![Nadja_1023[1].jpg](http://www.nadjacasadei.se/wp-content/gallery/individuella-sm-2008-ute/Nadja_1023[1].jpg "Nadja_1023[1].jpg")
Kärleksfull gata
Vem skulle inte vilja bo här? 
Mitt opererade knä
Kanske svårt att se dem små hålen på sidorna av knäet, men de är där och de är läkta! underbart! Nu ska bara all svullnad försvinna och sen kan jag börja träna upp styrkan mer och mer! Om en vecka är det tur för nästa knä.
Fint råd…
Smart lösning…
Köpte en sax på Panduro eftersom jag inte har någon sax. Kolla in denna smarta förpackning! För att få tillgång till din nya sax så måste du öppna förpackningen med en sax du inte har ( kniv funkar precis lika bra, men erkänn att det var lite roligt!)
Pysselkväll!
Myskväll ikväll! Måla tavlor och annat skojigt när mina friidrottskollegor tävlar i Finnkampen så sitter jag och Gunnar och försöker vara kreativa. Underbart!
Sakta men säkert mer som vanligt…
Kuliga kulkast för ett år sedan
Igår började så äntligen min verklighet att bli som den alltid brukar vara… jag fick träna! Det vore kanske ett hån mot mina friidrottskollegor (och alla andra atleter) att använda ordet “träna” just i det här sammanhanget, men jag fick åtminstone röra lite på mig under strukturerade former och under uppsyn av en sjukgymnast
Det är ett stort steg! För nu har jag ett rehabschema att gå efter. Och jag kan planera mina dagar och jag kan se framför mig hur jäkla frisk och stark jag kommer att bli!
Mitt “träningsschema” består av följande:
* Cykel 2* 15 min
* Magliggande bensparkar (helt UTAN vikter!)
* Ligga på rygg och spänna låret i omgångar 3*5 sekunder * 10
* Tåhävningar (UTAN vikter)
* Gåträning i form av “tuppgång” och “rulla på foten”
* Sidliggande benlyft för att få kontakt med rumpmuskulaturen 2*10st/ben
Ja… ni ser ju… låter jobbigt va? Det jobbiga nu ligger inte i den fysiska biten utan i ATT GÖRA DET! När något blir så banalt och tråkigt (ja ni hörde, jag tycker att det är TRÅKIGT!) så tenderar det ibland att kännas en aning meninglöst och man kanske inte gör allt så bra som man kan göra det. Men: jag ska faan sätta världsrekord i rehab! Om det så är det sista jag gör.
Nu ska jag iväg och träna skallen lite. William och jag ska ha ett snack och planera för framtiden.
Vi hörs inom kort. Kram och kram och kram (jag är lite kelsjuk just nu känner jag )
Alltid fika…
Nadja och Challe hälsar från Princess i Lidingö centrum… Snart har vi fikat så mycket att de har slut på bakverk här inne… Kram kram till er
Hälsning från Orsa
En hälsning från en nyopererad Nadja och från världens mysigaste plats: Orsa Har varit på björnparken och kollat in mina kompisar tigrarna… Operationen gick bra och jag är glad men haltar. Men det berättar jag mer om imon när jag kommer hem! Kram så länge
Operation imorgon!!
Glad men nervös...
Då var det äntligen dax! Eller ska jag verkligen säga “äntligen”?? Börjar bli riktigt nervös inför operationen nu… det pirrar i magen och jag märker att jag går runt och är lite orolig… Min kompis Challe har gjort operationen innan och hon säger att det kommer att gå bra (givetvis) men att jag kommer att ha JÄTTEONT efteråt! 
Veckan som gått har faan varit en av de tråkigaste i min livshistoria! Jag har inte gjort NÅGONTING av värde (även om jag har försökt att vara driftig och duktig) och när jag har gjort något som kan likna något “av värde” så har det tagit max en timme och sen har jag suttit och rullat tummarna igen. Okej, jag ska inte ljuga; en och annan fika med vänner har det väl blivit också
Jag är ledsen att mina uppdateringar har låtit vänta på sig men det blir så när jag inte har en lista med tusen punkter att göra. Jag tappar i effektivitet. Känner ni igen det? Jag jobbar alltid som bäst med kniven mot strupen!
Nu ska jag fixa det där duschmedlet Descutan och sen ska jag försöka få någon form av lunch i mig (aptiten försvinner också när man inte tränar!).
Vi hörs imorgon hoppas jag! Kramar och kramar igen // Nadja
Om att inspirera andra…
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag blir otroligt glad av alla mail och mess som jag får från er läsare och jag inspireras och muntras upp nästan jämt! En person som ofta gör mig glad och kommer med kloka råd lättsamma skämt är författaren Niklas Krog. Innan EM i Barcelona fick jag det här mailet som jag gärna delar med mig av till er. Och ja, jag har frågat honom om lov
“Hej Nadja!
Jag har ingen aning om du kollar mejl så här tätt inpå tävling, men jag skriver ändå. Du läser när det passar och behöver inte bekymra dig om att svara.
Fantastiskt kul att du blev uttagen till EM! Jag vet inte hur säker/osäker du var att få åka, men jag studsade till i TV-soffan när jag hörde ditt namn räknas upp i Sportnytt. Fasen, det är ju den där energisprutan som har tagit sig tid att skriva mejl till mig.
Jag vet inte heller i vilken form du är och vad du hoppas uppnå i Barcelona, men jag vet att du kommer att göra så bra du kan. Jag ser fram emot att se dig. Dessutom hoppas jag att du passar på att njuta som du verkade göra i Berlin. Stora mästerskap är en mäktig upplevelse. Fokus på prestation är bra, men man behöver också känna glädje över det man får vara med om.
Jag vet det ligger många ensamma - och ibland skittrista - träningstimmar bakom att du fick åka. Det handlar om envishet, om kämparskalle, om att kunna pressa sig till det yttersta både fysiskt och psykiskt. Men jag vet också att vissa av alla de där träningstimmarna måste ha varit sagolika, stunder när kroppen klickar på rätt sätt och träningen är fjäderlätt, när det inte finns några gränser. Livet kan helt enkelt vara alldeles underbart ibland och då måste man passa på att glömma allt det skittrista.
Men allt det där vet du säkert. Du är garanterat superfokuserad alleredan och trampar bara runt i väntan på att ditt EM ska börja. Så om jag ska hjälpa till på något sätt borde jag göra som en spelare gjorde i en timeout mot slutet av en avgörande Stanley Cup-final. Spelare fångade lagkaptenens uppmärksamhet och frågade högt, så att hela laget kunde höra:
“Har du några nakenfoton på din fru?”
Lagkaptenen rätade tvärt på sig och fräste:
“Nej! Varför skulle jag ha det?”
Spelaren log.
“Vill du köpa några av mig?”
Hela laget skrattade högt och länge. Sedan gick de ut och vann matchen.
Om jag ska försöka använda samma taktik och prata om något helt annat än EM, så kan jag berätta om när vår katt släpade in en stackars sprattlande liten mus i huset för att leka. Det ville jag inte tillåta så jag slängde ut kisse och lyckades få in musen på vår lilla toalett. Där tänkte jag fånga den i en burk och släppa ut den i trädgården. Så jag tog en plastburk i köket och stängde in mig med musen. Men har du en aning om hur snabb en panikslagen liten mus är? Mycket snabbare än jag iaf. Efter att ha hamrat runt med burken i några minuter hade jag bara fångat luft.
Men då lyckades jag få in musen i ett hörn och satte foten på en sidan och förde långsamt burken mot den, bakifrån. Nu kan du omöjligt komma undan, tänkte jag. Men just som jag skulle smälla ner burken satte den fart framåt, upp på min fot, in under mina jeans och fortsatte uppför benet, alltså på insidan av jeansen. Det gick på ett ögonblick. När jag kände den vid knäet fattade jag vad som hänt och hoppade och sprattlade i panik, tills den ramlade ut. Inte mitt allra stoltaste ögonblick. Men då var den iaf så omtumlad att jag kunde ta den i burken och släppa ut den i trädgården. Kör så det ryker, Tiger-Nadja!
/Niklas
P.S. Bifogar ett foto från norra Norge, där hela släkten precis tillbringade två veckor. I fotoögonblicket kände jag mig väldigt, väldigt liten, för första gången på länge. Familjen skrattade gott.”
