Är det här lycka?

Det känns som om att den här sitsen börjar bli vanlig för mig. Ni vet, när jag sitter här och har TUSEN saker att berätta bara för att jag inte har skrivit på över en vecka. Jag vill säga att det inte är mitt fel. Att det deras fel, de där roliga människorna som umgås med mig och som inte lämnar mig ifred. Det är ERT fel. Hade jag haft tråkigt så hade jag suttit här och skrivit varje kväll. Jag hinner inte med allt jag vill göra. Träning först, och sen lek. Hur ska jag hinna med något annat efter det?

Någon vill säkert säga “Man kan inte ha kul varje kväll”, men det kan man tydligen visst Jag vet hur man gör ! Fråga mig! Jag ska tipsa er.

Det har varit så jäkla vackert väder hela helgen och jag och syster Bella passade på att ta en LÅNG frukost på filtar och med allt möjligt gott att tugga på. I tre timmar låg vi i solen och mös. Bella brände näsan och pannan och jag bröstet. Min ett år yngre syster Bissan var här i en vecka och förgyllda våra dagar med sina kloka tankar och sitt fantastiska skratt. Hon spelade ny, fräsch (nåja, så ny var den kanske inte men för mina öron så…) musik för oss och hon fick upp mig från soffan. När jag var trött gjorde hon mig pigg och när jag ville stanna hemma fick hon med mig ut. Med Bissan inser man att det finns så mycket i livet som man faktiskt vill göra. Lilla Bella har varit i farten också ska ni veta. Herregud, så rolig hon är när hon sätter igång! När hon börjar med sina skämt och sitt enkla sätt så är hon livsfarlig. Alla vill vara nära henne och hon lockar alltid till sig så otroligt många nya människor. En hel kväll övade vi på Dirty Dancing-lyftet. Jag har en film på det för er som vill se sen. Efter en sisådär 100 lyft blev det till slut riktigt följsamt och snyggt. Vi har kollat på fyra tjejfilmer och skrattat så att min vänstra magmuskel inte är vad den borde vara längre. Jag har fortfarande kramp. Jag äter mina magnesiumtabletter så det måste vara ren och skär träningsvärk som jag har.

Jag har också haft sjukt skojiga träningspass. Det bästa var med Spårvägens killar som jag råkade sammanstråla med under lördagen. De sprang 60-80-100 meter och jag sprang 80 meter men hade vila samtidigt och fick skratta galet mycket även då. Så lycklig jag kände mig. Som ett barn igen. Precis som det var när jag var ung: träningskompisar, skratt mellan loppen men fokus när vi väl skulle springa och lättsamma människor. Så vill jag alltid ha det. Så jag har planerat in att köra samtidigt som de fler gånger. Är det varmt nästa vecka så blir det löpningar på Stadion. Jag längtar redan!

Just det! Jag har varit på Fotografiska också! Det höll jag nästan på att glömma. Inte för att det inte gav intryck utan för att jag har SÅ mycket mer att berätta. Jag kommer inte att orka med det här idag märker jag. Men hörrni - Fotografiska, jag rekommenderar det varmt. Om ni gillar foton. Och dyra räkmackor

Jag har även besökt IKEA (en väldigt snabb snabbis men ändå), åkt vilse och gått runt i skogen, varit med och lagat min första matlåda på, låt mig tänka… TRE år och slängt saker som jag inte längre behöver (nej, inte mycket, men några stycken och det är ett stort framsteg).

Imorgon har jag träning redan vid 08.00 så om jag ska orka vara stark och på min bästa sida så bör jag gå och lägga mig nu.

Vem ska gästblogga härnäst?

Godnattkramar!

Nadjis

Niklas Krog gästbloggar

Hej vänner!

Som ni kanske har märkt så har jag ibland frågat er om ni läsare skulle vilja blogga lite här på min sida. Jag har fått några svar men vill ha FLER! Visserligen är jag inte världens snabbaste med att lägga upp det ni skriver, men upp kommer det i alla fall.

Idag har turen kommit till Niklas Krog, som har kommit att bli en god vän till mig. Han är en av dem som kommenterar flitigast här på bloggen och det var också så vi fick kontakt från början. Jag var tvungen att anmäla honom eftersom han skrev på vartenda inlägg

Nä, skämt åsido. Niklas är en otroligt skön kille som gillar träning och har en stor trut (ja, det vet du att du har ). Niklas har också varit med på mina träningspass många gånger och är en av mina största utmanare i Wordfeud. (Tack alla ni som har lagt till mig för spel förresten, jag kommer att få det tufft i ett par veckor nu )

Här har ni Niklas text:

Hur hårt ska man träna egentligen?

Jag heter Niklas Krog och jag har fått äran att hoppa in hos Nadja som gästbloggare.

Jag spelade elitbasket i många år och när jag slutade med basket blev jag författare i stället – www.niklaskrog.se. Men jag håller fortfarande igång på alla möjliga sätt.

Ibland tränar jag på Bosön och då händer det att jag tittar på friidrottare, vissa av dem elitsatsande, och tänker vafasen, ska de inte ta i lite? Det är ett jäkla stretchande och trippande och ännu mer stretchande och trippande. Och så plötsligt har de tränat färdigt.

Jag tycker om att träna. Det finns en underbar glädje i att använda kroppen, en glädje som alla inte har upptäckt.

Du tränar och tränar, brukade min pappa säga. Har du aldrig tränat färdigt?

Nej.

Eller jo, en dag har jag det. Men jag hoppas att det dröjer.

När jag var yngre spelade jag basket. Nu blir det vad som helst där det går att tävla mot sig själv eller andra.

Det är kul att träna, men jag skrattar inte. Jag tar i så mycket jag kan och om jag måste kasta mig in i en vägg för att nå en boll när jag spelar squash så gör jag det. Halvhjärtat finns inte. (Till vänster finns en bild på helgens squashskrapsår. Det kommer nya varje helg.) Om jag väljer att lägga tid på någonting vill jag göra det så bra jag kan. Annars gör jag något annat.

Och så tittar jag mig omkring på Bosön och ser alla stretchande och trippande elitidrottare som plötsligt har tränat färdigt. Märkligt.

En dag pratade jag med Nadja om det där och då var det inte så märkligt längre.

När jag slutade med basket började jag med styrketräning och naturligtvis körde jag på som en tok. Halvhjärtat fanns inte. Det var träning tre dagar och vila en. Året runt. Men resultaten uteblev och uppenbarligen gjorde jag något fel. Så jag läste på. Men det finns en ocean av träningsfilosofier, ungefär lika många som det finns människor som tränar hårt. Till sist hittade jag en som funkar för just min kropp.

Nu för tiden tränar jag styrka tre gånger i veckan och varje pass tar ungefär femtio minuter, inklusive uppvärmning. Kort och intensivt, och jag kör så hårt jag kan. Sedan vilar jag. Det tycker min kropp om. Jag spelar squash och badminton också, för att jag gillar att tävla. (När jag vinner.) Sammanlagt tränar jag fem gånger på en hel vecka.

Men Nadja tränar två gånger om dagen, sex dagar i veckan. En träningsmängd som gör mig illamående. Hon har dessutom sju grenar att hålla reda på. Hon kör stenhårt ibland, men det finns ingen möjlighet att göra det varje pass.

Stretchandet och trippandet är alltså en del av något större. För de flesta elitidrottare handlar det om att lägga band på sig och inte ta i för mycket. Överambition har förmodligen knäckt fler idrottskarriärer än lathet.

Så jag har ändrat inställning. Nu fascineras jag i stället av alla hårdsatsande människor som klarar av att stretcha och trippa, som tar sig till Bosön och tränar med ett långsiktigt mål. Människor som är på väg någonstans, med förnuft. Det imponerar.

(Bild med katten är tagen av: Peter Knutson)

Har sprungit mig trött

Sitter i soffan och känner doften från mitt vaniljljus. Jag gillar det. Jag ska köpa fler av dem. Känslan av värme blir ännu större när det doftar vanilj.

Det är onsdag kväll och jag är trött i kropp och knopp. Jag har varit ganska mycket trött den senaste tiden och har därför varit på apoteket idag för att köpa blutsaft. Jag tror att det kommer att göra susen för min kropp. Jag behöver all energi jag kan få nu när jag tränar så pass hårt som jag gör. Och jag behöver återhämta mig snabbt. Om jag har balans i kroppen så återhämtar den sig också bättre.

Något som också återhämtar mig är bra människor omkring mig. Människor som älskar mig och som får mig att skratta. Jag tränar alltid som bäst antingen om jag är fly förbannad eller väldigt glad. Det där gråa mellantinget är inte bra för mig. Det har jag märkt allt för många gånger. Då går jag runt som en zombie och har svårt att få fram till mitt jävlar anammar  som jag så ofta behöver. Min styrketränare Bubben sa i förgår att “Harmoniska människor inte kan prestera”. Det tycker jag var kul sagt. Han sa att allt hela tiden handlar om “harmoni och yoga”. Han menar att en harmonisk människa inte gör det där lilla extra. Ja… man får säga vad man vill men han har alltid annorlunda och spännande tankar och jag gillar att han bara säger rakt ut vad han tycker och tänker.

Igår hade jag 10*300 meter på mitt andra pass och jag tog mig igenom det. Två minuters vila och seriepaus efter fem stycken med full återhämtning. Det var tur det för annars hade jag nog inte suttit här och skrivit till er idag. Efter sådana där helvetespass känner jag mig alltid nöjd, stark och kraftfull. Jag växer mentalt och vet att jag kommer att vara grym i sommar! För varje sådant pass jag gör så brinner sig mina drömmar och min motivation ännu starkare. Jag älskar att ta ut mig. Jag älskar att kämpa och slita. Men på rätt sätt. Jag är trött på att kämpa med skador. Jag vill kämpa mot tider, höjder och tankar om att jag egentligen inte orkar mer. Den typen av kämpa får igång mig ordentligt.

Ikväll känner jag mig nästan lika trött som igår men jag kan inte somna redan nu… Jag behöver få lite saker gjorda. Jag ska faktiskt städa lite innan min syster kommer på lördag

Och så ska jag äta ett ägg… Ägg är underskattat. Det är SÅ gott.

Jag har huvudvärk. Undrar vad det kan bero på.

Ska jag redigera bilder istället för att städa? Varför frågar jag ens er? Jag kommer ju inte att få några snabba svar direkt

Jag avslutar kvällen med ett citat från min nya kalender:

” När vi upplever en förlust

är det ingen ide att försöka  ta tillbaka det som har varit,

det är bättre att utnyttja det stora tomrum som har öppnats och fylla det med något nytt”

( från Paulo Coehlos bok “Aleph”)
Kram!

Rörigt men kul

Godkväll och hej!

Ikväll är jag riktigt nöjd. Jag har bäddat rent i sängen, städat undan kartonger som stod i mitt sovrum och som jag inte har kunnat gömma undan tidigare, tränat två bra pass, fått massage och hämtat ut en helt underbar kalender på posten som jag har fått av min syster Daniela (Bissan). Kalendern är gjord av min favoritförfattare, Paulo Coelho, och det finns bara en massa fina citat och bilder i den. Jag har suttit och bläddrat i den i snart en halvtimme. Den är förtrollande

Eftersom jag har bäddat rent i sängen så kan jag knappt bärga mig till jag får slänga mig i den! Jag älskar nybäddat. Speciellt i kombination med att själv vara nyduschad. Mmmm… härligt!

Dagarna har gått så snabbt sedan jag sist skrev och mycket har hänt. Det största måste väl ändå vara söta Ebbas VM-silver!!!??? Ebba har tränat på så bra och tagit sig igenom både motivationsproblem och skador och är värd detta mer än någon annan. GRATTIS Ebba och en stor kram från mig här via bloggen tills vi ses på riktigt igen.

Förutom Ebbas medalj så går jag mest runt och längtar till lördag. Då kommer nämligen min vackra syster Bissan hit upp och ska stanna i en vecka. Ooohhh, så mycket bus vi ska hitta på! Bissan är full av energi och vill göra roliga saker hela tiden så det kommer att bli livat. Det är bra. Livat behöver jag

Ett av ljusen som jag har på mitt glasbord har stått snett så nu rinner all stearin ut på glasskivan… riktigt snyggt faktiskt. Jag kanske borde ta en bild? Tänka lite estetiskt istället för att bli irriterad över att jag inte vet hur jag ska få glasskivan ren senare? Jaaa, fram med systemkameran!

Har druckit tre koppar te ikväll och springer på toa hela tiden. Jo, det är visst viktig information. Speciellt när det är det roligaste som jag har att berätta för er. Viktigt är också att berätta att jag fortfarande har 30 matcher igång i Wordfeud och jag vinner inte längre alla. Jag börjar bli riktigt kass om jag ska vara ärlig. Så alla ni som vill utmana mig och är sugna på att vinna kan känna er manade nu. Tigernadja är mitt nickname.

Varför gjorde jag sådär?! Nu kommer jag ju inte att hinna träna. Bara spela.

Okej. Dags att avrunda.

Slänger med ett citat från Paulo:

” Livet tar oss alltid med överrumpling och tvingar oss att gå mot det okända - även när vi inte vill, även när vi inte tror att vi behöver”

Sov gott vänner.

Nadja

Träningsledig & friidrotts-VM!

Aaaahhhh, vilken bra dag!

Vad har jag egentligen gjort?

Inte ett skit är jag rädd för.

Jag brydde mig inte så mycket innan men nu börjar ångesten komma krypande. Kunde jag ha gjort något vettigt ändå kanske? Har jag “slösat” bort en hel dag av mitt liv?

Å nej.

NEJ. Det har jag inte. Jag har faktiskt njutit och jag har gjort tre saker:

1) pratat med min mentala tränare William. (Inte om ångest dock)

2) kollat friidrotts-VM och hoppat upp och ner i soffan eftersom Ebba fullkomligt flög över 195!

3) svarat på MÅNGA mejl. Nä, okej, inte ALLA. Men många.

Är det inte en saftig och bra lista?

Just nu sitter jag på fiket nedanför min lägenhet och dricker en kaffe. Jag missar lite av VM-femkampen men det gör inte riktigt något. Jag har ju twitter på telefonen och får ständiga rapporter därifrån. Jessica Ennis är suverän och jag blir tokinspirerad av att se alla tjejer hoppa och springa och kasta. Just när jag ser dem in action så gillar jag inte min vilodag lika mycket längre. Då vill jag bara gå och träna.

Ikväll händer inget speciellt. Jag funderar på om jag ska orka åka in till stan och träffa vänner eller om jag ska ligga hemma och vila bort min träningsvärk. Vad tycker ni ?

Nu ska jag i vilket fall ta mig hem (två trappor upp) och gå ut med älskade Coco som väntar på mig.

Jag säger som Julia skulle ha sagt (min gästbloggande vän): Stay strong.

Nadja

Kan kroppen bestämma sig!?

Goddag i solskenet!

I morse var en sådan där bra morgon igen. Jag var uppe 06.15 och gick ut med Coco. Det var kallt men sååå skönt i den friska luften. Coco ville aldrig gå hem. Hon skulle nosa på allt och kom inte alls när jag ropade på henne. När jag väl fick in henne så åt vi frukost tillsammans. Hon drack vatten och jag kaffe Redan vid 08.00 lämnade jag henne för att åka till Bosön och köra mitt första pass. Idag hade jag sjukgymnast Anna på schemat och det blev bromsman för hela slanten. Idag svarade benen ovanligt bra och jag fick träningsvärk direkt! Jag hade en boll mellan knäna också så jag var tvungen att aktivera insidorna hela tiden… galet jobbigt. Min bröstrygg har blivit mycket bättre och jag klarar av att hålla upp den i ett bättre läge i varje benböj jag gör, men det är fortfarande inte bra! På torsdag kommer vi att jobba vidare med överkroppen.

Efter träningen försökte jag att vila lite och nu har jag precis sovit en timme igen. Jag känner av halsen igen och undrar om jag började träna för tidigt efter min lilla förkylning!? Jag var ju så försiktig. Och igår kunde jag träna två bra pass och kände ingenting. Jag förstår inte varför kroppen ska krångla så. Jag känner mig varm och är stram i lederna. Om några timmar har jag distans och mage och rygg. Jag får väl se hur jag mår efter det. För jag tänker försöka att köra. Mår jag sämre så avbryter jag, det är ett löfte. Imorgon har jag nämligen en hop med lopp som jag verkligen VILL springa så jag missar hellre distansen idag om jag måste välja.

Nu kokar mitt te! Och coco gnäller… hon vill nog gå ut och kissa.

Hörs!

Kramar Nadja

Vackert

Så underbart vackert det är ute !
Bella tycker att min bild ser fejkad ut. Hon ska alltid vara så negativ. Dumma syster.

Solen och Bella håller mig vaken

Godmorgon i solen alla fina!

Jag har försökt att sova ut idag men misslyckades helt. Bella har sparkat mig i sömnen inatt (och sa inte ens förlåt!) och det har varit varmt och äckligt så jag har mest legat vaken. Och nu när jag försökte somna om på morgonen så spred solen sitt ljus över hela rummet. Charmigt visserligen, men inte när jag är SÅ trött att jag bara vill gå under jorden.

Frukost med syster nu och sedan blir det en snabb vända till Lidingö Centrum. Bella ska tydligen klacka om sina skor och det är så soligt att jag bara måste gå med ut. Jag ser ut som ett penntroll fast med glasögon. Lite smågullig faktiskt

Jag är träningsledig även idag eftersom förkylningen inte är helt borta. Jag har nytt träningsschema från och med måndag och jag vill inte missa något av det så jag behöver all min bästa hälsa.

Okej, nu går jag vidare.

Men vi hörs snart av igen. Kramar på er

Nadja

Det känns bara tomt ibland

Livet är så konstigt ibland.

Det kan se ut som om att man har allt. Man kan till och med KÄNNA att man har allt. Och ändå upplevs livet så tomt och meningslöst. Har ni haft den känslan någon gång?  Jag får den känslan då och då. Den kommer över mig från ingenstans och jag blir alltid lika nedstämd av den. På vissa områden i mitt liv så vet jag till 100% vad jag håller på med och vart det jag gör ska leda, på andra har jag ingen aning. När jag blir osäker söker jag mig alltid till min familj. Jag vet att de är kloka och vill mitt bästa och om det behövs ärliga svar som jag egentligen inte vill höra så säger dem det ändå.

Jag har lämnat två konstiga veckor bakom mig och kanske är det just därför som jag reagerar såhär nu. Jag känner mig fortfarande stark, handlingskraftig och beslutsam, men känslan av tomhet skrämmer mig lite. Jag har känt mig tom förut och jag vet att det inte är något som är farligt. Det är bara så trist att det ska komma över mig när jag för övrigt känner mig så glad och sprallig.

Min träning har gått bra men jag är lite förkyld för tillfället. Därför blir det vilodag idag och om jag inte är bättre ikväll så kommer jag att vila även imorgon. Jag har sprungit häck, tränat med min sjukgymnast Anna, kastat spjut, tränat baksidorna och kört allmän styrka hela veckan. Jag är lätt i kroppen och jag har en bra balans mellan vila, mat och aktivitet för tillfället. Jag längtar till jag ska åka på läger i april och jag sitter och planerar för att kunna vara borta längre än två veckor. Jag är otroligt sugen på att sticka en månad eller till och med fem veckor. Jag reagerar alltid så bra på träningen när jag är i värmen och det ger mig mer att vara på läger än att träna inomhus. Jag vet att det är många som åker till Spanien i år men är det kanske fler som är där under veckorna 15-19??? Det hade varit roligt att sammanstråla med fler aktiva. Speciellt om det blir så att jag är borta två veckor ensam. Hör gärna av er till mig i så fall, antingen här eller på mejlen. Det behöver ju inte ens vara friidrottare… ni kanske håller på med någon annan idrott som ska på läger. Då vill jag veta!

I morse hade min älskade syster Bella varit iväg och köpt nybakade frallor till mig. Vi tände ljusen på bordet och lyssnade på musik och drack både kaffe och te. Lilla Coco som är på besök, låg vid våra fötter och tuggade i sig det som föll till golvet. En frukost med sin syster kan betyda så mycket.

Jag hade tänkt vika mina kläder som ligger över hela mitt sovrum men jag tror att jag går ut och går med Coco istället. Lyssna på bra låtar och fortsätter mitt filosoferande i min ensamhet.

Jag hoppas att ni får en superbra dag. Solen skiner inte som igår men det är i alla fall aningen ljusare ute

Kramar i massor,

Nadja

Julia Klackenberg skriver till er!

Godkväll alla som har saknat mig!

Godkväll till alla er som har njutit av min frånvaro också. Och till alla där emellan

Som jag skrev i mitt sista inlägg så vill jag att några av er gästbloggar. Jag är själv trött på att skriva och det är mycket roligare att låta er ta över för tillfället. Så först ut blir Julia. Julia och jag har träffats live. Givetvis på Bosön. Vi tränar för samma sjukgymnast (Anna From) och i mina ögon är Julia en sådan där tjej som inspirerar och har mängder av GO i sig. Julia och jag har även gått några steg i min favoritkurs, PGK, tillsammans.

Så, här kommer Julias text och hennes bilder. Trevlig läsning

“Halloj!

När Nadja skrev i bloggen att det fanns möjlighet för gästbloggare tyckte jag det skulle vara kul och spännande att skriva lite. Jag följer själv Nadja i hennes resa och kommenterar lite då och då här =)

Så, vem är denna gästbloggare då ? Jo, Julia Klackenberg , 21 år och spelar tennis på elitnivå i Kungliga tennishallen i Stockholm. Sedan barnsben har jag alltid sportat och i flera år tränat både basket och friidrott tills tennisen tog över helt eftersom det var det jag tyckte var roligast. Jag helttids satsar på min idrott och drömmer om OS , Grand Slams och en karriär inom topp tennisen. Det är en lååång väg att vandra och jag ska göra allt för att nå mina mål och tycker själv jag har valt det bästa jobbet!

Jag har flera SM-medaljer i bagaget såväl som junior och senior, singel och dubbel och nästa steg blir att ta sig vidare på den internationella touren runt om i Europa.

Dock har även min karriär senaste 2,5 åren präglats av skador , främst i handleder och knä. Operationer, behandlingar, timmar och åter timmar av rehabilitering är jag äntligen redo för att både träna och tävla för fullt och känner mig starkare än någonsin. So let’s goooo!!!

I dagsläget sitter jag med grym träningsvärk i vaderna efter 3 dagars intervall löpning i rad tillsammans med tennispass och styrketräning. Oj oj oj, varje steg jag tar känns, men älskar träningsvärk och älskar känslan över att ha tagit ut mig så mycket. Är inne i en fysvecka med mycket löpning för att vara på mitt max nästa vecka när jag åker till Turkiet i 2 veckor för att tävla. Kan knappt vänta tills torsdag då det var 3 år sedan sist jag var ute i världen och tävlade! Spritter i kroppen och vill att dagarna ska flyga fram…

Tillbaka till kursboken, och min kopp te.

Ha de gott , stay strong =)

// Julia”

« Föregående sida — Nästa sida »