Jag är pigg.

Vilken skön morgon! För en gångs skull så har jag sovit hela natten. Det är därför jag tycker att morgonen är skön I vanliga fall brukar jag vakna många gånger och känner mig trött när klockan ringer. I natt har jag inte vaknat en enda gång.

Kanske jag har börjat sova bättre igen bara för att jag har fått träna mer de två senaste dagarna?

Igår var jag på posten och hämtade ett paket. Det visade sig vara från min syster Bissan (Daniela) som har skickat mig en försenad födelsedagspresent! Jag blev så överraskad Ibland kanske folk tycker att det är dumt att vara sen med presenter på deras födelsedagar. Jag tycker bara att det är bra. På så sätt så varar ju födelsedagen ännu längre! Plus att det är roligare att få en present när man minst anar det.
I paketet fanns världens bästa body lotion: “Clean, Fresh Laundry”. Man luktar precis som nytvättat när man smörjer in sig med den. Jag har letat efter den ett tag men la ner projektet när jag tröttnade på att leta. Den ska finnas på KICKS men vi hittade den aldrig där när vi kollade jag och Bissan. Nu har hon alltså fixat den till mig. Sötnosen! Jag fick ett sött halsband från “David&Martin” också… Jag längtar till ikväll så att jag kan få prova det till vanliga kläder. Det passade inte så bra till träningskläderna

Igår kväll var jag på Stadion och kollade när min kompis Danne gjorde ett andra försök att knäcka mitt personliga rekord (2.08) på 800 meter. Det är alltid lika kul att vara där och heja och skrika på honom. Igår fegade han dock på första varvet och var dessutom väldigt trött och stel i vaderna så han missade med några tusendelar, igen. Om två veckor har han ett lopp. Lita på att jag är på plats då.

Jag var uppe 07.15 idag och har redan hunnit med min frukost… jag behöver dock en kopp kaffe till. Snart ska jag få åka iväg till Bosön och träna.

Kramar till er

Nadja

Idag SKA jag hoppa höjd…

… vare sig min snuva vill eller inte. Dumma, dumma snuva. Men snälla, snälla feber som ville försvinna så snabbt.

Åh, förlåt. Hej på er mina vänner!

Höll nästan på att glömma. Det kändes nästan som om att jag satt och skrev i min träningsdagbok

Min feber är som bortblåst. Nu är bara näsan lite rinnig men jag har inte ont någonstans. Då tänker jag att jag kan köra ett lättare teknikpass med Kajsa i höjd. Klarar jag inte det så lovar jag att lägga mig i sängen bums igen. Detta blir som ett litet test. För jag menar, om jag inte ens klarar av en timmes teknikträning så är jag verkligen inte redo att börja köra den andra träningen. Så, det här är min “nu-ska-jag-se-om-jag-är-okej-dag”. En sådan dag får alla ha.

Haha, varför försöker jag övertyga ER om att jag är redo för träning. Vilken tönt jag är

Igår låg jag mest inne hela dagen med avbrott för en runda till Lidingövallen. Jag skulle hämta en sak som jag har fått från Margot. Ett hjälpmedel som jag ska använda när jag gör en rolig sak till mina sponsorer. Spännande va?
Det var hur som helst galet skönt att få komma ut i luften!!! Jag har känt mig så instängd de två senaste dagarna. Blä. Och vädret ute har varit helt perfekt. Och min soffa har aldrig varit så oskön. I vanliga fall älskar jag min soffa och min lägenhet. Men inte när det är 25 grader ute.

Jag pratade med min lillasyster Bissan (Daniela) igår också. Fan vad jag gillar det! Hon har varit så grym och lyckats att få en plats hos PWC (revision) för att granska biståndsarbete i Afrika! Det är bara två eller tre stycken i hela Sverige som får det jobbet. Och MIN SYSTER är en av dem!! Jag fick nyheten när jag var i Portugal och var tvungen att ringa direkt. Jag blir så väldigt, löjligt stolt

Nog för idag.

Nu ska jag bädda min säng, dricka en kopp kaffe till (Gunnar sa igår att fem koppar kaffe om dagen minskar risken för bröstcancer med X antal procent) och sedan ska jag packa min träningsväska.

Vi hörs. Kramar från en som längtar efter sin träning

Nadja

Tuggar riskakor och städar

Nu har jag en “riskake”-period igen. Det är så förbannat gott och det är ett perfekt tilltugg när jag inte vill äta godis

Jag har städat bort ALLA mina högar av papper i mitt mysrum och nu sitter jag här i soffan och känner mig äckligt nöjd med mig själv. Jag längtar till imorgon för då ska min kära lillasyster Bissan komma hit till mig och jag ska få träffa Ebba Ljungmark som är på Bosön för lite tester och snack. Det ska bli väldigt roligt! Jag blir så glad när jag får träffa så positiva och sprudlande människor.

Det har varit mycket träning de senaste dagarna. Jag har klarat av att springa SEX lopp över sju häckar med fem steg mellan! Det är första gången sedan operationerna och det känns jäkligt positivt måste jag säga. Vid första loppet fick jag direkt en liten känning i vänsterknäet men jag rättade till tekniken och “VIPS” så funkade det och jag kunde genomföra hela träningspasset på ett bra sätt. Jag har också kunnat springa 9*100 meter utan att få vare sig kramp eller mer smärta. Det är också ett stort steg framåt. Jag känner mig stark och stabil i magen och ryggen och hela träningssituationen känns mer positiv än på länge. Ja, jag har sagt det förut. Men jag känner så varje gång jag tar mina baby-steps framåt DET är något som är positivt med att få en skada: ALLT du gör på vägen tillbaka blir framsteg och något att glädjas över. Det blir som att göra något för första gången igen. Den tanken hjälper mig alltid och får mig glad.

Jag har också kört ett bra pass i Bromsman-maskinen. Jag körde 1*5 st lätta benböj som uppvärmning och sedan 1*4 st där jag tog i lite mer och 3*3st där jag VERKLIGEN tog i Ni vet, Bromsman funkar som så att ju mer du tar i desto mer trycker den ner dig. Jag vet inte riktigt hur många kilo jag tar (kan tänka mig att det finns de som undrar) men jag vet att jag är väldigt jämn på båda benen. Det är så suveränt bra. För tidigare var jag starkare på höger och det var därför jag fick så ont i vänster. Nu är jag mer balanserad och jämnstark.

Direkt efter benböjen så kör vi hopp i en släd-maskin. Jag hoppar med både dubbla ben och enbenshopp. Det är en väldigt bra form av hoppstyrka för all kraft går rakt igenom knäna och jag behöver inte vara orolig för snedbelastningar eller vridningar.

Jag har några rader kvar att skriva i min träningsdagbok så jag behöver sluta att skriva här. Jag kramar er godnatt och säger att vi hörs imorgon igen

KRAM!

Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Alldeles för hetsigt… Men fantastiskt!

Hej vänner!

Jag skulle SÅ väldigt gärna vilja sitta här i flera timmar och skriva av mig. Både TILL er och för min egen skull… men som vanligt så har jag alldeles för lite tid. Som ni har märkt så har jag missat hela två dagar av uppdatering! Aj aj. Men kanske ingen gnäller för det, mer än mamma
Det har hänt så mycket grejer! Min syster Bissan har ju som sagt varit här och hälsat på och vi har varit i farten precis hela tiden. Det har inte funnits utrymme för att uppdatera bloggen.
Igår tog syster tåget hem och det kändes tomt med en gång… Jag ville verkligen inte att hon skulle åka! Hon passar in så bra här i mitt liv och mitt hem
I förgår tränade vi först ett pass på Bosön. Vi körde wetwest. Vi började med 5*30 sekunder och andra serien på 5*20 sekunder. Man kan inte tro det vid första anblicken men Bissan har en riktig vinnarskalle! Och hon hängde med hela passet Sedan bastade vi och åt en härlig lunch på Bosön innan vi stack in till stan för en heldag där. På kvällen gick vi på bio: Burlesque, och sedan somnade vi som två bebisar på två sekunder. Så att ni förstår det här rätt: vi gick på stan från 14.30 - 23.30 Det var fysiskt mycket jobbigare än att köra två pass med träning om dagen kan jag säga. Heja alla shoppade där ute!

Nu börjar mitt “vanliga liv” igen… så jag ska snart iväg till Bosön för att köra ett pass med min sjukgymnast Britta. Idag ska vi testa lite andra roliga övningar och sedan köra sprint tillsammans.
Hoppas att ni har det bra i kylan som kom tillbaka med stormsteg!

Kramar på er! Nadja

Födelsedag på Norra Brunn

Igår fyllde min systers pojkvän Max 25 år! Hurra Hurra Hurra! Min syster är av den galna sorten och har köpt Foo Fighters biljetter i London till honom… han blev så jäkla överraskad och glad. De ska iväg en vecka till “mitt London” och bara njuta och ha kul och bo på hotell. Det är de väl värda. Men som om inte det vore nog så hade hon fixat bord på Norra Brunn för en lång och trevlig middag med roliga komiker Vi satt och skrattade hela kvällen!

Jag har nästan glömt bort hur kul jag tycker att det är med stand-up! Det är ju skamligt! Jag älskar det verkligen och jag sitter bara och myser av att bli underhållen på det där sättet. Okej, jag skrattar lite för högt ibland också

Igår var inte bara glädje… För pappa och Bissan åkte hem och det tyckte jag inte alls om. Jag saknar dem redan! Nu får jag ju sitta här och äta min frukost själv igen och jag har ingen att snacka politik med. Igår hade vi världens diskussion om skatterna i Sverige. Jag kanske inte ska säga vem som sa vad men jag kan meddela att Bissan och jag var “på lag”
Inte för att jag är så väldigt insatt i politiken men jag har ju vissa argument som jag alltid kör (prova, det är klockrent och effektivt men dock inte så utvecklande) och jag kan det ytliga och jag tycker att det är ganska roligt att ha sådana här diskussioner. Hur som helst, det stora i det här är att vi alla lyckades med att hålla sams trots att vi tyckte olika. Är inte det ett stort bevis på vår kärlek till varandra!?

Shit! Jag har ju bråttom! Och så sitter jag här i godan ro och sörplar kaffe och pratar politik och födelsedag med er. Har en fullspäckad dag och måste rusa. Tänker avsluta med att säga att jag är arg på min dator som verkar vara lika arg på mig och inte vill samarbeta. Jag tror att den sjunger på sista versen. Nästa gång ska jag ha en Mac! Punkt slut.

Puss & kram till er och vi hörs snart igen // Nadja

Vackra Malmö

Malmö i sommartider. Vackert. Rofyllt. Ett ställe att samla sina krafter på om man skulle vilja. Eller göra av med de

Att träffa mina systrar är alltid speciellt. Dem är alla så härliga, glada, finurliga och ja… så syskonlika. Om ni förstår?

Min ett år yngre syster Bissan (Daniela) ska snart dra till Australien för att plugga ett halvår och därför kändes det extra roligt att hinna med att träffa henne!

Här är lite utplock från helgen som gick:

* Jag, Nadja Casadei, åt en mussla (BLÄ!)

* Vi fick tre böter på 2 dagar (och det var inte de små beloppen heller… Typiskt att alla alltid ska härma Stockholm!)

* Fick bensinstopp på en CYKELPARKERING! (lägligt) Var tvugna att ringa en Taxi och åka till en mack för att köpa bensin. För jadå, närmsta bensinmack bara skulle ligga LÄNGST bort.

* Stötte på en och samma person spontant TVÅ gånger (trodde bara sånt hände i Karlskrona)

 

 

 

 

 

 

 

Mot syster Bissan och Malmö!

Dax att ladda batterierna med en liten tripp till Malmö! Ses snart kära syster

Kramar så länge // Nadjis

Armband från syster Bissan

 

Hur ofta händer det att man skickar saker på posten nu för tiden?! Det gör man (eller jag i alla fall) nästan aldrig… Så hade jag beställt bilder på nätet eftersom jag vill göra fotoalbum och skickade några av dem finaste på mig och syser Bissan till henne. Samma dag som hon måste fått bilderna av mig fick jag ett armband av henne med posten! Är inte det LITE sjukt? Vi har alltså bestämt oss för att skicka iväg något exakt samtidigt. Och det vore ju inte så konstigt om det inte var så att det är något vi ALDRIG gör i vanliga fall

Syskontelepati! Tack älskade syster för det söta armbandet… Bella bär sitt också.

Nu iväg till träningen. 12 pass per vecka blir det och jag känner mig i farligt fin form. Inte toppform, men mer vältränad än någonsin tidigare!

Kramar från Tiger

Lite Karlskronabilder

 

« Föregående sida — Nästa sida »