Fredagar får mig att fundera…

Bella skriver i sin livsdagbok, jag skriver träningsdagbok och lilla Coco ligger i mitt knä och sover… Vi äter vindruvor och dricker te med kaffegrädde i och ibland säger vi något till varandra som för att visa varandra att vi faktiskt bryr oss om och tycker om att vi har sällskap även om vi inte gör något speciellt tillsammans.

Jag har bott hos Bella i en månad och en vecka nu… jag börjar verkligen längta efter min lägenhet. Jag har mina saker över hela hennes vardagsrumsgolv och jag har ingen ordning på mina papper, mina böcker, mina skor… Allt är ett enda stort kaos och jag vill ha tillbaka min verklighet. Jag vill ha tillbaka mina rutiner och den trygghet som finns i mitt eget hem. Jag sover i Bellas säng med henne bredvid mig och ibland pratar hon i sömnen, går i sömnen och väcker mig. Ibland blir det alldeles för varmt och jag kan inte sträcka ut mig. Jag vill ha tillbaka min egen säng. Mina egna kuddar och mitt eget sovrum. Jag vill dra ner min egen rullgardin och vakna till min egen väckarklocka. Jag vill dricka te ur min stora Barbados kopp och tassa runt på mitt eget kalla golv. Tänk så mycket som man aldrig uppskattar när man har det precis intill sig.

Jag ska försöka sova nu… jag har köpt insomningstabletter på apoteket idag och hoppas att jag får några bra timmar med kvalitetssömn inatt. Jag vill verkligen känna mig utvilad till söndag!

Njut av er fredag! Inspirera varandra och var modiga! Många och stora kramar // Nadja

Älskade “Coco” på besök

Det springer runt en liten, liten varelse här i lägenheten. Hon är lurvig och har pigga ögon och vill mysa hela tiden. Coco Chanel är på besök! Jag kände mig lite ensam så jag ringde min kusin Sarah och frågade henne om jag inte kunde få låna Chanel några dagar. Söt som hon är så sa hon ja utan att blinka och jag blev så glad! Coco har sovit i sängen bredvid mig inatt… och vilken vakthund hon är! Hon börjar morra så fort hon hör en liten dammtuss flyga förbi utanför dörren. Och hon skrämmer livet ur mig på köpet. Men det kan det vara värt

Träning nu. Veckans sista längdpass innan SM! Spännande! Kramar till er

Istället för tävlingsdebut…

… så har jag fått ta hand om min kära, kära syster Daniela (Bissan) som har kommit upp till Stockholm från Malmö. Vi har haft det supermysigt hittills och kommer att ha det ännu mer mysigt imorgon efter min tävling. Vi har gått på stan, pratat syskonsnack, fikat på olika ställen, shoppat halvt ihjäl oss,hälsat på vår kusin Sarah och vackra Coco och tagit en massa bilder. Ett mess från Bella kan summera vår dag i fredags:

“Hej på er, era pottor! Hur har dagen varit? Nadja - du lär väl ha shoppat sönder dig. Å Bissan - du har väl slut på studiebidraget med. Kom till mig sen. Jag saknar er! Puss”

Ett litet bildspel från helgen här nedan…

Mångkampsträff & Coco på intensiven

Hej alla härliga läsare!

 

Sitter i min favoritfåtölj och för ovanlighetens skulle så lyssnar jag inte på Lasse Winnerbäck. Jag lyssnar på Stumblin´In med Dozi & Nianell. Vilken härlig låt! Jag får så sköna känslor av den. Jag har precis fått besked av min kusin Sarah att lilla älskade Coco (en teacup Chihuahua som vi passade i somras) kommer att klara sig. Sarah råkade tappa henne när hon badade henne och hon föll med huvudet rakt ner i klinkergolvet… Så nu har hon legat på intensiven och haft hjärnan full med vätska och de visste inte om hon skulle klara sig förrän idag. Det är denna hund som jag och Niklas ska få en valp på om och när hon får ungar.

 

 

 

 

 

 

 

I helgen hade vi en rolig mångkampsträff i Norrköping! Det blev lite träning och snack om nästa tävlingsår, middag och så fick jag, slangen och Niklas med tränare prata inför ungdomarna och juniorerna om våra upplevelser från VM. På fredagskvällen hade ledningen hittat på en annorlunda upplevelse till oss: vi hamnade i en övningslokal för cirkusartister! Och vi fick testa alla möjliga saker. Jag visste inte att jag kunde jonglera

 

 

 

 

 

 

Jag jonglerade visserligen inte speciellt bra. Jag liksom sprang efter bollarna, men jag höll de i luften och det är det som räknas inte sant? Efter två timmar med lek var vi alla trötta och det blev middag på Scandic hotell. Jag fick dela rum med Elli, en super go tjej från Växjö som jag brukar bo tillsammans med under tävlingar. Vi låg och pratade och kollade runt lite på nätet tills klockan var nästan halv ett. På middagen hade vi snackat om humorprogram så vi kollade in några klipp med Björn Gustafsson och låg och skrattade tills vi inte orkade hålla våra ögon öppna längre. Eller jag kanske ska säga tills JAG inte orkade hålla mina ögon öppna längre. För Elli var hur pigg som helst. Hon brukar ha lite svårt för att somna första natten borta…

 

Här nedan får ni ta del av det klipp som jag och Elli skrattade mest till. Hoppas att det blir en bra avslutning på er kväll

 

Godnatt allesammans!

 

Finbesök i Stockholm

Igår natt fick Sveriges huvudstad fint besök! Min fjärde syster kom på besök med sin son Andreas (jag förstår att folk börjar undra hur många barn vi egentligen är så det är väl bäst att jag säger det nu: Vi är sju barn).

Jag älskar när min familj kommer på besök för jag vill lova att det inte händer ofta. Och jag är ännu sämre själv för jag åker bara ner till de ca två gånger om året eftersom jag har så mycket träning här hemma som jag inte vill “störa”. Nu kommer i alla fall Paula hit och vi ska gå på Grönan och åka “Insane” och spela femkamp. Sen ska vi åka en tur med Ålandsbåten och gå på bio. Alla är otroligt sugna på att se “Baksmällan” så det är inbokat

Idag är det söndag och Paula & Andreas får nöja sig med att följa med mig på mina två träningspass. Vi har redan avklarat ett utav de och de var så duktiga när de hejade fram mig på mitt kulpass

Senare ikväll ska de själva få visa vad de går för när det är sprint på schemat! Ska bli väldigt spännande då Paula faktiskt har svart bälte i karate och Andreas också tränar flitigt hemma i Karlskrona. Paula har redan börjat mopsa sig en aning och undrar: “Hur jobbigt kan det egentligen vara att springa några lopp?”

 

 

Vi får väl se :) Om jag får lov så agerar jag givetvis resultatsida som alltid och presenterar utfallet här. Det är dock upp till Paula och Andreas efter loppen. Självklart blir det tidtagning

Nu ska vi sova lite innan nästa pass börjar. Vi hörs snart igen,

Nadja

Back on track och mys på Möja

Med risk för att låta lite överspänd, men: shiit vad grym jag var i pingisen! Trots att jag kände mig lite trög av förkylningen och trots att jag låg under med… ja, låt oss säga 9 bollar, så kunde jag till slut stå som segrare i vår lilla turnering Jag måste bara få skriva ut min glädje här eftersom jag knappt fick visa den i förgår direkt efter vinsten. Jag hade nämligen lovat alla innan att jag inte skulle göra en stor sak av det om jag vann. Så jag var tyst som en liten mus. Sträckte in ens händerna i luften. Log knappt. Vågade inte titta Bella i ögonen (det var henne jag besegrade) och gick lugnt och satte mig i min fåtölj och drack mitt te. Vilken självbehärskning gott folk! :) Men idag rinner det alltså över. Jag menar, jag kan ju inte undanhålla en sådan här formtopp för alla er trogna bloggläsare.

Över till något annat innan Bella stormar in här i min lägenhet och stryper mig

Igår efter träningen (som för övrigt gick bra!) åkte jag och Niklas och Coco till ön Möja i Stockholms skärgård. Här har Niklas chef Leffe ett sommarhus och en båt och att säga att han tog väl hand om oss är en stor underdrift. Han lagade mat till oss och tog med oss ut på sjön. Han gjorde vår matsäck och han spelade bra musik för oss. Jag måste säga att jag skämdes en aning när Coco (sötis-hunden) försökte spela svårflörtad hela kvällen och svansade omkring i stugan som om att hon ägde den.

Avslutningsvis vill jag säga tre saker: Jag ska äga en sommarstuga en gång i mitt liv, jag älskar Coco mest av alla djur jag någonsin älskat och jag tror att Lars Winnerbäcks låtar kan göra alla människor till tänkare.

Ta hand om er,

Nadja

Vad gör man när man är ledig?

     Hej gott folk!

 Nu har jag vilat i en hel vecka från träningen och jag måste säga att myrorna i min kropp har börjat röra på sig. Jag har försökt argumentera mig till ett litet lätt pass men Leffe håller stenhårt fast vid att jag ska vila. Kroppen behöver reparera sig och bli stark igen säger han och min stukade vänsterfot mår bara bra av lite längre vila. Han är så klok Leffe. Men gud som han kan reta upp mig ibland!

Nu när jag har så mycket tid över till annat så är min kära pojkvän Niklas överlycklig. Det är i alla fall något som är positivt. Missförstå mig inte nu, jag är också lycklig över att få tid tillsammans med honom, men jag ogillar starkt att vila från viktiga träningspass. Speciellt nu innan VM. Vi har hur som helst njutit av ledigheten och grillat och solat och Niklas har badat. Jag är fjantigt feg vad gäller ALLT nu så jag doppade inte ens tån i vattnet med risk att bli förkyld (jag har faktiskt känt mig lite dåsig sen igår kväll så kanske en förkylning trots allt är på väg?). Det är så typiskt att det ibland inte spelar någon som helst roll hur seriös man är. Det finns många saker här i livet som vi inte har den minsta kontroll över.

Jag sitter och lyssnar på min nya favoritlåt “perfekt” och har faktiskt ingen söndagsångest överhuvudtaget. Kanske beror det på att jag inte jobbar längre utan bara tränar och då existerar liksom inte fredag, lördag och söndag på samma sätt som förut. Alla dagar är träningsdagar och alla dagar är likadana. En härlig rutin och ett härligt liv!

Må bäst!

Nadja

Tävling med trötta ben

 

Det har gått några dagar sen vi hämtade Coco och nu märker jag att hon börjar känna sig som hemma här hos oss på kolmårdsvägen! Hon blir helt tokglad varje gång vi kommer hem, om vi så bara har lämnat henne i fem minuter, hon vill upp i vår säng och kela varje morgon och hon springer runt i lägenheten med en viftande svans mest hela tiden. Sorry Sarah, men jag vill aldrig lämna tillbaka henne!

Efter min mångkamp i Estland förra helgen så känns min kropp fortfarande lite tung och trög men jag tävlade ändå igår igen. Denna gång i Eskilstuna på deras jubileumsgala och i grenarna 100m häck och längd. Redan på uppvärmningen kände jag att jag var trött och blev andfådd väldigt snabbt så kanske jag skulle låtit bli att tävla. Men jag har OERHÖRT svårt för att låta bli att tävla när jag väl kommit till tävlingen. Då kör jag hellre hela vägen och låter det gå som det går. Och det gick som det gick. På häcken hade jag 14.37 och kom aldrig riktigt in i loppet. Jag sov nästan i starten och fick kämpa med att komma i rätt position till häckarna. Jag slutade 3:a efter Moa Larsson och Jessica Samuelsson.

I längden hoppade 6.02 vilket också blev segerresultatet. Jag kände att jag hade en go attack mot plankan men saknade krut i benen. Men så länge jag vet vad det beror på så är jag inte ett dugg orolig. Jag kommer att vara i toppslag till Europacupen och mina ben kommer att kännas lätta igen

Direkt efter tävlingen blev jag superförkyld och hängig, så min nästa utmaning blir att friskna till så fort som möjligt. När jag var liten gav mamma mig en “häxdryck” baserad på te, ingefära och honung. Om jag inte kräks (det smakar inte gott!) så ska jag dricka den till varje måltid

Akta er för baskeluskerna där ute!

Kram Nadja

Att någon kan vara så ljuvligt söt!

Okej gott folk, vilket är roligast: att jag har gjort min första mångkamp för säsongen eller att vi har hämtat VÄRLDENS sötaste lilla hund som vi ska passa i en månad?

Själv har jag inga problem med att välja. Givetvis är hunden det roligaste!

Kanske väljer jag så eftersom jag är så missnöjd med min mångkamp? Den blev inte alls som jag hade tänkt mig men definitivt en lärdom. Jag lärde mig att det går att genomföra en mångkamp i 8-9 grader med ett ständigt ömmande knä och att det alltid är för tidigt att ge upp.

Efter första dagen var jag så tömd på all energi och jag hade ont i mitt knä och ville bara hem till Niklas och värmen. Jag tyckte verkligen att det var orättvist att jag inte fick ut allt det jag hade i kroppen och jag kunde inte acceptera den första dagens dåliga resultat.

Men så pratade jag med Niklas i telefon och fick stärkande sms från min kära mor och syster Bella och någonstans så hittade jag min envishet igen kände att jag verkligen skulle göra den andra dagen mycket bättre. Så blev det också.

Jag vann Estkampen på 5723 poäng men kände tyvärr ingen större glädje eftersom jag hade förväntat mig mer. Nu ska Leffe och jag ta en dag i taget och rå om mitt knä så att jag är i ännu bättre slag till Europacupen som går den 27-28 juni. Där vill jag klara kvalgränsen till VM i Berlin som är på 5900 poäng och får jag bara tävla smärtfri så är jag helt övertygad om att jag kommer att klara av mitt mål!

Idag hämtade jag och Niklas den sötaste lilla varelse världen har skådat! Min kusins teacup Chihuahua med namnet “Coco Chanel”. Henne ska vi passa i en månad medan Sarah är iväg på semester och när den här lilla sötnosen får valpar så är det av henne vi ska ha vår hund.

Hon är fortfarande lite reserverad men jag är helt nöjd med att bara titta på denna skönhet tills vidare.

Nu ska jag ut och gå en jättelång promenad på 10 minuter med vovven.

Må väl tills vi hörs igen,

Nadja