Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

BLaNDaDe KĂ€NSLoR.

Det doftar nybakade scones i lÀgenheten och kaffebryggaren bubblar sÄdÀr hÀrligt som bara en kaffebryggare kan. Jag och Leo (hon kom spontant igÄr kvÀll) fortsÀtter gÄrdagen som vi avslutade den. Enda skillnaden Àr att Elli inte Àr pÄ besök. Och det serveras inga chips till frukost. Jag Àr visserligen en allÀtare och stoppar allt utom skaldjur i munnen, men chips till frukost... DÀr gÄr till och med min grÀns. IgÄr hade jag full vilodag frÄn trÀningen och passade pÄ att styra bilen mot Falkenberg och min revisor som bor dÀr. TvÄ timmar dit och tvÄ timmar hem igen gjorde mig gott. Rullande hjul under kroppen fÄr mig alltid pÄ bra humör. Jag spelar min bÀsta musik, funderar pÄ saker i livet som jag inte annars har ro att fundera pÄ och ibland avverkar jag viktiga samtal. Min revisor, Bengt, bidrar alltid till blandade kÀnslor inom mig. Jag bÄde gillar att trÀffa honom och avskyr det pÄ samma gÄng. Jag Àr sÀmst med papper men han hjÀlper mig att hÄlla koll. Men det betyder Àven upplÀxning ibland. Och jag kÀnner mig alltid som ett skolbarn pÄ tolv Är nÀr det hÀnder. Som tur Àr sÄ skiljer han perfekt pÄ privat och jobb och Àr vÀrldens lilla sköning nÀr vi lÀgger papprena ifrÄn oss. Idag Àr det Valborg och jag Àr sÄklart nyfiken pÄ hur du ska vÀlkomna vÄren! Blir det bÄl, eldar och dans? Eller en lugn kvÀll hemma? Finns det fler sÀtt att fira pÄ sÄ berÀtta. Min lÀngtan efter att fÄ fira nÄgot just idag Àr inte sÄ stor, men med lite inspiration sÄ löser sig allt. TrÀningsmÀssigt sÄ ser jag fram emot ett lÀngdpass och ett spjutpass i eftermiddag. LÀngden har gÄtt vÀldigt bra och det pirrar i magen inför varje pass. Jag ser framstegen tydligt nu. Medan jag trÀnar pÄ hemmaplan sÄ Àr min trÀningskompis Lisa i Italien för att köra sin första mÄngkampstÀvling för Äret. Och hon gör det bra! Detta Àr hennes inledning: HÀck - 14.35 Höjd - 1.72 Kula - 12.12 200 m - 25 sekunder Med tanke pÄ att det Àr sÄ tidigt pÄ sÀsongen och att det Àr första mÄngkampen sÄ Àr jag imponerad. Och om hon fÄr ihop dagens tÀvlingar (lÀngd-spjut-800m) sÄ kan det rÀcka hela vÀgen totalt till ett EM-kval! SÄ nu jÀklar hÄller vi tummarna kollektivt hÀr. Sconesen stÄr rykande framför mig nu. Kaffekoppen Àr fylld till bredden och jag kan inte lÀngre ignorera kurret i magen. Nu kÀkar vi! Puss pÄ nosen och kram. 

Att DöVa oRoN.

Timmarna rusar, dagarna swishar förbi och blommor slĂ„r ut i hopp om vĂ€rme och nĂ€ring. Jag lĂ€ser era kommentarer och blir lika glad varje gĂ„ng. Dricker mitt kaffe och försöker att döva en smygande oro. Efter styrkepasset igĂ„r (som visserligen gick GRYMT bra!) sĂ„ fick jag oerhört ont i ryggslutet. En molande men samtidigt huggande smĂ€rta. En smĂ€rta jag har kĂ€nt ett tag men som jag alltid har haft under kontroll. IgĂ„r kunde jag inte resa mig upp efter sista övningen. Varje gĂ„ng jag böjde mig ner sĂ„ tappade jag andan. Fick inte luft. Förmodligen ligger nĂ„got fel och jag behöver trĂ€ffa min naprapat Jocke för att fĂ„ ordning pĂ„ det. Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag har ju haft krĂ€mpor i kroppen tidigare och vet att det kommer och gĂ„r. Och det försvinner sĂ„ fort jag Ă€r smart och försiktig pĂ„ precis rĂ€tt stĂ€lle. Det positiva med trĂ€ningen just nu Ă€r att jag hela tiden kĂ€nner att passen jag gör, slĂ„r varandra: lite snabbare varje gĂ„ng, lite starkare varje dag. Det Ă€r en bra trend. Det finurliga Ă€r att hĂ„lla det sĂ„ över tid. Livet dĂ„? I övrigt alltsĂ„. Det Ă€r gott just nu. Jag har trĂ€ffat vĂ€nner hĂ€r i VĂ€xjö som kan fĂ„ mig att tĂ€nka pĂ„ annat mellan passen. Jag kĂ€nner för att umgĂ„s mer och jag har bokat in flera spĂ€nnande förelĂ€sningar. Att fĂ„ komma ut och förelĂ€sa ÄLSKAR jag. Jag fĂ„r prata med dig, berĂ€tta min historia, dela en kram och förhoppningsvis skĂ€nka lite hopp. Jag har i dagslĂ€get preliminĂ€rt bokat in bĂ„de Malmö och BorĂ„s. Att ha andra saker vid sidan om trĂ€ningen tror jag Ă€r viktigt. Även om jag trĂ€nar pĂ„ heltid, tack vare mina fantastiska  samarbetspartners, sĂ„ kĂ€nner jag att sjĂ€len mĂ„r bra av att fĂ„ kontakt med vĂ€rlden utanför ocksĂ„. Att mina vĂ€nner frĂ„n olika stĂ€der kommer och hĂ€lsar pĂ„ mig gör mig ocksĂ„ lycklig. Det Ă€r svĂ„rt att tĂ€nka nytt och se lösningar pĂ„ funderingar jag har nĂ€r jag sitter i min ensamhet. Tillsammans med andra blir jag sĂ„ mycket mer. Idag sitter jag och hĂ„ller tummarna lite extra för att Leo ska fĂ„ sin tumme ur röven och lĂ€mna Karlskrona för VĂ€xjö. Och fĂ„r jag ihop det med mina sysslor sĂ„ funderar jag pĂ„ att dra hem till mamma, Allan, pappa, Gisela och familjen i helgen. Dom Ă€r ju trots allt bara en timme bort. Men ibland kĂ€nns det som att det krĂ€vs sĂ„ mycket för att faktiskt komma ivĂ€g. Jag kan inte förstĂ„ att jag pendlade fram och tillbaka i sĂ„ mĂ„nga mĂ„nader innan! Det bevisar ju bara hur snabbt vi vĂ€njer oss vid vissa saker. NĂ€r jag inte ifrĂ„gasĂ€tter det jag gör, sĂ„ bara gör jag det. Nu undrar jag hur jag pallade. Efter tunga pass satt jag 1 timme i bilen utan att blinka. Nu orkar jag knappt ta mig till lĂ€genheten 5 minuter bort frĂ„n trĂ€ningsanlĂ€ggningen... BekvĂ€m, Ă€r ordet du tĂ€nker pĂ„ va? Min förmiddag idag kommer att bli lugn. Eller ja, lugn frĂ„n trĂ€ning och kroppslig belastning. Jag har mĂ€ngder med papper, mejl och planering som ska tas om hand. Tydligen har jag en lugn vecka i trĂ€ningen. Den hade jag missat i min iver att fortsĂ€tta framĂ„t. Men den kunde inte komma mer lĂ€gligt med tanke pĂ„ ryggen. SĂ„ idag blir det bĂ„l och stabilitet pĂ„ eftermiddagen tillsammans med Erica. EfterĂ„t vĂ€ntar en pingismatch som har varit inbokad nĂ„gra dagar. Givetvis pĂ„ HPC dĂ€r jag trĂ€nar sĂ„ att jag inte ens hinner tĂ€nka ordet "omstĂ€ndigt". PĂ„ fredag hĂ€nder en annan spĂ€nnandee sak: min trĂ€ningskompis Lisa har Ă„kt till Italien för att köra Ă„rets första sjukamp! Och vi ska sĂ„klart heja fram henne med allt vi har! Personligen sĂ„ tror jag att hon kan prestera vĂ€ldigt bra. Jag har sett henne trĂ€na i mĂ„nga mĂ„nader nu och det hĂ€r Ă€r en tjej att hĂ„lla ögonen pĂ„. Nu skriker magen efter mat. Denna kropp Ă€r full av behov. Kan jag döva nĂ„got av dom sĂ„ gör jag gladeligen det. Är stormförtjust i mat. Ha den bĂ€sta dagen och om du kan: krama nĂ„gon! ❀ Puss puss Nadja 

MiN TiD.

Solen skiner! Detta vĂ€der som bara inte kan bestĂ€mma sig. Det Ă€r som PMS, upp och ner. Glatt och grĂ„tt. SjĂ€lv Ă€r jag stabil.   Försöker bara förgĂ€ves att hitta rĂ€tt instĂ€llning hĂ€r pĂ„ bloggen. Bilderna verkar bli i fel format. Och jag fattar verkligen ingenting. Om du lĂ€ser frĂ„n mobilen sĂ„ Ă€r det lugnt. Men frĂ„n datorn blir allting bara fel. HjĂ€lp mig!! FörstĂ„r att det blir astrist att lĂ€sa nĂ€r bilderna Ă€r som flaggstĂ€nger. Förutom konstiga bilder och format som inte vill samarbeta sĂ„ har jag har en kropp som hĂ€nger med igen. Jag har pressat den ett tag. Testat av den. Kört mycket trĂ€ning och har kunnat gĂ„ framĂ„t. Det Ă€r dock alltid en lek med fram och bak. Som ung idrottare mĂ€rkte jag aldrig av det pĂ„ samma sĂ€tt. Det var sĂ„ mycket att bara "kötta pĂ„". Men med Ă„ldern (och mĂ„nga Ă„rs trĂ€ning) sĂ„ förstĂ„r jag att jag behöver vara mer lyhörd. I helgen förelĂ€ste jag som du vet. Och nĂ€r jag kom hem sĂ„ messade jag direkt till Agne. Jag ville hoppa lĂ€ngd! Denna gren som ligger mig sĂ„ varmt om hjĂ€rtat. Denna explosiva rörelse som krĂ€ver en hel del av kroppen men som ger sĂ„dana frihetskĂ€nslor att jag bara vill göra det varje dag. Det skulle sĂ„klart inte fungera. Men jag studsar runt mentalt inne i huvudet. LĂ€ngd och förelĂ€sning har gjort mig glad veckan som gick. Och meddelanden har gjort mig ledsen. Jag kĂ€nner att jag vill sĂ€ga en sak sĂ„ att jag kan fĂ„ lite förstĂ„else ocksĂ„. Jag försöker att svara kommentarer, mejl och sms sĂ„ gott jag kan. Men ibland hinner jag inte med. Speciellt inte nĂ€r det Ă€r djupa och lĂ„nga meddelanden. Jag har förstĂ„tt att en del blir arga och besvikna nĂ€r jag inte svarar. Men jag har inte alltid den tiden. Jag fĂ„r nya meddelanden varje dag och nĂ€r jag vĂ€l har svarat pĂ„ ett sĂ„ fĂ„r jag svar pĂ„ det ocksĂ„. Det Ă€r aldrig av ointresse eller kallt hjĂ€rta som jag inte svarar. Jag mĂ„ste bara göra annat ocksĂ„. Eftersom jag har valt att inte ha nĂ„gon annan som sitter med mina meddelanden och kommentarer, jag gillar nĂ€r det blir personligt, sĂ„ blir det tyvĂ€rr sĂ„hĂ€r ibland. Men jag kan inte ta att man skriver till mig att jag inte svarar för att jag inte bryr mig eller att det upplevs nonchalant. Jag Ă€r bara en person. Och jag försöker att skicka ut sĂ„ mycket kĂ€rlek och hejarop jag bara kan. Jag hoppas att du Ă€ndĂ„ kan kĂ€nna det ❀ VĂ€gen tillbaka bestĂ„r idag av styrketrĂ€ning. Jag behöver fĂ„ in mer power i benen! KĂ€nner det sĂ„ tydligt nĂ€r jag hoppar. Jag flyger lĂ€tt men saknar det rĂ€tta trycket. Och sĂ„ skriker en ny hög av tvĂ€tt pĂ„ mig. DET skulle jag kunna anstĂ€lla nĂ„gon till: fixa allt det dĂ€r vardagliga som oftast blir bortprioriterat. Jag kan inte gĂ„ runt som en skitgris. Min webbmaster Fabbe har svarat om bilderna sĂ„ snart ska det vara ordnat. Vi fĂ„r ha lite tĂ„lamod bara. Puss pĂ„ nosen och en önskan om en bra dag! Nadja 

YSTaD GaV KĂ€RLeK.

Söndagspuss!  Du som har hĂ€ngt med ett tag vet att jag försvinner sĂ„ fort jag fĂ„r "för mycket"att göra. Denna veckan har varit sĂ„.  Jag har varit i Ystad för tvĂ„ förelĂ€sningar.  Fantastiska Daniela pĂ„ Run Your Life styrde upp allting tillsammans med sin man Kostas. Jag hade bĂ„de min smyckesdesigner Regina GrĂ€ns och superfilmaren Magnus (www.vagentillbaka.com ) med mig.  Vi skĂ€mdes bort pĂ„ Ystad Saltsjöbad och njöt av de godaste hamburgare du kan tĂ€nka dig.  TyvĂ€rr tog vi inga behandlingar, för jag kommer direkt in i tĂ€vlings-mode nĂ€r jag ska förelĂ€sa och vill helst bara sitta ifred... Stackars Regina.  Jag vill gĂ„ igenom mina bilder, prata högt för mig sjĂ€lv och hitta dom rĂ€tta kĂ€nslorna.  Och eftersom förelĂ€sningen Ă€r sĂ„ pass kĂ€nslomĂ€ssig för mig sĂ„ Ă€r jag alltid helt slut efterĂ„t. Orkar aldrig göra nĂ„gonting och kĂ€nner mig nĂ€stan lite uppsliten.  Just denna förelĂ€sningen var vĂ€ldigt speciell för mig. För jag hade stora delar av min familj pĂ„ plats. Bland annat mamma, som aldrig har sett den tidigare. Och syster Daniela (Bissan) satt lĂ€ngst fram...  Under vissa partier i förelĂ€sningen kunde jag inte kolla Ă„t deras hĂ„ll.  Jag brukar fĂ„ tĂ„rar i ögonen nĂ€r jag berĂ€ttar min story, men att stĂ„ och böla högt och ljudligt kĂ€ndes inte som ett alternativ.  Jag vet ocksĂ„ att ett flertal av er, mina lĂ€sare, var dĂ€r. Och hjĂ€rtat svĂ€mmar över nĂ€r ni kommer fram och hĂ€lsar pĂ„ mig och berĂ€ttar att ni följer den hĂ€r resan.  Lisa R, kom ihĂ„g vad du lovade 😉  Min samarbetspartner ATEA hade ocksĂ„ folk pĂ„ plats. Det brukar skrĂ€mma mig inledningsvis nĂ€r nĂ„gon har hört förelĂ€sningen flera gĂ„nger. För jag tĂ€nker alltid att det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ det att kĂ€nnas naturligt dĂ„. Men sĂ„ fort jag sĂ€ger första meningen och kommer in i min egen vĂ€rld sĂ„ glömmer jag bort dom tankarna.  VĂ€ldigt mĂ„nga TACK till dig som tog dig tiden att komma och lyssna pĂ„ mig i Ystad ❀ Den hĂ€r skylten jag hĂ„ller i fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ en rolig grej. Direkt nĂ€r min syster Bella sĂ„g den och hade fĂ„tt ögonkontakt med mig sĂ„ sa hon: du, den dĂ€r skylten stĂ€mmer inte. Jag har slagit dig i lĂ€ngdhopp.  Och jag skrattade Ă„t hennes rappa kommentar. En perfekt kĂ€ftsmĂ€ll att fĂ„ precis innan jag skulle upp pĂ„ scenen.  Nu blir det trĂ€ning! Jag behöver ju se till att syster inte fĂ„ rĂ€tt fler gĂ„nger: jag ska trĂ€na lĂ€ngdhopp.  KĂ€rlek, puss och kram 

NĂ€RHeTs-KnaRKaR.

Kylan och regnet hĂ€nger över VĂ€xjö och jag fryser.  Men jag Ă€r full av kĂ€rlek.     Dagarna med Alex pĂ„ besök har gjort mig gott och jag gick sönder lite nĂ€r hon Ă„kte hem igĂ„r.  Det blev sĂ„ mĂ€rkbart hur mycket jag saknar henne nĂ€r hon inte Ă€r hĂ€r och hur ensam jag faktiskt Ă€r i den hĂ€r staden.     Med en bĂ€sta vĂ€n nĂ€ra blir allting möjligt, allting blir roligt och allting kĂ€nns tryggt.  Det Ă€r sĂ„ mĂ€rkligt att du kan trĂ€ffa en enda person och att du kan kĂ€nna att det hĂ€r Ă€r allt du behöver för att mĂ„ bra.  Skratten, det dĂ€r lĂ€ttsamma och enkla, det spontana och livfulla.     Jag saknar dig redan, Alex.  Vad har vi gjort dĂ„? Visst vill man Ă€ndĂ„ veta vad som Ă€r sĂ„ jĂ€vla roligt?  HĂ€r ska du fĂ„! Min vardag Ă€r trĂ€ning.     Och ingenting av den blir annorlunda bara för att jag har besök.  Det som dĂ€remot blir annorlunda Ă€r att trĂ€ningen gĂ„r SÅ mycket bĂ€ttre nĂ€r jag mĂ„r pĂ„ riktigt bra.     TrĂ€ning för mig handlar om energi. NĂ€r jag Ă€r med energikĂ€llor sĂ„ har jag mĂ€ngder med ork att trĂ€na hĂ„rt. Och jag kan samtidigt slĂ€ppa trĂ€ningen sĂ„ fort jag gĂ„r ifrĂ„n den.  Ett dĂ„ligt pass behöver inte begrava mig.     NĂ€r jag Ă€r ensam analyserar jag för mycket. Springer in i framtiden och blir stressad.  NĂ€r jag har mina vĂ€nner nĂ€ra blir jag mer hĂ€r och nu.        Att vi Ă€r en grupp som trĂ€nar tillsammans pĂ„verkar mig ocksĂ„ positivt.  Agne och staben har försökt att se till att vi aktiva kan köra pĂ„ samma tider. Det ger mig alltid en go kĂ€nsla.        Även om vi kanske inte alltid gör samma saker sĂ„ Ă€r vi Ă€ndĂ„ pĂ„ plats. Kan snacka lite skit mellan set och reps. Bara kĂ€nna gemenskap i det vi hĂ„ller pĂ„ med.        Äta lunch tillsammans efter trĂ€ningarna, boosta den som Ă€r lĂ„g, gratta den som Ă€r grym.     Ja, du fattar sĂ€kert grejen... Jag har bara ett behov av att skriva av mig idag.     Har ett behov av att hĂ„lla dig kvar hĂ€r.  HĂ„lla dig kvar i en fotbollsmatch som vi sĂ„g.    En middag trĂ€ningsgruppen hade.          Ett hĂ„r som slingades.     Givetvis av allt-i-allon Alex!    Och en spelkvĂ€ll som innebar förlust.         Jag skulle sĂ„klart kunna skriva tusen rader till. Men det finns ju annat i livet ocksĂ„, tydligen.  SĂ„ nu sĂ€tter jag sprĂ€tt pĂ„ den hĂ€r mĂ„ndagen.  Stor kram ❀ Nadja    

HĂ€FTiGT BReV.

Vad gör vi? Nu kör vi!     Halva veckan har gĂ„tt och vi gör det bra, eller hur? Vi lever och frodas.  Och Alex hĂ„ller mig pĂ„ tĂ„ precis hela tiden. GĂ„r inte ens tio minuter innan vi börjar garva Ă„t nĂ„got. Utmattande.     IgĂ„r var en STOR dag för mig.  Jag fick lĂ€gga ett hĂ€ftigt brev pĂ„ postlĂ„dan. Och inte vilket som helst:     Ett brev som jag aldrig kommer att skicka i hela mitt liv igen.     Jag har skickat in pass och personuppgifter till SOK inför sommarens OS i Rio.  Det betyder egentligen ingenting förutom att allt mĂ„ste vara förberett om jag mot alla odds skulle kvala in. Det som Ă€r fint Ă€r att det Ă€r nĂ„gon pĂ„ SOK som faktiskt tror pĂ„ att det Ă€r möjligt. NĂ„gon mer Ă€n jag, som har tĂ€nkt: "man ska aldrig sĂ€ga aldrig".     Förutom passkopior och lĂ€ckra brev sĂ„ fĂ„r min kropp jobba hĂ„rt just nu.  Jag har trĂ€ningsvĂ€rk igen och ojjar mig medan Alex fnittrar och masserar bĂ€st hon kan.     Vi kan trĂ€na ute eftersom VĂ€xjö bjuder pĂ„ 16 grader och sol.        Jag gillar att springa ute. Den Ă€r en sĂ„dan frihetskĂ€nsla. Som om att jag Ă€r ett kraftfullt litet djur i en djungel. PĂ„ jakt efter sitt byte. Med vinden som viner Ă„t alla hĂ„ll.     Ivrigt pĂ„hejad av min sidekick Alex och resten av flocken.  "Kom hem med nĂ„got gott" hör jag dom sĂ€ga.  Nej. Stopp. Nu skenade jag ivĂ€g.  Man kan inte skĂ€mta i text sĂ„hĂ€r.     Jag skulle kört lĂ€ngd nu pĂ„ morgonen, hade jag tĂ€nkt:    Men jag vaknade av att jag inte kunde gĂ„ och tackade gudarna för att coach för en gĂ„ngs skull hade lagt sig innan midnatt igĂ„r.  Nu blir det lĂ€ngd och lopp pĂ„ kvĂ€llen istĂ€llet. Och sĂ„ fĂ„r kroppen komma igĂ„ng i sin egen takt under dagen.  Jag tĂ€nker inte gĂ„ och skada mig nu bara för att jag har en ivrig vilja.     Nu serveras det Ă€ggsmörgĂ„s hĂ€r och jag behöver fokusera.  Vi hörs snart igen ❀ Puss och kram             

SJĂ€LeN SKiNeR.

Happy Monday!     HĂ€r Ă€r lĂ€get under kontroll som du kan se.  Jag Ă€r lycklig in i benmĂ€rgen. För min underbar vĂ€n Alex Ă€r pĂ„ besök och det finns inget bĂ€ttre Ă€n att hĂ€nga med en person som kan fĂ„ en att skratta genom att bara skicka en plirig blick.     Eller som kan dra ett skĂ€mt med en fĂ„nig dialekt, stöttar i allt du tar dig för och hĂ€nger pĂ„ allt som ger livslust.  Jag vet att jag har frĂ„gat tidigare, men jag mĂ„ste frĂ„ga igen: har du en sĂ„dan vĂ€n?!     Alex har precis opererat sitt andra knĂ€ (det första körde hon igenom för 7 mĂ„nader sedan) och hoppar runt pĂ„ en robocop-liknande stĂ€llning pĂ„ benet. ÄndĂ„ kvittrar hon som en liten vĂ„rfĂ„gel.     Vi bakar ljuvligt doftande scones med en form som liknar muffins:        Äter dom med stil:    Och blir sĂ„klart proppmĂ€tta. Men det Ă€r bra eftersom alla hejdlösa skrattanfall krĂ€ver sin energi.  Och trĂ€ningen sĂ„klart. Min trĂ€ning som rullar pĂ„ lugnt och fint.     Jag gillar att kolla pĂ„ mitt trĂ€ningsschema just nu, för det Ă€r gröna bockar hela vĂ€gen. Ett tecken pĂ„ att jag har kunnat genomföra trĂ€ningen sĂ„ som jag ska.     LĂ€ngdhopp, backlopp, sprintlopp, spjutkastning, styrketrĂ€ning... Nu vĂ€ntar jag bara pĂ„ att fĂ„ starta upp med hĂ€cken och höjdhoppet igen efter att hĂ€lsenan blev öm för nĂ„gra mĂ„nader sedan.  Jag tackar gudarna för min lĂ€ttrĂ€nade kropp.     Förutom trĂ€ning varje dag sĂ„ har vi hunnit med ett besök i Karlskrona. Vi Ă„kte bryggbĂ„t:              Vi hade vĂ€nner pĂ„ besök:       Loppan (alex Ă€lskling) har fĂ„tt följa med överallt:          Jag hade tydligen namnsdag ocksĂ„:    Och sjĂ€lvklart missade vi inte tillfĂ€llet att hĂ€lsa pĂ„ min Ă€lskade syster Gisela och hennes familj.           Det var en komprimerad uppdatering pĂ„ glada dagar.  Hoppas du ocksĂ„ har haft det fantastiskt.  Idag blir det sprint för min del. Alex Ă€r inte bara min bĂ€sta vĂ€n, utan ocksĂ„ idrottsmassör. SĂ„ för en gĂ„ngs skull sĂ„ kĂ€nns mina för tillfĂ€llet lite klena ben, genomblödda och frĂ€scha.     Puss & kram stöttepelare dĂ€r ute ❀            

E DeT HÀR DeT ÀR PaRTy? 

Nu ska ni fĂ„ höra nĂ„got mĂ€rkligt.  Jag har bott i VĂ€xjö i ungefĂ€r fem-sex mĂ„nader nu. Och i förgĂ„r var FÖRSTA GÅNGEN jag var pĂ„ stan!     Jag har liksom inte varit nyfiken. Och det Ă€r ovanligt för mig. Jag har hĂ„llit mig till mataffĂ€rerna och arenan.  Men nu har jag haft min kĂ€ra vĂ€n Leo pĂ„ besök och hon har sin syster boendes hĂ€r. SĂ„ de drog ut mig.     Tack och lov för det. VĂ€xjö Ă€r ju hur mysigt som helst! Jag var hĂ€r mycket för massor av Ă„r sedan, men har glömt hur det var.        Blir du sugen pĂ„ gotte nu? FörlĂ„t, men det kommer mera.  Jag fyllde ju Ă„r i söndags - TACK för era hĂ€lsningar ❀ Och igĂ„r fyllde "trillingmorfar" Ă„r. GRATTIS goding!     Det du ser pĂ„ bilden Ă€r en överraskning! Leo hade tillsammans med Lisa och Elli kokat ihop det hĂ€r för mig. Och jag blev alldeles studsig och lycklig.     AlltsĂ„ pĂ„ riktigt, vilken lycka!     De hade anstrĂ€ngt sig i all tysthet. Jag hade verkligen INGEN aning. Lisa och Elli kĂ€nner varandra sedan tidigare men de kĂ€nner inte Leo. Och Ă€ndĂ„ hade de tre pratat ihop sig för att ordna det hĂ€r.  Hur fint Ă€r det inte?!        Vi satt och pratade i över fem timmar om precis allt och ingenting. Fick trĂ€smak i rumpan och Ă„t sĂ„ att det svĂ€llde över byxlinningen.        TĂ„rtan och kladdkakemuffins var hembakade.        Vilken fest!          Tur att det var söndag och vilodag för allihopa. Vi hade inte kunnat röra oss efter det dĂ€r frosseriet. Tack för uppvaktningen tjejer! Ni hade rĂ€knat ut precis vad jag önskade mig.     Jag vill ocksĂ„ passa pĂ„ att berĂ€tta om dokumentĂ€ren. BĂ„de jag och Magnus har förstĂ„tt att en del tror att det tog slut med det första avsnittet (prologen). Men sĂ„ Ă€r det alltsĂ„ inte.  Det Ă€r en pĂ„gĂ„ende "live-dokumentĂ€r" och han följer stegen tillbaka mot landslaget och att kunna genomföra en hel mĂ„ngkamp igen. Med allt vad det innebĂ€r.    För er som inte har sett Facebook-sidan Fcuk cancer with Nadja Casadei, eller kanske inte ens har Facebook - sĂ„ gĂ„r det att följa den pĂ„ den hĂ€r lĂ€nken: VĂ€gen tillbaka DĂ€r finns ocksĂ„ extramaterial och information om filmandet.  Idag kommer nĂ€mligen avsnitt sex ut!     Och jag ska kasta spjut.  Behöver stretcha rejĂ€lt efter löppasset jag körde igĂ„r. SĂ„ tack och hej sĂ„ lĂ€nge!  Kram         

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.