Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

JaG BLiR BÀTTRe! 

Gooood förmiddag goding!  SĂ„hĂ€r har jag sovit i tvĂ„ dagar. Hos mamma och Allan har jag fĂ„tt husrum och mat. Jag Ă„kte hit i fredags för att fira lilla Ludde som fyllde fyra Ă„r. Han ville visa pĂ„ fingrarna och frĂ„gade mig "hur mĂ„nga Ă€r det dĂ„? SĂ„hĂ€r" och höll upp alla fingrar pĂ„ handen.  Jag fĂ€llde ner ett av dom och han skrattade. Lilla sötnosen. Min systerson som aldrig mer kommer att fĂ„ sover över hos mig. Ja, du vet ju historien.  Han bjöd pĂ„ tĂ„rta och bullar och jag kom med mjuka paket. NĂ€r han öppnade sa han förvĂ„nat: "men, det Ă€r ju skor... Present dĂ„?" Haha, ja du Ludde. Du fĂ„r ta det med din mamma. Leksaker finns liksom i överflöd. En frĂ€sch outfit Ă€r mycket hĂ€ftigare.  Han kommer att fatta nĂ€r han blir stor. Jag lĂ€mnade syster sent och blev vĂ€lkomnad hos mamma och Allan med tĂ€nda ljus ute vid sjöstugan. Sista sommaren har gjort kvĂ€llarna uthĂ€rdliga.  IgĂ„r hade jag bara ett trĂ€ningspass och pĂ„ det en enda snabb 200-ing. Jag var bĂ„de skeptisk och nervös innan. Sista jag sprang en 200-ing hade jag feber och krampkĂ€nning och jag ville slĂ„ den tiden.  Vilket i sig egentligen inte borde varit svĂ„rt. Men grejen var att jag kĂ€nde mig ringrostig efter all hĂ€cklöpning.  Stela ljumskar och tighta baksidor. SĂ„dant som fĂ„r mig att bli Ă„terhĂ„llsam nĂ€r jag ska springa riktigt snabbt.  Men nĂ€r jag hade vĂ€rmt upp mĂ€rkte jag att jag hade tryck i steget och pĂ„ stegringsloppen kĂ€nde jag att benen rullade pĂ„.  Jag satte "Nadja-Agne-pers" med nĂ€stan TVÅ sekunder!  Det hade jag verkligen inte förvĂ€ntat mig och nĂ€r jag ringde Agne för att be honom gissa tid sĂ„ lĂ€t det som om att han inte trodde pĂ„ mig.  Jag vet att han ville frĂ„ga om jag kanske inte sprang 180 meter istĂ€llet för 200, men han vĂ„gade inte.  Jag blev sĂ„ JÄKLA glad!! Jag blev sĂ„dĂ€r vĂ€ldigt nöjd. Kanske Ă€r det alla 300-400-600 meter jag har sprungit som Ă€ntligen börjar göra mig löpstark?  Vad det Ă€n Ă€r som Agne gör, sĂ„ verkar det vara rĂ€tt. Det verkar fungera pĂ„ min kropp.  Jag kan knappt bĂ€rga mig inför hösttrĂ€ningen. Jag vill sĂ€tta igĂ„ng nu. TĂ€nk att fĂ„ komma in i all hĂ„rdtrĂ€ning pĂ„ den hĂ€r nivĂ„n? FörstĂ„ att fĂ„ bygga vidare pĂ„ det hĂ€r?  Det Ă€r sĂ„ spĂ€nnande att jag blir stissig. Jag vill springa backlopp, köra tung styrka, kasta tunga saker, lĂ€gga fler löpmeter bakom mig. TĂ€nk vad en sĂ„dan höst kan göra med kroppen?!  Förra hösten kunde jag vara med pĂ„ ca 50% av trĂ€ningen. Men sĂ„ kom jag frĂ„n ingenstans ocksĂ„.  Jag hade svĂ„rt för att springa tvĂ„ dagar i rad. Jag behövde vila oftare Ă€n dom andra tjejerna. Jag kunde inte hĂ„lla tempo och jag fick syra för ingenting.  Idag Ă€r lĂ€get annorlunda. Kroppen Ă€r full av kraft. NĂ€r jag hade kvittrat klart för Agne om trĂ€ningen igĂ„r sĂ„ fick han utrymme att prata och det enda han sa var: "lĂ€gg dig i bubbelbadet nu, vi hörs imorgon".  Jag gjorde som han sa och den stjĂ€rnklara kvĂ€llen gjorde mig filosofisk.  Jag lutade huvudet bakĂ„t och tankarna kom: "fasen sĂ„ coolt, jag kunde varit död. Men istĂ€llet utvecklas varje cell i min kropp. Och jag kan pressa den igen. Precis sĂ„dĂ€r som jag bad om." Jag försökte kĂ€nna mig tacksam. För sĂ„dana tankar brukar framkalla den kĂ€nslan hos mig.  Men igĂ„r kĂ€nde jag ingenting. Jag var tom. Jag lĂ„g bara dĂ€r. Som ett skal omsluten av hettande vatten.  Blev nĂ€stan irriterande pĂ„ mig sjĂ€lv. Undrade för mig sjĂ€lv om det Ă€r sĂ„hĂ€r det börjar... Är det nu jag börjar gĂ„ tillbaka till mitt gamla tankesĂ€tt; dĂ€r jag alltid förvĂ€ntade mig att jag skulle fĂ„ resultat för det arbete jag la ner. DĂ€r jag tog för givet att trĂ€ningen jag genomförde skulle utveckla mig.  Jag vill inte bli sĂ„n dĂ€r igen.  Jag vill vara sĂ„dan som jag har varit fram till nu - dĂ€r jag blivit lycklig över alla framsteg för att jag inte riktigt har vetat hur kroppen skulle ta emot pĂ„frestningarna.  Men hur hejdar man en kĂ€nsla? Hur sĂ€tter man stopp för förvĂ€ntningar?  BerĂ€tta för mig om du vet.  Avslutningsvis sĂ„ vill jag berĂ€tta tvĂ„ saker. Den första Ă€r att jag har fĂ„tt trĂ€ffa Ă€nnu en av er dĂ€r ute. Emilia som har följt bloggen frĂ„n start mötte upp mig i Lidingö Centrum förra veckan nĂ€r jag var dĂ€r. Hon kom med sin man och sina tvĂ„ barn och vi fikade pĂ„ cheesecake och kaffe. Pratade om allt och jag blev Ă€ven hĂ€r lite fundersam - hur kan ni alla vara sĂ„ sjukt hĂ€rliga!?  Jag orkar liksom inte.  NĂ„gon av er som lĂ€ser mĂ„ste ju vara riktiga skithuvuden? NĂ„gon mĂ„ste ju vara butter och bitsk? Eller har jag bara fantastiska lĂ€sare? Bland er 100 000 mĂ„ste det ju finnas nĂ„gon som som jag inte gillar?  Jag kanske inte ska dra i för stora vĂ€xlar nu, eftersom jag bara har trĂ€ffat ca tjugo stycken av er. Men ÄNDÅ.  Du förstĂ„r min tanke. SĂ„ Ă€r du ett riktigt pucko sĂ„ ta kontakt med mig. Jag vill trĂ€ffa ett pucko. FörstĂ„ sĂ„ uppfriskande. Vi möts och bara ogillar varandra direkt. Jag kommer sĂ„klart Ă€ndĂ„ att krĂ€va en selfie med dig. Det ingĂ„r i mötet.  Hrm. Nu kom jag in pĂ„ sidospĂ„r igen. Det har vi inte tid med, för jag ska Ă„ka mot Stockholm.  Imorgon har jag nĂ€mligen Ă„terkontroll hos min lĂ€kare Claes. Det var den andra grejen jag skulle berĂ€tta.  Klockan 10.00 kliver jag in pĂ„ Karolinska. Rakryggad och mindre orolig Ă€n för tvĂ„ mĂ„nader sedan. Jag tĂ€nker att min kropp inte hade kunnat prestera sĂ„ som den gör om jag hade varit sjuk igen.  Nu skriker mamma att det Ă„skar och att hon mĂ„ste dra ut modemet till internet!  Paaaanik!  MĂ„ste lĂ€mna dig NU.  Puuuuuusssss dĂ„ ❀

En aNNoRLuNDa RyGGsÀCK.

Opp och hoppa Tor, slĂ„ pĂ„ trumman bror. Det Ă€r dans hĂ€r i VĂ€xjö inatt... Jag somnade med linserna i ögonen igĂ„r och vaknade med den dĂ€r "Valhalla-lĂ„ten" i huvudet i morse.  Varför vet jag inte, men den Ă€r sĂ„ trallvĂ€nlig och vi sjöng den ofta i skolan nĂ€r jag var liten.  Jag har sovit oroligt och haft sĂ„ ont i ryggen att jag har kvidit vid varje vĂ€ndning. Att springa hĂ€ck tvĂ„ dagar samma vecka och med bara en dags mellanrum Ă€r inget jag Ă€r van vid.  Men OJ, jag levererade! Agne var mer bestĂ€md Ă€n tidigare pass. "Fokus idag Nadja, attack. Rakt fram och inga tveksamheter. Okej?" Jag inledde med block och en hĂ€ck och tyckte sjĂ€lv att jag öste pĂ„. Jag studsade fram till Agne med ett leende: "Den var bra va?! Det kĂ€ndes bĂ€ttre Ă€n andra pass!" Agne som verkar kĂ€nna att jag har mer att ge, sa bara: "NĂ€, bĂ€ttre kan du. Vad var det dĂ€r? Du mĂ„ste ATTACKERA. Aggressivt! Ligga pĂ„ mer" och sĂ„ började han visa med hela kroppen. Vevade med armarna och gjorde nĂ„got försök att leverera ett fighter-face.  Jag förstod direkt att jag behövde lĂ€gga in en högre vĂ€xel. Det mĂ„ste alltsĂ„ finnas en nivĂ„ till i den hĂ€r kroppen. Och jag hittade den dĂ€r jĂ€vlar anammar-kĂ€nslan inom mig, den frĂ„n förr. Den dĂ€r jag hade nĂ€r det inte fanns nĂ„gra tveksamheter.  Tidigare hittade jag den alltid nĂ€r jag sjĂ€lv ville. Men det Ă€r sĂ„ mycket som har hĂ€nt pĂ„ vĂ€gen att jag har svĂ„rare för att hitta den nu.  Men bĂ„de du och jag har sett att den finns och den glimtar till ibland.  SĂ„ jag sprang pĂ„ mina bĂ€sta tider hittills med Agne och klarade av sex hĂ€ckar med bara en fot kort, flera gĂ„nger om dessutom.  Jag var otroligt nöjd nĂ€r vi packade ihop. Varje vunnet pass packar jag ner i min nya ryggsĂ€ck.  Allt det bra vĂ€ger lĂ€tt. RyggsĂ€cken kommer bara att bli lĂ€ttare och lĂ€ttare att bĂ€ra. Ingen normal ryggsĂ€ck med andra ord.  Men sĂ„ Ă€r den hĂ€r resan med Agne inte sĂ„ vĂ€rst vardaglig heller.  Den Ă€r utmanande, irriterande, vĂ„ghalsig, tĂ„lamodsprövande och alldeles, alldeles underbar. Och jag mĂ€rker att den krĂ€ver massor av tid.  SĂ„ det Ă€r tur att jag har vigt mina tre kommande Ă„r Ă„t just det hĂ€r.  Du kanske undrar vad jag har för mĂ„l nu nĂ€r det inte blev som jag ville med Riovanschen?  Du kanske tĂ€nker att luften skulle ha sipprat ut? Att motivationen skulle fĂ„tt sig en smĂ€ll?  Men det Ă€r precis tvĂ€rtom. Jag brinner fortfarande.  Min motivation Ă€r aldrig knuten till enstaka delmĂ„l utan handlar om en helhet. Riovanschen var just ett sĂ„dant delmĂ„l. Och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ett lĂ„ngskott.  Jag kĂ€nner vad som finns i den hĂ€r kroppen, men visste ocksĂ„ att det handlade om att fĂ„ ihop SJU grenar och inte en.  Jag har överraskat mig sjĂ€lv tidigare i livet men var ocksĂ„ fullt medveten om att det hela krĂ€vde NOLL bakslag, tusen framsteg och en kropp med full Ă„terhĂ€mtningskraft.  Jag vet att Agne skakade pĂ„ huvudet nĂ€r jag sa vad jag ville.  Han förstod direkt att vĂ€gen dit skulle bli för lĂ„ng i förhĂ„llande till tiden vi hade. Och att den skulle skada mig.  Jag blev arg pĂ„ honom nĂ€r han sa vad han trodde och jag minns att jag tĂ€nkte "jag ska visa dig din jĂ€vel. Ingen sĂ€tter upp grĂ€nser för vad jag kan göra".  Men det handlade aldrig om det. Idrott gĂ„r inte att stressa fram pĂ„ det sĂ€ttet. Jag har stressat i hela min karriĂ€r. Stressat och gĂ„tt sönder.  Tagit mig till ett mĂ€sterskap - gĂ„tt sönder. Vunnit nĂ„gon SM-medalj - gĂ„tt sönder.  Jag har aldrig fĂ„tt hĂ„lla ihop under lĂ„ng tid. Topparna har varit höga och dalarna sĂ„ fruktansvĂ€rt djupa.  SĂ„ visst har jag mĂ„l kvar! Ett av dom Ă€r att hĂ„lla ihop kroppen över tid; att fĂ„ trĂ€na allt jag vill.  FĂ„r jag göra det sĂ„ vet jag att jag har mycket mer att ge. Jag vill slĂ„ mitt personliga rekord i mĂ„ngkamp och jag vill tĂ€vla pĂ„ fler mĂ€sterskap. BĂ„de EM och VM.  Att jag kan har jag aldrig tvivlat pĂ„. Har jag tvivlat pĂ„ nĂ„got sĂ„ har det varit pĂ„ om tiden ska rĂ€cka till.  Men jag har förstĂ„tt att det Ă€r dumt att sĂ€tta upp mĂ„l mot en tidsram nĂ€r det handlar om kroppen. En sĂ€ljare kan sĂ€tta upp ett visst antal produkter som ska ut inom en viss tid, en artist kan sĂ€tta upp x antal konserter med exakta datum.  Jag kan inte göra sĂ„, för kroppen bestĂ€mmer Ă€ndĂ„. Jag kan följa min planering till punkt och pricka, vara noggrann ut i fingertopparna och Ă€ndĂ„ inte hinna fram "i tid". Och varje gĂ„ng jag har satt upp ett datum för mina comebacker sĂ„ har jag fĂ„tt en allvarlig skada.  Jag slitit baksidor, opererat knĂ€n, haft otaliga stressfrakturer och slitit av hĂ€lsenan.  Det Ă€r bara att inse att mitt tidigare sĂ€tt att ta mig mot ett mĂ„l inte har fungerat.  Eller jo, jag tog mig till VM nĂ€r jag skulle. EM likasĂ„. Jag fixade det. Men alltid med resultatet att jag fĂ„tt avbryta sĂ€songen efterĂ„t. Jag gick sönder varje gĂ„ng. Jag var aldrig hĂ„llbar. Jag tĂ€vlade pĂ„ en nivĂ„ dĂ€r min kropp kunde prestera en gĂ„ng. Sedan orkade den inte.  Dom hĂ€r sista Ă„ren vill jag ha en stabil grund dĂ€r jag kan ta mig till ett mĂ€sterskap och Ă€ndĂ„ ha mer att ge nĂ€r mĂ€sterskapet Ă€r över.  Men en sĂ„dan grund krĂ€ver timmar, dagar och mĂ„nader av klok trĂ€ning. Och jag ska medge att det Ă€r drygt ibland. Jag Ă€r van vid snabba resultat.  Denna gĂ„ngen har jag bĂ„de strypkoppel pĂ„ mig och en bromskloss framför mig. Agne hjĂ€lper mig pĂ„ varje pass. PĂ„minner som du vet om lĂ„ngsiktighet.  KĂ€nns Ă€ndĂ„ komiskt att börja tĂ€nka sĂ„dĂ€r och vara 33 Ă„r.  SĂ„ sött pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Men sent ska syndaren vakna.  SĂ„, nu vet du. Vi kommer att hĂ€nga ihop i minst tre Ă„r till. Du har mycket blogg kvar att lĂ€sa.  Ha tĂ„lamod med mig, vi fĂ„r snart fira ❀ Puss pĂ„ nosen, största kramen och kĂ€rlek.  Och sĂ„ lite skratt pĂ„ det:

NĂ€R du BLiR PĂ„VeRKaD.

Jag sĂ„g tvĂ„ filmer igĂ„r: The Intern och Sex and the city.  Den första har jag aldrig hört nĂ„got om men blev positivt överraskad. VILKEN FILM! Vilken kĂ€ftsmĂ€ll. Den handlar om en pensionĂ€r som har blivit Ă€nkling och vill göra nĂ„got mer i livet Ă€n att bara vĂ€nta in sista vilan. Han söker till ett seniorprogram pĂ„ en glödhet fashion-arbetsplats.  DĂ€r trĂ€ffar han den unga bossen och karriĂ€rkvinnan som bygger sitt imperium, bit för bit. MĂ„lmedvetet och pĂ„ bekostnad av allt annat runt omkring henne. Robert De Niro kommer in i hennes liv och balanserar upp det hela. Du fĂ„r se underbara kontraster mellan dĂ„ och nu, hur en gentleman slĂ„r omkull dagens samhĂ€lle och hur relationer kan gĂ„ i kras om du inte Ă€r uppmĂ€rksam. I tvĂ„ timmar satt jag klistrad och bĂ„de skrattade och grĂ€t. Jag knaprade pĂ„ min lunchfalafel och skulle trĂ€na nĂ„gon timme efter filmens slut.  Jag tĂ€nkte mitt i den att det kanske inte var sĂ„ bra att jag blev sĂ„ kĂ€nslosam och eftertĂ€nksam innan ett pass. Men faktum var att jag kom till mitt spjutpass mer lĂ€ttad Ă€n jag vaknade upp pĂ„ morgonen.  Jag kĂ€nde mig tacksam och glad, lĂ€tt i kroppen och vĂ€ldigt uppgiftsorienterad.  Och jag genomförde mitt bĂ€sta spjutpass pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge. Agne satt pĂ„ lĂ€ktaren och tjoade Ă„t mina kast. Jag kastade bra lĂ€ngder och vi fokuserade pĂ„ detaljer dĂ€r jag oftast brister - som att fĂ„ i vĂ€nsterbenet i utkastet till exempel.  Det sĂ€ger dig sĂ€kert ingenting, men fĂ„r jag chansen sĂ„ ska jag visa dig nĂ„gon gĂ„ng.  EfterĂ„t sprang jag grĂ€slopp pĂ„ en stekhet arena. Njöt av sommarens sista ryck och av att ha en kropp som fungerar.  Sprang barfota och tĂ€nkte "starka fötter" genom varje lopp. Barfotalöpning (dĂ„ och dĂ„) Ă€r SÅ vĂ€ldigt bra om du vill bli stabil i kroppen frĂ„n grunden. Testa!  Jag ville inte lĂ€mna arenan. TvĂ„ timmar hade passerat men jag hade inget att komma hem till. Kunde lika gĂ€rna köra mage och rygg ocksĂ„, sĂ„ det gjorde jag.  NĂ€r hungern kickade in styrde jag Rio mot köpcentret för att handla kvĂ€llsmat. Köpte med mig tvĂ„ vĂ€xter. Tillsammans med nötter, Ă€gg, kyckling och bönor. Och kaffegrĂ€dde.  En varukorg som skriker ensamhet. Men samtidigt sĂ„ mycket sjĂ€lvstĂ€ndighet. Och jag njuter alltid av att handla. Jag gillar att bygga bo. Jag gillar att ha ett fullt förrĂ„d.  Tillsammans med min kvĂ€llsmat satte jag pĂ„ "sex and the city". Filmen, du vet.  Har aldrig sett den och har aldrig tidigare varit intresserad av att se den.  Jag Ă€r ingen girly-girl pĂ„ det sĂ€ttet. Är visserligen hejdlöst intresserad av klĂ€der men inte av timslĂ„nga fikamöten, smink och fĂ€rgglada drinkar.   Men oj, sĂ„ fel jag fick.  Det rĂ€ckte visst med att vara kĂ€nslomĂ€nniska för att gilla filmen.  Jag grĂ€t och blev förbannad i ena sekunden. Skrattade och knöt nĂ€ven i den andra.  Det slog mig att budskapet var det som jag sjĂ€lv tror sĂ„ mycket pĂ„: tillsammans klarar vi mer. Fyra tjejer som gör allt för varandra. Fyra tuffa brudar som har skinn pĂ„ nĂ€san och kunde föra genomtĂ€nkta samtal.  Jag gillade det. Jag gillade blandningen av lĂ€ttsamt och stickande smĂ€rtsamt. Jag kunde kĂ€nna igen mig i mycket. Det handlade Ă€ndĂ„ i stora delar om LIVET.  Och allt som handlar om livet gör mig nyfiken.  Det finns sĂ„ mycket att lĂ€ra, det finns sĂ„ mĂ„nga vĂ€ndor i tankarna som vi Ă€nnu inte har tĂ€nkt. Det finns fler sĂ€tt att se pĂ„ saker Ă€n dom vi tror, det finns fler sĂ€tt att förlĂ„ta pĂ„. Och det finns definitivt fler ronder att gĂ„. Saker att lĂ€mna bakom oss och nya att uppleva.  Jag satt och gapade nĂ€r filmen var slut. PĂ„ soffkanten och med armbĂ„garna pĂ„ knĂ€na, huvudet i hĂ€nderna. Började tĂ€nka.  Jag ifrĂ„gasĂ€tter ofta mitt eget liv. Och alltid lite extra nĂ€r jag sett en film som berört mig. Jag gillar att ifrĂ„gasĂ€tta - Ă€r det sĂ„hĂ€r hĂ€r jag vill ha det? Är jag pĂ„ rĂ€tt spĂ„r? Vart ska jag? Gör jag rĂ€tt val?  Med livet i stort hamnar jag ofta dĂ€r. Bara för att utvĂ€rdera och se sĂ„ att det jag gör leder mig dit jag vill. Det Ă€r bra, för jag kan sĂ€llan ljuga för mig sjĂ€lv. Jag kĂ€nner direkt i magen nĂ€r nĂ„got Ă€r fel.  Och jag vet att jag oftast bara gör bra ifrĂ„n mig nĂ€r jag Ă€r pĂ„ rĂ€tt spĂ„r. Jag Ă€r en sĂ„n dĂ€r mĂ€nniska som fungerar sĂ€mre nĂ€r jag fĂ„r en obehaglig kĂ€nsla i maggropen. Kan du kĂ€nna igen det? Jag blir passiv och Ă„terhĂ„llsam och tvĂ€r nĂ€r nĂ„got kĂ€nns fel. Alla dom egenskaper som jag Ă€r stolt över hos mig sjĂ€lv stĂ„r inte pall om jag börjar ana ugglor i mossen.  DĂ€rför Ă€r det viktigt att det spĂ„r jag Ă€r inne pĂ„ kĂ€nns rĂ€tt, för dĂ„ stĂ„r jag emot motgĂ„ngar bĂ€ttre och jag tar oftast bĂ€ttre och mer modiga beslut.  Sen ska det lĂ€ggas handling till allt det hĂ€r. Och det Ă€r inte alltid det lĂ€ttaste. Men handling Ă€r det som i slutĂ€nden gör skillnaden.  Tror jag.  Usch. Det hĂ€r blev lĂ„ngt. Och sĂ„ mycket pladder. Sorry för det. Jag kom liksom in i min bubbla igen.  Jag kĂ€nner mig utvilad idag trots att jag vaknade och var mörkrĂ€dd inatt. Och jag ska inte trĂ€na förrĂ€n ikvĂ€ll sĂ„ jag har massor av tid pĂ„ mig att ladda.  MĂ€ngder med hĂ€ckar ska passeras idag. Det luktar syra lĂ„ng vĂ€g. Hej och hĂ„. Det kommer att gĂ„.  Hoppas du fĂ„r en solig dag, vi hörs imorgon igen ❀

FoRTSaTT NiTiSK.

Ouch, rygg och röv vĂ€rker... Det mĂ€rks att jag Ă€r tillbaka i trĂ€ning hĂ€r i VĂ€xjö och med Agne.  Vi Ă„t lunch igĂ„r som du vet. Agne mest med mobilen i högsta hugg hela tiden.  Han Ă€r en busy-man. NĂ€r han inte har trĂ€ning sĂ„ jobbar han fasen hela tiden med allt möjligt.  Jag har i alla fall mer koll pĂ„ trĂ€ningen nu och vi bestĂ€mde att kvĂ€llen skulle innehĂ„lla hĂ€cklöpning och kula.  Perfekt för mig. Eftersom jag bara gjort ca fem pass totalt i hĂ€ck sĂ„ kĂ€nner jag mig osĂ€ker och nĂ€r jag var i Stockholm ville jag inte köra mer Ă€n en hĂ€ck frĂ„n block. Jag behöver Agnes input och kritiska ögon sĂ„hĂ€r i början. SĂ„ pĂ„ kvĂ€llen igĂ„r fick jag springa SJU hĂ€ckar frĂ„n block. Att bli bra i hĂ€ck handlar mycket om att springa hĂ€ck. Det finns inte jĂ€ttemycket annat att göra.  Jag kĂ€nde mig stark i kroppen men mĂ€rker att jag har svĂ„rt att vinna mark under fötterna mellan hĂ€ckarna. KĂ€nns nĂ€stan som att jag har nĂ„gon form av koppel pĂ„ mig sjĂ€lv.  Det Ă€r en sĂ„dan detalj som ocksĂ„ kommer nĂ€r jag blir mer sĂ€ker och litar pĂ„ att jag faktiskt kan springa hĂ€ck. Jag behöver slĂ€ppa loss mer!  Jag har hur som helst en betydligt bĂ€ttre och starkare grund nu Ă€n vad jag nĂ„gonsin haft sedan jag började om den hĂ€r resan.  Jag kommer att gĂ„ in i hösttrĂ€ningen med en enorm tillit och en bĂ€ttre trĂ€nad kropp.  Allt det jag var osĂ€ker pĂ„ i starten: om kroppen kunde bygga muskler igen efter cellgifterna, om jag kunde bli snabb igen, om jag skulle vara skörare - har sakta men sĂ€kert bytts ut mot en sĂ€kerhet som sĂ€ger mig att det hĂ€r ta mej tusan kommer att gĂ„.  Allting gĂ„r aningen lĂ„ngsammare Ă€n vad jag Ă€r van vid, men sĂ„ lĂ€nge det gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll sĂ„ Ă€r jag fortsatt nitisk.  Och att jag klarade av att stöta kula direkt efter hĂ€cklöpningen Ă€r ytterligare ett bevis pĂ„ min numera tĂ„liga kropp. I tvĂ„ timmar och tjugo minuter höll jag igĂ„ng och jag var energisk under hela passet.  Men idag fĂ„r jag sota för min barnsliga glĂ€dje igĂ„r - jag har trĂ€ningsvĂ€rk. Alltid lika hĂ€rligt att fĂ„ kĂ€nna att delarna sitter dĂ€r dom ska.  Idag har jag fĂ„tt suddig information om trĂ€ningen. Vi ska ses och köra "nĂ„gon teknik" och Ă„terhĂ€mtning. Kanske det betyder att jag fĂ„r vĂ€lja sjĂ€lv utefter hur kroppen mĂ„r?  Jag skulle vilja hoppa höjd, men behöver balansera belastningen sĂ„ att hĂ€lsenan inte tar för mycket stryk.  Alltid denna balansgĂ„ng. En idrottares stycke konst.  Nu skĂ„lar jag med dig och sĂ€ger vĂ€lkommen onsdag! ❀ Puss

SeX GeTiNGaR!

H a L L Ă„, H o Ho, Ă€r det nĂ„gon kvar hĂ€r?  Jag Ă€r tillbaka i VĂ€xjö igen, tillbaka till rutiner och tillbaka hos dig. Jag Ă€r som en urvattnad trasa just nu. Trött hela vĂ€gen in i sjĂ€len.  Har inte hunnit med att blogga alls under dagarna dĂ„ jag satt i OS-studion. Tiden har inte funnits.  Jag har varit i sĂ€ndning pĂ„ morgonen, Ă„kt hem för vila och trĂ€na och sedan direkt in till studion igen för att sĂ€nda pĂ„ kvĂ€llen.  Det har varit en fantastisk upplevelse och jag vet att nĂ„gra av er kollade! SĂ„ gulligt. Det gjorde mig glad.  Att fĂ„ sitta pĂ„ "andra sidan" kĂ€ndes ovanligt men var en nyttig erfarenhet. I vanliga fall sĂ„ pratar jag ju sjĂ€lv med media. Nu var det jag som skulle försöka prata om mina vĂ€nners prestationer.  Hade jag suttit framför tv:n sjĂ€lv sĂ„ hade jag bara tĂ€nkt med hjĂ€rtat, varit stolt över precis allt. Men i studion fick jag testa att ha pĂ„ mig opartiska glasögon. Försöka att bedöma en prestation utan att bli alltför kĂ€nslosam. Det var galet svĂ„rt!  Utöver det hĂ€r sĂ„ har jag fĂ„tt trĂ€ffa mĂ„nga nya frĂ€na mĂ€nniskor. Glada, energiska och vĂ€ldigt varma. Det Ă€r lĂ€tt att som idrottare fĂ„ en kĂ€nsla inför media som inte Ă€r speciellt bra. Jag vet att mĂ„nga tĂ€nker att media bara vill förstöra och skriva eller sĂ€ga elaka saker.  Och sĂ„ kan det förstĂ„s vara ibland.  Men det jag kĂ€nde pĂ„ Expressen var att dom verkligen vill förstĂ„ idrottaren. Inte bara kapa nĂ„gon vid fotknölarna. Och jag tror att det var dĂ€rför jag fick komma in med mina tankar frĂ„n en idrottares perspektiv.  Nu kan ju inte jag som ensam person stĂ„ för alla idrottare och deras kĂ€nslor. Men jag kan förstĂ„ nĂ€r man "inte har den dĂ€r dagen", jag fattar att det kan gĂ„ Ă„t helvete, Ă€ven om det Ă€r ett OS. Jag förstĂ„r att vi inte Ă€r robotar som kan leverera bara för att vi förvĂ€ntas.  Och det var skönt att fĂ„ förklara det nĂ€r nĂ„gra av vĂ„ra svenska medaljhopp inte kom upp till samma nivĂ„er som tidigare under sĂ€songen.  Det Ă€r sĂ„ mycket lĂ€ttare att skriva ner nĂ„gon Ă€n att verkligen försöka förstĂ„. Och dĂ€rför tycker jag att Expressen förtjĂ€nar sex getingar! Dom vill förstĂ„ mer.  Jag gillar att jag fick sĂ€ga det jag ville, jag fick utrymme att försöka förklara saker och ting.  Personerna bakom kulisserna var underbara att jobba med och stĂ€mningen var en helt annan Ă€n jag hade förvĂ€ntat mig. Jag hade tĂ€nkt mig ett hĂ„rdare klimat. Men icke dĂ„. HĂ€r sprutade det vĂ€rme och skratt och höga tak.  BĂ„de idrotten och media Ă€r beroende av varandra och det Ă€r bĂ€ttre att vi samarbetar och vill varandra vĂ€l. Nu menar jag sĂ„klart inte att man bara ska smeka medhĂ„rs och tycka att allt Ă€r sĂ„ jĂ€kla bra, men jag tycker att man alltid kan försöka hitta förklaringar istĂ€llet för att slĂ€nga skit pĂ„ varandra.  Nu har jag fĂ„tt se insidan pĂ„ den andra sidan och jag Ă€r positivt överraskad. Glad över att jag fick chansen.  Och jag ser fram emot nĂ€sta gĂ„ng jag sjĂ€lv tĂ€vlar i ett mĂ€sterskap och fĂ„r höra hur allting refereras. Jag vet att det sĂ„klart kommer att vara bĂ„de ris och ros, men alldeles sĂ€kert med djupare förklaringar och större förstĂ„else.  Jag Ă€r ocksĂ„ glad över att jag aldrig har mediatrĂ€nats. Det mĂ€rkte jag nu nĂ€r jag satt vid sidan om - sĂ„ mycket roligare det Ă€r att lyssna pĂ„ mĂ€nniskor som pratar frĂ„n hjĂ€rtat och sĂ€ger ovĂ€ntade saker.  BĂ„de till exempel Khaddi och Skoog sprutar ut Ă€kthet och vĂ€rme. Nu vet jag inte om dom har mediatrĂ€nats men dom sticker ut. Och det Ă€r uppfriskande. Och det Ă€r lĂ€ttare att ta en sĂ„dan person till sig som tittare.  Inte för att det Ă€r ett mĂ„l i sig, men  det Ă€r en reflektion ifrĂ„n det jag varit med om dessa nio dagar.  Tack Expressen för att jag fick vara med pĂ„ OS-resan!  Jag har en skvĂ€tt kaffe kvar och ska snart Ă€ta lunch med coach Agne. Jag har saknat honom och vi behöver prata ihop oss. Han behöver fĂ„ höra mer ingĂ„ende om trĂ€ningen som varit i Stockholm och jag behöver smittas av hans lugn.  Jag hoppas att du finns kvar hĂ€r trots min frĂ„nvaro... SĂ„hĂ€r lĂ€nge ska jag inte vara borta igen. Om det inte dyker upp nĂ„got vĂ€rsting-projekt som jag behöver ta tag i sĂ„klart. Men det finns inget planerat just nu.  Puss och kram och kĂ€rlek frĂ„n VĂ€xjö ❀

SNaRT BöRjaR DeT!

Ah, lunch. Jag Ă€ter ingen just nu eftersom jag Ă„t en sen frukost.  Sitter som ett ufo och lĂ€ser pĂ„ inför morgondagens sĂ€ndningar i Expressen-tv.  Min syster Bella hĂ„ller sĂ€llskap. Hon gillar sĂ„nt dĂ€r; papper, planering, pennor och struktur.  Jag gillar det ocksĂ„, men det gĂ„r i perioder för mig. Bella Ă€r mer konstant. Men jag tycker att det Ă€r extra mysigt med henne vid samma bord.  Imorgon startar OS-friidrotten och det kommer att bli SÅ mĂ€ktigt!  Friidrotten Ă€r för dom flesta det största och roligaste att kolla pĂ„ (har ingen undersökningen pĂ„ det men gĂ„r pĂ„ "mun-till-mun" hĂ€r). Det hĂ€nder mycket och vi har mĂ„nga svenskar med. Alltid spĂ€nnande, alltid storslaget.  Jag ska skicka dig en lĂ€nk imorgon sĂ„ att du kan följa oss hur mycket du vill.  Min egen trĂ€ning pĂ„gĂ„r för fullt och igĂ„r sprang jag lopp pĂ„ grus och i gympaskor för att avlasta hĂ€lsenan.  8 x 100 meter och 3 x 80 meter med en skön kĂ€nsla. Planen var att klara av hĂ€ckstarter och att springa i spikes men lyssnar jag inte pĂ„ kroppen nu sĂ„ gĂ„r den sönder.  Jag vĂ„gade inte chansa.  Plus att jag ska hoppa lĂ€ngdhopp i dagarna och vill ha bort den molande kĂ€nslan sĂ„ att jag kan fĂ„ till ett bra kvalitetspass. Det konstiga var att benen kĂ€ndes bra, men andningen var inte med mig. Och nĂ€r jag kom in efterĂ„t klagade jag inför Bella och pappa.  "Fan, jag blir sĂ„ flĂ„sig. SĂ„ trött i bröstet" Bella i full fokus pĂ„ kortspelet mot pappa.  "Men det Ă€r dagsform Nadja. Det Ă€r ju alltid sĂ„dĂ€r. Det vet du". Mmm, jag vet ju det. Smarta lilla syster. Även mamma la sig i: "Du var ju hĂ€ngig redan nĂ€r du kom upp i morse. Det mĂ€rkte jag direkt. Inte glad precis."  SĂ„ kanske det var. En slöja av trötthet i huvudet. Energi som bara rĂ€cker Ă„t trĂ€ning. Ögonlock som bara hĂ€nger.  Du vet att jag har det sĂ„ i omgĂ„ngar. SĂ„ det lĂ€ttar snart.  SĂ€kert redan imorgon nĂ€r jag fĂ„r adrenalin av sĂ€ndningar frĂ„n OS.  Jag blev stel av loppen efterĂ„t och vad passar dĂ„ bĂ€ttre Ă€n att kliva ner i SkĂ€rvabodas eget spabad?  Gisela och ungarna var pĂ„ besök ocksĂ„ sĂ„ det blev full fart.  NĂ€r vi lĂ„g i badet konstaterade mamma att det Ă€r precis sĂ„hĂ€r smĂ„ barn ska sövas.  "NĂ€r ni var smĂ„ badade jag er alltid innan lĂ€ggdags. Ni blev sĂ„ trötta och sov sĂ„ gott efter det" Ingenting förĂ€ndras alltsĂ„. Förutom att mamma inte stoppade om oss nĂ€r vi var klara igĂ„r. Det kunde hon vĂ€l unnat oss? Du vet sĂ„dĂ€r hĂ€rligt och kĂ€rleksfullt - stoppar in sidorna pĂ„ tĂ€cket under kroppen. SĂ„ att man ligger som en kĂ„ldolme hela natten.  Underbart.  Nu skenar tiden sĂ„dĂ€r fort igen. Jag ska packa, Ă€ta, vila, trĂ€na och sen Ă„ka mot Stockholm.  Jag fĂ„r sĂ€llskap i bilen av Bella. Jag hoppas att hon har en jĂ€vligt bra spellista redo. Jag Ă€r sömnig. Puss pĂ„ nosen och ha en rolig dag. Imorgon ska jag försöka underhĂ„lla er pĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid ❀

Vi SKa SKRiVa EN Bok. 

Hello there...  Jag har fĂ„tt finbesök! Eller ja, mamma och Allan kanske Ă€r mer rĂ€tt eftersom vi Ă€r i SkĂ€rvaboda.   Syster Bella Ă€r pĂ„ plats med goda rĂ„d, nya historier och bananpannkakor...  Jag har hört om dessa pannkakor förut men banan Ă€r inte min favorit och jag har inte lockats av att stĂ„ och göra smet en tidig morgon.  Nu fixade Bella grejerna och jag blev förvĂ„nad över hur gott det var.  Och enkelt. I med Ă€gg och mosa banan. Lite mjölk och ner i pannan. Ett perfekt mellanmĂ„l.  Bella försökte hĂ€vda att det passar som lunch ocksĂ„ men jag rynkade pĂ„ nĂ€san. Jag skulle gĂ„ under om jag bara Ă„t en pannkaka mitt pĂ„ dagen. Skulle bli ett monster.  IgĂ„r hĂ€nde massor av skojigheter. Förutom att jag chattade med dig pĂ„ morgonkvisten sĂ„ stötte jag mig igenom ett kulpass.  Det ösregnade ute sĂ„ jag fick vara inne för en gĂ„ngs skull.  Jag hittade en go kĂ€nsla i mĂ„nga av stötarna och har tvĂ„ fokuspunkter som jag försöker att hĂ„lla mig till för att göra det enklare inför tĂ€vlingarna.  SjĂ€lvklart skenar jag ivĂ€g ibland nĂ€r allting stĂ€mmer och tĂ€nker att jag ska lĂ€gga till ytterligare en detalj. För att jag tĂ€nker att det betyder utveckling. Men det blir oftast inte bra.  FĂ€rre saker - större koncentration. BĂ€ttre resultat.  Direkt efter trĂ€ningen bar det ivĂ€g till Karlskrona. Eller nej, nu ljuger jag. BĂ„de lunch och sömn kom före. Men jag tĂ€nkte vara lat och korta ner texten.  Besök hos Gisela och Calle tillsammans med Bella blev nĂ€sta anhalt.  Piff och puff. Mina smĂ„systrar som Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt söta och lika varandra. Det Ă€r nĂ„got speciellt med smĂ„syskon. SmĂ„ttingar. Vill pĂ„ nĂ„got sĂ€tt alltid ha en skyddande vinge över dom trots att dom klarar sig utmĂ€rkt sjĂ€lva.  Och av deras ansiktsuttryck att döma sĂ„ kĂ€nner dom samma sak nĂ€r dom pratar med pappa. Gulligull hela tiden och "Ă„hhh" avlöser "mmmm". BĂ„da tvĂ„ Ă€r vĂ€ldigt mĂ„na om att pappa mĂ„r bra och har en nĂ€ra kontakt med honom.  SĂ„ idag ska vi upp till honom. Allihopa. HĂ€lsa pĂ„ och Ă€ta gott. Bilder frĂ„n det kommer imorgon sĂ„klart.  Sist men inte minst - jag ska skriva en bok!  Det blev en bok förra Ă„ret men som du vet sĂ„ var det mycket fokus pĂ„ dom vackra svartvita bilderna som Peter Holgersson tog pĂ„ mig under tiden jag var sjuk.  Det fanns inte mycket plats för text. Ord, som jag Ă€lskar sĂ„ mycket.  DĂ€rför har det startats en sida pĂ„ kickstarter. Jag visste inte sjĂ€lv var det var för ett tag sedan men gillar idĂ©n mer och mer.  HĂ€r vĂ€ljer man sjĂ€lv hur mycket man vill lĂ€gga in i projektet och man fĂ„r alltid nĂ„got tillbaka för det man bidrar med. Och det bĂ€sta av allt - det Ă€r riskfritt! NĂ„r vi inte mĂ„let sĂ„ dras inga pengar. TyvĂ€rr sĂ„ fĂ„r du inte din present dĂ„ heller, men det Ă€r lite charmen med det hela.  Man Ă€r med och följer och stöttar det projekt man tror pĂ„ och hejar pĂ„ precis som om det vore en tĂ€vling.  SĂ„ vill du förhandsbestĂ€lla boken jag tĂ€nker skriva sĂ„ gĂ„ in pĂ„ lĂ€nken hĂ€r nedan och vĂ€lj din present ❀ Med livet som mĂ„lbild Det ska bli sĂ„ jĂ€kla roligt att se hur det gĂ„r. En bebis Ă€r född! Och jag Ă€r skitnödig. Nervös sĂ„ att jag mĂ„r illa.  Men det Ă€r bra. KĂ€nslor Ă€r hĂ€rligt.  Hoppashoppashoppas att du tittar in och vill vara med.  Nu Ă€r jag slut i huvudet. Djupa samtal med syster igĂ„r, det hĂ€r nya projektet igĂ„ng och en trĂ€ning med massor av löpning som vĂ€ntar.  Jag behöver luft.  Gah!  Vi hörs imorgon igen ❀

Tv-SĂ€NDNiNG & STaDSKaMP.

Jag har ett termotĂ€cke i sĂ€ngen eftersom jag Ă€r vĂ€ldigt frusen av mig, men inatt Ă„ngrade jag djupt mitt inköp. Jag vaknade upp som en liten blöt pöl.  Svettig och Ă€cklig. Det Ă€r vidrigt att vara för varm pĂ„ natten.  Jag har haft ont i lĂ€ndryggen och varje gĂ„ng jag fĂ„r det sĂ„ lĂ€gger jag en kudde under knĂ€vecken för att försöka jĂ€mna ut trycket. Testa det om du har ryggont. Sen Ă€r det inte bra att sitta sĂ„dĂ€r i soffan har jag lĂ€rt mig. Men nĂ€r jag skriver till dig har jag ingen mysigare plats.  Om du bor i Karlskrona sĂ„ har du sĂ€kert koll pĂ„ att det var SkĂ€rgĂ„rdsfest i helgen.  Det var dĂ€r WinnerbĂ€ck spelade. Det skrev jag kanske ocksĂ„.  Men jag hade inte utrymme att berĂ€tta om skĂ€rgĂ„rdskampen. Paula Gullbing var konferencier och hade satt ihop stadslag dĂ€r jag fick Ă€ran att vara lagkapten för ett av gĂ€ngen.  Kampen var uppdelad i tre omgĂ„ngar dĂ€r publiken skulle rösta fram bĂ€sta bilden frĂ„n varje utförd utmaning.  Du bara mĂ„ste se vĂ„ra bidrag. Jag tyckte nĂ€mligen att vi gjorde det bra!  Första uppgiften vĂ€rmde sĂ„klart mitt hjĂ€rta:   - hitta en Lars WinnerbĂ€ck look a like.  Det hĂ€r var vad vi fann: Är du riktigt uppmĂ€rksam sĂ„ ser du att han hĂ„ller handen sĂ„dĂ€r fint bakom huvudet. Precis som WinnerbĂ€ck gör pĂ„ ett av sina omslag.  Det Ă€r detaljerna som rĂ€knas.  Uppgift tvĂ„ - hitta sĂ„ mĂ„nga PokĂ©monspelare/PokĂ©monanknytningar som möjligt.  Vi tog löpet ner till Hoglands park. Och fann dessa: Jag spelar inte PokĂ©mon sjĂ€lv men blev förvĂ„nad över hur mĂ„nga som strosade omkring i parken och hade roligt. Folk sĂ„g Ă€ndĂ„ glada ut. Jag har sĂ„klart lĂ€st Schulmans artikel om att folk ska vara som zombies, men hĂ€r var spelarna tillmötesgĂ„ende och hĂ€rliga.  Sista uppgiften dĂ„?  Samla sĂ„ mĂ„nga skostorlekar du bara kan pĂ„ en och samma bild och i storleksordning...  Publiken hjĂ€lpte till och vi fick till och med in en liten sötnos med storlek 20!  Trots all hjĂ€lp slutade vi tvĂ„a men var lika glada för det. Vi fick ju hĂ€nga med vĂ„r stad för en stund och jag var sĂ„ hungrig att jag höll pĂ„ att gĂ„ under dĂ€r pĂ„ scenen. Vinnande laget skulle vara med och utse vinnare i en danstĂ€vling. Jag hade svimmat tror jag. Och nĂ€r jag Ă€r hungrig försvinner lite av min tĂ€vlingsinstinkt.  Det dĂ€r med att hungriga vargar jagar bĂ€st... Det ska till en sjukamp för att det ska stĂ€mma pĂ„ mig tydligen.  Jag piggnade i alla fall till nĂ€r jag sĂ„g att min samarbetspartner Atea hade smĂ€llt upp ett tĂ€lt pĂ„ torget.  Sprang fram till dom för att hĂ€lsa. KĂ€nner mig ju Ă€ndĂ„ som en i familjen.  Dom Ă€r precis överallt. Godbitar! Dom hade sprungit stadsloppet och mötte mig med ett leende nĂ€r jag kom fram.  Sen var jag sĂ„klart tvungen att ta en selfie frĂ„n scenen. Ett mĂ„ste frĂ„n varje scen du stĂ„r pĂ„. Att inte WinnerbĂ€ck har tĂ€nkt pĂ„ det?  Det blev mycket skĂ€rgĂ„rdsfestival hĂ€r nu. Jag mĂ€rker det. Men det Ă€r stort hĂ€r i Karlskrona och jag Ă€r stolt över vĂ„r stad som arrangerar nĂ„got sĂ„nt hĂ€r.  Jag tror att det kommer att vĂ€xa mer och mer för varje Ă„r.  Fan, min högra hand har somnat. Jag kan inte sitta sĂ„hĂ€r lĂ€ngre.  Oh, för tusan! Jag har har ju glömt: jag kan Ă€ntligen berĂ€tta för dig vad jag ska göra under OS.  Jag ska jobba med Expressen-tv och deras sĂ€ndningar. Sitta i studion och prata friidrott morgon och kvĂ€ll och trĂ€na dĂ€r emellan.  Vad tror du om det? Visst lĂ„ter det spĂ€nnande?!  SĂ„ vill du höra min blekingska dialekt och alla grodor jag kommer att leverera sĂ„ Ă€r det bara att slĂ„ pĂ„ live-sĂ€ndningarna.  Jag hade sĂ„klart hellre varit pĂ„ plats för att tĂ€vla sjĂ€lv, men som du vet sĂ„ har allt tagit lite lĂ€ngre tid Ă€n jag rĂ€knade med (som det brukar göra) och ett mer utförligt inlĂ€gg om det kommer.  NĂ€rmast tĂ€nker jag fokusera pĂ„ en god frukost. Jag blir irriterad pĂ„ allt nĂ€r hungern slĂ„r till. Vill inte bli ovĂ€n med dig pĂ„ köpet.  SĂ„ puss och hej och pĂ„ Ă„terseende ❀

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.