Ingen träning med Kajsa idag…

Idag skulle jag egentligen ha tränat med Kajsa för första gången men den tur jag har haft hela denna vinter verka hålla i sig: Jag går och blir sjuk! Jag har ju skrivit att jag känt mig lite krasslig till och från i säkert två månder nu men att ingenting har brutit ut. Nu går jag här och fryser som en idiot och tror att jag ska spy var tredje minut. Jag har lyckats få i mig två knäckebröd på hela dagen och känner mig slut på kraft. Min kompis Challe berättade att hon hade fått vinterkräksjukan och jag kan ju meddela att det är så det känns för mig också…

Jag har svalt vitpepparkorn på inrådan från Vendela och det ska tydligen göra mig frisk. Jag litar på henne! Om någon dag kommer jag att vara back on track och kan förbereda mig för mångkamps SM (som för övrigt är inställt i Västerås och istället ska gå i Sätra).

Nu ska jag försöka sova. Om inte magen börjar krångla igen… Hoppas ni är friska därute! Idag får ni inga kramar från mig, jag vill inte smitta er

// Tiggy

SM Guld och pers i Sätra

Äntligen fick jag känna mig lite piggare i kroppen!! En helt underbar känsla! Och på detta så fick jag med mig en riktigt bra hoppserie: 6.12 - 6.02 - 6.22 - 6.18 - 6.14 - 6.23! Känner mig stabil och stark i min löpning och det känns som om att jag snart hittar nyckeln till de riktigt långa hoppen

Orkar inte uppdatera för mycket ikväll… jag är helt toktrött och behöver sova. Jag får berätta mer ingående imorgon… Sov gott alla därute! Kram Tiggy

Ps. Challe! Du var absolut bäst i hela publiken!!!

“Nya” i teamet!

 

Innan 2009 var slut så hade jag och min tränare Leffe ett möte med två nya sponsorer som gick jättebra. Jag ville inte skriva ut något här då eftersom det inte var något som var klart och underskrivet plus att kontrakten skulle börja gälla i januari 2010. Men idag kan jag presentera mina två nya samarbetspartners.

Dem heter JBT Nordic License och TÅL Bygg och inredning Gunnar Tryde AB 

Jag kommer att göra närmare presentationer av de båda företagen lite längre fram. Ha en suverän fredag så länge alla goda där ute! Kramar Nadja

                                   

“Filmtajm” på Bosön…

 

Nu blir det filminspelning på Bosön när jag springer häck

Berättar mer när jag kommer hem. Som vanligt är jag lite sen… Kram!

 

På lördag börjar det!

Fjärilarna i magen börjar vakna till liv. Min iver i kroppen känns under varje pass och jag märker på mig själv att jag börjar bli mer och mer fokuserad och kvalitetsinriktad i allt jag gör. Och konstigt vore det väl annars: jag ska ju tävla på lördag!

 

Min senaste tävling var VM i Berlin och då såg det ut som på filmen ovan på 200 m:s loppet (ni hittar mig på bana 8). Jag hoppas att det ser både bättre ut och att det går fortare nu på söndag då jag kör 200 m i Sätrahallen. På lördag har jag 60m häck och kula i Norrköping. Det är väl den tävlingen jag är mest nervös inför eftersom jag bara har sprungit TRE häckpass sen VM! Jag har med andra ord ingen jäkla aning om vart jag står för någonstans. Det enda jag vet är att jag har blivit mycket snabbare. Men i den snabbheten ska jag också få ut tekniken och det är väl den känslan som jag känner att jag saknar lite för tillfället. Men nu börjar det och det är bara att ta tjuren vid hornen! Jag förväntar mig verkligen inget pers i den grenen men ett bra och stabilt lopp där jag har ett bra tryck till första häcken och sen att jag upplever en härlig rytm i loppet.

Vad jag har för tankar i de andra grenarna tänker jag skriva om mer imorgon. För nu väntar ytterligare ett häckpass för mig. Det fjärde innan tävlingsstarten och jag vill att det ska bli fantastiskt bra så att jag kommer med en glad känsla i kroppen till Norrköping.

Vi hörs snart igen vänner! Många kramar Nadja

Lite om sydafrikaträningen

Så äntligen en liten sammanfattning av lägret i Sydafrika! Jag vet att jag har väntat länge men det är för att det har hänt så mycket saker samtidigt och jag har tänkt att en sammanfattning kan man alltid lägga in när man vill, det är alltid aktuellt, men en idrottsgala eller ett hajdyk bleknar med tiden. Därför har dem ämnena fått komma först denna gången.

 

 

 

 

Vårt fokus med lägret låg på att spetsa till träningen och göra allting mera kvalitativt. Färre hopp och lopp och kast men mycket snabbare, högre och längre. Det som funkade absolut bäst var spjutkastningen (tänka sig!!), löpningen och längden. Jag fick göra två träningar med kast över 40 m i spjut vilket var en fantastisk kick! Jag var lycklig och glad hela dagen! Nej, hela den veckan faktiskt. Jag gjorde ett snabbt lopp på 200 m och var som en vessla de sista 10 metrarna in mot plankan i längden. Vi mätte hastigheten där tillsammans med några tyskar som hoppade samtidigt och både Leffe & Lars ( en oerhört duktig tränare från Danmark. Har tränat sin fru som gjorde över 7 m!) undrade vad som hände Nu handlar det ju inte bara om fart utan också om vad jag gör med den när jag väl kommer fram till plankan. Så detta betyder inte automatiskt att jag kommer att persa så att det stänker om att när jag väl börjar tävla. Men testet visar ändå att det finns kapacitet och det känns som ett skönt kvitto.

Jag känner att jag har hittat en bra stabilitet i kulan också. Och ännu roligare blev det när vi tog hjälp av “Limpan”, Slangens tränare. Där fick både Leffe och jag många nya goda tips att jobba med framöver.

Det som vi har jobbat minst med har varit höjden och häcken. Detta beror som vanligt på mitt vänsterknä och vi vill inte puscha det för hårt och har därför gjort ett medvetet val att inte träna dessa grenar så mycket. Även om det är tråkigt så känns det smart med tanke på att det faktiskt är utomhussäsongen som räknas!

Även styrkan har gått framåt och jag persade i hängande frivändning. Det är en övning som jag inte alls tränar speciellt ofta. Jag kör alltid mina frivändningar från golvet i vanliga fall. Det är bara när det närmar sig tävling och då jag ska bli extra explosiv som jag gör rörelsen kortare och snabbare.

Syster Bella har gjort stora framsteg också! Hon har kunnat hoppa längd på flera pass. Det har hon inte klarat av tidigare. Hon ser starkare och spänstigare ut och jag tror att hon kommer att vara tillbaka på banan snart igen

Nu bär det av till sängen. Eller vänta, duschen först! Haha, det var nära att jag glömde det. Hur äcklig får man bli?

Kramar till er. Sov gott och sött. Nadja

Jag fick en gåva…

Har precis ätit lunch på hotellet där vi bor. Pasta som vanligt. Sådär lite halvgott och med samma smak som alla andra pastarätter vi blir serverade här. Men det är helt ok. Pasta är bra när man tränar. Men det var inte det jag skulle berätta

När jag satt och åt så såg jag ett superfint armband på en av tjejerna som serverade. Jag frågade vad det stod på det. “2morrow belongs 2 me” var texten och hon berättade vart jag skulle kunna köpa det om jag ville ha ett sånt. Jag ÄLSKAR nämligen armband med budskap på. Det jag alltid har på mig när jag tävlar är rosa och på det står det “Hope”. Hur som helst. Vi fick in vårt kaffe och pratade när servitrisen kom in med en djup tallrik. Jag tänkte först: “vem har beställt soppa?” sen gav hon mig tallriken. I den simmade hennes armband i ett litet “rengöringsbad” av såpa och vatten. Hon sa “Here you go!” och gav mig hennes armband! Hur gulligt var inte det då? Innan vi skulle gå så sa hon till Bella att hon också skulle få ett. För att vi är systrar och för att hon önskar oss all lycka. Det var så vackert och vi blev så rörda… Detta kommer att bli mitt nya turarmband

Har fått tillbaka min skrivknöl på långfingret kan jag ju också meddela. Detta beror på att jag har skrivit 18 (!) vykort. Varje vykort är dessutom personligt. Jag var riktigt nöjd när jag satte sista punkten på sista vykortet. Men jag är sent ute med korten. De kommer nog inte att komma fram förrän om två veckor. Men hey, jag har i alla fall skickat!

Nu ska jag vila en timme innan det blir kulträning. Förra passet gick riktigt bra med en massa nya tankar och ideér så det ska bli spännande att se vad som händer idag. För övrigt så går det bra för de flesta svenskar här. Speciellt för våra tiokampare Slangen (Daniel Almgren) och Nicke (Wiberg). Läs gärna Slangens egna  rapporter!

Kramar till er tills vi hörs igen!

Sen rapport från Sydafrika!

 

Jag börjar med att skicka er alla en STOOOOR kram från ett otroligt soligt sydafrika!

Rätta mig om jag har fel, men jag har hört att ni har upp till minus 40 grader hemma… herregud! Det är ju inte klokt! Det känns så avlägset och overkligt och jag vill INTE komma hem till den kylan. Jag har fasen ingen jacka med mig hit. Jag kommer ju dö när jag stiger av planet! Men än är det lång tid innan vi ska åka hem så jag hinner nog klura ut en lösning

Vi tränar på bra här jag och syster Bella. Och allra bäst har spjutträningen gått. Jag har kastat 40 m för första gången i mitt liv och jag känner mig mycket tryggare i grenen och dess teknikdelar. Jag har också fått börja springa lite häck nu vilket är skönt för det har jag inte tränat sen VM! Mitt knä har gjort för ont så vi har avvaktat för att inte reta det för mycket.

 Förutom träningen så hittar vi på en massa roliga saker! Vi har varit och kollat på pingviner och babianer och besökt sevärda platser som till exempel Cape point. På söndag ska vi ut med båt och dyka med hajar! Det kommer att bli suveränt spännande! Vi är nästan 25 stycken svenskar som åker dit.

I övrigt så kan jag säga att sydafrika är ett perfekt land att åka på läger till. Vi har allt vi behöver och vädret är alltid bra. Servicen är oklanderlig och hotellet är plus 10 poäng! Vi har haft sån tur att få ett hotell som egentligen kostar 30 000 för två veckor för bara 4500 kr för tre veckor. Han som äger hotellet sa att dem valde att göra så detta året eftersom det har varit mindre turister här på grund av den ekonomiska krisen. Det är nog första gången jag kan säga “tur för oss” i det sammanhanget!

Nu ska jag fylla på min vattenflaska och äta lite frukt. Sen ska jag nog skriva vykort. Jag har 18 stycken att skriva så det är bäst att jag börjar!

“Nej, det är lugnt…”

Sitter på en trästol i pappas lägenhet i Rödeby och känner mig allmänt förvirrad och stressad. Julfix och klappar och besök hos nära och kära äter upp mig… Leffe sa “Nadja, åk ner till Karlskrona och träna bra och återhämta dig och ta det lugnt”. Jag undrar bara: glömde min lilla tränare att jag har sex syskon, svårt för att säga nej till folk och att det snart är julafton?

Usch, nu lät det som om att jag skyller på Leffe för att jag inte riktigt hittar den där lugn och ro-känslan som han pratar om. Men det är inte min mening. Jag ville bara att ni skulle få se det komiska i det. För komiskt är det! Jag har i alla fall hunnit med att köpa alla klappar utom en. Den svåraste återstår: den till systern under mig, Daniela. Hon säger alltid: “jag vill inte ha något speciellt” men sen vet man att det är precis det hon vill ha och jag kan direkt se om hon blir riktigt glad över någonting hon får eller om hon bara ler sådär på halvfart. Själv vet jag inte längre vad jag önskar mig… jag känner att jag har kommit till den punkt i livet där jag har allt jag egentligen behöver. Allting annat är som utfyllnad och dyra saker som ingen annan varken har råd eller lust att köpa till mig bara för att det är jul. Denna jul var jag fantastiskt nöjd med min present till pappa som var en diktbok. Hans egen diktbok! Han skriver nämligen dikter hela tiden och har en sida på poeter.se (Giovanni Casadei). Pappa är en oerhört vacker tänkare och förmedlar känslor på ett mycket bra sätt. Det sticker ofta till i mig när jag läser det han har skrivit. Och jag har redan gett honom julklappen eftersom jag kommer att fira julen med Niklas familj i Växjö och jag ville så gärna ge honom boken personligen.

Träningen här nere går över förväntan! Jag har känt mig lite dåsig och konstig nästan varje dag men så fort jag har värmt upp så har kroppen svarat positivt och jag känner mig lätt och snabb och studsig! I förgår hade jag ett suveränt bra längdpass. Eftersom jag tränade själv så hade jag ingen som kunde säga att det räcker så jag hoppade hur länge som helst. Jag glömde liksom bort tiden. Jag hade mina nya längdskor på mig för första gången och njöt av att känna fötterna mot underlaget i Sunnahallen. Det var också kul att träffa gamla klubbkamrater som tränade samtidigt. Ingemar Skärvstrand är en av landets bästa sprinttränare och har funnits med i klubben sen jag var liten. Det var kul att träffa honom och få retas lite (han har en jäkla attityd och är tuff som en bandyboll med glimten i ögat). Hans adepter var också där och jag kände mig välkommen i hallen trots att det var många år sedan som jag lämnade KA 2 IF.

Nu ska jag äta upp det sista av min yoggi och sen bär det av till Sunnahallen igen för ett snabbhetspass. Hoppas att ni har det julfint där ute i stugorna!

KRAMAR Nadja

Frågor från träningsgrupp

Jag fick ett mail i min inbox från en supergullig mamma som har sin dotter i en friidrottsgrupp och hon har själv förlorat ett vad som innebär att hon nästa sommar kommer att springa ett 100 m:s lopp. Hon undrade om jag kunde svara på några frågor som de hade vilket jag tycker var jätteroligt. Här nedan ser ni frågorna och svaren. Mer om Malins vadslagning och om friidrott kan ni läsa på Malins egen blogg.

Hur gammal var du när du började med friidrott respektive började med sjukamp?
 
Jag började med friidrott som sjuåring. Min mamma har hållit på med friidrott så jag följde med henne när hon tävlade och tränade. Jag tyckte om alla grenar direkt och hade svårt för att bestämma mig så först blev det femkamp när jag var i åtta - tio års åldern och sen sjukamp när jag var ca femton år.
 

Om du fått ändra lite med grenarna, ta bort och lägga till, hur hade din sjukamp isåfall sett ut och varför?
 
Jag har fått den frågan många gånger eftersom det ett tag var på tal att det skulle bli tiokamp för damer. Skulle det bli så, så skulle jag få gilla det läget men jag har kommit på att det är sjukampen jag gillar. Jag vill faktiskt inte lägga till eller ta bort någonting. Jag är nöjd som det är. Det är en perfekt gren!
 
 
Vad är det största idrottsmässiga du varit med om?
 
Det är VM i Berlin nu i somras! Det var så mycket folk och så mycket skrik på läktaren! Och så fick jag tävla mot de bästa tjejerna i världen vilket är otroligt motiverande och inspirerande! Banorna var så blåa och fina och så visste jag att ni alla där hemma kunde se det jag och Jessica (min sjukampskollega) gjorde vilket var extra kul. Då fick jag dela med mig av det som jag älskar i mitt liv: friidrott och sjukamp!
 
 
Har du något stort mål du gärna vill nå?
 
Jag har många mål med mitt idrottande. Det största greppbara är att jag vill vinna OS i London 2012. Men jag har även andra mål: som att kunna utföra alla grenar vackert och följsamt och att jag kan tekniken så bra som det bara är möjligt för en sjukamperska. Jag vill känna mig fysisk oslagbar. Veta att min kropp är en av de mest tränade i världen. Sen vill jag utvecklas som människa mentalt. Jag har många fler små mål men jag kan inte skriva upp dem här för då skulle ni somna Det är viktigt med mål och mening i det jag gör. Ta reda på vad du vill och VARFÖR så blir allting mycket enklare.
 
 
Hur mycket tränar du?
 
Det är väldigt olika. När det är hårdträningsperiod så tränar jag ca 12 pass i veckan. Alltså två pass varje dag utom söndagar. När det närmar sig tävling vilar jag mycket mer och tränar kanske bara fem-sex dagar i veckan. Från det att jag var 15 - 18 så tränade jag fyra - fem dagar i veckan. Det är bra att börja lugnt och sen stegra träningen med åren så att man inte skadar sig!
 

Ska du på träningsläger nästa år och i så fall var?
 
JAA! Både nu i år och nästa år. Jag och min syster Bella och min tränare Leffe ska åka till Sydafrika den 28:e december! Jag har aldrig varit där så det ska bli spännande! Sen åker vi på landslagsläger till Portugal till våren nästa år. Det blir mycket resande
 
 
Har du något jobb eller studerar vid sidan av?

Nej, jag sa upp mig från mitt jobb när jag visste att jag skulle ha chans att kvala in till VM. Jag har länge velat satsa bara på min träning så när jag väl hade nått en viss nivå så slutade jag på mitt jobb. Men jag har pluggat på högskola tidigare, till beteendevetare. Så det har jag i bakgrunden om nått skulle hända. Det är bra att ha en utbildning!
 
 
Känner folk igen dig ute på stan?
 
Ibland. Det har blivit så efter VM. När jag går ut på krogen så är det många som känner igen mig och som kommer fram och pratar. Och när jag är på Bosön där jag tränar så är det fler barn.
 
 
Hur håller du uppe motivationen?
 
Jag tänker på mina mål och så läser jag dem. Jag har skrivit ner dem i en bok. Att se sitt mål i skrift tror jag är bra! Sen pratar jag med min mentala tränare, min pojkvän och min huvudtränare om något skulle vara jobbigt. Alla tycker att saker är tråkiga ibland. Det är normalt och mänskligt. När jag blir sådär nere så tänker jag bara: “skitsamma, det är tungt nu men det fixar jag. Jag kanske inte vill göra det här men jag gör det ändå för jag behöver göra det om jag vill nå mitt mål”.
 
 
Finns det några genvägar till toppen?
 
Det skulle inte vara kul med genvägar! Det är ju allt som du gör varje dag som är det roliga: på träningen, med kompisarna på träningen och när du kämpar hårt! Det är verkligen det jag kommer att minnas när min karriär är över. Men visst finns det genvägar. Det finns ju folk som dopar sig och blir bra väldigt fort. Men det är ingen väg att gå. Det är varken rättvist eller lagligt. Du måste träna hårt, äta rätt, sova mycket och ha hjärtat med dig i allt du gör. Det är hårt arbete och fokusering som gäller. Gör allt metodiskt och se till att ha en plan med ditt idrottande som du och din mamma, tränare eller kompis lägger upp. Då kommer du att känna dig nöjd och stolt över dig själv och veta att du klarat av att komma dit du är med din egen kraft och vilja.
 
 
Om det är 5 goda kakor på ett bord, tar du din favorit direkt eller börjar du med de mindre bra och avslutar med den godaste, eller tackar du nej för du äter inga kakor och godis?
 
Jag är ett matvrak och äter ALLT! Haha! Så jag hade definitivt ätit alla kakor om jag hade orkat. Det kan jag göra när jag hårdtränar. Men närmar det sig tävling så håller jag mig till den godaste kakan och äter inte fler kakor efter den. Under hårdträning kan jag aldrig äta för mycket! Jag tränar så hårt och min kropp behöver mycket energi. Mest från riktigt bra mat visserligen men att jag äter godis och kakor skadar inte då.
 
 
Tack för att du ställde upp och svarade på våra frågor samt lycka till!
 

Tack själva och lycka till med ert idrottande och allt annat ni tar för er i livet. Vi ses på banan om några år kanske kram!

Nästa sida »