Snabb och rolig dag

Godkväll !

Ligger i sängen och känner mig speedad. Egentligen är jag oerhört trött men jag var just hos syster och hennes pojkvän och fick en sen kopp kaffe vilket märks nu. Jag har helt plötsligt massor av energi men jag känner att jag är trött i både kropp och själ.

Idag har varit en bra träningsdag. Alltså även en bra dag i största allmänhet. När träningen går bra så mår jag bra

Första passet blev kaststyrka och spjut led Anders och vi var båda två lika nöjda när vi var klara. Idag hade jag känsla i kastningen Innan andra passet återhämtade jag mig i bastun i 40 min. Det kan jag lova att jag behövde! Jag var nästan gråtfärdig när jag la mig där inne men efteråt kändes allt mycket bättre… Tog en fika med Gunsa innan vi gick ner i hallen och jag körde pass två. Häckövningar, mage, rygg och vattenlöpning blev det. Skönt! Åt som en häst på middagen! Jag behövde verkligen energi.

Hittade bilden nedan på Facebook. Jag vet inte vart den kommer ifrån men gubben är alltså 91 år gammal! Är det inte helt jäkla galet ?!??

Nu ska jag sova. Imorgon har jag två roliga, viktiga pass till.

Godnattkramar
Nadja

Bella kör slut på mig!

Vilken bra träningsdag jag har haft idag! Vilken bra dag överhuvudtaget. Jag har fått så mycket gjort och jag hoppas att det kommer att innebära att jag sover som en stock hela natten. De dagar då jag har varit ineffektiv och bara slappat ger mig alltid skuldkänslor och då har jag svårt för att somna på kvällarna. Men när allt går i ett, som idag, då sover jag med gott samvete

På morgonen körde jag ett superbra pass med lillasyster Bella. Det blev mage, rygg, vrister och sjukgymnaststretch ( = JOBBIG STRETCH) innan vi avslutade i vatten med snabbhet. Vi körde 4*4*15 sekunders löpningar. Med 15 sekunders vila. Jäklar vad vi flåsade. Men idag var det kul, för jag hade någon som flåsade med mig

Efter träningen körde jag Bella in till stan och blev kvar där för att uträtta några ärenden. SHIT, så nöjd jag var när jag körde hem mot Lidingö igen. Tänk så enkelt det är att göra sig själv tillfredsställd ibland. När jag kom hem stupade jag i säng. Det var inte alls meningen men jag slogs av en plötslig trötthet. Jag sov en timme och när jag vaknade hade jag ingen aning om vart jag befann mig. Vilken läskig känsla! Har ni varit med om det någon gång? Jag visste inte om jag drömde eller var vaken och jag visste inte varför jag hade somnat från första början. Jag hade ingen aning om vad klockan var och när jag kollade på mobilen så fattade jag inte om det var natt eller morgon eller eftermiddag. Sjukt obehagligt. Jag behövde uppenbarligen vila ut lite. Haha, det tar på krafterna att göra annat än att träna på dagarna

Jag åt sedan ett mellanmål och åkte mot Bosön. Kvällspasset blev ett sånt där “jaha-pass”. Jag ska inte belasta foten som jag fick ett getingstick i sista dagen i Sydafrika så vi undviker att springa på den för att den värsta svullnaden i leden ska lägga sig. Och för att jag ska kunna tävla någorlunda smärtfritt på lördag. Ja, ni läste rätt. JAG SKA TÄVLA. Men det berättar jag mer om imorgon. Jag känner att det kräver sitt alldeles egna inlägg. Åter till träningen… så, eftersom jag inte ska springa på foten i onödan så blev det mage och överkropp. Imorgon ska jag testa av min längdansats inför lördag så det var bra att vi körde lugnt nu på kvällen. Det ska bli kul med längdträning!

Nu är jag jättetrött igen och ska gå och lägga mig. Jag kanske twittrar något från sängen

Kramar till er till vi hörs igen // Nadja

Fler övningar och framsteg

Igår var en lyckosam dag. Jag är så trött idag att jag inte ens i skrift orkar beskriva hur glad jag var igår. Jag klarade av att springa häck helt smärtfritt! Jag sprang på låga häckar (det vill säga 76 cm) och med fem steg mellan (på tävling har man tre steg) och det kändes oerhört bra. Jag kände mig lätt och fortfarande spänstig trots att jag inte har kört någon sådan träning på några månader
När vi kommer till Sydafrika nästa vecka så ska vi fortsätta att ha is i magen och köra på det här smarta sättet som vi har gjort den senaste månaden. Jag vet att jag kommer att vilja öka farterna och lägga till övningar men jag ska försöka att hålla mig cool. Speciellt nu när jag vet att det håller mig smärtfri

Imorse vaknade jag med halsont och en total trötthetskänsla. Jag ville ändå åka till Bosön för att träffa min sjukgymnast Anna en sista gång innan resan. Vi gick igenom alla övningar och la dessutom till en, sjysst! jag gjorde ingenting där jag fick upp flåset utan höll mig lugn och fin.

Eftersom jag känner mig så dålig så ställer jag in min träning ikväll och hoppas på att det vänder snabbt. Jag tänker vara frisk och hel i Sydafrika!
Har några mejl att svara på innan jag får gå och lägga mig och vila. Så nu gör jag det.
Vi hörs senare.

Stora kramar från Nadja

En härlig dag till ända…

Sitter inte i soffan utan… Ligger i sängen och skriver! Orkar knappt hålla mig vaken men är er så trogen att jag känner att jag vill göra en kort uppdatering

Idag har jag haft en helt magisk dag. Jag tränade ett pass på morgonen då jag blev utmanad i bromsman och dessutom gjorde allting helt smärtfritt! Precis som igår Jag kopplade på alla muskler som jag skulle och kunde till och med få kramp i vänsterfoten vilket är oerhört viktigt för mig. Nere i fötterna börjar allt och är fötterna inte med så har du större risk att få knäproblem.

På eftermiddagen körde jag ett kastpass med Anders. Som vanligt är hans pass uppfinningsrika samtidigt som de är jobbiga . Efter passet blev det tävling: att kasta en medicinboll under rumpan och mellan benen så långt man kunde. En riktig knas-övning som alla gick igång på vi fick till en riktigt skön stämning och jag kände att jag mådde så bra med alla skratt, knuffar och skrik omkring mig.
Fler sådana dagar tack!

Nu ska jag sova. Är HELT färdig !

Kramar Nadja

Jag är ett block

Bosön är mitt första hem. Inte andra. Och jag kände mig ännu mer hemma när jag fick se deras nya block som de använder här

På framsidan hittade jag mig själv. Så smickrande och gulligt.

Dags att inspireras!

Även idag gick jag upp 06.00… Känner mig så duktig och flitig och får hur mycket som helst gjort ! Idag har jag suttit och planerat en sponsorträff, ett träningsupplägg för en “ny adept” och så har jag rensat bland papper i alla mina gömmor

Idag ska jag gå den mentala träningskursen PGK, prestationsutveckling genom kommunikation. Som alltid inspirerar och motiverar den. Kursen gör mig stark och glad och jag tycker verkligen om alla mina kurskamrater. För att inte tala om Charlotte och Håkan som är kursledare! Vilka människor!

Ikväll blir det ett hårt pass med ALLA övningar som jag har fått från Anna. Kommer att gå igenom allt och pina mig själv till max Ska bli kul!

Igår körde jag bromsman och sitter nu med lite träningsvärk men friska knän ! Känner verkligen att jag är på rätt väg nu…

Ska hoppa in i duschen. Ville bara säga ett snabbt hej och önska er en bra dag!

Kramar Nadja

Alldeles strax…

Har varit uppe sedan 06.00 imorse. Känner mig hur pigg och glad som helst konstigt nog. Eller, så konstigt är det kanske inte eftersom jag faktiskt somnade redan 20.20 igår! Är inte det ganska bra jobbat?!
Alldeles strax ska jag in och köra bromsman med Britta och sedan fortsätter dagen med en massa roligheter.

Vi hörs senare, kram
Nadja

Hur lycklig tror ni att jag är idag?

Idag är dagen då jag använder en röd penna i min kalender. Och jag skriver med stora bokstäver:

JAG SPRANG HELT SMÄRTFRITT FÖR FÖRSTA GÅNGEN I KARRIÄREN.

Jag är så förbannat glad. Jag vet att jag har varit glad ganska många gånger i den här bloggen, så det är kanske inget nytt. Idag känner jag mig glad på ett annat sätt. Det är svårt att förklara. Har ni varit skadade någon gång? Har ni varit skadade i fler år? Sådär så att det blir det enda ni tänker på, så fort ni reser er upp från en stol, bär en tung väska eller går mot bussen eller bilen. Smärtan är alltid där och den blir till slut en del av er. När ni sedan ska träna eller lära in ett nytt rörelsemönster så är skadan där i bakhuvudet och ni rör er omedvetet lite “fel”. Det blir aningen snett och ni belastar kroppen ojämnt.

Så har jag haft det i HELA MIN KARRIÄR. Jag har alltid fått kompromissa. Jag har alltid fått lägga om, byta ut eller dra ifrån.

Jag gnäller inte. Jag lovar. Jag är inte bitter på det sättet som jag märker att jag får det att framstå som. Jag har bara ett behov av berätta om det mentalt jobbiga som kommer med skador. Det sätter sig i varje cell av din kropp. Det bildas ett smärtminne som gärna påminner dig dag som natt om att det är något som inte är riktigt 100 %.

Idag lyckades jag nog att lura det där smärtminnet och det är därför jag är så glad!

Jag var rädd och orolig innan vi skulle börja. Jag sa till min sjukgymnast Anna innan löpningen att jag var så nervös. Jag var nervös för att det skulle sticka och hugga så som det har gjort innan. Och jag var rädd för det där bakslaget. Jag tänkte också att det skulle vara jobbigt att först klara av ett lopp för att sedan få ont redan i andra loppet och behöva avsluta passet. Hade det varit första gången jag var skadad så hade jag inte varit lika orolig (jag vet hur positiv jag var de första åren!) men det där jäkla smärtminnet har mig i ett järngrepp.

Vi började lugnt och stilla och jag fick jogga genom att sätta ner hälen först - en mardröm för en friidrottare som vill springa högt på fotbladet - men vad gjorde det nu när jag inte kände något!?

Jag kände mig så studsig och lätt. Jag hade så mycket spring i benen! Jag ville bara lämna Anna och Leffe och ge mig ut i skogen och aldrig mer sluta springa. Jag hade visserligen stupat redan efter några kilometer men vad hade det spelat för roll?

Jag kommer inte att får springa mer i veckan för stegringen kommer att ske L Å N G S A M  T denna gång så jag får snällt hoppa ner i bassängen på Bosön och ha tålamod. Tålamod. Vilket ord alltså. Det gör mig nästan lite irriterad.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här men inser att det bara blir trist och upprepande.

Jag avslutar med ett ordspråk som är ett av mina favoriter. Och när ni tänker att jag är en envis jävel, vet då att jag har det här i bakhuvudet:

“Din uthållighet är måttet på hur mycket du tror på dig själv”

Kramar på er mina vänner

Nadja Casadei

Anna tar hand om mig

Anna From hjälper mig med min kropp och hon är SÅÅ duktig! Jag blir lika tagen varje gång jag träffar henne. Hennes energi och glädje smittar av sig och hon peppar mig när det känns kämpigt. Jag får sådan hjälp här på Bosön och det gör mig så lycklig!

Klar med morgonpasset.

Är klar med dagens första pass: löpning i vatten. Körde 3*4*20 sekunder med joggvila. Blev trött som tusan och andades så häftigt att jag var nära att svälja allt vatten i hela bassängen några gånger.
Är så jäkla nöjd när jag gör de här tidiga morgonpassen! När klockan ringer vid 07.15 vill jag egentligen bara dö men jag går ändå upp.
Sjukt skön känsla att veta att jag har så bra karaktär !

Kilar vidare. Kramar Nadja

Nästa sida »