Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

OjDå.

Nämen, det är visst nån som är tillbaka!  Det är sant som det står och det är också en mening från en av Lars Winnerbäcks sånger. Såklart. Jag kände att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lär vi vara oense om. Och jag är nog på din sida när jag tänker efter. Du märker att jag är på ett lustigt humör idag va?  Jag känner mig busig när vi inte har setts på länge. Nästan som om det vore en liten nyförälskelse.  Vad har hänt här då? Börja du! Jag gissar att du kommer att berätta en massa skoj, en del ledsamma saker och några spännande.  Till "mamman" vill jag gärna börja med att skicka ett hjärta ❤️ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berätta att jag har föreläst för KHK i Karlskrona - på ENGELSKA! Min första föreläsning någonsin på detta språk som jag egentligen inte alls behärskar.  Men jag hade min suveräna vän Alex till min hjälp och i två dagar satt vi inlåsta och skrev ner hela föreläsningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstå alla dessa fackord som jag knappt ens förstår på svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag är jättenöjd och stolt över mig själv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke på att hon har börjat sticka så kanske hon inte brydde sig.  När jag gick in i min egen värld satt hon där i soffan och jobbade med något mörklila garn som ska bli en halsduk.  Så mysigt. Trots allt.  Och jag är så lyckligt lottad som har hittat min vän i livet.  Förutom plugg och föreläsning så har träning stått på schemat. Och så bra det har gått!  Jag är stark men ändå lätt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers någonsin efter cancern!  Jag märkte direkt av min nyvunna styrka under längdpasset några dagar senare: för det gick så bra.  Däremot fick jag sota för det några dagar senare för kroppen är inte riktigt van när jag höjer nivån på det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass några dagar efteråt. Ingenting nytt alltså. Du har säkert också börjat se mönster och små tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli tränare själv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill träna en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bästa! Nadjas blogg!"  Ha, ändå en söt tanke.  Nä, nu ska jag göra lite nytta i det här livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. På måndag sticker jag på läger igen 😉 

LuGNa NeR DiG Va.

Kaffekopp, träningslopp, spa-dopp, galakropp och livshopp.  Så många olika "opp". Och du borde ringa mig och säga just det för jag ligger kvar i sängen.  Ibland känns det som att jag är värd det. Samtidigt som jag känner det, så snurrar det en liten tanke i bakhuvudet: "du kan inte ligga här en hel dag. Ingen normal människa gör sådär. Du borde gå upp".  Därför är det bra med djur i sin närhet: dom bryr sig aldrig. Dom bara ligger och njuter. Inga problem här inte.  Mitt nya år körde rivstart de luxe och har bjudit mig på lite av varje. Jag har hittat lugn hos mamma och ett fint tanke-bollplank i Jennifer.  Att upptäcka andra människors syn på saker, höra deras värderingar och på vilket sätt dom ger råd är alltid en kick för mig.  Och när man badar bubbel hos mamma i den minus 8-gradiga luften under en stjärnklar himmel kommer man fram till mycket bra. Som att näshåret fryser till is förbannat fort och att vi borde haft mössor på oss. Öronen höll ju på att trilla av.  Allt sånt där som beskrivs så läckert i alla magasin är nog just mest läckert i text. I verkligheten uppstår komplikationer.  Man får pyttelite halsont och vill bara gömma sig under en kudde...  Mitt liv fick ytterligare stjärnglans när min bästa vän Alex kom ner på besök i fredags förra veckan. Vi tränade det första vi gjorde.  Alex smet till gymmet och jag fick både hoppa och springa.  Agne har modigt lagt in olika former av hopp för mig och jag klarade det utan problem.  Vi hoppar på en mjuk matta för att göra belastningen mindre.  Jag fick också springa motståndslöpning och frågade uppnosigt om sex lopp verkligen var tillräckligt.  "Du kommer att märka att det är tillräckligt" var svaret jag fick.  Jag släppte det och tänkte att det alltid går att tjata sig till ett extra lopp när det väl är dags. Men det behövdes INTE.  Jag låg utslagen på marken undrade vad som hände.  Agne klappade tröstande på min rygg och bad mig att komma ner till testrummet när jag hade andats klart - vi skulle köra igenom vaderna också.  Jag somnade på banan. Vaknade upp 20 minuter senare när andra atleter kom in i hallen. Släpade mig ner till Agne och körde igenom vaderna.  Alex låg och körde baksidor på en boll och jag tänkte snabbt "vad håller hon på med? Är hon inte trött?". Bara för att jag är utmattad så ska alla andra gärna vara det också.  Vi åkte hem, fixade mat och sa i mun på varandra: "vi behöver vila". Så Alex ringde Ronneby Brunn och sa: "hej, vi är två otroligt stressade tjejer här. Och vi behöver behandling. Nu" Vi var egentligen ute i ej god tid men dom fixade fram andrum åt oss.  Vi åkte glada i hågen. Peppade på att bara få vara.  En idé kommen i precis rätt tid.  Jag behövde verkligen få stänga av en stund och Alex var ju galet nervig efter en lång tågresa.  Det blev massage med varma stenar och ett arombad.  Jag har aldrig fått massage på det sättet tidigare. Det är väldigt olikt idrottsmassage.  Vi fick en ansiktsbehandling som vi skulle sköta själva och jag är ju inte direkt tjejen som kan sånt där. Men jag tror att min mask blev finnemang.  Om du vill läskas lite mer så får du fler bilder här (inte för att min mask kommer att leda till att Ronneby Brunn får fler kunder, säkert snarare tvärtom. Men för att du ska få drömma dig bort någon minut). Och ja, under dom här två dagarna vek jag undan från min plant based-kost. Och vet ni vad? Det kändes BRA! ❤ Jag har mer att berätta men jag vet hur långa blogginlägg suger musten ur dig.  Så jag strosar vidare. Ett träningspass står på agendan och jag ska boka in möten inför imorgon.  Så puss och kram så länge ❤

HoN TaNKaR MiG.

"Bää, jag har funderat på en sak. Du vet när man pillar i näsan och någon frågar 'hittar du något'?" Alex fortsatte kolla ner i sin mobil men hummade till svar. Jag fortsatte ändå. Visste att hon skulle gilla poängen.  "Visst är det lika irriterande som när man gäspar och någon förstör gäspen genom att sticka in ett finger i munnen!?"  Båda två i skratt. Visst fan är det irriterande, visst fasen vill man pilla ifred. Man pillar ju liksom av en anledning.  "Det är något som bara måste bort. Något som ligger fel, bara så" fyllde Alex i genom skrattet som bara hon kan leverera. Det där klingande, smittande, friska skrattet.  Alex har varit hos mig i några dagar och fyllt på min energi. Direkt när jag hämtade henne på stationen så märkte jag att det var längesedan jag skrattade. Sådär ordentligt. Kände mig nästan som ett skal när vi kramades i bilen.  Jag saknar min vän.  Varje dag här i Växjö saknar jag våra tekvällar, spontana upptåg och utflykter. Saknar våra samtal. Saknar våra högläsningar av nyfunna citat.  Våra galna funderingar. När vi spårar på någon tanke vi fångar upp.  Och livet känns lite fattigare med henne 45 mil ifrån mig.  Alla som har träffat Alex vet vad jag pratar om. Ingen kan undgå hennes enkelhet. Hennes lättsamhet. Hur nära hon har till skratt. Hur smarta svar hon har på allt.  På måndagen hämtade jag upp henne. Vi åt sallad och åkte till mitt kulpass. På min tigerfilt satt hon och tog bilder.  Hejade på mig och skrattade när jag vrålade: "bättre kan jag!" och spände bicepsmusklerna mot henne. Fånade mig. "Jaaaa, bättre kan du Bää! Visa mig då!" På kvällen drog vi till Karlskrona för att det var hennes önskemål. "Är Gisela och Calle hemma? Åh, kan vi inte åka dit i så fall?" Jag var inte sen att hänga på. Självklart skulle vi till Karlskrona och galningarna där hemma. Filmen "In to the Forrest" tog oss alla med storm och vi satt i soffan och filosoferade om hur våra överlevnadschanser skulle vara om all elektricitet skulle försvinna.  Alex var tvärsäker: "om du var tvungen så skulle du klara det, överlevnadsinstinkten du vet Bä". Jag var inte övertygad. Jag kan inget om överlevnad. Dessutom är jag lat. Men Alex skulle klara sig galant. Tydligen Calle också för han var inte sen att hänga på: "Det finns solcellssystem. Jag hade köpt allt". Alex skeptisk: "du kan ju inte bara börja köpa när krisen väl är här, då är allt slut i ett naffs. Du måste börja buffra nu i så fall".  Och så var diskussionen igång. Dessa diskussioner som jag kan lyssna på i timmar om jag fick. Jag behöver inte säga något. Bara lyssna på allt smart och korkat som sägs. För jag kan lova, det blandas hej vilt.  Och det är så det ska vara. Alex uttryckte det bra när vi kom till frågan om vad som händer efter livet. När vi dör: "Här måste vi ha högt i tak, vi får säga vad vi tror allihopa, inte hoppa på någon. För vi vet ju ingenting egentligen. Ingen har svaren".  Och vi diskuterade paralleluniversum, andar, återfödelse, totalt mörker, och att hoppa in i andras kroppar.  Och så Giselas argument: "Det händer absolut ingenting. Så fåniga ni är".  Denna blandning av människor med olika tankar och tro. Det gör mig så gott.  Jag blev helt plötsligt nyfiken - vad tror du händer? Jag vet, stor fråga. Men har du någon tanke så shoot.  På onsdagen tränade jag tidig styrka. Kände mig som ett djur. Stark och snabb.  Slängde mig hem för att äta ägg som Alex hade förberett för att sedan direkt dra till Göteborg och Liseberg.  Det är livet.  Träning, vänner, spontanitet.  Mötte upp min andra själsfrände här i livet: Ulle. Han och barnen var i Göteborg och tog en extra dag på Liseberg för att dela glädjen med oss.  Åkband Deluxe gjorde att vi kunde springa före i köerna några gånger. Jag mådde illa till slut och regnet öste ner, så medan dom andra avverkade Balder satt jag och djupandades för att inte spy.  Är jag inte 13 längre eller vad är problemet?  Igår hoppade jag längd i regnet och fick ett utbrott när benen inte svarade som jag ville.  La mig raklång på marken med armarna som ett T ut från kroppen och såg hur Agne ställde sig över mig. "Ska du ligga där? Vad är fel?" "Benen. Benen svarar ju inte. Jag känner mig galet stark och kraftfull men... " Agne med huvudet på sned: "Jag ser att du är kraftfull. Du är bara inte tillräckligt pigg. Men det är ett sådant pass idag. Du vet hur det är. Det är dom här benen du har idag. Vi får jobba med dom. Ska vi avsluta?" Som alltid slänger han fram en perfekt kombo av meningar som bara funkar sådär bra på mig.  "Nä, jag ska göra ett hopp till. Jag vill inte sluta sådär..."  "Okej, men visa mig att du kan då". Utsträckta händer hjälpte mig upp och en dunk i ryggen senare så satte jag i alla fall mitt sjätte hopp på lång ansats.  Det är dom små segrarna som räknas i längden. Dom där när vi inte slänger in handduken trots att det skulle varit enklare.  Men då krävs det att jag förstår skillnaden på att lägga ner för att jag har ont och lägga ner för att det går tungt. Det sista ska vi aldrig lägga oss för. Det var det som kändes skönt igår. Jag sket i regnet, jag sket i tunga ben. Det tar jag med mig.  Jag känner mig tung även idag. Men har fått vila. Och ikväll kommer jag att fyllas med kärlek - för jag ska på WINNERBÄCK! Han spelar på Skärgårdsfesten i Karlskrona och jag har fått inträde från Paraply Produktion som tack för en krönika jag skrev för ett tag sedan.  Jag kommer att somna som en bäbis inatt. Det behöver jag.  Jag ska packa en väska och ge mig av mot Karlskrona. Massagen i morse har gjort mig seg i kolan men jag hinner inte vila nu.  Sjung med mig ikväll - "om vi förlorar varandra här i vimlet, så minns att jag står bakom dig".  ❤️

NäRHeTs-KnaRKaR.

Kylan och regnet hänger över Växjö och jag fryser.  Men jag är full av kärlek.     Dagarna med Alex på besök har gjort mig gott och jag gick sönder lite när hon åkte hem igår.  Det blev så märkbart hur mycket jag saknar henne när hon inte är här och hur ensam jag faktiskt är i den här staden.     Med en bästa vän nära blir allting möjligt, allting blir roligt och allting känns tryggt.  Det är så märkligt att du kan träffa en enda person och att du kan känna att det här är allt du behöver för att må bra.  Skratten, det där lättsamma och enkla, det spontana och livfulla.     Jag saknar dig redan, Alex.  Vad har vi gjort då? Visst vill man ändå veta vad som är så jävla roligt?  Här ska du få! Min vardag är träning.     Och ingenting av den blir annorlunda bara för att jag har besök.  Det som däremot blir annorlunda är att träningen går SÅ mycket bättre när jag mår på riktigt bra.     Träning för mig handlar om energi. När jag är med energikällor så har jag mängder med ork att träna hårt. Och jag kan samtidigt släppa träningen så fort jag går ifrån den.  Ett dåligt pass behöver inte begrava mig.     När jag är ensam analyserar jag för mycket. Springer in i framtiden och blir stressad.  När jag har mina vänner nära blir jag mer här och nu.        Att vi är en grupp som tränar tillsammans påverkar mig också positivt.  Agne och staben har försökt att se till att vi aktiva kan köra på samma tider. Det ger mig alltid en go känsla.        Även om vi kanske inte alltid gör samma saker så är vi ändå på plats. Kan snacka lite skit mellan set och reps. Bara känna gemenskap i det vi håller på med.        Äta lunch tillsammans efter träningarna, boosta den som är låg, gratta den som är grym.     Ja, du fattar säkert grejen... Jag har bara ett behov av att skriva av mig idag.     Har ett behov av att hålla dig kvar här.  Hålla dig kvar i en fotbollsmatch som vi såg.    En middag träningsgruppen hade.          Ett hår som slingades.     Givetvis av allt-i-allon Alex!    Och en spelkväll som innebar förlust.         Jag skulle såklart kunna skriva tusen rader till. Men det finns ju annat i livet också, tydligen.  Så nu sätter jag sprätt på den här måndagen.  Stor kram ❤️ Nadja    

SJäLeN SKiNeR.

Happy Monday!     Här är läget under kontroll som du kan se.  Jag är lycklig in i benmärgen. För min underbar vän Alex är på besök och det finns inget bättre än att hänga med en person som kan få en att skratta genom att bara skicka en plirig blick.     Eller som kan dra ett skämt med en fånig dialekt, stöttar i allt du tar dig för och hänger på allt som ger livslust.  Jag vet att jag har frågat tidigare, men jag måste fråga igen: har du en sådan vän?!     Alex har precis opererat sitt andra knä (det första körde hon igenom för 7 månader sedan) och hoppar runt på en robocop-liknande ställning på benet. Ändå kvittrar hon som en liten vårfågel.     Vi bakar ljuvligt doftande scones med en form som liknar muffins:        Äter dom med stil:    Och blir såklart proppmätta. Men det är bra eftersom alla hejdlösa skrattanfall kräver sin energi.  Och träningen såklart. Min träning som rullar på lugnt och fint.     Jag gillar att kolla på mitt träningsschema just nu, för det är gröna bockar hela vägen. Ett tecken på att jag har kunnat genomföra träningen så som jag ska.     Längdhopp, backlopp, sprintlopp, spjutkastning, styrketräning... Nu väntar jag bara på att få starta upp med häcken och höjdhoppet igen efter att hälsenan blev öm för några månader sedan.  Jag tackar gudarna för min lättränade kropp.     Förutom träning varje dag så har vi hunnit med ett besök i Karlskrona. Vi åkte bryggbåt:              Vi hade vänner på besök:       Loppan (alex älskling) har fått följa med överallt:          Jag hade tydligen namnsdag också:    Och självklart missade vi inte tillfället att hälsa på min älskade syster Gisela och hennes familj.           Det var en komprimerad uppdatering på glada dagar.  Hoppas du också har haft det fantastiskt.  Idag blir det sprint för min del. Alex är inte bara min bästa vän, utan också idrottsmassör. Så för en gångs skull så känns mina för tillfället lite klena ben, genomblödda och fräscha.     Puss & kram stöttepelare där ute ❤️            

FräLSt.

Gooooodmorgon Darling,     Morgonpromenad-bruden till din tjänst.  Jag går mina steg varje morgon och känner faktiskt att det är riktigt härligt. Jag vet att jag riskerar att låta som en frälst galning nu, men jag bjuder på den.  Hade precis kommit in från kylan när jag fick den här bilden från Alex:    Jag svarade på en sekund (vilket aldrig brukar hända) och Alex svarade tillbaka: "vad gör DU uppe NU?!" Ungefär. En helt befogad fråga. Hon känner mig som en sjusovare. Jag berättade om mitt lilla projekt och hon berömde mig. Tackar. Beröm är aldrig fel.     Jag förbereder kaffebryggaren innan jag sticker ut så att jag har något gott att komma hem till. Annars är risken onödigt stor att jag springer in på någon hotellfrukost.     Vad har hänt medan vi har varit ifrån varandra då?  Massor.  Jag har tränat på två pass om dagen och gått på behandlingar däremellan. Försöker hålla koll på hälsenan och att kroppen känns smidig.    Igår var första gången på fyra veckor som jag klarade av att sätta på mig spikskorna igen.  Jag reagerade såklart vid övergångsperioden från lättviktsskor till spikes och fick backa några steg.     Men det finns ju ett talesätt som säger att man backar när man tar sats, så det är väl det jag gör.  Här i Växjö är servicen total och så fort jag känner något så kan jag springa till både naprapat, sjukgymnast och massör. Henke hjälpte mig två gånger förra veckan.     Och så tog jag en tripp till Karlskrona eftersom Gunnar kom på besök.     Mammas bröder Mats och Per och hennes fästman Allan är lite smygkära i Gunnar så det var inte lätt att få en syl i vädret när de satte igång.  Det skulle diskuteras rotavdrag, byggnationer och politik.  Över en öl såklart.     Jag är inte förtjust i något av ämnena och fick springa runt och fota som jag brukar göra istället.        Sjävklart bubblade jag. Slet med mig mamma som var den enda som var villig att hänga på. Och kände hur min kropp vaknade till liv igen.  På söndagen åkte vi till en galet mysig gårdsbutik.     Mamma och Allan är tydligen stammisar där. Och givetvis fick de Gunsa att shoppa loss.  De har säkert någon hemlig bonus för alla människor som de tar med sig dit.     Ett underbart ställe hur som helst och är du och hälsar på i krokarna så bara måste du be mig att visa dig det.  Nu knyter det sig i magen på mig. Frukost står på schemat. Och jag tänker göra en äggröra med broccoli, champinjoner och vitlök.  Mitt nya hitte-på och det jag är insnöad på för tillfället.  Hoppas du får en glad onsdag. Min består av tvätt-träning-tvätt-sova-träning-kolla Sveriges mästerkock-sova.     Puss & kram så länge!          

LoNDoN CaLLiNg.

Morgonkaffe - check  Tända ljus till förbannelse - check Redo för dagen - snart check     Satt och läste era kommentarer till Jessicas inlägg igår och blev som vanligt glad. Jag bara MÅSTE ha världens bästa läsare.  Kan man mäta det på något sätt?  Kom också på att jag inte länkade till Jessicas egen blogg i inlägget, vilket var en miss. Jag förstår ju att ni säkert blir nyfikna att följa även hennes resa.  Så för den som inte direkt använde Google får det serverat här: Jessicas blogg ! Från det ena till det andra - är det någon som är sugen på att höra om London?!     Själv är jag jäkligt sugen på att berätta nämligen.     Jag var där med min samarbetspartner ATEA som ni redan vet. Skulle föreläsa för deras kunder och anställda. Och dessutom hålla i en morgonjogg vid 06.30 på morgonen.     Det sistnämnda gav mig lite ångest, eftersom jag inte längre är morgonmänniska. Dessutom är morgonjogg något som är förknippat med tävling för mig - då går jag alltid upp och rör på mig innan frukost. Så hela mitt system reagerade.     Det jag vill komma fram till egentligen är att det var skönare än jag trodde! Och något jag ändå kan tänka mig att göra mer av.  Morgonjoggar du?     Vi har morgonjogg inskrivet på programmet ibland men då har jag istället kört aktiv stretch eftersom hälsenorna alltid stramar och värker så förbannat innan jag har kommit igång.  Men vill man börja och har smärta som anledning till att inte göra det så kanske man kan börja med aktiv stretch för att sen en runda?  Nu blev det här ett träningstips istället för London-snack.  Men det är det fina med att ha en egen hemsida; jag får hoppa sådär mellan ämnena.  Med mig till London hade jag min vän Alex.     Jag blev såklart bortskämd. Innan jag skulle upp på scen så fick jag massage på axlar och huvud. Och som alltid när jag är med henne så fick jag skratta.     En av de viktigaste grejerna i mitt liv.  Jag höll i en ny föreläsning och vävde in mer motivation, attityd och hur jag tänker kring målsättningar. Otroligt roligt och jag märkte på mig själv att jag gillade det. Jag blev exalterad.     Efteråt fick jag uppleva den bästa delen med att föreläsa - människorna som kommer fram. Som berättar om sin resa eller sina erfarenheter.  Som drar paralleller och delar med sig och som kramar om mig.      Kvällen innan föreläsningen var vi bjudna på mingel och vi fick en chans att umgås avslappnat med de som orkade med oss.        Och när det gäller ATEA så är ju ingenting småskaligt. Självklart hade de musik, en stor buffé och roliga och oväntade inslag under kvällen.              Den som vill ha ett spännande jobb borde nog ändå söka hos ATEA. Ta inte min plats bara! 😉  Om fyra år kommer jag!           Träningen i veckan som gick var bra men aningen stel och kantig. Min högra hälsena är trött efter att jag belastar den mer än någonsin. Helt plötsligt är det mitt pågångsben på häcken och mitt upphoppsben i både längd och höjd. Att jag dessutom har börjat springa fler lopp i spikskor har påverkat mig.     Så jag har fått känna efter och vara försiktig och ta behandlingar. Men vi vet att ingen idrottares väg är spikrak och jag tänker inte chansa för att dra på mig ytterligare en skada.  Jag är så sjukt vuxen!  Nu har klockan tickat på utan någon som helst hänsyn till att jag behövde tid för att skriva idag.  Måste kila. Ett modifierat häckpass nu på morgonen och styrka ikväll.  Puss på nosen!  Nadja             

KryDDa SamTaLeT.

Godmorgon stjärnan,     Det är FREDAG. Snön har fallit här i Växjö, jag känner mig busig, vaknade hungrig som en varg och funderar på att göra snöänglar på parkeringen idag.    Ska jag äta samtidigt som jag skriver till er...?  Ja, det ska jag ta mig tusan. Fram med frukosten.  Igår hade jag en lugn träningsdag.     Kastade spjut med Mellis på förmiddagen. Fick till en riktigt skön teknik så länge vi höll oss till bollarna och skulle sen försöka överföra samma känsla fast med ett spjut i handen.     Jag behöver ha väldigt långsam ansats just nu för att verkligen hinna med i rörelserna och hinna tänka på teknik. Jag ska hålla bak armen och sätta i fötterna innan jag kastar.     Jag älskar att fila på tekniska detaljer. Det är en så lockande tanke att minsta lilla rörelse åt rätt håll kan ge stor utdelning längdmässigt.  Direkt efter kastningen smög jag in till sjukgymnast Lena som masserade min hälsena och därefter väntade lunch och vila.     På kvällen körde jag igenom 40 minuter cykel och mage och rygg. Det sprintpass jag egentligen skulle ha kört fick vi stryka.  Jag är ändå full av "smartness" nu för tiden. Tycker du inte?     När jag kom hem igen förgyllde Alex min tid med FaceTime.    Skype och FaceTime är perfekt när du är långt ifrån de du tycker om och inte bara vill prata i telefon.  Ett samtal blir så mycket mer levande när man får se ansiktsuttryck och gester.     För att du ska få starta dagen med ett leende så tänkte jag bjuda på en länk.  Det är roliga skyltar i butiker som inte riktigt blev som planerat. Eller så blev det.  Här kan du se skyltarna.    Ska vi ta fredag nu?  Hey ho, let's go.  Puss & kram  Nadja           Och så lite lättsamt idag igen då:         

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.