Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

FöR LiVeT.

God morgon fredag! Jag vaknade innan klockan ringde idag. Har sovit bra men drömt trĂ„kigt. Jag Ă€r en sĂ„n dĂ€r som drömmer tydligt och i fĂ€rg. Vilket gör att jag ofta har roliga nĂ€tter. Om det inte Ă€r mardrömmar jag har. Inatt var det varken mardrömmar eller nĂ„got kul. Bara vanliga scener. Och inte alls lika hĂ€ftiga som dom brukar vara. En ohĂ€ftig natt. Men kanske en desto hĂ€ftigare dag? Jag har inte sĂ„ mycket planerat för dagen. Jag har ett lĂ€tt pass som betyder jogg, mage, rygg och snabba upphopp. Och en omgĂ„ng massage. Efter lĂ€ngdhoppet igĂ„r sĂ„ behöver kroppen fĂ„ nĂ„gra timmar med lugn och ro för att kunna suga Ă„t sig av min nya nivĂ„höjning. NĂ€r jag satte mig hĂ€r hos dig idag sĂ„ sa fingrar och huvud "no no". Jag upplevde nĂ€stan lite skrivkramp. Det hĂ€nder ju ibland. Men jag tĂ€nkte "ha, glöm det! HĂ€r Ă€r det jag som bestĂ€mmer". Det Ă€r skönt att ta kontrollen över kĂ€nslorna ibland. SĂ„ funderade jag pĂ„ vad jag vill berĂ€tta idag. Och kom pĂ„ det sjĂ€lvklara: Jag vill berĂ€tta om Tiger-Nadjafonden hos Cancerfonden. Min partner Atea fortsĂ€tter att hjĂ€lpa mĂ€nniskor och forskare pĂ„ vĂ€gen mot ett friskt liv: dom har Ă„terigen samlat ihop pengar till alla oss hĂ€rute. Denna gĂ„ngen motionerade dom ihop 50.000 kronor!!! Varje Ă„r har företaget nĂ„got som heter http://www.sverigestafetten.se och alla vĂ€ljer tillsammans vart dom vill att pengarna ska gĂ„. En tjej som heter Elmina peppade pĂ„ lite extra och skrev ett inlĂ€gg som ni kan hitta om ni följer lĂ€nken jag visade hĂ€r ovan. Och över 80% pĂ„ hela Atea hakade pĂ„ och började röra pĂ„ sig för att fĂ„ in sĂ„ mycket pengar som möjligt. Det Ă€r tredje gĂ„ngen sedan vĂ„rt samarbete inleddes som dom gĂ„r in och gör skillnad för mĂ€nniskor i svĂ„ra situationer. Jag hade svĂ„rt att pĂ„ riktigt uppskatta en sĂ„dan hĂ€r gest nĂ€r jag aldrig hade haft cancer sjĂ€lv. Men nĂ€r jag blev sjuk sĂ„ insĂ„g jag snabbt att alla sĂ„dana hĂ€r mĂ€nskliga handlingar betyder mer Ă€n nĂ„got annat. Det betyder hopp för nĂ„gon som Ă€r sjuk just nu. Det betyder mer tid för den som fĂ„r behandlingar. Det betyder fler timmar för forskare att kunna ta fram ett botemedel som biter. Innan jag fick cancer var jag sĂ„ sĂ€ker: jag blir aldrig sjuk. Inte sjuk i nĂ„gonting. Jag hade ingen uppfattning om hur mĂ„nga som faktiskt blir sjuka. Men alla kĂ€nner vi nĂ„gon. Och Atea förstĂ„r mer Ă€n vad jag förstod dĂ„. Och dom bidrar med hjĂ€lp trots att dom egentligen inte behöver. Dom kunde valt nĂ„got annat. Pengarna kunde gĂ„tt till en fotbollsklubb, eller till större löner, eller till nĂ„got coolt evenemang. Men det gör dom inte. Dom gĂ„r till vĂ„ra nĂ€ra och kĂ€ra, dom gĂ„r till livet. Och jag Ă€r sĂ„ oerhört stolt över att ha dom som samarbetspartner. Mycket Atea hĂ€r pĂ„ bloggen nu. Jag vet. Men det blir sĂ„ nĂ€r dom bara inte kan sluta att beröra mig. Vi kaffeskĂ„lar för allt det goda och fnittrar lite för att fĂ„ fart pĂ„ den hĂ€r fredagen. Puss ❀ Och sĂ„ avslutar vi med ett tĂ€nkvĂ€rt citat...  

IMPoNeRaD.

Solen kan inte bestĂ€mma sig. Tittar fram, gömmer sig bakom molnen, tittar fram igen...  Vindarna Ă€r kalla idag. Jag frös nĂ€r jag gick för att handla. Hade ingenting hemma och var alldeles för trött efter sprinten igĂ„r för att orka fixa det.  Har jag sagt att jag Ă€r bra pĂ„ att skjuta upp saker? Det Ă€r typ min Ă„ttonde gren i livet.  Men nĂ€r det vĂ€l gĂ€ller; dĂ„ fĂ„r jag det alltid gjort.  Är du ocksĂ„ som jag?  GĂ„rdagen betydde massage pĂ„ min ömma kropp. SĂ„ fort min massör la handen pĂ„ min ena skinka sĂ„ gnydde jag. SÅ öm var jag!  Men han lyckades i alla fall fixa sĂ„ att jag klarade av att springa pĂ„ eftermiddagen. LĂ€ttnad. Dom dĂ€r snabba fötterna som jag  pratade om igĂ„r skulle aktiveras. SĂ„ vi körde löpning över smĂ„ hĂ€ckar med korta avstĂ„nd.  Allt för att tvinga mig att vara aktiv i backen. Testa om du vill att ditt system ska piggna till.  Eller bara sitt pĂ„ en stol och spring med fötterna pĂ„ stĂ€llet riktigt snabbt. SkitsvĂ„rt och efter ett tag ballar koordinationen ur.  Medan jag förbereder mig för Ă€nnu ett lĂ€ngdpass ikvĂ€ll sĂ„ fĂ„r jag rapporter frĂ„n Tylösand dĂ€r min samarbetspartner Atea för tillfĂ€llet hĂ„ller hus.  Jag Ă€r med dom trots att jag inte fysiskt Ă€r pĂ„ plats.  Det vĂ€rmer i hjĂ€rtat att se allas deras sĂ€tt att anvĂ€nda oss idrottare pĂ„.  I förgĂ„r blev Moa Hjelmer lika glad nĂ€r hon stötte pĂ„ sig sjĂ€lv pĂ„ flygplatsen pĂ„ vĂ€g till tĂ€vling.  Atea vet hur man utnyttjar samarbeten pĂ„ ett kul sĂ€tt.  PĂ„ tal om det sĂ„ har mina tuggummin kommit. Och jag har inte velat sprĂ€cka en enda förpackning Ă€nnu...  Avslutningsvis sĂ„ vill jag skicka ett STORT JÄVLA GRATTIS till min föredetta trĂ€ningskompis Malin Marmbrandt.  IgĂ„r tĂ€vlade hon i Spanien och hoppade hela 6.50 i lĂ€ngd!!!  Hon trĂ€nar nu för min gamla trĂ€nare Leif Robertsson och tillsammans har dom gjort ett magiskt jobb.  Det jag gillar mest Ă€r att hon har gĂ„tt igenom mĂ„nga skador, hĂ€ngt i, bitit ihop och Ă€ndĂ„ fortsatt framĂ„t.  Vem som helst kan prestera nĂ€r allting rullar pĂ„. Men det krĂ€vs ett jĂ€kla pannben för att behĂ„lla fokus genom svĂ„ra stunder. Och vĂ„ga lita pĂ„ att det kommer att lossna.  Jag personligen, blir mycket mer imponerad och inspirerad av sĂ„dant Ă€n nĂ„got annat.  SĂ„ HEJA DIG MALIN!  Nu tar vi paus. Jag passar pĂ„ att ladda upp med en banan och en kopp te.  Och ja, du hade rĂ€tt igĂ„r - sjĂ€lvklart var det Gunnar som hade skrivit det vassa meddelandet.  Puss & kram ❀

”Du VaR ALDRiG KLaR”

Jag har hört det förut, men aldrig riktigt tagit det till mig.  Det dĂ€r med att acceptera en lĂ€gstanivĂ„ nĂ€r en tĂ€vlingssĂ€song ska inledas.  IgĂ„r hoppade jag lĂ€ngd igen. Och det var roligt som vanligt och kroppen börjar svara frĂ„n all styrka och all trĂ€ning som jag har pumpat den full med.  Men det fattas fortfarande snabbhet. Jag behöver rappare ben. Piggare fötter. SpĂ€nstigare steg. En mer aktiv fotisĂ€ttning. Och en större jĂ€mnhet.  Agne drog mig Ă„t sidan efter passet. Sökte min blick och jag vek undan. Visste vad han skulle sĂ€ga.  Han pratade Ă€ndĂ„: "Nadja, det ser skitbra ut. Kroppen hĂ€nger med! Och det Ă€r super. Men jag vill att du ska vara medveten om att vad som helst kan hĂ€nda nĂ€r du nu ska börja tĂ€vla. Du kan inte krĂ€va för mycket i början. Och du behöver leka med tanken att du kanske gör 5.50 likavĂ€l som 6 meter. Klarar du det?" Jag bet i lĂ€ppen och önskade att nĂ„gon annan kunde svara Ă„t mig.  SĂ„klart jag inte kan acceptera 5.50?!   Eller, kan jag?  Tanken snurrade nĂ„gra varv i skallen. SĂ„g mitt namn framför resultatet. MĂ„dde illa direkt.  Sen funderade jag pĂ„ varför. Och hade fortfarande inte svarat pĂ„ hans frĂ„ga.  Sen sa jag nĂ„got osammanhĂ€ngande. Om att han inte skulle sĂ€tta upp grĂ€nser i mitt huvud. Om att han inte skulle fĂ„ mig att tĂ€nka pĂ„ att det kunde gĂ„ sĂ„ dĂ„ligt.  Jag argumenterade emot medan han log.  Sen sa han: "DĂ„ sĂ€ger vi det pĂ„ ett annat sĂ€tt. En lĂ€gstanivĂ„ handlar inte om vad jag tror att du kommer att göra, nu eller i framtiden. Det handlar om att du ska klara av att acceptera och inte bli förbannad och arg efterĂ„t oavsett resultat i den inledande tĂ€vlingen. Ju mer du kan acceptera nerĂ„t, desto större kan det bli uppĂ„t. Du Ă€r inte van, har inte tĂ€vlat pĂ„ 3 Ă„r och en tĂ€vling Ă€r nĂ„got annat Ă€n trĂ€ning. Det Ă€r bra att leka med tanken bara".  Min blick i hans. Lite tjurig. Fortfarande oförstĂ„ende, men med en vilja att försöka förstĂ„.  SĂ„ jag sa: "okej, jag ska försöka jobba med det. Men det kan inte bara vara ord. Jag mĂ„ste kĂ€nna det ocksĂ„. PĂ„ riktigt acceptera".  BestĂ€mt svarade han: "bra, för du kommer inte att fĂ„ tĂ€vla förrĂ€n du har gjort dig vĂ€n med tanken".  Och jag gapade. Menar mannen allvar?  Ja, det gjorde han. För han vĂ€nde pĂ„ klacken och gick. Som han alltid gör nĂ€r han vet att jag Ă€ndĂ„ inte har mer vettigt att sĂ€ga mer Ă€n att streta emot pĂ„ mitt barnsliga sĂ€tt.  PĂ„ vĂ€gen hem var jag inte lika glad lĂ€ngre. Jag kĂ€nde direkt att jag har ett stort jobb framför mig. Jag behöver lĂ€ra mig att det kan gĂ„ hur som helst.  Tidigare i min karriĂ€r har jag alltid haft en bakgrund med mig in i en sĂ€song. En bakgrund som kanske inte varit speciellt lĂ„ng eller sammanhĂ€ngande men jag hade i alla fall aldrig haft cancer eller kört rehan i över 1 Ă„r. DĂ„ visste jag mer vart jag lĂ„g.  Nu har jag fan ingen aning. Och det var vĂ€l den knappen han tryckte pĂ„ och som rörde upp kĂ€nslor inom mig.  Och du vet ju sedan tidigare vad jag gör nĂ€r jag blir defensiv. Jag tar fram tanken jag Ă€r rĂ€dd för och sĂ€ger den högt. KĂ€nner den. FrĂ„gar mig sjĂ€lv vad som Ă€r det vĂ€rsta som kan hĂ€nda.  Jag vill inte misslyckas. Jag vill inte vara "dĂ„lig".  Jag vill inte göra mig sjĂ€lv besviken. SĂ„ jag tog hjĂ€lp. Och fick det hĂ€r sms:et tillbaka nĂ„gon halvtimme senare: "Du oroar dig för vad folk ska sĂ€ga om du hoppar fem meter... Men du glömmer helt bort alla cancersjuka som följer dig och som bara vill se dig göra det omöjliga möjligt. Visa att det gĂ„r att resa sig, rispa döden blodig med en vĂ€ssad spiksko och bara ta sig ut pĂ„ banan igen. Det finns mĂ€nniskor i tusentals som bara vill se dig försöka, mĂ€nniskor som lever med dig och genom dig. Och sĂ„ finns det ett litet tigerhjĂ€rta som har fĂ„tt vĂ€nta lĂ€nge nog nu pĂ„ att fĂ„ pumpa ditt adrenalin rĂ€tt ner i benen.  Det finns en hjĂ€rna som skriker desperat efter utmaningen, som Ă€r trött pĂ„ vardagens smetiga lunk. Hela din kropp skiter helt i resultatet, det Ă€r tĂ€vlingen, pulsen, möjligheten som drivit den genom cellgifter och motgĂ„ngar. Du var inte klar nĂ€r du blev sjuk, du fick inte vĂ€lja sjĂ€lv nĂ€r du skulle sluta. Du har inte fĂ„tt en chans till revansch, du har slitit dig till den. SĂ„ om nĂ„gon ynklig mĂ€nniska skrattar Ă„t ett misslyckande sĂ„ lĂ„t dem göra det.  För pĂ„ riktigt, om du tĂ€nker bara lite pĂ„ de senaste tre Ă„ren, var ser du ett misslyckande??? Att du överlevt cancer, Ă€r det ett misslyckande? Att du Ă€r snyggare nu Ă€n innan cellgifterna, Ă€r det ett misslyckande?? Att du Ă„ker land och rike runt och hĂ„ller bejublade föredrag, Ă€r det ett misslyckande? Eller att du och Peter vunnit world press photo, Ă€r det ett misslyckande?  TĂ€nk en vĂ€nda till sĂ„ fattar du nog att ett hopp pĂ„ fem meter i det hela stora Ă€r ett minimalt bakslag. Det Ă€r de första hoppen... och det Ă€r vĂ€l just pĂ„ hoppet man lever.  SĂ„ lĂ„t de som vill, hĂ„na dig. Innan sommaren Ă€r över stĂ„r de Ă€ndĂ„ i kön för att fĂ„ din autograf. Det Ă€r sĂ„ det funkar. SĂ„ ut och njut nu... du fĂ„r hoppa, det var inte din tur att dö. NĂ„gon dĂ€r uppe gillar dig och en hel vĂ€rld hĂ€r nere Ă€lskar dig enbart för att du Ă€r envis nog att försöka.  Och sen Ă€r det vĂ€l sĂ„ att du bara Ă€lskar att hoppa, att flyga och landa... att kĂ€nna dig fri som du brukar sĂ€ga. SĂ„ hoppa din jĂ€vul, hoppa och njut... en meter hit eller dit, va fan spelar det för roll?  Jonas gĂ„r 30tusen meter varje dag, men du kommer att fĂ„ en större kick av ynka fem meter." Jag skratt-grĂ€t genom hela meddelandet. Ironi, humor och ett lĂ€tt inslag av jĂ€vlaranammar och "skit samma".  Nu kan ni fĂ„ gissa vem som skrev det dĂ€r.  Du som har följt resan frĂ„n början vet sĂ„klart direkt.  Jag ska inte störa dig mer, jag ska ut och springa skiten ur dom hĂ€r benen. Bara för att jag kan.  Puss & kram och kĂ€rlek ❀

SĂ„ OPeRFeKT.

Jag sitter i soffan och skriver för en gĂ„ngs skull. TĂ€nkte att jag behöver förnya mig.  Ändra nĂ„got. Kanske tankarna blir annorlunda om jag sitter hĂ€r istĂ€llet för vid mitt arbetsbord?  Jag har haft en underbar helg igen. Jag behöver underbart i mitt liv. Det Ă€r sĂ„ mycket som Ă€r vardagsgrĂ„tt annars.  SĂ„ nĂ€r helgerna kommer sĂ„ passar jag pĂ„.  Lördag morgon Ă€r alltid trĂ€ning. Sen fĂ„r jag lite egen tid. Tid för att hĂ€nga med roliga mĂ€nniskor, ha picknick, fika, slappa. HĂ€lsa pĂ„ familjen. Bara vara. Tid att bara göra det jag vill och sĂ„dant som inte handlar om trĂ€ning.  Jag har funderat mer och mer pĂ„ det hĂ€r. Och ofta nĂ€r jag pratar med mĂ€nniskor sĂ„ sĂ€ger dom: "du har ett sĂ„ lĂ€tt liv, du har det sĂ„ bra! Du fĂ„r göra det du Ă€lskar". Och det Ă€r absolut sant. Men jag tror att allting vi göra ofta, varje dag, blir till vardag. Hur mycket vi Ă€n Ă€lskar det.  Att trĂ€na tvĂ„ pass varje dag och kunna koncentrera sig pĂ„ det Ă€r fĂ„ förunnat. Och jag önskar mig inget annat. Men jag Ă€r allergisk mot att fĂ„ andra mĂ€nniskor att tro att mitt liv Ă€r perfekt. Jag fĂ„r alltid klĂ„da nĂ€r folk tror att jag har det SÅ bra.  För det kĂ€nns sĂ„ falskt. Jag tror inte pĂ„ perfekta liv eller mĂ€nniskor. Jag tror pĂ„ att vi alla har vĂ„ra problem, svĂ„righeter och sĂ„dant som gnager inom oss.  DĂ€rför har jag ocksĂ„ svĂ„rt för nĂ€r samhĂ€llet gör andra mĂ€nniskor till ikoner eller stora förebilder - som aldrig fĂ„r göra fel.  Jag tĂ€nker till exempel pĂ„ en artikel som var i Aftonbladet för ett tag sedan. Om Molly SandĂ©n. Och att hon skulle ha hĂ„llit i en cigg pĂ„ en av hennes instagram-bilder.  Folk blev tokiga. "Hur kan du lĂ€gga ut en sĂ„dan bild?!"  "Du Ă€r en förebild! Du borde tĂ€nka dig för!" Gah. Är det bara jag som blir trött? Hon Ă€r inte bara en förebild. Hon Ă€r en mĂ€nniska ocksĂ„.  Hon hĂ„ller pĂ„ med musik. Det hon Ă€lskar. Och hon gör det bra. LĂ„t henne vara en förebild inom musiken dĂ„. Hur hon lever sitt liv har inte med hennes sĂ„ngröst att göra.  Man sĂ€ger att förebilder har ett ansvar. Jag hĂ„ller med. Men till vilken grĂ€ns? Är man en förebild bara inom sitt omrĂ„de eller ska hela ens liv vara "en förebild"? DĂ„ tror jag att vi Ă€r illa ute.  Varför försöker vi ens lĂ€ra ut att en förebild Ă€r en person som gör allting rĂ€tt? Blir vi inte bara besvikna dĂ„? Eftersom mĂ€nniskor, förebilder och du och jag - gör "fel" ibland.  Jag förstĂ„r att unga mĂ€nniskor kanske pĂ„verkas. Och vill vara som  Molly. Och ser en cigg och tĂ€nker "Gud sĂ„ hĂ€ftigt, jag ska testa".  Men Molly kan inte rĂ€dda alla som tĂ€nker sĂ„.  Jag tror mycket mer pĂ„ att vi kan lĂ€ra vĂ„ra unga att tĂ€nka sjĂ€lva. Att göra sig sjĂ€lva till sina egna förebilder. Att fĂ„ dom att tĂ€nka att dom kan vara förebilder sjĂ€lva genom att ta bra beslut i frĂ„ga om tex rökning.  Vi Ă€r inte perfekta. Ingen av oss. SĂ„ varför skulle en förebild vara det?  För övrigt Ă€r "perfekt" ett Ă€ckligt ord.  DĂ€rför kĂ€nner jag ibland ett sting inom mig nĂ€r mĂ€nniskor sĂ€ger att jag ska vara en förebild. Eller att jag ska "ha det toppen". Och det handlar mycket om att jag vet att jag sjĂ€lv inte Ă€r sĂ„dĂ€r som samhĂ€llet sĂ€ger att en förebild ska vara.  Jag svĂ€r massor, fiser, överdramatiserar, blir arg för smĂ„saker, kĂ€nner osĂ€kerhet, hĂ„ller inte allt jag lovar och kĂ€nner mig lĂ€tt trĂ€ngd.  Jag kan vara förebild pĂ„ vissa punkter. Du ocksĂ„. Vissa saker gör jag rĂ€tt. Du ocksĂ„.  Andra gör jag fel, och det gör du ocksĂ„.  Det ingĂ„r i vĂ„r resa hĂ€r.  Och det Ă€r vĂ€l alldeles fantastiskt?!  Eller Ă€r det bara jag som tĂ€nker sĂ„?  För att uppdatera er pĂ„ fronten "vĂ€gen tillbaka" sĂ„ kan jag berĂ€tta att jag hade mitt bĂ€sta spjutpass hittills i fredags.  Kroppen var pigg, benen var rappa och överkroppen avslappnad. Och jag studsade hem i ett lyckorus.  Jag behöver kĂ€nna att saker lossnar. Jag behöver dom dĂ€r smĂ„ framstegen.  Jag har fĂ„tt skriva av mig för hela veckan. Och ska ladda för ett sprintpass ikvĂ€ll.  SĂ„ nu ger jag dig en puss pĂ„ pannan och önskar dig en fin dag ❀

ÖVeRLeVDe.

Äntligen fredag och jag har klarat av en vecka som jag redan i söndags kĂ€nde skulle bli kĂ€nslomĂ€ssigt tuff.  MĂ„nga trĂ€ningspass, resor, tvĂ„ förelĂ€sningar och ovana situationer.  Jag peppade mig med att framkalla den dĂ€r kĂ€nslan av lĂ€ttnad som du kan kĂ€nna nĂ€r du Ă€r klar med nĂ„got, redan innan jag var klar. Jag peppade mig med fredagskĂ€nslan. Och nu Ă€r den hĂ€r.  Jag fick massage redan 07.30 i morse. Gick ditt vindögd och astrött. Men nu Ă€r kroppen redo för dagens trĂ€ning pĂ„ ett skönt sĂ€tt.  Och hela helgen betyder trĂ€ning och avkoppling. Det Ă€r hĂ€rligt nĂ€r jag inte har för mycket att tĂ€nka pĂ„ och göra.  IgĂ„r var jag som du vet i Göteborg och förelĂ€ste pĂ„ Svenska MĂ€ssan.  En stor och hĂ€ftig mĂ€ssa med allt inom trĂ€ning och hĂ€lsa. Jag förelĂ€ste för min klubb och vĂ„r nya klubbsponsor Fitness24seven.  Men det bĂ€sta av allt var att jag fick trĂ€ffa tvĂ„ frĂ„n den hĂ€r bloggfamiljen: Cissi M och Sunshine!  Fan, det Ă€r alltid lika vĂ€rmande att trĂ€ffa nĂ„gon hĂ€r inifrĂ„n. Cissi och jag sa direkt att det redan kĂ€nns som om att vi kĂ€nner varandra. Det Ă€r en cool upplevelse.  Och Sunshine kĂ€nde jag igen pĂ„ en halv sekund. Som om vi setts flera gĂ„nger tidigare.  Jag blev sĂ„ glad över att dom kom och lyssnade pĂ„ mig att bĂ„da tvĂ„ fick med sig mitt och Reginas smycke SOLDIER GIRL.  SĂ„klart dom ska ha halsbandet nĂ€r dom har följt hela resan och dessutom kommer och stöttar mig nĂ€r jag pratar. Jag kanske inte alltid kan ge tillbaka sĂ„ mycket som jag skulle önska till dig, men nĂ€r jag fĂ„r chansen sĂ„ vill jag försöka.  Cissi var sĂ„ otroligt gullig och hade med sig en STOR vit kopp med guldkanter till mig. Med formuleringen: "om du bara dricker en kopp kaffe om dagen sĂ„ bör den vara stor!"  Ha ha, helt rĂ€tt. Och jag har redan invigt den.  Nu sitter jag hĂ€r, helt bubblig i magen och redo för ett toalettbesök.  Men innan det sĂ„ vill jag berĂ€tta att min partner ATEA har gjort mig till ett tuggummi!  Kolla, sĂ„ jĂ€kla frĂ€nt: PĂ„ mĂ„ndag nĂ€sta vecka har jag nĂ„gra paket i min hand. Ska bli spĂ€nnande att se hur jag smakar. Jag har fĂ„tt förhandsinformation av mannen bakom projektet, Peter. Han sĂ€ger att det smakar Toy.  Vi avslutar med fnitter och tĂ€nkvĂ€rda citat.  Puss och kram  Nadja ❀

HeJa UNGDoMeN.

Morning solstrĂ„le, Är det en bra onsdag idag?  SjĂ€lv har jag inte bestĂ€mt mig Ă€n. Jag hĂ€mtar andan efter en rolig förelĂ€sning i Malmö igĂ„r.  Jag var pĂ„ Videdals privatskolor och pratade för Ă„rskurs 4-9.  Det var vĂ€ldigt speciellt och nĂ„got jag aldrig har gjort tidigare.  Min förelĂ€sning innehĂ„ller ju en del "stora frĂ„gor". SĂ„dant du kanske inte har funderat över om du Ă€r mellan 11 och 17 Ă„r. SĂ„ jag var orolig innan jag Ă„kte dit. TĂ€nkte att ingen ville lyssna.  Men jag tycker att eleverna var hĂ€ftiga som hĂ€ngde pĂ„ och till och med stĂ€llde frĂ„gor. Och jag tog bort en del funderingar som jag har och som jag inte riktigt kĂ€nde skulle passa in.  Men efterĂ„t verkade dom glada och nöjda sĂ„ jag hoppas att dom fick med sig nĂ„got genom livet.  Om en enda person kĂ€nde sig peppad efter min timme sĂ„ Ă€r det stort. DĂ„ har det jag sagt i alla fall gjort lite skillnad. Och det betyder mycket för mig.  Min önskan Ă€r att dom kĂ€nner att dom klarar av det dom vill göra, Ă€ven om livet överraskar oss med saker som vi inte vill veta av ibland.  Jag Ă„kte direkt frĂ„n Malmö till trĂ€ningen pĂ„ HPC. Körde ett styrkepass som innebar att jag var hemma först 20.30 och dĂ€ckade redan vid 22.00.  Jag var helt slut och har inte vaknat en enda gĂ„ng inatt. Det Ă€r ovanligt för mig. Jag brukar Ă„tminstone gĂ„ upp för att kissa en gĂ„ng.  Idag har jag ett pass och en intervju. Och sen börjar jag ladda för morgondagen - för dĂ„ ska jag TILL GÖTEBORG och Göteborgsvarvet.  Jag ska förelĂ€sa dĂ€r klockan 16.00. Det Ă€r fri entrĂ© sĂ„ det Ă€r bara att dyka upp om du Ă€r sugen pĂ„ att trĂ€ffa mig och höra mig prata.  Jag brukar behöva en veckas uppladdning mellan förelĂ€sningarna men denna gĂ„ngen hade jag liksom inget val. Jag fĂ„r vila till helgen. Med lĂ€ngdhopp och spjut och sprint.  Till sist vill jag ge er ett hĂ€rligt musiktips - Richard Hawleys lĂ„t Run for me Ă€r SÅÅÅ skön.  Nu kör vi citat och humorbilder istĂ€llet tycker jag ❀ Vi ses imorgon.  Kram Nadja 

FÖRVĂ€NTNiNGaR.

Gooood solig morgon darling...  04.30 vaknade jag till. Försökte sova vidare men insĂ„g runt 05-snĂ„ret att det var lika bra att gĂ„ upp - och börja tvĂ€tta.  Varför Ă€r det sĂ„ svĂ„rt att somna om ibland? IgĂ„r sov jag tio timmar, inatt bara fem.  Jag kommer alldeles sĂ€kert att dĂ€cka nĂ€r det hĂ€r inlĂ€gget Ă€r klart.  Jag tycker att det var roligt att ni var sĂ„ mĂ„nga som var villiga att försöka hĂ€nga pĂ„ min idĂ© om att tacka sin kropp. Jag trodde ni skulle sĂ„ga mig vid fotknölarna.  Men jag borde vetat sen tidigare Ă€r ni har öppna sinnen hela bunten. En fin egenskap.  Och sĂ„ har jag en frĂ„ga: kan man fĂ„ ont i körtlarna kring halsen om man har svullet tandkött eller ont i  en tand?  Jag pallar liksom inte börja googla skiten för dĂ„ har jag pĂ„börjad hjĂ€rtinfarkt, digerdöden och allt dĂ€r emellan.  Som ni lĂ€ste igĂ„r sĂ„ var gĂ„rdagen lĂ€ttsam nĂ€r det gĂ€ller trĂ€ningsmĂ€ngd. Jag var sliten och fick vĂ€rldens bĂ€sta massage av en ny kille som heter Markus.  I en och en halv timme jobbade han med min kropp och jag skrek högt nĂ„gra gĂ„nger nĂ€r han trĂ€ffade dom ömma punkterna och Ă€ndĂ„ fortsatte att hĂ„lla kvar sin armbĂ„ge trots att jag hade spasmer.  Ni som tror att massage Ă€r skönt - no no no....!  Det Ă€r skönt efterĂ„t. Men under tiden Ă€r det en pina. Som ett riktigt tufft trĂ€ningspass.  Jag blev hungrig som en GRIS av behandling och Ă„kte hem och fullkomligt tryckte i mig mat och vĂ€tska. Allt i kroppen kommer igĂ„ng av en sĂ„dan behandling.  Vid 16.30 Ă„kte jag till vallen för att köra stabilitet. Lisa sprang hĂ€ck och jag kunde köra allting utomhus och Ă€ndĂ„ se pĂ„ och vara med.  PĂ„ kvĂ€llen var jag effektiv och satt med papper och svarade pĂ„ mejl. Speciellt ett var roligt. En man skrev att han "förvĂ€ntar sig 6.60 i lĂ€ngd, 14 M i kula, 47 meter i spjut och 1.85 i höjd"  Jag började sĂ„klart att skratta hĂ€r hemma. Det Ă€r resultat jag aldrig gjort tidigare. Jag Ă€r nĂ€rmst i kula (13.79) och i lĂ€ngd ligger mitt pers 30 centimeter frĂ„n den hĂ€r mannens "förvĂ€ntande resultat" (6.33).  Resultat gjorda innan cancern och den avslitna hĂ€lsenan.  Det Ă€r klart att det Ă€r kul att nĂ„gon Ă€r engagerad. Men att förvĂ€nta sig sĂ„dana resultat av mig idag kommer bara att göra honom besviken. NĂ€r jag försökte svara sĂ„ var det enda jag fick till svar: "det Ă€r bara Rio."  Mmmm, exakt sĂ„. Det Ă€r bara Rio. Jag kan inte bara bestĂ€lla resultat frĂ„n min kropp pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet. Oavsett vilken tĂ€vling som stundar.  Det vet alla som hĂ„ller pĂ„ med idrott. Det Ă€r en process och det tar tid. Och jag behöver ta allting i rĂ€tt ordning. Sen kommer resultaten. Om dom kommer i rĂ€tt tid? Vem har nĂ„gon aning om det? Inte jag i alla fall, och dĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ jag som hĂ„ller pĂ„ att trĂ€na med den hĂ€r kroppen varje dag.  Men det Ă€r fint att nĂ„gon annan förvĂ€ntar sig saker frĂ„n mig.  Nog om det. Klockan 11.00 ska jag kasta spjut. FĂ„r se om jag kan hiva ivĂ€g 600 gram ungefĂ€r 47 meter redan idag.  Pussgurkor, nu Ă€ter vi frukost!  Och sĂ„ den roligaste:

TaCKa DiN KrOpp.

Oj oj oj.  HĂ€r fĂ„r du en lunchpuss frĂ„n tjejen som sovit tio timmar inatt.  Jag var sliten pĂ„ andra passet igĂ„r. Det tog mer Ă€n jag trodde att köra tvĂ„ explosiva grenar pĂ„ samma dag.  Jag blev trött i min högra baksida efter höjdhoppet pĂ„ morgonen och pĂ„ kvĂ€llen nĂ€r jag skulle hoppa lĂ€ngd, körde jag bara tvĂ„ löpningar pĂ„ den lĂ„nga ansatsen. Jag var tvungen att vara smart igen.  Jag körde igenom magen och ryggen istĂ€llet. Och rullade en boll pĂ„ rumpan.  Har ni gjort det nĂ„gon gĂ„ng? VĂ€ldigt bra om du inte kommer Ă„t en massör som kan hjĂ€lpa dig att sĂ€tta en armbĂ„ge i skinkan.  Ta en hĂ„rd boll och sĂ€tt dig pĂ„ den. Hitta dom dĂ€r punkterna som strĂ„lar och hĂ„ll kvar dĂ€r. Gott-ont och hatkĂ€rlek pĂ„ samma gĂ„ng.  Och det lĂ€ttar trycket pĂ„ din muskel.  NĂ€r vi Ă€ndĂ„ Ă€r inne pĂ„ kroppen sĂ„ ska jag berĂ€tta vad jag gjorde igĂ„r innan jag somnade. NĂ„got jag brukar göra nĂ„gon gĂ„ng i veckan.  Jag pratar med min kropp.  Jag vet, jag riskerar att lĂ„ta helt knĂ€pp nu. Men vi kör Ă€ndĂ„. Det ska riskeras lite hĂ€r i livet.  Jag brukar som ni vet tacka för saker som har hĂ€nt under dagen. Men ibland kommer jag pĂ„ att jag behöver tacka ocksĂ„ mig sjĂ€lv. Och speciellt min egen kropp.  TĂ€nk sĂ„ mycket den fĂ„r stĂ„ ut med.  Jag pratar högt, lĂ€gger ofta hĂ€nderna pĂ„ min mage och bubblar bara ur mig allt som jag Ă€r glad över.  "Tack för att du hĂ€nger i fast det gör ont i dig. Jag Ă€r ledsen att jag pressar dig nĂ€r du ibland inte vill. Jag börjar bli bĂ€ttre pĂ„ att lyssna pĂ„ dig, men ibland mĂ„ste vi göra saker trots att det gör ont.  Du kommer att fĂ„ vila om nĂ„gra Ă„r. Och redan imorgon blir det massage.  Jag Ă€r ledsen att jag ibland stoppar i dig saker som du inte gillar. Men psyket behöver sina godisdagar. Tack för att du Ă€ndĂ„ Ă„terhĂ€mtar dig sĂ„ fort.  Tack för att du Ă€r sĂ„ len och mjuk. Och för att du svarar pĂ„ all trĂ€ning. Tack för att du bĂ€r mig över ribbor och hĂ€ckar, ut i sandgropar och mĂ„nga steg över grĂ€s och tartan.  Tack för att du Ă€r sĂ„ fin. SĂ„ vĂ€lformad och stark och stĂ„tlig.  Tack för att du fortfarande hĂ€nger med i det jag vill göra. Trots att jag har slitit sönder dig, skadat dig, utmanat dig. Tack för att du lĂ€ker snabbt.  Tack för att du följer rytmen i min hjĂ€rna, nĂ€r jag försöker lĂ€ra dig nĂ„got nytt. Jag vet att det Ă€r svĂ„rt att bryta mönster nĂ€r nĂ„got redan Ă€r automatiserat, men du gör det bra och det ger mig hopp.  Tack för energin du lagrar och som du skickar ut nĂ€r jag som mest behöver det. Tack för att du Ă€r uthĂ„llig.  Tack för allt du har övervunnit och hĂ€rdat ut. Tack för att du Ă€r sĂ„ beslutsam i att fortsĂ€tta leva och vĂ€xa.  Tack för att du fortsĂ€tter att pumpa runt blodet i mig trots att jag ibland glömmer att andas.  Tack för dom lĂ„nga armarna, dom grönbruna ögonen, dom stora hĂ€nderna. Tack för att just du Ă€r min. Jag skulle aldrig vilja göra om dig eller byta ut dig.  Tack för idag och sov gott och sov dig Ă€nnu starkare"  SĂ„dĂ€r. UngefĂ€r.  Testa, om du vĂ„gar. Det Ă€r en hĂ€ftig kĂ€nsla att vara snĂ€ll mot sig sjĂ€lv istĂ€llet för att bara önska sig nĂ„got annat. Som jag ibland, i stressade situationer, tenderar att göra.  Dags för dagens KRAM! Ha en fin torsdag ❀

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.