Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

KĂ€NNeR Vi VaRaNDra?

Hej sommarglada du! 

Vad gör du och Àr det kul? 

Jag har precis kommit hem frĂ„n en sjutimmars resa frĂ„n Öland. Jag bor i Norrland och jag skulle inte frĂ„n Öland till Köpenhamn.

Det var bara OÄNDLIGA köer.

Köer som stod still. Köer som ringlade sig sÄ lÄngsamt framÄt att till och med en sengÄngare hade fÄtt stÄpÀls. 

Att hela Sveriges befolkning Ă€r förĂ€lskade i denna mysiga lilla ö hade jag ingen aning om. Nu Ă€r det visserligen brĂ„k om huruvida Öland Ă€r en ö eller inte, men vad vet jag. 

Vad tycker du? Kan man sĂ€ga att Öland Ă€r en ö? 


För att en ö ska kunna vara en ö finns det tydligen vissa kriterier som ska uppfyllas:

  • Det ska vara ett landomrĂ„de som Ă€r omgivet av vatten - check
  • Bebott av minst 50 personer - check 
  • Och saknar förbindelse (bro eller tunnel) till fastlandet - ajfan. 


Varför kom jag in pĂ„ det dĂ€r? Jo, för att jag Ă€r sĂ„ satans nyfiken av mig och var tvungen att kolla upp om jag verkligen kan skriva "ö" om Öland. 

Nu Àr jag dock inte sÄ nyfiken att jag gör en utredning av det. Och jag kollar inte kÀllor mot varandra utan nöjer mig med första bÀsta kÀlla som google serverar mig. SÄ det sÄ.


Det var sÄÄÄÄÄ lÀngesedan vi hördes och jag vet nÀstan inte hur jag ska uttrycka mig i skrift lÀngre. 

Jag har haft skrivpaus. Eller ingen ork. Eller bara varit för osugen. Osug Àr inte en bra kÀnsla. Den Àr kvalmig och jobbig och otroligt svÄrhanterad. Och nÄgon gÄng började jag pÄ ett inlÀgg som raderas nÀr jag var halvvÀgs in.

DÄ började jag grÄta. Och stÀngde ner mobilen. 

Jag tror att det var ren och skÀr trötthet. 


Jag brukar inte vara sÄ lÀttknÀckt. 
Vad har hÀnt sen sist dÄ? Ja du... MASSOR! 

Min syster Gisela har öppnat sin egen klÀdbutik i centrala Karlskrona och jag Àr en stolt storasyster. 


Butiken heter FAB och jag mÀrker att jag sÀger det lite extra utdraget: "Faaab" nÀr nÄgon undrar över namnet. Som för att fÄ prata om den lite lÀngre. 

Att vara stolt över nÄgon annan Àn sig sjÀlv Àr roligare, för dÄ kan man skryta ohÀmmat. Det Àr ofint att göra det om sig sjÀlv. 

Det vet alla.


Men det hĂ€r... det hĂ€r Ă€r SÅ roligt! Butiken ligger pĂ„ Ronnebygatan 47 och du Ă€r vĂ€lkommen in nĂ€r helst du vill. 

KlÀderna Àr sÄ somriga, kvinnliga, busiga och klassiska pÄ samma gÄng. 


OM du gÄr in dÀr... dÄ bara mÄste du sÀga att du hÀnger hÀr inne ocksÄ. Jag Àr inne i en kÀnslig period och kommer antagligen börja grÄta för det ocksÄ annars. 

No pressure. 

Och över till nÄgot annat - anledningen till att jag inte haft sÄ mycket tid över för att skriva, förutom olusten, har varit trÀning och reklamfilm. 


Jag har, och hÄller fortfarande pÄ med, en inspelning för ICA i samarbete med Cancerfonden och Lidingöloppet. 

Det Àr en miniserie dÀr jag har fÄtt Àran att vara trÀnare för en tjej som ocksÄ har haft cancer men som nu vill trÀna upp sig.


Tjejen, den hÀr kraftfulla och tuffa kvinnan, heter Jeanine och hon förgyller programmet med sin envishet och sina brinnande ögon. 

Jag gillar henne verkligen och nÀr jag var uppe i Stockholm förra gÄngen passade jag pÄ att trÀffa henne bara för att fika. 


Hon har det dÀr som jag beundrar sÄ mycket hos andra mÀnniskor: mjukhet men ÀndÄ ett jÀvlaranammar, attityd men ÀndÄ inte stöddig, en stark vilja men ÀndÄ inte pÄstridig. 

Jag ska trÀna henne fram till rosa bandet loppet i september och avsnitt 1-3 Àr redan ute! 

Vill du se dom sÄ ska du fÄ en lÀnk:

Den hÀr gÄr direkt till avsnitt 1
jag hoppas hoppas hoppas att du vill se den och följa vÄr vÀg mot den dÀr jobbiga milen. 

Ja, EN mil Àr jobbigt för mig. Jag Àr en explosiv idrottare. Men mÄste jag sÄ dammar jag sÄklart av en mil. Men det tar emot. Det ska jag inte ljuga om.


Hrm. Var det nÄgot mer? 

NÀ, jag tror inte det. Jag tror att jag mÄste hoppa in i duschen bara. Jag fullkomligt osar skit. 

Visst Àr det jobbigt nÀr du inte klarar av att sitta i nÀrheten av dig sjÀlv för att du inte luktar gott? 

Jag hoppas att du har en bra sommar. Att du grillar massor och att solen tittar till dig sÄ ofta det gÄr.

Puss pĂ„ nosen ❀



TiLLsaMMaNS.

Godmorgon sköna böna och ungtupp dĂ€r, Vi minglar vidare i livet. Att mingla Ă€r som du vet inte min favoritgren. Men mĂ„nga Ă€r gĂ„ngerna dĂ„ vi behöver göra saker vi inte riktigt gillar.  Det skulle kommit en storm i förgĂ„r. Jag lĂ€ngtade efter den. LĂ€ngtade efter att inte kunna ta mig nĂ„gonstans. Ha en ursĂ€kt. "Nej men vet du. Det drog in en storm precis. Jag tar mig inte en millimeter. Banne mig. Det blir nog sĂ€ngen idag, igen".  SĂ€ngen Ă€r för tillfĂ€llet sĂ„ magiskt skön. Allt Ă€r sĂ„ mjukt och fluffigt. SĂ„ perfekt varm och omfamnande.  ... och som du ser sĂ„ skulle jag behöva nĂ„gra timmar till i den. Plus i kanten till hĂ„ret Ă€ndĂ„. SĂ„nt jĂ€kla svall.  Ja, man fĂ„r berömma sitt eget yttre till och frĂ„n.  I mĂ„ndags tog jag och Alex Rio upp mot Stockholm för att gĂ„ pĂ„ Cancerfondens gala Tillsammans mot cancer. Jag bjöd dit min samarbetspartner ATEA.  Annica var den som följde med och vilken rivig tjej sen dĂ„!  Helt hĂ€mningslös och glad och galen. Hon studsade upp pĂ„ röda mattan tillsammans med mig och vi pratade om allting som om vi kĂ€nt varandra i flera Ă„r.  Jag grĂ€t under galan och hon klappade mig tröstande pĂ„ armen.  Den hĂ€r galan alltsĂ„... den berör mig pĂ„ sĂ„ mĂ„nga plan och jag fĂ„r nĂ€stan panik nĂ€r jag ser inslagen om mĂ€nniskors olika öden.  Det var mycket dĂ€rför jag inte gick dit förra Ă„ret. Jag blir sĂ„ kĂ€nslomĂ€ssigt tömd och vĂ€ldigt ledsen nĂ€r jag har varit dĂ€r.  Det kĂ€nns sĂ„ enkelt innan, jag smajlar och fotar och har roligt... sen Ă€r det som en kĂ€ftsmĂ€ll frĂ„n det att första inslaget börjar rulla tills dess att summan pĂ„ dom insamlade pengarna exploderar pĂ„ ljustavlan i lokalen.  Jag fĂ„r alltid trĂ€ffa intressanta och varma mĂ€nniskor och glömmer inledningsvis att det finns mĂ€nniskor i samma rum som bara har nĂ„gra mĂ„nader kvar att leva...  Det Ă€r en kvĂ€ll som innehĂ„ller sĂ„ mycket och det Ă€r alltid kĂ€nslor av hĂ€rligt och obehagligt som blandas.   SĂ„g du galan? Eller gör du som en av mina vĂ€nner: stĂ€nger av. Hon klarar inte av att se det. Jag undrar ibland varför det blir sĂ„? Är det för mycket kĂ€nslor? Eller Ă€r det vad som krĂ€vs för att mĂ€nniskor ska engagera sig?  Jag blir matt bara av att skriva om det hĂ€r och mĂ€rker att jag har djupa veck i pannan och har dragit upp axlarna mot huvudet.  Vi pratar om nĂ„got annat.  Vad vill du prata om?  Eller vill du helst Ă€ta frukost och komma igĂ„ng med dagen? NĂ€ men vad tusan, klockan Ă€r 09.35 och jag tror att jag Ă€r ganska ensam om att inte ha "kommit igĂ„ng" Ă€n. Jag ska trĂ€na om nĂ„gra timmar sĂ„ sköldpadde-moodet Ă€r inte bortkopplat riktigt Ă€n.  Ha en glad dag, nu ska vi fnittra lite ❀

”NĂ€R aLLTiNG VĂ€NDeR…”

Hej du, Tisdag lunch har kommit och jag skulle behöva frĂ€scha till mina naglar: Jag gillar ju egentligen att pilla med sĂ„nt dĂ€r men just nu prioriterar jag annat.  Jag fĂ„r se lite sketen ut ett tag.  Jag rycker Ă€ndĂ„ mest i skivstĂ€nger och knyter trĂ€ningsdojjor med dom hĂ€r hĂ€nderna.  Jag vill visa dig en sak.  Min coach Agne har en dotter som heter Frida och hon hĂ„ller nu pĂ„ med ett projekt i skolan.  Hon ska tillsammans med sina kompisar ge ut en bok med historier frĂ„n mĂ€nniskor som berĂ€ttar om sin cancerresa. Delar av vinsten gĂ„r direkt till Cancerstiftelsen i Kronoberg. SĂ„dana projekt som jag har en förkĂ€rlek till och det var givet att jag tackade ja till att skriva om min resa dĂ€r. Om du zoomar in sĂ„ kan du se ett litet utdrag frĂ„n boken och min text.  Och om du Ă€r sugen pĂ„ att bestĂ€lla den sĂ„ ska jag ta reda pĂ„ vart du kan göra det ❀ Äh, nu svarade Frida snabbt pĂ„ mitt sms. Det rĂ€cker med att ni mejlar hit: cancerviveuf@gmail.com För 100kr blir den din!  Decemberdagarna rusar fram och vi kan snart fira in ett nytt Ă„r.  Ett nytt Ă„r Ă€r för dom flesta en frĂ€sch nystart och det kommer att bli sĂ„ Ă€ven för dig och mig.  Vi hĂ„ller pĂ„ med ett nytt hem till oss. Det ska renoveras hĂ€r inne och jag har ju tidigare bett dig om input. Jag har lĂ€st allt och sitter nu och spĂ„nar för fullt.  Jag tror att du kommer att gilla det nya.  Framtiden Ă€r hoppfull.  Jag hoppas att du kĂ€nner det.  Idag har jag prehab pĂ„ schemat och ska trĂ€ffa sjukgymnast Lena pĂ„ mitt trĂ€ningscenter hĂ€r i VĂ€xjö. Om jag lyckas charma Agne sĂ„ fĂ„r jag sĂ€kert köra lite överkropp efterĂ„t.  Jag behöver mer pump i armarna om den dĂ€r kulan ska flyga nĂ„got i vinter.  Puss pĂ„ pannan och bĂ€sta dagen kĂ€ra du, Nadja 

DeT BöRjaR Nu.

God sen morgon frĂ„n ett elvagradigt VĂ€xjö.  Höstlöven klĂ€r marken och jag har köpt nya vinterskor.  Jag Ă€r förberedd pĂ„ allt. Det kan slĂ„ om snabbt. Precis som livet sjĂ€lvt.  Är du ocksĂ„ redo? Eller vill du dra ut pĂ„ det och hejda mörkret?  Mörker brukar göra mig trött. Jag pĂ„verkas av ljuset. DĂ€rför Ă€r det skönt att veta att trĂ€ningslĂ€ger vĂ€ntar i december/januari.  Året nĂ€r jag var sjuk var det första Ă„ret jag inte kunde Ă„ka ivĂ€g och jag minns att jag tyckte att vintern kĂ€ndes onödigt lĂ„ng.  Jag kom ihĂ„g att jag reflekterade över att mĂ„nga mĂ€nniskor aldrig kommer bort nĂ„gonstans under vinterhalvĂ„ret och jag förstod helt plötsligt varför mĂ€nniskor sa sig vara vintertrötta.  Visst Ă€r det roligt hur vi alltid kan lĂ€ra oss att förstĂ„ pĂ„ andra plan, nĂ€r vi fĂ„r fler erfarenheter i vĂ„ra bagage?  Idag Ă€r en stor dag - för idag börjar min och min trĂ€ningsgrupps hĂ„rdtrĂ€ning inför 2017!  Tuffa backar, skivstĂ€nger, otaliga löpmeter, gymnastiska övningar och kast vĂ€ntar pĂ„ oss.  Jag Ă€r mer pepp Ă€n vad det ser ut, men ocksĂ„ nervös.  Jag har kört delar av Agnes hĂ„rdtrĂ€ning tidigare och vet vad den gjorde med mig dĂ„.  Jag förvĂ€ntar mig inget mindre denna gĂ„ngen.  DĂ€rför Ă€r det som att stĂ„ vid en avgrund just nu. Jag bestĂ€mmer mig liksom för att ta klivet ut.  Jag behöver vara helt beredd pĂ„ smĂ€rtor och grĂ„t. Och jag tror att jag Ă€r det, men du vet ju ocksĂ„ att det Ă€r en helt annan sak att tro nĂ„gonting och att sedan faktiskt utsĂ€tta sig sjĂ€lv för det.  Jag har jobbat mycket under min viloperiod och har fĂ„tt tĂ€nka pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning. Huvudet Ă€r helt nollat pĂ„ trĂ€ning och mentalt Ă€r jag alldeles sĂ€kert 100% Ă„terhĂ€mtad.  Det ska bli spĂ€nnande att se hur jag reagerar ikvĂ€ll, pĂ„ vĂ„rt första pass pĂ„ nĂ€stan tre veckor.  Innan jag slutar sĂ„ vill jag skicka en tanke till Kattis hĂ€r inne som har slitit av sin hĂ€lsena... Jag lider med henne för jag vet hur handikappad man blir. Hur halv man kĂ€nner sig. Och hur lĂ„ng tid det tar att komma tillbaka.  Men jag kĂ€nner ocksĂ„ hennes jĂ€vlar anammar och hennes klös.  Jag hĂ„ller ocksĂ„ tummarna för att allt fortfarande gĂ„r bra för "mamman" och jag skickar dig som behöver det en kram! ❀ Ska koka nĂ„gra Ă€gg nu. Behöver extra energi inför kvĂ€llen. Det kĂ€nns nĂ€stan som att jag ska ivĂ€g och tĂ€vla. MĂ€rkligt...  Puss pĂ„ pannan. Ha en glad mĂ„ndag! 

PĂ„ TuRNĂ©.

Alla fingrarna i luften! Det Ă€r lill-lördag. Jag kĂ€nner egentligen inte av det och gör inget speciellt pĂ„ onsdagar Ă€ndĂ„, men gillar tanken pĂ„ att det Ă€r en bra dag för andra.  Jag var uppklĂ€dd i annat Ă€n trĂ€ningsklĂ€der igĂ„r eftersom jag besökte min samarbetspartner ATEA.  Jag fick Ă€ran att trĂ€ffa marknadschef Sallbring - en pratglad, humoristisk hĂ„rdrockare som Ă€r mjukare Ă€n han verkar.  Vi skulle posa pĂ„ vĂ„rt allra rockigaste vis och jag fattade inte hur fasen man skulle hĂ„lla fingrarna och bad om hjĂ€lp. DĂ„ skrattade han och sa: "du vet att det dĂ€r blir ett citat va?"  ATEA:s IT-arena rullar vidare genom Sverige och igĂ„r var dom alltsĂ„ i VĂ€xjö.  Jag hade fĂ„tt en inbjudan dit via Magnus Stenbenke förra veckan och kom laddad för Selfies och kramar.  Blev rĂ€dd för mig sjĂ€lv i papp-version och varm av alla kramar jag fick och ibland stal helt utan förvarning. Vet ni varför mitt fejs Ă€r överallt och pĂ„ varje IT-arena? Förutom det uppenbara i att jag och ATEA har ett samarbete sĂ„klart.  Jag vet inte om jag har berĂ€ttat det, minnet Ă€r sĂ„ kort för tillfĂ€llet. Men jag tĂ€nker att jag lika gĂ€rna kan tjata hĂ„l i huvudet pĂ„ dig.  Precis som jag sĂ„ Ă€r ATEA mĂ„n om att pengar samlas in till mĂ€nniskor som behöver det. Och för varje gĂ„ng det arrangeras nĂ„got sĂ„ kommer företaget med nya idĂ©er, nya projekt och tankar. Det finns liksom inget stopp.  SĂ„ denna gĂ„ngen har dom utmaningen att för varje person som tar en selfie med hashtagen tigernadja och gillar deras FB-sida pĂ„ Facebook, sĂ„ skĂ€nker dom 10kr till Cancerfonden !  HĂ€r Ă€r ATEA:s egen förklaring till hela grejen om ni vill lĂ€sa: Insamling till Tigernadjas Fond. Jag tror att VĂ€xjös IT-arena slog rekord i antal selfies. Och har du möjlighet sĂ„ kan du med ett enkelt klick skicka 10kr rakt till Cancerfonden. Gillar bara ATEA pĂ„ Facebook sĂ„ löser dom resten.  Jag har tĂ€nkt SÅ mĂ„nga gĂ„nger att det mĂ„ste vara sĂ„ jĂ€kla tradigt för mĂ€nniskor omkring att se alla dessa bilder pĂ„ mig hela tiden, jag fattar att det förmodligen bara Ă€r jag som tycker att det hĂ€r Ă€r galet roligt.  Men ni fĂ„r stĂ„ ut nĂ„gra mĂ„nader till. Det hĂ€r Ă€r once-in-a-life-time!  Vi byter Ă€mne. Jag sĂ„g nog att du gĂ€spade!  Jag tror att jag börjar förfalla.  Jag har inte trĂ€nat pĂ„ snart tre veckor. Höstvilan gör mig dallrig och klen. Men jag försöker att njuta. Jag vet att helvetet snart brakar loss.  Lika bra att ha samlat energi för ett helt kompani till dess.  Jag har fastnat för en serie och jag som inte fastnar för mycket Ă€r överlycklig.  Suits Ă€r mitt nya sĂ€llskap om kvĂ€llarna. Vilken serie! Och hur gĂ€rna vill jag inte bli advokat nu?  Problemet Ă€r nog bara att jag inte har den vĂ€lfungerande hjĂ€rnan.  Men kolla pĂ„ nĂ€r andra löser svĂ„ra problem pĂ„ ett smart sĂ€tt, det klarar jag galant.  Nu ropar bĂ„de kaffebryggaren och sĂ€ngen samtidigt och jag vet inte vilket av det jag ska vĂ€lja.  Hur hade du valt?  Bara för att jag pĂ„ vĂ€gen hem i bilen idag hittade vĂ€rldens tuffaste och kanske argaste lĂ„ttext  nĂ„gonsin sĂ„ tĂ€nker jag dela med mig av den.  Jag har hört lĂ„ten mĂ„nga gĂ„nger förut men inte riktigt lyssnat pĂ„ texten. Alldeles sĂ€kert Ă€r det nĂ„gon dĂ€r ute som behöver den just nu.  HĂ„ll till godo och bli inte chockad över Alanis sĂ€tt att uttrycka sig nu...  Puss!  "You oughta know" I want you to know, that I'm happy for you I wish nothing but the best for you both An older version of me Is she perverted like me Would she go down on you in a theatre Does she speak eloquently And would she have your baby I'm sure she'd make a really excellent mother 'cause the love that you gave that we made wasn't able To make it enough for you to be open wide, no And every time you speak her name Does she know how you told me you'd hold me Until you died, till you died But you're still alive And I'm here to remind you Of the mess you left when you went away It's not fair to deny me Of the cross I bear that you gave to me You, you, you oughta know You seem very well, things look peaceful I'm not quite as well, I thought you should know Did you forget about me Mr. Duplicity I hate to bug you in the middle of dinner It was a slap in the face how quickly I was replaced Are you thinking of me when you fuck her? And every time you speak her name Does she know how you told me you'd hold me Until you died, til you died But you're still alive And I'm here to remind you Of the mess you left when you went away It's not fair to deny me Of the cross I bear that you gave to me You, you, you oughta know 'cause the joke that you laid on the bed that was me And I'm not gonna fade As soon as you close your eyes and you know it And every time I scratch my nails down someone else's back I hope you feel it...well can you feel it Well, I'm here to remind you Of the mess you left when you went away It's not fair to deny me Of the cross I bear that you gave to me You, you, you oughta know  

We MaDe iT!

Vi Ă€r i mĂ„l!  En mil pĂ„ Lidingöloppet för den goda sakens skull, ett lopp dĂ€r varje startavgift gick oavkortat till Cancerfonden. Ett viktigt lopp.  Ett SJUKT ROLIGT LOPP! Jag blev sĂ„ otroligt imponerad av hur vĂ€l arrangerat allting var.  LĂ€ngs med vĂ€gen fanns en kör, pep-talk, musik och hembakade chokladbollar. MĂ€nniskor stod i spĂ„ret och hejade. Jag blev helt paff.  Jag har jobbat med det hĂ€r loppet för min tidigare klubb IFK Lidingö och har varit kranskulla en gĂ„ng. Men jag har aldrig sett loppet inifrĂ„n pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet. Jag har alltid undrat varför folk plĂ„gar sig genom lopp, hur man orkar med alla mĂ€nniskor omkring och stresspĂ„slaget som blir.  Men nu fattar jag! Jag fattar grejen!  Det var en av dom roligaste upplevelser jag varit med om. Vilken folkfest och vilken energi och glĂ€dje!  Efter fem kilometer stod en speaker och peppade oss med ord om att vi skulle vĂ„ga vara starka, vĂ„ga kĂ€mpa pĂ„ lite till, se oss sjĂ€lva gĂ„ i mĂ„l. Det var den bĂ€sta pepp jag hört pĂ„ lĂ€nge. Kanske Ă€r det för att det var helheten som charmade mig? Eller sĂ„ var han bara jĂ€kligt grym.  Jag har varit oerhört stressad hela helgen eftersom vi var sju stucken som alla skulle ha information om allting som skedde. Jag satt som en mellanhand frĂ„n torsdag kvĂ€ll till söndag eftermiddag. Jag hann aldrig riktigt slappna av och njuta av att jag hade nĂ€stan hela familjen pĂ„ plats (Adam och pappa Giovanni fick snĂ€llt stanna hemma).  Men jag njuter i efterhand istĂ€llet. TĂ€nker tillbaka pĂ„ timmarna med familjen och börjar le.  Det Ă€r sĂ„ mycket som kommer upp nĂ€r jag fĂ„r tid till eftertanke.  Jag var helt slut igĂ„r nĂ€r jag kom hem till VĂ€xjö igen. Jag lĂ€mnade Stockholm vid 19-tiden och har nog aldrig kĂ€nt mig sĂ„ trött som dĂ„.  SĂ„ nĂ€r jag satt ensam i bilen och fick sĂ€tta pĂ„ min musik och bara andas sĂ„ började jag grĂ„ta.  SĂ„ otroligt skönt.  Att grĂ„ta Ă€r mitt sĂ€tt att lĂ€tta pĂ„ trycket.  Efter fyra dagar pĂ„ helspĂ€nn sĂ„ kunde jag Ă€ntligen slappna av pĂ„ riktigt.  Alla hade kommit i mĂ„l, alla hade haft tak över huvudet och lyckats komma i tid till intervjuer med tidning och tv och fotografering.  Jag Ă€r sĂ„ tacksam för att hela familjen stĂ€llde upp pĂ„ det hĂ€r. Avsatte tid i sina kalendrar för att faktiskt göra det hĂ€r tillsammans.  Sju personer Ă€r mĂ„nga personer. Och att synka nĂ„got tillsammans Ă€r inte alltid det enklaste.  SĂ„ tack familjen för att ni hĂ€ngde pĂ„ idĂ©n!  Och tack Vanessa pĂ„ Cancerfonden som hjĂ€lpt mig att fĂ„ ihop allting, som alltid svarat snabbt pĂ„ frĂ„gor jag haft och som sett till att allt gick att genomföra.  Jag hoppas att RosaBandet-loppet lever kvar i mĂ„nga Ă„r framöver!  Jag hoppas ocksĂ„ att du tar chansen att springa loppet nĂ€sta Ă„r. Eller gĂ„. Som vi gjorde dom första sex kilometrarna 🙂  Jag och Helena kom till Stockholm torsdag natt 03.15. Klockan 05.00 ringde klockan igen dĂ„ vi skulle till TV4:s morgonsoffa. Vi anslöt med mamma och gav oss av till TV-huset.  SĂ„g du inslaget? Om du missade det sĂ„ kan du klicka HÄR för att kolla pĂ„ det i efterhand. Mamma var som ett litet barn nĂ€r hon kom in i sminkrummet: "Ă„h, det hĂ€r gillar jag! Vilken lyx" sa hon skrattande. Mamma Ă€r alltid sĂ„ positiv till nya upplevelser och utmaningar. Verkar aldrig rĂ€dd för nĂ„gonting. Trots att hon ibland kan sĂ€ga att hon kĂ€nner sig nervös. ÄndĂ„ bara gör hon det.  Även jag och Helena blev fint sminkade och bortskĂ€mda. Jag Ă€r sĂ„ glad över att mamma och Helena följde med pĂ„ det hĂ€r. Jag Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt stolt över min familj.  Idag och imorgon har jag uppdrag för min samarbetspartner ATEA och jag har fortfarande trĂ€ningsvila. Men pĂ„ onsdag ska jag VILA. Sova, kolla en serie pĂ„ datorn och stretcha ut kroppen.  Jag behöver ensam-tid nu.  Jag mĂ€rker att energin börjar sina.  Oh, höll för fasen pĂ„ att glömma att jag trĂ€ffade nĂ„gra av er under helgen ocksĂ„!  Cina - tack för kramen och det stora leendet! Sötnos. Även "Gunsan" och Marcel dök upp. Mer om det imorgon ❀ Nu behöver jag jobba. Film ska spelas in.  Pussgurka, hĂ€r fĂ„r du största kramen ❀

LaDDaR FöR LiVeT.

Gulbruna höstlöv ligger över mammas altan hĂ€r utanför och jag undrar hur allting kan gĂ„ sĂ„ snabbt.  PĂ„ nĂ„gon vecka Ă€r allting förĂ€ndrat. TrĂ€d och blommor, grĂ€smattor och vattentemperaturer.  Jag roddar i planeringar; Stockholm och TV4:s morgonsoffa stĂ„r pĂ„ schemat. Och en mil i LidingöspĂ„ret för Cancerfondens insamling pĂ„ söndag.  Och den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r jag inte ensam - alla syskon plus mamma ska följa med! Jag kan inte minnas sist vi alla var samlade.  Vi ska tillsammans gĂ„ en mil i Rosa Bandets lopp.  1 av 3 fĂ„r cancer sĂ€gs det. Och det Ă€r precis vad som har hĂ€nt i vĂ„r familj. Av sex tjejer (lillebror Adam Ă€r vĂ„r minsting men fĂ„r stanna hemma) sĂ„ har tvĂ„ fĂ„tt cancer. Min storasyster Helena fick sjukdomen bara mĂ„nader innan mig.  SĂ„ att gĂ„ det hĂ€r loppet dĂ€r varje startplats ger pengar till cancerforskningen kĂ€nns vĂ€ldigt meningsfullt och viktigt.  Vi alla fĂ„r motion och en upplevelse och samtidigt kommer det in pengar till Cancerfonden.  Andra kommer sĂ€kert att springa, men dĂ„ vi Ă€r pĂ„ sĂ„ olika nivĂ„ allihop sĂ„ bestĂ€mdes det att vi fĂ„r knata. Hand i hand. Alla ska i mĂ„l.  FörstĂ„ synen pĂ„ det hĂ€r! Du kan bara inte missa det. Du kanske till och med ska springa sjĂ€lv?  DĂ„ ses vi! Och jag ser fram emot den stora kramen.  Vill du lĂ€sa mer om loppet sĂ„ gör du det HÄR. Jag lyssnar pĂ„ WinnerbĂ€ck och dricker en kaffe. Laddar för en heldag med en massa jobb. Stinker svett och behöver duscha. Margot Ă€r arg för att mamma Ă€r borta och tittar inte ens Ă„t mitt hĂ„ll. HĂ€rligt sĂ€llskap.  NĂ€r Margot vill vara ifred passar jag pĂ„ att kolla Facebook och ser att mini-me dyker upp lite varstans: Min samarbetspartner ATEA har dragit igĂ„ng Ă„rets IT-arena och dom har passat pĂ„ att trycka upp en docka precis i min size. Dockan följer med över hela Sverige. Precis som lastbilen du sett tidigare.  Hur sött Ă€r det inte?  Vissa har roligare Ă€n andra med hĂ€r dockan - marknadschefen Sallbring gjorde sĂ„hĂ€r: Nu vĂ€ntar jag bara pĂ„ att fĂ„ en snygg musche ocksĂ„ 😉  Jag har blivit lovad att fĂ„ hem den hĂ€r dockan nĂ€r turnĂ©n Ă€r slut.  Hur svĂ„rt kommer det bli att förklara för folk som kommer pĂ„ besök: "Ja men hĂ€r har jag en docka av mig sjĂ€lv. Har inte alla det? Rockartister och OS-medaljörer Ă€r överskattat, jag kör en pĂ„ mig sjĂ€lv" Ha ha, kommer att bli sĂ„Ă„Ă„Ă„ fĂ„fĂ€ng.  NĂ€. Nog om det. Huvudet snurrar. Jag tog en paus hĂ€r hos dig för att fĂ„ vila lite. Men nu Ă€r vilan slut.  Vi fĂ„r helt enkelt höras en annan dag. Och kanske synas pĂ„ söndag!  Puss och kram  PS. Sorry för rubriken igĂ„r, syftade pĂ„ gastroskopin och ville ha lite uppmĂ€rksamhet 😉  Och det hĂ€r blir nog Ă€ndĂ„ dagens garv:

ÅTeRKonTRoLL – CHeCK.

Tjohoo, nu kör vi igen!  En dag i Stockholm blev till tre.  Jag vet inte riktigt hur det gĂ„r med min planering, men den tycks falera.  PĂ„ mĂ„ndagen var jag Ă„terigen pĂ„ Karolinska.  Det fanns inga parkeringar (pĂ„ ett sjukhus!) sĂ„ jag fick göra en egen. La Ă€ndĂ„ i pengar eftersom jag tĂ€nkte att P-vakten kanske skulle kĂ€nna medlidande om denne sĂ„g att jag Ă€ndĂ„ betalt.  Du vet, man tĂ€nker att det finns hopp om mĂ€nskligheten.  Jag höll tummarna för att besöket skulle gĂ„ snabbt och smĂ€rtfritt sĂ„ att jag skulle kunna komma hem sen - utan bot.  Och tĂ€nka sig - det var bötersfritt nĂ€r jag kom ut. Trisslott here i come!  Jag hade lĂ€mnat blod tidigt pĂ„ morgonen och var trött sĂ„ att jag höll pĂ„ att stupa. Men Ă€ndĂ„ full av adrenalin inför besöket hos lĂ€kare Claes. Han kĂ€nde och klĂ€mde, ingenting konstigt. Inga knölar. Inget fel i blodet.  Men jag mĂ„r illa i samband med mat och har svĂ„rt för frukost och det mĂ„ste kollas upp.  SĂ„ den 14:e ligger jag i fosterstĂ€llning pĂ„ Karolinska för att göra ytterligare en gastroskopi.  Tvi.  Du vet hur jag avskyr denna undersökning. Men hur ska jag annars fĂ„ reda pĂ„ vad det Ă€r i magen som inte Ă€r okej?  Jag har bett om lugnande Ă„terigen. Och jag vet att dom kommer att ta hand om mig pĂ„ sjukhuset. Men det spelar egentligen vĂ€ldigt liten roll.  Ja ja. Nu Ă€r det som det Ă€r och jag har mycket roligare saker att berĂ€tta för dig!  TvĂ„ grejer som Ă€r utöver det vanliga.  Bilden ovan Ă€r frĂ„n min klĂ€dkollektion som jag gjort tillsammans med min partner RÖJK. En trĂ€ningskollektion med allt snyggt du kan tĂ€nka dig.  LĂ„nga och korta tights, vindjacka, hoddie, topp och lĂ„ngĂ€rmad tröja... Lycka!   Allt sitter som en smĂ€ck och jag vet att du kommer att Ă€lska att trĂ€na i det hĂ€r.  Som en röd trĂ„d i allt jag gör skĂ€nks det sĂ„klart pengar till cancern i nĂ„gon form. Denna gĂ„ngen vill jag att 5% av försĂ€ljningen gĂ„r till Cancerfonden.  Även försĂ€ljningen av smycket "Soldier Girl" gĂ„r till Cancerfonden medan överskottet pĂ„ boken skulle gĂ„ till Ung Cancer.  Boken Ă€r det inte jag som har koll pĂ„ sĂ„dĂ€r vet jag inte hur det har gĂ„tt. Men smycket har i alla fall dragit in nĂ„gra tusenlappar.  Man kan följa det inne pĂ„ Tigernadja-fonden dĂ€r allt som skĂ€nks mĂ€rks med köparens namn och sedan Soldier Girl.  DĂ€r kan ni ocksĂ„ se att min samarbetspartner Atea har skĂ€nkt pengar flera gĂ„nger om.  Och pĂ„ tal om Atea sĂ„ har dom skjutit mitt ego i höjden genom att göra sĂ„hĂ€r: EN JÄKLA LASTBIL med hela mig pĂ„!  Tror du att jag satt och gapade nĂ€r jag fick se det dĂ€r?  Lastbilen Ă„ker frĂ„n söder till norr dĂ„ Atea skapar möten för IT genom sitt arrangemang IT-arenan.  SĂ„ ser du mig rullandes nĂ„gonstans sĂ„ bara mĂ„ste du berĂ€tta för mig.  Jag skiter just nu i jantelag och "du ska inte tro att du Ă€r nĂ„got", för det hĂ€r Ă€r typ det hĂ€ftigaste jag varit med om.  Och det Ă€r egentligen inte lastbilen i sig, utan kĂ€nslan som Atea skapar hos mig. Att vi Ă€r ett team. Att vi drar nytta av varandra. HjĂ€lper varandra. Den kĂ€nslan Ă€lskar jag.  Jag Ă€r oerhört stolt över alla mina samarbeten men kommer bara att ha en eller tvĂ„ huvudpartners genom den sista tiden av min satsning.  Jag vill att det ska vara kvalitet och jag har inte rĂ„d att vĂ€nda ut och in pĂ„ mig sjĂ€lv om jag ska hinna trĂ€na pĂ„ en hög nivĂ„ samtidigt.  Och nĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar trĂ€ning:  Den gĂ„r bra!  Agne var i Stockholm pĂ„ möte under tisdagen sĂ„ vi passade pĂ„ att köra bĂ„de höjd och kula pĂ„ BOSÖN.  Det var tre veckor sedan jag hoppade höjd och det mĂ€rktes i min ansatslöpning. Tafatt och mesig till en början. Men i slutet hittade jag kĂ€nslan och vi kunde high five:a.  Kulan gick ganska bra frĂ„n början men Ă€ven hĂ€r visade jag styrka pĂ„ slutet. Och det Ă€r som Agne sĂ€ger: "du har bara tre stötar i en mĂ„ngkamp Nadja, du fĂ„r inte stöta tills 'du hittar det'. Vi behöver jobba pĂ„ det hĂ€r".  Helt rĂ€tt.  Idag blir det spjut och sen - en 600-ing!  Mmmm, erkĂ€nn att du Ă€r avundsjuk...? Jag visste vĂ€l det.  Jag har jobb att göra innan trĂ€ningen; mejl och telefonsamtal, förelĂ€sningsförberedelser och tvĂ€tt.  Livet lunkar pĂ„. Ingen flĂ€rd hĂ€r inte.  Jag pussar pĂ„ dig och sĂ€ger hej för nu ❀

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.