Titt ut!

Snälla, var inte arga på mig. Jag vet hur dålig jag har varit med uppdateringar… Inte ens efter tävlingen hörde ni ett pip från mig. Men det har sina förklaringar. Jag blev så trött och hade så mycket att göra plus att jag blev superfokuserad på att fixa till min baksida så jag glömde helt bort att skriva här.
När jag skriver “fixa till min baksida” så betyder det att jag fick en LITEN bristning i upphoppsbenet, dvs höger ben, i mitt sista hopp i tävlingen. Röntgen visar att den är 4 cm lång och sitter på ett “perfekt” ställe så jag kommer tillbaka snabbt
Att jag fick bristningen var egentligen inte SÅ konstigt när jag tänker på det i lugn och ro så här någon vecka efter. Jag har bara hoppat TRE fulla hopp på lång ansats sedan knäoperationerna för 1,5 år sedan och jag har inte kört nämnvärt mycket snabbhet. Jag var helt enkelt inte redo för 6 st hopp . Men det märkte jag inte när jag höll på för då var jag bara så lycklig över att vara igång igen. Visserligen kände jag redan efter två inhopp att jag tappade kraft och energi och jag sa skämtsamt till mina medtävlande att jag redan var helt slut så mycket skämt var det nog inte ändå MEN ! Nu till det roliga! Jag är OERHÖRT nöjd och glad för min hoppning! Jag kände att jag var på G i många av hoppen och ett av dem som jag hade en tå övertramp på var riktigt långt. Så jag känner mig helt lugn. Jag känner mig så glad och på hugget och jag gick på min “rehab” redan på måndagen efter helgen jag körde en tuff vecka med all träning som jag kunde göra och jag känner mig i bra form. Jag är otroligt tacksam över att jag fick hoppa de där fem hoppen för de gav mig självförtroende och ett kvitto på att jag har allting i mig!

Nu sitter jag efter ännu ett tung pass och försöker att lugna ner mig och andas för en stund.

Tack Malin för din kommentar här på bloggen ! Försökte svara på den men det är något krångel med hemsidan till och från.. Jag önskar dig lycka till i längd på SM!

Okej vänner… Nu ska jag vara ensam en stund.
Kramar till er !
Nadja

Idag tävlar jag igen!

Goooooooooooodmorgon!

Sitter i köket med en kopp te. Känner mig lugn men pirrig.
Längtar tills jag får stiga in på Örebros arena och göra min comeback!
Det ska bli så jävla jävla kul!!

Jag skriver och berättar hur det har gått efteråt.

Kramar så länge
// Nadja

Idag var jag grym!

Godkväll från en grinig men målinriktad Nadja dagen före julafton!

Ohhh… som jag ska gnälla ikväll! Jag är så trött, så mentalt sliten, så sömnig och sugen på att sova från det att jag går upp tills dess jag går och lägger mig på kvällen igen. Jag förstår om ni vill säga “Håll käften och njut av värmen istället!” till mig. Jag vill säga det själv nämligen men problemet är bara att jag inte bryr mig Jag är trött och då är jag trött. Ni vet att jag har sagt det tidigare: då låter jag det vara så. Jag orkar inte låtsas att jag är pigg och energisk. Det känns bara så falskt och konstlat.

Det var oerhört längesedan som jag tränade såhär bra och jag tror att det kombinerat med värmen sätter sina spår. Det resonemanget har ni också hört tidigare, eller hur?

När jag vaknade i morse så var jag stel och kantig. Tänkte faktiskt tanken att jag inte skulle klara av att hoppa längd idag men ännu är jag inte så trött att jag låter bli att försöka. Så vid 09.45 åkte vi till träningen och jag började värma upp. Det kändes väl sådär men jag peppade mig med att det skulle bli bättre om jag bara sprang några stegringar. Jag flåsade som om att jag aldrig har sprungit längre än 100 meter och det irriterade mig. Jag försökte att andas in så mycket luft som möjligt för att få trycket att släppa inom mig men det hjälpte inte. Jaja, vad gör man? Jag körde löpskolning och sedan inlöpningar på längdbanan. Målet idag var att klara en kvaltävling, det vill säga tre fulla hopp efter varandra med ca 5-7 minuters vila mellan hoppen. Och gissa vad?

Såhär dagen innan julafton så får man veta om man har varit snäll under året eller inte och det verkade banne mig som om att jag har varit det! För jag klarade av alla tre hopp OCH DET med riktigt bra längder. Jag vet att ni vill veta hur långt. Och ni vet att jag inte kommer att berätta Mamma, om du är RIKTIGT nyfiken så kan du ju messa mig. Du vill väl antagligen veta om ditt familjerekord står sig eller inte Det som jag tar med mig från den här träningen är att jag nu vet att jag kan tävla inomhus!!!

Hur som helst så blev jag gladare och en gnutta piggare av passet men när jag satte mig i bilen på väg hem så kunde jag inte riktigt glädjas åt min prestation. Jag kände mig så trött och orkade inte ens med de positiva tankarna. Så efter lunchen behövde jag göra något annat och följde med gänget ner till stranden 20 minuter från vårt hotell. Det var skönt att åka till havet. Vi spelade beachvolleyboll, hoppade i vågorna och tävlade i att stå på händer. Precis vad jag behövde. Efter det fick jag ta en lååååång dusch innan jag somnade en timme och när jag vaknade var det dags för middag. Mmmm… mat! Jag älskar mat. Mamma vet vilket matvrak jag alltid har varit. Mat är min tredje kärlek (ja, nu kan ni ju fundera på vilka de andra två är ).

Jag dricker en kopp te och äter mandlar. Jag känner att julstämningen är lika med NOLL men skulle ändå inte vilja byta det här mot kalla Sverige.

Imorgon har jag häck på förmiddagen och kast på kvällen. Jag ska testa några nya blockinställningar imorgon. Jag har kollat filmer på nätet och studerat och tror att jag har hittat en detalj som jag vill prova

Jag kommer att önska er GOD JUL imorgon så den önskningen får ni inte nu Nu säger jag istället godnatt och att jag hoppas att ni mår bra.

Kramar Nadja

Nu är jag här igen.

God lunch till er alla!

Ledsen att jag har varit borta ett tag… har varit så fokuserad på träningen och inte känt att jag har haft någon energi över för att skriva här. Jag har bara längtat till nästa pass och alla vilotimmar har känts så onödiga, som om att jag spiller min tid. Jag vet så klart att det inte är så, men det är motivationen som är så stark för tillfället. Den kan var din vän, men den kan också bli din fiende. Tidigare så har viljan och motovationen ofta gjort mig illa. Jag har tagit i lite för mycket, tränat ett extra pass när jag märkt att jag behövde vila eller varit för laddad inför något. Jag är coolare nu. Även om jag märker att det brinner i mig. Jag tycker inte att det är jobbigt att göra det där lilla extra (som inte blir överbelastande) och jag känner att jag är noggrann på ett bra sätt.

I morse sprang jag en väldigt bra löp-serie. Började med 200 meter, sedan 180 meter och avslutande 150 meter gånger två omgångar. Totalt sex lopp. Att jag klarar av att springa alla de loppen på en sådan hög kvalitet som jag klarade av idag gör mig helt överlycklig. Jag brukar ofta vara övermodig och tro mycket mer på mig själv än vad andra alltid gör, men denna gången blev till och med jag förvånad. Jag har ju inte kört någon uthållighet. Jag har inte sprungit på flera månader. Jag har trampat vatten och kört rehab. Visst, jag har en bra grund, men även bra grunder behöver tränas. Så att jag är såhär snabb och uthållig redan nu får mig att hoppas på att jag faktiskt kommer att kunna tävla på en okej nivå ganska snart. Jag håller mina tummar varje dag

Om det är så att jag kan tävla så blir det förmodligen helgen den 14-15 januari. Då vill jag hoppa längd!!!!!! Eller… jag vill fan göra allt Men nu ska vi vara lite realistiska också. Om jag ska klara av att tävla på SM senare så behöver jag några längdtävlingar i kroppen. Jag behöver veta att jag kan lita på knäna i en sådan situation och jag behöver lära mig att attackera det där lilla extra som jag alltid gör på tävling. Bara jag tänker på det så får jag gåshud. Jag ser allt så tydligt framför mig. Jag ser hur glad jag ser ut, jag ser mig själv i min nya tävlingsdräkt och med pigga ben. Jag vet att jag kommer att ha min härliga hejarklack på läktaren och jag känner doften från inomhusbanorna. Jag är ledsen att jag inte kan beskriva min längtan. Jag tror att ni hade gillat den.

Ikväll har jag ett spjut och kastpass. Det ska bli skönt eftersom mina ben är ganska möra. Ni ska veta att jag körde styrka igår kväll och det kändes idag under löpningen vill jag lova. Jäkla rumpa till att värka ! Men så stark jag blir

Jag har ätit en god lunch och ska sova en timme. I vanliga fall brukar jag sola vid den här tiden men jag märker att jag behöver extra vila just nu. Jag ska duscha, sova den där timme och sedan vakna för ett mellanmål.

Jag hoppas att jag orkar blogga snart igen.

Stora kramar från en hoppfull

Nadja

Ja ja ja jaaaaaaaaa!

Hej hopp och godkväll alla!

Jag har haft många lyckodagar här i Sydafrika och idag kom så ännu en

Som ni har läst så körde jag längd med full ansats igår och sedan ytterligare ett pass på kvällen. I vanliga fall har jag väldigt ont och kan knappt göra något dagen efter en sådan ansträngning, MEN! idag kunde jag ändå det !!!!

På morgonen sprang jag 4 st 150 meters lopp med lång vila utan att känna någonting i knäna. Och snabb var jag också, utan vidare ansträngning Jag är återigen så glad, så glad, så glad! Och mina tankar om att få tävla inomhus upptar numera nästan all min tid. Jag funderar på om jag kommer ihåg hur jag gör? Vilka rutiner hade jag? Vad åt jag innan tävlingen? Hur länge sov jag? Ja, ni vet… sådant som man alltid tänker på

Det är trots allt 1,5 år sedan som jag tävlade och det var på EM i Barcelona där jag var tvungen att bryta sjukampen eftersom det var där som benbiten i högerknäet lossnade… Jag ångrar fortfarande inte att jag tog beslutet om att operera båda knäna, nu när jag vet hur det känns att göra saker smärtfritt. Det är ju en helt annan sak! Nu ska bara kroppen också fatta att den inte är skadad. Jag märker att vissa rörelser fortfarande är lite kantiga eftersom jag har haft ont så pass länge. Det blir snart bra det också!

Efter morgonpasset blev det som vanligt lunch och vila innan vi åkte ner till arenan för pass två: teknikpass i kula och sedan HÖJDHOPP! Weeehooo! Kulan gick mycket bra och det var skönt att kunna säga till Leffe att jag var nöjd efteråt Jag var väl så uppspelt över att jag skulle få testa hoppa höjd igen att det hade kunnat gå precis hur som helst i kulan. Även höjden gick bra och smärtfritt och vi startade  “vår  nya vana trogen” försiktigt och avslutade precis i rätt tid. Så idag tog jag ännu ett steg mot min comeback och ikväll ska jag tamejfan fira med lite Sydafrikanskt godis

Efter träningen skulle jag haft massage men det blev fel med tiden så jag fick vänta en timme tills massören kom. Eftersom de andra var hungriga så stack de till stan för att äta men lovade att köpa med sig mat till mig. Så nu sitter jag här och tuggar och njuter ännu en gång. Våra värdar har burit in en micro i vårt rum för att jag skulle kunna värma maten när jag fick den. Hur gulligt är inte det då!??? Sådan sjuk service! Vart hittar man det i Sverige?

Mina kamrater har även köpt med sig efterrätt hit till hotellet. Allt för att jag också skulle kunna få vara med och mumsa. Så sött

Så nu ska jag springa över till dem. Jag har varit ensam alldeles för länge.

Kramar och just det!! Imorgon åker vi iväg på Safari Yippie. Jag hoppas att jag får klappa en liten lejonunge. Det har jag alltid velat göra…

Kram igen bara för att jag är så glad

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Ni är sämst på att gissa!

Godkväll alla nervösa!

Nervösa ja… varför skriver jag så? Jo, ni kollar väl hockey-VM???! Idag går Sverige för guld Ska bli härligt att se. Jag har laddat upp med en nybryggd kopp kaffe och jag har städat undan omkring mig. Jag känner mig nöjd och redo för att se en bra match.

Så. Över till min överraskning. Inte en enda gissning fick jag på vad det var jag skulle göra. Så egentligen borde jag inte berätta. Men så elak kan jag bara inte vara. Så nu släpper jag bomben: JAG HAR TÄVLAT!

Jag kanske skulle ha skrivit det där med små bokstäver?

Det här är bara stort för mig själv. För det är min FÖRSTA tävling sedan operationerna och jag har nu varit sjuk i fyra dagar och är fortfarande inte okej. Jag trodde att jag skulle bli hur arg som helst om det var så att det skulle gå dåligt (jag tänkte positivt men vad ändå realist: sjuk, regn och 9 grader) men jag tror att jag har blivit förnuftet själv
Jag stötte kula. Och hela kroppen värkte. Jag kände mig dock snabb men hade inget tryck alls i benen Mitt resultat blev 12.52 och kom i sista stöten. Det är en meter från pers men det var inget som oroade mig. Jag har stött betydligt bättre på mina träningar och dessutom vet jag att jag stöter bättre om jag bara får stöta frisk och lite mer förberedd.
Jaja… nu har jag sagt det Det känns befriande. Jag kunde tävla utan att känna mig pressad eller stressad. Jag bara tävlade. Precis som jag gjorde när jag var liten.
Tack söta Marot och Danne som följde med ut i regnet och kylan bara för att heja och stötta mig! Ni är guld värda! Puss på er.

Nu ska jag lägga mig till rätta och mysa under min filt. Jag har dörren till min franska balkong öppen och det fläktar skönt. Jag messar med mina vänner till och från och mår allmänt bra. Synd bara att min solbränna börjar försvinna

Imorgon har jag mental träning på morgonen och sedan ett pass med Britta. Jag hoppas att jag är i ett sådant skicka att jag kan träna. Annars får vi stretcha igenom min kropp och köra ultraljud på knäna. Vi får se hur det blir.

Kramar och lycka till ikväll
Nadja

Allting håller!

Hej goa vänner!

I helgen har jag tävlat för fullt i Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg. Vi åkte dit för att se hur kroppen skulle reagera på att tävla i så många grenar. Framför allt tänkte vi på baksidan. Och om det fanns någon oro så låg den i höjd och längd som jag nu klarade galant. Jag fick med mig 1.70 i höjd och var SUPERNÄRA på 1.74 och 6.19 i längd i mitt första hopp med lite för mycket vind i ryggen. I kula blev det 13.07 och i spjut 32.86. Spjut är den gren som jag är minst nöjd med, jag hittar bara inte tajmingen, även om löpningen fram till utkastet kändes bättre nu. Anders, jag och Leffe ska sätta oss i veckan och reda ut varför det blir såhär.

Kula är en godkänd gren medan höjd och längd är plusvarianter. Jag har hoppat bra höjd på träningarna men det var innan bristningen i baksidan för en månad sen och längd har vi bara tränat en gång och då inte med ett enda litet hopp. Så jag är mer än nöjd!

Nu vet vi att allt håller. Nu kan vi fokusera på att få mig i bättre form

Helgens överraskning: Mamma, Allan och syster Gisela stod helt plötsligt på läktaren och skrek när jag skulle hoppa mitt andra hopp på 1.74 i höjd. Gud så glad jag blev! Tack för att ni kom!!

Nu ska jag försöka få lite ordning på alla grejer omkring mig. Och dricka en kopp kaffe. Det är sol ute men jag tänder ändå ett ljus Mysigt!

Kramar Nadja