Lycka till från Lars Winnerbäck!

Kom till ett soligt Sollentuna för att genomföra ett riktigt bra spjutpass. Min coach Anders kom också dit. Jag tyckte att han såg lite konstig ut. Och han var sen. Det ska ni veta att han ALDRIG är. När jag påpekade detta för honom sa han:

“Jag har en grej till dig. Det har inget ekonomiskt värde. Men du kanske blir glad ändå!”

Och så slängde han fram ett kuvert. Jag tänkte först att han kanske hade köpt biljetter till en konsert eftersom jag såg “United Stage” på framsidan och blev nyfiken. Men nej. I kuvertet ligger en bild. PÅ LASSE WINNERBÄCK! När jag såg att det stod “Nadja, lycka till med OS-satsningen” så började jag störtlipa! Jag kunde fan inte hålla mig! Tårarna bara sprutade. Jag tyckte att det var så otroligt, jävla, sjukt fint gjort av Anders. Och att få ett lycka till från Lasse värmde hela mitt hjärta! Tänk så konstigt

Sen tog han fram ett pyttelitet spjut. Även det hade Lasse signerat. Såååå galet bra! Det ska bli min nya tur-grej på mina tävlingar.

Usch så det kan gå!

Lovade ju att återkomma med en reflektion över min tävlingsstart i spjut och den kommer här:

VART TOG MIN KÄNSLA VÄGEN!!!?? Denna nyvunna vän som jag blev så glad över att finna… Jag sa till Anders redan på uppvärmningen att jag inte hittade riktigt samma tryck och känsla i kasten som på träningen men att det nog skulle gå bra ändå. Men det gjorde det inte. Jag borde ha förstått att spjut KRÄVER sin känsla. Fast å andra sidan så hade jag ju inte struntat i att tävla om jag hade haft den vetskapen så det spelar kanske ingen roll ändå. Jag vill nog bara gnälla lite

Mitt längsta kast mätte 33.20 med den tillfälliga ansatsen. Sen hade jag tre övertramp då jag (som alltid) ville springa på för mycket och kom alldeles för nära. Jag fick tyvärr inte med mig någon fart alls i kasten och blev stående på ett ben i utkastet. Jag var också ovan att ha Anders så långt ifrån mig och att han inte kunde coacha som han brukar. På träningen går han direkt fram till mig när något blir knas och vi kan ändra detaljer. Här blev det lite svårare och det är vår första tävling tillsammans vilket gjorde att vi inte riktigt kände igen oss i situationen. I andra grenar vet jag direkt vad jag behöver förändra för att göra det bättre till nästa hopp/kast/lopp, men i spjut är jag inte riktigt lika hemma ännu.

Egentligen är allt det där skitsamma. För jag förväntade mig ett mycket bättre resultat med tanke på det jag gjort på träning. Men det är bara att jobba vidare och inse att det kräver än lite mer finslipning innan jag hittar den där avslappningen på tävling som jag har på träning. Vi ska lägga in många spjutpass denna vecka (om Leffe tillåter!)

Nu behöver jag flytta min bil, för den står tydligen felparkerad. Och fler böter - det vill jag inte ha!

Kram så länge och hoppas att solen skiner på er

Tävlingsdebut idag

WIHOOO! Idag smäller det! Hur mycket det smäller återstår att se Jag ska få kasta spjut på Sollentunavallen. Vi är sex tjejer totalt och vädret har man lovat ska bli bättre och bättre. Shit, jag känner verkligen den där tävlingskänslan i kroppen. Det pirrar och bubblar och jag har svårt med maten. Härligt!

Som jag skrev i ett av mina förra inlägg så kastade jag otroligt bra på träningen för fyra dagar sen. Det är bara det att jag kastade IGEN dagen efter eftersom jag ville känna den goa känslan en gång till och då blev det inte riktigt så. Det passet blev inte alls lika bra. Och det är verkligen så det är med spjut. Ena dagen funkar allt och nästa får man det lite jobbigare och det kan bli 10 meter kortare än vanligt. Anders har hittills försökt tjata in det i mitt huvud men nu börjar jag faktiskt förstå det helt och hållet själv

 

Återkommer med resultat och reflektion om ni håller era tummar så länge.

Kram

Dikt från Anders

 

När jag loggade in på min Facebook igår kväll hade jag fått en såååå fin dikt av min spjuttränare Anders Walther. Den är inspirerad av en av Lasse Winnerbäcks låtar.

“om du går ut om natten
och sätter dig en stund
för att dagen blev så virrig
för att kasten gick så stumt

för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
och att jag ser spjut vina
men aldrig något sa

jag fattar alltihop
jag fattar alltihop

om du står och kastar nu
för hopp om längd och rymd
om träning allt du tänker på
bli av motgång inte skymd

om impuls och stäm
och långa vägar bort
om rytm i kropp och inte rytm
om spjut som landar torrt

jag fattar alltihop
jag fattar alltihop”

TACK ANDERS! Du förgyllde min kväll!!

Glad, gladare, Nadja…

Att känslor kan pendla så fort fram och tillbaka. Att harmonin i en gren kan försvinna så drastiskt för att sen komma tillbaka lika fort. Jag blir lika förundrad varje gång över hur den här grenen som kallas spjut funkar. Idag satt det mesta där det skulle igen. Jag hittade trycket i bröstet. Hittade rytmen och avslappningen och jag fick återigen kasta över 40 meter!!! Det har jag inte gjort sen jag kastade i Sydafrika för några månader sen. Men idag var det BÄTTRE än i Sydafrika, för jag kastade med KORT ansats!!

Jag har lite ont i höger biceps och kunde inte använda armen lika mycket som jag brukar göra… kanske det var det som var hemligheten idag? Precis när passet var slut så sa Anders: “Jaha, vad sägs om ett träningspass på tävling i helgen då?” och jag tänkte väl att det kunde vara roligt så nu kanske det blir tävlingsdebut på fredag. Huvudcoach Leffe verkade också gilla idén så vi får se hur det blir. I så fall blir det bara på den korta ansatsen och med VÄLDIGT lugn hastighet, men det kan ändå vara bra att få igång “tävlings-Nadja” lite smått även om det inte blir precis så som jag hade tänkt mig min tävlingsstart utomhus 2010.

Nu ska jag njuta av min glädje och dricka lite kaffe i min soffa. Till sist vill jag skicka en tanke till Jenny Kallur som efter år av skador äntligen kom tillbaka så fint till tävlingsbanan för att några tävlingar senare få en känning i baksidan… Båda systrarna har verkligen kämpat länge med sina skador så nu får det faan vara nog!

Första spjutpasset ute

Vilken härlig dag! Som gjord för att vara ute och träna. Det såg vi till att vara också. Vi vill nämligen ha massor av kast utomhus innan helgen i Götzis. Jag vill känna mig förbered till tusen och säker i min spjutkastning till skillnad från något av mina tidigare år. Jag har aldrig tränat såhär i den här grenen tidigare. Om jag ska vara ärlig så har vi knappt tränat den alls. Bara kastat lite på måfå. Men det har alltid varit ett medvetet val eftersom vi har haft SÅ mycket annat som vi har behövt jobba med! Men nu känner vi att vi kan lägga lite av tiden på det här “envisa” delmomentet i min sjukamp.

Och framåt går det Jag har hela tiden hittat lite mer känsla och lite mer timing och några kast inomhus har varit riktigt bra med lång arm och tryck i bröstet. Men så blir det sen en helt annan sak när man väl kommer ut. Därför väljer jag att inte kommentera dagens pass. Det var ett kom-igång-pass och ett känna-på-pass så analys blir det först efter andra passet utomhus.

  

Dax för Anders Walther!

1.                     Hej Anders! Vad kul att du ville vara med på det här! Berätta för mina läsare vad du har för funktion i Team Nadja.
   

   Herr spjutcoach!

                                                       Jag ska lära dig att kasta spjutet längre helt enkelt. Och vi är på god väg!

                             2         Har du provat någon sjukamp själv i ditt liv?

                                   Nej, ingen sjukamp, men åttakamp körde jag i unga år. Mångkamp är fantastiskt roligt!

                            3           Har du hållit på med idrott? Vilka sporter i så fall?

                                                 Judo, pingis, fotboll, handboll och så då friidrott förstås!

                            4           Har du någon hemsida?

  Nja, ingen egen så, men jag driver spjutforum.se

5                                      Vad utmärker en riktigt bra idrottare i dina ögon?

  En riktigt bra idrottare kan vara flera saker. Rent prestationsmässigt är det någon som presterar riktigt bra resultat, men det kan också vara någon som delar med sig av sig själv och sprider glädje runt sig, då är man en riktigt bra idrottare i mina ögon!

6                                        Om du vill, dela gärna med dig av en av dina livsdrömmare med oss!

Livsdrömmar kommer och går, men just nu är det att få se min adept, Felicia Thomsson, kasta över 40 meter i diskus i sommar och att se dig kasta över 50 meter i spjut på OS 2012.

7                                       Har du något bra citat att delge oss?

 Då väljer jag något av min favorit Karin Boye: “Visst är det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd”

8                                        Om du var ett djur, vilket djur skulle du vara då?

Jag skulle vilja vara en gepard, men skulle nog bli en sengångare…

9                                       Kaffe, te eller varm choklad?

 Varm choklad!

10                                   Om du går på krogen, dansar du då?

  Gärna och massor, jag älskar dans.

11                                   Om du fick ställa vilken fråga du ville till dig själv, vad skulle det vara för fråga då och vad skulle svaret bli?

  Jag ställer ofta frågor till mig själv, det är ju en del i att bli visare, att utvecklas. Om jag tar en lätt fråga skulle det vara:  - Vad gör du om 20 år Anders? …och svaret:  ingen djävla aning!

12                                     Visste du om att jag är mörkrädd? Är du det också?

Nej, faktiskt inte.

13                                    Har du någon favoritfrukt och varför?

 Ananas är bara bäst! Den är både snygg och god.

14                                   Vart kommer du att befinna dig den 27 juli – 12 augusti 2012?

  Förhoppningsvis får jag se flera svenska friidrottare göra fantastiska resultat på OS i London… Och förstås då se dig kasta 51,78m i spjut för att sedan säkerställa guldet i mångkampen via 2.09,32 på 800m!

En dag med guldkant

 

Vilken dag det var igår! Det hände så mycket grejer så jag kanske borde skriva fem inlägg idag!

 

Jag kan börja med att berätta att jag och Niklas hade beställt en ny systemkamera och den fick vi igår. En Canon EOS 1000D. Vilken jäkla kamera alltså! Bilderna blir knivskarpa! Den ligger perfekt i handen och klickljudet när man tar bilderna är ljuvligt. Vi fotade hela kvällen igår här hemma! Den ska med till Sydafrika. Vilka bilder det kommer att bli

 

 

 

 

 

Den andra superroliga grejen var att jag fick mitt Nadjagodis! Företaget Ti - Pe gav mig en låda med godisar i hallon & lakrits smak och på pappret står min adress till denna hemsida och med slogan: “Nadja Loves London”. Tack Ti - Pe! Vill ni gå in på deras hemsida för mer information så gör det här http://www.tipeprodukter.se/

 

 

 

 

 

Den tredje grejen som förgyllde dagen igår var förstås spjutträningen. HERREGUD vad det var jobbigt! Men Anders var tuff och hängde med på HELA uppvärmningen och när han var klar fick han en belöning. I dörren på väg in till Bosön träffade vi Mats Sundin. Lång som bara den och en glad prick. Vi tog lite bilder på honom med nya systemkameran.

 

 

 

 

 

Det fjärde roliga är att jag får så himla många fina mail av er som läser bloggen här och kollar runt på min hemsida! Jag blir så glad av era kommentarer och att ni stöttar mig i min satsning mot OS 2012. Tack också för de brev som jag får hem till mig

 

Hm… var det inte fler grejer? Jag vet att det var mer. Men jag får tänka på det en annan dag istället för nu måste jag förbereda mig inför träningen. Först blir det ett tufft pass hos sjukgymnasten (ja, det kan faktiskt vara tuff träning där!) och sen blir det häckträning ikväll.

 

Önskar er alla en skön dag! Kramar Nadja

 

 

 

 

En hel månadsrapportering, håll i hatten!

Sitter vid köksbordet och chattar med min syster Paula på MSN… Hon är allt för rolig hon! Hon påstår att det inte finns några vettiga killar alls i det här samhället och jag försöker övertyga henne om att det finns det visst! Antingen så är det för mesiga, snälla och för “på”. Eller så är det för självsäkra, för “svåra” och för dryga. Det är inte lätt att möta hennes krav kan jag lova. Hennes inställning har ingenting att göra med att hon är bitter, även om jag kanske fick det att låta så. Jag tror bara att det är så att hon är för tuff själv. Hon får liksom aldrig något motstånd. Hon har en väldigt rapp tunga den här damen så jag kan förstå att killar backar tre steg när hon sätter igång

Dessutom gav hon mig en liten avhyvling för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste tiden och det är därför jag sitter här och skriver nu. Bäst att göra som storasyster säger

Jag har verkligen inte haft mycket tid över den här månaden! Jag har hela tiden tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva, eller läsa en bok eller bara sitta och titta ut genom vårt fönster i mysrummet. Men jag har inte känt någon ro. Bara tanken på allt som jag varit tvungen att göra har stressat mig. Men nu är det lugnare och nästa månad ska jag verkligen försöka att uppdatera min hemsida lite oftare. Jag brukar faktiskt lägga in några twitter - inlägg på första sidan med små notiser om vad som händer när jag känner att jag inte hinner skriva allt för mycket här på bloggen…

För en vecka sedan var jag och min sambo på kräftskiva i Jönköping. Det blev en helvild kväll kan jag lova. Och jag är SÅ glad över att jag är nykterist! Bara synen av Niklas dagen efter gjorde mig illamående. Trots att jag såg hur tappert han kämpade med sin huvudvärk så visade jag ingen barmhärtighet utan drog upp honom klockan 09.00 på söndagsmorgonen eftersom vi skulle ut och rida. Han hade aldrig ridit tidigare så ni kan ju förstå vilka förväntningar jag hade inför det som skulle komma!

Till en början gick allting hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att Niklas var vid sina sinnens fulla bruk, för tjejen som hade hästarna satte upp honom på en gammal travare som hon själv ALDRIG hade ridit. Och det är inget skämt! Hon sa: “Du får rida Lady. Hon verkar snäll men om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ridit henne. Jag har bara haft henne i två månader. Säg till om du inte vill så behöver du inte”. Tror ni att Niklas kunde säga nej i det läget? Pha, aldrig! Han satt upp och han överlevde. Han flög visserligen av en gång men det berodde mer på honom själv än på hästen. Jag måste medge att jag var lite nervös där ett tag. En kille som aldrig har ridit förut är verkligen en syn för gudarna. Förlåt hjärtat, men det är sant!

September månad har också inneburit att jag har fått inleda min hårdträningsperiod. GUD som jag har längtat! Nu går jag runt med träningsvärk mest hela tiden. Jag ser otroligt löjlig och stel ut om jag får säga det själv! Jag har svårt att sätta mig ner och när jag väl har satt mig ner så är det tio gånger svårare att resa sig upp. Jag har ont i alla leder och i varje muskel, och jag tycker att det är underbart! Jag har alltid hävdat att man måste vara lite konstig för att hålla på med elitidrott…

Jag har ju redan redovisat för allt det jag pysslade med under min tre veckor (!) långa viloperiod i mitt förra blogginlägg, men jag tror att jag glömde nämna att jag och min sambo var i Norge med vår husbil en vecka. Alla ni som aldrig har varit där - ÅK DIT! Ni som redan har varit där - ÅK DIT IGEN! Och besök trollstigen med de elva serpentinvägarna och den blå lagunen som ligger precis nedanför vid foten av ett berg… allt är sagolikt vackert och harmoniskt. Landskapet i Norge är bland det finaste jag sett… och då har jag ändå varit på Barbados

Jag fick besöka mitt efterlängtade vattenland vilket var galet kul, även om det var lite mindre än förväntat och jag höll på att bita av mig tungan i en av rutschkanorna. Jag jagade får och kor som gick på vägarna framför vår bil och fotade ALLT som gick att fota. Man får ju inte missa något. Eller ännu värre - ångra sig när man kommer hem och undra varför man inte tog fler bilder! Jag tror jag tog sammanlagt 1500 bilder trots att kära Niklas försökte stoppa mig.

 

Jag har också hunnit med att vara kranskulla i Lidingöloppet. Vilken ära det var. Men jag måste säga att jag kände mig ganska löjlig till en början i den där folkdräkten. Jag tog på mig den på fredagen och på lördagskvällen hade jag faktiskt börjat vänja mig en aning. Jag stod framför spegeln och tänkte: “Nja, mjo… du är ganska söt i den här faktiskt Nadja” och jag hade nästan övertygat mig själv om att det var sant när jag träffade min lillebror Adam och lillasyster Bella och de skrek rakt ut tätt följt av ett högljutt skrattande. Dem små kräken! Det mest positiva med klänningen var att jag inte behövde någon som helst tid till att leta upp kläder för dagen. Jag visste direkt vad jag skulle ha på mig. Dessutom måste jag säga att den är OTROLIGT skön att bära och den är finare än de flesta andra folkdräkter. Prova vet jag, den finns på Lidingö Museum

Nej, nu känner jag att tiden rinner ifrån mig. Och jag skriver på tok för mycket i mina inlägg! Jag skriver nästan lika mycket som jag pratar

Ett litet låttips: Winnerbäcks nya “Jag får liksom ingen ordning på mitt liv” är fantastiskt skön! Här har ni länken http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Nu ska jag dricka en kopp te och skriva träningsdagbok… Imorgon har jag mitt andra spjutpass med min nya spjuttränare Anders Walther. Som upplagt för ännu mera träningsvärk med andra ord.

Nej nummer två, nu får jag väl ändå ge mig

Sov gott inatt. Ett citat att ta med sig in i drömmen: “En väns rätta plats är vid ens sida när man har fel. Vem som helst kan stå vid ens sida när man har rätt.”

Kram på er!

Nadja