Vill ni se SM längdhoppen?

Eftersom jag inte kan tävla i mångkamps SM denna helgen på grund av min envisa förkylning/magsjuka så får jag gotta mig lite till i förra helgens tävlingar

Om ni inte visste det så sändes allting live på nätet. En otroligt smart grej! Min pappa satt nere i Karlskrona och följde hela min tävling. Det visste jag inte innan han sa det så jag blev helt chockad när han ringde och sa: “Varför såg du så sur ut efter 6.23 - hoppet!?” Om ni vill se längdtävlingen (och alla andra tävlingar under söndagen såklart) så kan ni gå in på den här länken.

Filmen är ca fyra timmar lång, så för att ni inte ska behöva sitta och leta så har jag hittat tiderna åt er för mina hopp.

Hopp 1: 27 min in i filmen - Häckpresentation och start: 56 min in i filmen - Hopp 2: 1.05 in i filmen - Hopp 4: 1.35 in i filmen - Hopp 5: 1.46 in i filmen - Hopp 6: 1.55 in i filmen - Prisutdelning: 2.10 in i filmen.

Mångkamperna i Sätra är i full gång och Slangen leder den manliga sjukampen nu när dag två drar igång. Även kvinnorna har startat och Jessica Samuelsson leder än så länge men jag tror personligen att Ellinore Hallin kan bli farlig efter höjden. Hon har visat fin form hela vintern och hon är en härligt positiv och glad och sprallig tjej och det vore kul om hon fick lyckas det där lilla extra

Följ deras tävling med kontinuerlig och snabb uppdatering här!

Själv ska jag hoppa in i duschen. Försöka tvätta bort min förkylning! Sen ska jag se om jag orkar städa lite i lägenheten. Niklas var här igår och hämtade lite av sina saker och det är alltid först när saker försvinner som man lägger märke till alla dem där små dammtussarna som ligger överallt…

Skicka mig friska kramar! // Tiggy

Inget mångkamps SM för min del…

 

Jag funderar på om det här var oväntat. Och jag kom just på att det var det inte. I två dagar har jag varit magsjuk. Haft kramper och mått illa och nu har jag blivit blixterförkyld och har lock för öronen så jag faan inte hör någonting…

Jag trodde att det skulle bli bättre igår men så kom det tillbaka inatt och nu känner jag mig inte alls okej. Detta betyder att det inte blir något mångkamps SM för mig i helgen. Leffe och jag hade sagt att om jag kunde träna idag så skulle vi ha kört tävlingen. Två dagar av sjukdom veckan innan en tävling tror jag inte gör så mycket men nu är jag inne på min tredje och jag känner att krafterna inte är vad dem borde vara

Jag har i alla fall fått flytta hem till min lägenhet igen så jag kan ligga i min egen säng och kurera mig. Det känns jäkligt bra. Men samtidigt väldigt ensamt… vi var ju två som bodde här förut och då kändes inte lägenheten lika stor som den gör nu. Men jag vänjer mig säkert snart. Och gör jag det inte så får jag väl byta ner mig till en tvåa.

Tillbaka till SM i helgen. På slangens hemsida kan ni läsa en massa roligheter om just SM! Gör det! Om ni vill ha ännu mera information så finns det förstås på friidrott.se också. Tävlingen skulle först ha gått i Västerås men på grund av all snö på taket så valde man att ställa in och tävlingarna får istället avgöras i Sätrahallen.

Tekokaren klickar därute i köket och jag ska fylla på min kopp. (Hoppas det inte är någon hälsoguru som läser mina inlägg. Jag skulle nog få en fet smäll för alla koppar te jag dricker om dagarna! Haha)

Värme till er alla ikväll! Kram Nadja

JEM - Nostalgi och glädje!

 

Satt och kollade igenom gamla mail eftersom jag vet att jag är världssämst på att besvara mail och ville veta att jag inte hade glömt något/någon. Då hittade jag ett gammalt mail från “min” sköna fotograf Hasse Sjögren! Det var ett mail med bilder från JEM i Grosseto då jag var 18 år… Tårarna kom direkt! När jag tittade på bilderna kände jag all den värme, glädje och lustfylldhet som jag vet att jag kände just i det ögonblicket. Jag och Carro på ett JEM där vi skrek och dansade och skrattade. Vi sjöng “Du kan! Inget berg är för brant! Om du tror blir det sant!” så högt att funktionärerna fick lov att säga till oss att lugna ner oss. Tror ni att vi gjorde det? Inte alls. Vi fortsatte bara att njuta av vårt äventyr och vår upplevelse och peppade varandra tills våra röster inte längre bar.

 

Jag vet att det kan låta löjligt, att det kan låta som om att jag är kvar i en tid som inte alls längre finns, men jag saknar Carro och vår lek! Jag saknar det stödet vi gav varandra och den kärlek vi delade för sjukampen. Jag saknar det lättsamma, det enkla, det oförstörda. Jag saknar Carro som hon var innan media åt upp henne. Jag önskar att hon bara hade fått vara som hon alltid har varit. Att människor bara hade låtit henne vara, låtit bli att peta i det som var så fint! Jag skulle vilja tävla med henne nu. Jag skulle vilja att hon var kvar i sjukampen och sjöng dem där sångerna med mig! Nu får ni inte missförstå mig: Carro är fortfarande Carro med alla dem fina kvaliteter bara Carro har. Men det sista året hon tävlade i sjukampen såg jag på henne att det inte var LIKA roligt längre… Och man kan ju fundera på varför det blev så? Var det för att hon hade vunnit allt? Blev hon mätt? Eller berodde det på den lilla droppen som till slut gör hål i stenen; människor som under många år klagade på hennes beteende och hennes sätt att vara? Jag kan bara spekulera. Jag kan bara tro en massa om allting. Och det gör jag också. Och jag säger bara till alla er därute som snackar skit om människor som lever som dem vill och som tycker att det är obehagligt med människor som sticker ut och är det där lilla extra: Låt dem vara! Låt dem växa och väx själv om det är så jobbigt att andra tar plats! Gör något vettigt själva och fokusera på era egna drömmar istället för att klanka ner på andras! Ta en titt på ditt eget beteende och dina egna fördomar innan du är negativ mot en annan människa.

Min magsjuka är lite bättre idag och jag ska betala lite räkningar och skriva ner en mental övning som jag har fått i uppgift av min mentala tränare William… Sen ska jag packa mina saker för idag ska jag få tillbaka min lägenhet!

“Ta oss i land igen - in till förvandlingen!”

Kram och kärlek till er

Guldbilden

 

Här har ni oss tre tjejer som gjorde upp om guldet i längdtävlingen på SM! Både jag och Jessica persade och Jasmine var bara EN centimeter ifrån sitt personliga rekord! En riktigt härlig tävling med andra ord! Jag sa ju igår att jag kanske skulle komma med lite fler kommentarer till tävlingen idag men jag vet inte vad det skulle vara. Antar att alla fattar att det kändes bra, men inte 100 % än, och att jag är mer än nöjd med min prestation.

GRATTIS vill jag också säga till min vän Anna Sunneborn som tog guld på stafettlöpningen 4 * 200m!!! Galet bra gumman!!! Hennes man Mattias passade också på att ta hem längdbronset. Vilken familj

Alla söndagens resultat hittar ni här.

 

Bella tävlade för andra gången!

 Syster Bella har gjort sin andra och sista tävling för året. Hon stannade på 5.21 och coach Nadja var nöjd efteråt

Vi hade som mål att hon skulle klara av att hoppa fyra hopp utan att få ont i ryggen och att hon skulle attackera med all sin fart över plankan. Hon kände av sin gamla skada lite men inte mer än att hon kunde fullfölja tävlingen. Jag är så himla glad över att hon kan tävla igen!! Och det är så nyttigt för mig själv att få se hennes beteende i tävlingssituationen för jag lär mig lite om mig själv samtidigt som jag coachar henne.

Jag är imponerad över hennes sätt att var lugn och att lyssna på mina instruktioner trots att jag såg på henne att hon egentligen var fly förbannad eftersom hon kände att “det inte hände någonting på plankan”. Det kommer så fort hon får träna längd lite mer och får en chans att lära sig hur hon ska få med sig all den fart hon bygger upp i sin löpning.

Nu blir det filmen “Sommaren med Göran”. Bella har tinat jordgubbar på spisen och sitter redo med filten i soffan… MYS!

Kramar till er alla och jag önskar er en skön söndagskväll // Nadja

Inbjuden till mångkampsgalan Götzis!

 

För en vecka sedan kom min tränare Leffe fram till mig och sa: “Vill du veta något kul?” Vilken dum fråga! “Vem vill inte veta om roliga saker!?” undrade jag och han skrattade som han alltid skrattar. Han berättade att jag hade fått en inbjudan till Götzis och undrade om det kunde vara något för oss. Anledningen till att han ställer en så, kanske för er läsare, dum fråga är för att vi redan har planerat för utomhussäsongen och vi sa tidigt att vi inte skulle bry oss om att ta oss in till Götzis. Jag resonerade som så att den dagen som jag ställer mig på den österrikiska startlinjen så ska det vara för att dem vill ha mig där och inte för att någon annan aktiv har blivit sjuk eller för att vi har “tjatat oss in”. Och eftersom det gick som det gjorde på VM så trodde jag aldrig att jag skulle få en inbjudan redan i år så det fanns liksom inte med i våra tankar. Lika lite som VM fanns med i våra tankar när jag inledde säsongen 2009. Men jag har märkt nu att man inte kan räkna med något, varken åt det positiva eller negativa hållet.

Så, nu är det bara att planera in denna härliga tävling i kalendern och Leffe får jobba med ett annat upplägg. Det är bra, han behöver jobba lite

Själv står jag inför en ny fantastiskt idrottsupplevelse och erfarenhet och jag längtar redan dit! Men först ska jag avsluta min inomhussäsong. Jag har ett SM i Sätra som jag ska genomföra och om mattheten och tröttheten i min kropp som jag har skrivit om här några gånger försvinner så hoppas jag kunna köra mångkamps SM också. Vi får se hur det blir.

Nu ska jag sova en timme innan jag drar till Bosön för ett längdpass. Var rädda om er och skratta så fort ni kan! Kramar från Tiger

Femkampen blev en fyrkamp…

 

Hej och god lördagskväll på er alla!

Har precis ätit en god middag med min tränare Leffe och sitter nu i min hotellsäng och försöker att återhämta mig med massor av vatten, bra musik, sms från goda vänner och lite citron. Det kan verkligen behövas efter en så lång dag. Låt mig berätta.

Jag började med häck vid ett-tiden. Inlöpningen kändes som vanligt väldigt bra och jag kom fram till första häcken precis som jag skulle. Men så kommer tävlingsstarten och jag missar den IGEN. Inte alls lika grovt som i Sätra men tillräckligt för att känna att det är dax att börja “slita sig in i loppet” istället för att bara flyta på. Det positiva är att jag kände mig riktigt vass mellan näst sista och sista häcken, men vad hjälper det när det är fler häckar än så i ett lopp? Jag kom in på 8.86. Mitt pers är på 8.82 så det var inte så långt ifrån och jag vet att jag kommer att slå det så fort jag får chans att springa lite mer häck på träningarna.

Även i höjden blev det ovanan av att hoppa som gjorde att det inte blev högre än 1.70. Min ansats är olika från hopp till hopp och jag känner att jag är lite lätt disorienterad när jag kommer fram till ribban. Jag känner att jag inte riktigt vet hur jag ska agera. Mitt sista försök på 1.73 var riktigt bra så jag vet att höjderna finns där. Jag behöver bara mer träning. Ge mig själv chansen att utveckla en sorts trygghet i dessa grenar.

Kula är dagens katastrof-gren och jag har INGEN som helst förklaring till hur det bara kunde bli 11.90… Eller jo, det har jag ju givetvis Vill man så hittar man förklaringar till allt. Och så länge det är förklaringar som kan leda till att man presterar bättre nästa gång och något man kan lära sig av så tycker jag att förklaringar är väldigt bra. Jag tycker att det är tråkigt att vissa människor alltför ofta kallar det “bortförklaringar”. Min förklaring till det dåliga resultatet stavas PASSIVITET! Jag började med två övertramp. Eller tramp och tramp: jag stod tydligen inte tillräckligt stilla i ringen EFTER stöten och funktionärerna tyckte att jag var “obalanserad” i kulringen… Jag var arg som ett litet bi efter den här grenen och skrek till Leffe att nu jävlar skulle jag hoppa 6.20 i längd. Så blev det tyvärr inte… Jag var alldeles för trött i benen, hade ont i knäna och saknade det där riktiga krutet (som jag har saknat hela vintern) och inledde med 6.03 - tramp -  och sedan 6.02 i sista. Stabilt och bra och jag var väl ganska nöjd efteråt men tycker att de här resultaten kring 6.00 - 6.05 börjar bli lite tråkiga… Jag längtar efter den där sköna träffen. Alla mina hopp hittills har varit hopp som jag känner att jag “bara gör” utan att egentligen få på något ut över det vanliga. Mer träning till Nadja!

Så var det då den sista grenen, 800m. Jag hade grymt ont i båda mina knän efter längden, haltade i min jogg och var väldigt matt i kroppen. Dessutom fick jag tillbaka stickningarna i bröstet som jag har känt av till och från i två veckor nu. Jag kände direkt att jag blev ovanligt flåsig av min uppvärmning. Jag och Leffe resonerade som så att det absolut inte var värt att göra ca 4250 poäng (som jag skulle få om jag bara sprang på en tid runt 2.13) för att sedan vara däckad och borta från träningen i kanske en vecka. Vi har ett SM om två veckor och nu vill jag verkligen komma i form! Så jag har INTE tid att tappa en massa träning. Att vi valde att stå över 800-ingen innebär nu att jag kanske kan träna redan på tisdag igen. Om nu doktorn inte säger något annat om mina stickningar i bröstet…

Jag är nöjd med mitt beslut och det känns som om att jag har utvecklat min förmåga att lyssna till min kropp! Det tillhör faktiskt ovanligheterna kan jag säga er!

Shit, vilket långt inlägg det här blev då! Vi ligger en timme före er här så nu säger jag tack och godnatt och kram :)

På väg till Estland och min första mångkamp för året

 

Sådär ja. Då ska man ut och resa igen. Under sommartider är det verkligen inget konstigt, men när det gäller inomhussäsongen så tillhör det faktiskt ovanligheterna. Under vintern tävlar en mångkamperska för det mesta här hemma i Sverige då det inte är så lätt att hitta bra och tillgängliga tävlingar i utlandet. De flesta av oss tävlar väldigt mycket i dem individuella tävlingarna runt om i Sverige och sedan satsar vi på mångkamps - SM om det är så att vi överhuvudtaget gör en mångkamp inomhus.

Förväntningarna inför helgen är blandade. Självklart vill jag slå mitt personliga rekord som är från vintern 08 och ligger på 4 190 poäng men jag kan också förstå om jag inte gör det. Jag har egentligen tränat alldeles för lite av både höjd och häck (fem-sex pass vardera sen VM) för att kunna vara så tuff i mitt uttalande och säga att jag KOMMER att sätta pers. Jag tänker helt enkelt att ta denna tävling som den kommer. Jag kommer att fokusera på att få till ett bra häcklopp (och inte trilla i starten som jag gjorde i mitt första lopp i Sätra) och sedan vill jag hoppa någorlunda smärtfritt i höjden. Dem andra grenarna har jag tränat bra och känner mig stabil  och trygg i. I övrigt ska jag bara njuta av att få möjligheten att tävla i ett annat land, mot andra motståndare än dem här i Sverige. Och jag ska njuta av styrkan i mitt löpsteg och spänsten som jag känner att jag har i min kropp.

Om någon timme tar vi flyget så jag ska hinna med att städa lillasysters lägenhet innan jag går härifrån. Annars kommer hon att bli tokig när hon kommer hem från Umeå. Bäst att inte reta upp henne i onödan. För då kommer jag inte att få en massa fina “Lycka till” sms som jag så gärna vill ha. Hon är nämligen en jäkel på att peppa upp mig!

Ni som inte har något att göra kan ju ta er till Estland

Kramar Nadja

6.11 i GE-galan, vinst och nytt sverigeårsbästa

 

Innan jag började med att uppdatera bloggen så läste jag mina kommentarer från föregående inlägg och jag måste få skryta med vilka “duktiga” läsare jag har! Ni hade redan sett resultatet från Globen och hunnit med att gratta innan jag fick upp det här. Vad härligt! Inte för att jag är världens snabbaste med att uppdatera men jag är fasen ingen snigel heller

Jag blir så glad att ni följer bloggen och min idrottskarriär!

Tävlingen igår då. Hade inga högre förhoppningar egentligen eftersom den där mattheten i kroppen inte riktigt hade gett med sig och jag hade ingen aning om hur kroppen skulle kännas. Jag visste inte om jag skulle känna som i helgen då jag upplevde mig själv som snabb i dem små rörelserna men så fort jag skulle ta stora kliv så gick det långsammare. Jag visste inte heller om jag skulle bli andfådd av ingenting bara för att jag har en förkylning på G. Men nu kändes kroppen helt ok. Inte alls någon toppform. inte alls sådär lätt och skön som jag vet att jag kan känna mig men den funkade och svarade lite bättre när jag satte ner fötterna i marken.

Jag tror att den största anledningen till att det gick bra var att jag hade VÄRLDENS BÄSTA HEJARKLACK från min klubb på plats!! Dem skrek mitt namn hela tiden och dem fick mig att känna mig bäst i hela Globen. Tack alla ni underbara som lyfte mig i gropen Tack också till syster Bella som tog hand om mina sponsorer och tack sponsorerna för att ni kom! Mycket tackande här. Tack är bra

Nu känner jag att jag måste vara så otrevligt och lämna er med detta “halvfärdiga inlägg”. Jag har en fotografering på Bosön för MONDO alldeles strax och sedan ska jag hjälpa AKAZIA med att hålla i en mångkamp för Canal Digital…

Måste rusa! kram på er till ikväll…

GE-galan ikväll…

 Nu sitter jag här hemma vid systers matbord och dricker kaffe igen… Jag har tusen härliga fjärilar i magen och känner mig stark och förväntansfull! Ikväll är det tävling i Globen! Jag ska hoppa längd och kommer att få världens bästa hejarklack på läktaren. Omkring 40 st från min klubb kommer att vara på plats för att se galan och givetvis hoppas jag att dem kommer att skrika lite extra när jag kommer mot plankan. Dessutom ska två av mina sponsorer komma med min syster Bella som ska ta hand om dem under kvällen. Det är alltid extra roligt att tävla när man får göra det “tillsammans med andra”.

Ikväll är jag RIKTIGT sugen på att sätta personligt rekord! Mitt bästa resultat är från vintern 08 (då jag inte gjorde någon inomhussäsong förra vintern) och lyder 6.02… för två helger sedan gjorde jag 6.01 i Sätra så jag vet att alla möjligheter finns om jag bara vågar springa på och lita på min ansats.

Nu ska jag hoppa in i duschen, packa väskan och sedan åka och äta lunch med Bella. Jag hoppas att ni sitter på läktaren ikväll!

17.25 börjar vår längdtävling.

Hörs snart igen

Nadja

Nästa sida »