Rörigt men kul

Godkväll och hej!

Ikväll är jag riktigt nöjd. Jag har bäddat rent i sängen, städat undan kartonger som stod i mitt sovrum och som jag inte har kunnat gömma undan tidigare, tränat två bra pass, fått massage och hämtat ut en helt underbar kalender på posten som jag har fått av min syster Daniela (Bissan). Kalendern är gjord av min favoritförfattare, Paulo Coelho, och det finns bara en massa fina citat och bilder i den. Jag har suttit och bläddrat i den i snart en halvtimme. Den är förtrollande

Eftersom jag har bäddat rent i sängen så kan jag knappt bärga mig till jag får slänga mig i den! Jag älskar nybäddat. Speciellt i kombination med att själv vara nyduschad. Mmmm… härligt!

Dagarna har gått så snabbt sedan jag sist skrev och mycket har hänt. Det största måste väl ändå vara söta Ebbas VM-silver!!!??? Ebba har tränat på så bra och tagit sig igenom både motivationsproblem och skador och är värd detta mer än någon annan. GRATTIS Ebba och en stor kram från mig här via bloggen tills vi ses på riktigt igen.

Förutom Ebbas medalj så går jag mest runt och längtar till lördag. Då kommer nämligen min vackra syster Bissan hit upp och ska stanna i en vecka. Ooohhh, så mycket bus vi ska hitta på! Bissan är full av energi och vill göra roliga saker hela tiden så det kommer att bli livat. Det är bra. Livat behöver jag

Ett av ljusen som jag har på mitt glasbord har stått snett så nu rinner all stearin ut på glasskivan… riktigt snyggt faktiskt. Jag kanske borde ta en bild? Tänka lite estetiskt istället för att bli irriterad över att jag inte vet hur jag ska få glasskivan ren senare? Jaaa, fram med systemkameran!

Har druckit tre koppar te ikväll och springer på toa hela tiden. Jo, det är visst viktig information. Speciellt när det är det roligaste som jag har att berätta för er. Viktigt är också att berätta att jag fortfarande har 30 matcher igång i Wordfeud och jag vinner inte längre alla. Jag börjar bli riktigt kass om jag ska vara ärlig. Så alla ni som vill utmana mig och är sugna på att vinna kan känna er manade nu. Tigernadja är mitt nickname.

Varför gjorde jag sådär?! Nu kommer jag ju inte att hinna träna. Bara spela.

Okej. Dags att avrunda.

Slänger med ett citat från Paulo:

” Livet tar oss alltid med överrumpling och tvingar oss att gå mot det okända - även när vi inte vill, även när vi inte tror att vi behöver”

Sov gott vänner.

Nadja

Träningsledig & friidrotts-VM!

Aaaahhhh, vilken bra dag!

Vad har jag egentligen gjort?

Inte ett skit är jag rädd för.

Jag brydde mig inte så mycket innan men nu börjar ångesten komma krypande. Kunde jag ha gjort något vettigt ändå kanske? Har jag “slösat” bort en hel dag av mitt liv?

Å nej.

NEJ. Det har jag inte. Jag har faktiskt njutit och jag har gjort tre saker:

1) pratat med min mentala tränare William. (Inte om ångest dock)

2) kollat friidrotts-VM och hoppat upp och ner i soffan eftersom Ebba fullkomligt flög över 195!

3) svarat på MÅNGA mejl. Nä, okej, inte ALLA. Men många.

Är det inte en saftig och bra lista?

Just nu sitter jag på fiket nedanför min lägenhet och dricker en kaffe. Jag missar lite av VM-femkampen men det gör inte riktigt något. Jag har ju twitter på telefonen och får ständiga rapporter därifrån. Jessica Ennis är suverän och jag blir tokinspirerad av att se alla tjejer hoppa och springa och kasta. Just när jag ser dem in action så gillar jag inte min vilodag lika mycket längre. Då vill jag bara gå och träna.

Ikväll händer inget speciellt. Jag funderar på om jag ska orka åka in till stan och träffa vänner eller om jag ska ligga hemma och vila bort min träningsvärk. Vad tycker ni ?

Nu ska jag i vilket fall ta mig hem (två trappor upp) och gå ut med älskade Coco som väntar på mig.

Jag säger som Julia skulle ha sagt (min gästbloggande vän): Stay strong.

Nadja

Kan kroppen bestämma sig!?

Goddag i solskenet!

I morse var en sådan där bra morgon igen. Jag var uppe 06.15 och gick ut med Coco. Det var kallt men sååå skönt i den friska luften. Coco ville aldrig gå hem. Hon skulle nosa på allt och kom inte alls när jag ropade på henne. När jag väl fick in henne så åt vi frukost tillsammans. Hon drack vatten och jag kaffe Redan vid 08.00 lämnade jag henne för att åka till Bosön och köra mitt första pass. Idag hade jag sjukgymnast Anna på schemat och det blev bromsman för hela slanten. Idag svarade benen ovanligt bra och jag fick träningsvärk direkt! Jag hade en boll mellan knäna också så jag var tvungen att aktivera insidorna hela tiden… galet jobbigt. Min bröstrygg har blivit mycket bättre och jag klarar av att hålla upp den i ett bättre läge i varje benböj jag gör, men det är fortfarande inte bra! På torsdag kommer vi att jobba vidare med överkroppen.

Efter träningen försökte jag att vila lite och nu har jag precis sovit en timme igen. Jag känner av halsen igen och undrar om jag började träna för tidigt efter min lilla förkylning!? Jag var ju så försiktig. Och igår kunde jag träna två bra pass och kände ingenting. Jag förstår inte varför kroppen ska krångla så. Jag känner mig varm och är stram i lederna. Om några timmar har jag distans och mage och rygg. Jag får väl se hur jag mår efter det. För jag tänker försöka att köra. Mår jag sämre så avbryter jag, det är ett löfte. Imorgon har jag nämligen en hop med lopp som jag verkligen VILL springa så jag missar hellre distansen idag om jag måste välja.

Nu kokar mitt te! Och coco gnäller… hon vill nog gå ut och kissa.

Hörs!

Kramar Nadja

Vackert

Så underbart vackert det är ute !
Bella tycker att min bild ser fejkad ut. Hon ska alltid vara så negativ. Dumma syster.

Det känns bara tomt ibland

Livet är så konstigt ibland.

Det kan se ut som om att man har allt. Man kan till och med KÄNNA att man har allt. Och ändå upplevs livet så tomt och meningslöst. Har ni haft den känslan någon gång?  Jag får den känslan då och då. Den kommer över mig från ingenstans och jag blir alltid lika nedstämd av den. På vissa områden i mitt liv så vet jag till 100% vad jag håller på med och vart det jag gör ska leda, på andra har jag ingen aning. När jag blir osäker söker jag mig alltid till min familj. Jag vet att de är kloka och vill mitt bästa och om det behövs ärliga svar som jag egentligen inte vill höra så säger dem det ändå.

Jag har lämnat två konstiga veckor bakom mig och kanske är det just därför som jag reagerar såhär nu. Jag känner mig fortfarande stark, handlingskraftig och beslutsam, men känslan av tomhet skrämmer mig lite. Jag har känt mig tom förut och jag vet att det inte är något som är farligt. Det är bara så trist att det ska komma över mig när jag för övrigt känner mig så glad och sprallig.

Min träning har gått bra men jag är lite förkyld för tillfället. Därför blir det vilodag idag och om jag inte är bättre ikväll så kommer jag att vila även imorgon. Jag har sprungit häck, tränat med min sjukgymnast Anna, kastat spjut, tränat baksidorna och kört allmän styrka hela veckan. Jag är lätt i kroppen och jag har en bra balans mellan vila, mat och aktivitet för tillfället. Jag längtar till jag ska åka på läger i april och jag sitter och planerar för att kunna vara borta längre än två veckor. Jag är otroligt sugen på att sticka en månad eller till och med fem veckor. Jag reagerar alltid så bra på träningen när jag är i värmen och det ger mig mer att vara på läger än att träna inomhus. Jag vet att det är många som åker till Spanien i år men är det kanske fler som är där under veckorna 15-19??? Det hade varit roligt att sammanstråla med fler aktiva. Speciellt om det blir så att jag är borta två veckor ensam. Hör gärna av er till mig i så fall, antingen här eller på mejlen. Det behöver ju inte ens vara friidrottare… ni kanske håller på med någon annan idrott som ska på läger. Då vill jag veta!

I morse hade min älskade syster Bella varit iväg och köpt nybakade frallor till mig. Vi tände ljusen på bordet och lyssnade på musik och drack både kaffe och te. Lilla Coco som är på besök, låg vid våra fötter och tuggade i sig det som föll till golvet. En frukost med sin syster kan betyda så mycket.

Jag hade tänkt vika mina kläder som ligger över hela mitt sovrum men jag tror att jag går ut och går med Coco istället. Lyssna på bra låtar och fortsätter mitt filosoferande i min ensamhet.

Jag hoppas att ni får en superbra dag. Solen skiner inte som igår men det är i alla fall aningen ljusare ute

Kramar i massor,

Nadja

Julia Klackenberg skriver till er!

Godkväll alla som har saknat mig!

Godkväll till alla er som har njutit av min frånvaro också. Och till alla där emellan

Som jag skrev i mitt sista inlägg så vill jag att några av er gästbloggar. Jag är själv trött på att skriva och det är mycket roligare att låta er ta över för tillfället. Så först ut blir Julia. Julia och jag har träffats live. Givetvis på Bosön. Vi tränar för samma sjukgymnast (Anna From) och i mina ögon är Julia en sådan där tjej som inspirerar och har mängder av GO i sig. Julia och jag har även gått några steg i min favoritkurs, PGK, tillsammans.

Så, här kommer Julias text och hennes bilder. Trevlig läsning

“Halloj!

När Nadja skrev i bloggen att det fanns möjlighet för gästbloggare tyckte jag det skulle vara kul och spännande att skriva lite. Jag följer själv Nadja i hennes resa och kommenterar lite då och då här =)

Så, vem är denna gästbloggare då ? Jo, Julia Klackenberg , 21 år och spelar tennis på elitnivå i Kungliga tennishallen i Stockholm. Sedan barnsben har jag alltid sportat och i flera år tränat både basket och friidrott tills tennisen tog över helt eftersom det var det jag tyckte var roligast. Jag helttids satsar på min idrott och drömmer om OS , Grand Slams och en karriär inom topp tennisen. Det är en lååång väg att vandra och jag ska göra allt för att nå mina mål och tycker själv jag har valt det bästa jobbet!

Jag har flera SM-medaljer i bagaget såväl som junior och senior, singel och dubbel och nästa steg blir att ta sig vidare på den internationella touren runt om i Europa.

Dock har även min karriär senaste 2,5 åren präglats av skador , främst i handleder och knä. Operationer, behandlingar, timmar och åter timmar av rehabilitering är jag äntligen redo för att både träna och tävla för fullt och känner mig starkare än någonsin. So let’s goooo!!!

I dagsläget sitter jag med grym träningsvärk i vaderna efter 3 dagars intervall löpning i rad tillsammans med tennispass och styrketräning. Oj oj oj, varje steg jag tar känns, men älskar träningsvärk och älskar känslan över att ha tagit ut mig så mycket. Är inne i en fysvecka med mycket löpning för att vara på mitt max nästa vecka när jag åker till Turkiet i 2 veckor för att tävla. Kan knappt vänta tills torsdag då det var 3 år sedan sist jag var ute i världen och tävlade! Spritter i kroppen och vill att dagarna ska flyga fram…

Tillbaka till kursboken, och min kopp te.

Ha de gott , stay strong =)

// Julia”

Har tappat sugen

Godkväll kompisar!

Jag befinner mig just nu i en skriv-svacka. Jag tycker inte att det är lika mysigt att sätta mig vid datorn längre. Inte ens de tända ljusen eller den där koppen med te kan få mig att känna lust att sätta mig här. Men så är det väl med allt här i livet? Ibland är det kul, ibland är det inte alls kul. Det svåra är bara att hålla kvar trots att det inte är roligt. Det är så onödigt att bara släppa saker. Tycker jag. När jag får lite utrymme från saker som jag tycker är jobbiga eller slitsamma så brukar min lust komma tillbaka efter ett tag. Jag hoppas att det kommer tillbaka här också, för jag älskar verkligen att skriva!

Jag ska i alla fall berätta om min träningsdag. Ni brukar alltid får rapporter och det ska vi väl inte ändra på ?

I morse var jag hos min sjukgymnast Anna och körde igenom överkroppen. Vi stretchade, körde övningar och hon tryckte bort knutor och stelheter för att göra mig smidigare. Jag känner mig alltid så oerhört lätt och fri efter ett pass med Anna. Hela kroppen får så mycket genomblödning. Passet idag var redan kl 08.00 så jag var hemma i tid och kunde somna om en timme innan jag åkte till Bosön igen för en lunch med coach och Malin Ewerlöf. Kl 13.00 redan så hade jag mitt andra pass: teknik i spjut. OCH SÅ BRA DET GICK IDAG!!! Jag har känt att jag varit på väg att bli förkyld så jag tränade ingenting i helgen utan försökte att återhämta mig, men att kasta funkade alltså hur bra som helst. Vi fokuserade på små detaljer och jag upplevde saker som jag inte upplevt tidigare. Väldigt motiverande! Jag älskar att det alltid finns nya saker att upptäcka och lära. Jag var inte ens trött när jag gick från träningen. Jag var bara glad och upprymd och ville träna mer. Men mer ska jag INTE träna så jag åkte hem för att vila ytterligare en timme Ja, jag är som ett spädbarn. Men jag verkar behöva det. Idag har jag verkligen lyckats att hålla min energinivå hög genom hela dagen och jag tror att det beror på att jag har sovit bra hela natten och sedan även under dagen. Jag tror på sömnen.

Klockan närmar sig halv tio och jag vill gå och lägga mig… Jag har väntat hela kvällen på att jag ska få krypa ner i min gosiga säng. Jag vill vakna tidigt imorgon och vara pigg och spänstig och så vill jag åka och träna på Bosön. Så länge träningen går bra så gör det inget att jag har skrivkramp

Jag behöver ta nya träningsbilder också… så att ni kan få sådan istället för bilder som inte har med texten att göra. Och så ska ni få en gästbloggare!! Jag säger inte vem ännu… Är det någon annan som önskar att gästblogga så mejla mig. Det är alltid roligt med andra inslag här och jag gillar att ha kontakt med er läsare.

Nu säger jag upp den här kvällen.

Godnattkramar

Nadja

Så, vad gör jag nu?

Klockan är snart 20.00 och jag känner att kvällen redan är slut. Jag gillar inte att dagarna går så snabbt som de gör just nu. Jag hinner ju inte med någonting. Eller, jo… jag hinner med en hel del faktiskt men jag blir bara aldrig nöjd. Det enda som jag tänker på när jag går och lägger mig är på det där som jag INTE hann med. Dåligt tänkande. Eller hur?

Min träning har gått hur bra som helst och jag har en SJUK träningsvärk i rumpan, baksidorna och benen. Jag kan inte sätta mig på toalettstolen utan att hålla i mig i något. Såhär blir det alltid när jag inleder en ny hårdträningsperiod. Det är nu som jag verkligen känner att jag lever. Vad säger jag? Lever? Jag går ju runt och känner mig halvdöd mest hela tiden. Men det hör till man tränar hårt. Allt det där vet ni säkert.

På morgonen idag var jag hos min sjukgymnast Anna och vi körde bromsman. Hon märkte att benen var slitna efter alla utfallssteg igår så vi körde bara 4*5 st med bra fokus. Mellan varje set så masserar hon mina utsidor på låren. Hon trycker skithårt på dem för att få musklerna (senstråken) att släppa så att knäskålssenan inte ska dra snett. Gör den det så kan jag få ont i knäna igen och det vill vi inte. Anna är alltid så noggrann och duktig. Jag känner mig verkligen trygg när jag är med henne. Hon lämnar mig aldrig halvdan. Hon jobbar alltid hårt med varje detalj. Det gillar jag.

På eftermiddagen hade jag spjut med Anders. och så kul det var idag!!! Riktigt roligt. Jag tänkte att det skulle bli ett helvetespass eftersom jag var så trött. Men vi bytte fokus till att jobba med smådetaljer och idag gick krutet åt till att försöka få i stämbenet (mitt vänsterben, det främre benet) rakt innan jag kastar iväg spjutet. Det har aldrig riktigt varit min grej men idag hittade jag någon form av känsla.

Efter passet blev det massage… Mmmmm. Massage! Som jag behövde det.

Ikväll ska jag inte göra någonting. Jag sitter och planerar för veckorna som kommer och inser att jag förmodligen har lagt in för mycket i min kalender. Jag känner för att åka ifrån allt. Men det vore ju inte speciellt snällt för de som är inblandade. Ingenting är så skönt som att bara sticka utan att säga något. Det blir inte samma sak om man säger till innan. Håller ni med om det? Jag ska försöka att få en eller två helt tomma veckor så att jag kan åka ner till min älskade syster Bissan i Malmö. Det skulle vara så skönt att andas en annan luft, att träffa andra människor och att få träna på en annan plats. Jag älskar allt jag har här men jag tror också att det är bra att variera sig för att vakna till.

Nu vet jag att några av er väntar på att få svar på era kommentarer på mejlen, så jag ska svara på dem nu

Kramar till er,

Nadja

Det blev spontant och jag är upprörd!

Nybryggt kaffe och bra musik på spelaren. Ett stycke lillasyster som fortfarande ligger kvar i sängen och snusar. Hur mysigt kan det bli? Själv vaknade jag alldeles för tidigt. Kunde inte sova Behövde sova, men kroppen och huvudet vill upp och börja dagen. Irriterande. Idag hade jag kunnat sova ut läääääänge. Jag får ta det en annan dag.

Igår blev det spontant och kul hela kvällen. Vi åkte in till stan och satte oss på en pub. Vi åt efterrätt och skrattade som vanligt. Jag drack alldeles för mycket kaffe medan Bissan smuttade på vin. Jag blev utmanad i en het diskussion om hurvida vi svenskar som tävlar för Sverige får skattepengar för att kunna träna och tävla. Och gud som jag gick igång! Bara så ni vet så får vi INGENTING alls av era skattepengar! Vi får fixa våra egna sponsorer och dra in våra egna pengar. Och svensk friidrott får också dra in sina egna pengar. Jag har aldrig sett skymten av några pengar från er (oss, för jag betalar också massor av skatt!) skattebetalare och då har jag ändå tävlat i både EM och VM.  Visst, det kanske finns ett och annat bidrag att få men jag har aldrig fått något. Och de som får ett bidrag får det inte utan att prestera, precis som alla andra måste göra för att få något. Jag har fina och medmänskliga sponsorer som hjälper mig med min ekonomi och först och främst tävlar jag för mig och dem. Om vi nu ska ha de där resonemanget som kom upp igår. För ingen annan har köpt mig. När jag drar på mig Sverige-dräkten så tävlar jag förstås för Sverige men då ska ni veta att det absolut inte är SVERIGE och skattepengar som har tagit mig dit, det har mina sponsorer och jag gjort själv.

Ja ni hör ju, hur jag brusar upp. Det är inte meningen. Det är bara det att jag alltid stöter på människor som säger att jag tävlar för DEM, för dem “betalar ju för mig” och den där kommentaren känns så fel. Och de tycker att de har rätt att bli arg på mig om jag inte presterar för jag springer ju faktiskt runt och gör av med “deras pengar”. Men, så är det alltså inte. Inte för mig i alla fall. Kanske funkar det annorlunda för dem som får pengar av SOK, jag har ingen aning. Jag kan bara prata för mig själv. Så nu vet ni vem som betalar för mig

Idag har jag en fullproppad dag… det ska bli kul att se hur jag får ihop den. Jag ska i alla fall börja med att byta om till fräscha träningskläder och sedan köra första passet för dagen.

Kramar till er så länge,

Nadja

Jag har sällskap

Guuuud så kul det är att träna när min syster är med mig!! Mycket roligare än att träna själv. Och Bissan är så jäkla rolig och spontan så hon hänger med på allt jag gör

Idag sprang hon nästan ifrån mig på 200 meter. Vilka sjuka kliv hon har den tjejen. Det är så himla synd att hon slutade träna när hon var ung. Hon sprang 800 meter och hoppade lite men slutade när hon var i 14-15 års åldern.

Efter träningen åt vi en god och lunch på Bosön. Och om vanligt fick jag skratta mycket. Det är bra för mina magmuskler

Innan träningen berättade jag för henne vad vi skulle göra och hon sa: “Men sluta! Då måste jag ju göra allt det där. Säger någon åt mig att hoppa så hoppar jag. Jag kan inte banga”. Haha, det där är härligt! För så funkar nästan jag också när det gäller träning. Det är därför det blir extra jobbigt när man ska göra något som redan är jobbigt. För jag gör alltid allt utan att fuska. Vi hade 40 min distans idag och under tiden så sa hon: “Jag pallar inte mer. Nu ger jag upp”. Men så fortsatte hon ändå hela passet. Det är en skada vi har i familjen Casadei Vi tillåter inte oss själva att ge upp.

Nu är vi hemma en snabbis och duschar. Jag har ett pass till idag och ska försöka vila lite. För kvällen har vi inte bestämt någonting men jag hoppas att vi tar oss in mot stan. Jag känner för att vara lite spontan! Jag känner för att vara galen och göra saker som jag inte brukar göra. Ge mig tips!

Bissan sitter och målar naglarna och tror tydligen att hon ska få ett ragg på det sättet. Om hon bara visste att hon målar dem förgäves

Nehe mina vänner, min tur att duscha. Ooooooh, så länge jag ska duscha!

Kramar från en glad

Nadja

« Föregående sida — Nästa sida »