Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❀ HĂ€r fĂ„r du en toabild:  class= Eller ja... det Ă€r frĂ„n en bajjamajja. FrĂ„n i söndags. FrĂ„n ungefĂ€r en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nĂ€mligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mĂ„l: att klara av milen pĂ„ Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja pĂ„ henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt sjĂ€lv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvĂ€rmning.  Loppet sköts ivĂ€g och Jeanine kĂ€mpade SÅ hĂ„rt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar pĂ„verkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kĂ€ndes som om att hon höll pĂ„ att brinna upp.  Jag försökte blĂ„sa pĂ„ henne, pĂ„ halsen, pannan, under tröjan... vi hĂ€llde kallt vatten pĂ„ hennes handleder och pĂ„ huvudet. Ingenting hjĂ€lpte. Och Ă€ndĂ„ fortsatte hon!  Hon Ă€r min hjĂ€ltinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm Ă€ra att fĂ„ göra det hĂ€r projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft sĂ„ himla roligt och dessutom fick jag, som grĂ€dde pĂ„ moset, kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag trĂ€nar inte den typen av trĂ€ning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tĂ€nka mig att ha det som ett stĂ„ende inslag i livet, en gĂ„ng per Ă„r.  SĂ„ fort det sista avsnittet av "Jeanines vĂ€g till Rosa Bandet-loppet" kommer ut sĂ„ delar jag det hĂ€r sĂ„ att du kan se det. Jag tror att du kommer att kĂ€nna peppen och sedan anmĂ€la dig till nĂ€sta Ă„rs lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❀ Förutom filminspelning och löpning sĂ„ har tvĂ„ roliga saker hĂ€nt:
  1. Jag har inlett min hÄrdtrÀning, pÄ riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dĂ„lig pĂ„ att dela med mig av intervjuer hĂ€r, för jag tĂ€nker att det inte Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt roligt att lĂ€sa om mig igen om man redan gjort det en gĂ„ng.  Men nu var det lĂ€ngesedan och dessutom stĂ„r det om Jeanines uppladdning och upplĂ€gg i den sĂ„ den Ă€r mer Ă€n vĂ€rd att dela.  Det Ă€r tisdag och kroppen Ă€r stel efter milen i söndags. PĂ„ torsdag hĂ„ller jag i en förelĂ€sning hĂ€r i Stockholm innan jag Ă„ker ner mot VĂ€xjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Lyxosten. Jag vet att mamman kĂ€mpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K ocksĂ„ kĂ€mpar med smĂ€rtor. Puss och energi till dig! Jag vet att mĂ„nga av mina lĂ€sare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni Ă€r sĂ„ BRA!  Uppdatera mig. Jag ska stĂ€lla mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sĂ€tta pĂ„ en kanna kaffe. NĂ€r jag Ă€r klar sĂ€tter jag mig hĂ€r med dig.  Vi ses snart ❀  Puss.

ÅTeRKonTRoLL – CHeCK.

Tjohoo, nu kör vi igen!  En dag i Stockholm blev till tre.  Jag vet inte riktigt hur det gĂ„r med min planering, men den tycks falera.  PĂ„ mĂ„ndagen var jag Ă„terigen pĂ„ Karolinska.  Det fanns inga parkeringar (pĂ„ ett sjukhus!) sĂ„ jag fick göra en egen. La Ă€ndĂ„ i pengar eftersom jag tĂ€nkte att P-vakten kanske skulle kĂ€nna medlidande om denne sĂ„g att jag Ă€ndĂ„ betalt.  Du vet, man tĂ€nker att det finns hopp om mĂ€nskligheten.  Jag höll tummarna för att besöket skulle gĂ„ snabbt och smĂ€rtfritt sĂ„ att jag skulle kunna komma hem sen - utan bot.  Och tĂ€nka sig - det var bötersfritt nĂ€r jag kom ut. Trisslott here i come!  Jag hade lĂ€mnat blod tidigt pĂ„ morgonen och var trött sĂ„ att jag höll pĂ„ att stupa. Men Ă€ndĂ„ full av adrenalin inför besöket hos lĂ€kare Claes. Han kĂ€nde och klĂ€mde, ingenting konstigt. Inga knölar. Inget fel i blodet.  Men jag mĂ„r illa i samband med mat och har svĂ„rt för frukost och det mĂ„ste kollas upp.  SĂ„ den 14:e ligger jag i fosterstĂ€llning pĂ„ Karolinska för att göra ytterligare en gastroskopi.  Tvi.  Du vet hur jag avskyr denna undersökning. Men hur ska jag annars fĂ„ reda pĂ„ vad det Ă€r i magen som inte Ă€r okej?  Jag har bett om lugnande Ă„terigen. Och jag vet att dom kommer att ta hand om mig pĂ„ sjukhuset. Men det spelar egentligen vĂ€ldigt liten roll.  Ja ja. Nu Ă€r det som det Ă€r och jag har mycket roligare saker att berĂ€tta för dig!  TvĂ„ grejer som Ă€r utöver det vanliga.  Bilden ovan Ă€r frĂ„n min klĂ€dkollektion som jag gjort tillsammans med min partner RÖJK. En trĂ€ningskollektion med allt snyggt du kan tĂ€nka dig.  LĂ„nga och korta tights, vindjacka, hoddie, topp och lĂ„ngĂ€rmad tröja... Lycka!   Allt sitter som en smĂ€ck och jag vet att du kommer att Ă€lska att trĂ€na i det hĂ€r.  Som en röd trĂ„d i allt jag gör skĂ€nks det sĂ„klart pengar till cancern i nĂ„gon form. Denna gĂ„ngen vill jag att 5% av försĂ€ljningen gĂ„r till Cancerfonden.  Även försĂ€ljningen av smycket "Soldier Girl" gĂ„r till Cancerfonden medan överskottet pĂ„ boken skulle gĂ„ till Ung Cancer.  Boken Ă€r det inte jag som har koll pĂ„ sĂ„dĂ€r vet jag inte hur det har gĂ„tt. Men smycket har i alla fall dragit in nĂ„gra tusenlappar.  Man kan följa det inne pĂ„ Tigernadja-fonden dĂ€r allt som skĂ€nks mĂ€rks med köparens namn och sedan Soldier Girl.  DĂ€r kan ni ocksĂ„ se att min samarbetspartner Atea har skĂ€nkt pengar flera gĂ„nger om.  Och pĂ„ tal om Atea sĂ„ har dom skjutit mitt ego i höjden genom att göra sĂ„hĂ€r: EN JÄKLA LASTBIL med hela mig pĂ„!  Tror du att jag satt och gapade nĂ€r jag fick se det dĂ€r?  Lastbilen Ă„ker frĂ„n söder till norr dĂ„ Atea skapar möten för IT genom sitt arrangemang IT-arenan.  SĂ„ ser du mig rullandes nĂ„gonstans sĂ„ bara mĂ„ste du berĂ€tta för mig.  Jag skiter just nu i jantelag och "du ska inte tro att du Ă€r nĂ„got", för det hĂ€r Ă€r typ det hĂ€ftigaste jag varit med om.  Och det Ă€r egentligen inte lastbilen i sig, utan kĂ€nslan som Atea skapar hos mig. Att vi Ă€r ett team. Att vi drar nytta av varandra. HjĂ€lper varandra. Den kĂ€nslan Ă€lskar jag.  Jag Ă€r oerhört stolt över alla mina samarbeten men kommer bara att ha en eller tvĂ„ huvudpartners genom den sista tiden av min satsning.  Jag vill att det ska vara kvalitet och jag har inte rĂ„d att vĂ€nda ut och in pĂ„ mig sjĂ€lv om jag ska hinna trĂ€na pĂ„ en hög nivĂ„ samtidigt.  Och nĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar trĂ€ning:  Den gĂ„r bra!  Agne var i Stockholm pĂ„ möte under tisdagen sĂ„ vi passade pĂ„ att köra bĂ„de höjd och kula pĂ„ BOSÖN.  Det var tre veckor sedan jag hoppade höjd och det mĂ€rktes i min ansatslöpning. Tafatt och mesig till en början. Men i slutet hittade jag kĂ€nslan och vi kunde high five:a.  Kulan gick ganska bra frĂ„n början men Ă€ven hĂ€r visade jag styrka pĂ„ slutet. Och det Ă€r som Agne sĂ€ger: "du har bara tre stötar i en mĂ„ngkamp Nadja, du fĂ„r inte stöta tills 'du hittar det'. Vi behöver jobba pĂ„ det hĂ€r".  Helt rĂ€tt.  Idag blir det spjut och sen - en 600-ing!  Mmmm, erkĂ€nn att du Ă€r avundsjuk...? Jag visste vĂ€l det.  Jag har jobb att göra innan trĂ€ningen; mejl och telefonsamtal, förelĂ€sningsförberedelser och tvĂ€tt.  Livet lunkar pĂ„. Ingen flĂ€rd hĂ€r inte.  Jag pussar pĂ„ dig och sĂ€ger hej för nu ❀

MoT VĂ„R SiSTa BeRGSToPP.

IgĂ„r rasade jag fullkomligt samman kĂ€nslomĂ€ssigt.  Med huvudet mot ratten, hĂ€nderna om öronen och med ett dunkande bröst satt jag kvar i bilen medan regnet smattrade mot rutorna.  Ni har hört storyn förut. Eller hur? Men igĂ„r var det ingenting sĂ„dant. Det var ren och skĂ€r glĂ€dje. Bara lite lycka som rann över. Ett lyckorus som jag inte kunde ta hand om.  En tacksamhet sĂ„ stor att jag var tvungen att göra korstecknet mellan panna, mage, axel, axel flera gĂ„nger om. FrĂ„ga mig inte vem jag tror att jag tackade. Men jag behövde tacka nĂ„gon.  Jag kom till trĂ€ningen med trĂ€ningsvĂ€rk efter bra lĂ€ngdhopp pĂ„ full ansats i mĂ„ndags och explosiva kulkast i förrgĂ„r och hade förvarnat Agne om att kroppen kanske inte skulle vara helt fit for fight för hĂ€ck och snabba lopp.  Jag skulle i alla fall komma dit och vĂ€rma och kĂ€nna efter. SĂ„dĂ€r som vi alltid gör.  Direkt nĂ€r jag börjar jogga sĂ„ kĂ€nner jag att benen Ă€r med mig. Och Ă€nnu mer nĂ€r jag vĂ€l fĂ„r pĂ„ mig spikskorna. NĂ€r jag fĂ„r en sĂ„dan bekrĂ€ftelse sĂ„ kan inte ens Agne stoppa mig.  (Eller jo. Det kan han. Men det passade in sĂ„ fint att skriva sĂ„dĂ€r) Agne hĂ€mtar block och jag stĂ€ller fram en hĂ€ck pĂ„ den gula markeringen dĂ€r den ska stĂ„.  Höjer den till ÅTTIOFYRA centimeter istĂ€llet för som förra veckan: 76. Precis som Agne hade lovat sĂ„ skulle jag fĂ„ ta nĂ€sta steg denna dag.  Min tĂ€vlingshöjd. Tre Ă„r sedan sist med block och attack.  Alla dessa grenar som ska pusslas ihop. Det hĂ€r var den sista att köra fullt ut.  En avsliten hĂ€lsena, nĂ„gra mĂ„nader med cancer och otaliga rehabtimmar senare sĂ„ klippte jag mina tĂ€vlingshĂ€ckar som om ingenting har hĂ€nt. Som om tiden stĂ„tt stilla.  Och min enda reaktion var ett jĂ€kla gapflabb. Jag stod bara och garvade framför Agne. Han log Ă„t mig, gav mig en high five och sa: "hörru, skratta inte bort all energi nu". Eller ja, nĂ„got i den stilen. För jag minns inte ordagrant om jag ska vara Ă€rlig. Jag var helt uppsluppen. Borta men Ă€ndĂ„ totalt fokuserad.  Block och tre hĂ€ckar. TvĂ„ fot kort - precis som förut. Precis sĂ„dĂ€r som jag gjorde innan. Precis sĂ„dĂ€r som trĂ€ningslivet sĂ„g ut dĂ„.  Jag Ă€r inte lika sĂ€ker Ă€nnu, jag Ă€r inte lika stabil och rapp i stegen mellan hĂ€ckarna. Men jag kunde inte brytt mig mindre just nu.  Det enda jag kunde sĂ€ga till mig sjĂ€lv hela bilresan hem var "fy fan vad bra jag Ă€r. Fy fan, fy fan... FY FAN SÅ JÄKLA GRYMT! Gaaaaaaaah!"  Om jag hyllade Agne igĂ„r, sĂ„ hyllade jag Ă€ven mig sjĂ€lv bara nĂ„gra timmar efterĂ„t.  Anledningen till att jag satt kvar i bilen var för att jag inte visste vart jag skulle ta vĂ€gen. Bilen har sett och hört sĂ„ mycket och i den har jag bekĂ€nt det mesta, grĂ„tit och skrattat och hittat lugn.  Bilen Ă€r som en liten kokong av kĂ€rlek.  Jag ville ringa hela vĂ€rlden. BerĂ€tta för alla att jag slĂ€pat den sista biten till sin rĂ€tta plats.  Jag ville ha en kram, en dunk i ryggen, nĂ„gon som förstod allting.  Jag ville höra nĂ„gon annan skratta med mig. Dela min glĂ€dje. KĂ€nna exakt samma som jag.  Men sĂ„ kom jag pĂ„ att den enda som sett, kĂ€nt och varit med pĂ„ allt in i minsta detalj - det Ă€r ju jag sjĂ€lv.  Ingen annan skulle Ă€ndĂ„ förstĂ„ allt som ligger bakom. Ingen annan skulle förmodligen förstĂ„ min glĂ€dje över att kunna springa över rödvitmĂ„lade plankor igen.  SĂ„ jag fick göra precis som med sorgerna jag har kĂ€nt: jag fick kĂ€nna i min ensamhet.  Jag lyfte till slut huvudet, fĂ€llde ner solskyddet och öppnade spegeln. Stirrade mig sjĂ€lv i ögonen. Försökte se vad som fanns dĂ€r inne. Glada, tĂ„rfyllda ögon. Och starka tankar. Okuvliga tankar. Beslutsamhet.  Det var lĂ€ngesedan jag kĂ€nde mig sĂ„ mentalt stark som igĂ„r. Och som jag har saknat den kĂ€nslan.  NĂ€r jag kom innanför dörren slĂ€ngde jag direkt ett öga pĂ„ min fotovĂ€gg. Ketchup, mamma och pappa. Systrar, bror. Barndomsminnen. Och sĂ„ en stor bild i svartvitt som jag fĂ„tt av Peter Holgersson frĂ„n hans bildserie frĂ„n cancertiden. En tjej med kalt huvud, tuff i skinnjacka men mĂ€rkbart sjuk. Rakt ut och helt spontant pekade jag pĂ„ mig sjĂ€lv som en psykopat och log mellan tĂ„rarna: "Ha! DĂ€r fick du! Jag ger mig inte! MĂ€rker du det?!"  Hahaha, alltsĂ„, du skulle sett mig. Jag lovar att du hade skrattat med mig dĂ„.  Jag kĂ€nde en sĂ„dan oerhörd makt över omstĂ€ndigheterna. Jag kĂ€nde mig sĂ„dĂ€r oslagbar som jag nĂ€stan aldrig kĂ€nner mig annars. Jag kunde inte laga mat, jag kunde inte kolla mobilen. Jag kunde inte dricka vatten. Jag stĂ€llde aldrig ner vĂ€skan.  Jag stod bara dĂ€r och kollade pĂ„ alla scener som helt plötsligt spelades upp i mitt huvud. Alla dessa vackra men smĂ€rtsamma minnen som idag gör mig stark. Som idag fĂ„r mig att tro att jag klarar av precis vad som helst.  Jag mindes löftet jag gav mig sjĂ€lv i en sjukhussĂ€ng en natt pĂ„ Karolinska för snart tvĂ„ Ă„r sedan:  "Om jag fĂ„r en chans till sĂ„ kommer jag att ta den. Jag kommer aldrig att vika ner mig, jag kommer att hĂ€rda ut allt för att fĂ„ tĂ€vla pĂ„ toppnivĂ„ igen. Jag lovar. Om nĂ„gon hör mig, sĂ„ ge mig bara en chans till." Varma kĂ€nslor spred sig frĂ„n magen och ut i fingertopparna. Upp igen och ut som tĂ„rar.  Åh, sĂ„ jag skulle vilja att du var dĂ€r dĂ„.  Åh, sĂ„ jag önskar att du kĂ€nner att det hĂ€r Ă€r nĂ„got jag delar med dig som följt mig hela jĂ€vla vĂ€gen.  Upp och ner, fram och bak och sidospĂ„r ibland. Du har ocksĂ„ pusslat ihop det hĂ€r.  Du har praktiskt taget satt ihop en alldeles egen sjukamp. Allt du har delat med dig av och allt du har kommenterat och lyft sĂ„ fort du har kunnat. Alla dessa kĂ€nslor vi har pratat om hĂ€r inne, alla tankar du sĂ„ tĂ„lmodigt har tagit del av och besvarat.  Nu Ă„terstĂ„r en sista sak pĂ„ vĂ„r resa och det Ă€r att fĂ„ ihop allt det hĂ€r till en sjukamp pĂ„ tvĂ„ dagar. Att klara av pĂ„frestningen. Vi har byggt grunden och nu börjar det roliga. Du kommer att höra mig gnĂ€lla, jag ska inte ljuga. Du kommer att behöva trösta mig fler gĂ„nger. Och sĂ€kert jag dig. Behöva skicka mod och kraft och kĂ€rlek flera gĂ„nger om.  Men en sak vet jag mer sĂ€kert Ă€n nĂ„gonsin förut - fy fasen sĂ„ kul vi kommer att ha lĂ€ngs med vĂ€gen!  Del tvĂ„. Hörde du startskottet?  Mot den sista bergstoppen dĂ€r borta ❀

VÀRRe ÀN DuBBeLPaSS

Syrlig morgon pĂ„ er bĂ€sta vĂ€nner!     Hörlurarna Ă€r pĂ„ perfekt plats i öronen och min trĂ€ningsvĂ€rk har skjutit i höjden.  Jag har haft problem att vĂ€nda mig inatt. Varje liten förflyttelse har smĂ€rtat.  Speciellt i axeln som jag haft ont i sedan jag stötte kula efter min förkylning. Men nu Ă€r den tejpad och fin sĂ„ den ska snart mĂ„ bĂ€ttre.     Leonita har haft samma problem och kommer med bra övningar hela tiden. Dessutom trĂ€ffade jag sjukgymnast Lena i VĂ€xjö igĂ„r. Och hon har koll pĂ„ lĂ€get.  PĂ„ tal om koll pĂ„ lĂ€get: AGNE BERGVALL.     NĂ€r Lisa och jag kom till trĂ€ningen igĂ„r kom vi dit haltandes och lidande. BĂ„da tvĂ„ hade mer Ă€n ont i kropparna.  PĂ„ schemat stod det styrkelöpning vilket betyder löpning med en styrkeövning mellan varje lopp.     Men nĂ€r vi inte ens kunde gĂ„ normalt sa Agne "stopp".  Han tittade pĂ„ vĂ„rt trĂ€ningsschema och slĂ€ngde det.  Sa: "sĂ„hĂ€r gör vi med det" och log mot oss. Lisa och jag klĂ€mde fram ett ynkligt "meeeen...." Agne förklarade: "Det jag har skrivit hĂ€r Ă€r inte heligt. Det Ă€r ingen mening om ni Ă€r sĂ„dĂ€r slitna. Och det enda ni kan vara sĂ€kra pĂ„ att vara sĂ€kra pĂ„, Ă€r att vi inte kommer att följa planeringen till punkt och pricka"      (Agne och Lisa i Holland i somras) FĂ„r jag bara frĂ„ga: HUR smart Ă€r han? Och hur duktiga Ă€r inte jag och Lisa som lyssnade pĂ„ honom 😉  SĂ„ istĂ€llet för löpningarna blev det 25 minuter jogg och olika stabilitetsövningar.     Och jag kan sĂ€ga att bara det kĂ€ndes. Lisa skrattade nĂ€r hon knappt kunde hĂ„lla upp benen i luften för att göra en situp.    NĂ€r till och med mage och rygg smĂ€rtar att göra, dĂ„ förstĂ„r man att kroppen inte riktigt mĂ„r hundra.    Och under hela passet ville jag bara Ă„ka hem och sova.  Men sova, det kunde jag glömma.  För jag hade ju lovat en Ludde-Nadja-dag och efter trĂ€ningen var det dags att leverera.    Vi Ă„kte till Barnens Lekland som jag hade planerat och Ludde tjöt av lycka.     Mamma sĂ€ger att jag hade mycket energi som barn, men ALDRIG att jag har varit sĂ„dĂ€r pigg!    Ludde sprang som en avlöning mellan alla rutschkanor, bollhav och bilbanor och skrek: "KOOOM Naja, kom!"    Jag lĂ€t som Askungen varje gĂ„ng jag svarade: "ja ja, jag kommer" De första tvĂ„ timmarna hade jag Ă€ndĂ„ rĂ€tt bra hĂ€ng pĂ„ grabben.     Och jag fick en tillsĂ€gelse varje gĂ„ng jag lĂ„g för nĂ€ra honom upp för nĂ„gon ramp eller i nĂ„gon tunnel. "Utan dig" sa han bara bestĂ€mt.    Okej.        Vi var dĂ€r i tre timmar. Den sista timmen försökte jag fĂ„ i mig en kaffe men att sitta ner ingĂ„r inte i en sĂ„n hĂ€r dag tydligen. Och nĂ€r jag Ă€ntligen lĂ€t honom springa sjĂ€lv, ja dĂ„ skulle jag med. Mer lek! Upp och hoppa Naja!       Mia pĂ„ ATEA messade pĂ„ kvĂ€llen och undrade hur det hade gĂ„tt och jag svarade att det var vĂ€rre att vara pĂ„ lekland med en energisk unge Ă€n att trĂ€na tvĂ„ pass om dagen.  Jag var SLUT.       Jag fick i alla fall utlopp för min förĂ€lskelse i foto och passade pĂ„ att ta bilder pĂ„ alla fĂ€rgglada bollar, stĂ€ngsel, kuddar och kanor. Mamma hade messat Gisela pĂ„ morgonen och skrivit: "Ska Nadja ta med Ludde pĂ„ Ă€ventyr? Hon behöver vĂ€l nya bilder till bloggen"     Hon har lite humor den dĂ€r tanten 🙂        PĂ„ vĂ€gen hem fick Ludde en popcorn och pĂ€rondricka och vi var bĂ„da nöjda med livet.  Ludde kanske aningen mer nöjd dĂ„.    Idag blir det vila för mig. Helt.  Agne var bestĂ€md i rösten nĂ€r han berĂ€ttade det för mig igĂ„r.  SĂ„ jag lĂ€gger dagen pĂ„ att Ă„ka mot Stockholm.  Jag har tvĂ„ intervjuer inbokade och en överraskning!  SpĂ€nnande va?! ❀ Puss och kram frĂ„n en sargad kropp men peppad sjĂ€l         

VÀntar pÄ svar

Jag kommer INGENSTANS. Har försökt skriva den dÀr meningen i en timme nu. Men hela tiden dyker det upp ett nytt, lÀckert fototillfÀlle sÄ jag mÄste slÀppa allt och frysa den dÀr bilden.

20140326-104242.jpg Jag tar foto med mobilen och en sekund senare slÀnger jag mig över mig systemkamera för att fÄ det dÀr extra djupet i bilden.

20140326-104504.jpg Min syster Gisela Àr pÄ besök hos mamma med sina tvÄ barn. Den ena Àr tyst som musen, den andra Àr vild som forsen.

20140326-104602.jpg Jag gillar olikheterna. "Nonno" betyder morfar. Morfar Àr ocksÄ hÀr och ibland fastnar ung med gammal i soffan.

20140326-104730.jpg Men nÀr det vankas fika samlas alla till bords.

20140326-104846.jpg Jag har det hÀrligt hÀr men Àr ÀndÄ nervös som fan. Vet ni varför? Jo. Nu i dagarna ska jag fÄ svar frÄn gastroskopin!! Jag slÀnger en blick pÄ min telefonskÀrm efter varje blinkning och vÀntar pÄ att "dolt nummer" ska dyka upp. Jag vill, men vill ÀndÄ inte. Gunnars kommentar var förstÄs: "Ring dom!" Men nej tack. Man jagar inte efter svar man Àr rÀdd för. Det Àr ren sjÀlvbevarelsedrift att undvika det.

20140326-105837.jpg Nu ska jag fota mer. Vad jag gjorde igÄr fÄr jag vÀl berÀtta ikvÀll istÀllet om Gunnar fortfarande har astma-pollen-hjÀrnstress-blogg-sjukan.

20140326-110051.jpg Jag kan sjĂ€lvklart inte lĂ€mna er med bara bilder pĂ„ barn och hundar. Jag har större respekt för er Ă€n sĂ„. Humorbilderna Ă€r ett MÅSTE. Wassegoa:

20140326-110331.jpg

20140326-110408.jpg

Bildkavalkad och födelsedag!

Hello, hey, tjena snyggingar, Sitter och spelar wordfeud med mamma och pappa. Har glömt att lÀgga och rÄkat resigna pÄ varje spel sÄ nu Àr de vansinniga. Jag kommer att fÄ en tuff dag med andra ord.

20140213-081002.jpg För att hinna med allt jag ska sÄ tÀnkte jag bara slÀnga upp bilder frÄn mina dagar hÀr i Karlskrona. Vad tror ni om det? Bilder Àr vÀl kul?

20140213-081050.jpg

20140213-081110.jpg

20140213-081133.jpg

20140213-081154.jpg

20140213-081217.jpg

20140213-081238.jpg

20140213-081303.jpg

20140213-082007.jpg

20140213-082057.jpg

20140213-082158.jpg

20140213-082235.jpg SĂ„. Nu mĂ„ste jag bara sĂ€ga det viktigaste för hela dagen: MIN SYSTER BELLA FYLLER ÅR!!!

20140213-081510.jpg Hon Ă€r ute i vida vĂ€rlden och förgyller den. NĂ€r hon kommer hem i mars ska jag fira henne 🙂

20140213-081726.jpg Saknar dig syster. Men det vet du ju redan... 🙂

20140213-081901.jpg Puss pĂ„ er allihopa och den största pussen till dig Gabriela ❀

20140213-082336.jpg

Peter Holgersson kom tvÄa!

Idag blir mitt inlÀgg om en enda sak: "Min" fotograf Peter Holgersson som har följt mig och mina nÀrmsta genom hela min cancerkamp.

20140212-104612.jpg Han har gÄtt som en skugga, knappt mÀrkbar och ÀndÄ som ett stort stöd. Han har dokumenterat en period i mitt liv som har kommit att bli min svÄraste. Utan honom hade jag inte haft varje framsteg, mina tÄrar, alla nÀra och kÀra pÄ bild pÄ det hÀr sÀttet.

20140212-104838.jpg Nu har han ocksÄ fÄtt den uppskattning han förtjÀnar frÄn annat hÄll. Han har nÀmligen blivit tvÄa i en stor internationell tÀvling som heter "Picture of the year".

20140212-105022.jpg Han gjorde det med bildserien frÄn cancerkampen! MÄnga av bilderna har ju ni dÀrför redan sett. Men visst Àr det kul att resten av vÀrlden ocksÄ fÄr se de!?!??

20140212-104505.jpg GĂ„ in pĂ„ www.peterholgersson.se för att se hela bildserien. Och pĂ„ den hĂ€r lĂ€nken kan ni se hela tĂ€vlingen: http://www.poyi.org/71/18/second_01.php Du Ă€r sĂ„ satans grym Peter och jag hoppas att alla i hela vĂ€rlden vill anlita dig till olika saker. Men att du alltid kommer att ha tid över nĂ€r vi ska ut pĂ„ roligheter 😉

20140212-105503.jpg GRATTIS och den allra största kramen med massor av vĂ€rme och kĂ€rlek kommer HÄR

20140212-105819.jpg

En man pÄ fall

La mig i sÀngen redan 21.30 igÄr. Ni kan nog bara ana hur skönt det var! Passet med Bubben tog verkligen alla krafter ifrÄn mig. KÀnde mig pigg i huvudet men hela kroppen skrek: "sov!"

20140125-101730.jpg Idag har jag trÀningsvÀrk. Till och med i den vad dÀr jag slet av hÀlsenan. Bra va?! Det blir trÀning idag ocksÄ. Jag ska springa i tjockmatta! Det hörrni, Àr RIKTIGT bra trÀning. Och skonsam. NÄgot ni kan testa. HÄll höga knÀn och trampa pÄ barfota. Se till att spÀnna magen ordentligt och kÀnn att ni trycker fram höften utan att svanka.

20140125-103319.jpg

20140125-103356.jpg Till och med Gunnar körde den hÀr övningen men dÄ sÄg det mer ut sÄhÀr:

20140125-103449.jpg Första gÄngen jag fÄr en man pÄ fall utan att röra honom. SÄ enkelt. Jag blev sÄ glad av att lÀsa att ni alla reagerade sÄ starkt pÄ Gunnars inlÀgg igÄr. Det Àr en viktig frÄga och jag tror att det Àr bra att det diskuteras lite varstans sÄ att det till slut kanske och förhoppningsvis nÄr fram till vÄra politiker. Finns sÀkert tusen och en bÀttre sÀtt att göra det pÄ men om vi gör vad vi kan i vardagen sÄ Àr det alltid nÄgot.

20140125-104236.jpg BerÀttade för er att jag och Ketchup skulle till veterinÀren igÄr ocksÄ. För att ta den andra av tvÄ vaccinationssprutor. Och det gick sÄ bra. Han skrek till sÄklart men det var över snabbt och han fick levergodis efterÄt. Helvete sÄ Àckligt. Hur kan man Àta levergodis?

20140125-104624.jpg Jag mÄste ta ett snack med honom.

20140125-104735.jpg Hur ska ni spendera er lördag dĂ„? NĂ„got riktigt skoj pĂ„ gĂ„ng? Skoj kommer ni i alla fall att fĂ„ nu nĂ€r jag ger er humorbilder 😀 VarsĂ„goda sötnosar:

20140125-105211.jpg DĂ€r har ni förklaringen till varför jag alltid tar sovmorgon och blir sen med mina inlĂ€gg 😉 Och den hĂ€r sidan tipsade en lĂ€sare mig om. SĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ kul!!!

20140125-105352.jpg "Olgaotur" heter den pÄ Instagram. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och göra nÄgot vettigt. Puss puss <3

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.