Jag har hoppat

Ännu en bra träningsdag att bocka av

Jag är fortfarande helt smärtfri och världens lyckligaste och i morse klarade jag av att hoppa en massa småhopp och fick som bonus landa några hopp i grop. SÅ GALET KUL!!! Jag älskar att landa i sand. Jag gillar när det “stänker” sand när jag landar och just hoppning känns alltid så graciöst och skönt. Jag klarade också av att hoppa upphopp på ett ben. Det har jag inte kunnat tidigare… Nu gjorde jag alla övningar och gick från träningen med träningsvärk istället för smärta. Goodie!

På kvällen skulle det ha blivit vatten men hallen var tydligen upptagen så jag fick snällt sätta mig på cykeln istället… Och gissa vad?! Leffe cyklade också: 17 minuter!!! Efteråt orkade han knappt stretcha mig “Vänta lite, jag måste vila” sa han. Hihi, kanske jag kan få med honom på några sådana pass? Vad tror ni?

Efter middagen satte vi oss hos Leffe och spelade Yatzy och idag kan jag med gott samvete säga att jag vann. Phu!

Jag är varm i ansiktet av solen och jag är trött trots att klockan bara är 22.00… Jag ska borsta tänderna och lägga mig istället för att hänga här. Imorgon har jag vila och massage OCH sovmorgon så jag kan egentligen sitta uppe en timme till… men jag orkar fasen inte.

Godnatt kompisar.

Vi hörs imorgon // Nadja

Hej från Sydafrika!

Godkväll kompisar!

Hur har ni det? Har det kommit snö där hemma?

Själv sitter jag i ett väl inrett rum och skriver ihop en uppvärmning till mig själv. Eftersom jag inte vill jogga för länge och fresta på knäna så försöker jag nu att hitta på andra roliga och stimulerande övningar att göra. De ska göra mig varm och få upp pulsen på mig utan att jag behöver göra för monotona rörelser för länge. Vi får se vad jag hittar på!

Dagen idag har varit lugn. Leffe (coach) och jag har fixat med våra passeringskort till arenan och styrkehallen, solat och känt på vattnet, ätit lunch på hotellet och middag ute och snart ska lägga mig och sova. Flygresan igår tröttade verkligen ut mig…

Imorgon har jag gräslopp på första passet tillsammans med sjukgymnast Annas övningar. På eftermiddagen kör vi på med kaststyrka i alla dess former. Ska bli så härligt att få vara ute en hel dag och känna värmen från solen och springa i lätta kläder och bara vara studsig och energisk

Ska avsluta snabbt ikväll. Skriver mer när jag har kommit in i allt och har mer att skriva om

Kramar till er från en som redan har fått lite färg !

Nadja

Att bli något

Min coach Leffe är en man som tänker och tycker mycket. Ofta anser jag att han har många bra tankar och idag vill jag dela med mig av en text som han har skrivit om “att blir något”. Många pratar om att “nå framgång” och att “göra karriär”. Men vad menar vi med det? Egentligen. Leffe har filosoferat kring detta. Varsågoda.

Bli något?
Hur många av er har inte hört eller sagt själv; ”Hon/han kommer aldrig att bli något!” ?
Hur många av er har senare insett att ni hade fel? Nu kommer säkert någon att också säga; ”Jovisst, men tänk efter hur många gånger jag haft rätt!”

Hur blir man något
För att kort återgå till rubriken “Bli något”. Vad innebär detta? Vad innebär det att vi säger det och vad menar vi egentligen? Samt, hur uppfattas detta av omgivningen, för att inte tala om hur den vi riktar det mot, uppfattar både orden och den som säger detta.
Om jag tänker efter själv, så vet jag att jag säkert både tänkt det, sagt det och menat det. ”Hon kommer aldrig att bli nå’t”. Det kan enkelt följas upp med annat både i tankarna och när vi yppar detta inför andra, att hon inte kan bli nåt, ”för att hon ser ut si eller så”, eller ännu vanligare, ”Hon har inte rätt inställning och vill inte satsa tillräckligt!” Hört det förr? Eller rannsaka er själva, tänkt tanken???
Vi har en rätt grym inställning till dessa våra kära ungdomar/aktiva som kommer till oss. Det är som i skolan. Det första intrycket är mycket bestående och mycket avgörande för hur vi senare kommer att döma, för det gör vi hellre än bedömer. Lärare har fått göra test och sätta betyg redan efter första lektionen, utan att veta bakgrund och sedan efter en tid när det var dags för slutbetyg fått göra en jämförelse. Det var skrämmande hur lika de båda betygen var. Och tänk om det är samma hos oss. Vi som säger oss stå över bedömningar och ranking.

Jag har hört och sett massor av kommentarer från tränare/ledare som direkt skulle kunna vara mobbing, men som sällan når målet – d.v.s. den aktive. Tyvärr så kommer det fram ändå genom andra, eller genom hur vi agerar gentemot den utpekade. Vem är jag till att döma? Vad har jag fått för lag som gör att jag äger rätten? Och vad är det jag egentligen menar?
Jo, det är att jag har en alldeles tydlig och klar bild över dels vad som krävs och dels, ännu bättre, att jag är helt klar över vad den aktive vill och menar. Det mynnar ut i att jag kan stå där och säga att ”Hon blir aldrig nå’t” för jag vet ju vad detta ”Nå’t” är. Otroligt och fantastiskt att kunna läsa av detta, i synnerhet ofta utan vi att haft ett utvecklingssamtal med den enskilde aktive.

Ta gift på
Har inte den aktive som kommer till dig rätt till ett par saker? Att få reda på när och var man tränar är självklart. Vilka som ingår i den eventuella gruppen, är lika klart. Även huruvida jag ska vara med i klubben ditten eller datten och vad det kostar. Kanske till och med börja prata om att tävla. Men tävla för vad och mot vilka mål? Vilka syften har du som tränare och den aktive med att hon dyker upp på just Din träning.

Jag har idag ett gäng som innehåller både killar och tjejer. En del av dom studerar, några arbetar. De har alla olika tider, men de försöker hålla ihop det hela med vårt nätverk. Jag skulle kunna ta gift på att alla har de olika syften med sitt tränande och varför de kommer varje gång någon kallar. Jag tar lika mycket gift på att de har olika mål både kortsiktigt och på lång sikt. Jag är kanske inte lika nära giftbägaren inför frågan om jag behandlar alla lika. Att jag kommunicerar lika med alla, eller behöver jag det? Vem ställer de kraven?

Jag tror att jag lärt mig något genom åren och en sak är att det är inte jag som ska tala om för de aktiva om de kommer att bli något eller ej. Det ansvaret har jag lämnat över till den aktive själv. Jag kan ju bara vara där för dom när de kommer och frågar om de får vara med och springa. Jag kanske ska vänta med fråga varför de ska vara med oss och vad de har för syfte eller mål med att var med och springa? De får vara med och också där ta ansvar för det de vill vara med på.
Detta kan låta som ett lite 70-tals romantik. Den där lätta uppfostran. Men ni kan inte ha mera fel. Detta är vad vi ska syssla med om vi orkar och om vi inte bestämt oss för att bara ta hand om dom som ”kan bli nåt”.
De kanske kommer att lyckas bli detta något som vi inte känner till eller ser. De kanske förverkligar något varje gång de kommer till träningen. De kanske blir förverkligade genom att vara där. De kanske synliggörs. De kanske växer som människor. De kanske har kul och skrattar. De kanske känner att de tillhör något och därför blir de just detta – något!
Om du för en stund stannar upp och känner efter. Funderar och tänker tillbaka. Ganska snart kommer du att tänka på en eller annan aktiv som du träffat. Jag är inte alltid säker på att de bästa och djupast sittande intrycken kommer från den där som lyckades hela vägen för att nå sitt drömda mål.

Försöka räcker långt
Just detta att jag ska försöka vara mindre dömande och mera bedömande, är ett steg närmare ett ledarskap som jag kan vara stolt över. Stolt över i den meningen att det inte är du som ska avgöra vad det innebär att ”bli något”. Man kan bli mycket här i livet, men så länge du är dedikerad ditt ledarskap och din filosofi, att ge varje enskild individ sitt eget Samarkand, där du kan vara med om du får och gjort dig förtjänt av. Då har även du blivit något!
Jag håller på att lära mig att bli lika glad över alla framgångar som ”mina” aktiva når. Bara om det så är att de kommer till träningen. Vill åka med på läger. Vill tävla.
Jag mår bra, av att de ler och skrattar åt sina skavsår, benhinnor, sin träningsvärk, att de klarat av det där bauta-passet, att de kommer att träffas och käka middag efter det här, att de inte tittar snett på varandra.
Jag mår också bra av att jag själv kan lämna dom efter ett bra pass med lätta steg, att jag vet att de klarar köra det där passet själva, att de stöttar varandra, att vi ha kul tillsammans.

Jag vet att vi alla kan mycket mer än vi tror och jag vet att vi alla har en tro. Jag vet att det finns så mycket kunskap i det här landet om att träna, leda och vara ett stöd för ungdomar och andra. Jag vet att alla vill göra ett bra jobb och vi gör fantastiska saker.
Jag skulle bara önska att vi tillsammans plockar bort det där uttrycket ”Hon kommer aldrig att bli nåt!”. Vem hjälper det? Vem mår bra av det? Vem har rätten att döma?

Leif
2011-11-07

Jag längtar så!

Lyssnar på min nya favoritlåt: “Jenny don´t be hasty” och gungar med i rytmerna. Den här låten är helt fantastisk! Lyssna på den! Jag fick höra den igår när min vän spelade den för mig… Har aldrig någonsin hört den förut. Nu har jag lyssnat på den hela morgonen Har ni fler härliga musiktips så GE DEM TILL MIG!

Har kört ett grymt morgonpass i bassängen. Idag trodde jag att jag skulle kräkas igen. Jag tog ut mig ordentligt och jag gillar att känna att jag plågar mig själv (som ni kanske redan har förstått). Jag och Margot pratade om detta för några veckor sedan. När det värker inombords så är träning alltid det bästa för då gör det ont någon annanstans. Man får lite avlastning och det är viktigt för att kunna behålla sina krafter. När jag blir trött är det som om att ett annat system slår på och jag kan fokusera på bättre saker än mina malande tankar.

Nu är det snart bara tre veckor tills jag åker till Sydafrika och det börjar pirra en aning i magen när jag tänker på det! Jag längtar efter värme och sol. Jag längtar efter att få träna två pass om dagen utomhus! Jag längtar så efter att få uppleva äventyret med mina vänner och min coach Leffe. Vi ska vara borta i en månad så vi kommer att hinna med så mycket skoj! När jag kommer dit så ska jag även få börja springa på bana igen och det är väl i ärlighetens namn det som jag längtar till mest

- vänta. Jag ska bara klicka igång favvo-låten igen .

Så. Vart var vi? Ja! Sydafrika. I år har jag två önskemål med min resa. Förutom att träningen ska gå så bra den bara kan så vill jag se valar! Jag fick tips av en kille som jag träffade för någon vecka sedan som sa att det fanns en vik där alla valar samlas och att man kan ta en guidad tur dit. DET tänker jag göra. Och jag ska få med mig de andra på det också Det andra är safari. Jag gjorde det aldrig förra gången jag var där men i år har vi tid.

Nu ska jag hämta mig en kopp kaffe och mysa vidare. Snart blir det lunch och sedan väntar pass två med Britta och bromsman. Vilken dejt!

Kramar tills vi hörs igen.

Nadja

Fokuserat pass med många närvarande

Dagens huvudpass var tufft. Tro det eller ej. Även “lättare träning” kan vars hård, konstigt nog. Så fort jag kör uppe med sjukgymnasterna så blir det så mycket fokus på detaljer och det kräver min fulla uppmärksamhet. Det betyder också att jag blir ovanligt trött i huvudet efter ett sådant pass. Jag tänker på varje rörelse, tänker på varje muskel och kroppsdel.
Idag var både Leffe, Anders, Britta och en annan kille som jag inte minns namnet på (förlåt! ) med när Anna gick igenom min kropp. Vilket stöd!

Imorgon har jag helvila från allt vad träning heter. Tiden går så jävla fort! Det känns precis som om att det var igår jag hade min förra vilodag… Läskigt. Stanna gärna tiden en stund åt mig om ni kan.

Ska kila vidare. Som ni märker är jag oerhört aktiv för tillfället så bli inte förvånade om det kommer ett nytt inlägg redan ikväll

KrAmAr Nadja

Grattis coach Leffe!

Idag fyller min fina coach Leffe år! I present fick han en spännande whiskey, en solros och givetvis ett litet kort från hela gänget (Danne, Margot, Gunsa, Lena, Anders W och jag). Jag och Danne firade honom även med en spontan fika i Lidingö Centrum. Hur mysigt som helst!

Grattis härliga Leffe och hoppas att alla dina dagar framöver blir de bästa!

Kram Nadja

Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Ledig idag!

Vilken morgon! Vilken dag!

Jag gick upp tidigt för att köra hem min kompis och fick samtidigt känna på det härliga sommarvädret. Jag är glad att jag kom upp i tid, för nu känns det som om att jag har massor av utrymme. Jag har nämligen mycket att stå i idag Min vän fyller år så jag ska hinna med att äta en tårtbit med honom, jag ska fika med Chally och hennes kompis, kanske träffa syster Bella, fixa med min dator, ta bilder för ett projekt och givetvis ge lilla Coco massa kärlek

Jag har plockat upp lite här i lägenheten men behöver dammsuga. Att det ska vara så svårt att ta fram den där jäkla dammsugaren! Det är ju bara att göra det. Eller hur?!

Igår hade jag två otroligt bra pass! Första passet var med Chally och min sponsor Jonny. Vi sprang 2*3*200 meter och jag fick syrakänningar i baklåren och rumpan. Mmmm… det känns idag kan jag säga! Igår fick jag kämpa mig igenom loppen. Kroppen var trött efter många bra pass och det flöt inte lika bra som förra veckans lopp. Jag vet vad det beror på och tycker väl att det är okej, men det skulle vara kul att alltid känna sig pigg och studsig - även om det inte är möjligt

Andra passet var med sjukgymnasten Joel och innehöll vadträning i bromsman. Ohlalla. Min kropp kommer att vara SÅ stark när jag är klar med den här sommaren

Åh, just det! Igår kväll blev det en bio med vännerna. Vi såg super 8. En ganska bra film. Välgjord. Men om man inte gillar överdrivna utspel så behöver man ju inte se den.

Nu behöver jag kila iväg. Jag skiter i att dammsuga. Jag ska banne mig ut i solen en stund

Kram och Hej så länge // Nadja

Fantastiska pass

Aj aj aj. Aj aj i hela kroppen. Jag är så nöjd med min träning den senaste veckan. Jag har klarat av att köra precis allt som vi har planerat och jag märker att kroppen tar till sig av det jag gör. Men det innebär också en grym träningsvärk! Såklart.

Igår hoppade jag höjd med Kajsa och jag fick betyget: “Det bästa jag sett dig hoppa!” Weehoo! Det kan ju inte bli bättre Inte för att jag hoppade på höga höjder utan för att jag hade ett bra tryck i benen, var avslappnad, satte i upp-hopp-foten rätt och för att rytmen satt där. Efter all styrketräning så märker jag att jag kan trycka ifrån på ett helt annat sätt. Mitt vänsterben har ju nästan varit helt “dött” innan. Jag har inte kunnat koppla på det som jag ska. Nu är det stor skillnad

Jag har sprungit och kört styrka och jag har klarat av mina distanspass. Idag väntar ett pass och massage. Jag ska köra allmänstyrka, balans och kast-styrka. Jag ska äta en stor frukost så att jag har mycket energi till passet. Jag vill kasta iväg den där medicinbollen riktigt långt idag

Det var längesedan jag målade en tavla nu. Jag börjar bli lite sugen. Idag regnar det, så egentligen är det ett perfekt tillfälle. Eller ska jag passa på att se en film? Jag vill verkligen se “Trassel”. Alla säger att den ska vara så bra! Hrmm… vi får se hur det blir.

Time för laddning och packning av träningsväskan.

Var rädda om er!

Kramar Nadja

Nästa sida »