Ja ja ja jaaaaaaaaa!
Fick min mat hemma och egen micro
Hej hopp och godkväll alla!
Jag har haft många lyckodagar här i Sydafrika och idag kom så ännu en 
Som ni har läst så körde jag längd med full ansats igår och sedan ytterligare ett pass på kvällen. I vanliga fall har jag väldigt ont och kan knappt göra något dagen efter en sådan ansträngning, MEN! idag kunde jag ändå det !!!!
På morgonen sprang jag 4 st 150 meters lopp med lång vila utan att känna någonting i knäna. Och snabb var jag också, utan vidare ansträngning Jag är återigen så glad, så glad, så glad! Och mina tankar om att få tävla inomhus upptar numera nästan all min tid. Jag funderar på om jag kommer ihåg hur jag gör? Vilka rutiner hade jag? Vad åt jag innan tävlingen? Hur länge sov jag? Ja, ni vet… sådant som man alltid tänker på
Det är trots allt 1,5 år sedan som jag tävlade och det var på EM i Barcelona där jag var tvungen att bryta sjukampen eftersom det var där som benbiten i högerknäet lossnade… Jag ångrar fortfarande inte att jag tog beslutet om att operera båda knäna, nu när jag vet hur det känns att göra saker smärtfritt. Det är ju en helt annan sak! Nu ska bara kroppen också fatta att den inte är skadad. Jag märker att vissa rörelser fortfarande är lite kantiga eftersom jag har haft ont så pass länge. Det blir snart bra det också!
Efter morgonpasset blev det som vanligt lunch och vila innan vi åkte ner till arenan för pass två: teknikpass i kula och sedan HÖJDHOPP! Weeehooo! Kulan gick mycket bra och det var skönt att kunna säga till Leffe att jag var nöjd efteråt Jag var väl så uppspelt över att jag skulle få testa hoppa höjd igen att det hade kunnat gå precis hur som helst i kulan. Även höjden gick bra och smärtfritt och vi startade “vår nya vana trogen” försiktigt och avslutade precis i rätt tid. Så idag tog jag ännu ett steg mot min comeback och ikväll ska jag tamejfan fira med lite Sydafrikanskt godis 
Andra tränar... jag tittar på
Efter träningen skulle jag haft massage men det blev fel med tiden så jag fick vänta en timme tills massören kom. Eftersom de andra var hungriga så stack de till stan för att äta men lovade att köpa med sig mat till mig. Så nu sitter jag här och tuggar och njuter ännu en gång. Våra värdar har burit in en micro i vårt rum för att jag skulle kunna värma maten när jag fick den. Hur gulligt är inte det då!??? Sådan sjuk service! Vart hittar man det i Sverige?
Mina kamrater har även köpt med sig efterrätt hit till hotellet. Allt för att jag också skulle kunna få vara med och mumsa. Så sött
Så nu ska jag springa över till dem. Jag har varit ensam alldeles för länge.
Kramar och just det!! Imorgon åker vi iväg på Safari Yippie. Jag hoppas att jag får klappa en liten lejonunge. Det har jag alltid velat göra…
IFK Tornet
Kram igen bara för att jag är så glad
Om att inspirera andra…
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag blir otroligt glad av alla mail och mess som jag får från er läsare och jag inspireras och muntras upp nästan jämt! En person som ofta gör mig glad och kommer med kloka råd lättsamma skämt är författaren Niklas Krog. Innan EM i Barcelona fick jag det här mailet som jag gärna delar med mig av till er. Och ja, jag har frågat honom om lov
“Hej Nadja!
Jag har ingen aning om du kollar mejl så här tätt inpå tävling, men jag skriver ändå. Du läser när det passar och behöver inte bekymra dig om att svara.
Fantastiskt kul att du blev uttagen till EM! Jag vet inte hur säker/osäker du var att få åka, men jag studsade till i TV-soffan när jag hörde ditt namn räknas upp i Sportnytt. Fasen, det är ju den där energisprutan som har tagit sig tid att skriva mejl till mig.
Jag vet inte heller i vilken form du är och vad du hoppas uppnå i Barcelona, men jag vet att du kommer att göra så bra du kan. Jag ser fram emot att se dig. Dessutom hoppas jag att du passar på att njuta som du verkade göra i Berlin. Stora mästerskap är en mäktig upplevelse. Fokus på prestation är bra, men man behöver också känna glädje över det man får vara med om.
Jag vet det ligger många ensamma - och ibland skittrista - träningstimmar bakom att du fick åka. Det handlar om envishet, om kämparskalle, om att kunna pressa sig till det yttersta både fysiskt och psykiskt. Men jag vet också att vissa av alla de där träningstimmarna måste ha varit sagolika, stunder när kroppen klickar på rätt sätt och träningen är fjäderlätt, när det inte finns några gränser. Livet kan helt enkelt vara alldeles underbart ibland och då måste man passa på att glömma allt det skittrista.
Men allt det där vet du säkert. Du är garanterat superfokuserad alleredan och trampar bara runt i väntan på att ditt EM ska börja. Så om jag ska hjälpa till på något sätt borde jag göra som en spelare gjorde i en timeout mot slutet av en avgörande Stanley Cup-final. Spelare fångade lagkaptenens uppmärksamhet och frågade högt, så att hela laget kunde höra:
“Har du några nakenfoton på din fru?”
Lagkaptenen rätade tvärt på sig och fräste:
“Nej! Varför skulle jag ha det?”
Spelaren log.
“Vill du köpa några av mig?”
Hela laget skrattade högt och länge. Sedan gick de ut och vann matchen.
Om jag ska försöka använda samma taktik och prata om något helt annat än EM, så kan jag berätta om när vår katt släpade in en stackars sprattlande liten mus i huset för att leka. Det ville jag inte tillåta så jag slängde ut kisse och lyckades få in musen på vår lilla toalett. Där tänkte jag fånga den i en burk och släppa ut den i trädgården. Så jag tog en plastburk i köket och stängde in mig med musen. Men har du en aning om hur snabb en panikslagen liten mus är? Mycket snabbare än jag iaf. Efter att ha hamrat runt med burken i några minuter hade jag bara fångat luft.
Men då lyckades jag få in musen i ett hörn och satte foten på en sidan och förde långsamt burken mot den, bakifrån. Nu kan du omöjligt komma undan, tänkte jag. Men just som jag skulle smälla ner burken satte den fart framåt, upp på min fot, in under mina jeans och fortsatte uppför benet, alltså på insidan av jeansen. Det gick på ett ögonblick. När jag kände den vid knäet fattade jag vad som hänt och hoppade och sprattlade i panik, tills den ramlade ut. Inte mitt allra stoltaste ögonblick. Men då var den iaf så omtumlad att jag kunde ta den i burken och släppa ut den i trädgården. Kör så det ryker, Tiger-Nadja!
/Niklas
P.S. Bifogar ett foto från norra Norge, där hela släkten precis tillbringade två veckor. I fotoögonblicket kände jag mig väldigt, väldigt liten, för första gången på länge. Familjen skrattade gott.”
… och så SVT-intervjun efter loppet på EM…
Liten följetong med intervjuer här
Här är SVT:s intervju direkt efter att jag hade skadat mig på sjukampens första gren 100 m häck i EM:
Hemma igen och ny start!
Ont som fasen efter häcken...
Den som har följt EM i friidrott vet att jag var tvungen att avbryta tävlingen på grund av mitt knä. Om ni läser den här artikeln av Johanna Reimers och Karin Skogh så står det väldigt bra och tydligt vad det var som hände: http://www.expressen.se/sport/Friidrott/1.2080979/casadei-tvingas-bryta-sjukampen.
Jag fick en kompression i knäet redan på första häcken och på ultraljudet senare så såg vi att jag hade fått en liten bristning och en massa skit i knäet (svullnad, vätska, brosk). Äntligen ska jag få göra något åt allt det där med en operation! Det känns fantastiskt bra och motiverande! Nu har jag haft ont i mina knän VARJE DAG och under VARJE TRÄNINGSPASS i sju års tid och det börjar tryta även på mitt tålamod och min tankekraft… Jag börjar bli väldigt trött på det. Det är mentalt jobbigt att alltid veta att jag kommer att få ha ont när jag kommer till träningarna. Vi har inte kunnat köra hoppstyrka i form av häckhopp, mångsteg eller vristhopp. Sådan träning som är så viktig just för att bli studsig och snabb. Men jag har alltid tänkt att jag kommer att bli starkare och till slut kunna stå emot alla dessa krafter som uppstår med hjälp av bra grundträning och intensiv rehab i alla dess former. Nu vet vi att det inte funkar…
Anledningen till att jag har klarat mig alla dessa år vet jag beror på min sjuka envishet. Jag skulle aldrig i min värld få för mig att ge upp. Och sedan har jag en ganska hög smärttröskel. Jag har liksom vant mig vid att det ska smärta vid varje uppvärmning, varje hopp och varje lopp. Det har alltid bara varit smärta som gjort ont (och vid något enstaka tillfället tvingat mig att avbryta) men nu på EM kändes det som om att hela benet släppte. Muskeln ville inte alls koppla på så som den skulle. Ibland har jag tagit voltarensprutor för att lindra smärtan men nu hade fasen inte ens det hjälpt! Hade det känts som om att det var en lösning så hade jag givetvis tagit en spruta där och då…
Nu får jag två veckors vila… (gud bevare!) och sedan blir det ytterligare några veckor med lugn, lugn träning efter operationen. Thomas Eriksson, vår landslagsläkare, sa: “Nu får du passa på att njuta av det riktiga livet!”. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag vet hur man gör! Någon med bra tips?
Kramar till er alla
EM - uppehåll på bloggen!
Nostalgi: JEM för många år sedan. Hoppas jag blir lika glad i år!
Hej alla kära läsare!
Idag sticker jag till Barcelona för att förbereda mig för sjukampen i EM. I år har jag valt att inte titta runt så mycket på internet innan tävlingarna och jag kommer därför inte heller att kolla min hemsida så mycket. Kanske att det kommer upp en bild då och då med framförallt ska jag fokusera på min tävling och vill inte känna stress över att jag “måste” in här och skriva. Jag hoppas att ni förstår och att ni kommer att följa tävlingarna på tv eller på plats
Jag tävlar den 30 - 31 juli. Och som vanligt… behöver jag era tummar!
Hoppas att vi “syns” igen efter tävlingarna.
JÄTTEkramar till er! // Tiger - Nadja - Tiggy
Klar för EM i Barcelona!
Nöjd med min häckdebut!
Häck häck häck
Nu tror jag nog att ni läsare börjar förstå att jag är SÄMST I VÄRLDEN på att uppdatera bloggen på helgerna. Det är för att jag nästan alltid tävlar då… hoppas att ni har överseende med det. Ni får en kort uppdatering nu istället. Har lite bråttom eftersom jag väntar på lillasyster Bella som ska komma från träningen och ta med mig till stranden så det blir inte det mest “frodiga” inlägg ni läst av mig
Debuterade i 100 m häck i helgen och jag måste säga att jag är nöjd med loppet! Tiden blev 14.22 vilket ni kan jämföra med mitt rekord som är 14.18! Tänk då att jag precis har kommit tillbaka efter min hamstringskada och bara kört ETT snabbhetspass på ca två månader. Jag är väldigt nöjd! Nästa lopp blir på GP:et i Karlstad den 15 juli. Spännande, för det är då Stefan tar ut den sista truppen till EM! Då ska jag kanske även springa 200m. Pirr pirr i magen
Kastade spjut i helgen också. Stannade på 34.68. Hade en go känsla i första kastet som nästan blev mitt enda godkända. Tyvärr så var det grym motvind och den tog spjutet så all fart bara dog… Vi jobbade lite annourlunda denna gången med bara en fokuspunkt vilket kändes skönt eftersom jag brukar känna mig snurrig i huvudet när jag ska tänka på tre, fyra saker samtidigt. Ska ner och dutta lite kast ikväll och hoppas att jag hittar den där rena träffen igen.
Nä gott folk, nu tittar en svettig Bella på mig. Dags att dra! Kramar till er // Nadja
Ps. Faan… inlägget blev rätt långt ändå.
