Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

YoU RiSe ABoVe IT aLL.

04:45 och hela mitt system vaknar upp. Jag tĂ€nker instinktivt att jag mĂ„ste ha försovit mig och fĂ„r den dĂ€r kĂ€nslan av kyla och stress i kroppen som du sĂ€kert kĂ€nner igen. Kollar pĂ„ klockan och ser att den inte ens Ă€r 05:00.  Jag kan inte somna om.  SĂ„ jag gör en het kopp kaffe, fyller pĂ„ en skvĂ€tt med mjölk och sĂ€tter mig hĂ€r hos dig.  Jag Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt glad och varm efter din respons pĂ„ mitt senaste inlĂ€gg. Jag blev liksom trygg och lugn i efterhand av att veta att du Ă€r hĂ€r.  NĂ€r jag lĂ€ste kommentarerna blev jag bara lycklig ❀ Oavsett vad som hĂ€nder omkring mig, sĂ„ vet jag att jag har min armĂ© hĂ€r inne. Min bomullsliknande bĂ€dd av kĂ€rlek och öppenhet. Hit kan jag alltid komma och hĂ€mta det jag tror att vi alla behöver - uppbackning, inspiration, pepp och en dunk i ryggen dĂ„ och dĂ„.  SĂ„ tack för att du ger mig den hĂ€r platsen.  Solen stiger över VĂ€xjö och luften Ă€r frisk. Jag vet det eftersom jag glömde att stĂ€nga mina fönster igĂ„r. Det Ă€r kyligt i precis hela lĂ€genheten. Jag tror att det blir en fin dag.  Och jag har slĂ€ppt ut min instĂ€ngda stress och jag har trĂ€nat bra. Jag har biffat pĂ„ mig i styrkan - coach Agne sa till och med igĂ„r: "oj, du börjar se bitig ut Nadja!" Jag tar det som en komplimang. Jag menar, han mĂ„ste ju ha vetat vad han gjorde nĂ€r han la pĂ„ mig all den hĂ€r styrketrĂ€ningen. Jag skulle bli starkare och det har jag blivit.  Jag gör nĂ€stan alltid som jag blir tillsagd nĂ€r jag litar pĂ„ nĂ„gon. Det Ă€r en av mina styrkor - och en av mina svagheter.  NĂ€r jag blir för nitisk kan det skada mig. Jag bara ska göra det jag har fĂ„tt som uppgift. Jag ska klappa mig sjĂ€lv pĂ„ axeln Ă€ndĂ„, berĂ€tta att jag har blivit sĂ„ vĂ€ldigt bra pĂ„ att lita till mig sjĂ€lv ocksĂ„. Och pĂ„ min egen kĂ€nsla.  NĂ€r jag behöver vila sĂ„ vet jag det. SĂ„ lĂ„ngt kommen Ă€r jag. Och dĂ„ Ă€r jag inte gravid nej.  Nu vill jag berĂ€tta om nĂ„got pĂ„ riktigt roligt!  Du som följer mig pĂ„ instagram har sĂ„klart redan sett; jag Ă€r alltid sist pĂ„ bollen 😉  Men jag vill visa dig som inte har instagram:  Rio Ă€r utbytt mot den hĂ€r Ă€lsklingen. En stĂ„tlig Ford KUGA!  Jag hĂ€mtade henne pĂ„ RĂ„bergs bil förra veckan och hon gömde sig under ett skynke inne i bilhallen.  Jag var sĂ„ pirrig inför mötet och bytet. Och innan jag lĂ€mnade Rio pĂ„ parkeringen utanför sĂ„ tittade jag pĂ„ henne, tog ett djupt andetag och sa tack och hejdĂ„.  Det Ă€r kanske svĂ„rt att förstĂ„. Jag menar, det Ă€r plĂ„t och plast och gummi. Men det jag kör har ju kommit att bli ett med mig. Mina bilar fĂ„r stora affektionsvĂ€rden.  Mina bilar blir sĂ„ mycket knutna till och avspeglade mot min personlighet, mina mĂ„l och det jag tror pĂ„.  Det blir ocksĂ„ mitt varumĂ€rke, min hjĂ€lp under mĂ„nga Ă„r till alla mina trĂ€ningspass och tĂ€vlingar.  DĂ€rför kan det aldrig vara bara en bil.  Jag har ocksĂ„ bytt namnet pĂ„ hemsidan. Du som Ă€r uppmĂ€rksam har sĂ€kert redan sett det.  Vi heter numera: You rise above it all ❀ Som jag sa sĂ„ blev det ingen ordlek den hĂ€r gĂ„ngen. Varken jag eller min omgivningen kunde uppbringa kreativitet nog för att hitta nĂ„got som jag kĂ€nde passade.  IstĂ€llet fastnade jag för en mening som innehĂ„ller sĂ„ mycket mer.  You rise above it all stĂ„r för sĂ„ mycket inom mig.  Det stĂ„r för vilja, hĂ€ngivenhet och pannben. Det stĂ„r för att orka lite till, hitta utvĂ€gar och att hĂ€rda ut i dom mörkaste av stunder.  Meningen stĂ„r för den grundlĂ€ggande tron som ligger bakom mycket av det jag gör och mĂ„nga av dom beslut jag tar - allt blir bra.  Hur jĂ€vligt det Ă€n kĂ€nns, hur ledsen jag Ă€n blir, hur knĂ€ckt och stjĂ€lpt jag Ă€n kĂ€nner mig; sĂ„ viskar nĂ„got alltid i bakhuvudet pĂ„ mig - "allt kommer att bli bra, du tar dig igenom det dĂ€r". Du vet att pappa har lĂ€rt mig det. Och jag har mĂ„nga gĂ„nger tĂ€nkt: men kan han sĂ€ga nĂ„got annat?! Kan han ge mig ett bĂ€ttre rĂ„d? SĂ€ger han sĂ„ för att han Ă€r för lat för att komma pĂ„ nĂ„got bĂ€ttre eller?  Men pappa Ă€r inte dum. Han kanske vet att upprepning Ă€r ett bra sĂ€tt att prĂ€nta in nĂ„got pĂ„? För det har satt sig, och Ă€ven om jag inte alltid tror pĂ„ det fullt ut, sĂ„ finns det dĂ€r. Och det hjĂ€lper mig.  Men varför heter vi inte "allt blir bra" dĂ„?  Jo. SĂ„hĂ€r Ă€r det.  "Allt blir bra" Ă€r en fin mening. Och det Ă€r ett bra sĂ€tt för en förĂ€lder att svalka en orolig dotter, kanske. Men det ger mig inte kraft. Det ger mig ett lugn.  Att allt blir bra gör mig kanske lugn för tillfĂ€llet, men det gör mig ocksĂ„ passiv. "Det löser sig, det ordnar sig..." Men vem löser det? Och vem ordnar det?  DU.  Du, du och bara du.  Det Ă€r DU som reser dig. Det Ă€r du som tar smĂ€llen och det Ă€r du som uppbringar entusiasm och ork.  Och jag tror pĂ„ oss mĂ€nniskor. Jag tror pĂ„ vĂ„r förmĂ„ga och pĂ„ att vi bĂ€r oĂ€ndliga resurser inom oss. Jag vet vad vi kan Ă„stadkomma nĂ€r vi har viljan. Och jag vet att vi hĂ€rdar ut nĂ€r vi mĂ„ste.  NĂ„gra sĂ€ger att vissa Ă€r av "klent psyke", "inte kommer att fixa det", "inte kan hantera situationen", "inte Ă€r lĂ€mpad".  Vilket jĂ€vla skitsnack.  En mĂ€nniska KAN. Det handlar bara om att vi ska lĂ€ra oss. Och för det behövs det ibland lite hjĂ€lp utifrĂ„n, frĂ„n mĂ€nniskor runt omkring. Och det kanske kostar en del misslyckanden, det kanske kostar nĂ„gra fall ner pĂ„ knĂ€... men vi kan alltid resa oss igen!  You rise above it all stĂ„r för min tro pĂ„ dig, pĂ„ mig sjĂ€lv och pĂ„ vĂ„rt fantastiska psyke.  Det stĂ„r för min tro pĂ„ att vi kan vĂ€nda vĂ„r nuvarande situation, vi kan göra bĂ€ttre om det Ă€r vĂ„rt mĂ„l, vi kan tĂ€nka annorlunda om vi behöver.  Vi Ă€r fantastiska! Vi Ă€r formbara och vi har allt vi behöver högst upp pĂ„ kroppen.  Vi Ă€r tĂ„liga, vi Ă€r stĂ„tliga varelser och vi kan stĂ„ pall för mycket mer Ă€n vad vi ibland tror.  Av just dom hĂ€r anledningarna heter vi som vi heter nu.  Och jag ryser nĂ€r jag ser min bil vĂ€ntandes pĂ„ parkeringen för att ta mig till mitt nĂ€sta trĂ€ningspass. Det Ă€r som en enda stor post-it lapp med budskapet jag hoppas att du gillar lika mycket som jag: You rise above it all. Kom ihĂ„g det ❀  Kram och kĂ€rlek, Nadja 

DeT SPRiDS GLĂ€DJe.

Oh la laaa vĂ€nnen dĂ€r,  Jag Ă€r hemma igen!  Sverige snöar och jag Ă€r fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igĂ„r. LĂ€mnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna pĂ„ svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tĂ„get mot VĂ€xjö 17.21.  Behöver jag sĂ€ga att jag var trött nĂ€r VĂ€xjö vĂ€lkomnade mig 21.50?  Visst Ă€r det irriterande nĂ€r jag skriver ut varje minut? 😉  NĂ„got annat som Ă€r irriterande Ă€r SJ. SjĂ€lvklart stötte tĂ„get pĂ„ problem, vilket Ă€r helt okej. Problem Ă€r en del av livet, och SJ. Vad som dĂ€remot inte Ă€r okej Ă€r att SJ:s personal stĂ„r och fullkomligt tokskriker pĂ„ oss som kommer frĂ„n det försenade tĂ„get till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba pĂ„! Hoppa bara in! Kom igen dĂ„Ă„Ă„Ă„!" Jag menar, att dom Ă€r stressade Ă€r knappast vĂ„rt fel men stress gör nĂ„got med mĂ€nniskor. Det Ă€r nĂ€stan lite lĂ€skigt.  Hur reagerar du pĂ„ stress? NĂ€r minuterna Ă€r rĂ€knade, nĂ€r du har en deadline som du kĂ€nner att du inte hanterar? Vad gör du dĂ„?  Det Ă€r absolut mitt eget fel att jag hade problem med att fĂ„ med min stora packning pĂ„ tĂ„get, men jag hade inte rĂ€knat med att fĂ„ springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om Ă€n sĂ„.  TrĂ€ningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fĂ„tt en chans att testa pĂ„ min coachningsförmĂ„ga och jag gillar det mycket.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hĂ„llning.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna nya vinnarskallar, fĂ„tt se nĂ€r mĂ€nniskor tar ut sig fullstĂ€ndigt, ta hand om en skada och kĂ€nna pĂ„ stĂ€mningen och sammanhĂ„llningen i ett företag som öser pĂ„ framĂ„t.  Min livslust Ă€r stor och jag Ă€r sugen pĂ„ att testa pĂ„ mĂ„nga saker, som du vet. SĂ„ nu Ă€r min nya lust att starta trĂ€ningsresor! Det kommer sĂ€kert inte att hĂ€nda, jag har annat att tĂ€nka pĂ„ nu. Men det Ă€r en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  FörstĂ„ sĂ„ roligt att Ă„ka ivĂ€g tillsammans: trĂ€na med musik, Ă€ta bra mat, lyssna pĂ„ inspirerande förelĂ€sningar och trĂ€na lite till?!  Skulle du haka pĂ„ om jag ordnade nĂ„got sĂ„dant?  Klockan nĂ€rmar sig 11.00 och jag vill skicka ivĂ€g en grattishĂ€lsning till en kvinna som jag inte tror att du kĂ€nner Ă€nnu:  Hon heter Anette och nĂ€r jag har tid över frĂ„n trĂ€ning och andra Ă„taganden sĂ„ fĂ„r jag utnyttja min utbildning pĂ„ henne och hennes mans företag ApelgĂ„rden AB.  Jag fĂ„r en chans att utveckla andra sidor hos mig sjĂ€lv och jag fĂ„r ta ansvar pĂ„ andra omrĂ„den Ă€n inom trĂ€ning. En balans av idrott och att anvĂ€nda hjĂ€rnan tror jag Ă€r ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde sĂ„ mellan 2008-2011 och jag reagerade vĂ€ldigt bra pĂ„ den kombinationen.  Jag vill gratta henne hĂ€r eftersom hon Ă€r som ni: hon tĂ€nker pĂ„ sina medmĂ€nniskor och hon hjĂ€lper till om hon kan.  Och visst Ă€r det sĂ„ att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som kĂ€nner Anette lite mer nu kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla sĂ€kert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i vĂ„ra liv.  SĂ„, GRATTIS pĂ„ din dag Anette. Tack för att du Ă€r en sĂ„ inspirerande medmĂ€nniska ❀ Nu har klockan sprungit ivĂ€g igen... jag kom in i den dĂ€r berömda bubblan.  Jag sĂ€tter ett finger mot den och sprĂ€cker den. Jag behöver ju göra annat ocksĂ„. Ingen trĂ€ning idag dock, jag har halsont och min kropp fĂ„r vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❀

TRĂ€NiNGSReSaN!

Puss och kram frĂ„n Spanien ❀ Vi anlĂ€nde sent till hotellet igĂ„r, jag tror att jag var pĂ„ mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll pĂ„ varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrĂ€mde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kĂ€nde direkt att det hĂ€r kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har trĂ€ffat mĂ€nniskor frĂ„n ATEA bör fĂ„ göra det snarast. Det Ă€r en bunt glada, galna, tokiga och öppna mĂ€nniskor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA kĂ€nner jag mig alltid uppskattad och vĂ€lkommen. Det Ă€r som att trĂ€ffa sin familj, pĂ„ fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi Ă€n mig kan förbrylla mig. Dom vill trĂ€na typ fem gĂ„nger om dagen, dom hittar pĂ„ grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag Ă€r ju van att köra hĂ„rt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte hĂ€r. Dom kör ett pass med mig och sen gĂ„r dom vidare och kör ett till med nĂ€sta instruktör...  Alternativ ger sig ut pĂ„ en helt egen löparrunda.  Monster Ă€r vad dom Ă€r!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igĂ„r har inte blivit bĂ€ttre och jag vaknade Ă€nnu vĂ€rre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals pĂ„ Apoteket och hoppas att jag hĂ„ller mig nĂ„gorlunda frĂ€sch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi Ă€ta gemensam lunch: buffĂ© blir det. BĂ€sta nĂ€r man Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Att Ă€ta. Gud, sĂ„ jag Ă€lskar mat.  PĂ„ första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var SÅ duktiga. Lyssnade sĂ„ intresserat och försökte verkligen göra det jag sa Ă„t dom att göra.  Det snackades hĂ„llning, snabba fötter och frĂ„nskjut. Att lĂ€ra sig löpteknik lĂ„ter enklare Ă€n vad det Ă€r. Men det hĂ€r gick fint. Och till kvĂ€llspasset vĂ€ntar ett hoppstyrkepass med fokus pĂ„ att förbĂ€ttra löpningen.  Det Ă€r ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli nĂ„gra toalettgrimaser nĂ„gra dagar framĂ„t.  Hur utmanar du dig sjĂ€lv idag? Har du nĂ„got pĂ„ schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag sjĂ€lv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu mĂ„ste jag slĂ€nga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

INNaN JaG DRaR.

God lunch vapendragare dĂ€r, VĂ€skan Ă€r packad, trĂ€ningsprogrammen Ă€r skrivna och om nĂ„gra timmar kommer min taxi för att köra mig mot Arlanda.  Jag vaknade med lite halsont idag och kĂ€nslan av panik kröp pĂ„ mig. Jag har INTE tid att bli sjuk nu.  Men Ă„ andra sidan sĂ„ sprang jag grymma intervaller i förrgĂ„r och kroppen brukar alltid reagera pĂ„ det.  Jag har Ă„terigen satt Agne-Nadja-pers i styrkan och jag har sprungit mina 3 km snabbare Ă€n tidigare och nu ser jag fram emot att fĂ„ ut min nyvunna kraft i grenarna. Det Ă€r Ă€ndĂ„ det som rĂ€knas.  Stark Ă€r roligt att vara, men det Ă€r friidrott jag hĂ„ller pĂ„ med.  Det Ă€r teknik och kĂ€nsla som ska samstĂ€mmas. Rytm och timing och explosivitet vid precis rĂ€tt tillfĂ€lle.  I Barcelona kommer jag att trĂ€na intervaller och hoppstyrka tillsammans med ATEA. Passen Ă€r uppbyggda sĂ„ som jag brukar köra dom och det ska bli roligt att se vad mina atleter dĂ€r mĂ€ktar med.  Jag har kameran med mig och kommer att fota sĂ„ mycket jag bara kan och hinner med.  Med mig pĂ„ resan har jag ocksĂ„ mina nya favorittassar: Ascoola seglarskor frĂ„n Qlar Kommunikation!  Jag Ă€r ju lite smĂ„tt galen i skor och den sidan kan ingen hejda mig frĂ„n att leva ut.  Att Barcelona sedan Ă€r den shoppingtokiges stad behöver vi inte gĂ„ in nĂ€rmre pĂ„...  Jag har inte alls mycket att sĂ€ga idag, jag ville mest kika in och sĂ€ga hej. Och önska dig en bra dag. Och sĂ€ga att jag tycker att du ska unna dig din favoritdryck i solen under dagen ❀ Vilken min blir vet du ju... SKÅL! 

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej frĂ„n ett litet bakelsemonster ❀ Jag Ă€r Ă€ntligen hemma i VĂ€xjö igen. Det har varit en lĂ„ng resa och det Ă€r alltid hĂ€rligt att fĂ„ komma hem till sin egen sĂ€ng Ă€ven om det Ă€r fantastiskt att vara utomlands.  Min sĂ€ng Ă€r den bĂ€sta.  Och idag ska jag fĂ„ trĂ€ffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag sĂ„g honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har vĂ€xt till sig.  Jag ser fram emot en trĂ€ningsperiod hĂ€r nere nu. Mina trĂ€ningskompisar har haft en veckas vila och Ă€r sĂ€kert hur redo som helst för att köra igĂ„ng. Och dom spar aldrig pĂ„ nĂ„got krut. SĂ„ jag kommer att fĂ„ kĂ€mpa hĂ„rt för att hĂ„lla jĂ€mna steg.  Jag har trĂ€nat mycket styrka i en period nu och det kĂ€nns. Jag kĂ€nner mig tyngre i kroppen men ocksĂ„ mer sammansatt. Mer hel.  Jag mĂ€rkte av styrkan nĂ€r jag hoppade lĂ€ngd pĂ„ Bosön. Visserligen bara med nĂ„gra fĂ„ steg, men Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nde att spĂ€nsten lĂ„g dĂ€r nĂ„gonstans och vĂ€ntade pĂ„ mig.  Den kommer sen nĂ€r vi börjar lĂ€tta pĂ„ allting... det ska bli sĂ„ otroligt roligt att se vad som kan komma frĂ„n den hĂ€r kroppen.  Jag kĂ€nner mig helt tom inombords nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€ntningar. KĂ€nner mig som ett blankt blad.  Jag har varit sĂ„ trött pĂ„ att kĂ€mpa, sĂ„ ofantligt less pĂ„ motvindar, sĂ„ trött pĂ„ att uppbringa entusiasm inför varje litet förvĂ€ntat framsteg att jag till slut har slĂ€ppt det. Det fĂ„r liksom lite bli som det blir.  Inte sĂ„ att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lagt mig ner för rĂ€kning. Inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gett upp nĂ„got.  Men jag Ă€r försiktig med vad jag delar med mig av till andra. Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det kĂ€nns bra sĂ„.  Det kĂ€nns som om att jag behĂ„ller mer energi pĂ„ det sĂ€ttet.  Den hĂ€r resan, fram till idag, har varit sĂ„ vĂ€ldigt mĂ€rklig. FrĂ„n dom mörkaste dalar till smĂ„ kullar dĂ€r jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig nĂ„gra höga toppar med vackra vyer. Tidigare i livet har jag kunnat uthĂ€rda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det dĂ€r höga.  Dom hĂ€r senaste tvĂ„ Ă„ren av Ă„terhĂ€mtning frĂ„n cancern har varit mer plana. GrĂ„a. Jag har fĂ„tt sĂ€nka min acceptans överallt. Jag har fĂ„tt bli lycklig över sĂ„dant som jag skulle tagit för givet tidigare.  Jag har fĂ„tt bli mindre krĂ€sen.  Det har varit sĂ„ mycket 90% uthĂ€rda och 10% lyckorus och tillfredsstĂ€llelse.  Jag vet att mĂ„nga Ă€r trötta pĂ„ mitt tjat. Men jag vet ocksĂ„ att inte mĂ„nga har gĂ„tt min resa.  DĂ€rför skiter jag i Ă„sikterna om tjatet nu Ă€ven om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förstĂ„else. Jag tyckte att det var elakt att ha en Ă„sikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hĂ€lsena och cancer.  Jag kunde irritera mig pĂ„ att mĂ€nniskor trodde att allting var sĂ„ enkelt. Än idag kan det störa mig. Men dĂ„ har jag den hĂ€r insikten: det finns ingen dĂ€r ute, vad jag vet, som bĂ€r samma ryggsĂ€ck som jag. Och sĂ„ lĂ€nge det inte finns, sĂ„ kan ingen heller sĂ€ga nĂ„got om det.  Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lĂ„ng tid det bör ta. Det kanske tar ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r... eller sĂ„ tar det all tid och gĂ„r inte alls.  Vem vet?  SĂ„ kan du tĂ€nka nĂ€r du gĂ„r igenom nĂ„got svĂ„rt som andra har Ă„sikter om: ingen annan har faktiskt en jĂ€vla aning. Aning om dina omstĂ€ndigheter, dina kĂ€nslor, dina reaktioner, ditt sĂ€tt att ta dig framĂ„t. Och sĂ„ lĂ€nge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV - ja, dĂ„ kan dom heller inte sĂ€ga nĂ„gonting.  Du har all rĂ€tt att tycka att det Ă€r slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men Ă€ndĂ„ ha viljan att försöka.  Du har rĂ€tt till allt det dĂ€r. Jag vet att jag ibland sjĂ€lv har sneglat pĂ„ andra mĂ€nniskor och tĂ€nkt: men vad hĂ„ller han/hon pĂ„ med? Hur svĂ„rt ska det vara?  Men av min resa sĂ„ har jag lĂ€rt mig att det inte Ă€r sjysst att tĂ€nka sĂ„. Eller ens givande. Det Ă€r rent av bara idiotiskt. Och jag har fĂ„tt tĂ€nka om.  Jag vet inte vad mĂ€nniskan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt gĂ„r igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag Ă€r bara en medmĂ€nniska som Ă€r snabb att dömma.  Och varje gĂ„ng jag gör det sĂ„ skĂ€ms jag för mig sjĂ€lv. Men tanken ovan hjĂ€lper mig.  Den hjĂ€lper mig att hĂ„lla fötterna pĂ„ jorden, sĂ„ som pappa alltid har önskat att jag ska göra. PĂ„ den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats pĂ„ sĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga andra.  NĂ€r jag var ung lĂ€ste jag ett citat nĂ„gonstans. Jag lĂ€ste mĂ€ngder med sĂ„dana, och gör fortfarande, sĂ„ frĂ„ga mig inte varifrĂ„n det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag Ă€n gĂ„r.  SĂ„hĂ€r: "Din uthĂ„llighet Ă€r mĂ„ttet pĂ„ hur mycket du tror pĂ„ dig sjĂ€lv".  Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid kĂ€nt en enorm tro pĂ„ mig sjĂ€lv. Men det har ocksĂ„ kostat energi. Efter en hĂ„rd utmaning har jag kĂ€nt mig urholkad. Förbrukad och fĂ€rdig.  Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det stĂ„r alltid och vĂ€ger mot frĂ„gan: "Ă€r det vĂ€rt det?". SĂ„ lĂ€nge vi kan svara JA dĂ€r, ja... dĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r vĂ€l bara att köra. Vad finns det att vara rĂ€dd för?  Jag har hittat mĂ€ngder med svar pĂ„ den frĂ„gan: jag kan vara rĂ€dd för precis allt. Kanske du ocksĂ„. Men vem fan orkar? Jag tröttnade pĂ„ att vara rĂ€dd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade pĂ„ att vara "dĂ„lig". DĂ€rför pressar jag mig pĂ„ mina trĂ€ningspass, dĂ€rför gĂ„r jag all in, dĂ€rför fĂ„r det bĂ€ra eller brista.  För jag Ă€r inte rĂ€dd lĂ€ngre.  Jag har varit rĂ€dd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att sĂ€ga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro pĂ„ mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut... i omgĂ„ngar.  Men sĂ„ lĂ€nge du vet, nĂ„gonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det Ă€r övergĂ„ende och att ingen egentligen bryr sig, sĂ„ har du allt du behöver.  Att ingen egentligen bryr sig Ă€r en magisk tanke. För om vi ska vara Ă€rliga - hur snabbt slĂ€pper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte nĂ„got nytt att prata om? Denna morgonens nyheter Ă€r redan mentalt veckogamla.  Dessutom har alla fullt upp med sig sjĂ€lva.  Vi vinner alltid mycket mer pĂ„ att köra vĂ„rt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas pĂ„. Vi vinner sjĂ€lvrespekt genom att vĂ„ga fullfölja vĂ„r lĂ€ngtan.  Vi bĂ€r vĂ„ra huvuden högre, vi stĂ„r mer rakryggade pĂ„ denna jord och vi glöder mer, Ă€ven om vi alldeles sĂ€kert ser löjligt tilltufsade ut ibland.  Det Ă€r vad jag tror.  Jag tror pĂ„ dig som sliter i det tysta, Ă€ven om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du vill men att det inte har visat sig Ă€n. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du kĂ€nner att du kan men inte har gjort det Ă€n.  Jag tror pĂ„ dig som sticker ut hakan Ă€ven om den sticker ut mer Ă€n vad som Ă€r allmĂ€nt accepterat. Jag tror pĂ„ dig som kĂ€nner att du inte har det dĂ€r "lilla extra". För jag vet att vi alla kan plocka fram det. Det Ă€r inte fĂ„ förunnat. Det Ă€r en sak att lĂ€ra sig och att tro pĂ„.  Jag tror pĂ„ dig som "missade tĂ„get", som tog omvĂ€gen, som drog det kortaste strĂ„et.  Jag tror pĂ„ dig som misslyckas, jag tror pĂ„ dig som har förklaringar som omgivningen gĂ€rna gör om till "bortförklaringar". Jag tror pĂ„ dig som Ă€r utrĂ€knad.  Ibland rĂ€cker det att bara veta det.  Puss ❀  

Det Àr igÄng.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad hĂ€r: Redan innan det började fick skĂ€rmen Ă„ka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mĂ„ngkamp och du vet ju att min gĂ€stbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades pĂ„ att hon skulle fĂ„ vara med och det fick hon. Hon har inlett bra pĂ„ första grenen 60 meter hĂ€ck (8.87) och snart vĂ€ntar höjdhopp. Hennes bĂ€sta gren.  SĂ„ sjukt spĂ€nnande!  Och samtidigt hoppar Torneus lĂ€ngdkval. Han har redan direktkvalat med sitt lĂ€ngsta hopp för sĂ€songen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vĂ„r Sanna Kallur att inta den röda lĂ€ckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hĂ„lla ett extra öga pĂ„ Ă€r min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. DĂ€r har du en kvinna med krut i kroppen!  SjĂ€lv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir sĂ„ OTROLIGT pepp nĂ€r jag fĂ„r kolla pĂ„ ett mĂ€sterskap innan jag sjĂ€lv ska trĂ€na.  Jag kom hem sent i förgĂ„r och har mĂ„tt lite dĂ„ligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag Ă„t en dĂ„lig jĂ€kla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvĂ€rk en hel dag.  SĂ„ igĂ„r skulle jag egentligen ha kört bĂ„de höjd och styrka men fick lĂ€gga om och Ă„kte till Bosön för att köra igenom kroppen lĂ€tt med jogg, lĂ€tta hopp rakt fram istĂ€llet för upp och spjutlöpningar.  Det var en hĂ€rlig kĂ€nsla att vara tillbaka pĂ„ Bosön. Det Ă€r skön stĂ€mning dĂ€r varje gĂ„ng. Och en massa personer som jag kĂ€nner.  Bland annat fick jag trĂ€ffa den hĂ€r sötnosen: Annica. Hon Ă€r en riktig solstrĂ„le och kĂ€mpe och varje gĂ„ng jag trĂ€ffar henne sĂ„ fĂ„r jag vĂ€rldens största och varmaste kram. Vig Ă€r hon ocksĂ„, gammal gymnast som hon Ă€r. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara mĂ„ste hĂ€nga med i det! SĂ„ jag lĂ€mnar dig och sĂ€ger puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀ PS. Bara 900 klick kvar tills vi nĂ„r en miljon visningar pĂ„ instagram... grrrr 

TiLLsaMMaNS.

Godmorgon sköna böna och ungtupp dĂ€r, Vi minglar vidare i livet. Att mingla Ă€r som du vet inte min favoritgren. Men mĂ„nga Ă€r gĂ„ngerna dĂ„ vi behöver göra saker vi inte riktigt gillar.  Det skulle kommit en storm i förgĂ„r. Jag lĂ€ngtade efter den. LĂ€ngtade efter att inte kunna ta mig nĂ„gonstans. Ha en ursĂ€kt. "Nej men vet du. Det drog in en storm precis. Jag tar mig inte en millimeter. Banne mig. Det blir nog sĂ€ngen idag, igen".  SĂ€ngen Ă€r för tillfĂ€llet sĂ„ magiskt skön. Allt Ă€r sĂ„ mjukt och fluffigt. SĂ„ perfekt varm och omfamnande.  ... och som du ser sĂ„ skulle jag behöva nĂ„gra timmar till i den. Plus i kanten till hĂ„ret Ă€ndĂ„. SĂ„nt jĂ€kla svall.  Ja, man fĂ„r berömma sitt eget yttre till och frĂ„n.  I mĂ„ndags tog jag och Alex Rio upp mot Stockholm för att gĂ„ pĂ„ Cancerfondens gala Tillsammans mot cancer. Jag bjöd dit min samarbetspartner ATEA.  Annica var den som följde med och vilken rivig tjej sen dĂ„!  Helt hĂ€mningslös och glad och galen. Hon studsade upp pĂ„ röda mattan tillsammans med mig och vi pratade om allting som om vi kĂ€nt varandra i flera Ă„r.  Jag grĂ€t under galan och hon klappade mig tröstande pĂ„ armen.  Den hĂ€r galan alltsĂ„... den berör mig pĂ„ sĂ„ mĂ„nga plan och jag fĂ„r nĂ€stan panik nĂ€r jag ser inslagen om mĂ€nniskors olika öden.  Det var mycket dĂ€rför jag inte gick dit förra Ă„ret. Jag blir sĂ„ kĂ€nslomĂ€ssigt tömd och vĂ€ldigt ledsen nĂ€r jag har varit dĂ€r.  Det kĂ€nns sĂ„ enkelt innan, jag smajlar och fotar och har roligt... sen Ă€r det som en kĂ€ftsmĂ€ll frĂ„n det att första inslaget börjar rulla tills dess att summan pĂ„ dom insamlade pengarna exploderar pĂ„ ljustavlan i lokalen.  Jag fĂ„r alltid trĂ€ffa intressanta och varma mĂ€nniskor och glömmer inledningsvis att det finns mĂ€nniskor i samma rum som bara har nĂ„gra mĂ„nader kvar att leva...  Det Ă€r en kvĂ€ll som innehĂ„ller sĂ„ mycket och det Ă€r alltid kĂ€nslor av hĂ€rligt och obehagligt som blandas.   SĂ„g du galan? Eller gör du som en av mina vĂ€nner: stĂ€nger av. Hon klarar inte av att se det. Jag undrar ibland varför det blir sĂ„? Är det för mycket kĂ€nslor? Eller Ă€r det vad som krĂ€vs för att mĂ€nniskor ska engagera sig?  Jag blir matt bara av att skriva om det hĂ€r och mĂ€rker att jag har djupa veck i pannan och har dragit upp axlarna mot huvudet.  Vi pratar om nĂ„got annat.  Vad vill du prata om?  Eller vill du helst Ă€ta frukost och komma igĂ„ng med dagen? NĂ€ men vad tusan, klockan Ă€r 09.35 och jag tror att jag Ă€r ganska ensam om att inte ha "kommit igĂ„ng" Ă€n. Jag ska trĂ€na om nĂ„gra timmar sĂ„ sköldpadde-moodet Ă€r inte bortkopplat riktigt Ă€n.  Ha en glad dag, nu ska vi fnittra lite ❀

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.