Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

INNaN JaG DRaR.

God lunch vapendragare dĂ€r, VĂ€skan Ă€r packad, trĂ€ningsprogrammen Ă€r skrivna och om nĂ„gra timmar kommer min taxi för att köra mig mot Arlanda.  Jag vaknade med lite halsont idag och kĂ€nslan av panik kröp pĂ„ mig. Jag har INTE tid att bli sjuk nu.  Men Ă„ andra sidan sĂ„ sprang jag grymma intervaller i förrgĂ„r och kroppen brukar alltid reagera pĂ„ det.  Jag har Ă„terigen satt Agne-Nadja-pers i styrkan och jag har sprungit mina 3 km snabbare Ă€n tidigare och nu ser jag fram emot att fĂ„ ut min nyvunna kraft i grenarna. Det Ă€r Ă€ndĂ„ det som rĂ€knas.  Stark Ă€r roligt att vara, men det Ă€r friidrott jag hĂ„ller pĂ„ med.  Det Ă€r teknik och kĂ€nsla som ska samstĂ€mmas. Rytm och timing och explosivitet vid precis rĂ€tt tillfĂ€lle.  I Barcelona kommer jag att trĂ€na intervaller och hoppstyrka tillsammans med ATEA. Passen Ă€r uppbyggda sĂ„ som jag brukar köra dom och det ska bli roligt att se vad mina atleter dĂ€r mĂ€ktar med.  Jag har kameran med mig och kommer att fota sĂ„ mycket jag bara kan och hinner med.  Med mig pĂ„ resan har jag ocksĂ„ mina nya favorittassar: Ascoola seglarskor frĂ„n Qlar Kommunikation!  Jag Ă€r ju lite smĂ„tt galen i skor och den sidan kan ingen hejda mig frĂ„n att leva ut.  Att Barcelona sedan Ă€r den shoppingtokiges stad behöver vi inte gĂ„ in nĂ€rmre pĂ„...  Jag har inte alls mycket att sĂ€ga idag, jag ville mest kika in och sĂ€ga hej. Och önska dig en bra dag. Och sĂ€ga att jag tycker att du ska unna dig din favoritdryck i solen under dagen ❀ Vilken min blir vet du ju... SKÅL! 

ÖVeRRaSKNiNG.

Hej kĂ€ra torsdag, hej kĂ€ra du ❀ Det doftar nystĂ€dat och frĂ€scht i hela lĂ€genheten.  Jag har haft dom hĂ€r smĂ„ttingarna plus förĂ€ldrar pĂ„ besök i tvĂ„ dagar.  Och innan dom lĂ€mnade mig sĂ„ stĂ€dade dom sĂ„ rent att du kan slicka pĂ„ golven om du har fallenhet för sĂ„dant.  Givetvis sĂ„g det ut som ett bombnedslag under tiden men Gisela och Calle vet hur man lĂ€mnar med stil.  Och överallt hade dom lagt smĂ„ lappar med budskap: "vi Ă€lskar dig", "du Ă€r bĂ€st" och sĂ„ en liten teckning frĂ„n barnen.  Att komma hem trött och jĂ€vlig efter en heldag ute pĂ„ vift och mötas av sĂ„nt dĂ€r Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ en kick.  Vi har egentligen inte gjort nĂ„got speciellt. Bara att fĂ„ hĂ€nga med dessa humorister Ă€r glĂ€dje nog.  Jag tĂ€nkte pĂ„ det nĂ€r jag klev upp 06.00 igĂ„r och rĂ„kade vĂ€cka gĂ€nget   - det första dom gör Ă€r att dra ett skĂ€mt och att skratta. BĂ€sta starten pĂ„ en dag.  Under tiden jag har trĂ€nat sĂ„ har dom roat sig sjĂ€lva och som en överraskning fixade dom ny lampa till köksbordet, nya gardiner till sovrummet och sommarlampor till mina andra fönster.  Det var som ett nytt hem. TrĂ€ningen rullar pĂ„ som den ska och jag börjar kĂ€nna mig starkare i kroppen igen nu nĂ€r jag har lagt till bĂ„de fisk och Ă€gg i kosten.  Jag riktigt kĂ€nner hur kroppen suger Ă„t sig. Jag blir aningen tyngre men inte sĂ„ att det stör i varken löpning eller hopp.  NĂ„gon Ă€r sĂ€kert nyfiken pĂ„ vikt och jag kan berĂ€tta att jag Ă€r 1.74 lĂ„ng och har varit som absolut starkast nĂ€r jag legat pĂ„ 64-65 kilo.  Under VM i Berlin var jag nere pĂ„ 59 och kĂ€nde mig snabb men lĂ„ngt ifrĂ„n stark. NĂ€r jag satte mitt personliga rekord i sjukamp vĂ€gde jag 62,5. Det var vad jag var nere pĂ„ nu ocksĂ„ med plant based mat, men skillnaden Ă€r att jag ligger i hĂ„rdtrĂ€ning nu.  I hĂ„rdtrĂ€ning har jag alltid vĂ€gt runt 66-67 tidigare. Det Ă€r aldrig bra att gĂ„ ner för mycket för tidigt eller under en lĂ€ngre period. Att vĂ€ga lĂ€tt Ă€r en sak som fungerar för mig nĂ€r jag tĂ€vlar.  Inte nĂ€r jag trĂ€nar riktigt hĂ„rt.  Min uppgift idag Ă€r att springa 3 x 300 meter + 3 x 200 meter. Jag ska som vanligt ladda med gröt och nötter och bĂ€r. Och hoppas pĂ„ en skön kĂ€nsla i löpningen.  Imorgon fyller min Ă€lskade pappa 70 Ă„r och jag med familj ska fira honom ordentligt!  Han har fĂ„tt besök frĂ„n slĂ€kten i Italien sĂ„ jag kan tĂ€nka mig att det kommer att bli livat.  Jag hĂ„ller dig uppdaterad ❀ Mot gröten, musklerna piper.  Puss och kram, Nadja 

Luft under vingarna. 

God eftermiddag hjĂ€ltar och hjĂ€ltinnor. 

Idag blir det text som jag lovade igĂ„r. Mitt perspektiv pĂ„ friidrott frĂ„n Friidrott.se

Redo? Bra. 

Ta en kaffe, te och en frukt sĂ„ kör vi: 

"Friidrotten har rÀddat mig sÄ mÄnga gÄnger i mitt liv.

NĂ€r jag var ung och osĂ€ker sökte jag mig till idrotten för att fĂ„ ut alla kĂ€nslor jag bar pĂ„ inom mig och som jag inte hade lĂ€rt mig att uttrycka i ord. 

NÀr jag var ledsen sprang jag för att rensa huvudet. NÀr jag var arg, för att lÀtta pÄ trycket.

  

NĂ€r jag var glad och ingen höjdare pĂ„ att dansa sĂ„ hoppade jag istĂ€llet. Friidrotten betydde rörelseglĂ€dje för mig. 

Och sakta men sĂ€kert vĂ€xte en dröm inom mig – att fĂ„ ut all den energi som jag kĂ€nde att jag hade i min kropp genom att trĂ€na och tĂ€vla. 

Och jag ville göra det bra.

Jag ville bli bÀst.

De utnötta meningarna ”att bli bĂ€st i vĂ€rlden” och att ”vinna OS-guld” ekade i mitt huvud under varje pass jag genomförde. Genom höstskogarna sprang jag med en tro om att varje steg jag tog rĂ€knades. Jag kĂ€nde trycket i min kropp och jag pressade den alltid mer Ă€n jag egentligen skulle ha gjort.  Det har jag förstĂ„tt sĂ„hĂ€r i efterhand. 

Det Ă€r mycket jag förstĂ„r i efterhand. 

Sommaren 2013 var jag i mitt livs form. Jag kĂ€nde att jag, efter mĂ„nga Ă„r av skador och snabba comebacker, Ă€ntligen hade fĂ„tt bitarna pĂ„ plats. 

  

Jag kĂ€mpade visserligen med ett blödande magsĂ„r men jag trĂ€nade i samma anda som nĂ€r jag var liten – allting skulle gĂ„.

Eftersom jag var i bra form och nÀra VM-kvalgrÀnsen i Europacupen sÄ bestÀmde jag och trÀnare Leif att jag skulle försöka VM-kvala i Finland nÄgra veckor senare.

Jag var laddad och lycklig.

  

En vecka innan VM-kvalet slet jag av hĂ€lsenan pĂ„ ett lĂ€ngdhoppspass och min vĂ€rld föll i tusen bitar. 

För första gĂ„ngen i min karriĂ€r flög tanken genom mitt huvud: ”Hur ska jag orka det hĂ€r?”

Jag lĂ„g med ansiktet mot tartanen och nĂ€r tĂ„rarna rann ner frĂ„n kinderna noterade jag att de var varma. ”SĂ„ skönt”, minns jag att jag tĂ€nkte. ”Det finns vĂ€rme kvar i den hĂ€r kroppen”.

Jag ringde pappa, som utan att förstĂ„ det, rĂ€ddade mig den dĂ€r dagen. 

Hans ord vÀckte precis allt inom mig:

”Det Ă€r okej Nadjis. Du har kĂ€mpat sĂ„ lĂ€nge nu. Och det finns faktiskt annat i livet”

  

Annat i livet?! Än det jag faktiskt Ă€lskar?

Skulle inte tro det.

Jag Ă„kte till sjukhuset med ny energi. Sydde ihop hĂ€lsenan och började planera den lĂ„nga vĂ€gen med rehabilitering. 

I tre mÄnader gick jag med en boot, en form av pjÀxa som fixerar foten och avlastar den.

Jag trÀnade, Ät, sov, duschade och slet ont med den.

  

En vecka efter att jag fÄtt ta av den skulle jag Àta frukost innan ett trÀningspass som jag aldrig kom till.

Jag hade istÀllet fÄtt ett samtal om att jag hade lymfkörtelcancer.

I magen och halsen.

Den hĂ€r gĂ„ngen grĂ€t jag inte mot nĂ„gon tartan. Och jag tĂ€nkte aldrig pĂ„ att ge upp. Jag tĂ€nkte bara pĂ„ att överleva. 

Och nÀr min syster Bella satt pÄ golvet med mig i mitt vardagsrum med tÄrarna sprutandes frÄn ögonen var hennes dolda, men för mig sÄ uppenbara meddelande, detsamma som min fars:

”Hur gör du nu? Slutar du med friidrotten?”

  

Och jag skrattade, sÀkert av chock, nÀr jag svarade:

”Vad pratar du om? Varför skulle jag göra det? Det hĂ€r Ă€r bara en kort period i mitt liv. Och jag vill tillbaka. SĂ„ nej. Det kommer jag inte att göra”.

PĂ„ nĂ„got konstigt sĂ€tt bar jag en övertygelse inom mig om att ju större utmaning jag möttes av, desto större vinstkĂ€nsla nĂ€r jag till slut skulle klara det. 

Den dĂ€r kraften, som jag trodde kom frĂ„n ingenstans men som jag idag förstĂ„r att jag varit i kontakt med sedan jag var liten, vet jag att vi alla har tillgĂ„ng till. 

Du som kĂ€mpar med skador, besvikelser och motgĂ„ngar: du kommer tillbaka. 

Du behöver bara lite envist hÄlla ut en stund.

HĂ„lla ut tills du tror att du nĂ„tt grĂ€nsen. 

DÄ flyttar du pÄ den.

  

NÀr du har gjort det en gÄng, sÄ kommer du att fÄ kÀnslan av att du kan göra det varje gÄng.

Och för allt som du Àlskar, sÄ ska du nöta ner vartenda berg som stÀller sig i din vÀg.

Att trĂ€na friidrott Ă€r fantastiskt, men ibland utsĂ€tter vi vĂ„ra kroppar för mer Ă€n vad de klarar av, vi fĂ„r ont och blir kanske skadade. DĂ„ behöver vi ta vĂ„rt ansvar gentemot oss sjĂ€lva – vi behöver fortsĂ€tta. För att vi kan och för att vi brinner för det vi gör.

Jag trĂ€nade under min tid som cancersjuk. Inte för att det egentligen var kul – jag var i Ă€rlighetens namn ganska ledsen – men för att jag visste att det skulle bli kul SEN. 

  

Sen, nĂ€r mitt berg jag nu mötts av höll samma höjd som marken. DĂ„ litade jag pĂ„ att glĂ€djen skulle komma tillbaka. 

Jag vet att det hĂ€r bara Ă€r ord, alltid sĂ„ lĂ€tta att slĂ€nga ur sig. Men om de trĂ€ffar dig nĂ„gonstans, sĂ„ kommer de förhoppningsvis att ge dig ork att fortsĂ€tta mot det du vill. 

Hittills har jag inte pratat med nĂ„gon friidrottare som har gĂ„tt genom karriĂ€ren utan motgĂ„ng. Och Ă€r du beredd pĂ„ att det kommer svĂ„ra tider, dĂ„ Ă€r du ocksĂ„ rustad att klara av det. 

Min vĂ€n Carolina KlĂŒft sa en gĂ„ng en mening till mig som jag burit med mig genom livet. Vi satt pĂ„ VĂ€rendsvallen i VĂ€xjö och jag var 16 Ă„r och ledsen. För vad minns jag inte. En bagatell alldeles sĂ€kert.

Men hennes budskap spred sig som mjukglass inom mig:

”Vi mĂ€nniskor Ă€r överlevare, jag tror inte att vi utsĂ€tts för nĂ„gonting som vi inte klarar av”.

Ord. Bara bokstĂ€ver. Men varje cell i min kropp reagerade. 

  

SĂ„dĂ€r kan vi hjĂ€lpa varandra i vĂ„r friidrottsfamilj. Skicka över varandra nĂ„gra bokstĂ€ver dĂ„ och dĂ„. Som i kombination och tillsammans kanske ingjuter hopp i nĂ„gon annans kropp och psyke. 

TÀnk sÄ stort!

TÀnk att fÄ vara en brÄkdel luft under nÄgons vingar.

NĂ€r jag var som mest sjuk i cancern, nĂ€r jag var ensam och stundtals orolig för utgĂ„ngen pĂ„ den hĂ€r resan, sĂ„ fanns mĂ„nga av er dĂ€r. Mina friidrottsvĂ€nner! 

Under Friidrotts-SM i Göteborg fick alla pĂ„ pallen ”fuck cancer-armband”. Kanske för att det gav pengar till forskningen. Men kanske ocksĂ„ för att vi verkar vara just en familj.

Mitt hjĂ€rta bultade sĂ„ hĂ„rt den dagen och jag tĂ€nkte: ”de gör det hĂ€r för mig!”

Den dagen var ni luften under mina vingar.

Tack!

Och kram.

Nadja"

  


En ko i magen

Det Àr grÄtt och regnvÄtt ute men jag mÄr ÀndÄ bÀttre idag. IgÄr var nÀmligen en mardrömskvÀll!

20131030-082043.jpg Dagen som började sÄ bra med fika pÄ Café Calma med Johanna Reimers frÄn Expressen, lunch med Gunnar, Jim och Göran och sedan ett besök av skrattande Carro Taxén och Rafael Askros - slutade i total kaos i kroppen.

20131030-082449.jpg Jag tog det lugnt hela tiden tycker jag. Njöt mest av att vara med i sĂ€llskapen. Men kroppen ville annorlunda och gav mig stickningar, vĂ€rmevĂ€xlingar och magont. Nu snackar vi inte vanlig magont. Som man slĂ€nger ur sig sĂ„dĂ€r i förbifarten nĂ€r nĂ„gon frĂ„gar hur du mĂ„r: "jag har lite ont i magen men annars Ă€r det bra!" ( sĂ„ sĂ€ger man kanske aldrig nĂ€r jag tĂ€nker efter, haha ). Nu pratar vi magont som om att du i panik mĂ„ste trycka ut en halv ko ( den största halva kon i hagen ). Men samtidigt kĂ€nns det som om att allt som kommer ut Ă€r FLYTANDE CHILI!!! Jag vet - nu blir jag personlig, men det Ă€r vĂ€l precis det som den hĂ€r hemsidan Ă€r till för, sĂ„ lĂ„t oss fortsĂ€tta 😀 Flytande chili. Fattar ni?! Jag fick feber sĂ„ fort jag tĂ€nkte pĂ„ toaletten till slut. Jag funderar pĂ„ om det Ă€r alla gifter som Ă„ker ut genom kroppen? Stackars Gunnar och hans döttrar. Det var krigsskjutning hĂ€r pĂ„ första vĂ„ningen hela kvĂ€llen och jag ojjade mig och gnydde som en bebis.

20131030-083326.jpg Det ska bli spĂ€nnande att se vad kroppen bjuder pĂ„ idag. Jag har nĂ€mligen inte Ă€tit nĂ„gon frukost Ă€nnu, för det svider fortfarande överallt och jag vill inte vĂ€cka den ko som sover. Jag ska till sjukhuset vid 13.00: lĂ€gga om CVK:n och lĂ€mna prover. DĂ„ ska jag frĂ„ga om det finns chili i cellgifterna! I övrigt sĂ„ Ă€r jag SÅ GLAD över ert engagemang vad gĂ€ller min lilla tjockis ( OBS: mopsen ) som kommer att flytta hem till mig efter jul. Jag sitter hĂ€r hemma och kollar alla era namnförslag och uttalar dem högt för mig sjĂ€lv. Jag behöver ju veta hur namnet lĂ€gger sig i munnen 🙂

20131030-083831.jpg Gunnar suckar mest. Jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger han har pĂ„börjat meningen: "ska du verkligen...!?" men avslutat den varje gĂ„ng jag gett honom "cancerblicken". Den fungerar ungefĂ€r samma som "hundvalpsögonen" men den hĂ€r Ă€r lite mer kraftfull, tycker jag allt. NĂ€r jag trĂ€nade körde jag alltid valpblicken pĂ„ min coach Leffe nĂ€r jag ville göra ett extra hopp eller springa ett till lopp. Det funkade bra till det senaste Ă„ret, efter Ă„tta Ă„rs samarbete, dĂ„ han förstod att jag för det mesta pressar mig för hĂ„rt och behöver ett "STOPP" istĂ€llet för en knuff i ryggen. Jag ska testa cancerblicken pĂ„ honom ocksĂ„ 😉 Resultatet redovisas om nĂ„gra veckor. En gĂ„ng Ă€r ju ingen gĂ„ng som bekant och jag behöver orka med nĂ„gra pass innan jag kan dra nĂ„gon slutsats. Som Gunnar skriver ofta i sina inlĂ€gg sĂ„ Ă€r humor otroligt viktigt, för oss bĂ„da. Och jag Ă€lskar att signaturen "Ola" drog ett skĂ€mt hĂ€r bland kommentarerna! Jag Ă€lskar ALLA era kommenterar för den delen. Men det vet ni ju redan och jag ska inte vara "gammal och gaggig" och tjata hĂ„l i huvudet pĂ„ er om det dĂ€r. Det jag ville komma till var humorn för tusan. SĂ„hĂ€r ungefĂ€r:

20131030-085149.jpg Eller varför inte den hÀr:

20131030-085216.jpg Jaha. DÄ Àr jag rustad för dagen. Vi hörs snart igen <3

20131030-085748.jpg (Anna E, jag och Lisa Hannula hade mys hos mig i söndags. Puss pÄ er)

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.