Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

OjDå.

Nämen, det är visst nån som är tillbaka!  Det är sant som det står och det är också en mening från en av Lars Winnerbäcks sånger. Såklart. Jag kände att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lär vi vara oense om. Och jag är nog på din sida när jag tänker efter. Du märker att jag är på ett lustigt humör idag va?  Jag känner mig busig när vi inte har setts på länge. Nästan som om det vore en liten nyförälskelse.  Vad har hänt här då? Börja du! Jag gissar att du kommer att berätta en massa skoj, en del ledsamma saker och några spännande.  Till "mamman" vill jag gärna börja med att skicka ett hjärta ❤️ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berätta att jag har föreläst för KHK i Karlskrona - på ENGELSKA! Min första föreläsning någonsin på detta språk som jag egentligen inte alls behärskar.  Men jag hade min suveräna vän Alex till min hjälp och i två dagar satt vi inlåsta och skrev ner hela föreläsningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstå alla dessa fackord som jag knappt ens förstår på svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag är jättenöjd och stolt över mig själv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke på att hon har börjat sticka så kanske hon inte brydde sig.  När jag gick in i min egen värld satt hon där i soffan och jobbade med något mörklila garn som ska bli en halsduk.  Så mysigt. Trots allt.  Och jag är så lyckligt lottad som har hittat min vän i livet.  Förutom plugg och föreläsning så har träning stått på schemat. Och så bra det har gått!  Jag är stark men ändå lätt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers någonsin efter cancern!  Jag märkte direkt av min nyvunna styrka under längdpasset några dagar senare: för det gick så bra.  Däremot fick jag sota för det några dagar senare för kroppen är inte riktigt van när jag höjer nivån på det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass några dagar efteråt. Ingenting nytt alltså. Du har säkert också börjat se mönster och små tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli tränare själv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill träna en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bästa! Nadjas blogg!"  Ha, ändå en söt tanke.  Nä, nu ska jag göra lite nytta i det här livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. På måndag sticker jag på läger igen 😉 

SaMLeVNaDSFöRSöK.

Heeeej cybervän där ute,  Gissa vem jag har på besök! Jag förmodar att du gissar fel och säger det direkt: KETCHUUUUUP!! Min älskade, charmiga och busiga mops har fått åka hela vägen från Stockholm till mig.  Och som han ylade när jag hämtade honom. Blev fan tårögd av kärleken han visade. Han har fått hänga med på alla mina upptåg och somnar som en sten om kvällarna. Snarkar som ett ånglok men är lika pigg och studsig som vanligt på dagarna. Jag trodde att han blivit mer mopsig: du vet sådär rulltig och hängig och slö. Men han är precis så atletisk som sist jag träffade honom. Han har hållit formen fint.  Vi har varit hos mamma och hälsat på Margot. Margot löper och Ketchup vill hela tiden förföra sitt eget kött och blod. Jag har fått springa som ett jehu efter dom båda för att förhindra samlevnad. Usch och fy. Någon måtta får det väl ändå va?    Ketchup bad mig hälsa till dig också. Han undrade hur familjen mår och jag sa att allt är bra men att vi hörs lite mer sällan än tidigare eftersom mamma har haft mycket att göra.  Han bad mig även säga att han har lärt sig high five och att du gärna får testa om du träffar honom.  Förra veckan var jag i Stockholm dels för att hämta Ketchup, men också för att träffa en potentiell ny samarbetspartner och hålla i en föreläsning.  Spännande med nya händelser men oj så trött jag blir.  Som tur är så har jag haft lågintensiv träning och kunnat kombinera det med olika uppdrag.  Denna veckan blir det en ökning så jag kommer säkert att känna av det mentalt. Ketchup också. För med, det ska han. På allting.  Som en förlängd del av mig själv. Som den bästa kompis han är.  Mycket hund i det här inlägget, men vem mår dålig av något så sött? ❤️ Nu behöver jag vila en timme innan jag ger mig iväg på träning. Lugn långjogg och benböj och vader blir det.  Glad fjärde advent i efterskott och massor av energi och glädje till den nya veckan får du HÄR ❤️ Puss och kram  Nadja 

UTMaTTNiNG.

God kvällspuss och en hälsning från en sjukling... Som en blixt från en klarblå himmel blev jag igår kväll kräkling. Jag körde ett bra träningspass på kvällen: 20 x 200 meter.  Ett pass som kära Agne har döpt till "oändligt". Igår förstod jag varför. Uppgiften var att springa 200 meter på en viss tid, med en minuts vila mellan varje lopp och tills vi inte pallade mer.  Agne kunde lika gärna ha sagt: spring tills du stupar.  Det blev lopp på lopp på lopp och jag trodde aldrig att det skulle ta slut.  Motvinden var som en vägg i fejset och kylan äcklig. Men jag tänkte hela tiden: "shit vilket pannben jag får nu!" Jag fick syra i magen och benen. Det sved som fan i mellangärdet. Ni vet den där känslan som man får när man egentligen inte är tränad för det man gör men man gör det ändå - utvecklingsstadiet.    När jag kom hem var jag hungrig som ett djur och hällde i mig gulaschsoppa. Det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort. För på bara några minuter kom illamåendet och magen kraschade. Jag pep in på toa och blev sittande där ett tag.  Tänkte först att det var träningen och syran som hade bildats i magen under tiden. Men när jag mitt i natten behövde springa upp för att spy anade jag att det var något annat.  Visst går det någon irriterande kräksjuka nu?  Jag spydde totalt tre gånger inatt och sov inte ett skit. Mamma har försökt att skämma bort mig under dagen men jag har inte kunnat äta något av det som serverats. Inte förrän nu. Så jag tror att det redan ikväll vänder åt det bättre.  Jag har legat i sängen många timmar idag men hasade mig upp när en annan sjukling kom på besök: Michaela. Hon låg hemma hela dagen igår och hörde av mamma att man blir ompysslad på Skärvaboda Resort. Och då hennes man ändå inte fanns hemma för att ta hand om henne så kom hon till oss.  Mamma fick kämpa med mediciner och vätska och gulligull.  Och jag var tvungen att ge mamma cred och upprättelse. Jag sa att jag från och med nu måste ändra i min föreläsning. I den brukar jag berätta om hur mamma alltid blir glad när man kommer på besök eftersom man då kan hjälpa till med att klippa gräs, putsa rutor, rensa rabatter... Nu behöver jag ett avsnitt för när man är spysjuk - då är hon len som bomull.  Heja morsan!  Jag ska göra mig en kopp te till och försöka hålla mig vaken till Idol.  Imorgon väntar en massa backlopp och jag vill gärna köra dom.  Hoppas att du är kry och mår bra och har en glad fredag! ❤️ Puss och kram med munskydd på

ÖVeRLeVDe.

Äntligen fredag och jag har klarat av en vecka som jag redan i söndags kände skulle bli känslomässigt tuff.  Många träningspass, resor, två föreläsningar och ovana situationer.  Jag peppade mig med att framkalla den där känslan av lättnad som du kan känna när du är klar med något, redan innan jag var klar. Jag peppade mig med fredagskänslan. Och nu är den här.  Jag fick massage redan 07.30 i morse. Gick ditt vindögd och astrött. Men nu är kroppen redo för dagens träning på ett skönt sätt.  Och hela helgen betyder träning och avkoppling. Det är härligt när jag inte har för mycket att tänka på och göra.  Igår var jag som du vet i Göteborg och föreläste på Svenska Mässan.  En stor och häftig mässa med allt inom träning och hälsa. Jag föreläste för min klubb och vår nya klubbsponsor Fitness24seven.  Men det bästa av allt var att jag fick träffa två från den här bloggfamiljen: Cissi M och Sunshine!  Fan, det är alltid lika värmande att träffa någon här inifrån. Cissi och jag sa direkt att det redan känns som om att vi känner varandra. Det är en cool upplevelse.  Och Sunshine kände jag igen på en halv sekund. Som om vi setts flera gånger tidigare.  Jag blev så glad över att dom kom och lyssnade på mig att båda två fick med sig mitt och Reginas smycke SOLDIER GIRL.  Såklart dom ska ha halsbandet när dom har följt hela resan och dessutom kommer och stöttar mig när jag pratar. Jag kanske inte alltid kan ge tillbaka så mycket som jag skulle önska till dig, men när jag får chansen så vill jag försöka.  Cissi var så otroligt gullig och hade med sig en STOR vit kopp med guldkanter till mig. Med formuleringen: "om du bara dricker en kopp kaffe om dagen så bör den vara stor!"  Ha ha, helt rätt. Och jag har redan invigt den.  Nu sitter jag här, helt bubblig i magen och redo för ett toalettbesök.  Men innan det så vill jag berätta att min partner ATEA har gjort mig till ett tuggummi!  Kolla, så jäkla fränt: På måndag nästa vecka har jag några paket i min hand. Ska bli spännande att se hur jag smakar. Jag har fått förhandsinformation av mannen bakom projektet, Peter. Han säger att det smakar Toy.  Vi avslutar med fnitter och tänkvärda citat.  Puss och kram  Nadja ❤️

HeJa UNGDoMeN.

Morning solstråle, Är det en bra onsdag idag?  Själv har jag inte bestämt mig än. Jag hämtar andan efter en rolig föreläsning i Malmö igår.  Jag var på Videdals privatskolor och pratade för årskurs 4-9.  Det var väldigt speciellt och något jag aldrig har gjort tidigare.  Min föreläsning innehåller ju en del "stora frågor". Sådant du kanske inte har funderat över om du är mellan 11 och 17 år. Så jag var orolig innan jag åkte dit. Tänkte att ingen ville lyssna.  Men jag tycker att eleverna var häftiga som hängde på och till och med ställde frågor. Och jag tog bort en del funderingar som jag har och som jag inte riktigt kände skulle passa in.  Men efteråt verkade dom glada och nöjda så jag hoppas att dom fick med sig något genom livet.  Om en enda person kände sig peppad efter min timme så är det stort. Då har det jag sagt i alla fall gjort lite skillnad. Och det betyder mycket för mig.  Min önskan är att dom känner att dom klarar av det dom vill göra, även om livet överraskar oss med saker som vi inte vill veta av ibland.  Jag åkte direkt från Malmö till träningen på HPC. Körde ett styrkepass som innebar att jag var hemma först 20.30 och däckade redan vid 22.00.  Jag var helt slut och har inte vaknat en enda gång inatt. Det är ovanligt för mig. Jag brukar åtminstone gå upp för att kissa en gång.  Idag har jag ett pass och en intervju. Och sen börjar jag ladda för morgondagen - för då ska jag TILL GÖTEBORG och Göteborgsvarvet.  Jag ska föreläsa där klockan 16.00. Det är fri entré så det är bara att dyka upp om du är sugen på att träffa mig och höra mig prata.  Jag brukar behöva en veckas uppladdning mellan föreläsningarna men denna gången hade jag liksom inget val. Jag får vila till helgen. Med längdhopp och spjut och sprint.  Till sist vill jag ge er ett härligt musiktips - Richard Hawleys låt Run for me är SÅÅÅ skön.  Nu kör vi citat och humorbilder istället tycker jag ❤️ Vi ses imorgon.  Kram Nadja 

Att DöVa oRoN.

Timmarna rusar, dagarna swishar förbi och blommor slår ut i hopp om värme och näring. Jag läser era kommentarer och blir lika glad varje gång. Dricker mitt kaffe och försöker att döva en smygande oro. Efter styrkepasset igår (som visserligen gick GRYMT bra!) så fick jag oerhört ont i ryggslutet. En molande men samtidigt huggande smärta. En smärta jag har känt ett tag men som jag alltid har haft under kontroll. Igår kunde jag inte resa mig upp efter sista övningen. Varje gång jag böjde mig ner så tappade jag andan. Fick inte luft. Förmodligen ligger något fel och jag behöver träffa min naprapat Jocke för att få ordning på det. Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag har ju haft krämpor i kroppen tidigare och vet att det kommer och går. Och det försvinner så fort jag är smart och försiktig på precis rätt ställe. Det positiva med träningen just nu är att jag hela tiden känner att passen jag gör, slår varandra: lite snabbare varje gång, lite starkare varje dag. Det är en bra trend. Det finurliga är att hålla det så över tid. Livet då? I övrigt alltså. Det är gott just nu. Jag har träffat vänner här i Växjö som kan få mig att tänka på annat mellan passen. Jag känner för att umgås mer och jag har bokat in flera spännande föreläsningar. Att få komma ut och föreläsa ÄLSKAR jag. Jag får prata med dig, berätta min historia, dela en kram och förhoppningsvis skänka lite hopp. Jag har i dagsläget preliminärt bokat in både Malmö och Borås. Att ha andra saker vid sidan om träningen tror jag är viktigt. Även om jag tränar på heltid, tack vare mina fantastiska  samarbetspartners, så känner jag att själen mår bra av att få kontakt med världen utanför också. Att mina vänner från olika städer kommer och hälsar på mig gör mig också lycklig. Det är svårt att tänka nytt och se lösningar på funderingar jag har när jag sitter i min ensamhet. Tillsammans med andra blir jag så mycket mer. Idag sitter jag och håller tummarna lite extra för att Leo ska få sin tumme ur röven och lämna Karlskrona för Växjö. Och får jag ihop det med mina sysslor så funderar jag på att dra hem till mamma, Allan, pappa, Gisela och familjen i helgen. Dom är ju trots allt bara en timme bort. Men ibland känns det som att det krävs så mycket för att faktiskt komma iväg. Jag kan inte förstå att jag pendlade fram och tillbaka i så många månader innan! Det bevisar ju bara hur snabbt vi vänjer oss vid vissa saker. När jag inte ifrågasätter det jag gör, så bara gör jag det. Nu undrar jag hur jag pallade. Efter tunga pass satt jag 1 timme i bilen utan att blinka. Nu orkar jag knappt ta mig till lägenheten 5 minuter bort från träningsanläggningen... Bekväm, är ordet du tänker på va? Min förmiddag idag kommer att bli lugn. Eller ja, lugn från träning och kroppslig belastning. Jag har mängder med papper, mejl och planering som ska tas om hand. Tydligen har jag en lugn vecka i träningen. Den hade jag missat i min iver att fortsätta framåt. Men den kunde inte komma mer lägligt med tanke på ryggen. Så idag blir det bål och stabilitet på eftermiddagen tillsammans med Erica. Efteråt väntar en pingismatch som har varit inbokad några dagar. Givetvis på HPC där jag tränar så att jag inte ens hinner tänka ordet "omständigt". På fredag händer en annan spännandee sak: min träningskompis Lisa har åkt till Italien för att köra årets första sjukamp! Och vi ska såklart heja fram henne med allt vi har! Personligen så tror jag att hon kan prestera väldigt bra. Jag har sett henne träna i många månader nu och det här är en tjej att hålla ögonen på. Nu skriker magen efter mat. Denna kropp är full av behov. Kan jag döva något av dom så gör jag gladeligen det. Är stormförtjust i mat. Ha den bästa dagen och om du kan: krama någon! ❤️ Puss puss Nadja 

YSTaD GaV KäRLeK.

Söndagspuss!  Du som har hängt med ett tag vet att jag försvinner så fort jag får "för mycket"att göra. Denna veckan har varit så.  Jag har varit i Ystad för två föreläsningar.  Fantastiska Daniela på Run Your Life styrde upp allting tillsammans med sin man Kostas. Jag hade både min smyckesdesigner Regina Gräns och superfilmaren Magnus (www.vagentillbaka.com ) med mig.  Vi skämdes bort på Ystad Saltsjöbad och njöt av de godaste hamburgare du kan tänka dig.  Tyvärr tog vi inga behandlingar, för jag kommer direkt in i tävlings-mode när jag ska föreläsa och vill helst bara sitta ifred... Stackars Regina.  Jag vill gå igenom mina bilder, prata högt för mig själv och hitta dom rätta känslorna.  Och eftersom föreläsningen är så pass känslomässig för mig så är jag alltid helt slut efteråt. Orkar aldrig göra någonting och känner mig nästan lite uppsliten.  Just denna föreläsningen var väldigt speciell för mig. För jag hade stora delar av min familj på plats. Bland annat mamma, som aldrig har sett den tidigare. Och syster Daniela (Bissan) satt längst fram...  Under vissa partier i föreläsningen kunde jag inte kolla åt deras håll.  Jag brukar få tårar i ögonen när jag berättar min story, men att stå och böla högt och ljudligt kändes inte som ett alternativ.  Jag vet också att ett flertal av er, mina läsare, var där. Och hjärtat svämmar över när ni kommer fram och hälsar på mig och berättar att ni följer den här resan.  Lisa R, kom ihåg vad du lovade 😉  Min samarbetspartner ATEA hade också folk på plats. Det brukar skrämma mig inledningsvis när någon har hört föreläsningen flera gånger. För jag tänker alltid att det är svårt att få det att kännas naturligt då. Men så fort jag säger första meningen och kommer in i min egen värld så glömmer jag bort dom tankarna.  Väldigt många TACK till dig som tog dig tiden att komma och lyssna på mig i Ystad ❤️ Den här skylten jag håller i får mig att tänka på en rolig grej. Direkt när min syster Bella såg den och hade fått ögonkontakt med mig så sa hon: du, den där skylten stämmer inte. Jag har slagit dig i längdhopp.  Och jag skrattade åt hennes rappa kommentar. En perfekt käftsmäll att få precis innan jag skulle upp på scenen.  Nu blir det träning! Jag behöver ju se till att syster inte få rätt fler gånger: jag ska träna längdhopp.  Kärlek, puss och kram 

TRy HaRDeR.

Godmorgon världen    För dig som bor i närheten av Ystad så kan jag berätta att jag kommer att föreläsa där fredagen den 22:a april.  Känner du att det skulle vara kul så får du mer information om du skriver till info@runyourlife.se eller ringer på 070-644 76 80.     Jag kommer också att ha med mig min smyckesdesignern Regina Gräns och självklart den vackra boken med Peter Holgerssons alla bilder.     Hoppas vi ses där! ❤️ Igår vet du vad jag gjorde: jag tävlade. Tydligen lite för tidigt inpå sjukdomen för jag var SÅ matt och klen i kroppen. Fick inte iväg den där kulan en meter knappt.  Försökte vara snabb men ingenting ville svara.  Det var som om systemet fortfarande sov.  Jag blev såklart oerhört frustrerad där och då, men när jag satt i bilen på väg hem kunde jag ändå förstå. Jag bestämde med Agne att jag får börja med lätt styrka idag bara för att smyga igång och se hur jag reagerar. Och för att få in power i kroppen igen.     Så det är min uppgift denna onsdag. Imorgon siktar jag på två pass igen.  Efter tävlingen igår fick jag finbesök. Mina träningskompisar kom förbi för att äta upp den fruktsallad som blev över när jag och Linde hade söndagskalas.     Det är skönt att få besök, för oftast sitter jag här i lägenheten helt ensam.     Att få prata om och tänka på något annat än friidrott är viktigt för mig. Jag blir så väldigt analyserande när jag sitter själv. Funderar på nästa pass, på vad jag kan göra bättre, på varför vissa saker inte fungerar.  Jag gillar när hjärnan får vila.     Jag har egentligen inte så mycket mer att berätta idag, mer än att alla min ljus är slut IGEN.  Jag borde ha en ljussponsor. Den här förbrukningen kan inte vara normal!  Frukost på det här och sen lite action.  Puss & kram          

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.