngder som jag egentligen inte orkar och den styrs av en dator. Linor drar stĂ„ngen upp och ner. Inga vikter behövs.  PĂ„ bara tvĂ„ veckor mĂ€rker jag skillnad! Speciellt i den vanliga löpningen.  Det Ă€r tisdag lunch och jag Ă€r kissnödig.  Toan - jag kommer!  Puss & kram 

UNiKa MĂ€NNiSKoR.

Jag fick ett mejl frĂ„n min manager Jonas.  Han skrev: "Svara pĂ„ det hĂ€r" och sen ett bifogat meddelande om nĂ„gonting om nĂ„gon podd.  Jag lĂ€ste bara snabbt men reagerade pĂ„ namnet "unika mĂ€nniskor". Det fastnade direkt och jag tyckte att det var en sĂ„ galet hĂ€ftig titel!  Jag svarade genast att jag gĂ€rna ville vara med. Det var nĂ„got fĂ€ngslande med namnet. Och jag började fundera pĂ„ vem personen bakom var.  Visst hade jag sett det nĂ„gonstans förut? Visst lĂ„g det i bakhuvudet?  Jag googlade och fick se mĂ€ngder med frĂ€na personer med rubriken "unika mĂ€nniskor" Jojje BorssĂ©n Ă€r mannen bakom det hela. Och nĂ€r han ringde upp mig en fredag för att spela in vĂ„rt avsnitt sĂ„ hade jag höga förvĂ€ntningar.  Och som dom infriades.  Klockan Ă€r 06.30 och jag mĂ„ste ivĂ€g. SĂ„ detta Ă€r vad du fĂ„r idag; en podd om livet, döden och lĂ€ngtan till nĂ„got mer, eller mer av det som Ă€r. Klicka hĂ€r för att lyssna frĂ„n iTunes  Och hĂ€r hittar du det i soundcloud Puss och kram och ha den bĂ€sta av dagar ❀ Nadja 

KoLLaPs.

Pumpkin! Det Ă€r tisdag lunch och jag har försovit mig. Halloween nĂ€rmar sig och jag undrar om du Ă€r redo?  Ska du klĂ€ ut dig? Har du gjort din egen pumpa? SjĂ€lv har jag inget förhĂ„llande till Halloween men du vet ju att jag firar sĂ„ fort jag fĂ„r chansen.  Och visst blir man imponerad över hur folk lyckas med sina pumpor? Vissa lĂ€gger ner SÅ mycket energi pĂ„ att göra roliga saker med den dĂ€r orangea sötsaken.  Kolla in dessa: Ha ha, sĂ„ hĂ€ftiga! Hur orkar man?  Jag har ocksĂ„ hört att man kan anvĂ€nda pepparkaksformar och hamra in olika mönster i sin pumpa. Jag hittar ingen bild pĂ„ det men kan tĂ€nka mig att det blir fint.  Nog om pumpor.  Jag vill ha sĂ€llskap och skulle kunna uppehĂ„lla dig i en timme till. Men mamma har lĂ€rt mig hyfs och jag behöver trĂ€na styrka i nĂ„gorlunda tid innan kvĂ€llens pass.  Jag ringde Agne för att meddela att klockan 10.00 inte var en bra tid för en kropp som inte har vaknat Ă€nnu. Han tyckte att det var en bra idĂ© att vĂ€nta lite. För han vet vad jag gjorde igĂ„r: 15 x 50 meter. VĂ„ra 30 och 40 meter har ökats pĂ„ och nu springer jag för livet pĂ„ mĂ„ndagar.  Jag stötte kula en timme innan och tittade sen Ă„ngestfyllt pĂ„ Agne medan han stĂ€llde ut koner pĂ„ löparbanan.  20 sekunders vila mellan varje lopp och jag fick syra efter det tionde. Efter det trettonde grĂ€t jag en skvĂ€tt. Hade svĂ„rt att fĂ„ bort syran i röven och baksidorna och nĂ€r Agne skrek "kom igen! SÅDÄRJA! Ligg högt Nadja!" lĂ€t det som om om han skrek frĂ„n en dröm nĂ„gonstans lĂ„ngt bort.  Jag kom precis i mĂ„l pĂ„ det sista loppet innan jag föll ihop i en hög pĂ„ banan. Allting i kroppen pulserade. NĂ€r jag öppnade ögonen stod Agne grĂ€nsle över mig med utstrĂ€ckta hĂ€nder: "upp och gĂ„, det blir bĂ€ttre dĂ„". Vid sĂ„dana hĂ€r kollapser Ă€r "upp och gĂ„" det sista jag vill göra. Jag vill liksom bara blunda mig hela vĂ€gen hem till sĂ€ngen.  Jag har Ă„terhĂ€mtat mig nĂ„gorlunda sedan igĂ„r. TrĂ€ningsvĂ€rk börjar bli vardagsmat nu och Agne skrattade medan han förklarade att den hĂ€r veckan kommer att bli vĂ„r vĂ€rsta hittills.  Jag kan ta det bara för att han Ă€r precis som jag nĂ€r han framför kĂ€ftsmĂ€llen - som ett barn.  Jag har styrka alldeles snart och sedan hĂ€cklöpning ikvĂ€ll.  Det Ă€r bara att trycka i mig mat och försöka sova nĂ€r jag fĂ„r tillfĂ€lle.  Och vet du - jag har fortfarande gröna bockar i mitt trĂ€ningsprogram! TĂ€nk vilken seger om det fortsĂ€tter sĂ„hĂ€r hela vĂ€gen till januari.  Nu ska jag tjuvstretcha. Ska du hĂ€nga pĂ„ eller ska jag lĂ„ta dig vara?  HĂ€r fĂ„r du en energisk kram i alla fall ❀ Och lite humor: Hey ho, lets go!

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.