Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

NĂ€R DeT TaR SiG iN.

Pussgurka och vÀrmespridare! 

Jag blev sĂ„ glad igĂ„r nĂ€r jag skrev ett inlĂ€gg och sĂ„g att du faktiskt Ă€r kvar trots min mĂ„nadslĂ„nga frĂ„nvaro ❀


Jag blev sÄ glad att jag hittade lust idag igen. Och för att det inte ska lÄta cheesy sÄ ska faktiskt tillÀggas att det fanns fler lyckofaktorer med i bilden:

1. Jag har serverat mig sjÀlv melon. Det bÀsta med att sommaren kommer. Denna ljuvliga rödblossiga boll som svalkar munnen sÄdÀr hÀrligt och saftigt.


2. Jag gjorde rÄrakor till lunch. Jag Àr inte nÄgon mÀsterkock och jag har inte heller samma glöd till mat som Moberg. Men jag sÀger dig en sak - rÄrakor kan jag tydligen!


3. JAG FICK SPRINGA PÅ BANA IDAG! Jag har haft en minibristning i baksida lĂ„r och har i 1,5 mĂ„nader fĂ„tt cykla, springa i vatten och köra rehab. Om det hade varit en fristĂ„ende hĂ€ndelse sĂ„ hade det sĂ€kert inte tröttat ut mig pĂ„ samma sĂ€tt som det gjorde nu. Men denna gĂ„ngen var jag SÅ nĂ€ra mitt gamla jag. 


Jag hade satt pers i djupa ben, klarat av mer hoppstyrka Àn tidigare, kÀnde mig hoppig och stark pÄ sÄ mÄnga sÀtt. Och jag hade ett skönt flyt ut över plankan i lÀngdhopp. 

Jag kÀnde mig nÀra.

DÀrför blev det extra jobbigt nÀr det under ett pass högg till orovÀckande hÄrt i baksidan.


Jag brukar möta det som hindrar mig med entusiasm och ork. Men det hÀr gjorde mig trött. 

PÄ nÄgot sÀtt kom det Ät mig djupare Àn tidigare. Jag kÀnde ett sting av bitterhet och aggression. Jag blev bÄde förbannad och ledsen pÄ samma gÄng. 

En matthetskÀnsla smög sin in. Och jag mÀrkte pÄ mina tankar att jag inte var glasklar i huvudet.


Jag fick myror i kroppen och sjÀlen. Ingenting kunde stilla mig och allt jag sÄg var en tickande klocka som hÄnade mig pÄ vÀggen som tornat upp sig framför mig.

Som tur vÀl var sÄ hade jag saker att sysselsÀtta mig med och jag tog tÄget upp till Stockholm för att trÀffa en specialist inom baksideskador: Carl Askling. 


Han hjÀlpte mig innan EM 2010 ocksÄ och vet bÄde hur man pratar till mig och ger mig instruktioner.

Han förstÄr att han behöver vara rak pÄ sak och tydlig och hÄlla mig stramt. Annars gör jag för mycket eller börjar för tidigt. 

Jag gick frÄn hans center med tre övningar. TRE! FörstÄ att nÄgot inom mig brast. 


SjÀlvklart sÄg jag för mig hur all min trÀning som jag dittills gjort bara gick till spillo. 

Och jag grÀt inte framför honom. Men jag grÀt nÀr jag Àntligen fick vara ensam igen. Och jag skrev ett sms till min förra trÀnare Miro Zalar. 


Att bli trött i sjÀlen Àr livsfarligt.

Och fÄr du inte en knuff i rÀtt riktning kan allting bli fel.

Och jag kÀnde hur det jag jobbat sÄ hÄrt för plötsligt höll pÄ att rinna mig ur hÀnderna. 

Miro var den första jag tÀnkte pÄ som skulle kunna ingjuta en gnutta jÀvlaranammar i mig. Och jag skrev nÄgot om att jag ville veta vad han sÄg hos mig som idrottare, vilka kvaliteter jag hade och varför han trodde pÄ mig. Jag minns inte riktigt.

Men jag minns att han svarade direkt och att jag höll andan innan jag öppnade det. En screenshot tog jag tydligen ocksÄ. 


Jag minns ocksĂ„ att jag skrev till honom att det hĂ€r var nĂ„got jag skulle hĂ„lla för mig sjĂ€lv. SĂ„ jag kan inte citera honom hĂ€r. Men det fina ligger Ă€ndĂ„ inte i det han skrev. Även om det var precis vad jag behövde, ocksĂ„. 

Det fina finns i att han förstod att jag behövde hjÀlp och att han svarade direkt. Att han faktiskt hade en tanke. Och att han alltid har varit en betydelsefull person för mig. 


Det fina finns ocksÄ i att vi inte Àr ensamma starka, Àven om vi klarar mycket och kommer lÄngt pÄ egen hand. Vi kan fÄ betydelsefull hjÀlp frÄn hÄll vi kanske inte ens tÀnker pÄ. Jag har aldrig skrivit nÄgot sÄdant till Miro efter att vi avslutade vÄrt samarbete. Men denna gÄngen var det som om att han var just den rÀtta att hjÀlpa mig. 


SÄ, hÀr sitter jag nu i min soffa med trÀningsvÀrk i benen. Jag Àr inte 100% glad men jag Àr inte heller arg. Jag kÀnner mig inte helt klar Àn (om man nu nÄgonsin blir det?). 

Jag litar inte pÄ baksidan helt Àven om jag kunde springa idag. Men det Àr bÀttre att vara hÀr Àn att vara bland rehabmaskiner och vatten.


Och min melon smakar ljuvligt. 

Jag har frÄgat dig tidigare, sÄ jag vet vad du gör nÀr du stöter pÄ motgÄngar. Men jag vet inte hur du gör nÀr du stöter pÄ motgÄngar och samtidigt fylls med en kÀnsla av tomhet? 

Det finns ett klokt citat: "det Àr inte svÄrt att vara modig om man inte Àr rÀdd".

Samma sak hÀr: det Àr inte svÄrt att möta motgÄngar om man Àr full av energi och tankarna Àr lÀtta att hantera. 


Hur tÀnker du? 

Vi ses i kommentarsfÀltet senare, jag ska hoppa in i duschen.

Tack för att du finns ❀

Nadja 




Titt ut!

SnĂ€lla, var inte arga pĂ„ mig. Jag vet hur dĂ„lig jag har varit med uppdateringar... Inte ens efter tĂ€vlingen hörde ni ett pip frĂ„n mig. Men det har sina förklaringar. Jag blev sĂ„ trött och hade sĂ„ mycket att göra plus att jag blev superfokuserad pĂ„ att fixa till min baksida sĂ„ jag glömde helt bort att skriva hĂ€r. NĂ€r jag skriver "fixa till min baksida" sĂ„ betyder det att jag fick en LITEN bristning i upphoppsbenet, dvs höger ben, i mitt sista hopp i tĂ€vlingen. Röntgen visar att den Ă€r 4 cm lĂ„ng och sitter pĂ„ ett "perfekt" stĂ€lle sĂ„ jag kommer tillbaka snabbt 😀 Att jag fick bristningen var egentligen inte SÅ konstigt nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det i lugn och ro sĂ„ hĂ€r nĂ„gon vecka efter. Jag har bara hoppat TRE fulla hopp pĂ„ lĂ„ng ansats sedan knĂ€operationerna för 1,5 Ă„r sedan och jag har inte kört nĂ€mnvĂ€rt mycket snabbhet. Jag var helt enkelt inte redo för 6 st hopp . Men det mĂ€rkte jag inte nĂ€r jag höll pĂ„ för dĂ„ var jag bara sĂ„ lycklig över att vara igĂ„ng igen. Visserligen kĂ€nde jag redan efter tvĂ„ inhopp att jag tappade kraft och energi och jag sa skĂ€mtsamt till mina medtĂ€vlande att jag redan var helt slut 🙂 sĂ„ mycket skĂ€mt var det nog inte Ă€ndĂ„ 😀 MEN ! Nu till det roliga! Jag Ă€r OERHÖRT nöjd och glad för min hoppning! Jag kĂ€nde att jag var pĂ„ G i mĂ„nga av hoppen och ett av dem som jag hade en tĂ„ övertramp pĂ„ var riktigt lĂ„ngt. SĂ„ jag kĂ€nner mig helt lugn. Jag kĂ€nner mig sĂ„ glad och pĂ„ hugget och jag gick pĂ„ min "rehab" redan pĂ„ mĂ„ndagen efter helgen 🙂 jag körde en tuff vecka med all trĂ€ning som jag kunde göra och jag kĂ€nner mig i bra form. Jag Ă€r otroligt tacksam över att jag fick hoppa de dĂ€r fem hoppen för de gav mig sjĂ€lvförtroende och ett kvitto pĂ„ att jag har allting i mig! Nu sitter jag efter Ă€nnu ett tung pass och försöker att lugna ner mig och andas för en stund. Tack Malin för din kommentar hĂ€r pĂ„ bloggen ! Försökte svara pĂ„ den men det Ă€r nĂ„got krĂ„ngel med hemsidan till och frĂ„n.. Jag önskar dig lycka till i lĂ€ngd pĂ„ SM! Okej vĂ€nner... Nu ska jag vara ensam en stund. Kramar till er ! Nadja

20120125-113259.jpg

Bristning i baksidan…

GodkvÀll mina vÀnner!
hoppar-hojd

Bra höjd!

Sitter fortfarande med vĂ€rldens sĂ€msta uppkoppling men Ă€r inne pĂ„ min sista kvĂ€ll hĂ€r och kan gott och vĂ€l unna mig att sitta framför datorn i flera timmar för att uppdatera ett litet inlĂ€gg till er 🙂 TyvĂ€rr kommer jag med dĂ„liga nyheter... Hela lĂ€gret har gĂ„tt SUPERBRA för min del och jag har persat i kula, pĂ„ hĂ€cken, i lĂ€ngd och i höjd har jag hoppat bĂ€ttre Ă€n nĂ„gonsin! Jag har verkligen kĂ€nt att formen har varit pĂ„ vĂ€g och jag sa till min syster Bella redan för tvĂ„ veckor sen att jag kĂ€nner mig helt redo att börja tĂ€vla nu. Och dĂ„ hade jag inte ens varit pĂ„ det hĂ€r lĂ€gret sĂ„ ni kan ju förstĂ„ hur sugen jag blivit efter alla dessa trĂ€ningsresultat jag har gjort hĂ€r i Portugal! Nu kommer jag förmodligen inte alls att fĂ„ tĂ€vla förrĂ€n om flera veckor... Jag fick nĂ€mligen en bristning i baksidan idag pĂ„ mitt 150 m:s lopp. Jag har aldrig tidigare haft problem med mina baksidor bortsett frĂ„n smĂ„ kĂ€nningar dĂ„ och dĂ„ nĂ€r vi har bytt trĂ€ningsform frĂ„n lĂ„ngsamt till nĂ„got snabbare. LandslagslĂ€karen Lena och sjukgymnasten Gustav har tagit hand om mig och pĂ„ mĂ„ndag ska jag pĂ„ undersökning för att se hur det verkligen stĂ„r till med lĂ„ret. Men jag rĂ€knar inte med att starta i Götzis om tvĂ„ veckor 🙁
infor-150-meter

uppvÀrmning innan bristningen

KĂ€nns sĂ„ jĂ€vla trĂ„kigt men samtidigt Ă€r jag av den typen att jag tror att allting hĂ€nder av en anledning sĂ„ det ska bli intressant att se vad detta för med sig... Jag har fortfarande EM i Barcelona som mitt stora mĂ„l i sommar och kommer att göra allt för att jag ska stĂ„ dĂ€r pĂ„ banan frisk och stark och tĂ€vlingssugen! 🙂 Nu ska jag försöka fĂ„ ihop min sista packning! Vi hörs nĂ€r jag Ă€r tillbaka i Sverige igen! MĂ„nga kramar till er // Nadja

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.