Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nu JĂ€KLaR.

MĂ„ndagspuss!  Och hej sĂ„klart.  En intensiv vecka har tagit sin början och nu hĂ„ller jag i mig.  Vi börjar med nyheternas nyhet: BILEN! Jag var pĂ„ RĂ„bergs Bil tidigare idag för att kika pĂ„ skönheten som ska tuffa runt mig till och frĂ„n trĂ€ningspassen mina sista idrottsĂ„r.  En frĂ€sch, kraftfull och elegant KUGA ska rulla under min kropp.  Det kĂ€nns vemodigt att sĂ€ga hejdĂ„ till Rio. Jag hade en klump i magen varje steg in mot RĂ„bergs dörrar, men det slĂ€ppte nĂ€r jag vĂ€l fick sĂ€tta mig i min nya kompis.  Jag har verkligen kĂ€nt att Rio (en Ford ST) har varit SÅ mycket jag. Den har stĂ„tt för det dĂ€r pigga, snabba och envisa i mig. Och namnet - min revansch... jag Ă€lskade det namnet!  Och Ă€ven om det inte blev OS i Rio sĂ„ fick jag min revansch.  Jag har fĂ„tt tĂ€vla igen, jag har trĂ€nat upp mig frĂ„n botten igen och jag har tagit mig tillbaka.  DĂ€rför Ă€r det nu dags för nĂ„got nytt.  Och som du vet sĂ„ kommer vĂ„rt nya namn att presenteras samtidigt som bilen lanseras.  Det Ă€r ingen ordlek denna gĂ„ngen. Det Ă€r mer en mening som jag har burit i bakhuvudet ett tag och som jag kĂ€nner ger mig energi och styrka.  Det Ă€r en mening jag kan stĂ„ för fullt ut som jag kĂ€nner stĂ„r för nĂ„gonting vi alltid ska komma ihĂ„g i livet.  Jag lĂ€ngtar till jag fĂ„r presentera det för dig.  Om du vill och vĂ„gar sĂ„ fĂ„r du gĂ€rna gissa!  Har du rĂ€tt sĂ„ kommer jag inte att sĂ€ga det, men du kommer att veta sen nĂ€r jag slĂ„r upp portarna till vĂ„rt nya hem ❀ Det Ă€r alltid roligt att ha rĂ€tt.  Imorgon Ă€r det tisdag - som om du inte visste det - och jag ska ivĂ€g pĂ„ nĂ„got som jag gĂ€rna vill dela med mig av till dig om nĂ„gon dag eller tvĂ„. SĂ„ skit i tisdagen nu.  PĂ„ onsdag fĂ„r jag mellanlanda en stund, trĂ€na ifred och bara vara innan torsdagen bjuder pĂ„ en rolig grej!  Tillsammans med sjukt sköna brudarna Elin och Alma ska jag hĂ„lla i ett trĂ€ningspass i VĂ€xjö!  Tjejerna gĂ„r andra Ă„ret pĂ„ ProCivitas gymnasium och har under Ă„ret drivit UF-företaget TrĂ€ningsglĂ€dje UF.  Dom vill fĂ„ igĂ„ng mĂ€nniskor, vill att vi ska röra pĂ„ oss lekfullt och enkelt och pĂ„ torsdag har dom dessutom sett till att alla pengar gĂ„r direkt till Lekterapin pĂ„ VĂ€xjö Lasarett! ❀ SĂ„, sjĂ€lvklart hoppas jag pĂ„ att se dig dĂ€r. Svettandes med mig. Passet Ă€r anpassat för alla. Det Ă€r den egna kroppen som gĂ€ller och du gör vad du kan med det du har.  Kan du inte komma men kĂ€nner att du Ă€ndĂ„ vill bidra till insamlingen sĂ„ kan du swisha tjejernas insamlingskonto - tel: 1231882950.  Vad sĂ€ger du? Kommer du? VĂ„gar du? Ska vi kramas?  Men jaaaaaaaaaaa!  SĂ„. DĂ€r somnade mina fingrar.  Bloggtiden för mig Ă€r slut. Jag har skaffat mig deadlines. Annars blir jag sittande med milslĂ„nga texter som folk rullar ögonen över och gĂ€spar till.  Vill inte vara med om detta.  SĂ„ nu: sov gott. Ladda för torsdag och skicka hit en slĂ€ngpuss! 

TiLLsaMMaNS.

Godmorgon sköna böna och ungtupp dĂ€r, Vi minglar vidare i livet. Att mingla Ă€r som du vet inte min favoritgren. Men mĂ„nga Ă€r gĂ„ngerna dĂ„ vi behöver göra saker vi inte riktigt gillar.  Det skulle kommit en storm i förgĂ„r. Jag lĂ€ngtade efter den. LĂ€ngtade efter att inte kunna ta mig nĂ„gonstans. Ha en ursĂ€kt. "Nej men vet du. Det drog in en storm precis. Jag tar mig inte en millimeter. Banne mig. Det blir nog sĂ€ngen idag, igen".  SĂ€ngen Ă€r för tillfĂ€llet sĂ„ magiskt skön. Allt Ă€r sĂ„ mjukt och fluffigt. SĂ„ perfekt varm och omfamnande.  ... och som du ser sĂ„ skulle jag behöva nĂ„gra timmar till i den. Plus i kanten till hĂ„ret Ă€ndĂ„. SĂ„nt jĂ€kla svall.  Ja, man fĂ„r berömma sitt eget yttre till och frĂ„n.  I mĂ„ndags tog jag och Alex Rio upp mot Stockholm för att gĂ„ pĂ„ Cancerfondens gala Tillsammans mot cancer. Jag bjöd dit min samarbetspartner ATEA.  Annica var den som följde med och vilken rivig tjej sen dĂ„!  Helt hĂ€mningslös och glad och galen. Hon studsade upp pĂ„ röda mattan tillsammans med mig och vi pratade om allting som om vi kĂ€nt varandra i flera Ă„r.  Jag grĂ€t under galan och hon klappade mig tröstande pĂ„ armen.  Den hĂ€r galan alltsĂ„... den berör mig pĂ„ sĂ„ mĂ„nga plan och jag fĂ„r nĂ€stan panik nĂ€r jag ser inslagen om mĂ€nniskors olika öden.  Det var mycket dĂ€rför jag inte gick dit förra Ă„ret. Jag blir sĂ„ kĂ€nslomĂ€ssigt tömd och vĂ€ldigt ledsen nĂ€r jag har varit dĂ€r.  Det kĂ€nns sĂ„ enkelt innan, jag smajlar och fotar och har roligt... sen Ă€r det som en kĂ€ftsmĂ€ll frĂ„n det att första inslaget börjar rulla tills dess att summan pĂ„ dom insamlade pengarna exploderar pĂ„ ljustavlan i lokalen.  Jag fĂ„r alltid trĂ€ffa intressanta och varma mĂ€nniskor och glömmer inledningsvis att det finns mĂ€nniskor i samma rum som bara har nĂ„gra mĂ„nader kvar att leva...  Det Ă€r en kvĂ€ll som innehĂ„ller sĂ„ mycket och det Ă€r alltid kĂ€nslor av hĂ€rligt och obehagligt som blandas.   SĂ„g du galan? Eller gör du som en av mina vĂ€nner: stĂ€nger av. Hon klarar inte av att se det. Jag undrar ibland varför det blir sĂ„? Är det för mycket kĂ€nslor? Eller Ă€r det vad som krĂ€vs för att mĂ€nniskor ska engagera sig?  Jag blir matt bara av att skriva om det hĂ€r och mĂ€rker att jag har djupa veck i pannan och har dragit upp axlarna mot huvudet.  Vi pratar om nĂ„got annat.  Vad vill du prata om?  Eller vill du helst Ă€ta frukost och komma igĂ„ng med dagen? NĂ€ men vad tusan, klockan Ă€r 09.35 och jag tror att jag Ă€r ganska ensam om att inte ha "kommit igĂ„ng" Ă€n. Jag ska trĂ€na om nĂ„gra timmar sĂ„ sköldpadde-moodet Ă€r inte bortkopplat riktigt Ă€n.  Ha en glad dag, nu ska vi fnittra lite ❀

SKa Vi? 

Hej 2017!  Hej min vĂ€n ❀ VĂ„r första mĂ„ndag pĂ„ vĂ„rt nya Ă„r Ă€r till Ă€nda om nĂ„gra timmar och jag undrar hur det har varit?  Är du en sĂ„dan som mĂ€rker i hela kroppen att det Ă€r nĂ„got nytt pĂ„ gĂ„ng eller Ă€r det bara som vilken ny dag som helst?  Jag tror att jag Ă€r mer Ă„t det förstnĂ€mnda. Det liksom kryper i kroppen pĂ„ ett konstigt sĂ€tt. Det kĂ€nns som en nystart. Även om jag för tillfĂ€llet Ă€r riktigt, riktigt trött och sliten. Jag har som bomull över alla mina vanligtvis starka kĂ€nslor.  Jag tycker att vi borde ha en sĂ„n hĂ€r mental reset-knapp tvĂ„ gĂ„nger om Ă„ret. Kan vi börja fira halvĂ„r?  Förra Ă„ret minns jag att jag frĂ„gade om du gillar nyĂ„rslöften och om du hade nĂ„gra. Tro det eller ej, men dina kommentarer fastnar. Det var hur som helst spridda skurar och jag vet att jag sjĂ€lv sa att jag inte hade nĂ„gra.  Detta Ă„ret har jag inte heller nĂ„gra. Men kanske vill lĂ€gga till i efterhand.  Jag kĂ€nner mig sugen pĂ„ att förĂ€ndra saker, syner och förhĂ„llningssĂ€tt. Gammalt som jag  kĂ€nner inte fungerar lĂ€ngre, jag har lĂ€rt mig mer det hĂ€r Ă„ret och jag vet att strategier jag anvĂ€nt mig av under Ă„ret inte har fungerat.  Jag vet att jag Ă€r född naiv. Att jag alltid trott pĂ„ mĂ€nniskan och dennes förmĂ„ga och vilja att bli bĂ€ttre och att ta sig framĂ„t. Det Ă€r svĂ„rare att lura mig pĂ„ den punkten idag. Jag har insett att inte alla vill bli bĂ€ttre, jag har förstĂ„tt att en del Ă€r nöjda med sitt sĂ€tt att vara trots att det Ă€r destruktivt eller elakt. Och dĂ€r kan jag inte hjĂ€lpa. Det trodde jag för ett tag sedan. Och detta Ă„ret kommer jag att vika av dĂ€r jag kĂ€nner för mycket motstĂ„nd. Jag har alltid trott att det varit vĂ€rt fighten. Men det har inte en enda gĂ„ng visats sig vara sĂ„. DĂ€rför finns det bĂ€ttre saker att lĂ€gga energin pĂ„.  Jag vill ocksĂ„ lova mig sjĂ€lv att stoppa i tid. Med vad det Ă€n kan vara. Att veta nĂ€r det Ă€r nog. Med trĂ€ning, relationer, mat, diskussioner. Vad som helst egentligen, dĂ€r jag tidigare har kunnat puscha framĂ„t tills jag stupar.  Jag vet att jag ofta sĂ€ger lite skĂ€mtsamt att jag Ă€r ett litet sĂ€llskapsdjur. Jag har sagt det nĂ€r jag har kĂ€nt att jag behövt nĂ€rhet och kontakt med andra mĂ€nniskor. Som en charmig grej att nĂ€mna med glimten i ögat. Och jag Ă€r sĂ€llskaplig, men jag mĂ€rker att jag far illa nĂ€r jag inte fĂ„r vara ensam.  Jag behöver min tid med mina töntiga spel pĂ„ mobilen, jag behöver sitta och glo pĂ„ ingenting. Jag behöver stĂ€nga av min mobil. Jag behöver sticka ivĂ€g utan att nĂ„gon vet vart jag Ă€r. DĂ€rför Ă€r det precis vad jag vill ge mig sjĂ€lv det hĂ€r Ă„ret: modet att vĂ„ga smita undan. Utan att alltid behöva förklara mig.  Jag Ă€r fortfarande pĂ„ jakt efter den dĂ€r "perfekta" balansen i livet och kommer att lĂ€gga om vissa saker. Andra lĂ„ter jag vara, för jag har ocksĂ„ lĂ€rt mig att förĂ€ndringar tar tid och det Ă€r onödigt att ta allt pĂ„ en gĂ„ng. Men om vi har en bra attityd till dom sĂ„ kommer dom att ge oss nĂ„got Ă€ven om inte allt Ă€r som förut. Är vi negativa och gaggiga sĂ„ blir det jobbigare.  Jag har varit gaggig ibland. Det Ă€r sĂ„ onödigt. För allt blir ju bra Ă€ndĂ„. Eller hur?  Jag firade nyĂ„r stillsamt hemma hos mamma och Allan. Jag hade noll energi att hitta pĂ„ nĂ„got storslaget.     NĂ„gon sa till mig: "Ă€h, ta det lugnt. Det Ă€r vĂ€l inget att hetsa upp sig över? Klockan slĂ„r ju tolv tvĂ„ gĂ„nger om dagen..." Japp, helt rĂ€tt.  Det finns en grej som jag Ă€r extra nyfiken pĂ„, sĂ„ skit i allt det andra jag har frĂ„gat om. Jag vill jĂ€ttegĂ€rna veta det allra första du gjorde 2017! Är inte det en rolig sak att berĂ€tta? Om det nu inte var att skita, sova, vakna eller Ă€ta... men det andra.  Eller ja, det var kanske inte sĂ„ roligt nu nĂ€r jag skrev ut det, men det var en kul tanke i huvudet.  Oavsett vad, sĂ„ önskar jag dig en god fortsĂ€ttning. En glad början och ett lĂ€rorikt Ă„r!  Vi har sĂ„ mycket mer att upptĂ€cka och kĂ€nna, att leva ut och att vara. Och vi har absolut all tid vi behöver ❀ Jag hĂ„ller pĂ„ dig och ditt 2017.  Puss och kram och skĂ„l. Game on,  Nadja 

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.