Bara ett snabbt hej!

Nu är vi där igen… Där, då jag uppdaterar SÅ DÅLIGT! Jag förbättrade mig under en dag i alla fall

Jag har haft besök av min syster Daniela (Bissan) och min kompis Fell som jag varit dagisbarn hos. Vi har tyvärr inte kunnat göra så värst mycket tillsammans eftersom jag har varit sjuk i fyra-fem dagar, men de har roat sig på eget håll så jag har fått vila upp mig. Jag ska ta en längre update senare. “Senare” brukar oftast betyda aldrig men vi får se

Eftersom jag har varit sjuk så har jag inte heller kunnat träna som planerat. Jag har alltså vilat länge. För mig är två dagar länge - tänk er då hur fyra-fem dagar känns! Blä. Igår fick kände jag mig aningen bättre och fick prova på att köra ett lättare styrkepass. Oh, så glad jag var över att få röra på mig igen. Och vet ni vad? Jag är fortfarande stark! Nu ligger jag bara FEM kilo under mitt pers i frivändningar. Förra veckan låg jag ju bara fem kilo under pers i överstöt men nu hänger även frivändningarna med Och detta efter att jag har varit sjuk i flera dagar. Jag är supernöjd!

Jag känner mig inte 100% frisk än så vi är försiktiga och kör ingen löpning ännu. Så idag blir första passet ett kul-pass. Jag vet inte vad det blir ikväll eftersom vi är flexibla i det här läget. Vi får se hur jag reagerar på den här träningen och sen lägger vi till eller drar ifrån. Det känns bra att vi gör så. Tidigare har jag varit mer slavisk under mitt schema men nu har jag lärt mig att det inte alltid är den bästa vägen att gå.

Är lite sen och måste göra mig i ordning. Jag vet att jag är oerhört tråkig just nu men jag hoppas att ni har tålamod! Jag får snart tillbaka gnistan att skriva igen

Stora kramar // Nadja

Seg i skallen.

God, god morgon på er alla!

Vilken trött liten kropp jag har just i denna stund. I förgår var jag som ett kraftpaket och idag känner jag mig som ett skal. Nu när jag börjar köra mer kvalitetsträning så kommer det att vara såhär ett tag eftersom jag behöver vänja mig vid de allt högre belastningarna som blir på min kropp. Och då behöver jag mer återhämtning. Jag tror att ni har hört den visan förut. Men det är bra med upprepning

I morse när jag vaknade kände jag verkligen att jag skulle kunna ligga kvar några timmar. Jag var så himla seg i huvudet och ögonlocken var så tunga. Jag vaknade visserligen två gånger inatt och fick aldrig någon riktig ro i kroppen. Jag började tänka regnjackor, material, vattentålighet och vandringsbyxor. Igår var jag nämligen hos min syster på hennes jobb en hel dag och jobbade lite själv. Jag har tänkt att det skulle vara bra för mitt huvud att få skingra tankarna lite när jag inte har träning och göra något annat. Hrmm… det var jobbigare än jag hade trott. Alla dessa nya produkter! Men kul och utmanande var det och när jag vaknade på natten så kändes det som om att produkterna hade lagt sig i fina små fack i hjärnan och det var enklare för mig att sortera dem. Min hjärna jobbade nog för högtryck Nu, såhär en dag efteråt, känner jag mig berikad av min nya kunskap och jag tänker plugga lite på egen hand tills nästa tillfälle dyker upp. Bella är helt galet bra på ALLTING i butiken och jag kan ju alltid tävla mot henne

Idag står två pass på schemat; sprint och styrka. Det är ganska dåligt väder ute så jag funderar på att köra inomhus idag. Tycker ni att det är bekvämt av mig?

Jag spelar mot 23 stycken (!) på Alfapet så om ni undrar varför det tar tid för mig ibland så vet ni varför…

Mitt kaffe idag var blaskigt. Jag ordnade till det igår kväll när jag kom hem så jag måste verkligen ha varit trött för det känns som om att jag har glömt kaffebönorna… Vatten och kaffegrädde… mmmm. Smarrigt!

På söndag flyttar min träningskompis Margot hit till Stockholm. Det ska bli så obeskrivligt kul! Vi ska träna, äta middagar, kolla film och bara må bra hela långa vintern och alla vintrar därefter. (Ja, Gunsa och Danne ska också vara med såklart).

Okej. Dags för en dusch och lite uppfräschning. Jag har nya skor till träningen idag Det piggar alltid upp!

Kramar Nadja

Oh så trött

Fan, jag kunde knappt öppna ögonen idag när klockan ringde… När jag gick upp och ställde mig framför mig så var jag helt svullen i hela ansiktet och hade konstigt nog mörka ringar under ögonen. Jag känner mig helt färdig. Jag sa ju det till er redan igår. Jag känner något i kroppen.

Träningarna igår gick bra. Spjutkastningen var rolig och vi övade på lite nya detaljer. Som att följa med spjutet ut i utkastet för att få med mer fart i det. Kände mig som en äkta finne i vissa kast

Idag har jag träningsvärk precis överallt. Även det visar att det finns något i kroppen som inte är helt som det ska. Jag brukar inte få träningsvärk av det som jag gjorde igår. Om det inte är första gången för säsongen som jag tränar på det sättet vill säga. Då är kroppen så ovan och jag får träningsvärk om jag så bara reser mig från en stol

Idag väntar distans, hoppstyrka och balans. Eftersom jag är så trött så funderar jag på att köra distansen i vattnet och på att slå ihop passen och köra ett för att kunna sova lite mer under dagen. Eller ska jag vila hela dagen? Här är jag så otroligt dålig! Jag gör hellre lite för mycket. Ibland är det bra - ibland är det dåligt. Ibland är det till och med det som gör att jag skadar mig.

Jag ska pratar med min coach och så bestämmer jag mig sen. Jag vet i alla fall att jag vilar nu på morgonen så att jag samlar lite extra krafter till ikväll.

Jag går en sväng med lilla Coco - som jag för övrigt ska lämna tillbaka idag (ÅH NEJ!) - och sen får en kopp kaffe väcka liv i mig igen.

Kramar i massor till er // Nadja

Tävling på Stadion

Grattis Danne till ditt pers på 1000 meter!

Min träningskompis Daniel Eklund sprang för första gången och fick tiden 2.48.15. Jag undrar hur jag hade klarat mig om jag hade tävlat mot honom? Han har ju inte slagit mig på 800 meter än så jag har ju en fin chans att vara konkurrenskraftig, eller vad säger du Danne?

Mina andra träningskompisar Margot och Anna sprang 200 meter på ett strålande sätt. Det var lite kylslaget i luften så jag blev imponerad över Margots 25.74. Vinden var -1.5 också och det gör mycket i ett sådant lopp. Det är så förbannat kul att åka och kolla på tävlingar! Mitt friidrottshjärta klappar extra i sådana miljöer. Såklart.

Jag och min sjukgymnast Britta ska testa en grej för mina knän under en vecka. Vi ska se hur jag reagerar om jag tar ultraljudsbehandling både på morgonen och på kvällen. Det brukar svida lite när jag går och lägger mig, efter all belastning under dagen, men inatt kände jag ingenting och jag tror att det berodde på ultraljudet! Fantastiskt i så fall. Meningen är inte att jag ska lura kroppen till att tro att jag inte har ont utan att hjälpa den på traven i läkningsprocessen då jag har belastat den hårt. Jag hjälper den med återhämtningen.

Idag regnar det här i Stockholm… Varför är det bara mysigt på hösten? Jag vill hitta något mysigt i det nu också. Jag var ute med Coco för en stund sedan och hon såg inte heller ut att njuta.

Igår hade jag vilodag. Jag var inte inne i min lägenhet på hela dagen. Jag kunde bara inte. Jag åkte runt till en massa olika ställen och kollade omkring. Jag var hemma en kort sväng men vände precis när jag kom innanför dörren. Jag kände att jag ändå är här inne så ofta. Speciellt när jag tränar två pass för då gör jag aldrig något mellan passen. Jag sover en timme, läser och laddar för nästa pass. Igår åkte jag istället in till stan, hälsade på syster och fikade på en gudomligt god chokladboll. Allt med Coco förstås

Idag har jag två pass och är tillbaka till verkligheten Jag börjar med styrka om lite mer än en timme och sedan ska jag, om vädret tillåter, kasta spjut igen. Både jag och Anders tyckte att det va så roligt förra gången så vi la in ett pass till innan han sticker på semester.

Okej vänner. Nu kilar jag vidare.

Vi hörs!

Kramar Nadja

Stark i hela kroppen.

Herre min skapare vad min kropp värker!
Klockan 08.30 i morse var jag på Bosön för att utmana kroppen med kul träning. För första gången i min karriär så har jag börjat träna djupa benböj och jag kan meddela att jag är SÅ klen! Jag har aldrig förut varit förbi 90 grader i benböjen men nu klarar jag av att gå hela vägen ner tack vare operationerna. Det är en underbar känsla att kunna använda kroppen i fulla rörelser. Det är så skönt att slippa vara begränsad hela tiden.
Nu i början får jag bara lov att köra med tom stång men meningen är att jag ska bli starkare och starkare och till slut kunna öka en aning med vikterna.

Jag är väldigt, väldigt stel i vristerna och höftböjaren också så mål ett är att få upp rörligheten i de partierna med hjälp av aktiv träning och inte bara stretch. Det är helt och håller en filosofi som jag tror på.

Jag ska bli stark i hela kedjan. Stark genom hela kroppen. Tre gånger i veckan kör jag dessa djupa benböjen och redan nu (efter tre pass) känner jag mig bättre, starkare och mer kontrollerad.

Ikväll skulle jag egentligen ha tävlat i bowling mot Margot och Danne men min energinivå är nere på noll efter dagens pass och jag känner att det är mycket bättre med återhämtning i soffan…

Klockan 21.00 börjar “Kvällen är din” och det tänker jag se. Det är ett så bra program. Jag blir alltid tårögd när jag ser lyckan i ögonen på de människor som blir överraskade.

Hoppas att ni får en jäkligt kul lördag!

Vi hörs imorgon igen. Då har jag distanspass, mage & rygg, kast-styrka och hoppstyrka. Om jag har någon energi på kvällen så ska jag lägga upp lite bilder från dagens träning.

Kramar Nadja

Kajsa Bergqvist inspirerar på träningen

Äntligen! Äntligen, äntligen, äntligen hoppar jag höjd igen!! Och vem har jag som tränare tror ni? Jo, världens bästa Kajsa! Kan jag få det bättre? Kan jag vara gladare? Jag säger alltid att allt är möjligt, men just nu tror jag att det är OMÖJLIGT att få det bättre än vad jag har det

Vi bokade in passet redan förra veckan och jag var snabb att förklara att jag faktiskt inte gjort någonting liknande sedan operationerna och att vi skulle ta det lite försiktigt. Kajsa var helt med på noterna och sa: “Vi ska leka höjd, Nadja. Bara skutta lite och göra andra roliga övningar” och jag blev så glad och pirrig. Jag har sett fram emot det är passet varje dag sedan vi bokade in det Jag har också varit nervös. Nervös som satan för hur knäet skulle reagera. Skulle det svullna upp? Skulle jag få den där “låsnings-känslan”? Skulle jag vara för klen? Eller skulle det rentav bara funka?

Vi har kört pytte-lite hoppstyrka så jag trodde inte att jag skulle få hoppa med någon ansats idag. Det gjorde vi inte heller. Jag fick köra med “fri” ansats och hoppa lite som jag ville. OCH JAG KLARADE DET!!! Jag hoppade! Det sved lite i knäet och leden kändes aningen stel men fan så nöjd jag är! Jag kände mig som alltid när jag tränar en gren efter ett längre uppehåll: kantig och vilsen. Men efter några hopp blev jag säkrare och till nästa vecka tror jag nog att jag kan sätta världsrekord igen

Efter hoppen körde vi igenom magen och ryggen. Så härligt det var! Vilken energi hon sprider, Kajsa. Det här var precis vad jag behövde just nu… när min energinivå har legat på noll och sommaren har känts alltför långt bort. Nu känner jag mig på banan igen och lite lättare.

I morse åkte jag till Bosön för att ta det lugnt och basta en timme. Jag ville koppla av. Andas ut. Jag ville vara ifred. Jag kände ett oerhört stort behov av det. Jag vet inte vart det kom ifrån. Jag njöt i fulla drag när jag satt där i bastun med min bok och en flaska vatten. Kroppen värkte och jag kände att den mådde gott av detta förslag från mig själv Jag tänkte att jag skulle mjukas upp inför eftermiddagens träning med Kajsa. Jag ville vara bra förberedd och studsig.

Jag hann också med att sova en timme och när jag vaknade var jag piggare och mer på hugget. Jag har verkligen inte varit mig lik de senaste veckorna men idag under höjdhoppet kände jag igen mig själv för en stund. Det glädjer mig.

Jag har frågat mig själv så många gånger dessa veckorna: “Vad är det du behöver Nadja? Vad är det du vill ha? Vad saknas?”. Jag har bara inte hittat något svar och det har irriterat mig. Det har stressat mig. Idag tänkte jag: “Vad fan, skit samma. Jag kanske aldrig kommer att hitta några svar. Jag kanske bara ska andas en gång och låta saker och ting vara för en stund? Det som sker, det sker”. Tanken spred lugn inom mig och den känns värdefull. Varför ska allting alltid vara så kämpigt? Varför ska jag hela tiden kämpa emot verkligheten? Saker och ting är ändå så som dem är. William (min mentala tränare) sa de gamla visdomsorden och rådet att strunta i det som jag inte kan förändra och förändra det jag kan. Så enkelt det är med tankar ibland

Jag har tagit en lång dusch och luktar så gott när jag sitter här i soffan. Jag dricker mitt te och lyssnar på goa låtar, filosoferar och funderar och ifrågasätter massa saker. Jag ska alldeles strax skriva min träningsdagbok och sedan dammsuga badrummet. Litervis med sand har hamnat på mattan efter mina längdhopp för några dagar sedan men jag har inte orkar städat bort det. Upps.

Jag önskar er den bästa kvällen.

Kramar från Lidingös bästa soffhörn!

Nadja

Måla måla måla…

Så var jag i farten igen! Jag kan inte få nog av att skapa Det kanske inte blir bäst varje gång men det är kul som tusan! Igår målades det med guldfärg som Gunsa hade inhandlat… Det blev en sådan lyster på tavlorna! Inte alls som det brukar bli när jag målar med vanlig färg.
Här kommer några smakprov.
Ps. jag är träningsledig idag och tänker storstäda min lägenhet. Hur duktig är jag inte? Jag ska rensa mitt lilla förråd i hallen och slänga allt som jag inte använder. Eller ge bort till min kompis Anna som håller på med loppis. Och Bissan min sköna, jag glömmer inte att du vill ha mina träningskläder
Har faktiskt träningsvärk i magen idag efter ett mage/rygg pass igår. Underbart! OCH träningsvärk i rumpan efter sprinten på morgonen… mmmmm. Mera!

Hög tid att fortsätta “jobba”. Kram kram Nadja

Litet bakslag…

Så kom det då… det där lilla bakslaget som man tydligen alltid ska räkna med när man är inne i en rehabperiod. Som jag skrev så hade jag 250 meters lopp på programmet i förgår. Jag kände mig ganska sliten redan när jag kom till träningen och tyckte att det kliade lite i halsen. Men jag ville ändå prova för att se hur det skulle kännas (jag kan INTE bara skita i att träna utan att prova!). Tyvärr så gjorde det alldeles för ont i knäna och jag kunde knappt koppla dem alls. Det är så det brukar bli när jag blir trött: att musklerna omkring knäet inte stöttar upp benet. Så det var bara att bryta. Jag blev inte glad, men inte arg heller. Jag försökte verkligen att tänka att jag faktiskt har gått framåt varje vecka nu och jag har kommit upp på en hög nivå väldigt fort vilket medför högre belastning och då är det bra att ta det lite lugnt så att jag inte får någon annan skada. Leffe som är så klok säger alltid till mig: “To go forward, you sometimes have to go backwards” och jag låter dem orden gälla denna veckan ut

Igår fick jag massage av Elvis och som alltid gjorde det SVINONT! Jag var så öm, så öm, så öm och ville faktiskt bara gråta. Det var inte skönt någonstans men idag känns det betydligt mycket bättre. Jag har värmeskydd på knäna och går runt här i lägenheten och väntar på att klockan ska bli 15.00 för då ska jag till radiohuset och vara med i “Stockholms Sportmagasin”
Efter det väntar ett styrkepass med Miss-Li…

Fram till dess ska jag nog bara njuta av dagen. Och dammsuga

Kramar Nadja

Helt nytt träningsschema…

Jag och tränare Leffe har bestämt oss för att lägga om träningsplaneringen helt då jag började få väldigt ont i mina opererade knän förra veckan. När jag stegrar träningen så SKA det göra lite ont men det här var alldeles för mycket. Så nu har vi tagit ett steg tillbaka, lagt in många fler vilodagar och en-dagars-pass och har tagit bort all löpning på bana. Nu är det vatten som gäller och andra små (ursäkta) jävligt tråkiga övningar. Men, tråkigt eller inte det ska göras!
Var rädda om er,
Kramar Nadja

Hur viktiga är vilodagarna?

Ja… det kan man ju fråga sig! Frågan om vilodagar är den fråga som jag allt som oftast diskuterar med min tränare Leffe. Jag vill träna mer och mer fast jag redan tränar sex dagar i veckan och två pass om dagen. (Under tävlingsperiod är det betydligt mindre. Då handlar det kanske om sju-åtta pass i veckan.) Jag vill lägga till fler övningar och aldrig tappa en enda dag med värdefull teknikträning. Min träningsvilja handlar inte så mycket om träningstimmarna i sig utan mest om viljan att lära mig alla de olika tekniker som min mångkamp kräver av mig och då behövs det många timmar.  När jag står där på banan så vill jag veta att jag har gjort allt jag har kunnat, tränat tekniken så bra det bara går och tagit ut mig själv i alla moment.

Med åren så har jag lärt mig att vilodagarna är GALET viktiga om jag vill hålla mig hel och frisk. Jag har gått sönder alldeles för många gånger och mina knän är slitna efter att ha kört hårdare träning än vad jag klarat av när jag var yngre. Jag har till och med förstått vilans betydelse så mycket att jag kan njuta av att vila! Jag kan njuta av att vara “lat” och att inte göra någonting. Det stör mig inte lika mycket längre som för bara ett år sedan.

Och tanken som jag hade innan: “Nu vilar jag och mina konkurrenter tränar!” ger mig inte längre panik. Jag utgår ifrån vad det är min kropp behöver för att utvecklas och den behöver VILA.

Jag tror också att för att kunna vila med gott samvete så behövs det (i vissa fall) en plan. Jag har till exempel olika förslag på saker att göra på min vilodag som jag kan ta fram och välja mellan när jag känner att jag behöver det. Det kan vara en inplanerad fika med en kompis eller att gå och köpa saker på stan som jag annars inte hinner med. I början var denna planen mycket viktig för mig, tills jag insåg att jag fasen inte behöver göra NÅGONTING på min vilodag! Nu sitter jag mest hemma och njuter när jag har vila. Går runt och plockar lite eller läser en bok. Eller som nu, skriver till er.

Alla vilar och återhämtar sig på olika sätt och det är viktigt att lyssna till sig själv och att vara ärlig. I början, när jag blev mer och mer medveten om vikten av att vila och hörde mig för i ämnet, så sa en massa människor till mig att jag behövde gå undan och vara ifred för att återhämta mig, eftersom jag är en så social person i vanliga fall. Och visst, jag gillar att gå undan ibland och att vara för mig själv, men det kändes ändå inte som det mest ärliga. Det förstod jag när Gärderud sa till mig: “Men Nadja, du är ju en så social person! Som får kraft av att vara med andra människor! Då är det klart att du ska vara det. Det kanske är ditt bästa sätt att vila på?!”

Och det stämmer för mig! Jag har alltid mått som bäst när jag har varit en vecka nere hos min familj i Karlskrona. Jag har alltid fått kraft och energi av det och där kan jag lova er att det inte finns “en lugn stund”. Det är fart och fläkt men också mycket kärlek, skratt och roliga historier.

Bara för det så ska jag ringa min syster. Jag älskar hennes skratt!

Kramar till er och njutningsfull vila // Nadja

« Föregående sida