Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

HaNDBRoMS i. 

F R E D A G  F R I D A Y  Jag och Margot hĂ€nger i en av sofforna ute vid sjöstugan hos mamma. Jag har fĂ„tt ledigt idag.  Jag körde höjdhopp igĂ„r... Ett pass jag var lite pirrig inför. Jag ville hoppa högt och lĂ€tt. Jag ville utveckla hoppningen frĂ„n förra passet som gick sĂ„ bra. Jag kĂ€nde att jag fick ordning pĂ„ ansatsen förra gĂ„ngen och tĂ€nkte att detta skulle bli första passet dĂ€r jag bara kunde slĂ€ppa loss och hoppa pĂ„ riktigt. Men redan nĂ€r jag vĂ€rmde upp sĂ„ mĂ€rkte jag av hĂ€lsenan. Inte den som gick av utan den andra, som jag hade problem med i vintras.  Den var lite öm och stel. Efter hĂ€cklöpning och mĂ€ngder med andra lopp sĂ„ Ă€r det sĂ„klart inte konstigt. Jag blir bara förbryllad över att det kommer bara sĂ„dĂ€r.  Men jag körde pĂ„ och fick till nĂ„gra sköna hopp. Dock inte alls sĂ„ som jag hade förvĂ€ntat mig vilket gjorde att jag inte riktigt kĂ€nde mig nöjd efterĂ„t. SĂ„n dĂ€r Ă€r jag alltid: om jag kommer till ett trĂ€ningspass sĂ„ vill jag ha med mig nĂ„gon form av utveckling gentemot förra passet. NĂ„gon liten detalj jag gör bĂ€ttre, en kĂ€nsla eller en nyckel som jag hittar.  Jag vill att varje pass ska rĂ€knas. Och det Ă€r lĂ€tt att fĂ„ det att rĂ€knas nĂ€r jag fĂ„r ett kvitto i nĂ„gon form.  Att "bara köra ett pass" Ă€r inte sĂ„ upphetsande.  Efter styrkepasset som gick sĂ„ bra sĂ„ var benen inte alls lika studsiga som jag ville. Men det Ă€r sĂ€llan vi fĂ„r som vi vill, eller hur?  TyvĂ€rr blev jag mer och mer öm i senan och bĂ„de Agne och jag kĂ€nde att det var lĂ€ge att stoppa.  Kontinuitet Ă€r viktigare Ă€n fĂ„, explosiva pass just nu.  Jag gick direkt till Ă„terhĂ€mtningsrummet för att köra kyla/vĂ€rme pĂ„ senan. En skrĂ€ckblandad förtjusning det dĂ€r. Skönt men samtidigt vidrigt. Det blir sĂ„ fruktansvĂ€rt KALLT.  Jag hoppas att den molande kĂ€nslan lĂ€gger sig snabbt nu. FĂ„r alldeles sĂ€kert hoppa över nĂ„gra dagar i spikes och bara köra i gympaskor. SĂ„ brukar Agne vilja göra nĂ€r jag blir öm.  För att snabba pĂ„ det hela sĂ„ stal jag en kyckling av mamma i morse för att kyla ytterligare idag. Kvinna tager vad hon haver.  Jag kör ocksĂ„ excentriska tĂ„hĂ€v var tredje timme för att fĂ„ igĂ„ng cirkulationen. Testa om du har ont! TvĂ„ upp, ett ner. Har du lite vikt pĂ„ sĂ„ tycker jag att senan reagerar Ă€nnu bĂ€ttre, men det funkar Ă€ven med kroppen om du kör pĂ„ nĂ„gra serier med 10:or per gĂ„ng.  Jag har inte lopp förrĂ€n senare imorgon sĂ„ jag kommer sĂ€kert att klara av dom. Bara jag Ă€r duktig med senan hela dagen idag och sover bra inatt.  SĂ„ vad ska vi roa oss med nu?  Jag tĂ€nker ladda mobilen eftersom den bara har 20% kvar. Det kommer jag inte lĂ„ngt pĂ„.  Sen ska jag vrĂ€ka i mig den hĂ€r "Bananas are for monkeys"  Oh no darling, för tigertanter ocksĂ„.  Puss dĂ„. 

SKuLLe ALDRiG SaGT SÄ. 

Klockan ringde 06.45. Jag brukar aldrig snooza men idag slĂ€ngde jag ner armen i rent raseri pĂ„ mobilen. Finmotoriken Ă€r ju sĂ„dĂ€r pĂ„ morgonen och det tog tid innan jag hittade vart jag skulle trycka för att fĂ„ av det dĂ€r irriterande ljudet.  Var sĂ„ galet, galet trött. SĂ„dĂ€r sĂ„ att det snurrar i huvudet nĂ€r du öppnar ögonen. Fattar du?  TvĂ„ pass i förgĂ„r som kröntes med 600-ingar och ett styrkepass igĂ„r har tagit mina krafter ifrĂ„n mig.  Hela första halvan av dagen igĂ„r Ă€gnade jag Ă„t att vila. Svarade pĂ„ mejl, rensade undan i lĂ€genheten och Ă„t och sov.  Jag vĂ€ntade lĂ€nge innan jag stack ivĂ€g för att köra styrkepasset. Jag ville vara sĂ€ker pĂ„ att jag hade energi nog för att göra det bra.  Och hĂ€r kommer det mĂ€rkliga: JAG VAR STARK! AlltsĂ„ pĂ„ riktigt stark. Vikter jag tyckte kĂ€ndes tunga för nĂ„gra veckor sedan upplevdes lĂ€tta nu. Och jag var dum nog att sĂ€ga detta till Agne.  Han högg pĂ„ kroken direkt: "Perfekt ju, dĂ„ ska vi alltid köra den hĂ€r kombon med hĂ€ck och 600-ingar. Kanske var tredje dag. Det verkar ju funka".  Och jag sa nĂ„got skĂ€mtsamt tillbaka. TĂ€nkte att han Ă€ndĂ„ var lite rolig som hakade pĂ„ med egna humoristiska kommentarer.  Problemet var bara att han inte skojade!  NĂ€r jag gick in pĂ„ planeringen efter passet för att klicka i att trĂ€ningen var genomförd sĂ„ sĂ„g det helt plötsligt ut sĂ„hĂ€r: UrsĂ€kta mig, men ser du vad jag ser?? Ser du att det stĂ„r intervaller pĂ„ lördag igen?!  HALLÅ. Är det hĂ€r pannbenns-VM eller? Agne hade alltsĂ„ pĂ„ riktigt gĂ„tt in och Ă€ndrat i schemat nĂ€r jag förklarade att kroppen kĂ€ndes frĂ€sch. Jag skrev ett sms direkt: Haha, ser ni svaret jag fick? Man kan inte annat Ă€n att garva.  Den hĂ€r mannen bjuder pĂ„ kinderĂ€gg varje dag. Och jag kan inte göra annat Ă€n att bita ihop.  Jag kan bara utgĂ„ ifrĂ„n att det hĂ€r Ă€r perfekt för mig. BekvĂ€mlighet har vĂ€l aldrig varit en idrottares vardag.  Min mamma har förstĂ„tt det och det Ă€r dom tankarna jag Ă€r uppvuxen med: TĂ€nk, sĂ„ bra mĂ€nniskor jag har runt mig. Och sĂ„ dig upp pĂ„ det. Som grĂ€dden pĂ„ moset. Peppen Ă€r total.  Som trillingmorfar hĂ€r inne uttryckte det: Vi behöver alla pressa oss utöver det vi egentligen kĂ€nner oss bekvĂ€ma med. För det betyder utveckling.  Nu över till nĂ„got annat Ă€n gnĂ€ll. Jag kĂ€nner att det blir för mycket av den varan om jag fortsĂ€tter nu. MĂ€rker att jag balanserar pĂ„ grĂ€nsen för vad som Ă€r socialt accepterat.  Vi ska prata om den hĂ€r killen (vilket Ă€r kul till en början men nĂ€r jag tĂ€nker efter sĂ„ slutar det hĂ€r ocksĂ„ i gnĂ€ll): En riktig liten fintare Ă€r vad han Ă€r.  NĂ€r jag var i Karlskrona och hĂ€lsade pĂ„ frĂ„gade jag om han ville med tillbaka till VĂ€xjö. TrĂ€na, leka och sova dĂ€r.  JajjemĂ€n, det ville han. Hundra procent.  Att sova borta var inget problem.  Det skulle baaaara bli roligt.  Taggade till tĂ€nderna bar det sĂ„ ivĂ€g. Inga sura miner, bara skratt. Gisela och Calle hade höjt ett varningens finger och sagt att det kan bli problem med sömnen.  Jag dubbelkollade med Ludde som menade att det inte alls skulle bli problem.  Lillknodden sov hela bilresan. Vaknade lagom till trĂ€ningen och hĂ€ngde pĂ„ allt jag hade schemalagt.  Det gick som pĂ„ rĂ€ls, sĂ„ att sĂ€ga.  Middag och lek följde. Fortfarande inte ett enda pip om att nĂ„got inte var till behag.  Och jag började se mĂ„lgĂ„ngen pĂ„ det hela. Förstod inte alls vad varningarna skulle varit bra för.  Sen blir det spindelmannen i sĂ€ngen... Och jag hör nĂ„gon form av gnyende:  "Sova hemma... Du ska köra hem mig nu" Ilningarna genom kroppen. Ni vet dom dĂ€r som talar om att "nu Ă€r det kört".  Ludde börjar stortjuta och har ett enda mĂ„l i huvudet: han ska hem till Karlskrona igen. Punkt slut. Med en gnutta större envishet Ă€n mig sĂ„ kĂ€nner jag att det hĂ€r inte gĂ„r att vinna. Jag ringer Gisela som bara skrattar. "Vi varnade ju..."  Mmmm... Wunderbart.  20.45 Ă€r sĂ„ Rio pĂ„ vĂ€g till Karlskrona igen. Med ett stycke Ludde som hade fĂ„tt i order att hĂ„lla sig vaken hela resan.  Det kan jag lova dig, att det gjorde han.  "Man kan inte blir arg pĂ„ en fyraĂ„ring". Jo, det ska jag tala om för dig att det kan man visst. Speciellt om man heter Nadja.  NĂ€r han vĂ€l var i mammas famn igen gurglade han som om han vunnit pĂ„ lotto. Skrattade och var sĂ„dĂ€r lycklig som bara Ludde kan vara. Skitunge! Envis mĂ„ han vara, men tuff nog att sova över... Nej, dit har han inte kommit Ă€n.  Gisela skrattade och tackade för barnpassningen medan jag sa: "aldrig igen..." "JooooodĂ„, du kommer att sakna honom. Du kommer att vilja leka med honom igen!" Absolut, nĂ€r jag har fĂ„tt sova pĂ„ saken. I sisĂ„dĂ€r 2000 Ă„r.  DĂ„ kanske.  Nu har jag varit sĂ„ inne i mitt skrivande att jag glömt bĂ„de frukost och livet omkring.  Puss pĂ„ nosen tills vi hörs igen ❀

PReSSaD öVeR GRÀNSeN.

Fina du, hĂ€r kommer en bekĂ€nnelse:  Idrott gör ont. Idrott Ă€r smĂ€rta.  Och jag ska berĂ€tta för dig, för jag Ă€r en mĂ€stare pĂ„ att gnĂ€lla - vilket jag fĂ„tt höra nĂ„gra gĂ„nger. Men Ă„ andra sidan gnĂ€ller jag, gör jobbet, gnĂ€ller lite till och sedan jublar jag. Att gnĂ€lla tillhör mitt sĂ€tt att idrotta. Det blir sĂ„ fina kontraster mot att alltid gĂ„ runt och tycka att allt Ă€r "kul, lĂ€tt, enkelt, nemas problemas".  NĂ€r jag har ont, sĂ„ fĂ„r hela vĂ€rlden veta det. Vare sig dom vill eller inte. NĂ€r jag Ă€r glad, samma sak.  HĂ€r filtreras inget. HĂ€r hĂ„lls inget igen.  SĂ€kert stör det nĂ„gon, men det Ă€r alltid saker vi gör som stör andra. Och det dĂ€r har vi inte tid att rĂ€tta oss efter.  IgĂ„r trodde jag att Agne skulle ta död pĂ„ mig.  Jag hade 4*600 meter pĂ„ schemat efter ett hĂ€ckpass pĂ„ morgonen.  Till och med jag tyckte att det sĂ„g enkelt ut nĂ€r jag bara lĂ€ste det i siffror.  Men jag anade vad som vĂ€ntade. SĂ„ jag förberedde mig sĂ„ gott jag kunde.  Åt lunch direkt efter första passet, tog massage sĂ„ fort jag kunde efter det och sedan en timmes skön sömn.  Jag vaknade upp med en kvalmig kĂ€nsla.  En kĂ€nsla av att jag liksom inte ville Ă„ka till trĂ€ningen lĂ€ngre. Jag hade ju tyckt att det sĂ„g genomförbart ut nĂ€r jag lĂ€ste det pĂ„ morgonen. Varför tvekade jag nu?  Vart hade mitt jĂ€vlaranammar tagit vĂ€gen? Har en attityd ocksĂ„ formsvackor?  Japp, det har den. Och rĂ€tt attityd fĂ„r jag alltid jobba mig till för att fĂ„ fram. Jag behöver göra medvetna tankeval.  Jag började mĂ„ dĂ„ligt hemma. Ont i magen och stressiga rörelser. Lite utav ett flyktbeteende du vet. NĂ€stan sĂ„ att det var sött.  NĂ€r jag kommer till trĂ€ningen flyger jag pĂ„ Agne: "AlltsĂ„ du, jag förstĂ„r inte. En 600-ing, kanske tvĂ„, det förstĂ„r jag. Men FYRA? Vem har kommit pĂ„ den siffran? Jag kommer ju inte kunna gĂ„ efter det dĂ€r?" Och du kĂ€nner Agne vid det hĂ€r laget. Lite sĂ„dĂ€r finurlig, och igĂ„r nĂ€stan fnittrig.  "Jag har koll pĂ„ det hĂ€r, jag har en plan. Det Ă€r tillvĂ€njning. Du behöver det".  Jahaja. "Jag behöver det..."  Efter order om att gĂ„ ut och vĂ€rma upp fanns det inte mycket mer att göra. En perfekt sensommarkvĂ€ll pĂ„ vallen, mycket folk pĂ„ arenan och mĂ„nga energifulla barn med spring i benen omkring mig.   "Det hĂ€r var ju mysigt" tĂ€nkte jag ironiskt medan jag joggade runt, runt.  Agne kom ut för att kolla lĂ€get. "Hur kĂ€nns det? Redo?" frĂ„gade han nyfiket och jag försökte moloket förklara att huvudet inte var med mig idag. Att jag kĂ€nde mig mentalt mesig. Inte sĂ„dĂ€r ostoppbar som nĂ€r vi sprang 600+400 meter för nĂ„gra veckor sedan.  Men jag fick inget medhĂ„ll. Inget gullande.  Och jag förstod ganska snabbt att det bara var att ta tjuren i hornen.  IstĂ€llet för att peppa mig som jag brukar sĂ„ vĂ€nde jag pĂ„ det och erkĂ€nde att det skulle göra ont. I mitt huvud berĂ€ttade jag för mig sjĂ€lv att syran skulle kĂ€nnas i musklerna, benen skulle bli trötta, det skulle brinna i halsen och axlarna skulle bli sĂ„dĂ€r varma av alla pendlingar. Jag skulle ifrĂ„gasĂ€tta allting. Jag skulle fĂ„ slita.  Jag visste att jag definitivt inte skulle njuta.  Jag delade ocksĂ„ upp varje lopp i huvudet: 200 meter Ă€r lĂ€tt, upp till 400 meter klarar jag alltid och sen Ă€r det bara 200 meter kvar. Det fixar min vilja.  SĂ„dĂ€r fick jag hĂ„lla pĂ„ i fyra omgĂ„ngar. FörstĂ„ att jag var mentalt utmattad nĂ€r jag vĂ€l gick i mĂ„l för sista gĂ„ngen.  Jag lĂ„g som ett barn med rumpan upp i vĂ€dret och med huvudet i marken. Kippade efter andan. En klapp pĂ„ ryggen frĂ„n Agne som tyckte att det var bra jobbat.  "Upp och gĂ„, rör pĂ„ dig lite. Nu Ă€r du nöjd va?" Utan att se mig omkring och med ett huvud som rusade reste jag mig upp och började hasa mig bort mot andra sidan av arenan. Ville vara ensam med allt som gjorde ont inom mig. Ville inte ha beröm. Ville inte ha gulligull NU. Det ville jag ha innan.  EfterĂ„t var jag sĂ„ arg. Vimmelkantig slĂ€pade jag mig över grĂ€set. Barfota med skorna i handen som jag inte ens minns hur jag fick av mig. Och jag svor Ă„t min egen envishet. "Du Ă€r sĂ„ jĂ€vla pantad Nadja. SĂ„ oerhört dum. Skulle det HÄR vara roligt? NĂ€, just det! Aj aj aj" Ansiktet brĂ€nde av sol och svett och puls. Benen fuktiga, bultande, nĂ€stan inre blödande.  Jag vĂ€ntade in kĂ€nslan av att vara nöjd, men började istĂ€llet att lipa. Oh, sĂ„ skönt det Ă€r att grĂ„ta nĂ€r jag Ă€r trött in i benmĂ€rgen. En trötthetslip klĂ€mde jag fram bara sĂ„dĂ€r.  Fröken dramaqueen levererade alla skalor av kĂ€nslor pĂ„ bara en och en halv timme. Och tĂ€nkaren inom mig jobbade dubbelpass:  "Hur kan det hĂ€r vara sĂ„ jobbigt? Hur kan jag ha gjort tvĂ„-noll-jĂ€vla-Ă„tta pĂ„ 800 meter? Hur har jag kunnat springa SÅ snabbt? Hur ska jag nĂ„gonsin komma ner pĂ„ dom tiderna igen om jag kĂ€nner sĂ„hĂ€r nu? Hur lĂ„ng Ă€r vĂ€gen tillbaka? Hur mĂ„nga sĂ„dana hĂ€r pass behöver jag genomlida? Kommer det att kĂ€nnas lĂ€ttare nĂ€sta vecka? Fast dĂ„ kan det inte vara fyra idiotlopp igen, vĂ€l? Eller, kan det? Nej, sĂ„ kan han inte ha tĂ€nkt". Hundra tankar senare hĂ€ngde jag med hĂ€nderna i gallret mot lĂ€ktaren, som en banan.  Böjde ner huvudet och fick till en djup och skön suck. La ena fotens utsida mot marken för att stretcha den. SlĂ€ngde ett öga ner pĂ„ mina ben. Sniffade mig sjĂ€lv under armen, fy fan. Jag hade verkligen svettats.  SlĂ€ppte taget om gallret och armarna föll lĂ€ngs med sidorna. Skönt. Jag Ă€r klar. Vart Ă€r Agne?  GĂ„ende över grĂ€smattan ser jag honom. Med sin lite vaggande stil var det lĂ€tt att kĂ€nna igen honom Ă€ven om jag fortfarande sĂ„g bĂ„de suddigt och i kors.  Han strĂ€ckte armarna i luften och gav mig tvĂ„ high fives. TvĂ„. Det var jag vĂ€rd.  Och jag började le. Vilket jĂ€kla team vi Ă€r alltsĂ„.  Agne tog första steget till konversation: "Du kommer nog inte att mĂ„ sĂ„ bra imorgon..." och ett litet skratt pĂ„ det.  Jag skrattade ocksĂ„. För det var första gĂ„ngen han sa nĂ„got sĂ„dant. Det var sĂ„ Ă€rligt. Det var sĂ„ retfullt. Men samtidigt sĂ„ otroligt charmigt.  Jag svarade:  "NĂ€he? TROR du inte? Jag mĂ„r 'inte bra' redan nu. Jag har aldrig blivit sĂ„hĂ€r pressad. Vad Ă€r det hĂ€r för nĂ„got?"  Bara ett leende frĂ„n Agne. Det dĂ€r leendet som sĂ€ger mig att han vet vad han gör.  Jag köpte det rakt av.  Tillsammans gick vi över grĂ€set. Bort mot min tigerhandduk som sĂ„ troget klĂ€r upp varje tartanbana jag besöker.  NĂ€r Agne ska gĂ„ hör jag honom ropa frĂ„n dörren: "nĂ€sta vecka kommer det att kĂ€nnas lĂ€ttare!" Hela jag frös till is. "VaddĂ„ nĂ€sta vecka? KĂ€nnas lĂ€ttare med vad?" Jag kunde höra min egen röst skaka vid varje bokstav jag klĂ€mde fram.   "Ja, det hĂ€r kör vi nĂ€sta vecka igen. HejdĂ„!" En smĂ€ll i dörren och han var borta. SjĂ€lv stod jag kvar med uppspĂ€rrade ögon och en smygande huvudvĂ€rk.  "Han Ă€r galen... Han Ă€r SÅ galen" tĂ€nkte jag men ett leende spred sig Ă€ndĂ„ helt ovĂ€ntat i mitt ansikte.  "Jag kommer att bli sĂ„ sjukt bra av den hĂ€r trĂ€ningen!" Kollade mobilen och sĂ„g att syster Gisela hade skrivit. Hon frĂ„gade nĂ€r vi skulle ses och jag svarade att jag hĂ„ller pĂ„ att trĂ€na ihjĂ€l mig. Inte riktigt tid för att ses just nu.  Hon Ă€r bara sĂ„ underbar min syster. Hennes perfekta ironi och sĂ€tt att hĂ€nga pĂ„ i allt jag sĂ€ger gör mig sĂ„dĂ€r barnsligt skrattig varje gĂ„ng.  Jag har fruktansvĂ€rt ont i kroppen idag, men det gör ju inget eftersom jag "bara" har styrka idag. In med lite power i mina lĂ„nglöparben. SĂ„ att jag kan hoppa högt i höjd imorgon.  Ledsen att allt handlade om trĂ€ning idag, det bara blev sĂ„. Jag blev sĂ„ chockad igĂ„r och behövde reda ut det hĂ€r om jag ska klara av ett likadant pass nĂ€sta vecka.  Gud, ge mig styrka.  Solly bye bye ❀

GeR OCH TaR.

Kaffet Ă€r beskt idag, sĂ„dĂ€r sĂ„ att det sticker till i munnen nĂ€r jag dricker det. Förmodligen Ă€r det toppen, för jag behöver vakna till.  Jag har sovit dĂ„ligt, drömde mardrömmar om nya tidens flygplan vilka bara tar fyra passagerare Ă„t gĂ„ngen och ser ut som kokonger. Dom gungade oberĂ€kneligt med i varje vindpust och andra plan susade förbi centimeter-nĂ€ra utanför.  Ingen kunde riktigt flyga dom men alla skulle försöka och sĂ„klart var piloten jag tilldelats vĂ€rst.  Trodde vi skulle störta hela tiden.  Även pĂ„ natten Ă€r min inlevelseförmĂ„ga stor och jag gissar att jag har refererat hela flygrutten högt för hela grannomrĂ„det.  Som du vet sĂ„ skrev jag i sista inlĂ€gget att jag vĂ€ntade in ett hĂ€ckpass som jag önskade skulle bli bra. Benen svarade ju sĂ„ skönt pĂ„ höjdhoppet och jag tĂ€nkte köra favorit i repris och klippa hĂ€ckar lika snyggt.  Det gick inte.  Benen var som bly och fötterna slĂ€pade sig fram. Kroppen var tung och jag fick huvudbry. Tyckte att det var mĂ€rkligt att kroppen bara kan vĂ€nda sĂ„dĂ€r pĂ„ en dag.  Men kloka Agne förklarade som alltid lĂ€get:  "Du klarar inte av för mĂ„nga kvalitetspass i rad samma vecka, dĂ„ blir du sliten. Men det fĂ„r vara sĂ„ i Ă„r. Du Ă€r starkare nĂ€sta sĂ€song".  Jag har mĂ€rkt att det Ă€r sĂ„dĂ€r och Ă€ven nĂ€mnt det för dig hĂ€r tidigare. ÄndĂ„ blir jag lika förvĂ„nad nĂ€r det dyker upp frĂ„n ingenstans. Det Ă€r som om att jag inte riktigt vill tro pĂ„ att min kropp kan bli seg.  Lördagen blev min vilodag. Söndagen trĂ€ning och igĂ„r kĂ€ndes hela jag aningen piggare igen. Fick till ett kulpass som jag var nöjd med.  Alla tre tjejer körde samtidigt, vilket jag gillar. Det blir en sĂ„ go stĂ€mning nĂ€r vi kör tillsammans.  Idag vĂ€ntar Ă„terigen hĂ€ck.  HĂ€ck och höjd Ă€r dom grenar jag ligger lĂ€ngst efter med och dĂ€rför vill trĂ€na mer. Ja, du har ju koll.  Jag invĂ€ntar ocksĂ„ ett intervallpass. Ett pass som Ă€r förberedande för sjukampens sista gren; 800 meter. 4*600 meter lyder uppgiften. Hej du.  I övrigt sĂ„ har jag funderat pĂ„ vad du gör pĂ„ dagarna?  Jag har nĂ€mligen kommit pĂ„ att jag kan vara den trĂ„kigaste mĂ€nniskan som gĂ„tt i ett par skor. Jag trĂ€nar, Ă€ter, sover, vilar, trĂ€nar och hĂ€nger hos mamma nĂ€r jag inte hĂ€nger i min lĂ€genhet.  Jag gĂ„r ut och Ă€ter ibland, tar en spontan tripp till nĂ„gon mysig plats, men i övrigt sĂ„ Ă€r det inte mĂ„nga knop hĂ€r. DĂ„ har jag tĂ€nkt: "men vad gör folk pĂ„ dagarna dĂ„? Vad ska man göra nĂ€r man inte trĂ€nar?"  Jag vet sedan lĂ€nge att Leo har sagt att hon blir rastlös av att hĂ€nga med mig. Och jag fnittrar alltid, eftersom bilden utĂ„t Ă€r att jag alltid Ă€r pĂ„ sprĂ„ng. Jag blir nĂ€stan schizo nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det. Alla har sĂ„ skilda Ă„sikter.  Jaja. SĂ„ fĂ„r det va.  Just nu sitter jag bara och tĂ€nker pĂ„ hur jag ska komma rĂ€tt till första hĂ€cken för att fĂ„ en skön rytm genom loppen om nĂ„gra timmar.  Det Ă€r mulet ute men kvĂ€llstidningarna har lovat att sommarvĂ€rmen ska stanna. Jag Ă€r inte hungrig men behöver tanka energi.  Har du semester sĂ„ hoppas jag att du har en bra en, jobbar du sĂ„ hoppas jag att det Ă€r pĂ„ en bra arbetsplats. Och om du inte vet det redan sĂ„ vill jag berĂ€tta att jag fick finbesök förra veckan: Cissi M med familj svĂ€ngde förbi min trĂ€ning och jag fick kramar och höra glada skratt. TĂ€nk att en mĂ€nniska kan vara exakt sĂ„dĂ€r hĂ€rlig som man fĂ„r bilden av nĂ€r man lĂ€ser kommentarer! SĂ„dant gör mig lycklig.  Mot frukostbordet ---> Puss och kram frĂ„n en hoppfull ❀

SĂ„ BRa Var DeT iNTe…

Freeeedag ho hey Om inte tiden lugnar ner sitt tempo en aning sĂ„ Ă€r jag 100 imorgon. Kul pĂ„ ett sĂ€tt kanske, för dĂ„ bjuder jag in till fest.  TrĂ„kigt bara att 67 Ă„r swishat förbi sĂ„ snabbt.  PĂ„ tal om att swisha sĂ„ funkar inte den funktionen pĂ„ min nya mobil. Jag behöver göra om proceduren och installera om allting frĂ„n datorn.  Men jag har bĂ€ttre saker för mig. Jag hoppar höjd med en gnutta timing igen!  I onsdags hoppade jag för första gĂ„ngen med en kĂ€nsla som kĂ€ndes som pĂ„ det andra benet, det ben jag haft sedan jag var sju Ă„r.  Jag attackerade in i kurvan, strĂ€ckte pĂ„ mig - lĂ„ng och stĂ„tlig. Kaxig och kraftfull. Och nĂ€stan, nĂ€stan nailade en snygg bĂ„ge över ribban.  Den hĂ€r grenen Ă€r tĂ„lamodsprövande mina vĂ€nner. Jag fĂ„r kĂ€mpa med ett huvud som egentligen vill gĂ„ pĂ„ autopilot och en kropp som vill slĂ€nga sig Ă„t andra hĂ„llet.  Jag skrek som en dĂ„re dĂ€r pĂ„ Vallen nĂ€r jag klarade 1.60. Nytt personligt rekord pĂ„ fel ben.  Agne kunde inte hĂ„lla sig för skratt men dĂ€mpade mig: "lugn nu, sĂ„ bra var det inte".  Haha, ja ja. JOOO. SĂ„ bra var det visst!  Testa att skriva en uppsats med vĂ€nster hand istĂ€llet för höger. Testa att skjuta en boll med ditt andra ben. Testa att göra nĂ„got spegelvĂ€nt i hög hastighet.  SÅ bra var det visst, Agne 😉  Nog om det. Det var det roligaste den hĂ€r veckan men vi ska nog kunna klĂ€mma fram nĂ„got annat skoj ocksĂ„ innan vi avslutar.  Jag vill tacka dig för ditt engagemang med den hĂ€r sidans nya namn ❀ Jag har inte kunnat bestĂ€mma mig för nĂ„got Ă€n, men brukar behöva tid för att smĂ€lta nya idĂ©er innan jag sĂ€tter dom i verket.  Min förkylning har satt sina spĂ„r och det var först i onsdags som jag började kĂ€nna mig piggelin igen. Det mĂ€rks direkt pĂ„ trĂ€ningen. Den dĂ€r lilla procenten av extra energi behövs nĂ€r jag trĂ€nar.  Är det nĂ„gon som vet hur man presterar utan energi?  Kula, sprint, styrka, kast och spjut har jag hunnit med. Jag Ă€r nöjd med utvecklingen sĂ„hĂ€r lĂ„ngt och hĂ„ller pĂ„ att fylla upp kroppen med kraft till nĂ€sta tĂ€vling.  Mitt besök pĂ„ sjukhus blev uppskjutet till 29:e augusti, dĂ„ det blev missförstĂ„nd och min lĂ€kare ska pĂ„ semester.  Gör mig ingenting. Jag vill inte förstöra mitt flow just nu.  Jag Ă€r en flitens myra idag: jag tvĂ€ttar och ska springa hĂ€ck vid 10-tiden. Jag hoppas pĂ„ pigga och glada ben och ett jĂ€vlar anammar som fĂ„r Agne att undra vad som har hĂ€nt.  Jag ska ringa min syster och störa pĂ„ FaceTime. Lilla Ludde och Jakob blir i alla fall fĂ„nigt fnittriga nĂ€r moster ringer.  Nu ringer min timer ocksĂ„. FĂ€rdig tvĂ€tt ska in i tumlaren. Jag bör sĂ€tta fart.  Om en vecka kan jag berĂ€tta nĂ„got roligt för er. Det handlar om att ni kommer att kunna se mig i tv-sammanhang. Jag berĂ€ttar sĂ„klart mer nĂ€r det Ă€r dags! ❀ Nu piper jag ivĂ€g.  Puss och kram frĂ„n södra Sverige 

BeHöVeR DiN HjÄLp.

Goooood morgon  Jag kommer med solsken till dig! Även om jag ser lite sliten ut pĂ„ bilden.  Mina sjukdomsdagar verkar vara över men fasen vilken mardröm det Ă€r att vara sjuk.  Inte sĂ„ mycket för att jag mĂ„tt dĂ„ligt, utan mer för den inre stressen.  Den dĂ€r stressen i huvudet om att jag vill komma igĂ„ng med trĂ€ningen. Jag kommer aldrig att lĂ€ra mig att hantera den. Hur gammal jag Ă€n blir.  NĂ€r mina vardagliga rutiner ruckas sĂ„ inser jag ocksĂ„ hur lite andra aktiviteter jag har i mitt liv.  NĂ€r jag inte fĂ„r trĂ€na som jag brukar sĂ„ stĂ„r jag handfallen. Visserligen kanske det hade varit annorlunda om jag hade varit frisk, för dĂ„ hade jag spelat beachvolley eller Ă„kt till nĂ„gon skön stad för lite sommarhĂ€ng. Men Ă€ndĂ„.  Jag fick köra mitt första riktiga pass igĂ„r - och Agne sparade inte pĂ„ krutet.  5*100 meter - 6*40 meter med smĂ„hĂ€ckar och avslutningsvis 6*200 meter.  Vi tog allting pö om pö och checkade av hals och andning efter varje moment.  Redan efter hĂ€cken sa Agne att han inte trodde att vi skulle köra alla 200-ingar, men jag fixade det finfint. Blev brutalt trött i benen sĂ„klart, men njöt av att Ă„terigen tagit mig igenom smĂ€rtans land.  Idag varvar vi ned ett snĂ€pp för att inte göra samma misstag som förra veckan dĂ„ vi körde pĂ„ med kvalitetspass i bĂ„de höjd, hĂ€ck och lĂ€ngd. SĂ„ det stĂ„r kula pĂ„ schemat. Plus att jag ska köra axelövningar.  Till sist vill jag be dig om en tjĂ€nst. Du vet sĂ„dĂ€r som jag gjorde nĂ€r jag skulle döpa min mops, som till slut fick namnet Ketchup.  Jag behöver ett nytt namn till vĂ„r sida hĂ€r! Kort, finurligt och kraftfullt ska det vara.  Jag har en del idĂ©er sjĂ€lv, men vill höra vad du skulle vilja döpa oss till.  Det kan vara ett ord, det kan vara en hĂ€rlig mening.  Det ska stĂ„ för den hĂ€r resan, allt som Ă€r kvar av den. Det ska handla om att vi hĂ€nger i trots att det Ă€r jobbigt ibland, trots att vi stöter pĂ„ motgĂ„ngar. Det ska andas hopp och tillit till allt det vi kan utföra.  Bolla idĂ©er med mig!  Nu blir det frukost. Jag vaknade 06.00, kramp i höger skinka men sugen pĂ„ kaffe. Nu kurrar magen ocksĂ„. GĂ„r inte att ignorera.  Puss pĂ„ nosen ❀ Och nu - HUMOR! 

BaRa LiTe iRRiTeRaD.

Hej vĂ€nnen!  LĂ€ngesedan nu. Har haft mycket att stĂ„ i. Och har dessutom blivit dunderförkyld med feber och halsont.  Idag har jag min bĂ€sta dag och tĂ€nkte genast att jag mĂ„ste kolla in hĂ€r.  Höra hur du har det, vad du gör och om du Ă€r lika förbannad som jag?  Jag Ă€r inte förbannad för min egen skull. Jag Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt ledsen för Erica Jarder och Mikael Ekvall.  TvĂ„ friidrottare som hur vi Ă€n vrider och vĂ€nder pĂ„ det har i OS att göra men som Ă€ndĂ„ fĂ„tt ett NEJ frĂ„n SOK.  Jag Ă€r inte den som gillar att ge mig in i diskussioner egentligen. Jag tar vĂ€ldigt sĂ€llan stĂ€llning till saker publikt. Men nĂ€r jag gör det sĂ„ Ă€r det för att det pĂ„ riktigt svider i hjĂ€rtat pĂ„ mig. NĂ€r nĂ„got Ă€r orĂ€ttvist, nĂ€r man gör skillnad pĂ„ mĂ€nniskor och förminskar andras prestationer sĂ„ spyr jag.  Har du sett OS-uttagningarna? Har du hĂ€ngt med?  Jag kan inte ge allt för mycket bakgrundsinformation för dĂ„ fĂ„r jag sitta hĂ€r hela natten och skriva. Men jag kan visa den hĂ€r tweeten sĂ„ förstĂ„r ni Ekvalls situation: FörstĂ„ dĂ„ att den tiden Ă€r pĂ„ ett jĂ€vla MARATON! Hur fan kan man dra en grĂ€ns pĂ„ det sĂ€ttet och samtidigt skicka andra som varit betydligt lĂ€ngre ifrĂ„n sina kvalgrĂ€nser?  Hur tĂ€nker man? Vill man bara visa makt eller Ă€r det en personfrĂ„ga?  HUR gĂ„r resonemanget hĂ€r? Ekvall har klarat den internationella grĂ€nsen. BĂ€sta svenska tiden pĂ„ 25 Ă„r.  Men hey, kan du inte liiiiiite bĂ€ttre?  Du vet, om vi skiter i att skicka dig nu sĂ„ kommer du att bli pepp som fan och sĂ€tta vĂ€rldsrekord nĂ€sta Ă„r. För sĂ„ funkar det vet du. Vi vet hur det funkar. Vi vet att motgĂ„ng föder medgĂ„ng. För vi har sjĂ€lva tĂ€vlat pĂ„ den hĂ€r nivĂ„n och har total koll. Vi vet att om vi drar undan mattan sĂ„dĂ€r hĂ€rligt sĂ„ kommer fler unga att vilja börja med just maraton.  Och du mĂ„ste förstĂ„ att vi inte har hur mycket pengar som helst. Och du kan inte Ă„ka dit och komma pĂ„ 20:e plats. Det Ă€r anskrĂ€mligt. Det skulle ju inte se bra ut. Det skulle inte vara bra för din motivation. För det vet vi. Vi kan det hĂ€r. Och du har inte dĂ€r att göra.  JAG BLIR GALEN!  Jag vet inte hur Ekvalls huvud funkar, men tro fan att det hĂ€r Ă€r en kĂ€ftsmĂ€ll som heter duga. Och Ă€ven om han kanske stĂ„r upp efter den sĂ„ Ă€r det fortfarande nĂ„got som han inte förtjĂ€nar.  Erica Jarder dĂ„? EM-medaljös. Men det var ju hundra Ă„r sedan och det kan ju inte hĂ€nda igen. För det Ă€r gigantisk skillnad pĂ„ EM och OS och Erica hade sĂ€kert bara tur. Sen har hon ju inte hoppat lĂ„ngt en mĂ„nad innan OS, eller under hela sommaren, sĂ„ hon fĂ„r inte heller Ă„ka. Hon har ju faktiskt bara gjort 6.60 i Ă„r.  Men tĂ€nk den hĂ€r tanken dĂ„: hon hoppade lĂ„ngt förra Ă„ret, och har lagt sin planering till att vara som bĂ€st UNDER OS. Inte före och inte efter.  Och argumentet att hon inte tog sig till final pĂ„ EM funkar sĂ„dĂ€r va? Det var fler som inte tog sig till final och som fĂ„r Ă„ka.  Det Ă€r mĂ€nniskor det handlar om hĂ€r. HĂ€r gör vi skillnad pĂ„ personer. Inte resultat. Inte om dom tog sig till final eller inte. För dĂ„ skulle fler fĂ„tt ett nej om den förklaringen skulle hĂ„lla hela vĂ€gen ut.  Man kan inte sĂ€ga en sak, sĂ€tta upp en grĂ€ns och sen göra undantag bara för vissa.  Vad Ă€r det för jĂ€vla skit? Kan nĂ„gon snĂ€lla bara svara pĂ„ VARFÖR man gör sĂ„dĂ€r?  PĂ„ vilket sĂ€tt skulle det vara bra för nĂ„gon idrottare? Vem har kommit pĂ„ att alla höjer sig ett snĂ€pp om man överdriver kvalgrĂ€nser?  Allt snack om vĂ€rldsranking och topp 8 blir sĂ„ himla fĂ„nigt i sĂ„dana hĂ€r lĂ€gen. Vilka av vĂ„ra just nu uttagna idrottare ligger topp 8?  Alla - förutom SOK - vet att varje tĂ€vling Ă€r en ny tĂ€vling, allt kan hĂ€nda nĂ€r duktiga och ambitiösa idrottare fĂ„r chansen. Det visade Jarder nĂ€r hon tog sin medalj i lĂ€ngdhopp pĂ„ EM. Hon var inget medaljhopp innan hon kom dit. Men hon höjde sig och var bĂ€st nĂ€r det gĂ€llde, för att hon fick chansen.  Hon kunde lika gĂ€rna fĂ„tt stanna hemma och trĂ€nat vidare ytterligare ett Ă„r för nĂ„got mĂ€sterskap som hon senare aldrig skulle fĂ„tt Ă„ka till. Hon kunde fortsatt trĂ€na, trĂ€na, trĂ€na... I all evighet. Utan att nĂ„gonsin fĂ„ mĂ€ta sina krafter. SĂ„ nöjda vi skulle vara dĂ„. Bara trĂ€na du. För det Ă€r ju det som gör en duktig idrottare. Du ska inte behöva tĂ€vla ihjĂ€l dig flicka lilla.  Äcklad, det Ă€r vad jag Ă€r.  Det spelar ingen roll att jag Ă€r Ă€cklad. Eller att nĂ„gon annan Ă€r det heller, SOK gör Ă€ndĂ„ som dom vill. Men det funkar inte hur lĂ€nge som helst.  SĂ€tt upp vilka regler och grĂ€nser som helst, folk kommer att börja bojkotta OS till slut. Hur stort det Ă€n Ă€r. Vet man att man Ă€ndĂ„ aldrig fĂ„r Ă„ka sĂ„ kommer idrottare att sĂ€tta upp andra mĂ„l, göra nĂ„gon annan tĂ€vling större. Prioritera annorlunda. Statusen kommer att försvinna. Det kommer att bli ett skĂ€mt.  Idrottare kommer att sĂ€ga "nej tack, jag satsar pĂ„ VM istĂ€llet. Men tack för frĂ„gan" till slut.  SĂ€tt upp grĂ€nser kors och tvĂ€rs och skyhögt om det Ă€r vad ett OS krĂ€ver, men behandla alla lika. Kan det vara för mycket begĂ€rt?  Det hĂ€r Ă€r inte rĂ€ttvist nĂ„gonstans och det förstör vĂ„r idrott.  Avslutningsvis Ă€r jag vĂ€ldigt glad för alla coolingar som nu fĂ„tt chansen och jag borde inte lagt energi pĂ„ att skriva allt det hĂ€r. Men jag kĂ€nde att jag behövde fĂ„ det ur mig. Jag vet att om det hade varit jag som satt dĂ€r med en klarad internationell grĂ€ns, men Ă€ndĂ„ inte fick Ă„ka, sĂ„ hade jag fullkomligt exploderat.  Jag hade aldrig nĂ„gonsin velat representera SOK i nĂ„gonting efter en sĂ„dan diss.  OS Ă€r stort, men det Ă€r inte allt. Och det finns andra tĂ€vlingar och medaljer som fĂ„r vĂ„ra svenska hjĂ€rtan att klappa av stolthet. NĂ€r Jarder plockar placeringar pĂ„ VM nĂ€sta Ă„r sĂ„ kommer det hĂ€r att vara en piss i Mississippi.  DĂ„ kommer vi att hylla henne och ingen kommer att förstĂ„ varför hon aldrig fick Ă„ka pĂ„ det dĂ€r OS:et. Men det kommer liksom inte att spela nĂ„gon roll dĂ„, för vĂ„r idrott och vĂ„rt slit bakom kulisserna Ă€r inte för SOK.  Och medalj eller inte, idrott Ă€r mycket mer Ă€n sĂ„. Det Ă€r hopp och tro och en kĂ€nsla för alla som sitter framför tv:n. Det dĂ€r pirret och förhoppningen att nĂ„gon skrĂ€ller ovĂ€ntat. SlĂ„r sitt personliga rekord och fĂ„r tusen nya unga kids att börja med en idrott.   Jag bara hoppas att Jarder och Ekvall skakar av sig skiten och fortsĂ€tter framĂ„t. Revansch har drivit mĂ€nniskor till vansinne tidigare. Och att gĂ„ sin egen vĂ€g Ă€r alltid sĂ„ mycket hĂ€ftigare Ă€n att lĂ„ta sig kuvas nĂ€r andra mĂ€nniskor försöker stoppa nĂ„got man kĂ€mpar med.  Heja Erica och heja Mikael!  Och lycka till alla friidrottshjĂ€ltar som fĂ„tt klartecken. Ni Ă€r vĂ€rda era platser lika mycket som jag tycker att Jarder och Ekvall Ă€r ❀ Nu ska jag dricka en kaffe och kurera vidare. Och fundera pĂ„ hur SOK ska lösa sörjan med Abeba. Jag har missat sex dagar av vĂ€rdefull trĂ€ning. Försöker att dĂ€mpa stressen och det Ă€r sĂ€kert dĂ€rför jag har energi över att sitta hĂ€r och brusa upp.  Puss och kram kĂ€ra du, vi hörs snart igen. 

SjUKaSTE PReSeNTeN

God morgon torsdag, god morgon kĂ€mpe och god morgon du glade.  Jag vet inte vart jag ska börja mitt inlĂ€gg. Det Ă€r sĂ„ mycket stĂ„hej överallt just nu.  Friidrotts-EM pĂ„gĂ„r, jag har gjort Ă€nnu ett superpass, Agnes present till mig ligger och vĂ€ntar (vad kan det va?) och hörlurarna jag tvĂ€ttade i maskinen höll och levererar vĂ€rldens bĂ€sta ljud Ă€ndĂ„.  Vi börjar med min stora passion - friidrotten!  Jag vĂ„gar inte dra i för stora vĂ€xlar nĂ€r jag skriver det hĂ€r, för dĂ„ tror ni sĂ€kert att jag sĂ€tter vĂ€rldsrekord vilken dag som helst. Och det kommer inte att hĂ€nda.  Men varje framsteg jag gör just nu gör mig fĂ„nigt glad och sprallig och stissig och det skulle kunna jĂ€mföras med vĂ€rldsrekord - i mitt eget huvud.  IgĂ„r var jag med om Ă€nnu ett genombrott i trĂ€ningen.  Jag visste redan innan jag kom dit att planen var att testa mig i tvĂ„ grenar under samma pass.  Jag skulle köra hĂ€ck med block, som jag sĂ„ galant fixade förra veckan. Det var bara det att denna gĂ„ngen skulle det vara fem och sedan sex hĂ€ckar och endast EN fot kort. AlltsĂ„ vĂ€ldigt likt tĂ€vling pĂ„ alla sĂ€tt.  Jag orkar inte beskriva kĂ€nslorna, dom var sĂ„ mĂ„nga och jag Ă€r kĂ€nslomĂ€ssigt utmattad.  SĂ„ jag sĂ€ger bara: JAG FIXADE DET! Jag jĂ€klar i min lĂ„da fixade det.  Sjukt. SĂ„ sjukt. Jag var sĂ„ bestĂ€md nĂ€r jag kom dit. Hade peppat mig sjĂ€lv med att jag behöver visa attityd och mod och bara gĂ„ pĂ„. Och det funkade.  Agne och jag high fivade i vanlig ordning. Lite mer sjĂ€lvsĂ€kra denna gĂ„ngen. Inte lika stort som förra veckan. Lite mer som att "det hĂ€r skulle bara fixas".  Men: sen kom utmaning nummer tvĂ„. Att hoppa höjd pĂ„ full ansats direkt efterĂ„t, som ni vet att jag sedan hĂ€lsenan gick av, gör med det andra benet. Behöver jag sĂ€ga att jag har vĂ€rldens bĂ€sta kropp?!  Jag fixade det ocksĂ„! Ha ha. Underbara, fina kropp. Puss pĂ„ dig.  Jag hade otroligt mycket energi och kĂ€nde att jag skulle kunna hoppa fler hopp nĂ€r Agne sa stopp.  Jag mĂ€tte ut min nya ansats dĂ„ vi fick backa mig fyra fot frĂ„n ordinarie. Och jag började slĂ€nga av mig skorna.  DĂ„ chockar Agne mig:  "Pallar du en snabb 200-ing ocksĂ„?"  Jag, förvĂ„nad. Tagen pĂ„ sĂ€ngen. MĂ„llös.  "Öhhhh, va? Hur menar du? Snabbt? VadĂ„ 200? Nu?" Vart kom det dĂ€r ifrĂ„n och varför hade han inte sagt nĂ„got tidigare?  Ville han testa mig? Ville han se att kroppen höll? Eller var det kanske psyket?  Jag, som bara har ett mĂ„l - att ta mig framĂ„t mot att klara en hel sjukamp - kunde inte svara annat Ă€n JA.  Ja ja jaaaaaa!  SĂ„ jag sprang en 200-ing ocksĂ„. Även det klarade jag Ă€ven om jag sprang som i gyttja in dom sista 50 metrarna. Som en sengĂ„ngare. Ingen snabbhetsuthĂ„llighet alls.  Men vad sjutton gör det nĂ€r jag klarar av TRE moment inom loppet av 2,5 timmar?!  ALLTSÅ FÖRSTÅ LYCKAN!  Det hĂ€r betyder att om jag bara lĂ€gger till kula ocksĂ„ sĂ„ har jag en hel förstadag i en sjukamp.  Min kropp skulle klara det.  Jag skulle inte sĂ€tta nĂ„gra personliga rekord. Jag skulle inte fĂ„ dig att trilla av stolen. Men jag skulle göra dig stolt!  För nu Ă€r kroppen sĂ„ pass frisk och vĂ€ltrĂ€nad att den klarar av en sĂ„dan grej. Och bara det Ă€r en enorm seger för mig.  PĂ„ tal om frisk sĂ„ ska jag pĂ„ Ă„terkontroll den 22:a juli.  Jag vet inte varför jag Ă€r mer nervös nu Ă€n inför nĂ„gon av gĂ„ngerna tidigare?  Kanske Ă€r det för att jag kommit sĂ„ lĂ„ngt pĂ„ min resa nu och att fĂ„ höra nĂ„got jag inte vill skulle knĂ€cka mig. Allt jag gjort skulle falla platt en gĂ„ng till. Och vĂ€gen har varit sĂ„ lĂ„ng och tung och jag vet inte om jag har styrkan att göra den igen.  SjĂ€lvklart ska jag inte tĂ€nka sĂ„. Jag vet allt det dĂ€r. Men det Ă€r sĂ„ jag tĂ€nker och det skrĂ€mmer att behöva Ă„ka till Karolinska och göra kontroller.  Jag vill bara vara frisk. Just nu. Hela vĂ€gen in i mĂ„l.  Jag vill kunna trĂ€na upp min kropp ifred, göra fler mĂ€sterskap och slĂ„ mitt personliga rekord. Jag vill vara studsig och ha kvar mina muskler. Jag vill ha snabba ben och andas friskt.  Jag Ă€r sĂ€kert rĂ€dd för att jag kĂ€nner att det stĂ„r mycket pĂ„ spel. Jag har lagt in mycket i den hĂ€r potten. Och det Ă€r Ă€ndĂ„ min sista idrottsliga resa.  Samtidigt sĂ„ kan vad som helst i livet försvinna pĂ„ en sekund. NĂ€r som helst och vad det Ă€n mĂ„ vara. SĂ„ det kanske bara gĂ€ller att följa med i flytet.  Jag Ă€r kluven. Men nĂ€r det vĂ€l kommer till kritan sĂ„ kommer jag att hantera det. Ville bara ventilera lite. Och det gör jag bĂ€st hĂ€r. HĂ€r inne kĂ€nner jag mig trygg. Och hĂ€r finns alltid nĂ„gon som lyssnar och svarar.  Min Ă„terhĂ€mtningsplats och mitt stöd.  NĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar Ă„terhĂ€mtning sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ vĂ„ra svenska killar som Ă€r igĂ„ng i tiokampen pĂ„ EM. Och hur dom sliter och gör det bra. BĂ„de Fredrik och Marcus fightas stort och jag blir sĂ„ peppad av att se dom.  Marcus Ă€r dessutom med i vĂ„r trĂ€ningsgrupp hĂ€r i VĂ€xjö vilket gör mig lite extra stolt.  Givetvis var det kul att se alla svenskar och svenskor igĂ„r, men lite extra klappar hjĂ€rtat nĂ€r jag ser Sanna. Denna dalkulla som alla bara Ă€lskar. Det Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„ varför.  SĂ„ ödmjuk, sĂ„ bestĂ€md, mĂ„linriktad och helhjĂ€rtad.  Till och med mamma sa i soffan: "jag Ă€lskar henne!" Jag nickade och log. SĂ„klart hon gör.  Att Sanna Ă€r vidare till semifinal Ă€r STORT. Ingen kan ta det ifrĂ„n henne.  Sen var det kul att se min föredetta trĂ€ningskompis Malin i sin debut. Denna goa tjej som alltid har ett jĂ€kla leende pĂ„ lĂ€pparna. Hon stannade pĂ„ 6.33 men har höjt sin nivĂ„ ofantligt denna sĂ€songen. Och nĂ€r man höjer en lĂ€gstanivĂ„ i idrott - dĂ„ kan allt hĂ€nda.  RĂ€tt dag, rĂ€tt kĂ€nsla, dĂ„ flyger hon!  Idag fortsĂ€tter jag att kolla svenskarna och ser bilder för mitt inre om hur jag ocksĂ„ springer i dom blĂ„gula klĂ€derna.  Starka bilder i huvudet Ă€r ett bra vapen för allt - motgĂ„ngar, tuffa tider, tvivel och trötthet.  Nu till Agnes present till mig.  Är du nyfiken? Är du ens kvar efter alla dessa meningar?  Okej. Trumvirvel!  Agne sa för nĂ„gra veckor sedan att om jag klarar av vissa saker pĂ„ trĂ€ningen, om jag klarar av att börja springa hĂ€ck och kan hĂ„lla ihop kroppen, sĂ„ kommer jag att fĂ„ testa att starta i en mĂ„ngkamp!  Agne har skrivit spelreglerna. Jag har bara nickat. Som en liten marionettdocka litar jag pĂ„ att trĂ„darna han drar i Ă€r dom rĂ€tta för mig. Litar pĂ„ allt. Följer allt.  SĂ„ dealen Ă€r en start. Ett hĂ€cklopp först. Följt av höjd. Men han fĂ„r avbryta mig nĂ€r han vill. NĂ€r han sĂ€ger stopp sĂ„ Ă€r det stopp. Jag har lovat att inte tjata om en höjd till. Jag har lovat att bara ta en gren i taget.  Han fĂ„r ocksĂ„ vĂ€lja om jag ska hoppa över nĂ„gon gren eller köra alla.  Jag har lovat att inte fokusera pĂ„ resultat utan kĂ€nsla. Och att fokusera pĂ„ att varje moment jag klarar av och knyter nĂ€ven inför Ă€r en vinst.  Agne har precis som inför debuten i lĂ€ngdhoppet sagt att jag behöver vara realistisk. Inte skena ivĂ€g. TĂ€nka smart och bara pĂ„ just den gren jag för tillfĂ€llet hĂ„ller pĂ„ med.  Jag har sagt JA till allt. Jag vet vad som krĂ€vs för att jag ska ta mig tillbaka och jag har rĂ€knat med att det kommer att göra ont i mitt tĂ€vlingshjĂ€rta till en början.  Jag vet att jag kommer att bubbla av kĂ€nslor trots att jag Ă€r realistisk. Men jag vet ocksĂ„ att jag kommer att hantera det och att det Ă€r en vacker start pĂ„ nĂ„got som kunde ha tagit helt slut för tre Ă„r sedan.  Reset.  HĂ€r Ă€r vi nu och jag Ă€r utan tvekan med. Jag hakar pĂ„.  Och sedan en tid tillbaka sĂ„ vet jag att ocksĂ„ du gör det. Det vĂ€rmer mig. Det ger allting en mycket större mening Ă€n du nĂ„gonsin kan förestĂ€lla dig. Skicka mig en sĂ„n dĂ€r uppfriskande lavett, jag behöver vara tuff nu ❀ Och sĂ„ lite humor pĂ„ det hĂ€r sen kan dagen starta: 

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.